SEBORRÉ se1bωre4 l. seb1-, l. -or-, r.; best. -n, äv. -en; pl. (mera tillf.) -er.
Etymologi
[jfr t. seborrhöe, eng. seborrhæa, fr. séborrhée, nylat. seborrhæa; till lat. sebum, talg (se SEBACINSYRA), o. ῥοή, flytning (jfr DIARRÉ, GONORRÉ)]
med. sjukligt tillstånd som utmärkes av onormalt stor avsöndring av hudtalg från talgkörtlarna, vilket kan medföra dels att ansiktshuden blir flottigt glänsande o. försedd med pormaskar, dels att det bildas (rikligt med) mjäll i håret. NF 14: 801 (1890). Strandberg HudSj. 81 (1924). —
