SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEMOLOGI sem1ologi4 l. se1mo-, l. -ωl-, stundom -lω-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Etymologi
[ombildning av SEMASIO-LOGI efter mönster av orden FONOLOGI o. MORFO-LOGI (o. tidigast använt av A. Noreen); jfr äv. (det senare uppträdande) eng. semology. — Jfr SEMEM]
språkv. lära(n) om de språkliga uttrycksmedlens l. tecknens tankeinnehåll l. betydelse, betydelselära; jfr SEMANTIK, SEMASIO-LOGI, SEMIOTIK 2. ANoreen i 2NordTFilol. 6: 176 (1898). Kortast uttryckt kan man .. säga, att semologien handlar om sememerna liksom fonologien om fonemerna och morfologien om morfemerna. Dens. VS 5: 6 (1904). NysvSt. 1962, s. 39.
Avledn.: SEMOLOGISK1040, adj. språkv. som utgör l. tillhör l. har avseende på l. samband med semologi l. språklig innebörd l. betydelse; jfr semantisk, semasio-logisk. Noreen VS 5: 31 (1904). Johannisson VerbPostverbPartKomp. 27 (1939).
Spoiler title
Spoiler content