SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄNT sän4t, äv. sen4t, n. (Rålamb 10: 39 (1691) osv.) ((†) m. l. f. Weste (1807; m.), ÖoL (1852; f.), Björkman (1899; m.)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. = (Rålamb 10: 41 (1691) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. sänta, Rålamb 10: 41 (1691), Platen Glascock 1: 213 (1836)); förr äv. SÄNTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Röding 2: 609 (1796), Dalin FrSvLex. 2: 77 (1864)) l. -er? (se ovan).
Ordformer
(sent (c-) 1691 osv. senta 1796 (: Sentor, pl.), 18041873. sänt 1775 (: Långsänten, pl. best.) osv.)
Etymologi
[liksom d. sent, nor. sent, t. sente av nl. sent, av fr. ceinte, eg. f. sg. av p. pf. av ceindre, omge, ombinda, av lat. cingere, omsluta, rotbesläktat med sanskr. káñcate, binder, káñcī, gördel. — Jfr SANTERING]
skeppsb. om böjlig ribba använd ss. hjälpmedel vid byggande av träfartyg, i sht för inriktning l. fixering av spant, ri (se d. o. 1 a); särsk. i uttr. uppsätta sänt l. sätta ett fartyg i sänt, fästa sänt på spant o. d. till ett under byggnad varande fartyg i avsikt att hålla spanten rätt inriktade tills däcksbalkar och bordläggning anbringats. Rålamb 10: 39 (1691). Uppsätta sent eller sätta ett fartyg i sent. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Sänten äro .. för att sammanhålla spanten, intilldess de blifva bordlagda. Witt Skeppsb. 155 (1863). Därefter band han samman förstäv och spant medelst ett bogsent i var sida. Dessa sent skulle om möjligt vara av krumvuxet trä. Hasslöf SvVästkustf. 303 (1949; om förh. på 1800-talet). Sänt även sent, (dvs.) ribba av enkelt trävirke som båtbyggaren använder vid inriktning av spant o. d. Man skiljer på tvärsänt och långsänt. Rydholm 150 (1967). — jfr DIAGONAL-, LÅNG-, TVÄR-SÄNT.
Spoiler title
Spoiler content