SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SED se4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (G1R 1: 49 (1523) osv.) ((†) -ar Bullernæsius Lögn. 112 (1619; möjl. tryckfel); -ir Psalt. 99: 7 (öv. 1536); -or Dahl Bacon UprUtlSedor (1726; i titeln)).
Ordformer
(sed (sz-, -ee-) 1541 osv. seder, sg. 15241697. seder, pl. 1523 osv. sedt 1695. sid (-ij-) 15261681. sider, sg. 15241527. säd 15441615)
Etymologi
[fsv. siþer, sedher; jfr fd. sith, seth, d. sæd, nor. sed, fvn. siðr, got. sidus, fsax. sidu, holl. zede, fht. situ, m. (t. sitte, f.), feng. sidu; rotbesläktat med lat. sodalis, kamrat (jfr SODALITET), gr. ἒϑος, ἦϑος, bruk, sed (se ETIK), o. sanskr. svadhā, egenart, sed, bostad. — Jfr SEDESAM, SEDIG, SEDLIG]
1) sätt att handla l. bete sig i ett visst fall, som blivit till en vana l. regel; äv. om vanemässig handling o. d.; äv. mer l. mindre liktydigt med dels bet.: vana, ngt vanligt, ngt som vanligen sker, dels bet.: (för en viss grupp av personer l. en viss person) karakteristiskt sätt att handla osv.; stundom (i sht i pl.) svårt att skilja från 2.
a) om ett (ofta nedärvt) allmänt vedertaget sätt att handla l. bete sig i ett visst avseende hos (personerna i) ett visst kollektiv (t. ex. en viss krets l. ett visst samhälle), bruk (se d. o. 6), sedvana, sedvänja, plägsed; kutym; praxis; ofta närmande sig bet.: tradition; särsk. dels om folkloristiskt bruk (särsk. i uttr. folklig sed), dels om hävdvunnet bruk tänkt ss. mönster l. norm (i vissa fall med rättslig giltighet) för människors handlande; stundom svårt att skilja från b. En allmän, hävdvunnen, övlig, gammal, fäderneärvd sed. Ändra på l. bryta mot en viss sed l. gammal sed. Införa, förr äv. inrätta en ny sed. Han hade infört en mängd nya seder i landet. Enligt l. efter ortens l. tidens sed l. gammal l. övlig sed. Den seden råder på platsen l. hos ngra att (osv.). En sed som numera försvunnit l. fallit ur bruk är att (osv.). Ngt strider mot god sed, ngt är icke i enlighet med vedertaget o. allmänt ss. riktigt accepterat sätt att handla i ett visst avseende. Saga och sed, namn på årsbok utgiven (sedan 1932) av Gustav Adolfs akademien för folklivsforskning. J (dvs. hallänningar o. skåningar) wethen wæl Siælfwe ath j med rætthe hören tiil Swerigis rikes krona ok landfasta med swerige eth twngamaal ok alla aathlefwor ok seder hafwe j efther Swenske men. G1R 1: 49 (1523); jfr 2. (Konung Götrik) blef .. i en stor hög begrafwen, efter gammal sed. Verelius Gothr. 89 (1664). Thet är en gammal, god och Christelig seed, at wid Döpelsen brukas någre Personer, them man kallar Faddrar. Kyrkol. 3: 5 (1686). Swedberg Amer. 16 (1732: inrettade). Handling som strider mot lag eller god sed. Hernberg Rättsh. 143 (1922). Gammal sed bjöd (i ä. tid i Västergötl.), att om en hustru dött i barnsäng, skulle liket kyrktagas i kyrkan före begravningen. FoF 1935, s. 200. Håller värden på seden att före sina gäster avsmaka vinet, slås de första dropparna från flaskan i hans glas. StKokb. 657 (1940). Ännu segare än folklig tro dröjer sig folklig sed kvar. Arv 1946, s. 146. I midsommarfirandet ingå flera förkristna element. Hit hör seden att högtidligen maja åkrarna samt källdrickningen, troligen också midsommareldarna. Därs. 1955, s. 18. ”Gammal sed” ss. grundval för fiskerätt erkännes i .. (lagen om rätt till fiske) endast betr(äffande) havskusterna. SvFiskelex. (1955). Till sist .. vill jag så föreslå att vi enligt gammal svensk sed förena oss i ett fyrfaldigt leve för vårt kära brudpar. Hedberg DockDans. 223 (1955). — jfr ALLMOGE-, ARV-, BERGSMANNA-, BOND-, BORGAR-, BRÖLLOPS-, DRYCKES-, FOLK-, FORN-, FÄDERNE-, HUS-, JUL-, KRIGSMANNA-, KVINNO-, KÖPMANS-, LANDS-, O-, ORD-, PLÄG-, PÅSK-, RINGNINGS-, RÄTTS-, SKRIV-, SPRÅK-, SUP-, SVENSKMANNA-, UMGÄNGES-, VÅR-SED m. fl. — särsk.
α) i en stor mängd ordspr. o. ordspråksliknande talesätt; delvis äv. med anslutning till 2; jfr äv. b α. Nytt folk kommer med Nya szedher, och Nya szeder kreffuia Nya Lag. G1R 5: 177 (1529). Andra tider, andra seder. Ekeblad Bref 2: 85 (1658). Hwart land har sin sed. Serenius (1741). O tider, o. seder! Centerwall Cicero 1 (1871) [efter lat. o tempora! o mores!]. — särsk. i talesättet man får ta seden dit man kommer (förr äv. där man kommer l. är) o. d., man bör rätta sig efter traktens l. landets o. d. seder. Hwilka seder (vid äktenskaps ingående) vthan förloff, ingen effter sin wilia, ombyta må: vthan taga sedhen ther han är. Botvidi Brudpr. 42 (1620, 1634). Man måste taga seden ther man kommer, och icke föran (dvs. föra den) med sig. VDAkt. 1720, nr 199. Så får man taga seden dit man kommer, och lefva som folket mest, för att behandlas som folket bäst. Snellman Tyskl. 435 (1842).
β) i mer l. mindre tautologisk förb. med bruk l. skick, förr äv. vis. Thett hafver varidt enn godh gammel sedh och bruk utaf heden hös och åldher, att när konungh trädher inn i regementedt, så plägher menighe Sverigis almoghe vare honum behielpeligh medt enn gärdh. RA I. 2: 31 (1561). Ther som Skeppor brukas, skole Skepporne blifwa som the äre, effter hwart landskaps sedh och bruuk. Schmedeman Just. 232 (1638). Effter Öflig sedh och wis åtnöt Modren sin wigningz ring till fördell. BoupptSthm 1670, s. 518. Det tycktes .. vara henne ett nöje att få bryta mot alla husets inrotade seder och skick. Strindberg RödaR 43 (1879). Det var mot skick och sed att en kvinna skulle vistas ute allena (om natten). Edqvist Eldfl. 171 (1964).
γ) (numera ngt ålderdoml.) i sådana uttr. som det l. så är sed l. sådan är seden (på en plats l. hos l. bland ngra l. under en viss tid), den seden råder (på en plats osv.); det l. så är sed (på en plats osv.) l. ngras l. ortens o. d. sed att (osv.), den seden råder (på en plats osv.) att (osv.) resp. det är brukligt bland ngra resp. på en ort osv. att (osv.); (så) som sed(en) l. ngras sed är o. d., i enlighet med seden l. vad som är brukligt på en plats resp. bland ngra; jfr ι, b β. Wii haffwe thet (dvs. myntet) slaa latith xij paa en gyllene, xij øre recknandis ffor en gyllen epter som i fortiden sedher warit haffwer i Swerige. G1R 1: 204 (1524). (Baalsprofeterna) sprungo om (offer-)Altaret, såsom theras sedher war. 1Kon. 18: 26 (Bib. 1541). Så var sedher i fordom tijdh at när någhon fans slaghen på en åker .. then som then dödha åtte (dvs. ägde) han skulle tå ägha åkerstykket om Banamannen ikke fans igen. Bureus Suml. 54 (1601). Tyriska Jungfrurs sed är att kogret bära på skullran. Adlerbeth Æn. 13 (1804, 1811). Det var ej sed fordomdags att tänka ringa om faderns ord. Carlén Skuggsp. 1: 15 (1861, 1865). När den ene går fram, gör den andre en back, / för se så är beväringas sed. Fröding Guit. 50 (1891). Sådan är seden där norrut att allt det suraste och hårdaste arbetet faller på nykomlingen. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 18 (1932).
δ) (numera ngt ålderdoml.) i sådana uttr. som ha(va) för sed (förr äv. hava till seds) att (osv.), ha den seden l. bruka att (osv.); äv. (numera bl. tillf.) taga till sed att (osv.), införa den seden att (osv.); förr äv. seden så hålles (på en plats), man upprätthåller den seden (på en plats); jfr b γ. Ebr. 10: 25 (NT 1526). (Svenskarna) pläge icke haffue thet til sedz. / At the för rooff eller byte strijde. Svart Gensw. I 2 b (1558). Brygg vthi Nedan och ey vthi Ny, / Seeden så hålles i hwarie godh By. Arvidi 150 (1651). (Man) har .. tagit till sed, att lägga liken på sidan i kistan. Wigström Folkd. 2: 114 (1881). Man visste, att judarna hade för sed att begrava de verktyg, som begagnats för en avrättning, så att de ej skulle orena dem, som vidrörde dem. Lagergren Minn. 5: 192 (1926).
ε) (numera föga br.) i vissa prep.-uttr. inledda av på, t. ex. på gammal l. åldrig l. fädernas l. grekisk sed o. d., enligt gammal l. åldrig osv. sed, på gammalt osv. sätt. (Bed Lyde) linda i en sorglös fläta / Sitt bara hår, på grekisk sed! Wallin Vitt. 2: 217 (1806); jfr 2 f. Han .. knäppte händren fromt på åldrig sed. Oscar II I. 1: 46 (1858, 1885). På fädrens sed. Gellerstedt 1Dikt. 48 (1871). Allt folk .. / på gammal vacker sed / oss gaf en vänlig hälsning. Dens. Efters. 9 (1891). SDS(A) 1954, nr 123, s. 5.
ζ) (†) i uttr. en sed l. seden med ngt, en sed resp. seden att bruka l. företa sig ngt. En del Ståndspersoner troddes onödigtvis hafva gjordt Riksdags-sak af denna seden med utgående till Skåne. Barchæus LandthHall. 94 (1773). En ohyggelig sed med torturer hade man vid denna tiden lånat af andra folkslag. Schönberg Bref 3: 118 (1778).
η) (†) i uttr. (göra ngt) för en seds skull l. för syn och sed skull, (göra ngt) för att det är brukligt att göra så l. för att det skall så vara l. för syns skull l. dyl.; vara av en sed, vara av traditionell natur (o. endast ha formell betydelse); jfr SEDVANA 1 a ζ, SEDVÄNJA 1 a δ. Denne artikel ähr formalis (dvs. formell) och mehra aff en sedh än någon effect. AOxenstierna 1: 565 (1635). Man läs Fader wår vtan andacht för syn och sed skul. Swedberg SabbRo 1498 (1688, 1712). I Kyrkian haf(ve)r han infunnet sig ibland för en sedz skul. VDAkt. 1715, nr 341.
ϑ) (†) i uttr. ond l. slem sed, dålig sed, oskick, osed; jfr b ε. Ond sed. G1R 25: 133 (1555). O slemma sed! at ei en flicka wara kan / Sielfmyndig förr, än hon har lefwat vt en man. Kolmodin QvSp. 1: 189 (1732).
ι) om religiöst ceremoniellt l. rituellt bruk; förr äv.: kulthandling, religiös ceremoni, rit; äv. (numera ngt ålderdoml.) i sådana uttr. som det är sed att (osv.; jfr γ). Kyrklig sed. Thet haffuer warit seder, at man skal giffua then siuka liws j handena, tå han ligger j sielatogan. LPetri KO 60 a (1561, 1571). Hennes Lijk wardt sedan till Strengnäs fördt, / Och där medh Christeliga seder lagd i graf. Carl IX Rimchr. 50 (c. 1600). (Man skall vid dopet) hafua medh sigh the sedher och åthäfwor, som förståndige och Gudeligho folke höfwes. KOF 1: 388 (c. 1618). Bringéus Klockringn. 10 (1958). — jfr KULT-, KYRKO-, RELIGIONS-SED.
κ) (numera bl. tillf.) närmande sig bet.: metod. Jag förmodar den seden vara bekant, at uti kroppars fallande utmärka tiden med den uprättstående sidan af en räthörnig triangel, den deremot svarande hastigheten med basen, och fallets högd med triangelns rymd. VetAH 1746, s. 73. Förr destillerade man brännvin ur importerat vin — bränt vin. Sedan lärde man sig den ryska seden att framställa det ur säd. Kulturen 1947, s. 10.
λ) (†) om ett av Gud föreskrivet bruk l. handlingssätt, övergående i bet.: stadga, bud o. d.; jfr 2 e. Blåser j nymånas höghtijd med basune, j woro löffhyddors höghtijd. Ty thetta är en sidh j Israel, och en Jacobs gudz rett. Han haffuer thet satt til itt witnesbyrd j Joseph tå han drogh in vti Egypti land. Psalt. 81: 5 (öv. 1536; ännu i öv. 1878).
b) (numera ngt ålderdoml.) om en viss persons sätt att handla i ett visst avseende, som hos denne blivit till en vana, vana; i vissa fall liktydigt med: sätt; jfr a. (De till Samarien inflyttade folken) lydde icke, vthan giorde effter sin förra sedh. 2Kon. 17: 40 (Bib. 1541). Lätt afwund effter sin sedh tahla. Lucidor (SVS) 355 (1674). En sed den gamle hade, / han jemnt i botten drack. Tegnér (WB) 5: 78 (1825). Det var den tappre löjtnant Zidén, / Han hade sin egen sed, / För fronten ville han gå allen. Runeberg 2: 37 (1848). Dalin Synon. 312 (1925). — jfr O-, PLÄG-SED. — särsk.
α) i ordspr. o. ordstäv; ofta svårt att skilja från dels a α, dels 2. Det har hwar sin seed, sa Bruden förde waggan med sig. Celsius Ordspr. 3: 322 (1711). Hvar brukar sin sed. Mont-Louis FrSpr. 271 (1739). Hvar smed har sin sed. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i sådana uttr. som (det) är ngns sed att (osv.), ngn har för vana l. brukar att (osv.); l. sådan är ngns sed, så är ngns vana, så brukar ngn göra l. bete sig; ngt är ngns sed, ngn har för vana att hänge sig åt l. göra ngt o. d.; (så) som ngns sed är o. d., (så) som ngn brukar (göra), i enlighet med ngns sedvana; efter sed, enligt sin sed l. vana, som vanligt o. d.; jfr a γ. G1R 1: 220 (1524). Han gick tädhan vth som hans sedher war in till olyo bergit. Luk. 22: 39 (NT 1526; Bib. 1917: såsom hans sed var). Lyckan höyer then' här vp, och annan neder / Trycker hon til grunden, så är henn(e)s Seder. Arvidi 132 (1651). Ej list och gräl än var min sed. Bellman Gell. 56 (1793). Räds, att frestarn lägger snaran, / Der du minst förmodar faran: / Sådan är hans sed. Ps. 1819, 210: 1; jfr Ps. 1937, 345: l. Efter sed / Hon ber sin syster ge besked. Runeberg (SVS) 2: 166 (1832). (Han) yttrade då någonting som tydligen var rätt vasst som hans sed är när han är uppretad. Johnson DrömRosEld 136 (1949).
γ) i uttr. ha (förr äv. hålla) för sed, förr äv. hava till seds, ha för vana; bruka; jfr a δ. Icke offuergeffuandes wår försambling så som somblighe för sidh haffua. Ebr. 10: 25 (NT 1526; Bib. 1917: hava för sed). (Konungen) hadhe .. till seds, at han undertijden plägade allena uthgåå. LPetri Kr. 26 (1559). De förnämare höllo ei för sed at använda Söndagen til gästabud, kortspel och fåfänga besök. BtVLand 5: 210 (1764). Där satt han .. och svor och domderade mellan de ångande toddyklunkarna över tidens ondska som svaga personer för sed hava. Siwertz Sel. 1: 24 (1920).
δ) (numera knappast br.) i uttr. av gammal sed, av gammal vana. Då ensam ibland i kaféet / Den (dvs. hunden) kom af gammal sed. Bååth GrStig. 61 (1889).
ε) (†) i uttr. ond sed, dålig vana, ovana, oskick; jfr a ϑ. RA I. 1: 335 (1544).
2) en persons (l. ett kollektivs) allmänna sätt att handla o. uppträda, livsföring, levnadsvanor, levnadssätt, vanor; särsk. dels i fråga om handlande osv. i moraliskt avseende: vandel, moral o. d., dels i fråga om de yttre formerna för ngns uppträdande (se särsk. f); ofta med adjektivisk bestämning som anger arten av ngns sätt att handla osv.; utom i framställning med fackspråklig prägel samt i e numera nästan bl. i pl.; i sht i äldre ex. ofta svårt att skilja från 1. Goda l. rena seder. Dåliga, äv. (numera föga br.) onda l. förskämda seder. Lösa, lösaktiga, råa seder. Renhet, råhet i sederna. FörsprRom. 6 a (NT 1526). Lär migh godha sedher och förståndigheet. Psalt. 119: 66 (Bib. 1541). (Klosterinvånarna böra) hållas til tuckt och goda seeder. KOF 1: 349 (1575). Affklädh migh o Herre Gudh then gambla menniskiona mz hans seder och gerningar. Liturg. 16 a (1576). Ondt sällskap som förgifft lär migh at skyy, / Falsk läro och the onda seder flyy. Ps. 1695, 330: 6; jfr Ps. 1819, 342: 6 (: de ondas seder). Nu beror en nations lycksalighet eller undergång af dess seder. Höijer 4: 498 (1800). Dåliga, förskämda seder. Cavallin (1876). I bredd med samhällslifvet utbilda sig rättsbegreppen, sederna mildras och de andliga förmögenheterna skärpas. EkonS 1: 42 (1891). Sed är ej .. sedlighet, ty seden kan vara sedlig, men ock osedlig. PT 1897, nr 252, s. 3. Hon var ämnad som min maka / för kretsar, där på tukt och seder / ställs andra fordringar än hos eder. Andersson Plautus 70 (1901). (Uppasserskan fruktade) lösaktighet i seder. Hellström Malmros 300 (1931). — jfr FOLK-, HEM-, KRIGS-, KRIGSMANNA-, PÖBEL-, RIDDAR-SED m. fl. — särsk.
a) i ordspr o. ordspråksliknande talesätt; jfr d α samt 1 a α, b α. Ondt snak förkrenker godha sedher. 1Kor. 15: 33 (NT 1526; Bib. 1917: För goda seder dåligt sällskap är fördärv). Heeder byter seeder .. (dvs.) Högh ähra byter sinnet. Grubb 317 (1665). Onda seeder giöra godh Laagh .. (dvs.) Ondskan gieer orsaak til goda stadgar. Dens. 618. Tucht och goda seeder, sättia mången til ähra och heeder. Dens. 823. Lätt i kläder, lätt i seder. SvOrdspråksb. 58 (1865).
b) (numera ålderdoml. l. vard.) i pl., om skolelevs allmänna uppförande (ss. föremål för betygsättning), närmande sig bet.: sedebetyg. (Bokstävernas) betydelse uti Seder: A. betyder berömlig stadga. FörslSkolordn. 1817, s. 89. Han (dvs. gymnasisten Filip) hade väl fått en varning och på sin höjd C i seder. Swensson Willén 185 (1937).
c) i pl. best., ss. beteckning för det sedliga tillståndet inom ett kollektiv (ett land l. samhälle o. d.); särsk. i sådana uttr. som sedernas förfall, i sht förr äv. fördärv, sedeförfall, sedefördärv; äv. (numera bl. tillf.) förbättra sederna, förbättra det sedliga tillståndet; i sht förr äv. (för)skämma sederna, åstadkomma ett sämre sedligt tillstånd. Hans Kongelige Majestet .. har jämwäl uplyst funnit, att rätta ordsaken till wåra oredor och olyckor i förbigången tid ligger i sedernas förfall och en förkolnad gudsfruktan. SynodA 1: 535 (1778). Dessa profanationer synas intyga huru sedernas förderf ju mer och mer tager öfverhand. Kellgren (SVS) 4: 88 (1779). Sederne antaga mera ärbarhet och renhet. Därs. 5: 37 (1786). Aldrig har man i någon tid mera ropat på Anständighet; och aldrig hafva Sederne .. varit mera förskämde. Därs. 245 (1790). Sedernes Väktare. Därs. 246. Yppigheten skämmer sederna. Weste FörslSAOB (c. 1815). Sedernas djupa förfall, hälst i Avignon. FWulff i Finn 1903, s. 9. Sedernas förbättring. Östergren (1938).
d) (utom i β numera bl. tillf.) i pl., i pregnant anv., om ett (i sht i moraliskt avseende) gott l. föredömligt allmänt sätt att handla l. uppträda: goda seder, föredömlig livsföring, sedlighet, dygder, dygdighet, (god) moral; jfr e, f. Carl IX Rimchr. 49 (c. 1600). En ährbar, wacker Mö vpfödd i dygd och seder. Runius (SVS) 1: 233 (1712). Han (dvs. Lejonhjelm) midt i Hofvet ägde seder, / Och känslor bland en tigerflock. Kellgren (SVS) 2: 61 (1780). Anständigheten kom; och Sederne försvunno. Därs. 5: 245 (1790). En yngling utan seder. Björn DygdYngl. 37 (1794). Låt Sveriges ungdom växa opp / I christendom och seder. Wallin Vitt. 1: 84 (c. 1820). På gården fanns endast en halvgammal dräng .. samt två pojklunsar utan vett och seder. Bergman Hancken 6 (1920). — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Landzens seeder, är Landzens heeder. Grubb 446 (1665). Lärdom uthan seeder, är til föga heeder. Dens. 487; jfr f.
β) (numera nästan bl. i lagspr. o. därav påverkat spr.) i uttr. som beteckna att goda seder l. sedlighet hållas (hålles) resp. icke hållas (osv.) i helgd l. respekteras l. att människors känslor för vad som är goda seder l. tillbörligt i sedligt avseende l. anständigt respekteras resp. kränkas l. såras, särsk. gm tal l. skrift. Skalden kan blifva beundrad, aldrig älskad och varaktigt gillad, om hans sång sårar sederna. Rosenstein 3: 127 (1811). Såsom miszbruk af Tryckfriheten (skola) anses: .. (bl.a.) Sedernas wanhelgd, ware sig genom offentliga Läror til någon last, särdeles den, som sårar ärbarheten, eller sådana ohöljda och skändliga framställningar af denna lasts utöfning, hwarigenom främjandet af et förderfligt lefnadssätt åsyftas. TFF 1812, 3: 13. I frågor, som röra religionens och sedernas helgd. Reuterskiöld Grundlag. 681 (1926). Kränka sederna. Östergren (1938).
e) (i sht i vitter stil) i sg. o. pl., om ett visst sätt att handla o. uppträda ss. en allmänt vedertagen norm för människors handlande l. livsföring; i vissa fall mer l. mindre klart liktydigt med: sedelag resp. sedvanerätt; i sht förr äv. övergående i bet.: (moralisk) regel, (sede)bud, maxim, lag o. d.; numera i sht i (mer l. mindre klart tautologisk) förb. med sådana ord som rätt, lag, plikt; i vissa fall svårt att skilja från d; jfr äv. 1, särsk. 1 a λ. Om the ohelgha mina sidher, och icke halla mijn budh Så scal (osv.). Psalt. 89: 32 (öv. 1536; Bib. 1917: bryta mot mina stadgar); jfr 1 a λ. I dagh ther om iagh bedher, / Låt hoos migh skee wilian tin, / Leedh migh j tinne sedher, / Förhindra wilian min. Ps. 1607, s. 30; jfr Ps. 1937, 425: 2. Wi bedjom, det Herren Wår Gud må wara med eder, .. at I mågen wandra i alla hans wägar, och hålla hans bud, seder och rätter, som han Wåra fäder budit hafwer. PH 12: 243 (1781); jfr 1 a λ. Finland, hvarest sedan århundraden herrskade svensk lag och svensk sed. Carlson Hist. 2: 12 (1856); jfr 1. Förtrollerskan, som glömsk af pligt och seder, / Förvillade hans själ och fläckade hans heder, / .. Hvar är hon nu? Bäckström Sång. 182 (1876). Att fånga mängdens gunst är hvad mig gläder, / Helst som hon hyllar denna sed: / ”Lef och låt andra lefva med!” Rydberg Faust 3 (1878). Livets stora grundlagar ha kommit till klart och värdigt uttryck (i skildringen av Werthers barndom), förnuft och heder härska allsmäktigt i förbund med sed och rätt. Böök 4Sekl. 183 (1925, 1928).
f) med tanke väsentligen l. enbart på de yttre formerna för ngns uppträdande (t. ex. umgängessätt, klädsel o. d.); ofta liktydigt med: uppträdande, (skick o.) sätt, maner; i sht förr äv. pregnant, om fint l. kultiverat uppträdande l. uppträdande som överensstämmer med vad som räknas ss. god ton l. med konvenansens krav l. om klädsel o. d. som är i enlighet med gällande mod; i pl. stundom närmande sig bet.: kultur, bildning, god ton o. d. (se särsk. α, β o. γ); jfr d. Enkla, lantliga seder. Enkelhet i sederna. Arvidi 14 (1651). Hon .. hafwer hatat högfärdh .. medh Kläder och nyia Seder. Prytz SÖrnestierna D 3 a (1659). Ä de (dvs. flickorna) af plumper Sed, säiz lell de ä hel skiöna. Warnmark Epigr. I 2 b (1688). Han har seder, inga seder. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det som är goda seder wid hofwet är lika löjligt på landet som landtliga seder skulle bli utskrattade på hofwet. Hagberg Shaksp. 6: 338 (1849). Han .. måste .. lefva bland vildar, som icke hade begrepp om menniskors sed. Topelius Lb. 2: 112 (1875). (De spanska arabernas) ridderliga seder beundrades och efterbildades. Hahr ArkitH 166 (1902). Den enskilde underordnar sig det gemensammas önskan och vedertagna seder (i fråga om klädmodet). Fröberg Skrädd. 166 (1941). — jfr BOND-, BORDS-, BORGAR-, FOLK-, HOV-, HOVMANNA-, RIDDAR-, SKÄGG-, UMGÄNGES-SED m. fl. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. lära (ngn l. sig) goda (förr äv. hövliga) seder l. (i pregnant anv.) lära (ngn l. sig) seder, lära ngn resp. sig konsten att uppträda l. fint l. höviskt l. av modet l. konvenansen föreskrivet umgängessätt l. (allmännare) hyfsning l. hut l. ”mores”. En later tycker sigh wijsare wara, än siw som sedher lära. Ordspr. 26: 16 (Bib. 1541). (Jag) Wille ingen omkostnadt spaara, / På thet han (dvs. sonen) seder måtte lära. Brasck FörlSon. A 4 b (1645). (I Leipzig) beflijta (de) sigh mycket om höffliga seder att lära. Bolinus Dagb. 19 (1667). Et Folk, som kallar sig det mäst policerade (dvs. kultiverade) i Europa och hos hvilket hela Verlden går i Schola för at lära sig Seder (näml. fransmännen). Lanærus Försök 71 (1788). Jag hade .. et godt tilfälle at där (dvs. hos kanslirådet Ihre) se och lära bättre folks seder och umgänge. Wallquist Själfbiogr. 7 (1789). Lära ngn seder .. (dvs.) hålla i styr, tukta. Cavallin (1876).
β) (†) i uttr. hava seder med sig, ha ett fint l. kultiverat l. höviskt umgängessätt. Cellarius 120 (1699, 1729).
γ) (†) i uttr. (göra ngt) med höviska seder l. (i pregnant anv.) med seder l. utan seder, (göra ngt) på ett artigt l. höviskt sätt resp. på ett sätt som uppfyller resp. icke uppfyller kraven på artighet l. höviskhet l. sedesamhet o. d. Then quinna som suarar sin man mz seder / Hon blidkar honom ofta när han är wreder. DrSimon 4 (1627). Snart kommo de tärnor med perlflätadt hår / Och sade med höfviska seder: ”En vapensven ute på borggården står ..”. Widström Vitt. 58 (1840). Aldrig må du (dvs. bruden) här i lifvet, / Medan gyllne månen strålar, / Nalkas gården utan seder, / Utan skick din makes boning! Collan Kalev. 1: 359 (1864).
3) i allmännare l. oeg. anv., om det sätt varpå ett djur brukar bete sig l. en växt brukar uppträda i enlighet med sin natur l. det sätt varpå ngt brukar ske; numera bl. tillf., med anslutning till 1 l. 2. Gack bortt til Myrona tu later (dvs. late), see vppå hennes sedher och lär. Ordspr. 6: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: se huru hon gör). Beskrifning öfver Blåkråkans .. Seder och Hushållning. VetAH 1787, s. 308 (rubrik). En vexts egna natur och seder. BotN 1844, s. 116. I daln jag byggt, på foglars sed, / Vid sång, / Ett litet bo. Gellerstedt 1Dikt. 47 (1871). (Gäddan) höll sig så lugn och medgörlig, och .. slog (icke) och bångade och väsnades som slika kreatur för sed hafva. Forsslund Djur 156 (1900). — särsk. (†) i uttr. ngt plägar vara sed, ngt brukar inträffa l. är vanligt (det vanliga); efter seden, som vanligen sker, som vanligt. När the Foglar, som wid watnen wanka, / Hopetals sigh må tilsamman sanka, / Hålla fyr, och doppa Hufwud neder, / Stort Regn fölia plägar waara Seder. Arvidi 127 (1651). Som det har tillförne varit, / Skall det bli i alla dar, / .. Blommor vissna, efter seden. Wirsén Vis. 27 (1899).
4) [jfr 1, 2; jfr äv. motsv. anv. i fvn.] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om viss religion(sform), särsk. med tanke på dess bruk o. moralregler. The wille icke fölia theras fädhers gudhar j Chaldea, Therföre offuergåffuo the theras fädhers sedher, hwilke monga gudhar hadhe. Judit 5: 8 (Bib. 1541; Apokr. 1921: sina fäders väg). Myckit fagrare sed ähr att troo uppå sin sanna Gud och skapare. Reenhielm OTryggw. 44 (1691; fvn. orig.: fegri sidur). En dåre vore jag, skönjde jag inte allt godt, som med tiden kan komma av den nya seden (dvs. kristendomen). Heidenstam Folkung. 1: 229 (1905).
Ssgr: A (i allm. till 1 a; numera bl. i -enlig, -forskare, -forskning, -spridning, -stadgad, -studium, -van, -vana, -vanlig, -övlig): SED-BILD, se B.
-BLIVEN, p. adj. (†) som blivit till en sed l. blivit traditionell, som fått sedens hävd. Gammal, sedblifven praxis. Boström 3: 391 (1845).
-DOMARE, se B.
-ENLIG. (numera bl. tillf.) som är i enlighet med vad som är sed, traditionell. Höglund NilsI 6 (1912).
Avledn.: sedenlighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) Nordström Samh. 2: 595 (1840).
-FORSKARE. jfr -forskning. Rig 1961, s. 26. Jfr B.
-FORSKNING. forskning gällande (de folkloristiska) sederna inom ett område l. en viss (folkloristisk) sed o. d. Rig 1962, s. 36.
-FÖRDÄRV, se B.
(2) -FÖRGÄTEN, p. adj. (†) som glömmer l. nonchalerar sedlighetens l. moralens krav o. d. Adlerbeth HorOd. 93 (1817).
-FÖRSKÄMNING, se B.
(2) -GOD. (†) som har goda seder, god, hygglig, hederlig l. dyl. Peringskiöld Hkr. 1: 82 (1697).
-LÖS, se sedeslös.
-MÅLARE, -REGEL, se B.
(2) -SINT, p. adj. (sed- 1688. sede- 1689) (†) sedligt sinnad, sedlig, moralisk, kysk l. dyl. Den Välborne edle och mycket seed-sinte jungfru .. Maria Euphrosina Chronström. Wexionius Vitt. 404 (1688). Därs. 408 (1689).
-SPRIDNING. spridning av en (folkloristisk) sed. Ejdestam Årseld. 17 (1944).
-STADGAD, p. adj. (mera tillf.) som har fått sedens hävd. 2NF 35: 936 (1923).
-STUDIUM. jfr -forskning. Bringéus Klockringn. 13 (1958).
(1) -VAN. (i vitter stil, mera tillf.) sedvanlig, traditionell. Det sedvant var ett ögonblick man glömde / de regler, som i fångenskapen rå, / och öfversåg, att den till döden dömde (osv.). Brogren Yngl. 98 (1901).
-VANA, se d. o.
(1) -VAND, p. adj. (†) sedvanlig. Det torde (enl. profetian) vara på Saturnus' tillskyndelse, som tvillingarna ”lämna sina sedvanda famntag”. Rydberg Myt. 2: 610 (1881, 1889).
-VANLIG, se d. o.
(1) -ÖVLIG. (i vitter stil) sedvanlig, traditionell. Herr Sven slog klubban i bordet och uttalade de sedöfliga formler, med hvilka sammankomsterna öppnades. Rydberg Vap. 133 (1891). SvD(A) 1918, nr 249, s. 8.
Avledn.: sedövlighet, r. l. f. (i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara sedvanlig l. traditionell. Östergren (1938).
B (i allm. till 2): SEDE-BEGREPP. sedligt l. etiskt begrepp, moralbegrepp. LBÄ 29—31: 73 (1799).
-BETYG. [jfr t. sittenzeugnis] skolbetyg över elevs allmänna vandel o. uppförande. Nedsatt, sänkt sedebetyg. ÅbSvUndH 68—69: 287 (1816). C i sedebetyg. Hellström Malmros 107 (1931). Så lämnade Knut skolan, medförande sänkt sedebetyg. Moberg Sedebetyg 287 (1935).
Ssg: sedebetygs-kollegium. för sättande av sedebetyg. Swensson Willén 92 (1937).
-BILD. (sed- 1819. sede- 1754 osv.) [jfr t. sittenbild]
1) konst. till 1, 2: genrebild, genremålning; motsatt: historiebild, landskapsbild o. porträtt; jfr -målning 1. Ljunggren Est. 2: 320 (1860). De små sedebilder från Parislivet under decennierna före revolutionen, som Niklas Lafrensen målade. SvD(A) 1933, nr 215, s. 3.
2) till 1, 2: (litterär) skildring som ger bilder av människors seder o. bruk o. dagliga liv inom en viss krets l. miljö l. från en viss tidsepok, sedeskildring (se d. o. 1); särsk. motsatt: historisk skildring o. biografi; jfr -målning 2. Afzelius Sag. 3: 4 (1841). (Beaumarchais') livs roman är en sedebild från seklets slut så god som Gil Blas från dess begynnelse. Sylwan (o. Bing) 1: 466 (1910).
3) (†) till 2: teckning av en person med särskild hänsyn till hans karaktärsdrag o. d., karakteristik (se d. o. 2), karaktärsteckning; jfr karaktär 5 a o. -målning 3. Theophrastus Caract. (1754; i boktitel). Att teckna sedbilden af den bortgångne. Wingård 2: 151 (1819).
4) (†) till 2: föredöme med avs. på moralen, moralisk förebild l. dyl. Dalin (1854).
Ssg (till -bild 2): sedebilds-vådevill. (mera tillf.) jfr sede-komedi. Kihlman NordProf. 263 (1930).
-BILDANDE, p. adj. (†) som skapar goda seder l. god moral. Tanke- och sedebildande sysselsättningar. Lundin o. Strindberg GSthm 461 (1881).
-BILDNING. (†) bildning l. kultur med avs. på sederna l. moralen, sedlig l. moralisk bildning; (ngns) uppfostran till goda seder l. god moral; jfr -odling. Huruvida de i vår lag stadgade arter af straff må anses lämpliga och med nuvarande sedebildning och upplysning förenliga. OZenius (1813) hos Warburg Richert 1: 45. Så danades äfven den unge Tingstadius af en ömsint och allvarsam fader, inom hvilkens stilla husliga krets ej mindre än 19 syskon af honom sjelf njutit deras första sedebildning och kunskapliga undervisning. Brinkman i 2SAH 13: 102 (1828). Tiden 1848, nr 67, s. 1.
-BOK. (†)
1) [fsv. sidha bok; jfr t. sittenbuch] bok innehållande sederegler l. sedebud o. d. Swedberg SabbRo 650 (1692, 1710; om Syraks bok). Epictets sedebok. Fryxell Ber. 9: 230 (1841).
2) bok för anteckningar rörande en elevs uppförande l. vandel, anmärkningsbok. Dahm Skolm. 130 (1846).
-BROTT. [jfr t. sittenbruch] (†) brott mot sedebud; jfr sedlighets-brott. Leopold 3: 274 (1816). Ljunggren i 3SAH 2: 5 (1887).
-BUD. (sede- 1802 osv. sedo- 1802) [jfr t. sittengebot] moralbud. Boman Cato 4 (1802). Den rätta sedligheten består i viljans överensstämmelse med sedebudet. Landtman Kant 137 (1923).
(1, 2) -DIKT. (mera tillf.) litt.-hist. jfr -skildring 1. Rydberg Myt. 2: 533 (1881, 1889).
-DISCIPLIN. (†) disciplin med avs. på uppförande l. sedlig vandel o. d. Professorn skall (bl. a.) vara .. sededisciplinens Vårdare. Frey 1845, s. 217 (1842).
-DOMARE. (sed- 1822. sede- 1851 osv.) [jfr t. sittenrichter] (numera bl. tillf.) person som uppträder ss. domare över l. kritiserar andras moraliska beteende l. undervisar om vad som i moraliskt avseende o. d. är riktigt l. oriktigt; sedelärare; sedernas väktare; moralpredikant; domare (se d. o. 5), kritiker (se d. o. 1). Ofta vill .. (prästen) anse sig hafva för embetet gjort nog, då han för åhörare är lagpredikant och seddomare, och kan likväl sjelf vara straffvärd. Wingård 2: 83 (1822). Aristokles är sexton år, och derföre bör han ju fritt få uppträda som sededomare öfver mig, som bara är femton. Wikner Vitt. 5 (1863). De svenska sededomarne voro fullständigt på det klara därmed, att intet krig i senare tider blifvit fördt med så barbariska metoder (som 1870—71 års krig). Hjärne BlSpörsm. 304 (1903). Montelin VLittH 2: 87 (1931).
(1, 2) -DRAG. (†) drag ingående i människors seder o. bruk o. dagliga liv inom en viss krets l. miljö l. från en viss tidsepok; äv. om skildring som ger en bild av ett sådant drag, sedebild l. dyl. (Anna Maria Lenngrens) skrifter äro mindre satirer, än hastiga och djupa karakters- och sededrag. Rosenstein 2: 124 (1819). Till sist må ett sededrag från denna tid anföras, hvilket visar, att de äldres öfverherrskap gent emot de yngre i alla tider varit utmärkande för detta läroverk (i Skara). Sundblad GBruk 92 (1888).
(1, 2) -DRAMA. i sht litt.-hist. sedeskildrande drama; jfr -komedi, -skildring 1. Ljunggren Est. 2: 399 (1860). Josephson Teaterregie 88 (1892).
-FILOSOFI. (numera mindre br.) filosofisk etik, moralfilosofi. Leopold 4: 103 (c. 1820). Sedefilosofien handlar om det, som bör ske. Rydberg FilosFörel. 1: 351 (1876).
(1, 2) -FORSKARE. (numera föga br.) person som gör undersökningar rörande ett kollektivs l. en tids o. d. seder l. moral. Lanærus Försök 66 (1788). De keltiska, romerska, saxiska, danska och franska grundämnena .. äro så godt som försvunna i den engelska nationaliteten, så att i regeln endast språk- eller sedeforskaren kan med ansträngda ögon se dem. Kjellén Stormakt. 2: 96 (1905). Jfr A.
-FRIHET~20 l. ~02. (numera föga br.) moralisk frihet. Almqvist God. 91 (1838).
-FULL. (†) hövisk, belevad o. d. Hamb. (1700).
(2, 2 c) -FÖRBÄTTRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som förbättrar l. syftar till att förbättra sederna l. det sedliga tillståndet; vanl. med sakligt huvudord. Så hölls det .. ett möte i sedeförbättrande syfte. Wieselgren Paris Banz. 164 (1926).
(2, 2 c) -FÖRBÄTTRARE. [jfr t. sittenverbesserer] (numera bl. tillf.) person som verkar för sedernas l. moralens förbättrande; moralivrare. Hasselroth Campe 27 (1794). En sådan yttre handling (som dopet) kunde Johannes (döparen) icke såsom blott och bar botpredikant och sedeförbättrare tro sig berättigad att föreskrifwa. Melin JesuL 2: 37 (1843). Östergren (1938).
(2, 2 c) -FÖRBÄTTRING. (numera bl. tillf.) förbättring av sederna l. moralen. Nordforss (1805). Östergren (1938).
(2, 2 c) -FÖRDÄRV. (sed- 1817. sede- 1795 osv.) [jfr t. sittenverderb] sedligt l. moraliskt förfall, sedeförfall. LittT 1795, s. 234. Hon var i allt sitt banala sedefördärv inte värd en allvarlig tanke. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 35 (1918). Lucilius' satir utgjorde en kraftig vidräkning med det samtida sedefördärvet i Rom. Montelin VLittH 2: 13 (1931).
(2, 2 c) -FÖRDÄRVAD, p. adj. (numera föga br.) som utmärkes av moraliskt l. sedligt förfall, moraliskt förfallen, depraverad. CGNordforss i 2SAH 10: 274 (1822). Ett lättsinnigt och sedeförderfvadt hof. Frey 1850, s. 177. Lamm UpplRom. 1: 328 (1918).
(2, 2 c) -FÖRDÄRVANDE, p. adj. [jfr t. sittenverderbend] som åstadkommer l. medför sedeförfall, demoraliserande, depraverande; vanl. med sakligt huvudord. AnderssonBrevväxl. 1: 31 (1842). De herrskande partiernas sedeförderfwande inwerkan. Melin JesuL 3: 82 (1849). Euripides' religionsfientliga och sedefördärvande diktning. Andersson GrDram. 206 (1890, 1910). 3Saml. 15: 67 (1934).
(2, 2 c) -FÖRDÄRVARE. (numera bl. tillf.) person som åstadkommer sedligt l. moraliskt förfall l. har ett demoraliserande l. depraverande inflytande. Deleen (1814; under démoraliseur). Östergren (1938).
(2, 2 c) -FÖRDÄRVLIG. [jfr t. sittenverderblich] (numera föga br.) = -fördärvande. KrigVAT 1846, s. 534. SträngnH 427 (1959; i skildring av ä. förh.).
(2, 2 c) -FÖRDÄRVNING. (†) förhållandet att ngn fördärvas i moraliskt avseende l. demoraliseras, demoralisering; jfr -fördärv. Crusenstolpe CJ 1: 72 (1845).
(2, 2 c) -FÖRFALL. [jfr t. sittenverfall] sedernas l. moralens förfall, sedligt l. moraliskt förfall; tillstånd av moralupplösning l. depravation o. d. SedlVänn. 1878, 2: 59. Sedeförfallet grep .. omkring sig (i antikens Rom). PedT 1899, s. 56.
-FÖRFATTNING. (†) sedligt l. moraliskt tillstånd. HH XXXII. 1: 267 (1776). Andersson Verldsoms. 2: 38 (1854).
(2, 2 f) -FÖRFINING. [jfr t. sittenverfeinerung] (numera bl. tillf.) sedernas förfining; tillstånd som utmärkes av förfinade, kultiverade seder. Nyblæus Forskn. I. 1: 165 (1873, 1879). Rydberg FilosFörel. 4: 26 (1878). IllSvOrdb. (1955).
(2, 2 c) -FÖRSKÄMNING. (sed- 1800. sede- 19081938) (numera föga br.) sedeförfall. AdP 1800, s. 1256. Sedeförskämningen under en urartad kulturepok. Wester Merežkovskij EvigFölj. 49 (1908). Östergren (1938).
(2, 2 c) -FÖRSLAPPNING. (tillf.) tillstånd som utmärkes av slapp l. lös moral. Östergren (1938).
(2, 2 f) -FÖRÄDLING. (numera bl. tillf.) jfr -förfining. LBÄ 5—6: 6 (1797). Christendomen .. sätter mensklighetens värde och samfundets flor, icke i begrepps-förfining, men sedeförädling. Wallin Rel. 2: 263 (1827). Manderström i 2SAH 27: 29 (1853).
(2 f) -GRANN. (†) förnäm i enlighet med tidens mod. Sedegranna Kläder. Sylvius Curtius 475 (1682).
-GRUNDSATS. (†) moralprincip. LBÄ 29—31: 72 (1799).
(1, 2) -HISTORIA. [jfr t. sittengeschichte] historisk framställning av människornas seder o. bruk o. det dagliga livet inom ett visst samhälle l. en viss krets l. miljö l. under en viss tidsepok l. av uppkomsten o. utvecklingen av sederna o. moralen inom ett visst samhälle; jfr kultur-historia. Lanærus Försök 8 (1788). Tumultet på Coventgarden-Theatern i London, ett Bidrag till Englands Sedehistoria. JournLTh. 1812, nr 229, s. 2. Romarandens utveckling och Romas sedehistoria. NordT 1892, s. 368. Målet för .. (bröderna Goncourts) litterära verksamhet var att skriva en samtidens dokumenterade sedehistoria. IllSvLittH 4: 9 (1957).
Avledn.: sedehistorisk, adj. MeddSlöjdF 1898, 1: 34. —
-IVER. (mera tillf.) moralisk l. sedlig iver. Lamm UpplRom. 1: 249 (1918).
-IVRARE. person som ivrar för goda seder l. god moral, moralist. Wieselgren 141 (1900). (Vultejus) var en af sin tids märkligare svenska prästgestalter, begåfvad predikant och nitisk sedeifrare. 2NF 32: 1208 (1921).
-JOURNAL. (förr) vid skola förd journal med anteckningar om skolelevernas uppförande o. vandel. Broocman Mag. 1: 116 (1810).
-KATEKES. (†) moralkatekes. Hammarsköld SvVitt. 2: 184 (1819).
-KODEX. moralkodex. Rydberg Dikt. 2: 98 (1891). Willebrand-Hollmérus ObjGäst 148 (1935).
(1, 2) -KOMEDI. [jfr t. sittenkomödie] i sht litt.-hist. sedeskildrande komedi; jfr -drama, -skildring 1. NF 1: 346 (1875). Strindberg Brev 5: 214 (1885). Med .. (Volponeo. The Alchemist) har Ben Jonson i stort sett skapat den moderna sedekomedien, som uti typiska gestalter för fram det samtida samhällets människor med deras svagheter, fördomar, fel och laster. Sylwan (o. Bing) 1: 267 (1910).
-KONST. (sede- c. 1755. seders- 1673) (†) morallära, sedelära, etik. Salomons Ethica (eller) Seders-Konst. Lemwig (1673; i titeln). Schultze Ordb. 2491 (c. 1755).
(2 d β) -KRÄNKANDE, p. adj. (†) som kränker den allmänna känslan för vad som i sedligt avseende är rätt l. bryter mot moralreglerna l. dyl. HH XXXII. 1: 275 (1776).
(2 d β) -KRÄNKNING. (†) kränkning av den allmänna känslan för vad som i sedligt avseende är rätt l. brytande mot moralreglerna l. dyl. Adlerbeth HorOd. 148 (1817).
(2, 2 c) -KVAV. (†) förkvävande l. dödande av moralen l. de goda sederna; jfr kvav, sbst. I 7. Gadd ÅmVetA 1770, s. 60.
(2 d) -KÄNSLA. (numera knappast br.) känsla av l. för vad som är rätt i sedligt avseende, moralisk l. etisk känsla. JournSvL 1799, s. 369. Kastar sig ej, af ingen sedekänsla .. tillbakahållen, en yrande ungdom i lustarnas famn? Wallin Rel. 1: 39 (1813, 1825). (Vaktmästaren skämtade) under obildade taleformer, som dock aldrig sårade sedekänslan. Zedritz 3: 275 (1855).
-LAG. (sede- c. 1755 osv. sedo- 1743c. 1825) [jfr t. sittengesetz]
1) lag (se lag, sbst.1 2) som gäller l. utgör norm för en människas handlande o. sinnelag i sedligt l. moraliskt avseende, morallag, etisk lag; vanl. i sg. best. 2RARP 14: 242 (1743). Guds i samwetet och ordet förkunnade wilja i afseende på menniskans sedliga förhållande kallas den Moraliska Lagen eller Sedelagen. Norbeck Theol. 167 (1845). Ingen har sublimare och mera gripande än Kant framställt sedelagens bjudande majestät och dess inre helgd. Böök SvStud. 112 (1913). Den enda tydliga, otvivelaktiga uppenbarelsen av det gudomliga det är sedelagarna, som uppenbarats för världen och som jag förnimmer inom mig. Agrell Tolstoj Kar. 2: 523 (1925). Wyclif .. fastslår, att den gammaltestamentliga sedelagen är den bestående grunden för sedligheten i alla tider. KyrkohÅ 1937, s. 46.
2) (numera bl. tillf.) i pl., om de lagar l. allmänna regler som gälla för sammanlevnaden inom ett samhälle l. som fastställa vad som i ett samhälle betraktas ss. tillständigt l. tillbörligt (särsk. i sexualmoraliskt avseende). De sedelagar, som äro nödvändiga för det borgerliga samhällets bestånd. NordRevy 1895, s. 578. (Prins Wilhelm) kan skriva omoraliskt, d. v. s. vara en originell och djärv natur som trotsar sedelagarne. Hedén 5: 294 (1922).
-LEVNAD. (sede- 1845. sedo- 1806) (†) = -liv 2. Schulz v. Schulzenheim ÅmVetA 1806, s. 19. Atterbom VittH 24 (1845).
-LIV.
1) (†) till 1, 2, om (skildring av) det liv som föres inom ett samhälle l. under en viss tidsepok i fråga om seder o. bruk o. daglig livsföring. Det fins (i skildringen Bland franska bönder) fina landskapsmålningar(,) sede- och kulturlif. Strindberg Brev 6: 327 (1887).
2) (numera knappast br.) till 2, om en persons liv l. livet inom ett samhälle o. d. i sedligt l. moraliskt (särsk. sexualmoraliskt) avseende, sedligt l. moraliskt liv. Almqvist God. 92 (1838). Hvad desse knallares sedelif angick, var nog åtskilligt att önska. Sundblad GBruk 254 (1881). Sedelifvet inom .. (Växjö stifts) prästerskap lämnade (i början av 1800-talet) åtskilligt öfrigt att önska. GWestling i KyrkohÅ 1916, s. 235.
-LYNNE. (†) sätt att vara l. uppträda, skaplynne l. dyl. Järta 1: 336 (1836).
-LÄRA. (sede- 1712 osv. sedo- 17221889) [jfr t. sittenlehre] lära(n) om l. vetenskapsgren som sysslar med det sedliga l. moralen, morallära, etik; sammanfattningen av rådande moralbud; i sht förr äv. övergående i bet.: moral (se d. o. 1); jfr dygde-lära. Spegel (1712). Kolmodin QvSp. 1: A 4 b (1732). (Johan Floderus' fader) war Lector i Historien och Sedoläran. Wallquist EcclSaml. 1—4: 285 (1789). Marcion föredrog en sträng sedolära; de fullkomlige Christna måste afsäga sig äktenskapet. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 122 (1834). Kärlekspligterna afhandlas .. i Sedeläran (Moralen) och rättspligterna uti Rättsläran (Naturrätten). Palmén JurHb. 7 (1859). Ej mindre än våra förfäders gudatro är deras sedelära värd vår uppmärksamhet. SvH 1: 285 (1903). En ny .. handledning (för barn) i den kristna tros- och sedeläran. BtRiksdP 1919, 4: nr 273, s. 1. Ymer 1933, s. 17. särsk.
a) (numera bl. tillf.) om lärobok i etik. HH XXXII. 1: 223 (1786). Dalin (1854).
b) (numera föga br.) övergående i bet.: moralregel, sederegel; företrädesvis i pl. Frese Sedel. A 1 b (1726; i pl.). Ni gråter tror jag — Hvad har han då sagt Er? Någon platthet; — någon gammal torr sedolära kan jag tänka? Nordforss Aftonm. 67 (1796). Goda sedeläror har .. (Oden) gifvit människornas barn. Rydberg Gudas. 26 (1887).
c) (†) moralisk lärdom som man kan dra ut ur en berättelse l. fabel o. d., sensmoral, moral (se d. o. 3 b), kontenta. Sedolära. / Oss okändt är, / Hvar, Hur, och När / Vi sluta våra öden: / Var derför väl, / O kära Själ! / Beredd hvar stund til döden. Kellgren (SVS) 2: 360 (1793). Sedoläran af alltsammans är, att vi få inbördes tacka hvarandra och gemensamt den store Guden, som förlänat våra puts framgång. Crusenstolpe Tess. 5: 210 (1849).
d) (†) oeg. l. bildl.: levnadsprincip l. dyl. Så njutom då vårt nöje här / Til uphofsmannens ära! / Som vet at glättigt lynne är / Den bästa sedolära. Lenngren (SVS) 2: 304 (1793).
-LÄRANDE, p. adj. (sede- 1769 osv. sedo- 17301938 (: åld(erdomligt)))
1) som avser att uppfostra ngn till goda seder l. lära ngn god moral; ofta om berättelse l. skildring l. fabel o. d.: som innehåller exempel på huru man i ett visst fall bör handla l. hur illa det kan gå om man handlar orätt, varav man kan dra lärdom, moraliserande (se moralisera 2), uppfostrande. Sedolärande Mercurius. (1730; titel på veckotidskrift, utgiven av Carl Carleson). Sedolärande betragtelser. HH XXXII. 2: 251 (1783). Sedolärande fabler. Topelius Fält. 4: 111 (1864). Sedelärande berättelser som Den lille slaktargossen på heden och Guds nåd mot en drinkares hustru. Martinson MötDikt. 55 (1950).
2) (numera knappast br.) om teologi l. filosofi l. teologisk l. filosofisk skrift o. d.: som sysslar med moral l. sedelära resp. utgör en framställning av sedeläran. Sedolärande theologie. Serenius (1734; under practicable). Den sedolärande philosophien handterades länge förnuftigt. Höpken 1: 177 (1753). Försök Til en Moralisk eller Sedolärande, Och Politisk eller Borgerlig Cateches. Nordell (1792; titel på broschyr).
-LÄRARE. (sede- 1754 osv. sedo- 17201868) [jfr t. sittenlehrer] person som undervisar andra i huru de böra handla l. leva l. vara i enlighet med sedelärans l. moralens bud l. krav l. i vad som hör till goda seder, morallärare, moralist (se d. o. 1); stundom liktydigt med: moralpredikant. Sahlstedt Hoffart. 29 (1720). Då .. (min vän) hörde, at jag war något lustig och skämtagtig, började han så skamlöst tiltwåla mig, för mit upförande skul, at håren reste sig på hufwudet .. Men medan denna stränga Sedoläran som bäst predikade, drucko wi flitigt (osv.). Roman Holbg 157 (1746). Den som .. åtagit sig det swåra ämbetet at blifwa andelig Sedolärare. Nordenskjöld Oneir. 1: 149 (1783). (Epikuros) skilde sig från antikens strängare sedolärare medelst inrymmande af rättigheten till jemväl sinlig njutning. Beskow i 2SAH 30: 220 (1857). Konfucius, furstesonen, ämbetsmannen och sedeläraren. Andersson Drak. 146 (1926).
-LÄRARINNA. (sedo- (?) 1770 (: Sed[olär]arinnan)) (numera bl. tillf.) kvinnlig sedelärare. Kellgren (SVS) 6: 9 (1770).
-LÄXA. (sede- 18381936. sedo- 17351804) undervisning i l. föreskrift rörande huru man bör uppträda l. leva l. vara i enlighet med sedelärans l. moralens krav, undervisning i vad som hör till goda seder l. god ton o. d.; äv. (o. numera bl., föga br.) om förmaning att uppträda osv. på ett sådant sätt l. tillrättavisning l. förebråelse varigm brott mot sedelärans l. moralens krav l. reglerna för goda seder l. god ton o. d. beivras; jfr läxa, sbst. 1, 7, 8. Kling Spect. Bbb 3 b (1735). Grefwe Oxenstiernas Sedo-Lexor. (1767; boktitel). Detta (dvs. att få ngn att bättra sig) vinner du icke, om du träder fram för honom som en myndig och sträng lagpredikant; om du med dina kalla sedoläxor gör honom modstulen och ledsen. Rademine Knigge 2: 182 (1804). Lewenhaupt MinnV 178 (1936).
-LÖS, se sedeslös.
-METAFYSIK. (†) gren av filosofien, som sysslar med de metafysiska grunderna för moralläran. DBoëthius i JournSvL 1797, s. 274. Den Kantiska Sede-metaphysiken. Leopold i LBÄ 2—3: 115 (1797). Sedemetafysik, den filosofiska undersökningen om Sedlighetens grund och väsende. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
-MÅL. (†) mål angående sedlig förseelse. Hagström Herdam. 3: 112 (1899; om förh. 1689).
(1, 2) -MÅLANDE, p. adj. som utgör en sedemålning (se d. o. 1, 2). Några dystert sedemålande pennritningar från Alger. PT 1897, nr 42 A, s. 3. Sedemålande skildring från stora ofreden. Östergren (1938).
(1, 2) -MÅLARE. (sed- 1824. sede- 1801 osv.) [jfr t. sittenmaler]
1) konst. genremålare. SvH 8: 80 (1904).
2) = -skildrare 1; jfr -målning 2. Leopold 2: 353 (1801, 1815). Küntzel ModTyLitt. 101 (1927).
(1, 2) -MÅLERI. konst. genremåleri, genremålning. Det moderna sedemåleriets grundläggare, Hogarth. Nordensvan KonstH 17 (1899).
-MÅLNING. (sede- 1800 osv. sedo- 1797) [jfr t. sittengemälde]
1) konst. till 1, 2: genremålning (i abstr. o. konkret bet.); jfr -bild 1. Hagberg Shaksp. 7: 7 (1849). 2NF 9: 938 (1908).
2) till 1, 2: (målande, livfull) sedeskildring (i abstr. o. konkret bet.); jfr målning, sbst.1 2 a, o. -bild 2. JournSvL 1797, s. 404. Fru Lenngren, med sin ovanliga gåfva för carikerad sedemålning och satir. Tegnér (WB) 4: 462 (1824). (Juvenalis') sedemålningar äro till den grad ruskiga, att de ej kunna vara sanna. Grimberg VärldH 4: 439 (1930).
3) (†) till 2, 3: belysande bild, karakteristik l. dyl.; jfr karaktär 5 b o. -bild 3. Et hufwudändamål med Bibeln .. är äfwen detta, at i sjelfwa gärningarna framställa en sedemålning af de förnämstas så wäl goda som onda drag. Wulf Köppen 2: 1002 (1800).
(2, 2 d, f) -MÖNSTER. (numera bl. tillf.) (person som är ett) mönster för sedligt handlande o. sedlig livsföring; dygdemönster. Med skiähl kan Store Fru'r i Henne ziirligt ähras, / .. Hvars Namn och Ährebild för Sede-Mönster bäras. Broms AGyllenstierna 16 (1715). Den store skalden (Dante) har visserligen aldrig gifvit sig ut för att alltid hafva varit ett sedemönster. CDafWirsén i PT 1898, nr 65 A, s. 3. Han ä ett riktit sedemönster. Östergren (1938).
(2, 2 f) -ODLING. (†) (en persons l. ett samhälles) uppfostran till bättre l. finare l. mera kultiverade seder l. en högre moral o. d.; tillstånd (hos en person l. ett samhälle) l. kultur som utmärkes av goda l. fina l. kultiverade seder l. en hög moral o. d.; äv. om ett sådant tillstånd l. en sådan kultur uppfattad ss. ett mönster l. en norm för ngns uppträdande l. handlande; jfr -bildning. Nitälskan för de ringare Menniskoclassernes och Ungdomens förnufts- och sedeodling. LBÄ 4: 106 (1797). I den finare sede-odlingen, till och med i sjelfva nöjena, fann (Uno v. Troil) rika ämnen för sin tillfredsställelse. 2VittAH 9: 456 (1804, 1811). (Är det icke förnuftet) Som låter skriftställaren inse .. huru vidt han kan tillfredsställa vår inbillning, utan att fela mot sede-odlingen? Enberg i 2SAH 7: 316 (1815). Nyblæus Forskn. I. 1: 166 (1873, 1879).
-POLIS.
1) (†) om samhällets åtgärder för upprätthållande av god sedlig ordning o. d. Brink LondPolis 53 (1851). Dalin (1854). Hahnsson (1899).
2) [jfr t. sittenpolizei] (numera föga br.) sedlighetspolis. SedlVänn. 1878, 2: 4. 2NF 22: 1225 (1915; om förh. i Frankrike). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. sällsynt).
-PREDIKAN. [jfr t. sittenpredigt] (numera bl. mera tillf.) sedelärande l. moraliserande (religiös, kyrklig) predikan; äv.: moralpredikan. Dalin FrSvLex. (1843; under morale). Det andra (draget) är folkpredikans utveckling (under medeltiden) till grovkornigt burlesk, satirisk energisk sedepredikan, som avsåg att på en gång uppfostra och roa. Wifstrand AndlTal. 165 (1943).
-PREDIKANT. [jfr t. sittenprediger] (numera mindre br.) person som predikar moral, moralpredikant. Dalin FrSvLex. (1843; under moraliseur). Björkman Chaucer 121 (1906).
-PREDIKNING. [jfr t. sittenpredigt] (numera mindre br.) (framställning som utgör en) moralpredikan; jfr moral-predikning. Rosenstein 2: 303 (1789). 2NF 9: 933 (1908).
-REFORM. reform med avs. på sederna l. moralen. LfF 1874, s. 254.
-REFORMATION. reformering av sederna l. moralen. Rydberg KultFörel. 6: 18 (1888).
-REFORMATORISK. (mera tillf.) som har samband med l. avser att åstadkomma en sedereformation. 2NF 8: 623 (1907).
-REGEL. (sed- c. 1715. sede- 1710 osv. sedo- 17341836) [jfr t. sittenregel] regel som gäller för moralen l. sedligt handlande, moralisk l. etisk regel; regel för huru man enligt tradition l. konventionell uppfattning för handla l. uppträda i ett visst fall, allmän levnadsregel o. d. Brenner Dikt. 1: 236 (1710, 1713). Korta SedeReglor för min .. Gudotter. SP 1792, nr 258, s. 1. På eftermiddagarne undervisas ungdommen i .. de förnämsta Sede-Reglorne i Rambachs barnabok. ÅbSvUndH 60: 266 (1813). Han satte nykomlingen in i de sederegler, som gällde i det stela umgänget mellan lärare och provisar (dvs. lärarkandidater). Swensson Hoffm. 22 (1935). Utan att bryta mot parlamentarismens oskrivna sederegler. GHT 1947, nr 254, s. 10. På vårt stadium (dvs. för oss barn) kunde väl sedereglerna sammanfattas så att vi skulle vara lydiga mot föräldrar och lärare .., tala sanning, följa Guds bud (osv.). Tingsten Liv 1: 28 (1961).
-REN. (sede- 1836 (: sederenhet), 1876 osv. sedes- 1909 (: sedesrenhet)) [jfr t. sittenrein]
1) (i sht i vitter stil) om person: vilkens seder äro rena l. moraliskt oförvitliga, ren l. oförvitlig i sedligt l. moraliskt avseende; särsk. i fråga om sexualmoralisk renhet, övergående i bet.: kysk. VRydberg i SvTidskr. 1876, s. 337. En tjuguettårig, god och sederen yngling. Wirsén i 3SAH 2: 179 (1887). Inom den dåtida (dvs. på Byrons tid levande) ej allt för sederena engelska aristokratien. SvD 3/10 1915, Söndagsbil. s. 4. Grimberg VärldH 6: 424 (1935).
2) (mera tillf.) om litteratur: präglad av moralisk l. sedlig renhet. Wirsén i 2SAH 61: 34 (1884).
Avledn. (till -ren 1): sederenhet, r. l. f. [jfr t. sittenreinheit] (i sht i vitter stil) renhet i sederna, moralisk l. sedlig renhet; särsk. om sexualmoralisk renhet, övergående i bet.: kyskhet. SvLittFT 1836, sp. 202. (K. XII:s) tuktighet och sederenhet voro så stora, att han visst icke njöt af ”slipprigheter”. Wirsén Krit. 266 (1897, 1901).
(1, 2) -ROMAN. [jfr t. sittenroman] i sht litt.-hist. roman som utgör en sedeskildring. Ahnfelt VLitt. 1: 497 (1875). Eugen Onegin. Rysk sederoman på vers. Jensen Puschkin Titelbl. (1889).
-RÅHET~20 l. ~02. [jfr t. sittenroheit] (numera bl. tillf.) råhet i sederna. HSH 9: 156 (c. 1740).
-RÄTTELSE. (†)
1) moralisk (för)bättring. Kolmodin QvSp. 1: A 2 b (1732). Heinrich (1828).
2) sedligt rättesnöre, morallära. Möller (1790). Heinrich (1828).
(1, 2) -SATIR. i sht litt.-hist. satir riktad mot sederna l. de sedliga förhållandena inom en viss krets l. miljö l. under en viss tidsepok o. d.; satirisk sedeskildring; jfr moral-satir. Den enkelt lärande fabelsagan, den bittra hämnande sedesatiren, hafva i .. Aesopus, Iuvenalis sina godkända förebilder. Leopold 5: 193 (c. 1827). Lamm i 3SAH LIII. 2: 233 (1942).
(1, 2) -SATIRIKER. i sht litt.-hist. jfr -satir. Warburg Lenngren 134 (1917).
-SINT, se A.
(2, 2 c) -SKICK. (†) sedligt l. moraliskt tillstånd. Rosenstein 2: 302 (1789).
(1, 2) -SKILDRANDE, p. adj. om framställning l. konstverk l. författare l. konstnär: som utgör en sedeskildring resp. är sedeskildrare. Strindberg Brev 3: 104 (1882).
(1, 2) -SKILDRARE.
1) jfr -skildring 1. CVAStrandberg 5: 249 (1862). (Olof von Dalin) var framför allt moralist och sedeskildrare. Böök Stridsm. 80 (1910).
2) konst. jfr -skildring 2 samt -målare 1. PT 1905, nr 235 A, s. 3. Rokokons talrika sedeskildrare .. operera mellan ytterlighetsgränserna: kamerajägaren och moralisten. Lindblom Rokokon 68 (1929).
(1, 2) -SKILDRING. [jfr t. sittenschilderung]
1) (skriftlig) framställning som skildrar människors seder o. bruk o. dagliga liv inom en viss krets l. miljö l. under en viss tidsepok; särsk. motsatt: historisk skildring o. biografi; jfr -bild 2, -dikt, -drama, -komedi, -målning 2, -roman, -satir. CJLAlmqvist i Svea 14: 106 (1831). På dramatiska teatern har jag sett Sardous sedeskildring ”Familjen Benoiton”. Rydberg Brev 1: 53 (1866). Det finnes i denna märkvärdiga bok (dvs. Sienkiewicz' Familjen Polaniecki) en mängd utmärkta sedeskildringar. PT 1901, nr 114 A, s. 3. Hellström RedKav. 276 (1933).
2) konst. målning l. teckning l. konstverk som utgör en genrebild; jfr -bild 1, -målning 1. Hogarths .. sedeskildringar. Eichhorn Stud. 2: 205 (1872). Lindblom Rokokon 67 (1929).
-SKOLA. (sede- 17381872. sedo- c. 17501788) [jfr t. sittenschule] (†) skola i vilken eleverna få en moralisk uppfostran l. uppfostras till goda l. kultiverade seder o. d.; äv. oeg. l. bildl., om ngt som fyller en liknande uppfostrande uppgift. CGTessin (1738) i 2Saml. 4: 182 (oeg.). Många gå i sede-Scholar och lära wackra utwärtes dygder och seder. Murbeck CatArb. 6: 42 (c. 1750). Man sade mig att .. (ett rött hus med allegoriska figurer) var Comedie-Hus, och jag blef glad att höra dessa Sede-Scholor icke vara här (i Karlskrona) beständigt upprättade. Linnerhielm 1Br. 114 (1797). SvTyHlex. (1872).
-SKÄMMARE. (†) person som icke rättar sig efter de på en ort o. d. rådande normerna för uppträdande o. handlande. Hagström Herdam. 2: 153 (cit. fr. 1674). Därs. 4: 203 (i handl. fr. 1741).
-SLAPP. (sede- 1853 (: sedeslappheten). sedes- 1868) (numera föga br.) som utmärkes av en slapp moral. En ohederlig vandel och en sedesslapp tukt. Bolin Statsl. 1: 104 (1868).
Avledn.: sedeslapphet, r. l. f. (numera föga br.) slapphet i moraliskt avseende. Thomander 2: 328 (1853).
-SPRÅK. (sede- 17831938. sedo- 1794) [jfr t. sittenspruch] (numera föga br.) ordspråksliknande, kort sats l. sentens l. ordspråk o. d. som har ett sedelärande l. moraliserande innehåll l. utgör en allmän levnadsregel o. d. HFinSkolvH 3: 372 (1783). Bror, dina sedespråk jag skulle högre skatta, / Om jag ej funne dem hvardagliga och platta. Remmer Tart. 16 (1820). Det gamla svenska sedespråket .. Mans ord, Mans ära. Wallin Rel. 4: 153 (1832). Hela den visdomsskatt, som låg samlad i Havamal och i förfädernas sedespråk. Ljunggren SmSkr. 2: 66 (1879). Östergren (1938). särsk. (†) i uttr. (konung) Salomos sedespråk, Salomos ordspråk (se ordspråk 2 c). Salomos Sedespråk. Ödmann StrSaml. 1: 12 (1785). Konung Salomos Sedespråk. 2VittAH 9: 406 (1805, 1811). Heinrich (1828).
-STADGA. (†) sederegel. Frey 1844, s. 318.
-STATISTIK. (numera föga br.) moralstatistik. Rein Psyk. 1: 351 (1876).
-STIFTARE. (†) stiftare av morallag(ar). CAEhrensvärd Brev 2: 296 (1799). Rydberg Myt. 2: 74 (1889).
-STRÄNG. [jfr t. sittenstreng] som utmärkes av stränghet i moraliskt (särsk. sexualmoraliskt) l. sedligt avseende, med stränga åsikter o. fordringar (på sig själv o. andra) med avs. på moralen (särsk. sexualmoralen) l. sedligheten. Rydberg Sägn. 16 (1874). Zenon var .. den sedestränga stoicismens lärofader. Bergman UpptBosc. 15 (1901). (Martin Bircks) allt annat än sedestränga lif. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 614 (1916). En rad sedestränga och nitälskande påvar. Grimberg VärldH 9: 525 (1940).
Avledn.: sedestränghet, r. l. f. Rosenius Bud 259 (1858).
(2, 2 f) -SÄTT. (†) sätt med avs. på seder l. uppträdande o. d. Lundberg Paulson Erasmus 170 (1728).
(1, 2) -TECKNANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) sedeskildrande. Levertin G3 250 (1894).
(1, 2) -TECKNARE. (i sht i vitter stil)
1) sedeskildrare (se d. o. 1). (Dickens) gäller (i Förenta staterna) .. numera blott såsom medelmåttig och afundsfull sedetecknare. Frey 1850, s. 325.
2) konstnär som framställer (teckningar l. målningar o. d. som äro) genrebilder. Wilkes hade angripit sedetecknaren (Hogarth) i en tidning. Estlander KonstH 17 (1867). Laurin Skämtb. 79 (1908).
(1, 2) -TECKNING. (i sht i vitter stil) sedeskildring (se d. o. 1). Cygnæus 6: 343 (1865). Björck HeidenstSek. 91 (1946).
(2, 2 c) -TILLSTÅND~02 l. ~20. sedligt l. moraliskt tillstånd. Hvad skulle .. (Jesu lära) icke ännu kunna vidare göra, till förbättring af vårt allmänna och hvar enskilt menniskas sedetillstånd? Lehnberg Pred. 1: 46 (c. 1800).
-TUKT. [jfr t. sittenzucht] (†) sedlig tukt l. fostran. Strinnholm Hist. 4: 377 (1852).
(2 c) -UPPLÖSANDE~0200, p. adj. (sedes-) jfr -upplösning. SAOL (1950).
(2 c) -UPPLÖSNING~020. upplösning l. uppluckring av moralen inom ett samhälle l. hos en enskild person. CGNordforss i 2SAH 10: 252 (1822).
-VANA, se sedvana.
-VANLIG, se sedvanlig.
(2 c) -VÅRD. (numera nästan bl. i Finl.) om verksamhet som utövas för att befrämja goda seder o. god moral inom ett samhälle o. d., särsk. en kyrklig församling. Om (den blekingska) Nationens Sedevård och Disciplin. StadgBlekNatLd 1838, s. 9. Kyrkorådet tillkommer: att handhafva den kristliga sedevården och kyrkotukten i församlingen. FFS 1918, nr 59, s. 24.
(2 c) -VÅRDANDE, p. adj. (numera nästan bl. i Finl.) som utövar en viss verksamhet för l. som gm sin verksamhet bidrar till befrämjandet av goda seder o. god moral inom ett samhälle o. d., särsk. en kyrklig församling. Svedelius SmSkr. II. 2: 83 (1888).
(2 c) -VÄKTANDE, p. adj. (numera bl. i vitter stil, tillf.) som vakar över seder o. moral inom ett samhälle o. d. Strindberg Inf. 208 (1897; fr. orig.: censeurs).
(2 c) -VÄKTARE. [efter lat. custos morum] (i sht i vitter stil) person som vakar över seder o. moral inom ett samhälle o. d., moralens l. sedernas väktare; äv. oeg., om tidskrift o. d. NF 3: 690 (1879). Det myckna klander, som sedeväktaren Argus har att utdela. Svanberg SvStil. 12 (1936).
Avledn.: sedeväkterska, f. (i sht i vitter stil) kvinnlig sedeväktare. Östergren (1938).
-VÄRLD. [jfr t. sittenwelt] (†) värld l. område av tillvaron som moralen representerar, moralvärld. Atterbom Siare 1: 242 (1841).
-ÄLSKARE. (numera bl. i vitter stil, tillf.) person som älskar l. ivrar för goda seder l. god moral. LittT 1796, s. 435.
C (†): SEDERS-KONST, se B.
D: SEDES-LÖS, se d. o. —
-REN, -SLAPP, -UPPLÖSANDE, se B.
E: (numera bl. ngn gg, arkaiserande, nästan bl. i ssgn -lärande): SEDO-BUD, -LAG, -LEVNAD, -LÄRA, -LÄRANDE, -LÄRARE, -LÄRARINNA, se B.
(2) -LÄRD, p. adj. (†) uppfostrad till goda seder. Serenius (1734, 1757; under tutored). Dens. (1741).
-LÄXA, se B.
-LÖS, se sedeslös.
-MÅLNING, se B.
(2) -PLIKT. (†) moralisk plikt. Ödmann StrFörs. 1: 7 (1799).
(1 a ι) -PRÅNG. (†) om praktfulla rituella ceremonier l. dyl.; jfr prång, sbst.3 1. Serenius (1734, 1757; under formality). Dens. (1741).
-REGEL, se B.
(2, 2 f) -RIK. [jfr t. sittenreich, dygdig] (†) hövisk, belevad. Serenius (1734, 1757; under complaisant).
(2) -SAGA. (†) saga med sedelärande innebörd, moraliserande saga l. dyl. Hammarsköld SvVitt. 1: 367 (1818).
-SKOLA, -SPRÅK, se B.
-VANA, se sedvana.
Avledn. (till 2): SEDA, v. i ssgn om-seda.
SEDAD, p. adj. [jfr t. gesittet] (†) kännetecknad av goda seder, hyfsad, kultiverad o. d. (Han hade under de 22 år han bott samman med henne) aldrig hört et oförståndigt eller trugande ord falla af hännes mun .. et slikt exempel är rart bland almogen, och torde wara likaså sälsynt hos dem, som inbilla sig wara mer sedade än bönder. GbgMag. 1760, s. 393. Dåren kan icke vara klok, eller vilden sedad! Thorild (SVS) 1: 427 (1782).
Spoiler title