SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAKRISTAN sak1rista4n, äv. (föga br.) SAKRISTIAN sak1ristia4n l. 0104, m.||ig; best. -en; pl. -er; förr äv. SAKRISTANER, m. Anm. I ä. tid användes ordet äv. i den mlat. formen sacristanus (äv. med lat. böjning). HovförtärSthm 1587—88, s. 78. Därs. s. 113 (: med Sacristano).
Ordformer
(sakristan (sacr-) 1571 osv. sakristian 19201934. zachristaner, sg. 1587—88)
Etymologi
[jfr dan. o. t. sakristan, eng. sacristan, fr. sacristain; av mlat. sacristanus, till sacrista (se SAKRIST); formen sakristian (liksom mlat. sacristianus) beror på anslutning till SAKRISTIA]
(i fråga om romersk-katolska förh. samt förh. i Sv. under tiden närmast efter reformationen) kyrklig befattningshavare med uppgift att ha tillsyn över sakristia (o. sakrala föremål i en kyrka samt handha sådana uppgifter i samband med gudstjänst som tändning av ljus, klockringning o. d.; jfr KLOCKARE); äv. om motsvarande befattningshavare (munk l. nunna) vid klosterkyrka; äv. dels om befattningshavare vid domkyrka med säte i domkapitlet o. med uppgift att ha tillsyn över kyrkans sakrala utrustning o. d., dels om befattningshavare vid heliga stolen med uppgift att ha uppsyn över påvens sakrala prydnader o. utrustning (o. vara påvens ställföreträdare). Effterscreffne siw personer åt minsto behöffuas til at sittia widh Domkyrkiorna, Biscopen, Biscopens Offitial eller Prowest, Kyrkeheerden, Scolemestaren, Lector Theologiæ, Pœnitentiarius och Syslomannen, then ock må wara Sacristan, Hwilke personer alle, skola haffua theras wissa gårdar och vnderhåldning. LPetri KO 49 a (1571). HovförtärSthm 1587—88, s. 59 (om klockare vid J. III:s hov). Då Erkebiskopen ogillade dessa fria åsigter (om nattvarden m. m.) i .. (ärkediakonens i Prag J. Miličs) predikningar, nedlade han sitt embete och blef Sacristan wid sin egen kyrka. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 384 (1835). Ofta (betäcker) i kyrkorna (i Rom) ett förhänge .. de bättre altarbilderna och lemnar sakristanen, som drager det undan, tillfälle till en liten extra förtjenst. Ljunggren Resa 88 (1871). Marinelli, påvens sakristan och biktfader. Lagergren Minn. 8: 174 (1929). Sakristanen (vid Strängnäs domkyrka), som tillkom genom ett testamente från 1300-talets början, hade säte i kapitlet. SvKyrkH 2: 589 (1941). TurÅ 1942, s. 152 (i Alvastra kloster).
Ssg (i fråga om romersk-katolska förh. samt förh. i Sv. under tiden närmast efter reformationen, mera tillf.): SAKRISTAN-TID. om ngns tid ss. sakristan. Staaff Blasco Ibañez Vass 150 (1910).
Spoiler title
Spoiler content