SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCAT- skät3~ l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal.
Etymologi
[av (amerik.) eng. scat, scatsång, scatfras; av ovisst urspr.]
mus. i ssgr betecknande till jassmusik framförd sång som kännetecknas av att vokalisten sjunger meningslösa stavelser l. härmar instrument o. dyl. l. ngt som har samband med sådan sång.
Ssgr (mus.): SCAT-FRAS. jfr fras, sbst.1 4. Mezzrow o. Wolfe Dans 142 (1955).
-SJUNGA. [jfr eng. scat sing] jfr -sång. Lindgren Lomax JellyRoll 147 (1954).
-SÅNG. [eng. scat song, scat singing] sångimprovisation med meningslösa stavelser över refrängen i en jassmelodi. Orkesterjourn. 1937, nr 9, s. 19. Lindgren Lomax JellyRoll 147 (1954).
-SÅNGARE. [jfr eng. scat singer] jfr -sång. En framstående scat-sångare är Louis Armstrong. Tonkonst. 2: 779 (1957).
Spoiler title
Spoiler content