SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1968  
SINKADUS siŋ1kadɯ4s, l. (numera bl. i bet. 1) SINKA DUS siŋ4ka dɯ4s l. 10 4, r. l. m. l. f.; best. (ss. ett ord) -en; pl. (ss. ett ord) -er.
Ordformer
(sinkadus (c-) 1788 (i bet. 2 b) osv. sinka (c-) dus 1749 (i bet. 2 b), 1851 (i bet. 1) osv.)
Etymologi
[jfr d. sinkadus, äv. (i sht dialektalt) sinkedus, mlt. sinke dus, sinkedus, t. zinkedus; av SINKA, sbst.2, o. DUS, sbst.2]
1) spelt. om resultat av tärningskast: fem två; jfr SINKA, sbst.2 Slå en sinkadus. Weste 1: 407 (1807). Helena (till Agamemnon). Börja spelet .. Agamemnon. Jaha, kör! (kastar tärningen) En cinkadus, och så trean! .. gör mig tio! Hedberg Hel. 54 (1865). Harlock 759 (1944).
2) (i sht vard.) i bildl. anv. av 1.
a) slump, tillfällighet; lotteri (se d. o. 1 d). Det beror på en sinkadus, om (osv.), det beror på en tillfällighet l. på slumpen, om (osv.). En cinkadus kan göra't. Dalin 1: 295 (1851). Pengar, som kunna härröra från en lycklig ”sinkadus” och kunna gå sin kos lika tillfälligt, som de kommit. Kleen YDoodle 1: 35 (1902). Man kan icke tåla att så allvarliga straff som .. (fängelse) få bero på en sinkadus. GHT 1909, nr 50, s. 6. Det (var) förstås blott en sinkadus, att de vigilerande vännerna (till en student som skrev hem o. begärde pengar) fingo släppa till kuvert och frimärke för brevets vidare befordran. Hasselblad Studenth. 83 (1918). Ett allmänt val där bortåt hälften av valmanskåren skolkar verkar som en ren sinkadus, som ett godtyckligt lotteri. DN(A) 1931, nr 69, s. 3. Att bedömningen (av eleverna vid inträdesprövningar) ofta liknar en sinkadus kan icke förnekas. PedT 1944, s. 6.
b) (kraftigt) slag (som riktas mot l. träffar ngn, särsk. ngns huvud), smäll; örfil, sittopp; jfr SINKA, sbst.5 Lind (1749). En väldig cinkadus på truten. Bellman (BellmS) 10: 149 (1788). Lysander. Det war en sinkadus han fick, och nu är det slut med honom. Hagberg Shaksp. 1: 90 (1847). På det du icke på en stund må kunna springa och sqvallra ur skolan (sade rånaren till sitt offer), så vill jag ge dig en sinkadus, som kan täppa truten på dig för en god stund. Braun MajorT 46 (1851). En natt somnade .. (en dräng som skulle passa en brännvinspanna), men han fick sig af tomten en sådan sinkadus på örat .., att han nog aldrig mer somnade från bränvinspannan. Wigström Folkd. 1: 154 (1880). Ett raskt ryck: laxen ligger i .. ekan och får sin sinkadus, ett dråpslag i nacken. TurÅ 1933, s. 141. En sinkadus i skallen. Martinson BakSvenskv. 218 (1944).
c) [sannol. utvecklat ur b] (†) om tävling: dust. Jag håller min Hollola fuchs mot en af kamellblommorna der i fönstret, att kusin blir på efterkälken (vid en tävling i skridskoåkning). — Det får vi se. I morgon? — Ja, får gå för en sinkadus. I morgon. Topelius Vint. I. 1: 196 (1859, 1880).
d) [sannol. utvecklat ur b] (numera föga br.; vard.) hop (av människor), skock, ”smita”. ”Ha alla de andra aspiranterna kommit?” — ”Alla, ja, det vet jag rakt inte, men en hel sinkadus är det.” Wrangel SvFlBok 4 (1897).
Anm. I Visb. 1: 326 (c. 1620) användes ett ord sincadus [av ovisst urspr.], sannol. om ett slags dans.
Spoiler title