SARKOMATÖS sarkå1matø4s l. -kom1-, äv. 1004, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. sarkomatös, eng. sarcomatous, fr. sarcomateux; till SARKOM]
patol. som utgör l. härrör från sarkom. Hygiea 1839, s. 46. Ett kroniskt sår i ansiktet är antingen kanceröst (möjligen sarkomatöst) eller står det på tuberkulös eller luetisk basis. LbKir. 2: 160 (1922). Wernstedt (1943).
