publicerad: 1965
SANDEL san4del, stundom san3del2 (sa`ndel Weste; san4del l. 32 LoW (1911)), r. l. m. (BOlavi 70 b (1578) osv.) ((†) n. Berchelt PestOrs. C 6 b (1589)); best. -n; förr äv. SANDAL, sbst.3
Ordformer
(sandal 1578—1705 (: Sandals trä). sandel (-ell) 1578 osv.)
Etymologi
[fsv. sandali; jfr d. sandel, i ä. d. äv. sandal, nor. sandel, mlt. o. t. sandel, i ä. t. äv. sandal (i ssgn sandalholz, sandelträ), eng. sandal, ffr. sandal, sandle m. m. (fr. sandal), it. sandalo, span. sándalo, mlat. sandalum; sannol. av arab. ṣandal; jfr nylat. santalum, sengr. σάνταλον, pers. sandal; sannol. ytterst av sanskr. candanaḥ, candanam, samhörigt med candati, lyser, o. lat. candere, vara skinande vit (jfr KANDID). — Jfr SANTAL, sbst.2]
1) (i sht i fackspr.) sandelträ; särsk. dels i uttr. gul l. vit sandel, äkta l. vitt sandelträ, dels i uttr. röd sandel, rött sandelträ; numera företrädesvis om pulveriserat l. rivet sandelträ använt ss. färgämne l. medicinsk drog l. krydda; jfr SANTAL, sbst.2 1. BOlavi 46 a (1578). Man skal (mot pest) taga .. godh wälluchtandes rödh Sandel, torra Roser (m. m.) .. och blanda them tillhoopa. Månsson Åderlåt. 57 (1642). Röd Sandel, som fås af trädet Pterocarpus santalinus, samt hvit och gul sandel, som fås af trädet Santalum album. Andersson (1845). Spår af ockra, mönja eller sandel, hvarmed vissa delar af figurerna varit målade, återfinnas ännu (på väggarna i de framgrävda palatsen i Nimrud). Frey 1850, s. 468. Sandel är en vanlig beståndsdel af ansjoviskrydda. 2NF 38: 186 (1925). Sandel eller Caliaturholts, ett välluktande rött färgträ från tropikerna, som .. (bl. a.) har stor användning för möbeltillverkning, bildsnideri. Sahlin SkånFärg. 178 (1928). — jfr RÖD-SANDEL.
2) (†) sandelträd (se d. o. 1); äv. koll. Weste (1807). (Indien) hvars lunder af sandel och speceri / För en Peri kunde ett Paradis bli! Sjöberg (SVS) 2: 41 (1825). Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 320.
Ssgr: A (i allm. till 1; i sht i fackspr.): SANDEL-BRUN. (numera i sht i skildring av ä. förh.) som har den rödbruna färg vilken är karakteristisk för (textilföremål o. d. färgade med) rött sandelträ. EconA 1808, dec. s. 26. Sandelbrun, svart eller blå kjortel (till allmogedräkt från Dalarna). Norlind AllmogL 343 (1912). —
-CITRIN. [jfr nylat. santalum citrinum] (†) gult sandelträ (av trädet Santalum album Lin.); jfr citrin-trä. Tagh (ss. medel mot värk) Aqua vite .. itt pund .., Sandal citrin iij lodh (m. m.). BOlavi 133 b (1578); möjl. icke ssg. —
-FÄRG. [jfr t. sandelfarbe] (numera i sht i skildring av ä. förh.) sandelträ använt ss. färgämne; sandelbrun färg. Wikforss 2: 451 (1804). Hallström LevDikt 284 (1914). —
-FÄRGAD, p. adj. (numera i sht i skildring av ä. förh.) som färgats med l. har samma färg som rött sandelträ; jfr -brun. Sandelfärgade kjolar. Kôersner Dal. 110 (1885). —
-OLJA, r. l. f. [jfr t. sandelöl, eng. sandal oil] aromatisk, flyktig olja som finnes i l. (gm destillation) utvinnes ur äkta sandelträ o. användes inom medicinen l. vid parfymtillverkning o. d., sandelträolja. Åstrand (1855). Balsamiska medel (sandelolja, terpentin .. m. fl.). Almkvist Könssj. 98 (1924).
-PLÅSTER. [jfr t. sandelpflaster] (förr) plåster innehållande sandelträ; särsk. i uttr. rött sandelplåster, innehållande rött sandelträ. ApotT 1698, s. 12. —
-PULVER. [jfr t. sandelpulver] (numera mindre br.) pulveriserat sandelträ. BOlavi 139 a (1578; ss. sårläkande medel). Rinman JärnH 51 (1782). —
-RÖTT, n. [jfr t. sandelrot]
1) färgämne i l. från rött sandelträ, santalin. Berzelius Kemi 5: 609 (1828). Rött sandelträ innehåller sandelrött, s. k. santalin, till 16 % samt mindre mängder av andra ämnen. Gentz Lindgren 211 (1933).
2) (mörk)röd färg(ton) vilken (överensstämmer med l. liknar den som) erhålles vid färgning med rött sandelträ. Anderberg Tagore Ört. 2 (1914). Sahlin SkånFärg. 146 (1928; om färg på bomull). —
-SPECIES, pl. (†) sammansatta kryddor (se krydda, sbst. 5) innehållande bl. a. vitt o. rött sandelträ. ApotT 1698, s. 77. Därs. 1739, s. 73. —
-TRÄ, n. (sandel- 1578 osv. sandels- 1705—1930) [jfr t. sandelholz, eng. sandalwood]
1) om trä från vissa exotiska trädslag; dels om den (bl. a. till finare snickeriarbeten l. rökelse l. till framställning av sandelolja, i sht förr äv. inom medicinen använda) gula l. gulvita (kärn)-veden av trädet Santalum album Lin. (ofta benämnd äkta l. vitt l. gult sandelträ) dels om den (bl. a. till finare snickeriarbeten l. i pulveriserat tillstånd ss. färgämne l. krydda l. i läkemedel använda) mörk- l. brunröda (kärn)veden av trädet Pterocarpus santalinus Lin. fil. (ofta benämnd rött sandelträ), dels om trä av vissa andra trädarter (särsk. av träd av släktet Santalum Lin.) med liknande egenskaper o. användning; jfr ambra-, citrin-trä. Tagh .. (mot yrsel) Negliker, Rödha roser, Sandelträ, huijtt och rött, aff hwario halfftannat quintin. BOlavi 11 b (1578). Månsson Åderlåt. 113 (1642; använt i salva). (Lat.) Santalum citrinum (sv.) Guult Sandelträ. ApotT 1698, s. 47. Vackra, låga små bord af ceder och sandelträ. Heidenstam End. 44 (1889). Ett mycket välluktande gult sandelträ erhålles .. från Santalum Freycinetianum på Sandwichöarna (Hawaii). 2NF 24: 746 (1916). SFS 1922, s. 476 (använt ss. färgämne för konditorivaror). En ask av sandelträ med inläggningar. Ashton-Wolfe Storstadsförbr. 129 (1928). Gult sandelträ är ved av Ximenia americana från tropiska Afrika och Amerika, grönt sandelträ ved av en Croton-art från Sansibar och Madagaskar, som införes till Indien för användning vid likbränning. 2SvUppslB (1953).
Ssgr (till -trä 1; i sht i fackspr.): sandelträ-extrakt. extrakt av äkta sandelträ (innehållande sandelolja). AHB 54: 45 (1871).
-olja, r. l. f. sandelolja; stundom äv. om tung, mörkgul (ss. ersättning för kopaivabalsam använd) olja erhållen ur rött sandelträ. Nisbeth (1870). (Ekenberg o.) Landin 766 (1894).
-TRÄD.
1) [jfr t. sandelbaum, eng. sandal-tree] bot. träd varav sandelträ erhålles; särsk. dels om trädet Santalum album Lin. (äv. kallat äkta l. vitt sandelträd), dels om trädet Pterocarpus santalinus Lin. fil. (äv. kallat rött sandelträd). Oldendorp 1: 186 (1786). Åkerman KemTechn. 2: 315 (1832; om Pterocarpus santalinus Lin.). Det sista exemplaret af Juan Fernández' sandelträd, Santalum fernandezianum, är nu dödt. 2NF 38; 200 (1925). Det vita sandelträdet. Simmons Jönsson 404 (1935). Därs. 490 (: rött). Östergren (1937: äkta). särsk. [jfr motsv. anv. av t. sandelholzbaum, eng. red sandalwood; mannan från detta träd förekommer i handeln i rödbruna cylindriska stycken som likna rött sandelträ] i utvidgad anv., om det australiska trädet Myoporum platycarpum R. Br., australiskt sockerträd. 2NF 19: 79 (1913).
2) (numera knappast br.) = -trä 1; särsk. i uttr. vitt l. gult sandelträd, vitt l. gult sandelträ, rött sandelträd, rött sandelträ. Osbeck Resa 165 (1751, 1757). Forshæll OrgPharm. 295 (1836: Rödt). Veden af flera Santalum-arter (i synnerhet S. album, Ostind.) är berömd såsom ”hvitt” eller ”gult sandelträd”. Fries SystBot. 154 (1891). KFÅb. 1913, s. 132. TeknOrdb. 1030 (1951). —
-VED. jfr -trä 1; äv. i uttr. vit l. gul sandelved, om vitt l. gult sandelträ, röd sandelved, om rött sandelträ. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 237. Rosendahl Farm. 166 (1895: röd). Hvit eller gul sandelved. KommentSvFarm. 735 (1904). —
(jfr 2) -VÄXT, r. l. m. (numera knappast br.) i pl., ss. beteckning för växtfamiljen Santalaceæ. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 585 (1901). —
-ÖRT. bot. (den till samma familj som äkta sandelträdet, Santalaceæ, hörande) växten Thesium alpenium Lin., spindelört; i sht förr äv. ss. beteckning för släktet Thesium Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 585 (1901).
B (numera nästan bl. dels, i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels kulturhist.): SANDELS-KJORTEL. [sv. dial. sandilstjortil] kjol av hemvävt ylletyg av rödbrun (urspr. gm färgning med sandelträ erhållen) färg o. utan kant l. bård. Fatab. 1930, s. 99 (om ä. förh. i Dalarna). —
-TRÄ, se A.
Spoiler title
Spoiler content