SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAM- ssgr (forts.):
(4 a) SAM-REALSKOLA~0020. realskola för både pojkar o. flickor. SFS 1927, s. 1153.
-REGENT. jfr -konung. Ekelund MedeltH 19 (1828).
Avledn.: samregentskap, n. om förhållandet att makten utövas av två l. flera samregenter. Men liksom de två hertigarne hade varit samregenter, så utöfvades till en början ett samregentskap af hertiginnorna. SvH 2: 181 (1905).
-REGERA. regera tillsammans (med en l. flera andra härskare l. parter l. partier). I England (blev) konung Wilhelm samregerande med drottning Maria. Geijer II. 5: 25 (1838). Rådet omtalas flere gånger i .. (Söderköpings riksdagsbeslut) såsom samregerande med hertigen. Svedelius i 2SAH 46: 279 (1870). Socialdemokratins samregerande med de borgerliga. MorgT 1948, nr 245, s. 4.
(2, 4) -REGERING.
1) om regering (se d. o. 1 a) som utövas av flera härskare l. parter l. partier tillsammans; äv. konkret, om de regerande personerna l. den myndighet som dessa tillsammans utgöra (jfr regering 2); stundom: samlingsregering. Möller (1790). En samregering af hertig Carl med Rikets Råd var den form, som .. (i januari 1593) bestämdes för rikets styrelse. Svedelius i 2SAH 46: 231 (1870). Samregeringen är omöjlig, så länge liberalismen är liberal och socialdemokratin socialistisk. Höglund Branting 1: 510 (1928). Ombildningen (av regeringen) 1936 till samregering med Bondeförbundet. Spångberg BanbrHövd. 178 (1939). DN(A) 1957, nr 294, s. 2 (om samlingsregering). jfr (†): Sedan Blot-Swen .. slutat sina hedniska dagar, hafwa Konungarne Inge och Halstan med fullkomlig samdräktighet och stillhet tilbragt sin Sam-Regering. Lagerbring 1Hist. 2: 26 (1773).
2) motsv. regering 1 b, om ledning som utövas av flera tillsammans; vanl. att uppfatta ss. bildl. anv. av 1. Med en enda Grammatika, om också behäftad med brister, uträttas wida mer godt, än med twå de aldra fullkomligaste, som antingen föra en wexel- och samregering, eller af hwilka den ena .. afsättes af den andra. SvLittFT 1838, sp. 524. Efter faderns död öfvertog .. (C. G. Tessin) ledningen af .. slottsbyggnaden, som han skötte i samregering med Hårleman. GHT 1895, nr 208 B, s. 2.
Ssg (till -regering 1, 2): samregerings-system. system för utövning av (riks)styrelse gm samregering. Boëthius HistLäsn. 1: 350 (1895).
-RESA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) resa som göres av flera personer tillsammans. Bremer GVerld. 3: 68 (1861).
-RIDNING. särsk. (†): gemensam cykelåkning l. cykeltur. Vid samridning skall frontmannen, vid någons passerande bakifrån, tillkännagifva, att flera följa. Balck Idr. 2: 457 (1887).
(2) -RIKE. (numera knappast br.) om rike som är förenat i union med ett annat rike. Öfwer 300 år har således Norrige, såsom ett Samrike med Danmark warit styrdt af Desz Konungar. VexiöBl. 1814, nr 6, s. 2. Weste FörslSAOB (c. 1815). VexiöBl. 1818, nr 50, s. 1.
(2) -RIKTNING. (numera bl. mera tillf.; se dock slutet) (in)riktning mot ett gemensamt mål; gemensam (in)riktning; stundom: samordning. De .. ekonomiska lagarne .. verka att mellan de oberoende produktiva förmögenheterna upprätthålla en så mycket fullkomligare samriktning och harmoni, ju mindre det menskliga ledareskapets ovisa godtycklighet hindrar .. deras helsosamma verkning. Bergstedt Clément PolEkon. 457 (1868). Förståndsbehandlingen af den religiösa erfarenheten fastslår en idé såsom dess väsen och sätter såsom det väsentliga och innersta i det religiösa lifvet — icke det personliga gudsförhållandet, utan en ideell samriktning hos människorna. Norström Tankel. 356 (1905). särsk. (fullt br.) psykol. om inriktning av (i en nervprocess berörda) nervbanor mot ett gemensamt mål. PsykPedUppslB 2148 (1946).
(7) -RIM. (†) i uttr. sätta (en versrad) i samrim med (en annan), bringa (en versrad) att rimma med (en annan). Frey 1846, s. 92.
-RINGA, v., -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 1 b (o. 3, 7): sammanringa (se d. o. 2). En stor klocka vti staplen, och tuå klockor att samrijnga medh. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 61 (1578). Wennerberg Bref 1: 145 (1846: samringningen).
2) (mera tillf.) till 3, 7: ringa samtidigt med flera klockor. Samringningens klangskönhet beror på hur klockorna är stämda i förhållande till varandra. Bringéus Klockringn. 47 (1958).
-RITT. särsk. (†): gemensam cykelåkning l. cykeltur. IdrFinl. 3: 36 (1906). Cannelin (1921).
(7) -RODD, r. l. m. sjöt. om rodd som utföres av flera roddare i takt o. med samma årföring, ens rodd (se ense I 1 slutet). Alla båtlagen följde under träningen den sunda principen att först inhemta god hållning och samrodd. TIdr. 1882, s. 161. För att uppnå samrodd måste årbladen föras lika högt och noga parallella. IdrIMar. 1935, s. 82.
(7 slutet) -RODD, p. adj. sjöt. om grupp av roddare: som ror l. är tränad att l. kan ro i takt o. med samma årföring. NTIdr. 1901, julnr s. 35. Besättningen (i roddbåten) skall vara samrodd. UFlottUnderbef. 1940, s. 89.
-ROMANSK. särsk. (i sht språkv.) till 4 b: som utgör l. tillhör l. har avseende på den tid då de romanska folken hade ett gemensamt språk o. en gemensam kultur l. som utgör l. tillhör l. har avseende på detta språk l. denna kultur. StModSpråkv. 9: 10 (1924).
-ROP. (numera föga br.) samfällt rop; acklamation; äv. oeg. l. bildl. Atterbom Minnest. 2: 13 (1840). NysvSt. 1962, s. 22.
(1 b) -ROPA. (†) gm rop sammankalla (ngra). När Jagh (dvs. Mercurius) ey länge seen måst Gudarne samm-ropa / Ok The ’ti Jovis Saal woor komne all' i hopa. Lucidor (SVS) 282 (1673).
(1 a) -RUMMES, adv. [senare ssgsleden till rum, sbst.3; jfr sammastädes] (†) på samma plats, tillsammans. De (dvs. Gudrun o. Atle) suto samrummes, / växlade ovilja, / kastade stick-ord. Afzelius SæmE 257 (1818; isl. orig.: samtýnis).
-RUSTNING. särsk. i fråga om rusttjänst l. rusthåll i ä. tid: gemensamt deltagande i rustning (se rustning, sbst.2 4). Då Rusthålls-Innehafware och Augmentshemmans-Åbo friwilligt öfwerenskomma om samrustning, .. må sådant ega rum, utan förbindelse för framdeles blifwande Rusthållare att häruti ingå. Branting Förf. 1: 97 (1827).
(2) -RUTA, r. l. f. lant. jfr -parcell. LAHT 1911, s. 84.
Spoiler title
Spoiler content