SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SERAFISK sera4fisk, förr äv. SERAFIMISK l. SERAFINSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. z-, -aph-. -imisk 1783. -insk 16151748. -isk 1728 osv.)
Etymologi
[jfr t. seraphisch (ä. t. seraphinisch), eng. seraphic, fr. séraphique, nylat. seraphicus; avledn. av SERAF (o. SERAFIM)]
1) motsv. SERAF 1, SERAFIM 1: som är l. tillhör l. avser l. (t. ex. gm sitt utseende l. sin sång) liknar l. påminner om en seraf(s) l. seraferna(s); äv. övergående dels i bet.: himmelsk, änglalik, eterisk, översvinnlig o. d., dels i bet.: ren, oskyldig o. d., dels (mera tillf.) i bet.: upphöjd l. djupsinnig l. dyl. Lundberg Paulson Erasmus 166 (1728). Ängelens Zeraphiske Vingar. Lidner (SVS) 2: 206 (c. 1785). I slöjan sitt blomstrande anlet / Höljde Prinsessan och gret, och tänkte serafiska tankar. Stagnelius (SVS) 3: 94 (1817). En recensent uti Journal de Francfort prisade .. (Jenny Lind) i följande ordalag: .. Menniskohjertat har alltid .. en orörd sträng, färdig att emottaga och beundra de serafiska toner, som Gud förlänat åt jordens englar. Hellberg Samtida 2: 57 (1870). Han knackade; Helens serafiskt lugna röst svarade: Stig in. Bergman JoH 305 (1926). Det serafiska förhållande han lever i till sin bästa väns hustru. GHT 1936, nr 101 A, s. 3. Denna serafiska och svårfattliga statsmannavisdom (rörande riksdagens arbete o. det politiska livet). Krusenstjerna Fatt. 2: 93 (1936). särsk.
a) om diktning l. diktare: som gm att behandla översvinnliga l. religiösa ämnen l. gm sedlig renhet i ämnesval o. uttryckssätt (l. gm översvinnlig skönhet i framställningssättet o. d.) påminner om en seraf l. serafer. Häll! Germaniens ära, du, serafiske Klopstock. Thorild (SVS) 1: 45 (1781). (E. Björcks) skaldskap är särskildt framhållet såsom det rena, det serafiska. Strindberg TjqvS 2: 161 (1886). (Sainte-Beuve) hade svärmat för den serafiske Lamartine. Böök 4Sekl. 95 (1927).
b) i utvidgad anv.
α) (†) i uttr. den förnyade serafinska ordensdagen, om den dag då serafimerorden (se d. o. 2) instiftades. Fyra Minnes-Ord, På then förnyade Seraphinske Ordens dagen i Swerige. Troilius (1748; titel på broschyr).
β) [sannol. efter en motsv. anv. av ry. serafimskij; jfr ry. velikij angel'skij obraz, om levnadssätt l. dräkt kännetecknande för munk av högsta graden (eg.: stort änglalevnadssätt)] (†) i fråga om ä. förh. inom den grekiskortodoxa kyrkan: som kännetecknade den högsta graden inom munkväsendet. Petreius Beskr. 6: 42 (1615; om kläder).
2) (tillf., skämts.) motsv. SERAF 3, SERAFIM 3: som är serafimerriddare. NNisse 1892, nr 49, s. 1.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. nylat.; Franciscus av Assisi såg 1224 i en vision (den korsfäste Kristus ss.) en seraf o. var efter visionen stigmatiserad o. fylld av glödande kärlek o. sålunda lik den seraf han sett i sin vision] (numera knappast br.) som utgör l. tillhör franciskanerorden l. dess grundare. Den Seraphiska orden. ConvLex. 3: 665 (1825). Seraphiska bröder. Held o. Corvin 2: 557 (1848). Ekbohrn (1904; om Franciscus).
Spoiler title
Spoiler content