SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SEPIA se4pia (sépia Dalin; jfr LoW (1889; med uppgift om såväl akut som grav accent)), förr äv. SEPPIA, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2 r. l. f. (SvTyHlex. (1851) osv.), äv. (föga br.) n. (SvUppslB (1935), 2SvUppslB (1953)), i bet. 3 r. l. f.; best. -n, ss. n. -t; pl. (i bet. 1) -or (Kruhs UndrV 570 (1884) osv.) ((†) -er Hartman Naturk. 232 (1836), Thomée Lindner o. Lachmann 484 (1850)).
Ordformer
(sepia 1825 osv. sepie 1578. sepie- i ssgr 1838 (: Sepiefiske)1877 (: sepiesvarta, pl.). sepier, pl. 18361850. seppia 18431870. sæpia 1834)
Etymologi
[jfr t. sepia, sepie, eng. sepia, fr. sépia, it. seppia; av lat. sepia, av gr. σηπία, till σήπω, kommer (ngt) att ruttna, ruttnar (se SEPTISK); bläckfisken ruttnar snabbt efter döden]
1) zool. (den i sht i Medelhavet o. Atlanten förekommande) bläckfisken Sepia officinalis Lin., vanlig bläckfisk (äv. kallad vanlig sepia); äv. (i sg. l. pl.) om släktet Sepia Lin. Tagh been aff Sepie, thet är black fisk itt quintin, Mastix tw quintin (m. m.) .., stötes och göres til pulwer, och ther mz gnides tenderna. BOlavi 31 b (1578). Ett af de vigtigaste slägtena bland tiofotingarne är Sepian. 1Brehm III. 2: 265 (1876). I bläckfiskarnes familj äro tre slägten i synnerhet framstående: åttfotingarne .. samt kalmarerna och sepiorna. Kruhs UndrV 570 (1884). En af de i Medelhafvet allmännaste bläckfiskarna är den vanliga sepian .., hvars ovala, platta, af flera lager hvita och lätta kalkskifvor bestående skal ofta finnes uppkastadt på stranden, stundom äfven vid Nordsjöns kuster. (Stuxberg o.) Floderus 3: 495 (1904). Renner Berge o. Lanier 165 (1930).
2) om den mörkbruna vätska som finnes i bläcksäcken hos sepia (i bet. 1) o. vissa andra bläckfiskar; äv. om mörkbrunt färgämne som erhålles av denna vätska o. som användes bl. a. till laveringar (äv. om förfalskning l. imitation av detta färgämne); äv. om den mörkbruna färgnyans som detta ämne ger l. om teknik som användes vid färgläggning med detta ämne; jfr BLÄCK, sbst.1 2. Hartman Naturk. 232 (1836). En skizz i sepia af en gudstjenst i Löfmocks fjellkapell. Wieselgren Bild. 190 (1881, 1889). Bläckfiskens sepia, af hvilken man bereder målarfärg. LfF 1899, s. 63. (Bord-)skifvan, målad i sepia, framställer en utsikt öfver Strömsholms slott. Upmark Möbl. 80 (1913). Vid våra fötter (stråla) sjöstjärnornas konstellationer .. i karmosinrött, sepia och malva. Pehrson Beebe KamSkrbl. 35 (1928). I handeln förekommande sepia är vanl. uppblandat el. blott surrogat. SvUppslB (1935).
3) (i fackspr.) om det huvudsakligen av kalciumkarbonat bestående ryggskalet hos sepia (i bet. 1), vilket bl. a. användes för att ge burfåglar tillskott av kalk o. ss. polermedel, sepiaskal; jfr VALFISK-FJÄLL. AnwAftryckKopparstStentr. 5 (1834). Detta lager (av fina, vita plattor av kalciumkarbonat) möjliggör sepians användning för polering av fina träarbeten .. och för tillverkning av gjutformar för fina guldarbeten. MeyerVarulex. (1952).
Ssgr (i allm. till 2): A: (13) SEPIA-ARTAD, p. adj. särsk. till 2. Arsenius MannKläd. 341 (1902; om färgton).
(1) -BEN. [jfr nylat. os sepiæ] (numera föga br.) = -skal; jfr sepia 3 o. ben, sbst.1 I 3 c. Dahlberg Hartwig LifvHafv. 205 (1863). Ekenberg (o. Landin) 276 (1889).
-BRUN. [jfr t. sepiabraun] brun ss. sepia. Sepiabruna nuancer. Freja 1873, s. 172.
-BRUNT, n. sepiabrunt färgämne l. sepiabrun färgnyans; jfr sepia 2. Thomée Egli Geogr. 341 (1865; om färgämne). TurÅ 1953, s. 263 (om färgnyans).
(1) -FISK. (†) sepia. ConvLex. 7: 1232 (1837).
(1) -FISKE. (sepie- 1838) Nilsson Ur. I. 1: 28 (1838).
-FÄRG. jfr sepia 2. Roosval Vogel PraktFotogr. 228 (1901; om färgnyans). BokNat. Liv. 311 (1951; om färgämne).
-FÄRGAD, p. adj. Strindberg Inf. 113 (1897; i pl., om moln).
(1) -HONA. 4Brehm 15: 23 (1931).
-KOPIA. (i fackspr.) sepiafärgad ljuskopia; särsk. om kopia (av ritning o. d.) med vita linjer på sepiafärgad botten. SD 1915, nr 63, s. 1.
Ssg (i fackspr.): sepiakopie-papper. sepiakopieringspapper. VaruhbTulltaxa 1: 254 (1931).
-KOPIERING. (i fackspr.) framställning av sepiakopior. SvUppslB 17: 499 (1933).
Ssgr (i fackspr.): sepiakopierings-förfarande. 2NF 16: 900 (1911).
-papper. papper använt vid sepiakopiering. SD 1915, nr 63, s. 1.
-KORT. (förr) fotografi som undergått sepiatoning. SvD(A) 1917, nr 344 B, s. 7.
-LAVERING. konst. lavering med sepiafärg; särsk. konkret. Kroon Reprodukt. 88, pl. 2 (1935).
-LAVYR. konst. jfr -lavering. Hoppe EMartin 260 (1933).
-MANER. konst. jfr -teknik. NF 1: 933 (1876).
-MÅLNING. konst. jfr -lavering. Wrangel Minn. 8 (1925).
-PAPPER. [jfr t. sepiapapier, eng. sepia paper, fr. papier sépia] (i fackspr.) sepiakopieringspapper. SvFotogrSamfT 1904, nr 3, s. 8.
(1) -SKAL. [jfr t. sepiaschale] (i fackspr.) = sepia 3. Brehm DjurV 1: 438 (1939).
-SVART. (sepie- 1877) jfr -färgad. Malm Fauna 614 (1877).
-TECKNING. konst. jfr -lavering. NF 1: 933 (1876).
-TEKNIK. konst. teknik vid sepiamålning. Fåhræus NKonstEss. 21 (1926, 1929).
-TON. färgton som är kännetecknande för l. liknar sepia. NyhNumaPeterson 1898, nr 5—6, s. 9. —
-TONING. [jfr eng. sepia toning] (förr) behandling av en på framkallningspapper utförd svartvit kopia så att de svarta partierna fingo en sepiabrun ton (t. ex. gm blekning i en lösning innehållande ferricyankalium o. bromkalium, följd av behandling med en lösning av svavelnatrium). FotogrT 1910, s. 149.
-TRYCK. (i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr -kopia, -kopiering. GrafUppslB 493 (1951).
(1) -ÖGA. om sepias öga. 4Brehm 15: 23 (1931).
B (numera föga br.): SEPIE-FISKE, -SVART, se A.
Spoiler title
Spoiler content