SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SANITET san1ite4t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sanitet, t. sanität, eng. sanity, fr. sanité; av lat. sanitas (gen. -tātis), sundhet, hälsa, avledn. av sanus, frisk. — Jfr SANATORIUM, SANERA, SANITÄR, adj.]
sundhet, hälsa o. d.; utom i a numera nästan bl. ss. förled i ssgr. (Tyranniet under Kristian II:s tid) måste hafva varit af en djup inflytelse äfven uppå folkets sanitet. Ilmoni Sjukd. 2: 43 (1849). BonnierKL (1927). TySvOrdb. 1997 (1932). — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. värme och sanitet, elliptiskt för: värme- o. sanitetsteknik, värme- o. sanitetsanläggning(ar) o. d.; jfr c. IngHb. 5: 2001 (1948).
b) ss. förled i ssgr som beteckna ngt som hör till l. har samband med sjukvård o. allmän hälsovård o. de samhällsorgan o. samhällsinrättningar som handha denna vård.
c) ss. förled i ssgr som beteckna ngt som hör till l. har samband med den personliga kroppsvården o. hygienen.
Ssgr: (b) SANITETS-AMBULANS. (numera bl. mera tillf.) ambulans med utrustning för sjuk- o. hälsovård. BokRödaKors. 113 (1939; om förh. 1920).
-ANLÄGGNING~020. särsk. till c: sanitär anläggning. Motorför. 1930, nr 9, s. 4.
(c) -ANORDNING~020. konkret: sanitär anordning. DN(A) 1964, nr 89, s. 12.
(b) -ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr t. sanitätsanstalt] sanitär anstalt; sjukvårdsanstalt; numera bl. om anstalt för desinfektion o. avlusning o. d. Snellman Tyskl. 327 (1842). I Mars och April månader 1881 uppgick sjukantalet i sanitetsanstalterna .. till något öfver 1,000 man i medeltal. KrigVAH 1883, s. 11. SvD(A) 1946, nr 10, s. 4.
(c) -ARMATUR. sanitär armatur. SvIndKal. 1918, 2: 55.
(c) -ARTIKEL. [jfr d. sanitetsartikel] sanitär l. hygienisk artikel. KatalNK 1916—17, s. 192.
-AVDELNING~020. [jfr t. sanitätsabteilung]
1) (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. till b: (militär) sjukvårdsavdelning. KrigVAT 1853, s. 313. Marinöfverläkarens befattning såsom chef för Marinförvaltningens sanitetsafdelning. SFS 1902, nr 117, s. 12. FinlStatskal. 1962, s. 264 (om avdelning av det finska försvarsväsendets huvudstab).
2) till c.
a) (numera bl. tillf.) toalettavdelning. Christiernsson Mack. 112 (1915).
b) avdelning av en affär för försäljning av sjukvårdsartiklar o. d. KatalNK 1916—17, s. 77.
-BEVIS. (numera föga br.) sjöt. sundhetspass. SohlmanSjölex. (1955).
(c) -BINDA, r. l. f. menstruationsbinda, hygienisk binda, dambinda. KatalÅhlénHolm 1912—13, s. 7.
(c) -BRANSCH(EN). bransch som sysslar med sanitära anläggningar o. d.; särsk. i uttr. värme- och sanitetsbransch(en). TSvLärov. 1940, s. 38.
(b) -BYRÅ. (i Finl.)
1) byrå för undersökning av veneriskt sjuka. FinlStatskal. 1909, s. 169. Därs. 1942, s. 112.
2) till försvarsmakten hörande sjukvårdsbyrå. FinlStatskal. 1924, s. 37.
(b) -DISTRIKT. (†) hälsovårdsdistrikt. SFS 1840, nr 22, s. 4.
(b) -FLAGG l. -FLAGGA, r. l. f. [jfr t. sanitätsflagge] (i krig använd) flagga (med rött kors på vit botten) utmärkande sjukvårdsanläggning, rödakorsflagga, genèveflagga, sjukvårdsflagga. NF (1890). IllSvOrdb. (1955).
(b) -FORMATION. (numera bl. om utländska förh.) mil. (militär) sjukvårdsformation. FFS 1892, nr 8, s. 7. LbKir. 1: 598 (1920).
-FÖRHÅLLANDE, n.
1) (†) hälsotillstånd o. d. Ilmoni Sjukd. 1: 177 (1846). Auerbach (1913).
2) till c, om sanitära förhållanden; numera bl. i pl. Björkman (1889). Stiernstedt Spegl. 97 (1936).
(b) -GENERAL, m. [jfr nor. sanitetsgeneral] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. militärläkare med generals tjänstegrad; general vid sjukvårdstrupperna. KrigVAH 1889, s. 11 (i Norge).
(c) -GLAS. om glas för sanitärt ändamål, t. ex. tandborstglas. VaruhbTulltaxa 1: 388 (1931).
-GODS.
1) [jfr t. sanitätsgut] (†) ett slags sämre porslin. Dalin (1854). Keyser Kemien 2: 346 (1871).
2) till c: porslinsgods för sanitärt ändamål, t. ex. wc-stolar. 2UB 7: 132 (1903).
Ssg (till -gods 2): sanitetsgods-fabrik. TurÅ 1961, s. 182.
(b) -HUND. [jfr t. sanitätshund] hund använd till att uppspåra o. inrapportera sårade på ett slagfält l. vilsekomna l. förolyckade i en fjälltrakt o. d., sjukvårdshund. TIdr. 1894, julnr s. 43. Sanktbernhardshunden .., känd som sanitetshund från klostret S:t Bernhard. 2SvUppslB 13: 942 (1949).
(c) -INGENJÖR. ingenjör som sysslar med sanitära anläggningar; ingenjör med sanitetsteknisk utbildning; särsk. i uttr. värme- och sanitetsingenjör. SvD(A) 1933, nr 50, s. 1.
(c) -INSTALLATION. installation av sanitär(a) anläggning(ar). SvIndKal. 1947, 2: 40.
-INTYG~02, äv. ~20. (numera föga br.) sjöt. sundhetsintyg. TeknOrdb. 1067 (1940, 1951).
(b) -KAPTEN. [jfr nor. sanitetskaptein] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. kapten vid sjukvårdsförband; militärläkare med kaptens tjänstegrad. KrigVAH 1889, s. 10 (i Norge).
(b) -KARL. (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. sjukvårdssoldat. SD(L) 1904, nr 28, s. 2.
(b) -KOLONN. [jfr t. sanitätskolonne] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. sjukvårdskolonn, sjukvårdsförband. PT 1901, nr 274, s. 3. Hedin Front. 149 (1915; i Tyskl.).
-KOMMISSION. kommission för behandling av frågor rörande sanitära förhållanden. KrigVAH 1889, s. 11 (i Norge). Forell Ceylon 162 (1929).
(b) -KOMPANI. [jfr t. sanitätskompanie] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. sjukvårdskompani. Hygiea 1854, s. 211 (i bl. a. Österrike, Sachsen o. Bayern). SvTandläkT 1950, s. 511 (i Finl.).
-KONFERENS. konferens rörande sanitära förhållanden. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 2.
-KONVENTION. (internationell) konvention rörande sanitära förhållanden. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 31.
-KORDONG. [jfr t. sanitätskordon] (numera bl. om ä. förh.) kordong (se d. o. 3 b) med uppgift att avspärra ett område för att förhindra spridning av en farsot. TLäk. 1833, s. 176. Auerbach (1913).
(b) -KÅR. [jfr t. sanitätskorps] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. militär sjukvårdskår, militärt sjukvårdsförband. KrigVAH 1880, s. 45. Flottans sanitetskår. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit. s. 11.
-KÄRL.
1) [jfr t. sanitätsgeschirr] (†) om ett slags kökskärl som ur hälsosynpunkt voro mera riskfria att använda än t. ex. kopparkärl. Synnerberg 2: 107 (1815).
2) till c: kärl för sanitärt ändamål. Östergren (1937). SvIndKal. 1947, 2: 77.
(b) -LÖJTNANT~02, äv. ~20. [jfr nor. sanitetsløitnant] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. jfr -officer. KrigVAH 1889, s. 10 (i Norge).
(b) -MAJOR. [jfr nor. sanitetsmajor] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. jfr -officer. KrigVAH 1889, s. 12 (i Norge). SvTandläkT 1950, s. 514 (i Finl.).
(b) -MATERIAL. (numera knappast br.) = -materiel. FörhLäkS 1922, s. 48.
(b) -MATERIEL. [jfr d. sanitetsmateriel, nor. sanitetsmateriell] (numera knappast br.) sjukvårdsmateriel. BtRiksdP 1906, 4: nr 5, s. 68.
(b) -MYNDIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. sanitätsbehörde] (numera knappast br.) hälsovårdsmyndighet; anträffat bl. i pl. TT 1872, s. 7.
(b) -OFFICER. [jfr t. sanitätsoffizier] mil. (om utländska förh., särsk. i Finl.) officer vid sjukvårdsförband; militärläkare med officers tjänstegrad. Sylvan Vial 1: 207 (1863; i bl. a. Frankrike). SvTandläkT 1950, s. 505 (i Finl.).
-PAPPER. (†) sundhetspass. Jungberg (1873).
-PASS, n. [jfr t. sanitätspass] (†) sundhetspass. AB(L) 1895, nr 273, s. 2.
(b) -PERSONAL. [jfr t. sanitätspersonal] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. militär sjukvårdspersonal. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 103 (1859). SvFlH 1: 344 (1942). SvTandläkT 1950, s. 508 (i Finl.).
(b) -POLIS. [jfr t. sanitätspolizei]
1) (numera knappast br.) om den offentliga tillsynen av hälsovården (i ett samhälle); jfr polis, sbst.1 1. Ilmoni Sjukd. 1: 163 (1846).
2) (numera bl. om utländska förh.) sundhetspolis, hälsovårdspolis; jfr polis, sbst.1 2 o. 3. Östergren (1937). IllSvOrdb. (1955).
(c) -PORSLIN.
1) koll.: porslinsföremål för sanitärt ändamål, t. ex. tvättställ, wc-stolar. SvIndKal. 1918, 2: 232. Fogelström Vakna 108 (1949).
2) porslin (av det slag) som användes till sanitetsporslin (i bet. 1). IngHb. 5: 408 (1948).
(c) -PROGRAM. (i fackspr.) program l. plan för sanitär anläggning. Form 1946, Omsl. s. 20.
-REGEL; pl. -regler. (†) hälsoregel, hälsovårdsregel. Att hålla nacken sval, hvilket herrar läkare anse vara en sanitets-regel. SöndN 1866, nr 41, s. 3. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 13. —
-SLAKT. [jfr d. sanitetsslagter, person som slaktar sjuka o. skadade djur] (†) (av yrkesman utförd) slakt av sjuka l. skadade djur. SDS 1901, nr 76, s. 3 (i Malmö).
(b) -SOLDAT. [jfr t. sanitätssoldat] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) sjukvårdssoldat. Hygiea 1854, s. 210. Fahler FängFångl. 45 (1918; i Tyskl.).
(b) -STATION. sjuk- l. hälsovårdsstation; i fråga om nutida sv. förh. bl. om anstalt för desinfektion o. avslutning. NPress. 1892, nr 227, s. 1. NorrkStadsfH 1946, nr 202, s. 3.
(b) -TAKTIK. (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. om den gren av den militära taktiken, som har avseende på den militära sjukvården o. sjukvårdstruppernas verksamhet. IllMilRevy 1902, s. 364. SvTandläkT 1950, s. 510 (i Finl.).
Avledn.: sanitetstaktisk, adj. (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. IllMilRevy 1904, s. 478.
(c) -TEKNIK. gren av tekniken, som sysslar med sanitära anläggningar o. därmed förbundna tekniska problem; särsk. i uttr. värme- och sanitetsteknik. Östergren (cit. fr. 1921). SvTeknUppslB 2: 947 (1939).
(c) -TEKNIKER. person som sysslar med sanitetsteknik l. har utbildning därför; tekniker som arbetar med l. utför sanitära anläggningar; särsk. i uttr. värme- och sanitetstekniker. SD(A) 1918, nr 188, s. 14. TT 1927, Allm. s. 82. DN(B) 1961, nr 30, s. 15.
(c) -TEKNISK. adj. till -teknik (o. -tekniker); särsk. i uttr. värme- och sanitetsteknisk. UNT 1934, nr 209, s. 5. Sanitetsteknisk utrustning. BtRiksdP 1952, 6: nr 11, s. 6.
-TILLSTÅND. (†) friskt tillstånd. (Hon försäkrade) att hennes axel vore i ett fullkomligt sanitetstillstånd. Kullberg Portf. 70 (1842).
(b) -TJÄNST. [jfr t. sanitätsdienst]
1) (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. (militär) sjukvårdstjänst. KrigVAH 1883, s. 2. Sanitetstjensten vid flottan. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit. s. 11.
2) (numera föga br.) om hunds tjänstgöring ss. sanitetshund. SFS 1919, s. 1048. Edström Hund. 68 (1948).
(b) -TRUPP. [jfr dan. o. nor. sanitetstropper, pl.] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. sjukvårdstrupp; vanl. i pl. KrigVAH 1883, s. 4. Berg BlåDrag. 196 (1936).
(b) -TÅG. [jfr t. sanitätszug] (numera bl. om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. järnvägståg för transport av sjuka o. sårade (under krig), sjuktåg, ambulanståg; jfr -vagn. FörslReglSjukvFält 1889, s. 88. Ett sanitetståg körde in på stationen. Boëthius SvBrigad. 53 (1920; i Finl.).
(b) -UNDEROFFICER~00102. [jfr t. sanitätsunteroffizier] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. underofficer vid sjukvårdsförband. KrigVAH 1889, s. 10 (i Norge). FFS 1919, nr 20, s. 35 (i Finl.).
(b) -VAGN. [jfr t. sanitätswagen] (numera bl. om utländska förh.) mil. järnvägsvagn för transport av sjuka o. sårade (under krig); jfr -tåg; förr äv.: ambulansvagn. I Bayern kunna, jemte 2 eller 1 svårt sårad, åka 5—8 lätt sårade på sanitets-vagnen n:r 1. KrigVAT 1854, s. 71. TeknOrdb. 847 (1940).
(c) -VAROR, pl. varor avsedda för sanitärt ändamål, sanitetsartiklar. Se 1949, nr 46, s. 31 (om preventivmedel).
(b) -VETERINÄR. (förr) veterinär med uppgifter väsentligen motsvarande en nutida stadsveterinärs. PT 1909, nr 46 A, s. 4. RTKatal. 1934, 4: 563.
(b) -VÄSEN l. -VÄSENDE. [jfr t. sanitätswesen]
1) (ett samhälles o. d.) hälsovårdsväsen. Östergren FrämOrd. (1907). IllSvOrdb. (1955).
2) (numera mindre br.) mil. militärt sjukvårdsväsen. KrigVAH 1881, s. 202. Ordnande af flottans sanitetsväsende. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit. s. 11. Almquist VärldH 8: 90 (1938).
(c) -ÅTGÄRD~02, äv. ~20. sanitär åtgärd. Strindberg TjqvS 2: 10 (1886).
(b) -ÖVERSTE. [jfr nor. sanitetsoberst] (om utländska förh., särsk. i Finl.) mil. jfr -officer. KrigVAH 1889, s. 12 (i Norge). FFS 1930, s. 275 (i Finl.).
Spoiler title
Spoiler content