SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHEMATISERA ʃem1atise4ra l. ʃe1m-, äv. ʃemat1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(schem- c. 1830 osv. skem- 18801917)
Etymologi
[jfr t. schematisieren, eng. schematize, fr. schématiser; av gr. σχηματίζω, formar l. ordnar (i vissa figurer) o. d., avledn. av σχῆμα (se SCHEMA)]
1) motsv. SCHEMA 2: framställa (ngt) schematiskt (se SCHEMATISK 2); uppställa (ngt) efter l. passa in (ngt) i ett schema; (kraftigt) förenkla l. generalisera (ngt); i sht förr äv. dels: göra ett utkast till l. en (preliminär) plan över (ngt), skissera, dels: systematisera (ngt); äv. abs.; äv. med saksubj. betecknande lära o. d.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: översiktlig l. förenklad o. d.; ss. vbalsbst. äv. konkretare, om resultat av schematisk framställning l. generalisering. Framställningen präglas av en alltför stark schematisering. Man får i dessa komplicerade frågor akta sig för att schematisera. Professor Geijers Swenska Folkets Historia .. (är) lika skarpsinnig i de särskilda tidehwarfwens schematisering, som i detalj-forskningen. SvLittFT 1834, sp. 594. Det är ej den personifierande, mytbildande fantasien som gifvit manligt kön åt (fr. été, sommar) .., det är det skematiserande förståndet, hvilket efter sin vana fört krig .. mot hvad som gjort intrycket af regeltrots. Tegnér SprMakt 75 (1880). (Författaren till boken Education as a Science) skematiserar .. på grund af de i det föregående ernådda resultaten ett egendomligt förslag till förnyad läsplan. Verd. 1884, s. 67. Vi böra icke för mycket schematisera naturen, utgifvande det för något falskt eller oäkta, som ej passar in i vårt uppgjorda schema. PedT 1892, s. 193. Medels nu nämda reaktioner har Procter undersökt och schematiserat ett femtiotal olika garfämnen. TT 1898, K. s. 39. Kartan över Jorden .. är mer schematiserad och .. ger (icke) ett så mosaikartat intryck, som (kartan över) Norden delvis ger. SvGeogrÅb. 1929, s. 248. Utan hjälp av de mer eller mindre klumpiga schematiseringar, som kallas begrepp. Boye Ast. 119 (1931). Husén Psyk. 18 (1954). — särsk.
a) (numera föga br.) ss. beteckning för att ngn beskriver ngt som han icke har (närmare) kunskap om utifrån sin kännedom om förhållandena på andra håll l. sin uppfattning om hur det sannolikt förhåller sig. Man .. känner sig frestad att tro, att .. (påven i skildringen av ett visst biskopsval på 1100-talet) skematiserat, hvad han hoppades vara bruk i Sverige. KyrkohÅ 1902, s. 60.
b) framställa l. utforma (ngt) stereotypt l. schablonmässigt; äv.: ge (diktad person l. karaktärstyp) en onyanserad l. stereotyp l. psykologiskt alltför osammansatt teckning l. prägel; äv. dels abs., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: stereotyp. Det naturfattiga, konstlösa schematiserandet går (inom stadsanläggningskonsten) sin undergång till mötes. TT 1900, Allm. s. 131. (Kvinnotypen argbiggan) hade under tidernas lopp blifvit grundligt schematiserad och försedd med bestående attribut. Björkman Chaucer 194 (1906). Karaktärsteckningen (i B. v. Beskows dramatiska arbeten) lider af hans benägenhet att försköna och skematisera sina karaktärer. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 461 (1913). Stillfilmen är och måste förbli starkt schematiserad till sin uppläggning. Förberg SäljFilm 196 (1946).
2) [jfr 1] filos. o. psykol. motsv. SCHEMA 3, i transcendentalfilosofi: omforma (förståndsbegrepp) medelst schema; i andra vetenskapliga system med på olika sätt modifierad bet.; utom i skildring av ä. vetenskapliga system numera företrädesvis dels: föreställa sig (abstrakt begrepp) medelst l. i form av schema, försinnliga (ngt), dels: producera l. skapa sig ett schema l. scheman av l. med utgångspunkt i (individuella varseblivningar l. individuella konkreta minnesbilder); äv. med saksubj., särsk. betecknande inbillningskraft (se d. o. 1, 2) o. d.; i pass. äv. övergående i intr. bet., dels (i transcendentalfilosofi) om förståndsbegrepp: undergå omformning medelst schema, dels om konkret föreställning: övergå till schema, bli schematisk; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har förmåga att använda l. som använder schema(n). En relativt obestämd bild eller föreställning om det objectiva, hvilken innefattar flera individuela föreställningars gemensamma bestämningar, kallas ett schema, och inbillningskraften sjelf, såvida hon i sådana yttrar sig, schematiserande inbillningskraft. Boström 1: 147 (c. 1830). Det torde vara afgjordt, att de flesta dock skematisera sina begrepp i gestalter, modellerade i rumsformens material. Vannérus WundtPsyk. 480 (1896). Man har .. framför allt gett akt därpå, att de konkreta föreställningsbilderna af exempelvis särskilda djur, blekna och schematiseras, när jag vill tänka mig djur i allmänhet. Larsson PoesLog. 101 (1899). Den för barnet karaktäristiska, schematiserande synen på omgivningens gestalter. Lilius SmåbarnSjälsl. 56 (1917); jfr 1. Enl. Kants kunskapslära blevo de ”rena förståndsbegreppen” tillämpliga på varseblivningarna först genom att ”schematiseras”, d. v. s. informas och sättas i scen i tidsåskådningens medium. 2SvUppslB 25: 436 (1953).
Ssg (till 1): SCHEMATISERINGS-FÖRSÖK. (mera tillf.) försök till schematisering. Östergren (1938).
Spoiler title
Spoiler content