SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SEDEL se4del, äv. 32, förr äv. SCHEDEL, r. l. m. l. f.; best. -deln (RelCur. 287 (1682) osv.) ((†) -delen G1R 29: 83 (1559), VDAkt. 1749, nr 386; -dlen VDAkt. 1674, nr 219, Därs. 1800, nr 355); pl. -dlar32, äv. 40 (GripshR 1597, s. 108, osv.) ((†) -delar UrkFinlÖ I. 2: 117 (1597), BoupptVäxjö 1795, Bil.; -deler G1R 10: 224 (1535); -dler KlädkamRSthm 1554 C, s. 2 a, VDAkt. 1693, nr 64); förr äv. SEDUL l. SCHEDUL, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SEDULA, f.; best. -an.
Ordformer
(cedel 15381712. cedle 1535. cedula 1534. cedular, pl. 1529. cedulen, sg. best. 15241535. scedel (-ll) 15411622. schedel (-ll) 15841753. schedul 1702. seddell 1626. sedel (-ee-, -ll) 1561 osv. sedill 1613. skedel 1666. szedel (-ll) 15721597 (: Szedelar, pl.). zeddel 1603. zedel (-ll) 15271784. zediill 1578. zedill 1604. zedle- i ssgr 1567 (: ZedleRegister)1584 (: zedle Lengdenn). zedula 1547 (: zedulan, sg. best.)1561. zeelen, sg. best. c. 1695)
Etymologi
[fsv. sedel; jfr dan. o. nor. seddel; av mlt. sēdel, sēdele, sēdule (motsv. mht. zedele, zedel, zetel, t. zettel), av mlat. cedula (varav äv. fr. cédule, it. cedola, span. cedula), av lat. schedula, litet pappersblad (varav äv. eng. schedule), diminutivum av scheda, pappersblad, blad i en bok, av gr. σχίδη, kluvet stycke av trä, till σχίζειν, klyva (se SCHISMA). — Jfr FÖRSEDLA]
1) mindre stycke av papper o. d. (i allm. med regelbunden, i sht rektangulär form), avsett att användas för l. försett med skrift l. tryck; (pappers)lapp, (pappers)blad; ofta med särskild tanke på det skrivna l. tryckta (se särsk. e); numera företrädesvis (se dock c) ss. senare led i ssg betecknande sådant stycke papper avsett för l. med viss användning (för resp. med skrift l. tryck av visst slag) l. elliptiskt för sådan ssg. Så skal Presten scriffua thenna förbannelsen på een scedel. 4Mos. 5: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: blad). Om något infaller .. teckna .. thet strax vpp, och för thet så in, icke i förhäfflige (dvs. lätt bortkommande l. förlagda) zedlar (papperslappar) vthan i notertaflan. Schroderus Comenius 742 (1639). Då den sluge biskop Hans Brask uti Linköping skulle sätta det stora waxsigillet wid sitt namn; lade han oförmärkt derunder en liten sedel, på hwilken han skrifwit de orden: detta gör jag nödd och twungen. Fryxell Ber. 2: 234 (1826). Oaktadt läran (som de judiska skriftlärda meddelade) endast var muntlig, tilläts det likväl de utmärktare lärjungarne .. att anteckna lärarens ord; men detta skedde på små sedlar eller lappar, som innehöllo hvarje utsaga för sig. Agardh ThSkr. 2: 82 (1856). Snoilsky 3: 56 (1883; om namnsedel). Harlock (1944). — jfr NAMN-, NUMMER-, PAPPERS-, PERGAMENT-SEDEL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om lös papperslapp (försedd med skrift) som åtföljer ett brev (ss. postskriptum o. d.); jfr e ι. G1R 6: 221 (1529). Then gamble hermesteren haffwer .. vdi .. (sitt) breff .. jnlagdt en Zedell och begärer, att wij wille göre enn förböönn for honum hooss Storforsthenn. E14R 1561, 1: 167 b. HT 1933, s. 204 (om förh. 1567).
b) om lottsedel l. lott (se LOTT, sbst.2 2); numera bl. ss. senare led i ssg l. (tillf.) elliptiskt för sådan. Dalin Hist. 2: 670 (1750). Här uppå inbars Lott-asken: Hwar Son drog sin Sedel. Tessin Bref 2: 84 (1754). — jfr LOTT-, LOTTERI-, NUMMERLOTTERI-SEDEL.
c) (fullt br.) om röst- l. valsedel. Votering med slutna sedlar, med sedlar som hopvikts l. på annat sätt tillslutits för att förhindra att ngn vid röstsedelns avlämnande ser, vilket votum som avges. Öppen sedel, som icke hopvikts l. på annat sätt tillslutits. Blank sedel, se BLANK, adj. 2 b. RA I. 3: 70 (1593). Sedan företogs Rikz-Ammiralens vahlet .. och voterades på vahnligit sätt med sedlar. RARP 9: 63 (1664). Walet skedde i god ordning, af de fleste munteligen, och af några få med öpna sedlar. VDAkt. 1790, nr 53. Wal (på kommunalstämma) skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar. SFS 1862, nr 13, s. 8. Giv åt Stål en sedel även / eller stryk ock min! Heidenstam NDikt. 12 (1899, 1915). SFS 1932, s. 483. — jfr BLIND-, JA-, NAMN-, NEJ-, RÖST-, RÖSTNINGS-, STÄM-, VAL-, VOTER-, VOTERINGS-SEDEL m. fl.
d) om papperslapp l. mindre kartongstycke o. d. som fästes på ett föremål, försedd (försett) med viss(a) uppgift(er) om föremålet (om dess beskaffenhet l. ägare o. d.) l. med en påskrift l. inskrift o. d., etikett; särsk.: adresslapp; stundom med särskild tanke på uppgifterna l. påskriften l. inskriften o. utan bestämd avgränsning från e; numera bl. ss. senare led i vissa ssgr l. (tillf.) elliptiskt för någon av dessa. The beseglede Zedler som hengde wthan på (penning-)Säckarne (uppgåvo innehållet felaktigt). KlädkamRSthm 1554 C, s. 2 a. The, hwilka Gud för theras miszgärnings skull med besynnerliga straff belegger, hafwa likasom en sedel festad på bröstet, med thessa orden: In me intuens, pius esto! Münchenberg Scriver Får. 7 (1725). Under det .. (charlatanen) hölt på at frambreda för mig alla sina Pomador, .. Extrakter, Tincturer, Spiritus, blef jag varse en liten Flaska utan påskrifven sedel, väl tilkorkad och ombunden. Kellgren (SVS) 4: 274 (1782). — jfr ADRESS-, NAMN-, NUMMER-, PLAKAT-SEDEL.
e) om kortfattad skrivelse l. mindre trycksak skriven resp. tryckt på ett litet stycke papper l. ett löst pappersblad l. mindre pappersark o. d.; särsk. om en mer l. mindre formelartad skrivelse (utgörande en ifylld blankett l. avfattad efter ett fastställt formulär l. ett traditionellt mönster); numera bl. ss. senare led i vissa ssgr l. (tillf.) elliptiskt för någon av dessa. Jcke wenthe wij oss heller saa stoor fordeel wtaff then handil .. (som Severin Norby) i Danmark gøra skal, ath wij honum ther tiil saa starcka legde med saa mange drapliga punctar och wilkoor giffua torffue som i wthij cedulen wpkastat haffue. G1R 1: 212 (1524). Oplästes och en Zedel om desse efterskrefne tree Puncter .. hade blifwitt rådfördt af H. F. N. till Konungens och Cronones gagn och beste. HSH 19: 303 (1600). Han .. sätter sig ner och skrifver en sedel (avsedd att åtfölja en bröllopsgåva). Gustaf III 3: 51 (1783). — jfr ACCIS-, APRIL-, ASSURANS-, AVLATS-, AVPOLLETTERINGS-, BEFALLNINGS-, BESTÄLLNINGS-, BÖNE-, DAG-, DEBET-, DIAGNOS-, DOM-, FOGDE-, FOR-, FRAKT-, FÅNG-, FÖRSÄKRINGS-, GJUT-, INLASTNINGS-, INSKRIVNINGS-, KONVOJ-, KÖP-, LEKTIONS-, LIK-, LIKBJUDAR-, LYSNINGS-, LÄNSMANS-, LÖP-, MANTALS-, MARSCH-, ORDER-, PACK-, PANT-, PASS-, PATIENT-, PRENUMERATIONS-, PRÅM-, PÅLYSNINGS-, RAPPORT-, REKOMMENDATIONS-, REKVISITIONS-, SJUK-, SKATT-, SLUT-, SYNE-, TACKSÄGELSE-, TULL-, VÅG-SEDEL m. fl. — särsk.
α) om kvitto. VadstÄTb. 8 (1578). På hvad tidh E. H:tt teckes mig leffrera pantebreffvet, eller tilsäia mig aldeles kännas vid gården, heemstelles E. H:tt, allenast E. H:tt meddelar min uthskickadhe en sedell, at pengarna äre upburna. OxBr. 12: 347 (1612). När .. (de europeiska köpmännen) hafva betalt tullen för sitt gods i Smirna .. fordras icke mer tull på ett annat (ställe), allenast de visa upp sedel därpå. Eneman Resa 1: 39 (1711). Läraren ansvare .. (vid boklån från läroverkets bibliotek) för bokens behandling och återställande inom viss tid, hvarå Föreståndaren tage sedel med bokens utsatta värde. FörslSkolordn. 1817, s. 61. (I brevet medföljer) Sedel å Stats Tidningen för detta år. Beskow (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 6. Har Hagberg tagit ut uniformerna? — Ja så många det fans sedlar på. Strindberg NRik. 21 (1882; om pantkvitton). — jfr ASSISTANS-, DEPOSITIONS-, FÄRG-, KVITTO-, LÅN-, PANT-, PRENUMERATIONS-, RECIV-SEDEL m. fl.
β) om skriftlig utfästelse att återbetala l. erlägga ett penningbelopp (skuldförbindelse, skuldebrev, skuldsedel, revers o. d.) l. penninganvisning o. d.; stundom svårt att skilja från α; jfr äv. 2. HH XIII. 1: 159 (1564). Johan Schults förekom (inför konsistoriet) fordrandes af .. Johan Haakes någon gammal skuld .., som Haakes tilstod, wiliandes sådant wid första sin ankomst .. til staden betala, allenast han får sin zedel eller obligat(ion) igen. ConsAcAboP 7: 120 (1691). Jag sänder nu åther min Engell på riksmarchalquen een sedell på 1000 riksd. speties. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 216 (1702). Kanskie Herren behagar gifwa mig en zedel på Banquen, eller någon Kiöpman; den wore mig nyttigare, ty jag är rädd at föra mycket penningar med mig på wägarna. Missförståndet 20 (1740). Nu deponerar Herrn säkerhet för utsöknings-kostnaden, därest Herrn icke vid förfallotiden friar in sin Sedel. Envallsson Procent. 29 (1786). Flickan kan vara .. en engel, och ändå .. veta att en sedel på ordres är något annat, än en sådan stäld på viss man. Wetterbergh SamhKärna 2: 113 (1857). Sedel, ställd till innehavaren. Östergren (1938); jfr 2. — jfr ASSIGNATIONS-, DEBET-, DISKONT-, GÄLD-, HYPOTEKS-, KAMMARRÅDS-, KASSA-, KONTORS-, KREDIT-, LÖNINGS-, PREMIE-, REST-, SKULD-, VÄXEL-SEDEL m. fl. — särsk. (†) i sådana uttr. som sedel på l. för (viss skuld, visst belopp), revers gällande (viss skuld resp. visst belopp); ge ngn sin sedel l. (en) sedel (för ngt), lämna ngn revers l. skuldsedel o. d. (ss. säkerhet för ngt); låna ngn ngt mot sedel, mot revers; låna ngn ngt l. utlämna ngt på ngns blotta sedel l. på simpel sedel, låna ngn ngt l. låna ut ngt enbart mot revers (dvs. utan annan säkerhet); nöja sig med ngns sedel, med revers utfärdad av ngn. Den lymmelen wille .. icke låta sig nöga med wår sedel. Knöppel Blindeb. 41 (1746). De 50 Rd:r, hvarpå jag gifvit min sedel. Kellgren (SVS) 6: 122 (1783). Prosten, som fan flere lån utlämnade på Simple Sedlar, utan pant eller borgen. VDAkt. 1790, nr 329. Hederborg. Hvad slags säkerhet (får jag för skulden på 1000 riksdaler)? Hedengren. At jag ger Er min Sedel. Björn FörfYngl. 13 (1792). 1796 d. 31 October tog Israel emot 100 d. Smt, .. för hwilka han giet en sedel. Fatab. 1911, s. 95 (1796). Jag har lånt honom en stor summa på hans blotta sedel. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Jag) kunde .. få låna eller skänka till kamrater små summor .. men aldrig mot någon sedel. Wingård Minn. 1: 8 (1846). Han gaf sedel derför. Schulthess (1885).
γ) om handling som utvisar att ngn har rätt att utfå vissa varor l. att begära vissa tjänster o. dyl. l. om ngns erkännande att han är skyldig ngn vissa varor l. tjänster osv.; anvisning; order, rekvisition. Då spurdhe drabanndthen Jörenn thil, om hann wille giffua honom zedell thil herbergh. TbLödöse 111 (1589). 1 Feb. fik iagh en zedel af dem på 30 t:r sädh af Wassunda kyrkeherberge. JTBureus (1602) i 2Saml. 4: 20. Då framlade i Rätten Simon Blom Author Duuells befalningz zedell .. huilken zedell lyder på 4 fatt (dvs. fat), som Godtfred tillkom. BtÅboH I. 6: 197 (1634). Fort fort å sala mäy ee Märr, / Ty Zedel haar jag ther'på, / At jag skal hos tig Häst få. Tidfördrijf A 4 b (c. 1695). — jfr INKVARTERINGS-, KOMMISS-, KOPPAR-SEDEL m. fl.
δ) om skrivelse innehållande bemyndigande l. tillstånd l. fullmakt l. intyg om ngns befrielse från ngt o. d.; jfr γ, ε. Zacharias Anderszonn Rockain Hafuer vthgifuidt Een hoop Szedelar åth Bönnderne, att the skulle ware frij för alle åhrlige vthskijllder efter E: H: fulmacht som han hafuer. UrkFinlÖ I. 2: 117 (1597). Ingen ringning skeer för något Lijk, medh mindre at Klockaren hafwer zedel och tilstånd aff Kyrckewärderne. ÅthskSthmStadOrd. B 4 a (1627). Jag gaff i höstas tuå knectar min sedell at leta efter malm inne på Stora Tijfuegen. OxBr. 11: 135 (1641). Gävleborgaren Hindrik Marhein .. erhöll 1652 av Hans Steffen .. ”een Zedell på een Massugn och een Hamb:r som han will opbyggia wedh Forssbacka”. Beskow Bruksherrg. 43 (cit. fr. 1652). Ingen må siunga om by, än fattiga Dieknar, hwilka ock skole ökende blifwa ifrå andra medh Scholemästarens zedel. KOF II. 2: 121 (c. 1655). (Jag) kan .. hänvisa till er frisedel från mönstringen. Den sedel jag själv (som läkare) utfärdat. Salje DessDBröd. 401 (1964). — jfr BEGRAVNINGS-, FRI-, FRIHETS-, GRAV-, GRAVÖPPNINGS-, INRYMMELSE-, KROG-, KROGFRIHETS-, LOV-, MUT-, MÅNGLERI-, PASSER-, PERMISSIONS-, SKRIFTE-, TIGGAR-, TILLSTÅNDS-SEDEL m. fl.
ε) om skrivelse varmed det intygas att det förhåller sig på ett visst sätt med avs. på ngn l. ngt, intyg, betyg, attest; verifikation o. d.; jfr δ. (Han) hadhe .. schriffwit vpå Nils Erichzson, till brygningh, mhere än som vdj hans vpbördh fandz .., thet han medt inge zedler eller någet wist elliest vpå Nils Erichzson bewijsse kundhe. HH XIII. 1: 35 (1562); jfr α, β. TbLödöse 89 (1588). Peer Olofzson .. praesenterade ett Bängt Jngolfzsons underskrefne Zedell och Bevijss uthur Archivo (att tre hemman voro lika i öretalet). UpplDomb. 4: 35 (1638). Men mins du wäl, .. hur du (dvs. en piga) wille heta Jungfru i sedlen. Dalin Arg. 2: 79 (1734, 1754; om orlovssedel). Skeppare på de orter, der .. Lots-Upsyningsman .. är nära til hands, böra aflemna (till tullkammare) et sådant hans bewis, .. at de tagit Lots. .. Desse Lots-Upsyningsmännens sedlar bilägger Tullkammaren wid sin räkning och Journal. PH 8: 40 (1764). — jfr ALTAR-, AM-, APPROBATIONS-, BEGRAVNINGS-, BIKT-, CENSUR-, DOP-, FLYTTNINGS-, HAMN-, KASSATIONS-, LOSS-, LOTS-, LÄS-, OFFICERS-, ORLOVS-, PLIKTE-, PROV-, PRÄST-, SPRÅNG-SEDEL m. fl.
ζ) om skriftlig kallelse o. d. Sammankallandet (av byamännen i Björsbyn) sker genom budkavla eller sedel, varpå tiden allenast till sammankomsten utsättes. NorrbHembSkr. 1: 637 (i handl. fr. c. 1750). 2SvKulturb. 9—10: 262 (i handl. fr. 1828). — särsk. (†) om stämning till ting o. d. AktsamlKungsådreinst. 176 (1685). jfr STÄM-, STÄMMO-, STÄMNINGS-SEDEL.
η) om inlaga l. klagoskrift o. d.; förr äv. i uttr. inlägga l. inkasta en sedel, inlämna l. komma med en inlaga. Her med innlade Per Erichzonn på Hans Jahansons wägne, enn zeddel, medh huilkenn hann begärede på them en rättuis sententz och dom. 3SthmTb. 5: 9 (1603). Huru som hoos Ridderskapet nogsampt woro en skrift heller zedel inkasta(t), hwilken (osv.). 1BorgP 153 (1675). — jfr BESVÄRNINGS-, KLAGE-, KLAGOMÅLS-SEDEL.
ϑ) (†) om (kort) skriftlig order l. kungörelse l. skriftligt besked av mer l. mindre officiell natur o. d. UpplDomb. 5: 56 (1572). I medlertid ankom en zedel i H. K. M:tz nampn ifrån öfversten .. Herman Wrangel, lydandes, att ingen skulle segla hädan til Stocholm vedh högsta viite. OxBr. 12: 210 (1621). Den 12. maij .. blef resolverat, at zedhlar skulle til alle tollnärer uthskrifwas, huruledhes tollen af jernet skulle i Bärgzlaghen afläggias. KamKollP 1: 26 (1635). Härpå gaf .. (konung Sigismund) intet svar: han befalte allenast genom en sedel til Rådet, at man skulle låta upsätta Ständernes andeliga privilegier. Dalin Hist. III. 2: 278 (1762; om förh. 1593). — jfr ARREST-, BEFALLNINGS-, MÖTES-, ORDER-, PRIVATIONS-SEDEL.
ι) (†) om kort skrivelse innehållande ett meddelande av mera privat natur, litet brev, biljett (se BILJETT, sbst.1 1) o. d.; jfr a. 2SthmTb. 7: 177 (1586). Orkar du, så schrijff henne (dvs. svärmodern) till, om ded icke annadt wore ähn en lijten zedell om din helsa. AOxenstierna Bref 4: 392 (1647). Quæstor, som war upkallad til at swara H:r Svedero, ursächtade sigh medh en zedel, förebärandes sigh wara opassligh och hafwa något arbete under händer. ConsAcAboP 6: 183 (1687). Jag wäntade dag ifrån dag, i hopp at oförmodeligen få någon sedel ifrån henne (dvs. fästmön), at jag måtte erfara orsaken til hennes långa stillatigande. Humbla Landcr. 129 (1740). Widegren (1788).
κ) om förteckning på ngt l. lista över ngt l. dyl. Then innelykte zedel om thet silff anderss hanson pantsatt haffde. G1R 4: 339 (1527); jfr a. Vår befalningzman opå Calmerne .. hafver schicket oss en zedel opå thett kläde ther tilstädes ähr. Därs. 24: 398 (1554). Svar till .. M. Erich och M. Sigfredh, att the upskicke någre personer ifrå Schara, .. och äre the uptecknedhe på en zedel. Därs. 26: 501 (1556). Een Zedel, på hwilken war vptäknat, hwadh han skulle köpa. Lælius Jungf. O 2 b (1591). Kellgren (SVS) 6: 37 (1774). Alltså reddes till vår middag / Efter samma kända sedel: / Ägg och fisk, oliver, fikon, / Drufvor (m. m.). Sander Dikt. 33 (1870). — jfr AVIS-, DEFEKT-, DIET-, KURS-, LIK-, MAT-, MEMORIAL-, PORTIONS-SEDEL.
λ) (†) om föreskrift för utförandet av sjukgymnastisk behandling. HjLing (1882) hos LGBranting 1: LII.
f) [jfr e] om skriftlig l. tryckt kungörelse l. dyl. anslagen l. upphängd l. avsedd att anslås l. hängas upp på vägg l. dörr l. tavla l. att hängas upp i ett skyltfönster o. d., anslag, plakat, affisch o. d.; numera nästan bl. i ssgn LÖP-SEDEL samt (tillf.) elliptiskt för denna ssg. Den 2 Junij Blef en Sedell anslagen på Ridderhuss dorrn att Adelen skole sigh instella på Ridderhusett. RARP 1: 145 (1631); jfr e ζ. Om gården blef såledess aftalat och beslutit, .. det han må, effter anslagen Zedell på porten, försällias till dhen som mäst biuder. BoupptSthm 1673, s. 1424 a. Hvad är det för en sedel som sitter uppslagen på huset? det är en hyrsedel. Weste FörslSAOB (c. 1815). Kvällstidningarnas löpsedlar hade stora rubriker, men han såg inte åt dem. För tre år sen hade det stått något, med lika feta stilar, som gällt honom själv, och sen hade han slutat upp att läsa både sedlar och kvällstidningar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 11 (1957). — jfr ANBUDS-, ANSLAGS-, AUKTIONS-, HYR-, KÖP-, LEKTIONS-, LÖP-, SALU-SEDEL.
2) [jfr 1 e β] om ett i innehavarens hand gällande o. vid anfordran betalbart värdepapper, tryckt enligt fastställt formulär, som utgöres av en av statlig institution l. enskilt bankföretag (i fråga om sv. förh. numera endast Sveriges riksbank) utfärdad icke räntebärande skuldförbindelse som lyder på visst (numera alltid jämnt) belopp o. som enkom är avsedd att begagnas ss. betalningsmedel i allmänna rörelsen, pappersmynt, banksedel, penningsedel; särsk. motsatt: metalliskt mynt. Stora, små sedlar. Utgiva, utlämna sedlar. En bunt sedlar, särsk. (i fackspr.) om en bunt av ett hundra sedlar av samma valör. Utelöpande sedlar, dvs. cirkulerande i allmänna rörelsen. En falsk, förfalskad sedel. Han betalade med, fick betalt i sedlar. En plånbok svällande av l. späckad med sedlar. SvRiksb. 1: Bil. 40 (i handl. fr. 1667). Then som thenne Sedel efterapar skal warda hängd. Lindgren FinAllm. 51 (text på sedel fr. 1761). Riks Giälds Contoirets sedelar. VDAkt. 1790, nr 50. Excellensen betalte i dag 90 Rd. i små sedlar. HT 1918, s. 198 (1809). Rikets Ständers Banks sedlar. SFS 1864, nr 31, s. 12. Sedel, som af riksbanken utgifves, skall innehålla förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 22, s. 27. År 1897 fattades beslut om indragning av de privata bankernas sedlar senast vid 1903 års utgång. HandInd. 517 (1927). Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra och ett tusen kronor; dock må, om .. behovet av skiljemynt stegrats, Konungen .. medgiva riksbanken att utgiva sedlar å en krona. SFS 1934, s. 868. Kungl. Maj:ts kungörelse angående befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Därs. 1939, s. 425. — jfr BANK-, BANKO-, DOLLAR-, ENKRONE-, ENRIKSDALERS-, FEMKRONE-, FEMTIOKRONE-, HUNDRAKRONE-, KOPPARMYNTS-, KREDIT-, KREDITIV-, KURANT-, MYNT-, PENNING-, PLÅT-, PRIVATBANKS-, PUND-, RIKSBANKS-, RIKSDALER-, RIKSGÄLDS-, RIKSGÄLDSKONTORS-, RIKSMYNTS-, RUBEL-, SMÅ-, STOR-, TIOKRONORS-, TIOTUSENKRONORS-, TOLVSKILLINGS-, TRANSPORT-, TUSENKRONORS-, TVÅRIKSDALERS-, ÅTTASKILLINGS-SEDEL m. fl. — särsk. i ordstävet: ”Se sedlar!” — sa' löjtnanten. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865).
3) [överförd anv. av 1] (†) om sammanfattningen av de repliker som en rollinnehavare i en teaterpjäs har att säga, roll (se ROLL, sbst.1 2); anträffat bl. i bildl. anv. Wi liksom spele en Comœdia i werlden. Wij måste föreställa den Person, som mästaren pålägger osz. Den ena hafwer en widlöftig Sedel, den andra en kort Rolle. Weise 2: 187 (1771).
Ssgr (i allm. till 2): A: SEDEL-BANK. [jfr t. zettelbank] bank(inrättning) med rätt att utgiva sedlar; i fråga om nutida förh. i allm. liktydigt med: centralbank. Holmbergsson Sartorius 61 (1800).
-BEHOV. (ett lands l. allmänna rörelsens o. d.) behov av sedlar. EkonT 1899, s. 38. —
-BEHÅLLNING. jfr behållning 3 a β. BtRStP 1828—30, 6: nr 90, s. 34. —
-BELOPP. särsk. (i fackspr.) om det belopp som motsvarar det sammanlagda nominella värdet av samtliga (inom hela landet l. av en viss bank utsläppta) utelöpande sedlar. AdP 1815, 2: 261. Wermlandsbankens sedelbelopp. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 220 (1854). Vid utgången af november år 1904 var utelöpande sedelbeloppet 158,512,000 kronor. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 51. —
-BLANKETT. (om ä. förh.) tryckt sedel som ännu icke försetts med nummer o. namnteckningar. ReglBancoVerk. 1823, s. 27. EkonS 1: 340 (1893; om förh. i Schweiz).
-BOK.
1) (†) till 1 e λ: bok innehållande föreskrifter för utförandet av vissa sjukgymnastiska behandlingar. HjLing (1882) hos LGBranting 1: LIV.
2) [jfr d. seddelbog, nor. seddelbok] (numera bl. i vissa trakter) till 2: plånbok (se d. o. 2). LdVSkr. 1800, s. 16. Du ä skyldi mej nåra tusen, kom ihåg dä, bonne ..! Opp mä sedelboken bara! Engström Glasög. 94 (1911). Granlund Träkärl 302 (1940).
3) (†) till 2: bok innehållande förteckning över sedlar utlämnade från sedelkontoret. BtRStP 1834—35, 6: nr 38, s. 18.
(1 e) -BRINGARE. (†) = -bärare. Stiernman Com. 2: 309 (1641).
-BRIST. 2RARP 24: 267 (1765). Estlander 11Årt. 5: 240 (1930).
-BUNT. bunt av sedlar; särsk. (i fackspr.) om bunt av ett hundra sedlar av samma valör. Posten 1769, s. 549. —
-BYTE. (numera bl. tillf.) utbyte av äldre sedel (sedlar) mot ny(a). OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 22.
(1 e) -BÄRARE. (†) person som överbringar ett kort skriftligt meddelande av något slag från en person till en annan; jfr -bringare, -havare 1, -visare. OxBr. 12: 63 (1638).
-CIRKULATION. (i sht i fackspr.) förhållandet att sedlar (i viss mängd) äro i omlopp l. cirkulera i allmänna rörelsen; stundom konkret(are), om den mängd av sedlar som äro i omlopp; jfr cirkulation 4 b α samt -omlopp o. -rörelse 1. Rydqvist Bankv. 11 (1876). Sedelcirkulationen minskas ytterligare 10 milj. kronor. SvD(A) 1922, nr 103, s. 13. —
-DALER. (förr) pappersmynt (nominellt) gällande en daler. SvMerc. V. 1: 150 (1759).
-EFTERAPARE~10200. (numera mindre br.) tillverkare av falsk sedel l. falska sedlar. OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 92. —
-EFTERAPNING~1020. (numera mindre br.) tillverkning av falsk sedel l. falska sedlar. BtRStP 1828—30, 6: nr 90, s. 35. Crusenstolpe Ställn. 10: 20 (1844).
-EMISSION. (i sht i fackspr.) jfr emission 2. Geijer I. 7: 271 (1829).
-FABRICERING. framställning (tryckning) av sedlar; numera bl. tillf., i sht nedsättande, i fråga om tryckning o. utgivning av sedlar i alltför stor mängd l. av falska sedlar l. dyl. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 152 (1809).
-FABRIK. (numera bl. tillf., i sht nedsättande) jfr -fabricering. Gosselman SAmer. 154 (1842). Den käjserliga sedelfabriken. GHT 1895, nr 223 B, s. 1. —
-FABRIKATION. (numera bl. tillf., i sht nedsättande) = -fabricering. Hjerta Mynt 33 (1828).
-FABRIKÖR. (numera bl. tillf., i sht nedsättande) jfr -fabricering. Porthan BrCalonius 549 (1799; om sedelförfalskare).
-FACK. fack för förvaring av sedlar. SvPostv. 82 (1924; i kassabord). Kulturen 1939, s. 118 (i plånbok).
-FICKA. sedelfack i plånbok l. portmonnä. Portmonnä .. av mycket fint, svart skinn, innehållande ett stort rum för mynt samt en sedelficka med särskild klaff. KatalÅhlénHolm 1913—14, s. 252. —
-FLIS. (†) (liten) sedel; jfr flisa, sbst. 7. Wingård Minn. 6: 29 (1847).
-FOND. (förr) fond av medel till täckning av den utelöpande sedelstocken. BtRStP 1834—35, 6: nr 8, s. 12. EkonT 1899, s. 421. —
-FONDERING. (förr) jfr -fond. EkonT 1900, s. 424. —
-FÖRBRÄNNINGS-UGN. för förbränning av makulerade sedlar. ReglBancoVerk. 1823, s. 126. —
-FÖRFALSKARE. jfr -förfalskning. Crusenstolpe Mor. 4: 245 (1841).
-FÖRFALSKNING. tillverkning av falsk sedel l. falska sedlar; äv. om ändring i bedrägligt syfte av äkta sedel. BtRStP 1823, VI. 2: 209. Blanche Våln. 43 (1847). Kommin(ister) P. Sellegren från Annerstad hängdes för sedelförfalskning 1757. Hagström Herdam. 1: 156 (1897). Ssgr: sedelförfalsknings-fabrik. (tillf.) för framställning av falska sedlar. PT 1845, nr 64, s. 2. -mål. rättegångsmål gällande sedelförfalskning. OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 15. —
-FÖRRÅD. förråd l. innehavd mängd av sedlar. Eberhardt UtkSwMyntFinH 21 (1770).
-FÖRSTÖRINGS-AVDELNING(EN). (förr) = -förstörings-kontor(et). SvStatskal. 1937, s. 171. —
-FÖRSTÖRINGS-KONTOR(ET). avdelning av riksbankens huvudkontor med uppgift att makulera o. förstöra sedlar. SvRiksbMatr. 1944, s. 8.
(1 e β) -GIVARE. (†) utställare av skuldförbindelse. HdlÅgerupArk. 1763. SP 1792, nr 69, s. 3. —
-GRAVYR. gravyr på sedel. BtRStP 1828—30, 6: nr 90, Bil. s. 28. —
-HACKA. (†) sedel av låg valör, liten sedel; jfr hacka, sbst.3 2. Törneros (SVS) 1: 171 (1824).
-HAVANDE, p. adj. (†)
1) till 1 e: som av ngn försetts med en kort skrivelse av något slag (innehållande t. ex. en fullmakt l. en räkning), avsedd att överlämnas till l. uppvisas för annan person; äv. substantiviskt, = -havare 1. VDAkt. 1653, nr 286. Zedellhafwande fattige inhyses qwinna. Därs. 1676, nr 310. Honom behagade lefwerera Enkiohielpen af Torsåhsa kornhuus tillfallande Sahl Hr Pehr Hultz Enkia hustru Maria i Allzheda, till schedellhafwande. VDR 1699, Verif. 873.
2) till 1 e β o. 2: som innehar en skuldförbindelse l. banksedel, särsk. en skuldförbindelse l. banksedel (av äldre typ) ställd till innehavaren; anträffat bl. i substantivisk anv., = -havare 2. Loenbom Stenbock 3: 66 (i handl. fr. 1712). Abrahamsson 207 (1726).
-HAVARE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
1) till 1 e: person som av ngn försetts med en kort skrivelse av något slag (innehållande t. ex. ett bemyndigande l. en fullmakt l. en räkning), avsedd att överlämnas till l. uppvisas för annan person. Aldenstund .. jag .. har en yr, swäfwande, slösande och lättsinnig hustru; men ingen styfwer i pungen; Fördenskull beder jag Eder i Guds namn, at I låten Sedelhafwaren undfå en Summa af 2000 plåtar. Dalin Arg. 2: 199 (1734, 1754). VGR 1818, Verif. s. 261. Heinrich (1828). Östergren (1938).
2) till 1 e β o. 2: innehavare av en skuldförbindelse l. banksedel, särsk. en skuldförbindelse l. banksedel (av äldre typ) ställd till innehavaren; särsk. i uttr. en revers l. sedel o. d. ställd på l. till sedelhavaren, förr äv. en revers osv. till sedelhavaren, en revers osv. ställd på innehavaren. Arnell Stadsl. 662 (1730). Til Sedelhafvaren betalar undertecknad fyra Månader efter dato en Summa stor: Sextjo åtta Rdr Specie å Sex procent, som härmed reverseras, hvarföre valuta bekommit. BLidner (1789) i 2Saml. 36: 5. Guld- och silfver-växlar, .. stälde på Sedelhafvaren. LBÄ 4: 82 (1797). En Revers på 3000 R:dr R:gs. till sedelhafvaren af kryddkrämaren medföljde (brevet). Sjöberg SthmHeml. 137 (1844). En af Byggnadsdrängen Otto Hedeberg .. till sedelhafvaren utgifven skuldsedel. PT 1896, nr 113, s. 4. Avledn. (till -havare 1): sedelhaverska, f. (†) kvinna som av ngn försetts med skrivelse av något slag, avsedd att överlämnas till l. uppvisas för annan person. BoupptSthm 1670, s. 1092. VDAkt. 1720, nr 291. —
-HÖG. hop l. hög av sedlar. Martinson Kvinn. 232 (1933).
-INDRAGNING~020. indragning (se indraga I 5 b) av sedel l. sedlar. 2RARP 22: 324 (1761).
-INLÖSEN~020. = -inlösning. BetMyntsyst. 1870, s. 207. —
-INLÖSNING~020. inlösning av sedel l. sedlar gm erläggande av dess resp. deras (nominella) värde i metalliskt mynt. BtRStP 1834—35, 6: nr 38, s. 3. Ssgr: sedelinlösnings-plikt. plikt för bank att inlösa sedlar med metalliskt mynt. SvRiksd. 13: 56 (1934). -skyldighet. SvRiksd. 13: 56 (1934).
-INNEHAV~102. innehav av sedel l. sedlar; ofta konkretare, om den innehavda mängden av sedlar. SvFolket 5: 372 (1939). Allmänhetens sedelinnehav. EkonT 1945, s. 46.
(1 e β, 2) -INNEHAVARE~10200. innehavare av banksedel l. (numera bl. tillf.) skuldsedel. AdP 1800, s. 576. —
-INVÄXLING ~020. (i sht i fackspr.) sedelinlösning; förr äv.: inväxling av förslitna sedlar o. deras ersättande med nya. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 24. —
-KAPITAL. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kapital som utgöres av sedlar; äv.: sedelförråd, sedelmängd. 2RARP 22: Bil. 194 (1761). (Jag) måste .. uppriktigt betyga, att jag hvarken eger redbara eller sedelkapitaler. Chydenius 282 (1766). Et stort Sedel-Capital i allmänna rörelsen samt dryga beständiga utgifter updrifwa priser. AdP 1800, s. 625. —
-KLÄMMARE. (i sht förr) klämma (av metall) använd att hålla ihop en bunt sedlar l. hålla en plånbok tillsluten. Zedritz 3: 259 (1855).
-KNIPPA. (numera bl. tillf.) sedelbunt. Tersmeden Mem. 4: 45 (1748). IdrBl. 1935, julnr s. 41. —
-KONTINGENT. (i fackspr.) viss del av den sammanlagda sedelmängden som utgives av en bank o. d.; förr äv. i uttr. obetäckt sedelkontingent, om den del av den av en bank utgivna sedelmängden som icke är täckt av bankens metallkassa. Riksbankens af metalliska tillgångar obetäckta sedelkontingent får altså aldrig öfverstiga 100 mill. kronor. EkonT 1899, s. 29. —
-KONTOR(ET). (den 1 juli 1963 avskaffad) avdelning av riksbankens huvudkontor med uppgift att bl. a. utlämna sedelpapper till sedeltryckeriet, emottaga o. granska de färdigtryckta arken, skära dessa ark till sedlar o. förse dem med nummer o. namnteckningar, tidigare äv. att emottaga o. förstöra makulerade sedlar. BtRStP 1834—35, 6: nr 38, s. 7. SvStatskal. 1939, s. 185. —
-KURS.
1) inlösningskurs för sedel (vid myntrealisation). SvH 8: 30 (1904).
2) växelkurs för sedel. SvD(A) 1922, nr 103, s. 13. —
-KVANTITET. OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 25. —
-LAPP. (vard., numera föga br.) sedel. Livijn 1: 371 (1824). GHT 1895, nr 205 B, s. 1. —
-LIKNANDE, p. adj. särsk. om värdepapper: som till sin karaktär liknar en banksedel. Estlander 11Årt. 5: 240 (1930). Sedelliknande betalningsmedel. SvBanklex. 478 (1942).
-MAKERI. (†) verkstad för tillverkning av (falska) sedlar. NordNumismatÅ 1950, s. 102 (1754).
-MASSA. (i sht i fackspr.) sedelmängd. 2RARP 27: Bil. 49 (1769). Utelöpande sedelmassan var (vid slutet av nov.) 1880 91,787,000 kronor. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 34. —
-MYNT. mynt som utgöres av sedlar, pappersmynt; motsatt: metalliskt mynt. 2RARP 22: 388 (1761). De ”promissory notes”, som .. utgåvos av Bank of Scotland och Bank of England och som utgjorde det första permanenta sedelmyntet i världen. SvRiksb. 1: 62 (1918).
-MÄNGD. särsk.: mängd av utelöpande sedlar, sedelstock; särsk. i uttr. (den) utelöpande sedelmängd(en). Clason PVetA 1769, s. 34. Den utelöpande sedelmängden nådde vid årets slut en ny rekordsiffra om 2 782 milj. kr. SvDÅb. 23: 106 (1946).
-NUMMER. OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 53. —
-OMBYTE~020.
1) (numera bl. tillf.) till 1 e β: utbyte av skuldsedel. Posten 1768, s. 124.
2) till 2, = -byte. EkonT 1945, s. 316. —
-OMLOPP~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) jfr -cirkulation. EkonT 1900, s. 425. —
-OMSÄTTNING~020. (i sht i fackspr.) jfr omsättning 2. EkonT 1899, s. 138. —
-PACKE. jfr -bunt. GT 1786, nr 77, s. 2. —
-PAPPER.
1) papper använt l. avsett att användas till framställning av sedlar. Ambrosiani DokumPprsbr. 168 (i handl. fr. 1777). GrafUppslB (1951).
2) (†) koll.: sedlar. Realisation af Sedelpapper. AdP 1800, s. 675. —
-PENNING. (numera bl. tillf.) (penning)sedel. Banér GenGuvBer. 48 (1668).
-POLITIK. politik med avseende på sedelutgivning o. därmed samhöriga förhållanden. Östergren (1938). Avledn.: sedelpolitisk, adj. SvD(A) 1920, nr 73, s. 11. —
-PRASSEL. (i sht vard. o. i vitter stil) prassel av sedlar; ofta i mer l. mindre bildl. uttr. som beteckna förekomst av l. transaktion (särsk. betalning) med pengar (sedlar). Siwertz Sel. 2: 140 (1920). Araben är ovanligt känslig för sedelprassel. Sparre HetKust. 42 (1934).
-PRESS. tryckeripress för tryckning av sedlar; ofta i mer l. mindre bildl. uttr. som beteckna (alltför riklig) utgivning av sedlar l. upphörande därmed. EkonS 1: 322 (1893). Sedelpressarnas stoppande kräves av experterna. Guldets värde som myntenhet skall fixeras. SvD(A) 1922, nr 104, s. 6 (rubrik).
-RESERV. (i fackspr.) reserv som utgöres av en sedelutgivande banks outnyttjade sedelutgivningsrätt. AB 1890, nr 1, s. 4. —
-RIKSDALER~020. (förr) sedel i valören en riksdaler. HT 1922, s. 173 (1829).
-RYCKARE. [jfr väsk-ryckare] (mera tillf.) person som stjäl en sedel på så sätt att han hastigt rycker den ur händerna på ngn o. därefter försvinner med den. SvD(A) 1961, nr 14, s. 9. —
-RÄKNINGS-AVDELNING(EN). (förr) = -räknings-expedition(en). SvStatskal. 1922, s. 147. Därs. 1941, s. 197. —
-RÄKNINGS-EXPEDITION(EN). till riksbankens huvudkontor hörande avdelning med uppgift att kontrollräkna från allmänheten inlevererade sedlar o. därvid sortera dem i brukbara sedlar o. sedlar som böra makuleras o. förstöras. —
-RÖRELSE. (i fackspr.)
1) förhållandet att sedlar (i viss mängd) befinna sig i omlopp, sedelomlopp. Posten 1769, s. 550. Genom ovarsam administration och för vida sträckt sedelrörelse kom .. (Palmstruchska banken), redan år 1664, på obestånd. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 54 (1853).
2) (gren av) bankrörelse som består i utgivning av sedlar. BtRStP 1828—30, 6: nr 90, s. 13. SvUppslB 24: 370 (1935).
-SERIE. serie vari sedel av viss valör är utgiven. NPress. 1894, nr 3, s. 3. —
-SKULD. (i fackspr.) formell skuld vari sedelbank häftar till sedelinnehavarna för utgivna sedlar, motsvarande värdet av de utgivna sedlarna. BtRStP 1834—35, 6: nr 16, s. 25. (Riks-)banken skulle från år 1824 såsom sin sedelskuld redovisa de utelöpande sedlarna. SvRiksd. 13: 134 (1934).
-SLAG. slag l. sort av sedel. AdP 1815, 2: 262. —
-SORT. jfr -slag. AdP 1800, s. 466. —
-STOCK. den totala mängden av utelöpande sedlar i ett land (l. av utelöpande sedlar utgivna av viss sedelbank); i fackspr. äv. med inbegrepp av andra avistaförpliktelser (vid anfordran betalbara insättningar, beviljade kreditiv, postremissväxlar). Höpken 1: 369 (1762). Bankens sedelstock var år 1765 minskad till 38,580,000 daler silfvermynt. Skogman Bank 1: 57 (1845). Rosenberg Bankv. 61 (1878). Inflationen kommer sedelstocken (i Frankrike) att svälla. GHT 1926, nr 75, s. 12. —
-SUMMA. (numera bl. tillf.) sedelmängd, sedelbelopp; sedelstock. BtRStP 1834—35, 6: nr 12, s. 35. (Stockholms enskilda banks) utelöpande sedelsumma (har) hållit sig omkring 1 million. CSkogman i BetMyntsyst. 1870, s. 239. —
-TAK. (i fackspr.) om maximigränsen för en sedelbanks tillåtna sedelutgivning. Riksgälden tillstyrker 400 milj. högt sedeltak. SvD(A) 1952, nr 68, s. 14. —
-TASKA. (†) plånbok. Runeberg (SVS) 3: 60 (1832).
-TEXT. text tryckt på sedel. SFS 1894, nr 19, s. 2. —
-TILLVERKNING~020. framställning av sedlar. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 152 (1809).
-TRYCK. tryckning av sedlar; tryck på sedel l. sedlar. De amerikanska sedlarna ha ett mycket vackert sedeltryck. Föreståndaren för Stereotypering och Sedeltryck. BtRStP 1834—35, 6: nr 2, s. 31. Starck Kemi 194 (1931).
-TRYCKARE. person som yrkesmässigt trycker sedlar. Tholander Ordl. (c. 1875). LD 1958, nr 183, s. 2. —
-TRYCKERI. för tryckning av sedlar. SvStatskal. 1875, s. 105. Ssg: sedeltryckeri-föreståndare. BtRiksdP 1903, I. 1: Inkomst. s. 12. —
-TRYCKNING. tryckning av sedlar. BtRStP 1828—30, 6: nr 90, Bil. s. 32. —
-TYP. typ av sedel. GHT 1895, nr 212, s. 3. —
-TÄCKNING. (i fackspr.) täckning för de av en sedelbank utgivna sedlarna, som utgöres av tillgångar motsvarande sedlarnas värde. Primär, supplementär sedeltäckning, som utgöres av metalliskt mynt (särsk. guld) resp. av vissa slag av värdepapper o. fordringar. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 26, s. 6. —
-UTFLÖDE ~020. (i fackspr.) = -utströmning. Ett sedelutflöde på girokonto på omkring 4,35 mill. kr. Leander TidnHand. 97 (1926).
-UTGIVANDE~0200, p. adj. om bank o. d.: som utgiver l. har rätt att utgiva sedlar. Sedelutgifvande banker. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 215 (1854).
(1 e β) -UTGIVARE~0200. (numera knappast br.) utställare av skuldförbindelse. PH 11: 747 (1779). SvT 1852, nr 187, s. 3. —
-UTGIVNING~020. utgivning (framställning o. utlämnande i allmänna rörelsen) av sedlar. AdP 1800, s. 494. BtRiksdP 1941, 8: nr 57, s. 1. Ssgr: sedelutgivnings-privilegium. privilegium som innebär rätt för bank l. dyl. att utgiva sedlar. SvRiksd. 13: 71 (cit. fr. 1894). -regale. om staten (ss. ett regale) tillkommande rätt att utgiva sedlar. Östergren (1938). -rätt. rätt att utgiva sedlar (överhuvud, av visst slag, i viss mängd). AB 1865, nr 99, s. 3. -rörelse. Rydqvist Bankv. 40 (1876).
-UTPRÅNGLARE ~0200. person som utprånglar falska l. ogiltiga sedlar. Östergren (1938). Avledn.: sedelutprånglerska, f. (mera tillf.) kvinnlig sedelutprånglare. Upsala(A) 1920, nr 155, s. 4. —
-UTPRÅNGLING~020. utprångling av falska l. ogiltiga sedlar. Upsala(A) 1920, nr 155, s. 4. —
-UTSTRÖMNING~020. (i fackspr.) om det förhållandet att sedlar (i viss mängd) gå ut i allmänna rörelsen; äv. konkretare, om den mängd av sedlar som gå ut i allmänna rörelsen. —
-VALV. (†) kassavalv för förvaring av sedlar. ReglBancoVerk. 1823, s. 24. —
-VALÖR. om var o. en av de olika valörer i vilka sedlar utgivas. Hjerta Mynt 45 (1828). Minsta sedelvalören är numera 5 kronor. EkonS 1: 331 (1893).
-VERK. (†) (ämbets)verk för sedelutgivning. OrdnStadgStändBank 1840—41, s. 185.
(1 e) -VISARE. (†) person som medför o. för ngn uppvisar en kort skrivelse av något slag (innehållande t. ex. ett meddelande l. en fullmakt l. ett bemyndigande l. tillstånd), överbringare av l. bud med skrivelse l. brev l. biljett l. order att hämta ngt o. d.; jfr -bringare, -bärare, -havare 1 samt brev-visare. (Det) ähr min .. Begären att i welle Lathe thenne Sedelluisere Bekomme trij eller fijre Rijs (papper). KlädkamRSthm 1590 C, s. 120 b. Om jag och kunde få med thenna zedelvisare svar uppå the punchtar, E. H. tienare Jöns Gunnarson hade up, sågo jag thet gierna. OxBr. 12: 157 (1613). Zedeluisaren Pelle Persson som aff höga öffuerheten wtskickadh är .. att haffua ett granneligit wpseende medh almogen i Åkerbo häradh. NoraskogArk. 5: 96 (1628). Denne Zedelwisere .. är antagen till Cammardrängh. KlädkamRSthm 1629 A, s. 345 a. Tilståås thesse Zedelwijsare .. at the .. måge reesa vp igenom Strömmen i Mälaren, ther sin Fisk at föryttra. SthmStadsord. 1: 76 (1638). VDAkt. 1751, nr 388. Avledn.: sedelviserska, f. (†) kvinnlig ”sedelvisare”. AOxenstierna 4: 562 (1629). Lind (1749; under zeigerin).
-VITSTÄMPLING~020. (förr) framställning av figurer, bokstäver o. siffror i relief i sedelpapper medelst medaljpress. BtRStP 1834—35, 6: nr 95, s. 8. —
-VÄRDE. en sedels (nominella) värde. Hjerta Mynt 35 (1828).
-ÅTERFLÖDE ~1020. (i fackspr.) = -återströmning. SvD(A) 1934, nr 95, s. 22. —
-ÅTERSTRÖMNING~1020. förhållandet att utelöpande sedlar strömma tillbaka till sedelbanken (riksbanken); äv. konkretare, om den mängd av sedlar som (under viss tid) strömma tillbaka. SvD(A) 1932, nr 17, s. 14. —
-ÖKNING. ökning av beloppet av utelöpande sedlar. Hjerta Mynt 30 (1828).
B (†): (1 e β) SEDLE-LÄNGD. = -register. TullbSthm 1584.
(1 e β) -REGISTER. register över utfärdade anvisningar o. d. HovlönSthm 1567 A, s. 1.
Spoiler title