SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAMMANSÄTTNING sam3an~sät2niŋ, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANSÄTTNING tilsam3an~, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(samman- 1561 osv. tillsamman- 15441561. Se för övr. SAMMAN)
Etymologi
[fsv. samansätning, ngt hopsatt l. påhittat; jfr d. sammensætning, nor. sammensetning, t. zusammensetzung]
vbalsbst. till SAMMANSÄTTA.
1) (numera bl. tillf.) motsv. SAMMANSÄTTA 1: sättande l. anbringande av olika föremål intill varandra l. i en viss formation (t. ex. en grupp), sammanförande av olika föremål till en samling, hopsättande; äv. konkret(are), om samling l. formation l. grupp o. d. som bildas av föremål satta l. anbragta på ett sådant sätt. En kännare skulle hafva skakat sitt hufvud öfver så fremmande ämnens (dvs. olikartade konstverks) sammansättning i ett rum. Almqvist Amor. 21 (1839); jfr 5. Många tillfälliga moment (medverka) vid bildandet af ett museum .. (bl. a.) förut möjligen befintliga samlingar och deras sammansättning. Sällan äro dylika sammansättningar hopbragta efter en sådan plan, som i allmänhet följes vid anordnandet af ett modernt konstindustrimuseum. MeddSlöjdF 1898, 1: 37; jfr 9. (Man pressar blommor i Palestina, o. sedan) bli de hopsatta i små buketter och stora buketter, i fula och vackra sammansättningar och uppklistrade på kort. Lagerlöf Jerus. 2: 115 (1902); jfr 7, 9.
2) motsv. SAMMANSÄTTA 2: sammansättande, hopsättning, hopfogning; äv. konkretare, dels om sätt varpå ngt sammansättes l. är sammansatt, dels om sammansättningsfogen. Linc. (1640; under articulatio); jfr 5. Polhem Invent. 4 (1729). Under möten och kommenderingar åligger det .. (gevärshantverkarna) att .. meddela manskapet undervisning om gevärets beståndsdelar, dess söndertagning, sammansättning och vidmakthållande. TjReglArm. 1858, 1: 68. Allt bättre snickeriarbete, som här (i England) utföres, är gjordt med synnerlig omsorg, alla sammansättningar äro väl hopskurna. TT 1895, Byggn. s. 80. Träslöjd (för realskolans högsta klasser innefattar bl. a.) .. öfningar att förfärdiga enklare föremål af trä med något svårare sammansättningar, såsom sinkning, gradning, tappning och slitsning. SFS 1906, nr 10, s. 47. Beaktas bör att understickningen vid fickan lägges väl, så att delarna passa ihop vid sammansättningen i sidsömmen. Fröberg Skrädd. 93 (1941).
3) motsv. SAMMANSÄTTA 3: tillverkning l. framställning l. byggande av ngt gm hopfogning av olika föremål l. delar, sammansättande, uppbyggande; äv. konkretare: sätt varpå ngt sammansättes l. uppbygges l. konstrueras l. är sammansatt osv., (ngts) konstruktion l. byggnad. Huru underliga sammansättningar finne wi ej af fogel-bon och nästen? Tessin Bref 1: 102 (1751); jfr 4. De flere Materialier, som til Skeppets Kropp, förbindning, sammansättning och oumgängeliga conservation fordras. PH 6: 4188 (1756). Likasom en hvalfbåge af stark sammansätning bär tyngden af hela byggnaden, likaså (osv.). Lantingshausen Young 2: 57 (1790). (Den av F. E. Duckham konstruerade, hydrostatiska) Vågens sammansättning och verkningssätt kan med få ord antydas. TT 1871, s. 205. SFS 1941, s. 213.
4) [jfr 2, 3] (numera bl. tillf.) mer l. mindre konkret, om ngt som är sammansatt l. uppbyggt av vissa föremål l. delar (på ett visst sätt) l. konstruerat på ett visst sätt o. d.; förr i vissa fall liktydigt med: inrättning, mekanism, apparat l. dyl. VetAH 1762, s. 24. Historien om eldsläckning, hwarmed nu egenteligen menas en med konst tilredd sammansättning, hwarigenom häftig eldswåda strax måtte dämpas eller .. utsläckas, bör icke blifwa widlyftig. Aken Eldsl. 7 (1797). Att märka äro äfven de halft djuriska sammansättningarna af centaurer och satyrer hos grekerna. Nyblom i 3SAH 8: 288 (1893). En sammansättning af flere .. vid hvarandra fogade byggnader. Hahr ArkitH 10 (1902).
5) motsv. SAMMANSÄTTA 5: sammanförande, sammanställande, samlande, förbindande, hopkopplande, kombinerande, sammansättande; äv. konkretare, om det sätt varpå olika enheter l. element sammanföras osv. Sammansättning af åtskilliga läten uti et ord. Sahlstedt Föret. 1 (1773). Formen hos en produkt är beroende av funktionen och den konstruktion som valts för denna, vidare av material och tillverkningsmetod och den eller de människor som svara för sammansättningen av dessa faktorer. Form 1946, s. 46. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. i sammansättning med ngt, i kombination l. tillsammans med ngt. Hon var klädd i blekblått storblommigt siden, i sammansättning med mörkblått sammet. Benedictsson FruM 63 (1887).
b) (†) motsv. SAMMANSÄTTA 5 b: sammanslagning. PH 8: 305 (1766).
c) (†) motsv. SAMMANSÄTTA 5 c, om förening l. sammanfogning av l. sätt att förena olika ord l. satsdelar till en syntaktisk enhet, ordfogning; konstruktion; äv. närmande sig bet.: språkbehandling, språklig form, stilistisk komposition, stil; jfr 6 c β. Swedberg Schibb. d 3 a (1716). (Lat.) De syntaxi .. (sv.) Om Ordens Sammansättning. Giese 1—3: 328 (1730; rubrik). Jag kallar naturlig sammansättning, då orden stå i den ordning, som närmast instämmer med sättet att tala. Rudenschöld PVetA 1772, s. 4. (O. v. Dalins) rena sammansättning .. gaf åt svenska skrifsättet dess första sanna egentlighet. Leopold 5: 430 (1799). Stafningen och sammansättningen i hans (dvs. K. XI:s) bref voro .. ganska felaktiga. Fryxell Ber. 15: 8 (1848).
d) fys. motsv. SAMMANSÄTTA 5 d, om ersättandet av olika fysiska krafter med en enda verkande kraft l. uträkning av resultanten av olika fysiska krafter. Zidbäck (1890). Ramsten o. Stenfelt (1917).
e) (†) motsv. SAMMANSÄTTA 5 f, om förenandet av olika företeelser. Af andelighetens och syndawäsendets sammansättning blir en skrymtan. Schartau UtkPred. 260 (1819).
6) motsv. SAMMANSÄTTA 6.
a) uppbyggande l. skapande av ngt gm hopfogande l. förening av olika element; sammansättande, hopsättning; uppgörande. Denna min Samling sluter med Kongl. Förordningen af d. 17. Aug. 1762 .., och har jag wid desz sammansättning först giordt wal af de Förordningar, som i större widd handla om de på Titulbladet upförde Ämnen. AModeer i LandtmFörordn. Föret. B 1 a (1765). Hvad som beror af artisten och hans frihet, begrep, är bildens sammansättning. Höijer 3: 166 (1810); jfr c β. Det hufvudändamål, som afses med sammansättningen af en stomkarta (vid fältmätning) är (osv.). KrigVAH 1881, s. 118. Vid tågs sammansättning skall iakttagas bl. a. att fordonen skola vara felfria. Engström o. Carlson HlednTrafik. 28 (1917). — särsk. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. vard.) motsv. SAMMANSÄTTA 6 b β: författande, skrivande, hopsättande. PH 13: 479 (1786). Vid sammansättningen af nya Lagen, bibehölls både uppbud och samma laga ståndstid. LBÄ 33—35: 16 (1800). Sammansättningen af dessa tal föreföll mig som att koka soppa på en spik. De Geer Minn. 2: 282 (1892). särsk. (†) i uttr. ngt av ngns l. egen sammansättning, ngt som ngn själv resp. man själv skrivit l. författat; jfr 7 d. (Svenska Akademiens) allmänna sammankomster .. hafva til större delen blifvit slutade med en Fabel af min sammansättning. GFGyllenborg Vitt. 2: Föret. A 3 a (1795). Uti det norra Sveriges och Finlands mycket vidsträckta Soknar vore högst angeläget, at vid alla redan uprättada .. Capell .. altid en Skolpräst vore boende, hvilken ingalunda behöfde hvarje söndag besvära sig med prädikningar af egen sammansättning. DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 22. Rosenstein 1: 266 (1800).
b) (numera knappast br.) egenskapen l. förhållandet att vara sammansatt, sammansatthet, komplexitet. Lutteman Schulze KantCrit. 120 (1799). De omständigheter som mera tala för metallernas sammansättning, äro deras frambringande i den organiska naturen af materialier, som, så mycket vi hittills kunnat erfara, icke innehålla dem. Berzelius Kemi 2: 44 (1812). Man finner .. vexter i sin största enkelhet, och i sin största sammansättning. Agardh Bot. 1: 9 (1830).
c) sätt varpå ngt är uppbyggt l. sammansatt; beskaffenhet som ngt har med avs. på dess uppbyggnad, byggnad; skaplynne, karaktär; natur; numera bl. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till 9. Microscopier .. (visa) skapnaden, sammansätningen och figuren af hwar och en partikel uti en jordklimp. Serenius EngÅkerm. 120 (1727); jfr 9. (Ett fossil) hvars inre blottade byggnad något liknar den inre sammansättningen af Prion(otus) scalaris. Hisinger Ant. 7: 12 (1840). Till sin kemiska sammansättning äro mineralen antingen fria grundämnen eller kemiska föreningar. Gertz o. Grönwall Min. 26 (1923). — jfr ATOM-SAMMANSÄTTNING. — särsk.
α) (†) om en levande varelses kroppsbyggnad l. fysiska l. psykiska konstitution l. tillstånd. Ibland gaf han in swettdrifwande Medel, och wiste genom swettningens wärckan, huru mycket denne utdunstningen lättade eller förminskade, rubbade eller tilrätta brachte hela Kropsens Sammansättning. Ehrenadler Tel. 701 (1723). Människor af svag och klen sammansättning .., hvilka genom en måttelig lefnad hunnit til hög ålder. DvSchulzenheim PVetA 1763, s. 13. Hans physiska sammansättning var .. känslig och svag. LBÄ 16—17: 187 (1798). Men vid lika väl proportionerad kroppsbyggnad och god sammansättning äga hästar, likasom alla djur, starkare lopp och ansenligare krafter, i mån af sin storlek. KrigVAH 1805, s. 143. Lundell Rättstafn. 29 (1886).
β) (†) om ett litterärt arbetes l. konstverks uppbyggnad l. komposition o. d.; jfr 5 c. Om .. (de venetianska mästarnas) teckning saknar den riktighet, deras sammansättning det majestät, som utmärka romerska skolans arbeten, äga dock deras bilder så mycken likhet med naturen, deras kolorit så mycken liflighet, att deras fel ersättas. GJAdlerbeth (1784) i MoB 5: 227. (Vid tiden för Svenska Akademiens instiftande) bestämdes (diktningen) af de från Ludvig XIV:s tid härstammande regler, hvilka .. sträckte sitt välde icke allenast till diktens hela sammansättning och anordning, utan äfven till det enskilda uttrycket. Ljunggren SAHist. 1: 86 (1886).
γ) (†) om uppbyggnaden l. organisationen av ett (kollektivt) samhällsorgan o. d. En skrift, som .. igenom åtskillige föreslagne uproriske utwägar och medel söker at förändra och aldeles kullstöta hela sammansättningen af Rikets uti grundlagarna faststälte styrelse. PH 8: 52 (1765). Riksdagen saknade (ännu vid slutet av 1500-talet) ordentlig sammansättning och stadgade former. Svedelius i 2SAH 46: 224 (1870).
7) [jfr 5, 6] mer l. mindre konkret, om ngt som är åstadkommet l. bildat l. uppbyggt l. skapat l. uppgjort gm en förening av olika enheter l. element, förening, komplex, kombination; konglomerat; sammanfattning. Diphthong är en sammansättning af 2ne, Triphthong af 3ne Vocaler. Kullin EngGr. 6 (1744). Allmänt väl är således ej annat, än en sammansättning af de enskiltas lycksalighet. Rosenstein PVetA 1789, s. 44. En del bokstäfver hafva i vissa sammansättningar fått ett annat ljud, än de ursprungligen ägt. Dens. i 2SAH 1: Föret. 3 (1801). Menniskan uppfattas (under antiken) alltigenom såsom en sammansättning af förnuft och sinnlighet. Sundberg Farl. 7 (1873). Det är förvånansvärt, att en sådan grotesk sammansättning av ord (som sången om John Brown) hade kunnat bliva en krigssång. Lagergren Minn. 8: 73 (1929). Färgen (på gråsvartkrämlan) är en sammansättning av vitt, brunt och svart. Cortin SvampHb. 244 (1951). — jfr BOKSTAVS-, FÄRG-SAMMANSÄTTNING. — särsk.
a) (†) om anhopning l. grupp av naturföremål. Några sammansättningar af stjernor i constellationer. 2VittAH 5: 16 (1789, 1796). Berg, dälder, backar, slätter .. visa sig i en pittoresk sammansättning. Linnerhielm 1Br. 97 (1797); jfr 5.
b) (†) om förening l. sammanslutning av personer l. grupper av personer, organisation, institution, kollektivt samhällsorgan, samhällsbyggnad o. d. Som moderation och enighet icke länge hafva trefnad hos en så folkrik sammansättning, som Riksens ständer, så (osv.). Fersen HistSkr. 2: 90 (c. 1790). Familjelifvet, en institution .., hvilken öfverallt genom förenandet af man och qvinna bildar otaliga små sferer, hvaraf sedan alla andra menskliga sammansättningar i verlden bestå. Almqvist Törnr. 1: 46 (1839). Den lägre empirismen inom statsläran .. (hävdar) att staten är blott en summa, en yttre sammansättning eller förening af menskliga individer. Nyblæus Statsm. 9 (1864). Därs. 8 (1882).
c) (numera knappast br.) om (bildning som utgöres av) ämne l. material med viss sammansättning (i bet. 9); kemisk förening. Igenom Rön finnes köks-saltet vara en sammansättning af tränne delar, nämligen af et alcaliskt salt, en alcalisk jord, och en syra. VetAH 1753, s. 295. (Blåsyra) står på gränsen emellan sammansättningar af organiskt och af oorganiskt ursprung. Därs. 1819, s. 242. TT 1873, s. 278.
d) (numera knappast br.) om alster av muntlig l. skriftlig framställning l. konstnärligt skapande l. dyl., litterärt l. musikaliskt verk, teckning, komposition o. d. SvLantmät. 1: 225 (i handl. fr. 1763). Olof Skötkonung .. hade intet swårt för at tro et sådant tal, änskönt där war intet sant ord i hela sammansätningen. Lagerbring 1Hist. 1: 221 (1769). Vittra sammansättningar. Gustaf III 1: Föret. (1806). Nästan öfverallt der Clavér finnes, spelar man Abbé Gelinecks triviala och jämmerliga sammansättningar. Euterpe 1: 4 (1823). Framförallt måste .. (en blivande arkitekt) öfva sig i säker och fri handteckning och icke förspilla sin tid med kopieringar, men deremot arbeta på egna sammansättningar. TByggn. 1859, s. 7.
e) (†) om scenisk uppsättning l. föreställning. Jag gick dit (till teatern), och fann — ett stycke travesterad Catharina Jagellonica, uppträdande i en sammansättning, som var usel på allt vis. Atterbom Minn. 308 (1818).
f) (numera bl. tillf.) om ngt (t. ex. en person l. ett samhälle) som representerar en förening l. ett konglomerat av vissa angivna egenskaper l. tillstånd o. d.; jfr b, g, h. Boëthius Sedol. 172 (1782). Paris är en besynnerlig sammansättning af godt och ondt, eländigt och stort, skönt och fult. SDS 1901, nr 174, s. 2 (1842). Biskop Knut Boson var, säger Botin, en sammansättning af laster och missgerningar. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 85 (1852).
g) (†) om ngt (person, sak, företeelse) som är uppbyggt l. skapat på visst sätt l. har vissa egenskaper, natur, väsen, karaktär. Chydenius 355 (1778). (Ling) var lyrisk i sin känsla, i sina lidelser, i sin personlighets hela innersta sammansättning. Atterbom Minnest. 2: 32 (1840); jfr 6 c. Den som, ifrån första stegen på offentlighetens bana till dess slut, så oförfäradt och oförstäldt sagt sanningen åt regering, råd och ständer, kan knappt vara en sammansättning af idel förställning. Beskow i 2SAH 30: 153 (1857).
h) [jfr g, 6 c α] (†) om organism l. dyl. Det är Salt, som gifwer Fäste, Wigt och Wäsende til alla lefwande och röriga ting, och det uppenbaraste wäsende uti alla samansätningar. Serenius EngÅkerm. 132 (1727).
8) motsv. SAMMANSÄTTA 7: sammanfogning l. sammansättande av olika ord (l. ett ord o. en förled) till ett ord; språklig bildning uppkommen l. ord bildat gm sammansättande av olika ord osv., sammansatt ord, kompositum; särsk. motsatt: avledning; stundom äv. (i uttr. lös l. oäkta sammansättning) om (bildandet av) särskild förbindelse av obetonat verb o. betonad partikel. Fast l. oskiljbar l. äkta sammansättning, verbsammansättning vars leder äro oskiljaktigt förenade; motsatt: lös l. skiljbar l. oäkta sammansättning, verbsammansättning som stundom upplöses i två ord l. vars leder äv. kunna uppträda ss. två ord (i en särskild förbindelse). Hof Skrifs. 35 (1753). Ordbildning sker antingen genom härledning eller sammansättning. Schiller SvSpr. 115 (1855). Det synes icke omöjligt, att bortfallet af h (i ordet alf') först skett i sådana fall, då ordet står som senare led i en sammansättning, såsom i de fsve. manna-alf, kunu-alf. AntT 5: 285 (1878). Det kan hända, att verbet i en lös sammansättning måste vara tryckstarkt på grund af motsatsbetoning. Beckman SvSpr. 189 (1904). Wifstrand AndlTal. 55 (1943). — jfr ORD-, VERB-SAMMANSÄTTNING m. fl.
9) [jfr 6 c] motsv. SAMMANSÄTTA 8: ngts beskaffenhet med avs. på de beståndsdelar l. element l. ingredienser som ingå i det l. de enheter som tillsammans bilda det. (Kvinnan) af eld och luft sin sammansättning fått. Valerius 1: 19 (1806). Tillgångssidan har således (enligt tablån) ändrats till sin sammansättning men ej till sin storlek. Västhagen Affärsbokf. 12 (1945). — jfr RAS-SAMMANSÄTTNING. — särsk.
a) om ett ämnes beskaffenhet med avs. på de beståndsdelar varav ämnet består. Biberg Linné Oec. 24 (1750). Detta (försök) ger boraxens sammansättning till: boraxsyra 69.173 och natron 30.827. VetAH 1824, s. 80. Den vanligaste sammansättningen på ett bakpulver är följande: vinsten 120 gr bikarbonat 60 (osv.). Holm AlltFläck. 40 (1946). För växtvärldens del betyder berggrundens kemiska sammansättning mest. Selander LevLandsk. 16 (1955). jfr MEDEL-SAMMANSÄTTNING.
b) om beskaffenheten av ett kollektiv av personer (t. ex. en sammanslutning l. organisation l. ett lag) med avs. på de personer som ingå i kollektivet. Kellgren (SVS) 6: 111 (1782). (Riksdagsordningen 1723) meddelar noggranna föreskrifter om riksdagens sammansättning. Odhner Lb. 269 (1869). (Stafett-)lagets sammansättning. IdrBl. 1924, nr 70, s. 7. En förändring rörande stiftsstyrelsernas sammansättning. PedT 1956, s. 135. jfr ÅLDERS-SAMMANSÄTTNING.
10) (†) motsv. SAMMANSÄTTA 10: handlingen att sammansluta l. sammangadda l. sammansvärja sig l. ingå förbund l. komma överens l. slå sig samman om ngt; äv. konkret(are): (konspiratorisk) sammanslutning l. överenskommelse, förbund, koalition, sammansvärjning, sammangaddning, komplott; grupp l. liga av personer l. samhällen o. d. som ingått förbund l. slagit sig samman l. sammangaddat sig o. d. Storfursten är till wänschapp (med Sverige) och sammansättningh emott Lifflenderne .. benäghenn. E14R 1561, 1: 108 a. Konung Carl XI. (var) i begrep, at med Käjsaren och Sjömagterna göra en ny sammansättning, i kraft hwaraf de åter skulle få 6000 Man til hjälp emot Frankrike. Loenbom Stenbock 1: 28 (1757). Att arméen .. gjort sig saker till myteri, samt att en verklig sammansättning emot konungen varit å färde, lärer svårligen kunna bestridas. Adlerbeth Ant. 1: 44 (c. 1792). Under Guds försyn afböjas många onda rådslag. .. Ho är den, som icke sett desza stora sammansättningar uplösas, desza tordön förlora sig i hotelser, desza tilltänkta offer fredade? Ödmann PredUtk. 30 (1808). Arbetarnes flerfaldiga sammansättningar i flere länder emot fabrikanterne. Agardh BlSkr. 2: 216 (1846). SvH 8: 238 (1905). — särsk.
a) motsv. SAMMANSÄTTA 10 c, om sammanslutning för l. överenskommelse gällande gemensamt uppträdande i en viss ekonomisk angelägenhet l. ekonomiskt samarbete l. samgående (särsk. för att hålla priserna på en vara uppe l. nere); äv. konkret(are), om sammanslutningen l. organisationen l. bolaget l. om grupp av personer l. företag som sammanslutit sig. Skråordn. 1720, s. C 4 b. Kongl. Maj:ts Ytterligare Förbud, emot oloflige sammansättningar til prisers stegrande wid Warors inkiöp och för säljande. (1753; titel på broschyr). Monopoliska sammansättningar. Fennia XVI. 3: 36 (1761). Skrån kallades de sammansättningar eller föreningar .., hvilka ingingos af näringsidkare till råämnens förädling, eller frambringande af konstalster. Poppius PVetA 1830, s. 4. En i laga former utförd och befästad sammansättning af ett fåtal aktieegare. SD(L) 1901, nr 143, s. 2.
b) motsv. SAMMANSÄTTA 10 d, om sammanslutning l. distrikt o. d. som slår l. slagit sig samman om utseendet av en gemensam representant. Där 2. 3 eller flere Probsterier .. sig förenat om en Fullmäcktigs affärdande och underhållande wid Riksdagen, där wäljer Prästerskapet .. en af deras med-lemmar, som innom deras sammansättning bor, och sielf en wäljande Ledamot är, til sin Fullmäcktig. PH 3: 1821 (1741). SynodA 1: 402 (1751).
c) övergående i bet.: samliv, umgänge, samröre l. dyl. När Gud .. tillskyndar dem (dvs. ännu icke omvända personer) menniskors ynnest och wänskap .., så inweckla de sig uti werlden, och hålla denna sammansättning med andra werldsmenniskor för ett fridsamt lefwerne. Schartau Pred. 450 (1823).
d) övergående i bet.: sammanhållning l. dyl. (Det) är .. omöieligit fridh, rolighet och thet meniga bästa att behålla uthan hufvudens och lemmarnes (dvs. de styrandes o. undersåtarnas) tillsammansättning och endrecktighet. RA I. 1: 358 (1544).
11) (†) motsv. SAMMANSÄTTA 5 a o. 10 d: förhållandet att personer l. hemman som hade att fullgöra viss officiell skyldighet (t. ex. skatte- l. rusttjänstskyldighet) fördes (förts) l. slogo (slagit) sig samman till ett lag l. en rote för ett gemensamt fullgörande av denna skyldighet; äv. konkret(are), om sammanfattningen av personerna l. hemmanen, rote(lag), gärdelag. Vthj denne Sammansettning, har capt:n Bengt Lillia Stådt, som nu går här ifrån, effter Marcke tahlet, går Öfwer 300 {marker} dy Begierer han sin Andehl Vthj Monderingen med Karlen, som han skaffadt hafwer, här ifrån, hwilket honom bewilliades. GenMRulla 1687, s. 675. De som äga frälse heman äro pliktige att förena sig, egenteligen Läns-vis, i sammansättningar om vissa monderingar. Rabenius Kam. § 286 (1825). (År 1544) utskrefs .. en s. k. hjelpegärd inom Åkerbo härad (för uppförandet av en hammarsmedja i Noraskog) på det sätt att hvarje ”gärdelag” eller sammansättning, bestående af 12 skattebönder, .. lemnade 1 lispund smör (m. m.). Johansson Noraskog 2: 134 (1882).
Ssgr: (8) SAMMANSÄTTNINGS-ACCENT. [jfr d. sammensætningstryk] språkv. accent (av det slag) som utmärker uttalet av sammansatt ord. LoW Inl. 26 (1911).
(2) -BANA, r. l. f. tekn. jfr -band. Motorför. 1955, nr 3, s. 7.
(2) -BAND. tekn. i fabrik: transportband på vilket en fabriksartikel (t. ex. bil) som man håller på att sammansätta föres fram under sammansättningen, monteringsband. Motorför. 1955, nr 9, s. 21.
(8) -BETONING. språkv. jfr -accent. Landsm. XX. 1: 343 (1904).
-DEL. del av ngt sammansatt; särsk.
1) (numera bl. tillf.) till 7, om de olika element l. delar som ingå i ngt sammansatt: beståndsdel o. d. Den täta grönstenen, (hvari ögat ej kan urskilja sammansättningsdelarne) .., har (osv.). Hisinger Ant. 1: 31 (1819). TT 1902, V. s. 41. Klint (1906).
2) (numera bl. tillf.) språkv. till 8, = -led. Tullberg SvSpr. 2: 5 (1836). Auerbach (1913).
-ELEMENT. om de olika element som ingå i en sammansättning l. ngt sammansatt; särsk. språkv. till 8, = -led. Blomberg Omlj. 24 (1865).
-FOG, r. l. m. l. f.
1) till 2: fog mellan delarna i ett sammansatt föremål.
2) språkv. till 8: fog mellan lederna i en sammansättning. PedT 1898, s. 578. Med eller utan -s- i sammansättningsfogen. Östergren (1937).
-FORM; pl. -er. särsk. språkv. till 8: form som ett ord har vid dess användning ss. sammansättningsled, särsk. ss. förled i sammansättning. Sammansättnings-formen är egentligen ögna-, örna- .. t. e. ögnamått .. örnaljud. Tullberg SvSpr. 2: 89 (1836). IllSvOrdb. (1955).
(9 a) -FORMEL. (kemisk) formel som anger ngts sammansättning. Berzelius Kemi 4: 252 (1827).
(5, 6 c β) -GÅVA. (†) kompositionsförmåga; skaparförmåga o. d. Vid denna tid nådde .. (Ehrenstrahls) färgkonst och sammansättningsgåfva sin fulländning. NF 4: 252 (1880). Någon kallelse till stora skapelser, en större sammansättningsgåfva röja ej de försök vi ega från hans (dvs. Uno Troilis) italienska studietid. Eichhorn Stud. 3: 167 (1881).
(2) -INDUSTRI. industri som sysslar med hopsättande av maskiner o. d. TT 1927, Allm. s. 17.
(8) -LED, n. l. r. l. m. språkv. om vart o. ett av de (självständiga) språkliga element (enkla l. sammansatta ord l. ett ord o. en förled) som ingå ss. enheter i en sammansättning. Rydqvist SSL 4: 214 (1868). By- och gårdnamn med ordet köp (isl. kaup) till senare sammansättningsled äro ej kända från Norge. Rig 1920, s. 158.
(8) -LEM. (†) = -led. Rydqvist SSL 2: 424 (1860).
(8) -LÄRA, r. l. f. språkv. kompositionslära. Noreen VS 7: 98 (1914).
(8) -ORD. (numera knappast br.) språkv.
1) sammansättningsled. Tullberg SvSpr. 2: 93 (1836). Brate SvSpr. 39 (1898).
2) sammansatt ord, sammansättning. Laurel Inl. 43 (1750).
(8) -PREPOSITION. (numera bl. tillf.) språkv. preposition som utgör förled i (verb)sammansättning. Uppström GotBidr. 24 (1868). Verd. 1897, s. 279.
(8) -RAMSA, r. l. f. (vard.) språkv. ramsa (se ramsa, sbst. 3 e) av sammansättningar. HbSAOB 13 (1904). IllSvOrdb. (1955).
(11) -RULLA, r. l. f. (†) rulla över rotelag. LMil. 2: 252 (1689). SthmStadsord. 2: 438 (1717).
(8) -TYP. [jfr d. sammensætningstype, nor. sammensetningstype] språkv. typ av sammansättning. SAOB A 1324 (1898).
(2) -VERKSTAD~20, äv. ~02. verkstad där hopsättning av maskiner l. dyl. utföres, monteringsverkstad. MeddSlöjdF 1890, s. 101.
(8) -VOKAL, r. l. m. språkv. vokal som förbinder lederna i en sammansättning. Landsm. VI. 4: 24 (1887).
(8) -ÄNDELSE. (numera knappast br.) språkv. senare led av sammansättning; förr äv. om avledningsändelse i avledning med sammansättningsaccent. Munch FsvFnoSpr. VI (1849). Afledningar med någon tyngd eller sammansättningsändelser, t. ex. geting .. läraktig. Rydqvist SSL 4: 214 (1868).
Avledn.: SAMMANSÄTTNINGSBAR, adj.
1) till 2: hopsättbar. Sammansättningsbara möbler. Form 1947, s. 91.
2) (tillf.) språkv. till 8: som går att sammansätta (med ngt).
Avledn.: sammansättningsbarhet, r. l. f. särsk. (tillf.) språkv. till sammansättningsbar 2: egenskapen l. förhållandet att ett ord(element) går att sammansätta med ett annat ord(element). Östergren (1937).
Spoiler title
Spoiler content