SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SABBA sab3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sabba, smutsa, orena, vara långsam l. drumlig l. tafatt; jfr d. sabbe, göra våt, söla ned, nor. dial. sabba, gå långsamt l. släpande, shetl. sabb, genomblöta, mlt. sabben, dregla, vara orenlig, t. dial. sappen, gå tungt; till roten i SAV. — Jfr SABB, SABBIK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klafsa o. d.; särsk. i uttr. sabba med fötterna, klafsa l. släpa med fötterna (i ngt). Hvad det vore roligt .. att få gå därute barfota och plaska i regnet och gå och sabba med fötterna i sand. Beskow SvBarn 69 (1896).
Ssg: SABB-MÅNS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedsättande benämning på person som går o. klafsar l. släpar med fötterna; jfr måns 1. Beskow SvBarn 69 (1896).
Spoiler title