SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEGRA se3gra2, v.2, förr äv. SEJGRA l. SEJGERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Polhem Bet. 1: 5 (1721) osv.) ((†) segering Almström KemTekn. 1: 234 (1844)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(seger- i ssgr 1685 (: Segerhyttans, gen. sg. best.) osv. segra 1695 osv. seigera (seijg-) 1691. seijger- i ssgr 1691 (: seijger hytta .. seijger ungnar). seijgra c. 1687. säg- 1889)
Etymologi
[jfr d. sejgre, nor. seigre; av t. seigern, sippra, droppa, segra; jfr fht. irseigrēn, sina, ta slut, t. erseigern, sina, förtorka, komma (ngt) att uttorka; i avljudsförh. till fht. sīgan, sjunka, o. SIGA (o. sannol. avledn. av det adj. som föreligger i mht. o. ä. t. seiger, långsamt droppande, smaklös, jolmig m. m.)]
metall.
1) intr.: (ut)smälta l. utskiljas o. d.
a) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om metall o. d.: (droppvis) (ut)smälta l. (av)rinna l. vid ökande temperatur utskiljas (från l. ur en uppvärmd metallegering o. d.). Åtskilliga Järnkorn lågo .. inwecklade (i blyet). Wid lindrig flameld segrade allt Blyet därifrån och lämnade Järnet rent. Rinman JärnH 569 (1782). En half mark Guld hade .. segrat ifrån den öfriga svårsmälta blandningen, och låg i helt små korn på digelbotten. VetAH 1791, s. 218. jfr UR-, UT-SEGRA.
b) i den särsk. förb. SEGRA TILLSAMMANS.
c) om lättsmältare l. svårsmältare beståndsdel(ar) i stelnande metallegering (l. förorening(ar) i stelnande stålgöt) o. d.: avskiljas från den mera homogena massan (o. bilda segregat); äv. om stelnande metallegering o. d.: avskilja lättsmältare l. svårsmältare beståndsdelar från den mera homogena massan, vilka ansamlas till de sist resp. först stelnade partierna; ss. vbalsbst. -ing särsk. dels om förhållandet att lättsmältare l. svårsmältare beståndsdelar i legering (l. föroreningar i stålgöt) o. d. under stelningsprocessen avskiljas från den mera homogena massan o. ansamlas (bilda segregat) vid de sist resp. först stelnade partierna (äv. kallat segring i stor skala) l. fördelas ojämnt mellan de enskilda kornens inre o. deras gränsområden (äv. kallat segring i liten skala), dels konkret, om segregat. Med silfver sammansmälter jern och stål ganska lätt, men de åtskiljas under stelnandet, och genom ett slags segring utpressas silfverkulor rundt omkring ytan af regulus. Berzelius Kemi 2: 656 (1822). Med segring förstår man järnets benägenhet att vid stelning utskilja de ingående föroreningarna, så att de blifva olika fördelade i grundmassan. 2UB 5: 316 (1902). Vid gjutning hafva samtliga bronser stor benägenhet att ”segra”, d. v. s. att vid stelnandet afskilja korn af annan procentisk sammansättning än själfva legeringen. 2NF 4: 262 (1905). JernkA 1935, Bih. s. 24 (konkret). SvTeknUppslB 2: 52 (1939: segring i liten skala). I en kopparfri bly-tenn-antimonlegering skulle tenn-antimonkristallerna, som äro lättare än grundmassan, stiga till ytan, allteftersom de utskiljas ur smältan (segra). HbVerkstTekn. 1: 315 (1944). En del legeringar ha under stelnandet benägenhet att utskilja vissa beståndsdelar ur den från början likformiga smältan, s. k. segring. IngHb. 6: 638 (1954). jfr UT-SEGRA.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) gm upphettning av legering l. mineral o. d. bringa en l. flera mera lättsmälta komponenter att utskiljas; ofta med obj., dels betecknande vad som på sådant sätt utskiljes (i sht i uttr. segra ngt från l. ur ngt), dels betecknande legering l. mineral o. d. varur metall o. d. på sådant sätt utskiljes l. oraffinerad metall o. d. som på sådant sätt renas (stundom övergående i bet.: rena l. raffinera enligt sådan metod); ofta i fråga om sådant utskiljande av silver ur råkoppar (l. skärsten) gm tillsats av bly o. därpå följande upphettning; äv. med subj. betecknande ugn o. d.; i pass. stundom övergående i intr. bet., om beståndsdel i legering: smälta o. skiljas ut vid upphettning (jfr SEGRA UT 2). Hiärne RelLabChem. 14 a (c. 1687). Seijgerandet af silfwer haltig skierstehn. BergskollArk. BrevSupplik. 1692, 1: 189 a (1691). HC11H 12: 100 (1697; om ugnar). (Den saxiska) kopparskifwern håller jemte kopparen något silfwer, som derutur förut, igenom tilsatz af bly segras och frånskiljes. Bromell Berg. 84 (1730). Huru genom et nytt sätt at segra Guld-Kopparen, bekommits på samma tid .. som förut, omtrent dubbelt så mycket Guld. Bergman ÅmVetA 1768, s. 29. (Sv.) Segra metaller. (Fr.) Affiner les métaux. Nordforss (1805). I anseende till slaggen, så utgör den .. ett förwaringsmedel emot järnets förbränning, hwaruti det kan fällas, segras ifrån sin slagg, och förenas eller wälla tillsammans. Rosborg StångjSmid. 35 (1809). Ur malmer, innehållande gedigen metall, erhålles råvismut genom segring .. i upphettade, lutande järnrör. 2NF 32: 845 (1921). (T.) seigern .. (sv.) [ut]segras, utsmältas. TySvOrdb. 2147 (1932). Lindroth Gruvbrytn. 2: 58 (1955; om ä. förh.). jfr UTSEGRA o. GULD-, SÖNDER-SEGRING. särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels (om metall o. d.): som utskilts ur legering o. d. gm segring, dels (om malm l. mer l. mindre renad metall o. d.): som återstår, sedan en l. flera metaller o. d. (till största delen) utskilts gm segring. VetAH 1761, s. 77 (om skärsten som undergått segring). Almroth Kem. 591 (1834; om koboltmalm varur vismut segrats). (T.) Seigerblei .. (sv.) segrat bly. TeknOrdb. 1149 (1951).
Särsk. förb. (metall.): SEGRA TILLSAMMANS. (†) till 1 b, om myrmalm: (vid upphettning) smälta samman (till färskor). JernkA 1850, s. 202.
SEGRA UR10 4. (i sht i skildring av ä. förh., mera tillf.) till 1, 2, = segra ut; särsk. till 2, = segra ut 2; i pass. äv. övergående i intr. bet. TySvOrdb. 44 (1932). jfr ursegra.
SEGRA UT10 4. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr utsegra.
1) till 1.
a) till 1 a: (droppvis) utsmälta l. vid ökande temperatur utskiljas. För blåsrör smälte .. (blandningen av guld o. molybden) trögt ensam, och Guldet segrade ut i små korn. VetAH 1791, s. 218.
b) till 1 c, om lättsmältare l. svårsmältare beståndsdelar i stelnande metallegering o. d.: segra (o. gå ut l. upp till ytan) l. dyl.; svettas ut. Om stål och silfver smältas tillsammans och hållas en längre tid flytande, så får man en fluten massa, uti hvilken silfret och stålet synas förenade ..; men då de stelna under afsvalning, så segra silfverperlor ut och bekläda stålets yta. JernkA 1821, s. 131.
2) till 2: gm segring utskilja (metall) ur legering l. malm o. d. (äv. i uttr. segra ut ngt ur, i sht förr äv. utur ngt); i pass. äv. övergående i intr. anv., om metall o. d.: smälta o. skiljas ut (ur malm o. d.). At segra ut Tennet utur Kopparen. VetAH 1752, s. 252. Under den sachsiska blåfärgsindustrins tidigare skede gaf man knapt akt på vismutmetallen, som vid koboltmalmernas rostning segrades ut redan vid lindrig upphettning och nedrann genom rosten i askrummet. UB 4: 187 (1873).
Ssgr (i allm. till 2; metall.): A (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): SEGER-ARBETE. [jfr t. seigerarbeit] (†) segringsarbete. Odelstierna Reseber. 101 (1692).
-BLY. [jfr t. seigerblei] (numera föga br.) segringsbly. Rinman (1789).
-HYTTA. [jfr d. sejgerhytte, t. seigerhütte] segringshytta. EOdelstierna (1685) i SvBibl. 2: 288. —
-HÄRD. [jfr t. seigerherd] segringshärd. Rinman 1: 729 (1788).
-KOPPAR. [jfr t. seigerkupfer] (†) silverhaltig råkoppar (vartill bly tillsatts o. som är) avsedd att undergå segring (jfr segrings-koppar); äv. dels om råkoppar varur silvret utsegrats, dels: segringsvärdig koppar. Rinman 563, 564 (1789). NF 14: 823 (1890).
-LÖN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1663). (†) lön för segringsarbete. Bromell Berg. 85 (1730).
-STYCKE. [jfr d. sejgerstykke, t. seigerstück] segringsstycke. Rinman 1: 416 (1788).
-TÅNG. (†) om tång använd vid guldsegring för anbringande av ett stycke tackjärn i smältan i segringshärden. Rinman 1: 729 (1788).
-UGN. [jfr d. sejgerovn, t. seigerofen] segringsugn. BergskollArk. BrevSupplik. 1692, 1: 189 b (1691: seijger ungnar).
-VERK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1734). (†) segringshytta. Odelstierna Reseber. 101 (1692). Rinman 1: 454 (1788).
-VÄRDIG, adj.2 (adj.1 se sp. 1678). segringsvärdig; äv. om kvantitet av silver i råkoppar: som det lönar sig att utvinna gm segring. Odelstierna Reseber. 101 (1692; om kvantitet av silver i råkoppar); jfr Lindroth Gruvbrytn. 2: 324 (1955). Bergman ÅmVetA 1768, s. 15 (om råkoppar).
B (i ssgr som ansluta sig till 2 numera i sht i skildring av ä. förh.): SEGRINGS-ARBETE~020. (arbete med) segring; jfr seger-arbete. Hermelin SegringsförsFalunAvesta 1: 32 (1771).
-BLY. bly som tillsättes silverhaltig råkoppar (l. skärsten) för segring; silverhaltigt bly som segrats ur råkoppar (l. skärsten); jfr seger-bly. JernkA 1827, s. 249.
(1 c) -FENOMEN. jfr fenomen I 1. JernkA 1930, s. 95.
(1 c) -FRI. fri från (strimmor o. d. av) segregat. JernkA 1935, Bih. s. 37 (om stålgöt).
-GATA. [jfr t. seigergasse] (†) ränna genom vilken det från segringsstyckena utsmälta silverhaltiga blyet nedrinner; jfr gata 3 e. UB 4: 194 (1873).
-HYTTA. hytta (se hytta, sbst. 2) för segring (av råkoppar); jfr seger-hytta. Wikforss (1804; under seigerhütte).
-HÄRD. härd (se härd, sbst.1 3 b) för segring; jfr seger-härd. Hermelin SegringsförsFalunAvesta 1: 27 (1771).
-KOPPAR. (numera föga br.) silverhaltig råkoppar avsedd att undergå segring; jfr seger-koppar. Rinman 2: 563 (1789).
-KOSTNAD. kostnad för segring (av råkoppar). Rinman 2: 563 (1789).
-METOD. metod för l. bestående i segring. Hermelin SegringsförsFalunAvesta 1: 21 (1771).
(1 c) -OMRÅDE~020. i (stelnande) legering o. d.: område där segregat bilda(t)s; jfr -ställe. JernkA 1930, s. 149.
(1 a, c, 2) -PROCESS. jfr process, sbst.1 1, 5; särsk. till 2 (motsv. process, sbst.1 1). Lindroth Gruvbrytn. 2: 328 (i handl. fr. 1770).
-SILVER. (icke finerat) silver utvunnet medelst segring. JernkA 1827, s. 253.
-SKIVA. (numera föga br.) skivformigt segringsstycke. Nyström (1794). Björkman (1889).
-SLAGG. [jfr t. seigerschlacke] slagg bildad vid segring. Segringsslagg, på tyska Saigerdörner, Saigerkräz, kallas den röda slaggen af förbränd koppar, som samlas vid segring (efter tillsats av bly). Rinman (1789).
-SMÄLTNING. smältning för segring. Rinman 1: 250 (1788).
(1 c) -STRIMMA. strimma av segregat (i stål l. annan legering). SvTeknUppslB 2: 52 (1939).
(1 c) -STRUKTUR. struktur (hos stål l. annan legering) som framkallats gm segring. JernkA 1945, s. 293.
-STYCKE. av silverhaltig råkoppar sammansmält med bly bestående stycke l. rund skiva varur bly jämte silver utskiljes gm segring; jfr seger-stycke. ConvLex. 7: 1279 (1837).
(1 c) -STÄLLE. i stålgöt l. annan legering: ställe där segregat samlats; jfr -område. JernkA 1930, s. 96.
-SÄTT. jfr -metod. VetAH 1761, s. 78.
-UGN. smältugn för segring; jfr seger-ugn. JernkA 1827, s. 242.
-VERK. (numera bl. tillf.) segringshytta; jfr seger-verk, sbst.1 JernkA 1827, s. 242.
-VÄRD, adj. segringsvärdig. JernkA 1827, s. 234 (om råkoppar).
-VÄRDIG. om legering o. d.: som det lönar sig att segra; särskilt om silverhaltig råkoppar; jfr seger-värdig, adj.2 Lindroth Gruvbrytn. 2: 328 (1955).
(1 c) -ZON. jfr -område. JernkA 1932, s. 385.
Avledn.: SEGRARE, sbst.2, m. [jfr t. seigerer] (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 2: arbetare som sysslar med segring. Wikforss 2: 592 (1804). Lindroth Gruvbrytn. 2: 327 (1955).
Spoiler title
Spoiler content