SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAMARIT sam1ari4t, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sam- 1526 (: Samaritiska, sg. best.) osv. samm- 17371894)
Etymologi
[jfr t. samariter, lat. samarites, gr. σαμαρείτης; till landskapsnamnet SAMARIEN (lat. Samaria, gr. Σαμάρεια). — Jfr SAMARIA, sbst.2, SAMARITAN]
1) manlig invånare i det forna landskapet Samarien i Palestina; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om manlig anhängare av den judendomen närstående (numera bl. inom en liten församling kvarlevande) religion vars kult är knuten till (det inom detta landskap belägna) berget Gerissim (stundom med särsk. tanke på att anhängare av denna religion på Jesu tid voro föraktade av judarna); i pl. äv. utan avs. på kön. Den bibliska liknelsen om den barmhärtige samariten. 2Kon. 17: 29 (Bib. 1541). Judars hiertlag är .. lika fatt / Mot Samariters folk, som hundens mot en katt. Kolmodin QvSp. 2: 72 (1750). Det heliga ställe, där samariterna i århundraden tillbett Jahve. Lagergren Minn. 8: 389 (1929).
2) [utgående från liknelsen i Luk. 10: 30 ff.] om barmhärtig person l. hjälpare (särsk. om hjälpare i förhållande till den han hjälper); äv. ss. (l. ingående i) benämning på bok l. tidskrift l. institution o. d. som är avsedd att lämna hjälp i ett l. annat avseende (särsk. medicinskt l. religiöst). Den barmhertige Samariten. Roberg Beynon (1697; titel på läkarbok). En barmhertig Samarit från Sverige. Sjöberg (SVS) 1: 266 (1822; om översättare som hjälpt tysk författare att bli känd i Sv.). Samariten. (1849; namn på uppbyggelsetidskrift). Årsberättelse .. från Barnsjukhuset Samariten .. för år 1895. (1896; titel). De lemlästade djuren såg på sin samarit (dvs. matrosen, som givit dem vatten) med blickar som var blanka av förundran. Kjellgren Smar. 92 (1939). särsk.
a) (i religiöst spr.) om Kristus. LPetri 2Post. 230 b (1555). Är icke Jesus den barmhertige Samarit, som frälsar osz alla, af mörksens magt fångna och slagna? Franzén Pred. 4: 223 (1844). Stridsropet 1910, nr 1, s. 7.
b) i fråga om den form av anskaffande av medel till frälsningsarméns sociala verksamhet som bygger på att vissa personer förbundit sig att regelbundet lämna bidrag (i en av varje sådan person i hemmet förvarad sparbössa); dels ss. förled i ssgr, dels (mera tillf.): person knuten till frälsningsarméns samaritverksamhet (särsk.: samaritmedlem), dels (tillf.) i sg. best., övergående till en beteckning för frälsningsarméns samaritverksamhet. Stridsropet 1901, nr 49, s. 3 (i pl., om personer knutna till frälsningsarméns samaritverksamhet). Vid många utposter skulle utan tvifvel mer kunna göras för ”samariten” än hvad nu sker. Därs. 1903, nr 34, s. 2. Därs. 1910, nr 1, s. 7 (i pl., om samaritmedlemmar).
3) [jfr 2] person som (ss. medlem av samaritförening l. vid särskilt anordnad kurs l. dyl.) erhållit elementär utbildning i sjukvård (särsk. i första hjälpen vid olycksfall) o. d.; medlem av samaritförening. Edholm SamaritFVerks. 4 (1884). Den hjelp, som samariten kan lemna, (är) ofta af sådan beskaffenhet, att den ovilkorligt bör och skall efterföljas af läkarebehandling. Göransson Samaritk. 2 (1886). Samariter på arbetsplatser arbetar hårt mot olycksfall. LD 1958, nr 35, s. 5. — jfr RÖDAKORS-, ÖDEMARKS-SAMARIT m. fl.
Ssgr (i allm. till 3): (2 b, 3) A: SAMARIT-AFTON. särsk. till 2 b: på kvällen hållen sammankomst avsedd att främja frälsningsarméns samaritarbete. Stridsropet 1910, nr 1, s. 7.
-APOTEK. (numera bl. tillf.) = -låda. Esmarch KatHjelp. 3 (1884).
(2 b, 3) -ARBETE~020. särsk.
a) till 2 b, om den del av frälsningsarméns arbete som bedrives av o. bland samaritmedlemmar. Stridsropet 1898, nr 23, s. 6.
b) (tillf.) till 3: arbete (se d. o. 11 c) som behandlar samaritverksamhet o. d. Edholm SamaritFVerks. 9 (1884).
(1) -BALSAM. [jfr eng. samaritan's balsam, för sårbehandling avsedd blandning av vin o. olja; benämningen utgår från liknelsen i Luk. 10: 30 ff.] (förr) mot gikt m. m. använt läkemedel framställt av pulveriserad spansk peppar, eter, kamfer, sassafrasolja o. terpentin (samt rosmarinblad); äv. i uttr. amerikansk samaritbalsam. Amerikansk Samaritbalsam. Helsov. 1892, nr 17, Annons. s. 1. Lindgren Läkem. (1902).
(2, 3) -BESÖK. besök hos nödlidande l. sjuk i syfte att lämna bistånd l. vård. Backman Reuter Lifv. 1: 138 (1870).
-BÄLTE. (förr) ss. bälte buren lång elastisk binda (användbar vid stillande av blödningar o. d.); jfr -hängslen. Ekeroth Esmarch 38 (1899).
(2 b) -BÖSSA. av samaritmedlem använd sparbössa avsedd för medel till frälsningsarméns sociala verksamhet. Stridsropet 1898, nr 6, s. 3.
-FÖRENING. [jfr t. samariterverein] förening som verkar för att sprida kännedom om elementär sjukvård (särsk. första hjälpen vid olycksfall) l. för att höja hygienen o. d. (o. vars medlemmar frivilligt ställa sig till förfogande vid olycksfall o. d.); numera bl. om sådan förening som i första hand verkar för förebyggande av ohälsa o. olycksfall i arbetet. Göransson Samaritk. 8 (i handl. fr. 1883). Arbetarskyddslagstiftningen utgör den grund på vilken samaritföreningarna lägger upp kursprogram, utställningar etc. LD 1958, nr 35, s. 5.
-GÅVA, se B.
(2, 3) -GÄRNING. Hjelmqvist BibGeogrN 175 (1904).
-HEM, se B.
-HJÄLP. hjälp som lämnas av samarit vid olycksfall o. d.; äv. ss. benämning på undervisningsämne. SamaritverksSv. 4 (1885). SFS 1932, s. 344 (om undervisningsämne).
-HÄNGSLEN, pl. (förr) byxhängslen som lätt kunde förvandlas till en lång elastisk binda (användbar vid stillande av blödningar o. d.); jfr -bälte. WoJ (1891).
(2 b) -KASSÖR. medlem av frälsningsarmén med uppgift att hopsamla o. redovisa de av samaritmedlemmarna inom en kår lämnade bidragen. FrälsnArmÅb. 1923, s. 95.
-KATEKES. (förr) kort framställning av de viktigaste grunderna för elementär sjukvård, avsedd till repetitorium för samariter. Edholm SamaritFVerks. 9 (1884).
-KURS. [jfr t. samariterkursus (i bet. 1)]
1) kurs (se d. o. 7) i elementär sjukvård o. d. (för utbildning av samariter); äv. motsv. kurs 7 d, om skriftlig framställning av en sådan kurs. Göransson Samaritk. 9 (i handl. fr. 1883). Skolradions samaritkurs. TSvLärov. 1940, s. 367.
2) (mera tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om enkel utbildning som sätter ngn i stånd att taga vård om ngn l. ngt. Dahlbäck Åb. 4 (1914). En museal samaritkurs. Fatab. 1942, s. 7.
-LÅDA, r. l. f. låda innehållande sjukvårdsmateriel (för lämnande av första hjälpen vid olycksfall); jfr -apotek. Göransson Samaritk. 66 (1886).
(2 b) -MEDLEM~02, äv. ~20. medlem av frälsningsarmén, som förbundit sig att regelbundet lämna bidrag till social verksamhet (i samaritbössa). Stridsropet 1903, nr 16, s. 6.
(2 b) -OMBUD~02, äv. ~20. inom frälsningsarmén: officer som reser omkring för att organisera samaritarbetet. Stridsropet 1903, nr 34, s. 2.
(2 b) -SEKRETERARE. inom frälsningsarmén: sekreterare som har till uppgift att leda samaritarbetet. Stridsropet 1900, nr 26, s. 7.
(2 b) -SERGEANT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) samaritkassör. Stridsropet 1898, nr 6, s. 3.
(2) -SINNE. (samariter- 1932) sinne(lag) som är kännetecknande för en samarit. Centerwall Tjäna 27 (1932).
(2) -SKADA, r. l. f. skada (blodfläckar på kläder o. d.) som drabbar person som lämnar första hjälpen vid olycksfall. SvTrafikförsäkr. 1929—39 54 (1939).
-STUGA. stuga (vid badplats o. d.) avsedd för enkel sjukvård (lämnad av samarit). SvRödK 1932, s. 319.
-TJÄNST. [jfr t. samariterdienst]
1) tjänstgöring ss. samarit, tjänstgöring som innebär utövande av elementär sjukvård. Dahlheim FörstHjälp. Föret. (1904).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (stundom med anslutning till samarit 2), om verksamhet som avser att hjälpa i svårigheter l. att bota vid sjukdom. SvD(A) 1930, nr 252, s. 4. Fåhræus LäkH 3: 66 (1950).
(2 b) -TRUPP. sammanfattande beteckning för frälsningsarméns samaritmedlemmar (i hela landet l. inom en viss kår). Stridsropet 1898, nr 6, s. 3.
-UNDERVISNING~0020. [jfr t. samariterunterricht] undervisning avsedd för (blivande) samariter, undervisning avsedd att meddela grunderna för elementär sjukvård (särsk. för första hjälpen vid olycksfall). Göransson Samaritk. 8 (i handl. fr. 1883).
Ssg: samaritundervisnings-kurs. (numera bl. tillf.) samaritkurs (se d. o. 1). Göransson Samaritk. 8 (i handl. fr. 1883).
-VAGN. (†) ambulans. Dagen 1900, nr 286, s. 2.
(2, 3) -VERKSAMHET~002, äv. ~200. verksamhet ss. samarit; äv. till 2 b, om frälsningsarméns samaritarbete. Om Samaritverksamheten i Sverige år 1884. (1885; titel på broschyr). Stridsropet 1898, nr 36, s. 5 (inom frälsningsarmén).
-VÄSEN(DE). [jfr t. samariterwesen] sammanfattande, om allt som har med samariter l. samarittjänst att göra. Göransson Samaritk. 8 (i handl. fr. 1883).
B (utom i -gåva o. -hem bl. mera tillf.) [jfr t. samariter-]: (2) SAMARITER-GÅVA. (samarit- 1922. samariter- 1922 osv.) gåva bestående av medel som hopsamlats inom den svenska kyrkan o. överlämnats (dels 1922, dels 1924) till den evangeliska kyrkan i Tyskland ss. stöd åt dennas kärleksverksamhet bland nödlidande; i sht i sg. best. (särsk. i uttr. samaritergåvan 1922 resp. 1924). Samaritergåvan 1922. SvRödK 1922, s. 352. Samaritergåvan 1924. 2NF 38: 1431 (1926).
(2) -HEM. (samarit- 1916. samariter- 1891 osv.) särsk. i sg. best., ss. namn på en stiftelse med säte i Uppsala, omfattande sjukhus o. diakonissanstalt m. m. Centerwall Tjäna 26 (cit. fr. 1891).
-SINNE, se A.
Avledn.: SAMARITISK, adj. [jfr t. samaritisch]
1) till 1: som utgör l. tillhör l. har avseende på Samarien l. samariterna l. deras språk; jfr samaritansk 1. Thet Samaritiska folkit. Apg. 8: 9 (NT 1526). Lagergren Minn. 8: 390 (1929).
2) (mera tillf.) till 2 o. 3: som utgör l. tillhör l. har avseende på en l. flera samariters verksamhet, samarit-, hjälp-, sjukvårds-; jfr samaritansk 2. Hahnsson (1899). Samaritisk verksamhet. Östergren (1937).
SAMARITISKA, f. till 1: samaritisk kvinna; jfr samaritanska 1. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content