SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(1 a, 2 c, d, 7) SAMMAN-KNÅDA, -ning. gm knådning bearbeta (olika ämnen l. ingredienser) tillsammans l. på en gång l. arbeta ihop (olika ingredienser) till en (homogen) massa l. deg l. en klump l. dyl. l. bearbeta (en massa, t. ex. deg) så att de däri ingående ingredienserna (bättre) förena sig; gm sådan bearbetning av olika ingredienser framställa (ngt); knåda ihop. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Den kloka gubbens) vanliga medikament var en salva, sammanknådad af ister och vax. Sundblad GBruk 219 (i handl. fr. 1880). Pirogdegen göres af lika viktdelar smör, kokt kallrifven potatis och mjöl, som sammanknådas. Montell Frun 40 (1898). Kaolin skall vid sammanknådning med vatten gifva en plastisk massa. SvFarm. 167 (1901).
-KNÄPPA, v., -ning.
1) till 2 a, motsv. knäppa, v.2 1 a: hopfästa (ngt l. olika delar av ngt) l. tillsluta (ngt) medelst knäppanordning av något slag. Adlerbeth Æn. 324 (1804). Vid knäen sammanknäpptes underkläderna med ett spänne af stål. HLilljebjörn Hågk. 1: 10 (1865). Östergren (1937).
2) (†) till 2 a: knyta ihop (band); anträffat bl. bildl., med avs. på föreningsband; jfr knäppa, v.2 2 a. Att lösa up det båndh (som binder drottning Kristina vid Sveriges tron), som således Christeligen och ordentligen sammanknept ähr, för än Gudh det sielfwer uplöser, det gijfwe (osv.). RARP V. 1: 291 (1654).
3) till 2 a, c, med avs. på händer o. d.: knäppa (se knäppa, v.2 2 a α); äv. (i vitter stil, numera bl. tillf.) refl., om händer. Swedberg SabbRo 1580 (1690, 1712). Hon sammanknäpper händerna till bön. Stagnelius (SVS) 2: 352 (1821). Trötta händer, fallen neder / På ett lugnadt bröst! / Till den sista bön jag beder / Nu, er sammanknäppen! Wallin Vitt. 1: 101 (c. 1830; uppl. 1878). Hellström Malmros 340 (1931). jfr (†): Böj här ej knä .. / .. Ej finger sammanknäpp! Almqvist Törnr. 1: 26 (1839).
4) (i vissa trakter) till 2 a, med avs. på byggnader l. delar av en byggnad, = knäppa, v.2 2 a β. Tre .. sammanknäpte byggnader. Crælius TunaL 227 (1774). JernkA 1904, s. 10.
5) (†) till 2 c: (till)-sluta (mun); jfr knäppa, v.2 2 b. Sittia med sammanknäpter mun. KulturbVg. 3: 22 (1703).
6) (†) till 2 c, 3, med saksubj.: klämma l. pressa l. draga ihop (luftrör); jfr knäppa, v.2 2 b, c. (En viss fisk trivs i varmt vatten) men steelnar strax och dödas / Så snart man honom wil i Donou Strömen sleppa / Ty kalla Watnet kan hans Lufft-röör samman kneppa. Spegel GW 198 (1685).
(2 c, 3) -KNÖLA, -ning. (ngt vard.) skrynkla l. knyckla ihop (ngt) till något knöligt; i pass. äv. närmande sig intr. bet.: knyckla ihop sig, krympa ihop o. därvid skrynklas l. dyl. En olägenhet vid fatgarfningen är, att hudarne sammanknölas. Hirsch LbGarfv. 159 (1898).
(2 c, 3) -KNÖVLA. (i vissa trakter, vard.) knyckla l. knöla ihop (ngt). Bergman Mark. 60 (1919).
(1 a, 2 c, d, 7) -KOK. [till -koka] (mera tillf.) konkret: ngt hopkokat, hopkok. (Sockeln) bestrykes med ett varmt sammankok av tjära och kalk. Rig 1922, s. 156.
-KOKA, v., -ning.
1) till 1 a, 2 c, d, 7: koka (olika ingredienser) på en gång i ett kärl (o. därigm bringa dem att förena sig till en mer l. mindre homogen massa l. bilda en lag l. dyl.); gm kokning tillsammans av olika ingredienser bereda l. framställa (ngt); äv. oeg. l. bildl. (se särsk. a, b, c). (Öl är) en Dryck aff Watn, Humbla och Malt tempererat och sammankokat. IErici Colerus 1: 276 (c. 1645). (Brödsoppan) består af hvetbröd uppblött i vatten, fläskflott, peppar och lök, som tillbörligt sammankokt formerar ett vämjeligt medium emellan välling och gröt. Gosselman Col. 2: 116 (1828). Experimentatörerne .. (ha) bevarat hoppet om att engång i sina deglar kunna sammankoka lefvande väsenden. Rein Psyk. 1: 230 (1876). Borschtsch l. Borscht, hirsgröt, sammankokad af flere slags vegetabilier. NF 2: 929 (1877). Frukten sammankokas med litet vatten. Montell Frun 105 (1898). särsk.
a) (†) oeg.: gm en fysisk l. fysiologisk process som i ett l. annat avseende liknar kokning frambringa l. åstadkomma (ngt); anträffat bl. i p. pf. Salt är itt möhrt mineral, af förbränd Iordesk materi och förblandat fuchtighet igenom Solennes och Iordennes instängd wärme sammankokat. Forsius Phys. 189 (1611).
b) (numera föga br.) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt: sätta ihop, fundera ut, hitta på, ”koka ihop”. UrkFinlÖ II. 1: 80 (c. 1595). Man tyckes .. med skäl kunna anse hela det s. k. upprorsförsöket (dvs. vissa stämplingar i Dalarna åren 1757—58) endast såsom ett vildt förslag, sammankokadt af några underordnade hofbetjenter med en half-förtviflad allmoge-man. Malmström Hist. 4: 341 (1874).
c) (†) refl., bildl., om person, i uttr. sammankoka sig med ngra, rota sig samman l. liera sig med ngra. (En kyrkoherde) hafver .. sig med meste delen af ecclesia (dvs. församlingen) sammankokat, att hvad pastor gör, säger ecclesia vara väl gjordt, och hafver intet skylla honom och han conniverar (dvs. överser) med deras fel etc. Lundström LPGothus 1—2: 214 (i handl. fr. 1627).
2) till 3: förvandla (ngt) till en tjockare massa l. till en mera mättad lösning o. d. gm att låta (det) koka in. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Till proviant för trupper kan man) sammankoka hela kreatur till gelé. Hazelius Förel. 90 (1839). Af vasslan efter fin ost erhålles, genom sammankokning, god mesost. AHB 34: 73 (1869).
-KOMMA, v. (samman- 1541 osv. tillsamman- 15411729. tillsammans- 15411845) [fsv. saman koma; jfr d. sammenkomme, mlt. tosamen(e) komen, holl. samenkomen, t. zusammenkommen]
I. intr.
1) till 1 b, om personer: samlas; sammanträffa; sammanträda; mötas, träffas o. d. Sammankomma på (förr äv. till) en plats. 3Mos. 23: 37 (Bib. 1541; i två ord). Lundh skulle wara tractats-ort, hwarest the fulmächtige .. skulle sammankomma. Spegel Dagb. 146 (1680). (Vid arvskifte) böra arfwingarne .. til then ort sammankomma, ther skiftet ske skal. ÄB 12: 1 (Lag 1734). Ibland borde kvinnorna jämväl sammankomma för att syssla med något handarbete. Krusenstjerna Pahlen 3: 81 (1931). särsk.
a) (numera föga br.) till 1 b α, om personer: flytta samman ss. äkta makar l. förenas i äktenskap, komma ihop, gifta sig. Schroderus Os. 1: 537 (1635). VDAkt. 1676, nr 178.
b) (†) i uttr. sammankomma med så l. så många man, möta upp med så l. så många man (soldater). HSH 10: 36 (1616).
2) (numera bl. tillf.) till 1 b, 2 b slutet, om personer l. trupper: stöta ihop, drabba samman l. dyl. (Det frågades) hur de ähre i thenne nath samman komme (felaktigt för komne) och giorth huan annan skadhe. TbLödöse 306 (1593). OSPT 1687, nr 25, s. 1 (om trupper).
3) (numera föga br.) till 1 b (γ), om föremål: samlas l. hopas på ett ställe; äv. bildl., om företeelser l. egenskaper o. d.: samlas på en plats resp. hos en person, förenas, förena sig o. d. Gudz natur och wår natur, äro samman komne vthi een person (näml. Kristus). PErici Musæus 1: 53 a (1582). Ve varde de rikedomer, som genom .. monge tusende menniskiors skade och suckan sammankomma. RA I. 3: 14 (1593). Vthi .. (människan) äre alla faculteter, och goda Gåfwor tilsammankombne. Sylvius Mornay 5 (1674). Af de på celler sittande cilierna finnas antingen en på hvarje cell .. eller flere på hvarje, såsom på de celler, hvilka i större sträckor sammankomma och bilda flimmerepitel. NF 3: 354 (1879). Den okände. Hvilken sällsam natur här; och hur allt sammankommit för att väcka oro. Strindberg Dam. 86 (1898).
4) (†) till 1 b, 2 c, ss. vbalsbst. -ande, = sammankomst 5. Tammelin Alm. 35 (1719). VetAH 1806, s. 236.
5) (numera bl. tillf.) till 2 b, c, om föremål: mötas, stöta samman; gå ihop; äv. oeg. l. bildl. Ther the stora och starcka älfuar Volga och Occa sammankomma. Petreius Beskr. 1: 33 (1614). (Komma sättes) När antingen blotta glosor, eller slätta Constructioner i en Periodo sammankomma, och man them åtskilja wil. Giese Sprachm. 1—3: 494 (1730). Almqvist GrSpr. 32 (1837; om vokaler).
6) (†) till 2 d: uppkomma l. uppstå l. bildas gm hopande l. sammanfogning l. sammanslagning l. sammansmältning av olika element l. delar l. gm förening l. sammansmältning av olika ämnen o. d.; i p. pf. ofta svårt att skilja från motsv. anv. av II 2. På ytersta tijdhenom skalt tu (dvs. Gog) komma in vthi thet land som medh swerd igentaghet och vthaff mong folck tilsamman kommet är, nemligha, in på Israels bergh. Hes. 38: 8 (Bib. 1541). En part aff .. (de oädla metallerna) äre aff meera wätzsko eller quicksölfwer sammankomne: En part hafwa mera aff Jord eller Swafwel och Saltpeter. Forsius Min. 53 (c. 1613). Med den långa vocali ä, huilken är natura en diphthongus, af a och e sammankommen. Salberg Gr. 31 (1696). At Forssa Kyrkiobol af flera byars egor samankomit, kan wäl synas. Wettersten Forssa 112 (c. 1750). (Omöjligheten att skapa en riktig folkrepresentation i vissa stater med heterogen sammansättning) är .. ej mer än ett rättvist straff för begångna synder; ty det bevisar, att Staten har sammankommit eller utbildat sig på något oförnuftigt sätt, t. ex. genom sammaneröfringar. Boström Lag. 58 (1845). Spanien utgjorde .. en gammal, ur feodalistiska beståndsdelar sammankommen, oregelmässigt organiserad monarki. Svedelius Statsk. 4: 376 (1869).
II. tr.
1) (†) till 1 b γ: skaffa från olika håll, hopsamla, hopbringa o. d. Aff wårs fadhers godz haffuer han sådana rikedomar samman kommet. 1Mos. 31: 1 (Bib. 1541). G1R 29: 426 (1560).
2) till 2 d: åstadkomma l. åvägabringa (ngt) gm samlande l. hopfogande l. sammansättning av olika element; förfärdiga l. framställa (ngt) av olika material som blandas; förr äv. allmännare: åstadkomma, skapa o. d.; företrädesvis i p. pf. (jfr I 6); numera bl. (ngt vard.) i p. pf., om ngt mer l. mindre abstr., särsk. samling l. skriftalster o. d.: hopsatt, hopkommen o. d. Tu skalt icke vthiklädha tigh een klädhning som aff vll och lijn tilsammans kommen är. 5Mos. 22: 11 (Bib. 1541). (Gud har gjort somliga rika o. andra fattiga) icke derföre, att then ene uthaff bätre ämpne heller materia är sammankommen än then andre .., uthan (osv.). OxBr. 12: 567 (1614); jfr I 6. At hon (dvs. människan) är vthaf Gudh skapadh och sammankommen. Sylvius Mornay 145 (1674). (Allmogens) tunna hwardags bröd, som är sammankommit af korn och agnar. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770). En synnerligen väl sammankommen frimärkssamling. GHT 1897, nr 38, s. 3. Den i många avseenden förnämliga och skickligt sammankomna urkund av skolminnen, som 1904 års studenter presterat. Samuelsson HALärovUpps. 736 (1952).
3) (†) till 2 e α: förena i äktenskap. PErici Musæus 1: 137 a (1582). Den samme Gudh osz sammankom, / han kan osz bättre Åthskillia. Visb. 3: 272 (c. 1655).
(1 b) -KOMMELSE. (samman- 15931700. tillsamman- 15471625. tillsammans- 1598) [fsv. samankomilse; vbalsbst. till -komma] (†) sammanträffande; sammankomst, möte. G1R 18: 264 (1547). RARP 1: 118 (1630). Hamb. (1700).
-KOMPONERA, -ing.
1) till 2 c, d: sammanfoga l. sammanställa (olika element) på ett sådant sätt att en mer l. mindre konstmässig komposition åstadkommes; åstadkomma l. skapa (ngt) gm att sammanfoga l. sammanställa olika element på ett sådant sätt; komponera. NordT 1878, s. 494. Djur och växter äro sammankomponerade med en beundransvärd smakfullhet (på vissa brokadvävnader). MeddSlöjdF 1898, 2: 71. Trots den skenbara villervallan var mönstret så lagbundet sammankomponeradt, att det hela gaf ett mycket harmoniskt intryck. Därs. 1900, 2: 124. En roman som ”Familien Frank”, 1901, är en samling bornholmska typer, sammankomponerade i en humoristisk bild av en småstad. Frederiksen ModDaLitt. 110 (1931).
2) (†) till 2 d: avfatta l. hopsätta (skrift); jfr komponera 2 e. Dhe förordningar som Högwyrd: H:r Biskopen .. sammanComponeradt. VDP 1679, s. 121.
Spoiler title
Spoiler content