SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAMVERKA sam3~vær2ka, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (numera mindre br., Nordenskjöld Oneir. 2: 149 (1783; i bet. 2), Rein Psyk. 1: 228 (1876; i pl., i bet. 2)).
Ordformer
(förr äv. -värka)
Etymologi
[av SAM- 4 o. VERKA]
1) om person l. (numera vanl.) grupp l. sammanslutning av personer (t. ex. förening l. politiskt parti): (för att uppnå ett gemensamt eftersträvat mål) arbeta l. utöva verksamhet tillsammans l. gemensamt (med en l. flera andra personer l. grupper l. sammanslutningar); samarbeta; i sht med subj. betecknande två l. flera parter (äv. dels: samordna l. ha samordnat sin verksamhet, arbeta efter en gemensam plan l. efter gemensamma grundlinjer, dels närmande sig bet.: stödja l. hjälpa varandra); med subj. betecknande enbart en av parterna i ett samarbete äv. övergående i bet.: medverka; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Samverkande bildningsförbunden, (år 1936 bildat) centralt samarbetsorgan för studieförbund inom folkbildningsarbetet. Samverka för (i sht förr äv. till) att göra ngt (jfr 2). (Sv.) Alla hans fiender samwerkade till att störta honom. (Fr.) Tous ses ennemis se réunirent pour le faire perdre. Nordforss (1805). Sachsens KurFörste kunde af inga skäl bevekas att samverka till Sveriges fördel. CPHagberg i 2SAH 5: 101 (1808). De mindre vasallerne (i England), den lägre feodaladeln, ridderskapet, utgjorde icke någon ifrån det öfriga folket strängt afsöndrad del. De samverkade med menigheten på allmänna grefskapsmöten (osv.). Svedelius Statsk. 2: 103 (1868). Familjen, kyrkan och staten .. stå icke oberoende af hvarandra, .. utan de äro afsedda att samlefva, samverka och (osv.). Wåhlin Skoltal 131 (c. 1890). Två eller flera partier, vilka .. ämna samverka med varandra i kartell vid valet, äga (osv.). SFS 1935, s. 510. Vore det inte skäl, att vi samverkade, när vi ändock sträva mot samma mål? Östergren (1937). Bergman i 3SAH LXI. 2: 52 (1950). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. samverka om ngt, utföra ngt tillsammans l. i samarbete med varandra. Framtiden 1877, s. 417.
b) om trupp l. befälsperson o. d.: operera l. strida tillsammans l. i samordning (med annan trupp resp. annan befälsperson o. d.); äv. övergående i bet.: medverka (vid l. i anfall o. d.); jfr 2 c. Häraf (dvs. av anfallet på Österrike) blef dock ingenting, emedan Arnheim fordrade öfverbefälet; ej heller kunde den sednare förmås att samverka vid ett infall i Böhmen. Mankell Fältsl. 260 (1858). Enligt .. (1759 års) fälttågsplan, som gick ut på att man skulle samverka med Ryssarne, borde en särskildt afdelning af 8 bataljoner med nödigt artilleri och kavalleri .. bemägtiga sig öarne Usedom och Wollin. Dens. Krigsm. 1: 501 (1865). (Vid sammanstötning med fienden) böra infanteri- och kavalleritrupperna samverka på det sätt, att (osv.). Tingsten o. Hasselrot 57 (1902). Almquist VärldH 8: 88 (1938).
2) med saksubj. (särsk. om faktor l. omständighet l. orsak): verka tillsammans l. i förening (med ngt); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i uttr. samverka till ngt, i förening åstadkomma l. leda till l. orsaka ngt, samverka till att (i sht förr äv. för att l. att) göra ngt, tillsammans l. i förening göra ngt. Samverkande faktorer, orsaker, omständigheter. Nordenskjöld Oneir. 2: 149 (1783). (Till Förenta staternas nuvarande lyckliga tillstånd bidraga bl. a.) gynnande årstider som i flera år samwerkat med en bördig jordmon. PT 1791, nr 59, s. 3. Allt samverkade till hans undergång. Dalin (1854). Söderwall i 3SAH 7: 33 (1892: samverkade att). EkonS 2: 547 (1901: samverka för att). För dem som älska Gud samverkar allt till det bästa. Rom. 8: 28 (Bib. 1917). Hon serverade kaffet vid frukosten klädd i en japansk nattrock af siden. .. Hon hade röda tofflor med stora kokarder på fötterna, allt samverkande till att ytterligare skärpa hennes utseende av mörkögd österländska. Krusenstjerna Pahlen 1: 121 (1930). — särsk.
a) gemensamt l. i koordination utföra en rörelse l. rörelser o. d.; ofta i p. pr.; särsk.
α) om hjulaxlar. Två lokomotiv finnas om 300 hktr hvardera och med samverkande hjulaxlar. TT 1899, Allm. s. 276.
β) om muskler. Thorell Zool. 1: 214 (1860; i p. pr.). De olika andningsmusklerna bringas att samverka harmoniskt under överinseende av den del av hjärnan, som kallas förlängda märgen. Liljestrand Livslåg. 62 (1932).
b) i fråga om sammanställning l. kombination l. förening som göres i konstnärligt syfte l. har konstnärlig verkan; jfr SAM- 7. Den dramatiskt liffulla formen hos Gluntarna, till hvilken toner och ord på ett utomordentligt sätt samverka, är ej mindre stark och är bättre afrundad än i Bellmans dikter. Annerstedt i 3SAH 17: 31 (1902). (Sjuttonhundratalets diktning) hämtar sin inspiration från landskapsmåleriet, vill måla i ord. Färgerna afvägas emot hvarandra, linjerna få samverka. Lamm Oxenst. 14 (1911). I de stora templen .. lät man .. statyer av konungen i likformig upprepning samverka med pelarna till hallarnas rytmiska uppdelning. Strömbom EgyptK 57 (1928).
c) i sht mil. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om angrepp l. anfall: samordnad (med ett l. flera andra angrepp l. anfall); äv.: som består av två l. flera (från olika håll skeende) samordnade anfallsrörelser; äv. om kanoner, liktydigt med: som avge l. varmed avges samordnad eld; jfr 1 b. Två samverkande anfallsrörelser. Fienden hade nu att uthärda en dubbel eld från flanquen och fronten; hwad skarpskyttarnes kulor börjat, fulländade kavalleriets från twänne sidor samwerkande anfall. Ekelund 1FädH II. 1: 157 (1830). Alla planer och beräkningar gingo ut på ett samverkande, kraftigt och skyndsamt angrepp till lands och sjös. Malmström Hist. 2: 309 (1863). KrigVAH 1886, s. 12 (om kanoner).
3) (föga br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: gm samverkan åstadkommen, samfälld. Det samfällda resultatet (av en teaterensembles framträdanden) visar .. (regissörens) intentioner och uppfattning då .. intrycket skall växa fram ur en samverkad produktion, och icke meddelas af en enskild framställning af en enskild roll. Söderhjelm Upps. 16 (1902).
Ssg (till 2 a β; numera mindre br.): SAMVERKNINGS-FÖRMÅGA, r. l. f. i fråga om muskler: förmåga att utföra samverkande rörelser. TLäk. 1832, s. 99.
Avledn.: SAMVERKAN, r. l. f.
1) till 1, om förhållandet att personer l. grupper av personer samverka; samarbete; samordnad verksamhet; äv. övergående i bet.: medverkan. Samverkan med ngn. Fruktbärande samverkan. Här fordras en samverkan mellan alla berörda parter. Samverkan mellan politiska partier. Nordforss (1805). Nu till frågan om min samverkan (i tidskriften Framtiden). Rydberg Brev 2: 62 (1868). Ur arbetarnas mekaniska samverkan vid den döda maskinen för en främmande person, kapitalisten, uppkom arbetarnas medvetna solidaritet. Höglund Branting 1: 19 (1928). (I början av skolåldern) kan (barnen) leka i större grupper, och leken börjar ta form av organiserad samverkan. Edlund KalmarprovProgn. 25 (1955). jfr val-, vapen-, välfärds-samverkan. särsk. till 1 b, om samordning av truppers l. befälspersoners verksamhet l. samordnad o. till ett gemensamt mål syftande strid(sverksamhet) l. dyl. Det nu (dvs. 1742) stundande fälttåget skulle utföras genom samverkan mellan stora flottan, galérflottan och landthären. Malmström Hist. 2: 366 (1863). Intet exempel ur den nyaste krigshistorien förmår att i ett klarare ljus ställa vikten af samverkan mellan underbefälhafvarna (än de tyska operationerna i slaget vid S:t Privat 1870). IllMilRevy 1898, s. 135. Förberg SäljFilm 5 (1946).
2) till 2: samverkande; gemensam verkan; verkan i förening, samlad verkan; äv. övergående i bet.: kombination; särsk. i uttr. i samverkan med ngt, tillsammans l. i förening med ngt. Samverkan mellan l. av olika faktorer l. omständigheter l. orsaker. Nordforss (1805). Atterbom Minnest. 2: 371 (1834). Ätten skyddade hvarje dess medlem .. den borde derföre ock skydda barnet emot föräldrarnes öfvervåld; och denna omständighet såsom det oss synes, i samverkan med kyrkans inflytelse föranledde (osv.). Nordström Samh. 2: 46 (1840). Äfven .. (en doms uppställning) kräfver sin konst, så som den utföres hos oss, där man .. fordrar skälen för hvarje särskildt beslut grupperade till en mera koncentrerad samverkan å själfva slutet. De Geer VSkr. 1: 200 (1853, 1892). Denna lyckliga samverkan af utmärkta egenskaper gjorde Wisén skicklig att i fosterlandets och vetenskapens tjenst utföra ett godt och gagnande arbete. Söderwall i 3SAH 7: 15 (1892). Många egenskaper, t. ex. av psykisk art, bero på samverkan av arv och miljö. Hofsten Ärftl. 2: 53 (1931). särsk.
a) om (automatiskt utförd) koordinerad rörelse o. dyl. l. förhållandet att ett sinnesintryck mer l. mindre automatiskt utlöser en rörelse; jfr samverka 2 a (β). I början torde uppgiften (dvs. utförandet av en kortkonst) befinnas vara temligen svår, men småningom skola händerna förvärfva ett slags sympatisk samverkan; de olika rörelser, som vi här ofvan beskrifvit, sammansmälta liksom till en. Hoffmann NutidMagi 1: 12 (1882). Dessa åtgärder (för kontroll av flygningen) skola komma som resultat av en instinktmässig samverkan mellan sinnesorgan och muskler. Söderberg PrFlygl. 1: 42 (1935).
b) om förhållandet att två l. flera faktorer l. detaljer l. komponenter i förening ge ett estetiskt helhetsintryck l. åstadkomma en konstnärlig effekt; samspel; jfr samverka 2 b. Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (1901). (I inackorderingsrummet blir man) ej genast överens med tapetens starka flöden av svavelgult och blågrönt, det är först sedan man upptäckt dess raffinerade samverkan med dörrarnas dunkla färgfält och en vitstruken panel, som de bli sympatiska. Holmström LändStränd. 1: 20 (1913). (En viss statys) inpassning i bestämda arkitektoniska förhållanden vittnar om en färdig stilprincip, som enar skulptur och byggnadsform till ideell och konstnärlig samverkan. Strömbom EgyptK 56 (1928). särsk. i fråga om röster, närmande sig bet.: samklang. Än sjunger den ena, än den andra, så blandar sig med ens alla tre rösterna i vacker samverkan. Nerman Service Bluffm. 244 (1925).
Ssgr (till samverkan 1; mera tillf.): samverkans-drift. (inneboende) drift till samverkan. NoK 111: 120 (1931).
-fråga, r. l. f. fråga som berör l. gäller samverkan. SvD(A) 1930, nr 7, s. 5.
-förhandling. förhandling om samverkan. Östergren (cit. fr. 1930; i fråga om politisk samverkan).
-program. program för samverkan. Östergren (cit. fr. 1920; i fråga om politisk samverkan).
-tanke. tanke på samverkan. Östergren (cit. fr. 1926; i fråga om politisk samverkan).
-vilja, r. l. f. vilja till samverkan. Östergren (cit. fr. 1934).
Spoiler title
Spoiler content