SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SACKARIMETER sak1arime4ter l. 01040, l. (i sht i bet. a) SACKAROMETER sak1arome4ter l. -rω-, l. 01040, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(sackari- (sacchari-) 1849 osv. sackaro- (sacc(h)aro-, sacharo-) 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. saccharimeter, saccharometer, fr. saccharimètre; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), o. -METER]
(i fackspr.) instrument för mätning av sockerhalten i en lösning.
a) om areometer med för ändamålet lämpad gradering. Pfeiffer (1837). För bryggerier är hufvudsakligen den areometer, vi kalla saccharometer, af betydelse. Lindberg Svagdr. 97 (1892). SvTeknOrdb. (1946).
b) om polarimeter. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 34. Wernstedt (1935).
Spoiler title
Spoiler content