SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SILUR silɯ4r, i bet. 1 m.||ig., i bet. 3 r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er (Retzius, osv.) ((†) -ier Dalin 578 (1871)).
Etymologi
[jfr t. silurien, silurer, pl. (i bet. 1), silur (i bet. 2 o. 3), eng. silures, pl. (i bet. 1); av lat. silures, pl. (i bet. 1)]
1) hist. person tillhörande det före kelterna i sydöstra Wales bosatta folk som omnämnes av den romerske historieskrivaren Tacitus; nästan bl. i pl. Silurerne, som bebodde det nuvarande Södra Wales, ansåg Tacitus .. vara af Iberiska stammen. Retzius EthnolSkr. 142 (1849). Klintberg Gotl. 1 (1909).
2) [jfr motsv. anv. i t.; efter sådana eng. uttr. som silurian system, silursystem, till silurian, adj. (se SILURISK); de geologiska avlagringarna från silurperioden urskildes tidigast ss. eget geologiskt system i det tidigare av silurerna (se 1) bebodda området o. namngavs efter detta folk av den engelske geologen R. Murchison (se under SILUR-SYSTEM)] ss. förled i ssgr betecknande ngt som utgör l. härstammar från l. avser det geologiska system l. den geologiska period som ligger mellan ordovicium o. devon (i ä. systematik äv. med inbegrepp av kambrium o. ordovicium l. enbart ordovicium).
3) [jfr motsv. anv. i t.; elliptiskt för ssgr med SILUR- ss. förled; jfr äv. motsv. anv. av eng. silurian, substantivering av silurian, adj. (se SILURISK)] i sht geol. = SILUR-SYSTEM; äv. dels = SILUR-PERIOD, dels = SILUR-OMRÅDE. SvGeolU C 50: 8 (1882). Silur .. (dvs.) geologisk formation, som finnes utbredd på spridda ställen i Sverge, Öland, Gotland och Vestgötabergen. Juhlin-Dannfelt (1886). (I Sverige) bilda de kambriska och siluriska aflagringarna en fortlöpande serie. .. Gränsen mellan kambrium och silur är stundom ej skarpare än mellan olika afdelningar inom båda. Nathorst JordH 599 (1892). (Cystidéer) uppträdde redan under den kambriska tiden, nådde sitt maximum under den yngre siluren och utdogo under stenkolsperioden. LVetA IV. 3: 65 (1903). I .. (Färs härad i Skåne) påträffas två områden av olika geologisk karaktär, urbergs-sandstensområdet och silurområdet. .. De större byarna på siluren ha skapat större odlingskretsar. HT 1941, s. 6. jfr KAMBRIUM-, KAMBRO-, UNDER-, ÖVER-SILUR.
Ssgr (till 2; i sht geol.): SILUR-AVLAGRING~020. konkret. GeolFF 1881, s. 581.
-BAND. bandformig siluravlagring. Sjögren Torneträsk 13 (1909).
-BERG. berg (se d. o. 1) bestående av silurbergart(er). GeolFF 1881, s. 579.
-BERGART~02 l. ~20. silurisk bergart. Högbom GeolBeskrJemtlL 21 (1894).
-BILDNING. konkret. ÖfversVetAFörh. 1871, s. 92.
-BYGD. jfr bygd I 1 o. -område. NatLiv 2: 364 (1930).
-BÄDD. jfr bädd 6 a. GeolFF 1872, s. 20.
-FORMATION. [jfr t. silurformation] formation (se d. o. 2 a α) av silurisk(a) bergart(er); i sht förr äv. = -system; ngn gg äv. = -period. Lindström Lyell 202 (1857). Bergarter från det jordens utvecklingsskede, som kallas silurformationen. LfF 1910, s. 62. En i silurformationen liggande karbonatmalm. De Geer SvNatRiked. 1: 271 (1946).
-FOSSIL. fossil från silurperioden. Sörlin JoL 236 (1925).
-FÄLT. jfr fält 5 o. -område. ÖfversVetAFörh. 1871, s. 83.
-GEBIT. = -område. Högbom GeolBeskrJemtlL 58 (1894).
-GRUND. grund (se grund, sbst.1 I 2) av silurbergart(er). SvGeolU Ca 6: 8 (1911).
-HAV. hav existerande under silurperioden. Holmström Geol. 106 (1877).
-KALK. silurkalksten. LB 1: 8 (1899).
-KALKSTEN~02 l. ~20. kalksten bildad under silurperioden. Flodström Naturförh. 75 (1918).
-LAGER. jfr lager, sbst.3 1 a. Lindström Lyell 213 (1857).
-LED. (numera bl. mera tillf.) under silurperioden bildat led (se led, sbst.1 9) i geologisk lagerföljd. SvGeolU C 57: 28 (1883).
-MARK. jfr mark, sbst.1 3 c, o. -område. SvNat. 1921, s. 58.
-OMRÅDE~020. område kännetecknat av siluravlagringar. ÖfversVetAFörh. 1871, s. 83.
-PERIOD. om den geologiska period av den paleozoiska eran som ligger mellan den ordoviciska o. den devoniska perioden (i ä. systematik äv. med inbegrepp av de kambriska o. ordoviciska perioderna (jfr kambrosilur) l. av enbart den ordoviciska perioden), silur; nästan bl. i sg. best. Holmström Geol. 72 (1877; med inbegrepp av de kambriska o. ordoviciska perioderna). Klintberg Gotl. 4 (1909; med inbegrepp av den ordoviciska perioden). I vårt land finns berg blott från den kaledoniska (veckningen), som ägde rum under silurperioden för ca 375 miljoner år sedan. BokNat. Mater. 331 (1953).
-REGION. jfr -område. Högbom Norrl. 397 (1906).
-RING. särsk. i sg. best., om gm förkastningar begränsat ringformigt område med siluriska o. ordoviciska avlagringar i Dalarnas centrala del (omfattande Siljan, Orsasjön m. m.). BotN 1919, s. 139. Från Skattungsbyn med utsikt åt N över ”silurringens” sänka. SvGeogrÅb. 1938, s. 198.
-SKIFFER. silurisk skiffer. ÖfversVetAFörh. 1871, s. 87.
-SLÄTT. jfr -område. Andersson o. Birger 43 (1912).
-SYSTEM. [efter eng. silurian system, tidigast använt 1835 av den engelske geologen R. Murchison o. med dess nuvarande avgränsning mot ordovicium o. devon 1879 av den engelske geologen C. Lapworth] sammanfattande, om de geologiska avlagringarna från silurperioden, vilka främst bestå av marina bildningar av kalksten, sandsten, ler- o. märgelskiffrar; i sht förr äv. om silurperioden; nästan bl. i sg. best.; jfr -formation. Silursystemet är trilobiternas och graptoliternas period. GeolFF 1882, s. 258. Silursystemet är isynnerhet utveckladt i Böhmen, England, Skandinavien, Ryssland och Nordamerika. Nathorst JordH 58 (1888).
-TID. silurperiod; nästan bl. i sg. best. Lindström Lyell 222 (1857). LfF 1910, s. 62.
-TRAKT. jfr -område. GeolFF 1875, s. 260.
-TÄCKE. jfr -lager. LD 1903, nr 76, s. 2.
Avledn.: SILURISK, adj. [jfr t. silurisch; liksom fr. silurien efter eng. silurian (jfr silur-system)] i sht geol. till 1: som tillhör l. härstammar från l. avser silurperioden l. silursystemet, silur-. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 112 (om lager). Siluriska formationen. Bergstrand Geol. 85 (1859). Den siluriska kalkstenen. LB 1: 8 (1899). Sandstensbitar som bär avtryck av tunga, kambriska eller siluriska regndroppar. Ekelöf Prom. 55 (1941). jfr kambrisk-, post-, under-, över-silurisk.
Spoiler title