SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIKA si3ka2, f. l. r.; best. -an.
Etymologi
[jfr t., eng. o. nylat. sika; av jap. shika, hjort]
zool. sikahjort; i sht ss. förled i ssg. Brehm DjurV 12: 181 (1937). Nordkinesiska sikan. DjurVärld 14: 158 (1960). Japanska sikan. Därs. 160.
Ssg: SIKA-HJORT. [jfr t. sikahirsch] zool. det i Östasien inhemska (i många raser uppträdande) hjortdjuret Cervus nippon Temm., som i ä. systematik hänfördes till ett självständigt släkte (Pseudaxis Gray); i pl. äv. om detta släkte. FoFl. 1913, s. 133. 4Brehm 2: 85 (1921; i pl., om släktet).
Spoiler title
Spoiler content