SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEKURS, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(secours 16321730. securs (secc-) 1641c. 1710)
Etymologi
[av fr. secours (motsv. mlat. succursus), till secourir, bispringa, av lat. succurrere, ila till hjälp, av sub (se SUB-) o. currere (se KURS)]
(†) hjälp, bistånd; äv. konkret, om ngt som sändes ss. hjälp, särsk.: hjälptrupp. AOxenstierna 7: 29 (1632). Man fruchtar sigh her (i Frankrike) inthet rätt synnerligh för dee stoora securser Spanien i detta år får af Käysaren, effter deeras saker her .. medh fålck och penningar stå temmeligh wäl. HSH 9: 210 (1657). (De danska sändebuden begärde) at .. (kurfursten av Brandenburg) med någon secours wille försterkia thet danska folket, som hade nyligast fattat posto på Rügen. Spegel Dagb. 87 (1680). Jag är ofta obligerad at wända mig til stratagèmer och ruser (dvs. knep o. lister), förr än jag ärhållit secours. Dalin Vitt. 4: 11 (1730).
Spoiler title
Spoiler content