SAPPERA sape4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(sap- 1749. sapp- 1625 osv.)
Etymologi
[jfr t. sappieren, sappen, eng. sap; av fr. saper, av it. zappare, avledn. av zappa (se SAPP, sbst.2). — Jfr SAPPÖR]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) mil. gräva l. anlägga en l. flera sapper l. löpgravar. Sedan (svenskarna) .. medh belinder gått nähr under förborgen, så att [de] der begynte att sappera, hafver fienden (osv.). AOxenstierna 1: 105(1625). Fienden försterkte .. sina werk och sapperade in emoot grafwen. Spegel Dagb. 71(1680). Någre utländske Officerare fingo fullmagt att värfva Dragoner och dem, som voro förfarne i minerande och sapperande. Hallenberg Hist. 5: 27(1796). (Belägringsarbetena) bedrefvos med så stor fart, att man efter några dagar var vid palissaderna efter att ha sapperat öfver grafven. 2NF 21: 1281(1914).
2) (†) undergräva l. underminera (befästning o. d.). Holmberg 2: 728(1795). Sappör .. (dvs.) En hvars syssla är att sappera fästningsverk. Weste FörslSAOB(c. 1815). Meurman(1847). särsk. i oeg. l. bildl. anv.: underminera l. undergräva l. förstöra l. spoliera (ngt). När den ena grannen medelst lystrande efter lägenhet söker sin tillwäxt och den andra nödgas förkasta lika stats-maxime, då blifwer en nödwändig jemvigt snart sapperad. HSH 23: 189(1757).
Särsk. förb. (till 1; numera bl. i skildring av ä. förh., mil.): SAPPERA FRAM010 4. refl., i uttr. sappera sig fram, gm sappering ta sig fram (till l. mot fienden). Infanteriet sapperar sig fram och biter sig sedan fast på nytt. Hedin Front. 670(1915). —
SAPPERA UPP010 4, äv. OPP4, refl., i uttr. sappera sig upp, gm sappering ta sig upp (till l. mot fienden). Man hade .. sapperat sig upp till den ryska ställningens omedelbara närhet. Hedin KrRyssl. 412(1915).
Ssg (till 1; numera bl. i skildring av ä. förh., mil.): SAPPERINGS-METOD. metod vid sappering. Strussenfelt PVetA 1779, s. 26.
Avledn.: SAPPERARE, m. [jfr t. sappierer] (†) till 1: sappör. Richardson Krigsv. 3: 250(1749). jfr Därs. 282 (: Saperen, sg. best.).
