SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SALPETERSYRA sal3peter~sy2ra, förr äv. SALTPETERSYRA l. SALTPETERSSYRA l. SALPETTERSSYRA l. SALTPETTERSYRA, r. l. f.; best. -an; pl. (tillf.) -or.
Ordformer
(sallpetters- (-pettes-) 1779. salpeter- 1777 osv. saltpeter- 17471798. saltpeters- 1777. saltpetter- (sallt-) 17821837)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. salpetersyre, t. salpetersäure; av SALPETER o. SYRA, sbst.]
(i sht i fackspr.) starkt frätande syra som utgör en kemisk förening av väte, kväve o. syre (HNO3) o. som tidigare vanl. framställdes gm destillation av salpeter med svavelsyra, använd bl. a. vid framställning av sprängämnen, färgämnen, läkemedel o. konstsilke; i sht förr äv. om denna syras anhydrid (N2O5), kvävepentoxid. Wallerius Min. 167 (1747). Salpetersyran består af qväfve och syre, hvarföre den rättast borde kallas qväfsyra. Berzelius 1: 313 (1808). Koncentrerad salpetersyra är en färglös, tämligen tung vätska. .. Den är flyktig .., ryker i luft och har en karakteristisk lukt. Starck Kemi 63 (1931). Salpetersyran är en av våra starkaste syror, som angriper flertalet metaller, dock bl. a. ej guld, platina och krom, men väl silver. Gentz Lindgren 202 (1933). — särsk.
a) i uttr. (röd) rykande (i sht förr äv. rökande) salpetersyra, röd- l. gulfärgad vätska bestående av salpetersyra med lösta kväveoxider, som färga den omgivande luften gul l. röd; jfr RYKA, v.2 2 b, RÖKA, v.2 6 b. PH 11: 268 (1777). Röd rökande salpetersyra är .. en ganska stark salpetersyra, men som genom använd hög värmegrad vid beredningen blifvit till en viss grad sönderdelad. Almström Handelsv. 156 (1845). Råvaror 1103 (1949).
b) ss. senare led i ssgr betecknande ämne som till sin sammansättning visar släktskap med salpetersyra; jfr PIKRIN-, UNDER-SALPETERSYRA.
Ssgr: A (i fackspr., mindre br.): SALPETERSYRA-ESTER, se B.
B (i sht i fackspr.): SALPETERSYRE-ANHYDRID. [jfr t. salpetersäureanhydrid] kem. salpetersyrans anhydrid (N2O5), kvävepentoxid. Cleve KemHlex. (1883).
-BATTERI. (förr) fys. elektriskt batteri i vilket salpetersyra tjänstgjorde ss. depolarisator. TT 1877, s. 76.
-BEREDNING. (numera bl. mera tillf.) framställning av salpetersyra. Almquist Häls. 611 (1896).
-BILDNING. bildning av salpetersyra. EkonS 2: 110 (1895).
-ESTER. (-syra- 1953. -syre- 1934 osv.) [jfr t. salpetersäureester] kem. ester av salpetersyra. SvUppslB 19: 1196 (1934).
-ETER. [jfr t. salpetersäureäther] (numera mindre br.) kem. kemisk förening (C2H5NO3) erhållen då alkohol reagerar med salpetersyra, etylnitrat; förr äv. om etylnitrit (jfr salpeter-eter). Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 228 (om etylnitrit). (Ekenberg o.) Landin (1894). Ekbohrn (1904).
-FABRIK. fabrik för framställning av salpetersyra. RiksdP 1928, 2 K nr 246, s. 1.
-HALT, r. halt av salpetersyra. Rig 1929, s. 86.
-NAFTA. (†) etylnitrit; jfr -eter o. salpeter-eter. FKM 2: 54 (1807).
-RÖKNING. [jfr t. salpetersäureräucherung] (om ä. förh., föga br.) rökning använd i desinficerande syfte o. utförd gm att låta svavelsyra verka på salpeter, varvid kväveoxider som sprida sig ss. en rök utvecklas; jfr salpeter-sur. Salpetersyre-rökning .. eger .. företräde för Chlor-rökning. TLäk. 1835, s. 232.
-SALT, n. (numera bl. mera tillf.) salt av salpetersyra, nitrat. Arrhenius Jordbr. 1: 175 (1859).
-TILLVERKNING~020. TLev. 1904, nr 27, s. 1.
-VÄXT. [jfr t. salpetersäurepflanzen, pl.] (numera knappast br.) bot. salpeterväxt (se d. o. 2). BotN 1876, s. 30 (i pl.).
Avledn.: SALPETERSYRAD, p. adj. (ngt ålderdomligt) kem. kemiskt förenad l. bildad med den negativa radikalen i salpetersyra; i sht förr äv.: försatt l. blandad med salpetersyra. Ekberg o. Afzelius Nomenkl. 26 (1795). Salpetersyrad saltsyra (dvs. kungsvatten). FKM 2: 177 (1807). Salpetersyrat salt. TeknOrdb. 1025 (1951).
Spoiler title
Spoiler content