SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIDERIT sid1eri4t l. si1d-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. siderit, eng. siderite, fr. sidérite, lat. sideritis; av gr. σιδηρῖτις (λίϑος), magnet, ett slags ädelsten, eg. (sten) av järn, avledn. av σίδηρος, järn (jfr SIDERO-)]
1) (†) om blåaktig l. stålfärgad diamant; äv. om safirkvarts. Wallerius Min. 114 (1747). 2UB 5: 271 (1902; om safirkvarts).
2) miner. järnspat, ferrokarbonat. Lindström Kobell 158 (1862). Hadding Geol. 124 (1954). jfr SFÄRO-SIDERIT.
3) astr. järnmeteorit. Aminoff Meteorit. 32 (1929). 2SvUppslB 19: 966 (1951).
Spoiler title
Spoiler content