SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SALVATORS- salva3tors~ l. SALVATOR- salva3tor~.
Ordformer
(förr äv. salu-, salw-. -ters- 1610 (: Salvatersdaler). -tor- 1884 (: Salvator-reglans, gen. sg. best.) osv. -tors- 1611 (: Saluatorsdaler) osv.)
Etymologi
[till lat. salvator, frälsare, vbalsbst. till salvare (se SALVERA, v.3)]
i ssgr, angivande att den i efterleden betecknade företeelsen l. saken har samband med Kristus (l. hans åminnelse) l. är försedd med en kristusbild l. dyl.
Ssgr: A: SALVATOR-ORDEN, -REGEL(N), se B.
B: SALVATORS-DALER. hist. o. numism. 1540—1653 präglat riksdalermynt försett med en kristusbild (o. ordet salvator i inskriften); jfr -riksdaler. RR 1610, s. 159 b. Hallenberg Hist. 3: 316 (1793).
-KEDJA, r. l. f. (förr) riddarkedja som var försedd med en medaljong med en kristusbild o. som bars (o. förlänades) av Erik XIV. HHildebrand i AntT VII. 1: 75 (1883).
-ORDEN. (salvator- 1890 osv. salvators- 1776 osv.) [jfr mlat. ordo sancti salvatoris] av den heliga Birgitta instiftad klosterorden för såväl män som kvinnor, Frälsarens orden, birgittinerorden; särsk. i uttr. sankt salvatorsorden. Kloster af St. Britas eller Salvators Orden. Lagerbring 1Hist. 3: 659 (1776). Sankt Salvatorsorden. 3NF 3: 343 (1924).
-REGEL(N), förr äv. -REGLA(N). (salvator- 1884 osv. salvators- 1886 osv.) [jfr mlat. regula sancti salvatoris] (numera bl. mera tillf.) ordensregel(n) för birgittinerorden, birgittinerregel(n); äv. i uttr. sankt salvatorsregeln. BirgUpp. 5: 191 (1884). S. Salvatorsregeln. Schück SvLitH 164 (1886). NordTBB 1935, s. 31.
-RIKSDALER~020. (numera bl. tillf.) = -daler RR 1615, s. 254.
-SYSTER. (numera föga br.) i uttr. sankt salvatorssyster, birgittinersyster. Reuterdahl SKH II. 2: 671 (1850).
Spoiler title
Spoiler content