SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEDIMENT se1dimän4t l. sed1-, n.; best. -et; pl. = (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.), i sht förr äv. -er (Hiärne 2Anl. 9 (1702) osv.).
Etymologi
[jfr t. o. eng. sediment, fr. sédiment; av lat. sedimentum, bottensats, till (stammen i) sedere, sitta (se PRESIDERA). — Jfr SEDIMENTATION, SEDIMENTERA, SEDIMENTO-, SEDIMENTÄR]
(i fackspr.) avlagring, fällning, bottensats o. d. Deponera, avsätta ett sediment.
a) geol. av partiklar bestående material som bildats i naturen gm mekanisk, kemisk l. organisk utfällning ur vatten l. is l. ur luften o. som avsatt sig ss. ett lager på bottnen av en vattensamling, särsk. havsbottnen, l. på land. Hiärne 2Anl. 9 (1702). Då hafswatnet står stilla slemmas det, och sätter et sediment, som är Lera, hwilken går til botten, drifwes åt stranderna och hjelper til Landningen. Linné Sk. 335 (1751). Slammet utanför .. (kustavlagringarna) utgöres .. af lämningar utaf .. små, ofta kalkafsöndrande organismer (djur och växter) och man kan sålunda där tala om organiskt sediment. Hagman FysGeogr. 87 (1903). De mekaniska sedimenten — moränbildningarna, isälvsavlagringarna samt sand- och lerbäddarna — hava .. en karaktär, som till sina huvuddrag bestämmes av beskaffenheten hos den berggrund, av vars söndermalningsprodukter de äro sammansatta. Flodström Naturförh. 134 (1918). (Tenn-)Malmen finnes till största delen i alluviala sediment. SvGeogrÅb. 1943, s. 193. En gång i tiden har uppenbarligen hela Västgötaslätten varit täckt av kambrosiluriska sediment. Selander LevLandsk. 20 (1955). — jfr ISHAVS-, ISSJÖ-, ISÄLVS-, JÄRN-, LUFT-, RAND-, SALT-, SAND-, SJÖ-, SLAM-, STRÖM-, VATTEN-, ÄLV-, ÖKEN-SEDIMENT m. fl.
b) i sht kem., med. o. tekn. mer l. mindre fint fördelat, fast ämne som utfällts ur en lösning, (kemisk) fällning (se d. o. 2). VetAH 1747, s. 304. Det slam eller sediment, som under lutens kokning sätter sig til botn i bly pannan är en ljus åckra. Rothof 450 (1762). (Kallbräckt järn lämnar) uti Witriolssyra uplöst .. ymnigare swart sediment, än det sega Järnet. Rinman JärnH 460 (1782). Urinen sätter under afsvalning ett slemigt sediment. FKM 3: 62 (1810). Wernstedt (1935).
Ssgr (i fackspr.; i allm. till a, geol.): A: SEDIMENT-ANHOPNING~020. äv. konkret. SvRike I. 1: 40 (1899; konkret).
-AVLAGRING~020. (sediment- 1893 osv. sediments- 1938) äv. konkret. Fennia VIII. 3: 136 (1893). De upplandade sundens och vikarnas sedimentavlagringar. Smeds Malaxb. 161 (1935).
-AVSÄTTNING~020. (sediment- 1894 osv. sediments- 19001938) äv. konkret. GeolFF 1894, s. 533. SvGeogrÅb. 1944, s. 29 (konkret).
-BERGART~02 l. ~20. bildad gm sedimentation. Fennia VIII. 3: 7 (1893).
-BESTÄMNING. bestämning av den kvantitativa l. kvalitativa beskaffenheten av ett sediment.
b) i sht kem. o. med. till b. SvLäkT 1935, s. 1009.
(a, b) -BILDANDE, p. adj. som bildar sediment. Fennia XV. 3: 27 (1898).
-BILDNING. [jfr t. sedimentbildung] äv. konkret: sedimentär bildning. Erdmann Bergart. 35 (1855). Förkambriska sedimentbildningar. Ymer 1942, 3—4: 95.
-BÄDD. sjöbotten o. d. av sediment. Fornv. 1925, s. 88.
(a, b) -DJUP. ett sedimentlagers djup; särsk. geol. till a. FoFl. 1945, s. 234.
-FORMATION. [jfr t. sedimentformation] formation bildad gm sedimentation. Fennia VIII. 3: 122 (1893).
(b) -FRI. kem. o. med. fri från sediment l. utfällning. SvTandläkT 1950, s. 467.
-FYLLD, p. adj. om naturområde, t. ex. dal l. sjöbotten: fylld av sediment. Sjögren Torneträsk 52 (1909).
-FÖRANDE, p. adj. om vattenström o. d.: som för med sig sediment. Fennia VII. 2: 111 (1892).
-GRÄNS. gräns som skiljer ett sedimentlager l. en sedimentär bildning från andra geologiska bildningar. GeolFF 1898, s. 374.
-JORD. jord som utgöres av sedimentmaterial; jordområde med sådan jord. Sedimentjorden .. (vid sjöarna Grängen, Mossbergssjön o. Busjön i Värmland) består huvudsakligen av lera. SvGeogrÅb. 1938, s. 13. Dalbottens lättodlade sedimentjordar. Selander LevLandsk. Pl. 15 (1955).
(a, b) -LAGER, n. lager av sediment; särsk. geol. till a. Nathorst JordH 286 (1890).
-LAST. om den mängd (”last”) av sedimentärt material som en vattenström o. d. för med sig. SvGeogrÅb. 1927, s. 201.
-MARK. mark l. markområde vars lösa lager (jordlager) utgöres av sedimentmaterial. Ymer 1912, s. 281. På sedimentmarkerna längs älvarna. BokNat. Liv. 164 (1951).
(a, b) -MASSA. mängd l. massa av sedimentmaterial; särsk. geol. till a. GeolFF 1897, s. 258.
(a, b) -MATERIAL. material bildat gm sedimentation; särsk. geol. till a. Fennia VIII. 3: 48 (1893).
-MÄKTIGHET~002, äv. ~200. ett sedimentlagers mäktighet (se d. o. 4). Fennia XLVII. 9: 32 (1927).
(a, b) -MÄNGD. mängd av sedimentmaterial. Ymer 1949, s. 39.
-OMRÅDE~020. jfr -mark. SvGeogrÅb. 1938, s. 13.
-PACKE, äv. -PACKA. (-packe 1942 (: sedimentpackar, pl.), 1949 osv. -packor, pl. 19171948) packe (se d. o. c) av sedimentmaterial. Det danska blockets mesozoiska sedimentpackor. Fennia XL. 4: 8 (1917).
-PARTIKEL. GeolFF 1896, s. 584.
-PLATÅ. platå bildad gm sedimentation. Ramsay GeolGr. 441 (1909).
-PROFIL. jfr profil 2. VetenskIDag 358 (1940).
-PROPP. vid provtagning från havs- l. sjöbotten erhållen propp av sedimentmaterial. Ymer 1931, s. 33.
-RIK. rik på sedimentmaterial. 2NF 32: 707 (1921).
-RIKEDOM~002, äv. ~200. rikedom på sedimentmaterial. Fennia XII. 5: 28 (1896).
-SERIE. serie av sedimentskikt l. sedimentavlagringar o. d. GeolFF 1897, s. 261.
-SKIKT. av sedimentmaterial bestående skikt. Erdmann Bergart. 35 (1855).
-SLÄTT. jfr -mark. Sverige 6: 443 (1924).
-STEN. sten l. bergart som utgöres av sedimentmaterial. TeknOrdb. 936 (1940).
-TERRÄNG. jfr -mark. SvGeogrÅb. 1949, s. 65.
-TJOCKLEK~02 l. ~20. ett sedimentlagers l. sedimentskikts tjocklek. Globen 1946, s. 71.
-TRANSPORT. (av strömmande vatten l. vindar o. d. åstadkommen) förflyttning av sedimentmaterial. Ymer 1915, s. 283.
-TYP. typ l. art av sediment l. sedimentmaterial. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 107.
-TÄCKE. täcke bildat i naturen av sedimentmaterial. Fennia VIII. 3: 100 (1893).
-TÄCKT, p. adj. täckt av sedimentmaterial. SvGeogrÅb. 1943, s. 9.
-UNDERSÖKNING~0020. undersökning av sediment.
b) i sht kem. o. med. till b: undersökning av en lösning gm sedimentation(sanalys). Vid den vanliga sedimentundersökningen (av urin) kunna vi i regel ej upptäcka (de röda blodkropparna i urinen). SvLäkT 1935, s. 962.
-YTA. yta bildad av sedimentmaterial. Ymer 1931, s. 10.
B (numera mindre br.): SEDIMENTS-AVLAGRING, -AVSÄTTNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content