SAURIE sa4urie l. sa͡ω4-, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. saurier, pl.; av nylat. Sauria, pl., namn på underordningen ödleartade kräldjur, till lat. saurus, ödla, av gr. σαῦρος, ödla, av ovisst urspr. — Jfr IKTYO-SAURUS]
zool. o. paleont. kräldjur av den till ordningen fjällreptiler hörande underordningen Lacertilia (Sauria, ödleartade kräldjur), ödla; särsk. dels i pl., ss. beteckning för nämnda underordning, dels om utdöd ödleart, särsk. dinosaurie. JernkA 1832, Bih. s. 96 (1833). Rhopalodon, ett nytt slägte af fossila Saurier. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 317. Af saurier och grodlika djur funnos (under trias) många former, dock ej så jättestora, som under följande period. Holmström Geol. 82 (1877). 2SvUppslB 32: 666 (1955; i pl., ss. namn på underordningen Sauria). Sjögren FarlDjur 28 (1962). — jfr DINO-, IKTYO-SAURIE.
