SENALJ senal4j, r. l. f. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. senail(l)e; sannol. av fr. dial. senaille, f., sådd, frö, korn (jfr mlat. senaillia, sådd), sidoform till fr. semaille(s), f. (pl.), sådd, frö, korn, av lat. seminalia, n. pl. (i mlat. äv. f. sg.), sådd, gröda, substantivering av seminalis, adj., sådd-, till semen, frö (se SEMINERA)]
(numera knappast br.) koll., ss. beteckning för diamantskärvor som försetts med facetter. JournManuf. 4: 114 (1834). Kjellin (1927).
SAOB
