SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SAKNAD sa3knad2, r. l. m. l. f.; best. -en (OxBr. 12: 111 (1646) osv.), äv. (numera föga br.) saknan (i ä. språkprov äv. att hänföra till obest. sakna (jfr äv. anm. nedan), Tegel G1 1: 115 (1622), Fredin Dikt. 122 (1888)); pl. (numera bl. tillf.) -er (Lehnberg Pred. 3: 128 (c. 1800; i bet. 3 b), JournLTh. 1809, nr 29, s. 4 (i bet. 2 a), Norlind Dikt. 13 (1907; i bet. 3 b)); förr äv. SAKNA, r. l. m. l. f.; best. -an (se ovan). Anm. Formen saknan kan möjl. i något fall i ä. tid vara att uppfatta ss. vbalsbst. på -an till SAKNA, v.1 [motsv. fsv. saknan].
Ordformer
(saak- 1661. sach- 1529 (: åsachnaden, sg. best.) 1652 (: åsachnat). sack- 1526 (: affsacknadhen, sg. best.)1678 (: åsacknat). sak- 1525 (: affsaknaden, sg. best.), 1563 osv. -na 1586 (: åsackna) 1621 (: åsakna). -nad 1525 (: affsaknaden, sg. best.), 1646 osv. -nan, sg. best. 16221888. -nat (-nadt, -natt) 1530 (: åffsaknat), c. 16351678 (: åsacknat). -ned 1593 (: åsacknedh). -net (-nedt) 15631593 (: åsaknedt))
Etymologi
[fsv. saknadher (i ssgn afsaknadher); motsv. fvn. saknaðr, nor. dial. saknad; vbalsbst. till SAKNA, v.1]
1) (†) om förhållandet (att ngn observerar) att ngn l. ngt icke befinner sig l. icke infunnit sig ngnstädes l. har försvunnit från en l. sin plats; frånvaro (se d. o. 1); minskning; utelämnande, uteslutning; ofta svårt att skilja från 5; jfr SAKNA, v.1 I 1, II 1. Efter tre års saknad i sit egit land, blef .. (Mitridates) där åter synlig. SvMerc. V. 4: 213 (1760). I synnerhet kunde icke qwinfolken ställas tilfrids, när de (i fråga om kyrkoceremonierna enligt den nya handboken efter reformationen) funno någon saknad emot förra wanligheten. Bælter Cerem. 61 (1760). Sommartiden, när Allmogen wistas wid Fäbodarne, är en märkelig saknad af Folk om Söndagen i Kyrkorna. Hülphers Dal. 187 (1762). Gyllenborg Bält 287 (1785). — jfr AV-, Å-SAKNAD.
2) (†) om förlust (som vållar sorg l. skada) l. om olägenhet l. skada åsamkad gm förlusten av ngt samt i anv. som ansluta sig härtill; jfr SAKNA, v.1 I 1 (d), 2 c, II 1.
a) om förhållandet att ngn l. ngt förloras l. att man går miste om l. måste undvara ngt värdefullt o. d.; (smärtsamt) bortryckande; (beklaglig l. olycklig) förlust; i pl. äv. närmande sig l. övergående i bet.: trångmål l. olyckor l. prövningar o. d.; stundom svårt att skilja dels från b, dels från 3 b. Frese VerldslD 118 (1723, 1726). (Änkans i Nain tidigare lycka) Förmörkades, medelst Mannens saknad. Kolmodin QvSp. 2: 86 (1750). Det goda, som du upptäcker bland många inskränkningar, skall, för ditt välvilliga .. hjerta, blifva en skatt, som håller det skadeslöst för många saknader .. på vandringsbanan. Wallin 1Pred. 2: 374 (c. 1830). Att Leopold, ehuru pröfvad af försynen genom mångahanda vedermödor och saknader, likväl .. fick .. åtnjuta en stor och tröstande förmån, den, att icke öfverlefva sig sjelf. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XXIII. — jfr AV-, Å-SAKNAD.
b) skada l. olägenhet l. (ekonomiskt) avbräck l. men; äv. om uppkommen brist i penningkassa, betraktad ss. ett avbräck (jfr 1, 5); särsk. i uttr. taga l. hava saknad, lida skada l. avbräck o. d., utan saknad, utan (att taga) skada l. men l. med lätthet, till ngns saknad, till skada l. nackdel för ngn. (På herredagen i Vadstena 1526) bleff .. beslutet, at här skulle .. taghas twedeelerne aff all Kyrckie Tijenden kring om heela Rijket .. til samma Giäldz (dvs. skuldens till Lybeck) Betalning, effter Almogen hadhe ther vthaff minsta Saknan. Tegel G1 1: 115 (1622). Brask Pufendorf Hist. 220 (1680: togh). Under överdirektörsysslans vakans hade den ökade arbetsbördan ”tillskyndat kontrollören Dahlström och notarien Oelreich märklig saknad i syn och hälsa”. Löfgren TenngjH I. 3: 119 (cit. fr. 1758). Krono-bagerierne vid Garnisoner drefvos til Kronans förlust och manskapets saknad. Schönberg ÅmVetA 1771, s. 30. Hallenberg Hist. 5: 349 (1796: utan saknad). Jag är .. rädd att dessa utgifter har åstadkommit saknad i din lilla kassa. LTopelius (1833) hos Vasenius Top. 1: 454. — jfr AV, NÅ-, Å-SAKNAD.
3) om (en av minnet l. hågkomsten närd känsla av) sorg l. smärta över förlusten l. frånvaron av ngn l. ngt l. om känsla av l. insikt om att det innebär en förlust att ngn l. ngt icke längre finns (tillgänglig resp. tillgängligt); känsla av förlust l. tomhet; smärtsamt l. vemodigt minne av ngn l. ngt; äv. om sorg över att behöva lämna ngn l. ngt; jfr SAKNA, v.1 I 2, II 2. Saknad efter, i sht förr äv. över, förr äv. av ngn l. ngt. Saknaden efter den avlidne var stor och allmän. Minnas, tänka på ngn l. ngt med saknad. Han avled i unga år till stor sorg och saknad för sina många vänner. Icke utan saknad tänkte han på sin skoltid. Schroderus Dict. 138 (c. 1635). Christina vare tack! Du spiran lemnat har; / Din glans har icke fylt vår saknad af Din Far. Gyllenborg Bält 42 (1785). Och själfva saknan sakna vi. / Vårt kval vi ville gråta bort; / men alt far ögat kallt förbi — / det skymmer blott, förblifver tort. Wecksell SDikt. 246 (1861). (Soldaten) tänkte trofast på ljuslockig maka, / som täljer saknans år vid sländans värf. Fredin Dikt. 122 (1888). I läpparnas darrning af återhållen gråt finnes all den obeskrifliga blandning af tomhet och hågkomst, som vi skänkt det bleka namnet saknad. Levertin Diktare 130 (1898). Det medgifves, att den kvarvarande dagboken i åtskilligt just ej är egnad att inge någon större saknad öfver den förmenta förlusten. KKD 10: III (1914). Så föllo enligt konsistoriets protokoll orden i det tal, varmed (professorn i Uppsala J. A.) Tingstadius den 11 april 1805 tog avsked av sina kolleger. De andas endast vemod och saknad. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 198 (1951). — jfr AV-, Å-SAKNAD. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) till föga saknad, i uttr. som beteckna att ngns l. ngts försvinnande o. d. knappast uppväcker ngn sorg l. känns ss. en förlust. En vacker dag uteblev hon och kom sedan aldrig igen — till föga saknad. Lundberg-Nyblom Fyrisån 203 (1931). Östergren (1937).
β) (†) göra (ngns) saknad (jfr d), åstadkomma l. uppväcka saknad (hos ngn). Af Danas egen hand det land är återlemnadt, / Som Sveas saknad gjort. Gyllenborg Bält 314 (1785). Denna Furstinnans död gjorde en stor saknad wid hofwet. Nordforss (1805).
b) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i pl. (jfr c), om känslor l. upplevelser av sorg l. smärta över förluster o. d.; äv. närmande sig bet.: besvikelser; stundom svårt att skilja från 2 a. Sälla förhoppning (om evigt liv)! .. kom att ersätta mina saknader i den stund, då jag skall lemna mitt rum på jorden(!) Lehnberg Pred. 3: 128 (c. 1800). Alla jordiska saknader och förhoppningar ligga fjerran bakom (Atterbom). Thomander 3: 1 (1857). Det allra mesta har jag aldrig känt / af all den heta, ödesbittra smärtan, / som under år och saknader förbränt / i vredesstunder mina bröders hjärtan. Norlind Dikt. 5 (1907); jfr 2 a.
c) (i vitter stil) mer l. mindre personifierat, om allegoriskt väsen o. d. (i sht förr äv. i pl.); äv. mer l. mindre metonymiskt, om person(er) som känner (känna) saknad. De fåfänga saknaderna, de obestämda .. begären .. swäfwade långsamt öfwer floden. JournLTh. 1811, s. 419. Den ömma saknaden .. vänder (utan att låta sig tröstas) .. sitt tårfyllda öga, lika oaftorkadt, till likkistan, der den älskade sofver den tunga sömnen. Wallin 1Pred. 3: 39 (c. 1830). Det är ett eländigt lif, att föras i ett flytthus med de twenne bleka följeslagarne Minnet och Saknaden. Beskow (1834) i 3SAH XLVI. 2: 228.
d) (i vitter stil, numera knappast br.) i utvidgad anv., om person som (efter sin död l. avgång ur tjänst o. d.) är föremål för saknad; äv. i uttr. göra ngns saknad (jfr a β), utgöra föremål för ngns saknad. HC11H 6: 156 (c. 1700). Du yngling, fåfängt född för ryktet och ditt land! / Bestämd till begges hopp och begges saknad vorden. JGOxenstierna 1: 125 (1805). Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 76 (: göra).
4) om sorg l. smärta över ngt som innebär en förlust o. d. (jfr SAKNA, v.1 I 3); anträffat bl. dels i uttr. saknad av ngt, sorg l. smärta över ngt l. (numera bl., föga br., övergående i 3) saknad (i bet. 3) som ngn erfar på grund av ngt, dels (numera knappast br.) konkretare, om ngt som man beklagar l. sörjer över. Min enda saknad (inför skilsmässan från hemmet) var att icke få önska söta mor en god morgon, ty hon sof ännu. MoB 2: 73 (1792). Atterbom .. erfor en liflig saknad af att sällskapet Vitterhetens Vänner blifvit upplöst så hastigt. Böttiger i 2SAH 49: 259 (1873). Vår saknad af att hafva mist henne var en ojämförligt mindre sorg, än vi skulle känt, om vi måst se henne utsatt för olyckor. De Geer Minn. 1: 197 (1892).
5) om förhållandet att ngt icke (före)finnes l. förekommer l. att ngn l. ngt är utan l. lider brist på l. icke har ngt; avsaknad (se d. o. 4); frånvaro (se d. o. 2); obefintlighet; brist (se BRIST, sbst.1 II 1); numera nästan bl. i uttr. saknad av (förr äv. ) ngt, äv. (med objektiv gen.) ngts saknad (förr äv. i uttr. hava en saknad utav ngt, lida brist på ngt); jfr SAKNA, v.1 I 4, II 3. Stiernman Com. 1: 181 (1563: haffue ther en saknet vthaff). (Då det råder brist på svenska läkare) hafver jagh .. der om all möijeligh åhogha buridt, huru denne saknaden skulle kunna bothas och förebyggjas. OxBr. 12: 111 (1646). Man finner .. aldrig, at Apostlarne flyttat något berg utur sit ställe; men denna saknaden skal efter någras mening, wara ersatt i de följande tider. Bælter JesuH 5: 260 (1759). Porthan 5: 401 (1799: ). De Skandiska språkens saknad af den härledda bemärkelsen (hos verbet sviga). Rydqvist SSL 1: 216 (1850). (En viss uppsats) gäller konstaterandet äfven hos människan af ett mellankäksben .. hvars saknad ansetts såsom ett karakteristiskt skiljemärke från apan. Quennerstedt StrSkr. 1: 360 (1919). Saknaden av järn (i mjölk) är för däggdjursungen eller människobarnet ej av någon betydelse, då dessa födas med ett överskott av järn. Bolin VFöda 164 (1933). — jfr AV-, Å-SAKNAD. — särsk.
a) i uttr. i saknad (förr äv. saknaden) av ngt, i avsaknad (se d. o. 4 b) av ngt, utan ngt, i brist på ngt. Vara i saknad av ngt, vara utan l. sakna (se SAKNA, v.1 I 4) ngt. (Den andlige stridsmannens) sinne warder icke nedslagit i saknaden af thet timeliga goda. Bælter Christen 212 (1743, 1748). Jag känner mig aldrig i saknad af någon ting, aldrig i behof af det minsta. Björn Besynn. 8 (1792); jfr 3. Historieskrifvare klaga öfver, att de äro .. i saknad af alla historiska documenter. Agardh ThSkr. 1: 2 (1855). Hur planlöst och utspädt är icke alltsammans (i skådespelet), hur i saknad af hvarje fast dramatisk konsistens. DN 1907, nr 13536 A, s. 3. I saknad av bevis kunde han ej dömas. Cannelin (1921). särsk. (†) i uttr. råka i saknad av ngt, komma att bli utan ngt; jfr 2 a. Åtskilliga (transportfartyg blevo) .. uppbrände; hvarigenom Grefve Stenbocks troppar råkade i saknad af sitt bagage och andra förnödenheter. Nordin i 2SAH 4: 35 (1804).
b) (†) i konkretare anv.: vad som saknas (se SAKNA, v.1 II 2, 3); anträffat bl. i uttr. ngt utgör ngns saknad, ngn saknar ngt; jfr 3. En fullständig samling af .. (G. J. Adlerbeths dramatiska) Arbeten utgör ännu vår saknad. GFGyllenborg Vitt. 3: Föret. 3 (1797).
c) (†) i utvidgad anv.: brist (se BRIST, sbst.1 II 2). Du (dvs. Gud) är fullkomlig i Dig Sjelf: en saknad / Fins ej hos Dig. JGOxenstierna 4: 277 (1815). SvLittFT 1834, sp. 299.
Ssgr (till 3; numera i sht i vitter stil, mera tillf.): SAKNADS-BLICK. blick fylld av saknad. Böttiger 1: 142 (1841, 1856).
-FEST. (numera knappast br.) om begravning. Wallin Rel. 3: 306 (1831).
-FULL. full l. fylld av saknad; jfr -fylld, -mättad, -tung. Ossian 2: 135 (1794; om själ).
-FYLLD, p. adj. jfr -full. Högström-Löfberg TLyckhD 30 (1929; om blick).
-GRÅT. gråt framkallad av saknad. Lindqvist RysslSång 1: 168 (1904).
-GÄRD. (numera föga br.) uttryck för l. bevis på l. handling vittnande om saknad. Wallin Rel. 4: 462 (1834). SvT 1852, nr 21, s. 4. —
-KÄNSLA. känsla av saknad. Wallin Vitt. 2: 328 (1827).
-LÖS. särsk. ss. adv.: utan att framkalla saknad. Frey 1850, s. 115 (: saknadslöst, adv.).
-MOTIV. jfr motiv 3. Linder 4Decenn. 244 (1949).
-MÄTTAD, p. adj. jfr -full. Mörne Liv 167 (1925; om svårmod).
-STORM. känslostorm framkallad av saknad, stormande känsla av saknad. Sjöberg Kris. 100 (1926).
-SUCK. jfr -gråt. Rogberg Pred. 1: 152 (1824).
-TUNG. jfr -full. Levertin II. 3: 42 (1905; om sus i träd).
-TÅR. jfr -gråt. Valerius 2: 4 (1809).
-VÄRD, adj. vars frånvaro l. förlust l. bortgång är ägnad l. förtjänar att framkalla saknad, värd att minnas med saknad; äv. substantiverat. AdP 1800, s. 302. Att .. på förhand borrtdömma sig ifrån det saknadsvärdt goda, som förbiskyndande minuter erbjuda kanske för första och sista gången i ens lefnad. Törneros (SVS) 1: 323 (1825). Choleran är i Stockholm och rycker bort mången saknadsvärd. Bremer Brev 4: 57 (1858). Anm. Hos Bergman Hancken 284 (1920) användes (den efter sådana ord som beklagansvärd, ömkansvärd ombildade) formen saknansvärd.
-ÅR. år av saknad, saknadsfyllt år. Ling Tirf. 1: 28 (1836).
Spoiler title