SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIGNORINA sin1jori4na l. 1032, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. o. eng. signorina; av it. signorina, avledn. av signora, fru (se SIGNORA)]
1) om yngre (ogift) kvinna som är italienska l. vistas i Italien; i sht ss. titel (före namn o. dyl.) l. ss. tilltalsord: fröken. Lundgren MålAnt. 1: 87 (1870). Hvem söker ni, signorina? Lundquist Serao Dansös. 109 (1903). Signorina Lydia Venturi .. (hade) vistats .. (i det adliga hemmet) som den unge markisens guvernant. Möller Pirandello En till 117 (1927). Hon tänkte sig (efter att ha bläddrat i en bok med bilder från Italien) vara en vacker signorina, som satt på en terrass och fläktade med en solfjäder. Beijer BritaGrossh. 70 (1940).
2) (i sht skämts.) i allmännare anv.: fröken. Idun 1951, nr 23, s. 35 (se under SIGNORA 2).
Spoiler title
Spoiler content