SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1968  
SITTA sit3a2, v. -er, satt sat4, sutto sut3ω2, äv. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) suto 32, suttit sut3it2, äv. setat se3tat2 l. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) sutit 3tit2, sutten sut3en2, äv. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) suten 3ten2.
Anm. 1:o Hos LoW (1889) uppges, att ipf. ind. sg. i ovårdat sthmsspr. uttalas med kort å-ljud [jfr sv. dial. sått]. 2:o P. pf. förekommer numera nästan bl. i bet. 1 s o. ss. senare led i ssgr. 3:o Former av verbet sitta ha stundom ersatt motsv. former av verbet sätta, t. ex.: Hon hafuer wnt gården till Samuel sin mågh för dätt sättet skull, at medh tijden, det skulle så trängia wille hon på sijn gamble dagar, sittia sigh in medh honom. EkenäsDomb. 1: 246 (1659). Se härom närmare under SÄTTA.
(pr. ind. sg. pass. sittes Lag 1734, s. 340 (: försittes) osv. sitts Phosph. 1813, s. 205 (: besitts) osv.
ipf. ind. sg. saadh UpplDomb. 5: 193 (1599). saat ArbogaTb. 3: 346 (1525), Balck Es. 37 (1603). saatt HH 20: 174 (c. 1585). sat G1R 2: 135 (1525), Lind (1738). satt HSH 23: 12 (1525) osv. såt Leyoncrona Vitt. 139 (c. 1685), KKD 5: 215 (1711). sått Schück Wivallius 1: 70 (i handl. fr. 1632; med pluralt subj.), Lucidor (SVS) 41 (c. 1670), Lind 1: 1427 (1749); jfr anm. 1:o ovan.
ipf. ind. pl. saato (-e) SthmSkotteb. 3: 188 (1521), G1R 3: 217 (1526). saatto (-e) UpplDomb. 3: 83 (1530). satiom, 1 pers. ArbogaTb. 3: 334 (1522). sato (-e) JönkTb. 113 (1526), BtFinlH 2: 164 (1562). satte UpplDomb. 3: 108 (1541), Fernander Theatr. 127 (1695). sotho (-e) UpplDomb. 3: 109 (1541), 3SthmTb. 7: 2 (1608). sotto (-a) BtFinlH 2: 1 (1537), HFinlÖ 399 (c. 1730). suto (-e) HH XXXIII. 1: 277 (1563; enligt senare avskrift), GävleTb. 82 (1634), Gyllensten Lotus 57 (1966). sutto (-e) Schroderus Urs. E 2 a (1626: besutte) osv. såtje TbLödöse 83 (1588). såto (-e) Mat. 14: 9 (NT 1526), Nordvall Modersm. 74 (1863). såtto (-e) OPetri Kr. 225 (c. 1540), CAEhrensvärd Brev 1: 120 (1787). sååthe UpplDomb. 7: 23 (1548). sååtte UpplDomb. 7: 3 (1545), Därs. 75 (1554).
ipf. konj. sotte Prytz G1 H 4 a (1621), Rudbeckius Luther Cat. 29 (1667). sute Atterbom Minn. 533 (1818), Larsson i By SistKärv. 42 (1914; i rimställning). suto, sg. Wivallius Dikt. 87 (1632), Celsius G1 2: 326 (1753). sutte 2RARP 20: 60 (1760) osv. såte G1R 8: 272 (1533), Nordvall Modersm. 74 (1863). såto, sg. SvOrds. B 6 a (1604), KKD 2: 247 (1718). såtte Rondeletius 22 (1614), Murenius AV 109 (c. 1644), Swedberg Dav. § 36 (1713; pl.). såtto Rålamb 4: 8 (1690; pl.).
sup. seetat Rudbeck Bref 13 (1662). setat (-adt) Schück Wivallius 1: 165 (i handl. fr. 1631) osv. setet (-edh, -ett) OPetri Tb. 42 (1524), TbLödöse 22 (1587). setit (-iit) JönkTb. 111 (1525), TbLödöse 484 (1601: wtsethit). settat (-adt) Willman Resa 210 (1667), Crusenstolpe CJ 1: 142 (1845). settet RA I. 1: 516 (1547), HovförtärSthm 1726, s. 472. -siettiath TbLödöse 265 (1592: fförsiettiath). sijttidtt G1R 27: 170 (1557). sitit (-id, -itt) G1R 1: 51 (1523), ConsAcAboP 3: 42 (1665). sitt G1R 24: 371 (1554). sittat (-att) CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 208, Wennerberg Bref 2: 113 (1852). sittet (-e, -ed, -edt) G1R 4: 35 (1527: besitthet), Ekeblad Bref 1: 343 (1654; rättat efter hskr.). sittiatt 3SthmTb. 5: 378 (1604). sittit (-id, -idt, -idtt, -iidt, -itt) G1R 3: 295 (1526), RannsaknAntikv. I. 1: 117 (1667). -sottid UpplDomb. 5: 157 (1594: vdsottid). sutet (-edh, -edt, -ett) HH XIII. 1: 143 (1564), VDAkt. 1735, nr 387 (: widsutet). sutit (sudt-, -idt, -itt) HH XIII. 1: 143 (1564), Östergren (1938). suttat Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 5 (i handl. fr. 1683), Linné Bref I. 3: 331 (1771). suttet (-e, -edt, -ett) HH XIII. 1: 49 (1562), VDP 1691, s. 992. suttit (-i, -idt, -itt) RA I. 1: 369 (1544; enligt senare avskrift), SkinnkamRSthm 1552 A, s. 23, osv. -szitied G1R 8: 171 (1533: forszitied). såtat HusgKamRSthm 1724—26, s. 1128. sätat (-adt) Weise 121, 190 (1697). sättat Weise 42 (1697). sättet KKD 7: 295 (c. 1725). sättie BtHforsH 1: 32 (1594).
p. pf. -sattne, pl. SUFinlH 1: 169 (1601: fulsattne, pl.; sannol. felaktigt för fulsättne). -setin OPetri Kr. 90 (c. 1540: besetin), Jes. 57: 15 (Bib. 1618: besetne, sg. best.); jfr Muræus Arndt 4: 19 (1648). -setten (-in) G1R 8: 221 (1533: besettna, pl.), SUFinlH 2: 315 (1607: fulsetten). -sitin G1R 2: 61 (1525: besithna, pl.), Jes. 57: 15 (Bib. 1703: besitne, sg. best.); jfr Nohrborg 1061 (c. 1765). sitten (-in) OPetri 1: 75 (1526: besitten), Widekindi G2A 219 (i handl. fr. 1614; i bet. 2 m), Lagerfelt Manifest. O 4 a (1644; i bet. 2 m), Verelius 83 (1681: Besittin). suten (-in) KalmPriv. 1620, s. 46 (i bet. 2 m), Schiller SvSpr. 202 (1859), Didring Malm 2: 67 (1915: försuten). sutten (-in) AOxenstierna 2: 224 (1615: besutten), Därs. 619 (1624; i bet. 2 m), ArbT 1947, nr 214, s. 4 (i bet. 1 s), Holm Ordspr. 285 (1964: suttet, n. sg.; i bet. 1 a) osv. -sythne, pl. RA I. 1: 738 (1560: besythne). -såtten OPetri Kr. 3 (c. 1540: högbesåtten). -säten (-in) OPetri 1: 319 (1528: besätin), Fånge 17 (c. 1710: besätna, sg. best.). -sättne, sg. best. o. pl. Annerstedt UUH Bih. 1: 18 (i handl. fr. 1593: besättne, pl.), Jes. 57: 15 (Bib. 1655: besättne, sg. best.))
vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (ss. senare led i ssgn EN-SITTERSKA). Anm. Vid verb med sitta ss. senare ssgsled förekomma äv. andra typer av vbalsbst.: -AN (se FÖRSITTA), -ELSE (se BE-, SAMMAN-SITTA), -ERI (se KVAR-, ÖVER-SITTA), -ING (se AVSITTA); -ARINNA (se BESITTA).
Ordformer
(seitth- c. 1552. set- 15271653 (: stämbningz försetninger, pl.). sett- 15301870 (: Settdynor, pl.). siit- 1570 (: försiitie, inf.). sijt- 1570. sijtt- 1547 (: besijttie, pr. pl.)1561. sit- 15211881 (: sitstol). sitt- 1521 osv. syt- 15261550. -a (-e) 1526 (: sithandhe, p. pr.) osv. -ja (-ia, -ie, -iga, -ija, -iä) 15211818 (arkaiserande))
Etymologi
[fsv. sitia; jfr fd. sitia (d. sidde), fvn. sitja, got. sitan, fsax. sittian (mlt. sitten), mnl. sitten (holl. zitten), fht. sizzan (t. sitzen), feng. sittan (eng. sit); till samma ieur. rot som lat. sedere, gr. ἕζομαι, sätter mig, sitter, o. ἕδρα, stol, säte. — Jfr ASSESSOR, BESÅTA, BRUDSÄTA, CIS, DEKAEDER, DISSIDENS, DROTS, FÖRSÅT, sbst.1, HEXA-EDER, HOLST, INSIDIÖS, KATEDER, KONSESS, NÄSTE, sbst.4, OSTAGIER, PERIOD, POSSEDERA, PRESIDERA, RESEDA, RESIDERA, SADEL, SATS, SEANS, SESSA, sbst.2, SESSIL, SESSION, -SETA, SETTLEMENT, SITS, sbst.1, SITTEN, SITTOPP, SÅTE, SÄTE, SÄTER, SÄTTA, UNDERSÅTE m. fl.]
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) om person: befinna sig i en ställning som kännetecknas av att sätet har stöd o. av att överkroppen är mer l. mindre vertikal. Härunder bl. a. med särskild tanke på att den sittande sitter för att äta l. dricka l. ägna sig åt sällskaplig samvaro (b), med särskild tanke på att den sittande sitter på en plats som medför heder l. anseende l. som anger rang l. makt o. dyl. l. med särskild tanke på att det är en heder l. anger rang att sitta (c), med särskild tanke på att den sittande sitter för att rida (d), med särskild tanke på att den sittande sitter för att åse en teaterföreställning o. d. (e), med särskild tanke på att den sittande sitter för att spela kort (f), med särskild tanke på att den sittande sitter för att undergå ett straff (g), med särskild tanke på att den sittande sitter för att avbildas av målare l. fotograf o. d. (h), med särskild tanke på att den sittande sitter för att uträtta naturbehov (i), i uttr. som beteckna att den sittande lurar på ngn l. ngt (j), med bestämning inledd av prep. efter, betecknande ngt som den sittande begär att få (k), med bestämning inledd av prep. i, betecknande sysselsättning l. tankar o. d. som den sittande ägnar sig åt (l), med bestämning inledd av prep. med, äv. på, betecknande ngt som den sittande har under arbete l. sysslar med (m), med bestämning inledd av prep. vid, förr äv. hos, betecknande dels föremål som den sittande använder (l. har sin plats vid) under ett arbete l. en verksamhet, dels ngt som den sittande har under arbete l. sysslar med (n), med bestämning inledd av prep. över, betecknande ngt som den sittande är lutad över under ett arbete l. en verksamhet (o), gm konj. och samordnat med ett följande verb, för att beteckna att ngn i sittande ställning utför den handling som uttryckes gm det följande verbet (p), med predikativt attribut (r), med obj. betecknande ngn l. ngt som ngn sitter på o. bestämning betecknande resultat (s) o. med bestämning bestående av ett icke personbetecknande sbst. utan föregående prep. (t), varunder bl. a. uttr. sitta middag (β); vidare i vissa uttr. (u), t. ex. sitta med armarna i kors o. d. (α), sitta stadigt l. säkert, äv. fast o. d. (ε), sitta stilla l. still (ζ), sitta på varandra (η) o. sitta uppe o. d. (ϑ); vidare mer l. mindre pregnant (v), övergående i bet.: sätta sig (x), i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (z), ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -ande, övergående i konkretare anv. (å) o. i utvidgad anv. (ä), varunder bl. a. om fyrfota däggdjur (γ) o. om fågel (δ).
2) uppehålla sig l. vistas l. bo (ngnstädes). Härunder bl. a. i fråga om att bo på hemman l. gård l. torp o. d. (a), i fråga om anstalt för mentalt sjuka o. d. (b), i fråga om bostadsrum (c), om nomad (d), med bestämning inledd av prep. vid l. (ut)i l. utmed, betecknande väg (e), o. i förb. med vissa adv. (h), varunder bl. a. uttr. sitta hemma (α), sitta inne (γ) o. sitta kvar (δ); vidare i uttr. sitta för sig själv (j), pregnant (k), refl. (l), i p. pf. (m) o. i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngn innehar l. besitter viss egendom (n).
3) i fråga om att ngn lever l. befinner sig i ett tillstånd l. en belägenhet l. en sinnesstämning o. d. Härunder bl. a. i fråga om ära o. d. (a), i fråga om utgifter l. omkostnader o. d. (b), i fråga om skuld (c), i fråga om skyldighet att betala skatt l. fullgöra naturaprestationer o. d. (d), uttr. sitta trångt o. d. (j), sitta med l. på undantag, äv. födoråd (k) o. en mängd numera obrukliga uttr. (l), t. ex. sitta i bann (β), sitta i goda dagar (γ), sitta för ngns hand o. d. (ϑ), sitta ngn ohörig (μ) o. sitta väl (o); vidare med predikativt attribut: leva ss. l. vara (m).
4) i fråga om att utebli från ngt l. försumma l. försitta l. åsidosätta ngt.
5) i utvidgad anv. av 1, i fråga om skolgång. Härunder bl. a. uttr. sitta i l. på gymnasiet l. gymnasium o. d. (a), i fråga om bestraffning bestående i att en försumlig lärjunge får stanna kvar efter lektionstidens slut (b) o. i fråga om att gå i en klass ett andra år (c).
6) i fråga om att ha säte (o. stämma) i en beslutande l. rådplägande församling l. delta i (l. hålla) sammanträde l. tjänstgöra i l. inneha en befattning l. (ss. befattningshavare) syssla med uppgift l. arbete o. dyl. o. i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar beslutande l. rådplägande församling o. dyl. l. en lokal där en sådan församling osv. sammanträder (a), varunder uttr. sitta på riddarhuset (α) o. sitta i rådstugan (β); vidare i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar sammanträde l. sammankomst l. rådslag o. d. (b), i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar befattning l. ämbete o. dyl. l. de med befattning osv. förbundna inkomsterna l. det område inom vilket ämbete utövas (c), varunder bl. a. uttr. sitta i (halva) uppbörden (α β'), sitta i nådåret (α γ'), sitta vid ett pastorat o. d. (γ β') o. sitta vid justitien o. d. (γ δ'); vidare i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar den uppgift l. det arbete som en befattningshavare sysslar med (d), varunder bl. a. uttr. sitta i förvaltningen av ngt o. d. (β) o. sitta vid regeringen o. d. (δ); vidare i fråga om att representera en ätts huvudman l. en ätt vid adelsmöte (e), uttr. sitta med l. på (kunglig) fullmakt o. d. (f), i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar en pålaga som åvilar medborgarna i en stad, i uttr. sitta för(e) l. efter ngt (g), o. i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar (del av) domstol l. annan dömande myndighet l. (ngt som har samband med) den verksamhet som utövas vid domstol osv. l. ngn som står inför rätta (h), varunder bl. a. uttr. sitta till doms (α), sitta i rätten o. d. (β), sitta i ting l. till tings (γ), sitta i dom och rannsakning o. d. (δ α') o. sitta över ngn (ε); vidare med predikativt attribut bestående av ett sbst. betecknande person som innehar viss befattning l. anställning l. gör tjänst ss. ngt l. har viss rang o. d. (i), varunder bl. a. uttr. sitta domare o. d. (β α') o. sitta ordförande o. d. (β β'); vidare med bestämning bestående av ett icke personbetecknande sbst. i obestämd (förr äv. bestämd) form utan föregående prep. i vissa uttr. (j), t. ex. sitta dom o. d. (δ) o. sitta ting o. d. (ζ); vidare mer l. mindre pregnant: tjänstgöra l. inneha tjänst l. sammanträda (m), varunder bl. a. uttr. inför sittande rätt o. d. (γ γ') o. ss. vbalsbst. -ning, i sht förr äv. -ande, övergående i konkretare anv. (δ).
7) i fråga om att ngn är l. blir övergiven l. överbliven l. i avsaknad av ngn l. ngt o. d. Härunder bl. a. uttr. låta ngn sitta (kvar l. där) l. låta ngn bliva sittande (a), ngn får sitta där o. d. (b) o. bliva sittande(s) utan ngn l. ngt (d).
8) i fråga om att befinna sig ngnstädes utan att kunna förflytta sig l. kunna göra sig lös l. i fråga om att vara nedsjunken l. inklämd ngnstädes o. i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. uttr. sitta fast (a), sitta där l. bli sittande där o. d. (d) o. sitta (ända) till buken i ngt o. d. (e).
9) i fråga om fångenskap l. fängelsestraff o. d. Härunder bl. a. uttr. sitta hos polisen o. d. (a), sitta inne (b), sitta fången (c α), sitta på livet o. d. (d α) o. sitta på vatten och bröd o. d. (d β).
10) bo på (hemman).
11) i uttr. sitta med ngt, äv. sitta med ngn.
12) i uttr. sitta inne med ngt.
13) om sak: vara anbringad l. fäst l. instucken l. ha sin plats l. befinna sig (ngnstädes l. så l. så) o. d. Härunder bl. a. om kort i kortspel (e), om klädesplagg l. huvudbonad l. skodon som ngn har på sig l. om ngns hår l. hårklädsel (g), om atom l. atomgrupp (i), om eld (j) o. uttr. sitta fast (m β), sitta hårt (m δ), sitta inne (m ε), sitta kvar (m ζ), sitta lös l. löst (m η), sitta stadigt, äv. väl (m ϑ) o. sitta uppe o. d. (m κ); vidare i utvidgad anv. (q), varunder bl. a. med subj. betecknande person av viss typ, i uttr. som ange att de för denna typ kännetecknande egenskaperna finnas hos ngn (β); vidare mer l. mindre bildl. (r), varunder bl. a. uttr. sitta ngn i huvudet o. d. (α γ'), låta ngt sitta l. bliva sittande på sig o. d. (δ) o. huvudet sitter så l. så på ngn (ε).
14) i uttr. sitta full med ngra l. av ngt.
1) om person: befinna sig i en ställning som kännetecknas av att sätet (o. låren, stundom äv. underbenen l. fötterna) har (ha) stöd (på ett l. annat underlag, t. ex. marken l. stol l. bänk o. d.) o. av att överkroppen är mer l. mindre vertikal (under det att låren vanl. äro mer l. mindre horisontala); äv.: huka (äv. i uttr. sitta på huk, förr äv. sitta huka, se HUK, sbst.2, resp. HUKA, adv.) l. befinna sig i en ställning där sätet har stöd mot hälarna (äv. i uttr. sitta på hälarna, se HÄL, sbst.1 1 b); äv.: i en av ovan nämnda ställningar uppehålla sig (ngnstädes); i förb. med prep.-uttr. i sht förr äv. med indirekt obj. betecknande person i vars knä o. d. ngn befinner sig; jfr 2, 5, 6 (a, k), 7, 8, 11. Sitta på en stol, på sängkanten, i en soffa. Skräddaren satt på bordet med benen korslagda under sig. Sällskapet satt i salongen, i trädgården. Sitta rätt fram, äv. sitta rätt; jfr RÄTT, adv. 1 a. Sitta illa (jfr f, f β). Sitta kvar (jfr 2 h δ, n α, 5 b α, c α, 6 m β, 7 a, 13 m ζ). Sitta för sig själv (jfr 2 j). Sitta trångt (jfr 3 j). Sitta över tiden, särsk. i fråga om arbetsplats där man arbetar sittande: stanna kvar o. arbeta efter den normala arbetstidens slut (jfr 6 o. SITTA ÖVER 2). HSH 23: 12 (1525). Twå blinde såto wedh wäghen. Mat. 20: 30 (NT 1526). Tvenne fruntimmer sitta rätt (i en kalesch). .. Midt för dem, det vill säga baklänges, sitta herrarne. Almqvist JK 6 (1835). De båda qvinnorna suto länge utan att yttra ett ord. Ljunggren Ber. 48 (1883, 1892). Då man (vid fiske) kastar med torrfluga från båt bör man sitta och ej stå. Hammarström Sportfiske 125 (1925). — jfr BE-, BI-, EFTER-, FÖRE-, HALV-, KVAR-, KVÄLL-, NED-, PROV-, PÅ-, SAMMAN-, UPP-, UPPE-, ÖVER-SITTA m. fl. o. BE-SUTTEN samt SÄNG-SITTANDE o. BI-, SÄNG-, VÄL-SITTNING. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Komme någre anfectinger på, Szaa tyckes oss sznarth wij sittia emellam twå och ätha mett jngenn (szom mann pläger szeije). G1R 10: 235 (1535); jfr b. Han går icke miste om säthe och huile, som på steen sitter. SvOrds. A 8 b (1604). Han sitter intet som tijdender bär .. (dvs.) Sqwaldran gieer sigh ingen roo, när hon får något at löpa medh. Grubb 296 (1665). Man sitter alltid bäst på egen bänk. Granlund Ordspr. (c. 1880). Väl suttet är hälften spisat. Holm Ordspr. 285 (1964); jfr b, c.
b) med särskild tanke på att den sittande sitter för att äta l. dricka l. ägna sig åt sällskaplig samvaro; äv. med förbleknad bet. (övergående i 2): tillbringa sin tid (på kafé o. d.); jfr c, z β, ε, å γ o. SITS, sbst.1 1 a. (Om) någhon fåår see tigh .. sittia till ath äta thet affgudhom offrat är, warder icke thå (osv.). 1Kor. 8: 10 (NT 1526). Jag (blev) bjuden till Schelling på Caffe, och satt hos honom från kl. 1/2 4 till kl. 3/4 6. Atterbom Minn. 127 (1817). Hvar har herrn varit? — Jag har varit sjuk ... — Det var lögn; herrn har varit ute och supit! Han satt på (kafé) Naples i går qväll; jag såg honom! Strindberg RödaR 305 (1879). Nu kommer man nog att sitta på kaféer också, tänkte Olof (som fått plats i ett samhälle med kaféer). Johnson Se 12 (1936). — jfr BORD-SITTNING. — särsk. i vissa uttr.
α) sitta till bords l. vid bordet, förr äv. till bord(et) l. vid bord l. över (sitt) bord, se äv. BORD, sbst.1 6 b, e; äv. i uttr. sitta vid dukat bord o. d., äv. bildl. (jfr BORD, sbst.1 6 f slutet). Thet begaff sich, ath när Jesus satt wedh boordh j .. (en publikans) hws, Sy ther kommo monga publicaner och syndare. Mat. 9: 10 (NT 1526). VarRerV 26 (1538: til bord). (Danskarna) bruke .. monge store ord, / Ee hwar the sittie öffuer theris bord. Svart Gensw. I 7 b (1558). UpplDomb. 2: 8 (1578: till bordett). Vid supéen satt man vid stort dukadt bord. De Geer Minn. 1: 7 (1892).
β) sitta vid (förr äv. bredvid) ngns bord, dels i fråga om att inta sin måltid i ngns hem l. på ngns bekostnad, dels i fråga om att inta sin måltid tillsammans med ngn (äv. övergående i c, med tanke på mer l. mindre hedersam placering). Under sjöresan fick han sitta vid kaptenens bord. När tu sitter widh ens rijks mandz bord, så öpna icke tina kefftar, och tenck icke her är nogh til at äta. Syr. 31: 12 (öv. 1536). Leyoncrona Vitt. 139 (c. 1685: bred vid din faders bordh). Den länge sitter vid andras bord / Från ljuf omsider blir led. Snoilsky 2: 77 (1881). särsk. (i religiöst spr.) i fråga om bord där den heliga nattvarden utdelas (tänkt ss. Guds bord), ss. en beteckning för att gå till nattvarden; jfr BORD, sbst.1 6 a. Ordetz stora Krafft, / Sampt Jesu Blodz heligste Safft, / Har iagh tidt rönt och nutit, / Tå iagh i Dopet twåddes reen / Vthaff min Synd och offta seen, / När iagh har glader suttit / Widh titt Bord. Manuale 1686, 2: 411; jfr Ps. 1937, 430: 6.
γ) (†) sitta till dricks, hålla dryckeslag, dricka (se DRICKA, v. 6); sitta till vins, hålla ett dryckeslag där man dricker vin, dricka vin. SalOrdspr. 23: 30 (öv. 1536: til wijns). UpplDomb. 3: 108 (1541: till drijckz).
δ) (†) sitta (på) så l. så många kannskott, delta i så l. så många omgångar vid ett dryckeslag där kannan går runt laget. Så war ther ehnn gångs skommakare, som heet Erich, och hann sat trij kanna skoott wid samma bord. .. Tå sade en heet Såne Håkanss(onn): Thu, Erich skomak(er), på trij kanna skot sat thu här, och inthe betalthe. VadstÄTb. 49 (1580).
c) med särskild tanke på att den sittande sitter på en plats som medför heder l. anseende l. som anger rang l. makt o. dyl. l. med särskild tanke på att det är en heder l. anger rang att sitta (i stället för att stå); särsk. motsv. b, i fråga om plats vid bord under måltid o. d.; jfr b β, x α, 3 a. Sitta efter rang. Sitta vid honnörsbordet. Sitta främst, i sht förr äv. överst, inneha den förnämsta (sitt)-platsen. (Jakob o. Johannes sade till Jesus:) Un oss ath wij sitiom then ene på thina högre sidho, och then andre på thine wenstro vthi thin herligheet. Mark. 10: 37 (NT 1526). M. Laurentius .. war ther (dvs. vid kyrkomötet i Örebro 1529) aff Konungens fulmacht presidens och öffuerst sittiandes. Svart G1 143 (1561). (Jesus Kristus är) Vpstighen til himbla Sittiandes på alzmechtigh Gud Fadhers höghra hand. Cat. 1562, s. B 2 b; jfr Hb. 1942, s. 19 (: sittande på .. Gud Faders högra sida). Thesse alle (dvs. drots m. fl.) äge .. efter ämbete thera högste säten hafwa. Som Män sittia, så sitti och Kona. Lagförsl. 29 (1609). Brusenss hust(ru) klagade, att postm(ästarens) syster hade sagt: ”tu äst eij förgod till att sittia ned om migh i kyrkian”. ConsEcclAboP 149 (1658). Hofvet skåda får / En syn förutan like: / Han (dvs. kuriren) sitter och hon (dvs. drottningen) står. Snoilsky 2: 64 (1881). — särsk.
α) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. sitta över kerubim, om Gud: sitta på sin av keruber uppburna tron (övergående till en beteckning för Guds härlighet). Herre Israels Gudh som sitter offuer Cherubim. 2Kon. 19: 15 (Bib. 1541; Luther: vber Cherubim sitzest; Vulg.: sedes super Cherubim; Bib. 1917: tronar på keruberna). Tu som härlig sitter / Öfwer Cherubim, / Och doch skåda gitter / Ned i diupen in. Manuale 1686, 2: 434; jfr Ps. 1937, 10: 2.
β) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar sittplats som tillkommer ngn till följd av hans makt l. ämbete l. tjänst; äv. bildl., i uttr. som beteckna att ngn innehar l. utövar makt l. ämbete l. tjänst av den art som sittplatsen symboliserar (jfr 6); särsk. i sådana uttr. som sitta på tronen, ofta bildl.: vara regerande konung l. drottning o. d., regera, sitta i katedern, ofta bildl.: vara lärare; jfr n β. När som menniskiones son kommer j sitt maiesteet .. thå skal han sitia på sins herligheetz stool. Mat. 25: 31 (NT 1526). Then sitter offta på domstool som icke kan sådhor byta emillan tuå hundar. SvOrds. C 4 b (1604). Så länge tro wi, det Himmelen ännu menar wäl med osz, som han altid låter en Ulrica sittia på Swenska Thronen. Mörk Ad. 2: Dedik. 2 (1744). Sällan har en mera fulländad gentleman (än adjunkt E. Frösell) setat i en kateder. SvD(A) 1933, nr 84, s. 7.
γ) (om ä. förh.) med tanke på placering av elever efter kunskaper; förr äv. allmännare (närmande sig 5 a) med tanke på skolgång i högre l. lägre (avdelning av) klass, särsk. i uttr. sitta nedom ngn, vara efter ngn (i skolan), sitta på nederst, sitta på den nedre (för den lägre avdelningen avsedda) bänken (i tvåårig klass); jfr δ o. r β α'. (En viss prästs söner) Gåå nu .. i scholan, sittia temliga högt wp. ConsEcclAboP 447 (1660). Han .. satt så långt neder om mig uthj Scholen att tå iag war Gÿmnasist kunde han knapt längre hafwa hint än för nedre höraren. VDAkt. 1688, nr 1032. Til Gymnasium ifrå Rectors Class transfererades de 3 öfwerst sittande. Därs. 1781, nr 308. Jag började min skolbana på öfre bänken i tredje klassen och led först andra året nedre bänkens vedervärdigheter, då jag .. satt på ”nederst i fjärde”. De Geer Minn. 1: 14 (1892).
δ) i (de äv. med huvudtonen på över resp. under uttalade) uttr. sitta över l. under ngn (jfr α, 6 h ε), sitta på en mera (resp. mindre) hedersam plats än ngn l. (i utvidgad anv., äv. med anslutning till 6) ha högre (resp. lägre) rang l. tjänsteställning o. d. än ngn; särsk. (o. numera företrädesvis, om ä. förh.) motsv. γ: ha sin plats (i skola) längre fram (resp. bak) än ngn l. (allmännare) vara före (resp. efter) ngn (i skola o. d.). När Rijket hade ingen Koning, vthan Höffuetsman, såte Bisparne icke alenast öffuer Rijkezens Rådh, vthann och öffuer Rijkezens Herra och Höffuitzman, Således. Erchebispen saat i högsätedt, så the andra Biscopar .. Nest them Rijckzens Herre. Svart G1 122 (1561). (Sv.) Han sitter öfver alla andra, (t.) er hat den Rang über alle andere. Möller (1790, 1807). Pynsent och Pen hade varit kamrater i Oxbridge, der den sednare under sin medgångstid setat öfver den unge ädlingen och kanske behandlat honom något högdraget. Thackeray Pend. 1: 329 (1850; eng. orig.: had been the superior of the young patrician). Sitta över el. under kamraterna i klassen. IllSvOrdb. (1955).
ε) i uttr. sitta lågt, vara placerad på l. inneha en sittplats långt från hedersplatsen; förr äv. allmännare (övergående i 3): ha en ringa l. obemärkt ställning. (Jag) sitter .. så lågt i vårt allmänna, att min rörelse och förtäring äro ganska ringa. Chydenius 282 (1766). Fåkunnig gäst i högbänk försmås, men vitter / har ständigt lagets öra, hur lågt han sitter. Tegnér (WB) 5: 15 (1825).
ζ) i uttr. sitta nere (jfr u δ), se NERE 1 c.
d) med särskild tanke på att den sittande sitter för att rida; jfr u ε, x β o. SITS, sbst.1 1 b. Iach sågh willdiwret, och iordhennas konnungar, och theras härar försambladha till ath hålla ena strijdh medh honom som satt på hesten. Upp. 19: 19 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Manderström var .. redobogen (att till häst följa konungen i kröningståget), ehuru man nästan skulle kunnat tro, att han aldrig suttit på hästrygg. De Geer Minn. 1: 205 (1892). — särsk.
α) i uttr. sitta till häst (jfr x β α'); jfr HÄST 1 b β α'. Serenius Eee 1 b (1734). Det är nu jag borde tala. Militäriskt, som om jag sutte till häst. Sjögren TaStjärn. 26 (1957). särsk. (numera föga br.) i uttr. sitta till häst på ngns ord, bildl.: rida på ngns ord (se RIDA, v. 9 slutet). (En viss skribent) sitter oförlikneligt väl till häst på en motståndares mindre omsorgsfullt valda ord. Samtiden 1873, s. 237.
β) i utvidgad anv., i fråga om avstigande från riddjur; i ssgn AV-SITTA o. den särsk. förb. SITTA AV.
e) med särskild tanke på att den sittande sitter för att åse en teaterföreställning o. dyl. l. åhöra en konsert l. föreläsning l. diskussion o. d.; jfr z γ. Sitta på parkett, äv. bildl. (jfr PARKETT 3 slutet). (I de församlingar är) fast illa bestelt och går oförswarliga til, ther som .. vnder communion anstelles af en hop werldzlingar en oandelig music, såsom suto man på en comœdia. Swedberg Cat. 602 (1709). Carl Swartz och jag togo efter kvällsplenum (i riksdagen) med oss våra fruar, som setat troget på läktaren hela tiden .. och souperade på en ölstuga. Hamilton Dagb. 1: 71 (1912).
f) med särskild tanke på att den sittande sitter för att spela kort; särsk. med förbleknad bet., dels (övergående i 3) i uttr. som beteckna den ordning i vilken ngn (med hänsyn till sin plats vid spelbordet) har att bjuda l. spela ut o. dyl. l. som beteckna att ngn har det väl l. illa ställt i spelet l. har tur l. otur, dels (övergående i 11) med bestämning inledd av prep. med (jfr m), betecknande kort som en spelare förfogar över (i sådana uttr. som sitta med trumf äv. bildl., ss. beteckning för att ngn har goda resurser l. har fördelar l. är överlägsen); jfr HAND 3 h β, 12 d, SITS, sbst.1 1 d. Sitta bra, illa, ha (goda resp. dåliga kort o.) goda resp. dåliga möjligheter att göra sig gällande i spelet; jfr β. Spela bort tricken, när man sitter med äss och kung cinquième (dvs. med ess o. kung ingående bland fem kort) i trumf .. nej detta går för långt! Almqvist AMay 45 (1838). Att taga trettonde kortet med trumf brukas sällan (i vist), såvida man ej sitter sist eller vill komma in i spelet. Hagdahl Fråga 14 (1883). Tack vare skickligt begagnande av oenigheten i fråga om sättet för reformernas genomförande (vid konsiliet i Konstanz) satt påven där snart med trumf på hand. Grimberg VärldH 6: 452 (1935). — särsk. i vissa uttr.
α) sitta i efterhand l. i förhand l. i l. på mellanhand; ofta bildl. (ngn gg äv. med saksubj.); jfr β, SITTA EMELLAN 1 slutet o. EFTERHAND 1 a, 2 a, b, FÖRHAND, sbst. 1 a, 2 b, MELLAN-HAND 2 a, 3. Iag sitter i förhand. Serenius Hh 3 a (1734). Skulle billigheten .. kunna fordra, at Kronan emot underpris bör uplåta sina skogar åt en Näring (dvs. järnhanteringen), som .. hunnit blifva den mest riktande inom Staten; och hvilken nästan hel ensam sitter i förhand, för at kunna draga nytta af vårt mynts vacklande värde? LBÄ 14—15: 154 (1798). Rosinas rum, hvilket satt i mellanhand (dvs. låg mellan två andra rum). Knorring Axel 1: 26 (1836). Bönderna hafva ännu ej bestämt dagen för extra statsregleringens företagande, hvarmed de andra stånden redan börjat. .. Bönderna sitta således i efterhand. Liljecrona RiksdKul. 482 (1841). IllSvOrdb. (1955: på el. i mellanhand).
β) (†) sitta illa (l. värst) l. väl (l. bäst) (jfr 3 l o, 13 m ϑ), i reversi: sitta i förhand resp. i efterhand (se α). Palmstierna Reversy 6 (1749). Düben Talism. 5: 33 (1818).
γ) (†) sitta i mask, ha en sådan plats i turordningen mellan de spelande att man kan maska (se MASKA, v.2 1). Hagdahl Fråga 19 (1883).
δ) sitta i l. med tur l. otur (förr äv. elak tur) o. d., ha tur resp. otur. (Gymnasisterna) spelade endast om knappnålar, och den skulle sitta i högst elak tour, som på året förlorade ett nålbref af tre styfwers wärde. Ödmann Hågk. 79 (c. 1805). Tack för i går! Ledsamt att du satt i en sån förbaskad otur. I qväll bjuda vi på revanche! Hedenstierna Jönsson 47 (1894). Östergren (1938).
ε) (†) sitta i utslag, vara i tur att spela ut. ReglKortsp. 1: 46 (1809).
g) med särskild tanke på att den sittande sitter för att undergå ett straff (jfr 5 b), i sådana (ofta äv. bildl.) uttr. som sitta på skambänken, på skampallen, i stocken, på trähästen, sitta svartpall, se under resp. sbst.
h) med särskild tanke på att den sittande sitter för att avbildas av målare l. fotograf o. d.; särsk. dels pregnant, dels med bestämning inledd av prep. för, betecknande dels målare l. fotograf o. d., dels (numera bl. mera tillf.) kamera, dels avbildning (i sådana uttr. som sitta för ett porträtt, förr äv. för sitt konterfej); jfr r β β', å δ. Måndagen .. satt iagh för conterfejaren för dhett andra portret som han giorde. AHummerhielm i KKD 10: 38 (1707). Serenius Eee 1 b (1734: för sit conterfey). (konstskolan) Valand börjar modellen sitta kl. 10 och slutar kl. l. Engström Brevbok 54 (1892). Sitta för .. kameran. Östergren (1938). — särsk. bildl., i fråga om att vara modell för framställning i litterärt verk; jfr r β β' slutet. Till .. (F. M. Franzéns) personbildning af ”glada vettet” (i en dikt) hade .. (hans hustru) setat. CGvBrinkman (1830) hos Wrangel BrinkmTegn. 244.
i) med särskild tanke på att den sittande sitter för att uträtta naturbehov; dels i sådana uttr. som sitta på avträdet l. toaletten l. (numera i sht i vissa trakter, vard.) hos påven, dels pregnant (äv. i uttr. sitta på huk, förr äv. sitta huka); jfr å ε. När tu sittit haffuer, skalt tu medh mullenne offuerskyla thet aff tigh gångit är. 5Mos. 23: 13 (Bib. 1541). Gå .. (turkarna) ut på marken, så är det endast för att gå dit och sitta huke. JJBjörnståhl (1778) i 3SAH LVII. 2: 139. Schulthess (1885: hos påfven). DN 1967, nr 349, Bil. s. 3 (: på huk).
j) i uttr. som beteckna att den sittande lurar på ngn l. ngt; äv. med förbleknad innebörd (övergående i 3) l. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. sitta på lur (jfr LUR, sbst.6 1, 1 a). Sitten icke så vppå Lur och wänthen effter en hoop förwunnene Tiuffwer och Förrädere. G1R 15: 180 (1543). Innan tåren ännu hunnit lemna hennes .. ögonhår, satt redan den fordna skalken på lur uti ögonvinklarna. Topelius Fält. 3: 281 (1858). — särsk. (†) i uttr. ngn sitter intet annat än lurar på ngn, bildl.: ngn gör icke annat än (sitter o.) lurar på ngn. RARP 6: 80 (1657).
k) (†) med bestämning inledd av prep. efter, betecknande ngt som den sittande begär att få; jfr 6 g. Han war then samme som pläghade sitia effter almoso, wedh then sköna dörena för templet. Apg. 3: 10 (NT 1526; Bib. 1917: sitta och begära allmosor; jfr p).
l) med bestämning inledd av prep. i (äv. uti), betecknande sysselsättning l. tankar o. d. som den sittande ägnar sig åt; ofta med förbleknad innebörd (äv. övergående i 6 d β, h δ), i uttr. som beteckna att ngn arbetar med ngt l. håller på med ngt (jfr m—o); äv. i uttr. sitta djupt i ngt (jfr 3, 3 c), betecknande att den sittande är mitt (uppe l. inne) i ngt l. är fördjupad i ngt, särsk. i uttr. sitta djupt i tankar, förr äv. tankarna (se äv. DJUPT 4 a, b); jfr r α slutet. Warder man någon warse, som under Gudz tiensten .. antingen sitter i sina fåfenga tankar, eller sofwer .., then samma skal hårdeligen tilltalas. KOF II. 2: 54 (c. 1655). H. Kongl. Maij:t och Regeringen sittie uthi någre importante ährender. RARP 9: 168 (1664). Lucidor (SVS) 165 (1671: diupt i tankar). Under Sessionen bör Hof-Rätten så tidigt inställa sig, at de Klåckan åtta om morgonen sittia i sitt arbete. Abrahamsson 590 (1726). Nordstjernan 1847, s. 129.
m) med bestämning inledd av prep. med, äv. (numera i sht i den under slutet nämnda anv.) (jfr b δ, f, j, 11, 12), betecknande ngt som den sittande har under arbete l. sysslar med l. själva det arbete l. den sysselsättning som den sittande är sysselsatt med; ofta med förbleknad innebörd, i uttr. som beteckna att ngn arbetar med ngt l. håller på med ngt l. är sysselsatt med ngt; jfr l, n, o. Han satt med sitt arbete till långt in på natten. Iag haar dänne gången (då jag har ont i armen) sutit längre på att göra dätta breffuit än iag äliest plä sittia på tree. Ekeblad Bref 2: 256 (1661; rättat efter hskr.). Jag tycker, det skulle vara tråkigt att sitta med kontorsböcker. Cederschiöld o. Olander Vink. 37 (1901; anfört ss. exempel på anv. av ett alltför allmänt l. obestämt uttr.). — särsk. närmande sig 6 d, i uttr. sitta på ngt, dels betecknande att den sittande funderar på l. överväger ngt, dels (o. numera vanl.) bildl.: vara sysselsatt med behandlingen av ngt utan att bli färdig l. fördröja behandlingen av ngt l. vara passiv i fråga om ngt l. ligga på ngt o. d.; särsk. i uttr. sitta på saken. Knorring Torp. 2: 254 (1843). Sättom oss igen. Saken tål att sitta på. Börjesson C12 31 (1858). Hvem sitter på saken? måste man fråga sig. Det är .. nu öfver elfva år sedan K. M:t meddelade .. koncession på en .. järnväg från Tomteboda station till Kapellskärs hamn. NDA 1913, nr 244, s. 4.
n) med bestämning inledd av prep. vid, förr äv. hos (jfr b α, β), betecknande dels föremål (redskap l. arbetsbord o. d.) som den sittande använder (l. har sin plats vid) under ett arbete l. en verksamhet, dels ngt som den sittande har under arbete l. sysslar med, dels själva det arbete l. den verksamhet som den sittande är sysselsatt med; ofta med förbleknad innebörd (äv. övergående i 6 d δ), i uttr. som beteckna att ngn arbetar med ngt l. håller på med ngt l. är sysselsatt med ngt, särsk. i uttr. sitta vid boken o. d., (vara sysselsatt med att) läsa l. studera; jfr l, m, o, r α slutet. Sitta vid rodret, se RODER, sbst.3 2 a ξ, d α. Sitta vid årorna, ro. Han satt flitigt vid sitt skrivbord. Först, szå skole altiidh hoss Kong:e M:tz .. och menige Riigsens regenskaper, fyre bestelte Cammer rådt, år och dag sittie, till så lenge, ath vtaff alle Fögderijn, alle vpbyrder eller renter, jnkompne äre. CivInstr. 1 (1541). Det långvariga sittandet .. vid ett träget arbete. Weste FörslSAOB 151 (c. 1815). (Sv.) Sitta wid boken: (lat.) literis se dare l. dedere. Lindfors (1824). Under en session satt jag några gånger vid kriminalprotokollet i Svea hofrätt. De Geer Minn. 1: 61 (1892). Träget sitta vid .. sin sömnad. Östergren (1938). — särsk.
α) (†) i uttr. sitta vid ngts spira, bildl.: härska över ngt. Börk Darius 959 (1688).
β) i uttr. sitta vid rådsbordet l. konungens rådsbord o. d., särsk. (i vitter stil) bildl.: vara statsråd l. (förr) riksråd (jfr RÅDS-BORD 1); jfr c β. Höpken 2: 176 (1752: vid rådsbordet). (G. Lansbury) har .. suttit vid hans brittiska majestäts rådsbord. Hellström RedKav. 342 (1933). Sitta vid konungens rådsbord. Östergren (1938).
o) med bestämning inledd av prep. över (jfr b α), betecknande ngt som den sittande är lutad över under ett arbete l. en verksamhet; ofta med förbleknad innebörd (äv. övergående i 6 d ε, h δ), i uttr. som beteckna att ngn arbetar med ngt l. håller på med ngt l. är sysselsatt med ngt, särsk. i uttr. sitta över boken l. sina böcker o. d., (vara sysselsatt med att) läsa l. studera; jfr l—n, r α slutet. JHadorph (1689) i Schück VittA 2: 427. Jag (har) sutit för girugt öfwer boken. Swedberg SabbRo Föret. § 19 (1712). Den som blott kunde, deltog i detta arbete (dvs. studiet av antiken), satt öfver texterna, gräfde i jorden, gick till humanisternas skolor. Söderhjelm ItRenäss. 101 (1907). Sitta över sina böcker. Harlock (1944). — särsk. i utvidgad anv., i den särsk. förb. SITTA ÖVER.
p) gm konj. och samordnat med ett (l. flera) följande verb, för att beteckna att ngn i sittande ställning utför den handling som uttryckes gm det följande verbet (resp. de följande verben); äv. med förbleknad innebörd, övergående till en beteckning för att ngn är sysselsatt med l. ägnar sig åt l. håller på med l. brukar utföra den handling som uttryckes gm det följande verbet (resp. de handlingar som uttryckas gm de följande verben); jfr q, r α, ö α, 2 f, 13 n. Jag satt och skrev brev, när han kom. Sitthia och dricka. HSH 23: 12 (1525); jfr b. (Då Jesus hade botat den blinde tiggaren) sadhe grannana .. är icke thetta then som satt och tigde? Joh. 9: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). När tu sitter och äter .., så (osv.). Ordspr. 23: 1 (Bib. 1541); jfr b. Hela veckan, allt sen jag kom hem, (har jag) suttit och tenterat och examinerat. Tegnér (1837) hos Wrangel Blåögda 65. Skulle jag hela mitt lif ha setat och sett allting i svart! Hedberg Sardou 9 (1866). Vad verkligen däruppe (dvs. i Sydtyrolen) förekommit skall man .. inte sitta i Rom och dryfta. GHT 1936, nr 20 A, s. 3.
q) (†) med bestämning bestående av inf., för att beteckna att ngn i sittande ställning utför den handling som uttryckes gm inf.; numera ersatt av konj. och o. finit verbform (jfr p). Hör hwa ia säijer Amma, / ge Barnet lilla dj, när i så sittien glamma. Warnmark Epigr. I 4 b (1688).
r) med predikativt attribut (äv. föregånget av som l. såsom); äv. med förbleknad innebörd (övergående i 3), närmande sig bet.: vara.
α) med predikativt attribut bestående av (l. vars huvudord är) ett adj. l. ett adjektiviskt ord; i sht förr särsk. med predikativt attribut bestående av ett verb i p. pr., betecknande handling som ngn utför (numera vanl. ersatt av konj. och o. finit verbform; jfr p); jfr ä β. När han kom in moot Hierico, satt en blinder wedh wäghen tiggiandes. Luk. 18: 35 (NT 1526; Bib. 1917: satt .. och tiggde). När man hoos gott sälskap sitter tyster och trumpen, så haar man ringa glädie aff Laaget. Grubb 802 (1665). Hon satt slappt bakåtlutad mot stolsryggen som om hon åkt i en vagn. Aronson SångPolstj. 8 (1948). — särsk. i sådana uttr. som sitta fördjupad l. försjunken i ngt, sitta fastlåst vid ngt, sitta lutad över ngt; jfr l, n, o. Han satt lutad över sina böcker. Jag sitter nu fördjupad ända öfver öronen i OrdboksArbetet. Beskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 184. Jag satt försjunken i tankar. Wulff Dante 163 (1897). Sitta som fastlåst vid arbetet. Östergren (1938).
β) med predikativt attribut bestående av (l. vars huvudord är) ett sbst.; jfr 3 m, 6 i, 9 c γ. Jag (dvs. en domare) blir allt mera döf. Det har dock ingen art, / Att dömma, och ej höra ordet / Af vittne eller part. / Det är att sitta blott ett beläte vid bordet. Franzén Skald. 4: 255 (1801, 1832). Mårten var inte .. Valdemars vän .. men den säfliga, tungrodda klumpen satt knäkamrat med honom i skolan. Janson Ön 76 (1908). Sitta som ett mål för allas blickar. Östergren (1938). Sitta staty (dvs.) orörlig. Dens. — särsk.
α') (om ä. förh.) motsv. c γ (övergående i 6 i), i sådana uttr. som sitta (som) primus l. nummer två, ss. den bäste (resp. den näst bäste) inneha den främsta (resp. den näst främsta) platsen (i en skolklass); äv. med förbleknad bet.: vara primus resp. den näst bäste (i en skolklass). De sista (skol-)åren satt han som primus i klassen. Tavaststjerna Inföd. 279 (1887). Han sitter nummer ett i klassen. .. Detta .. var en lögn: han satt nummer två. Hellström Malmros 117 (1931).
β') motsv. h (övergående i 6 i), i uttr. sitta (som) modell, i fråga om att vara modell vid avbildning av en sittande person; äv. allmännare: yrkesmässigt tjänstgöra ss. modell. Hvem ansvarade honom för, att icke hans egen dotter, om hon fick sitta som modell, verkligen till slut förälskade sig i denna oemotståndliga vildhjärna till målare? Cederschiöld Riehl 2: 100 (1878). En flicka, som setat modell i flera år. Edgren ESkr. 1: 156 (1892). NordT 1925, s. 482. jfr MODELL-SITTNING. särsk. bildl., motsv. h slutet. Om än Leopold .. (i inträdestalet i Svenska Akademien) tecknat en hel klass af författare (dvs. sådana författare som icke erkänna några regler), är det dock påtagligt, att Thorild sutit modell för detta porträtt. Ljunggren SVH 1: 339 (1873).
γ') (i vissa trakter) i uttr. sitta luffare, i fråga om (äv. ss. benämning på) idrottslek varvid en deltagare böjer båda knäna o. en annan sätter sig vänd mot honom på hans knän. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 149 (1949; från Värml.).
δ') [jfr uttr. stå vakt] i uttr. sitta vakt, övergående i 6 i β: sittande tjänstgöra ss. vakt. Natten förr än .. (begravningen) skulle ega rum, reste sig det förmodade liket och bad en kvinna, som satt vakt, om ett glas vatten. GHT 1895, nr 259, s. 2. (Sjömanspredikanten) satt vakt vid dödens portar i farliga gränders smutsiga hybblen eller på kalla, medicinluktande kliniker. Lindqvist Herr. 93 (1917).
s) med obj. betecknande ngn l. ngt som ngn sitter på o. bestämning betecknande resultat, i sådana uttr. som sitta ihjäl ngn, sitta på ngn så att han dör, sitta ngt till ngt, sitta på ngt så att det blir till ngt; äv. med refl. obj. o. bestämning betecknande resultat, i sådana uttr. som sitta sig trött, sitta så att man blir trött, sitta sig till ngt (jfr 2 l β), förvärva ngt gm att sitta. Man går .. spatzera, eftersom man har sätadt sig trötter nog. Weise 121 (1697; t. orig.: sich .. müde .. gesessen hat). Man sitter sig så snart till lyckan, som man springer sig till henne. Granlund Ordspr. (c. 1880). Vålnader äro lätta att sitta ihjäl. Hallström Sparfv. 118 (1903). Träullen i fåtöljerna var sutten till stoff. ArbT 1947, nr 214, s. 4.
t) med bestämning bestående av ett icke personbetecknande sbst. utan föregående prep. (jfr b δ, g, v slutet, å α) i vissa uttr.; jfr 6 j.
α) sitta kväll l. kvällar, se KVÄLL 1 d.
β) (föga br.) sitta middag, vila middag sittande (i soffa o. d.). SvD(A) 1935, nr 184, s. 3.
γ) sitta vak, se VAK.
u) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α) sitta med armarna l. händerna i kors, äv. med händerna i knäet l. skötet, förr äv. med armarna i skötet, särsk. bildl.: vara overksam l. passiv l. sysslolös l. lat; se äv. ARM, sbst. I 1 c β, HAND 2 b η, KORS I 9 a (α). At sitta med armarne i skötet, när faran wisar sig för handen, är både disreputerligt och farligt för en Stat. HC11H 5: 71 (1671). Sitta med händerna i knät. Granlund Ordspr. (c. 1880). IllSvOrdb. (1955).
β) (numera i sht i vissa trakter) sitta på besman, i fråga om (äv. ss. benämning på) lek varvid man sittande på ett besman skall träda på en nål l. tända ett ljus; äv. i utvidgad anv., i fråga om liknande lek med besmanet ersatt av en butelj l. dyl. SvForns. 3: 451 (1842). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 97 (1949; från Skåne).
γ) (numera bl. tillf.) sitta på knä(na) l. på sina knän l. på knäna och hälarna, ligga på knä med sätet mot hälarna; i uttr. sitta på knä l. på sina knän förr äv. i utvidgad anv.: ligga på knä (jfr KNÄ I 1 f α). Framför (den kungliga) stolen wore giorde någre radar med pallar, ther på the, som eeden (dvs. trohetseden till konungen) aflade, hwar efter annan sutte å theras knä. HTSkån. 1: 184 (i handl. fr. 1658). (Sultanens blivande tjänare få öva sig i att) sittia på Knän och Hälarne, hafwande Benen ändelångz vnder sigh, och Tåerne i Golfwet. Rålamb Resa 73 (1658, 1679). På öppna vattenytor (i Tarimbäckenet) sitter roddaren vanligen på knäna, men i den täta vassen står han. Hedin GmAs. 2: 198 (1898). Bredvid mig sitter värden (på ett japanskt värdshus) på knä. Nyblom Österut 114 (1908).
δ) (†) sitta nere (jfr c ζ), förbli sittande, sitta ned (se SITTA NED 2). De, som äre af den meningen, at sådant (dvs. vissa frågor rörande rätt till jord) skall dömas efter gambla Lagen, stiga up; men de som äre för ney, sittia nedre. 2RARP I. 2: 225 (1720).
ε) sitta stadigt l. säkert, äv. (numera nästan bl., motsv. d, i det nedan nämnda uttr.) fast (jfr ä γ α', 8 a, 13 m β, ϑ), icke löpa risk att falla l. glida från sin sittplats (äv. bildl.: ha en säker l. trygg ställning, vara i säkerhet), sitta ostadigt l. osäkert, löpa risk att falla l. glida från sin sittplats (äv. bildl.: ha en osäker l. otrygg ställning); äv. motsv. d, särsk. i uttr. sitta stadigt l. säkert l. fast i sadeln, se SADEL 1 (f α). Petrus hölt wäl i förstonne thet han hade vthlofwat (för att bli biskop), men sedan han kom til någet Wälde, och honom tyckte sigh sittja fast, trädde han sedan ther ifrån. Schroderus Os. 1: 783 (1635). Mången håller vth (i dryckeslaget) ok sit'r i Bänken fast, / Blijr intet trött fast han haar burit dagsens last. Lucidor (SVS) 220 (1672). Sitta stadigt till häst. Dalin 2: 443 (1854). (Den engelske utrikesministern) Palmerston blev indignerad (över kungliga intriger) .. och satte sig i sinnet att taga hämnd. .. Han skulle visa dessa kungligheter, hur pass säkert de sutto. Hagberg VärldB 146 (1927). Sitta osäkert. Östergren (1938).
ζ) sitta stilla l. still (jfr ä γ α', δ γ', 13 k), dels med tanke på att den sittande icke rör på armar l. ben l. huvud o. d., dels med tanke på att den sittande icke flyttar sig från sin plats. Grubb 449 (1665). Jag fruchtade för ett olyckeligit språng (från postvagnen); Måste alt så emot min wilja blifwa stilla sittiandes. Humbla Landcr. 63 (1740). Sitt still(a), ungar! Östergren (1938). — jfr STILLA-SITTANDE o. STILLA-SITTNING. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
α') övergående i 2: uppehålla sig l. vistas (ngnstädes) utan att gå ut l. resa bort o. d.; äv. närmande sig β': vistas (ngnstädes) i stillhet o. tillbakadragenhet l. i overksamhet. Mest satt .. (Erik Johansson Vasa) stilla på sina förläningar eller wid hofwet, fördrifwande sin tid med allehanda förlustelser. Fryxell Ber. 3: 2 (1828). Om menniskor i allmänhet .. visste, huru litet välkomna de äro hos menniskor i allmänhet, .. hvad menniskor i allmänhet då sutte oändligen stilla, der de voro och skulle vara! Knorring Ståndsp. 2: 215 (1838). β') (med ålderdomlig prägel) övergående i 3: förhålla sig overksam, icke företa sig något (särsk.: icke företa krigshandlingar, icke delta i krig l. härnad l. uppror o. d.); förr äv.: leva i stillhet o. tillbakadragenhet; jfr α'. G1R 1: 51 (1523). Sathan sitter icke stilla, om han til äfwentyrs måtte ledha .. (judar l. hedningar som undergå en prövotid före dopet) til theras Spyjor igen. Schroderus Os. 1: 328 (1635). Höga gåfwor döllias offta .. (dvs.) Wijse, lärde och klooke Män sittia offta stilla och obrukade. Grubb 365 (1665). Man påräknade .. (i Sv. år 1700) att om Danmark förmåddes till fred, så skulle jemväl konung August betänka sig och kanhända till och med czaren sitta stilla. Carlson Hist. 6: 261 (1881). särsk. i uttr. sitta stilla i fred, förr äv. i fred och rolighet, leva i fred; äv. om stat; jfr 3 f. När .. (Ivan IV) intet Krijgh hadhe, vthan satt stille i fredh och rooligheet. Petreius Beskr. 2: 98 (1614). En stat, som sitter för länge stilla i fred, blir fet och däst, eller hysterisk och tvinande. Törneros (SVS) 4: 168 (c. 1827).
η) sitta på varandra, särsk. (äv. uttalat med tonvikten på prep.) hyperboliskt: sitta mycket trångt (så att de sittande röra vid o. besvära varandra). Weste (1807: på hvarannan). Sitta på' hvarannan, (dvs.) tätt packade intill hvarandra. Dalin (1854). IllSvOrdb. (1955).
ϑ) sitta uppe, äv. oppe (jfr ä γ γ', 5 a, 13 m ι, κ).
α') i fråga om att sitta på en upphöjd plats. (budet kom till Elia) .. satt han vppe på berghena. 2Kon. 1: 9 (Bib. 1541).
β') lämna l. ha lämnat sängen o. vistas uppe sittande (särsk. om sjukling); i sht förr äv.: sitta (nedbäddad) i sängen med överkroppen mer l. mindre upprätt. VDAkt. 1678, nr 237. När jag kom, satt .. (den sjuke) oppe i en stol. Wetterbergh Selln. 106 (1853). Sitta uppe (upprätt) i sin säng. Schulthess (1885). Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 39 (1920).
γ') sitta (klädd o.) vaken (i stället för att gå till sängs); äv. övergående i 3: vara uppe l. vaka (om nätterna o. d.). Anders Joensson .. (berättade) att .. (en skräddare) hade sömat .. någre dagr och suttitt lengie oppe om affterne. UpplDomb. 1: 9 (1615). Snus litet, sup litet, rök lagum, och sitt icke vppe om Nätter. Aken Reseap. 210 (1746). Hirn Hearn Exot. 1: 77 (1901).
v) mer l. mindre pregnant (jfr h, i): icke delta i dans (utan förbli på sin sittplats); särsk. om dam (närmande sig 7): icke bli l. vara uppbjuden, ofta i uttr. få sitta, äv. få sitta där (jfr 7 b). Några af fruntimren blefvo upptagna till dans, andra fingo sitta där. Weste FörslSAOB (c. 1815; angivet ss. vard.). Döttrarne sutto på baler och voro nästan öfversedda på supéer! Bremer Hem. 1: 142 (1839). Harlock (1944). — särsk. med bestämning bestående av (l. vars huvudord utgöres av) sbst. utan föregående prep., betecknande dans o. d.: icke delta i l. icke bli l. vara uppbjuden till (ngt). ”Hvad verlden är känslolös” — sa' flickan, som på balen fick sitta tre danser å rad. Holmström Sa' han 42 (1876). Nordlund Bit. 146 (1894).
x) övergående i bet.: sätta sig (jfr ä γ); i sht i vissa särsk. förb. (se α, β β' o. SITTA FRAM, IN, NED, PÅ, UPP). Möller (1745, 1755). I dag har jag gjort min första uppvaktning hos Leopold. .. Han .. bad mig stiga in och sitta. Choræus Bref 107 (1802). Var god och sitt! (dvs.) ta(g) plats, sitt ner. Östergren (1938). — särsk.
α) motsv. c, i de särsk. förb. SITTA FRAM, NED, TILLBAKA, UPP.
β) motsv. d.
α') [jfr fsv. sitia a häst i motsv. anv.] motsv. d α, i uttr. sitta till häst, övergående i bet.: sätta sig l. stiga till häst. Efter jagh rett nu på timan vill sitta till hest och rycka till H. K. M:tt kan jagh inte nu vidhlöftichtt skrifva. JDelaGardie (1626) i OxBr. 5: 392. Innan vi hunnit sitta till häst. Östergren (1938).
β') i de särsk. förb. SITTA NED, UPP.
y) (†) övergående i 2, i uttr. sitta när l. tillstädes, sittande vara närvarande l. tillstädes. And(er)s witnade at store lasse haffde befalt .. niels jøns(on) at han skulle antuarda Olaff silff skalana ty han satt th(e)r nær tha saadana befalni(n)g wtgaffz. OPetri Tb. 102 (1526). (Min moder) satt .. wthe för rådstufu döran; Sporde iagh thå per nilson til om han hade nogot min moder tiltala, efther hon satt ther tå tilstädes. Rääf Ydre 3: 410 (i handl. fr. 1594).
z) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (jfr ä α α', δ α', ö ε α'). Figure af ett sittiande qwijnfolck utskurit i träd. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). (Patronen) tog .. så många nummer på .. (hustruns dans-)program .. att sittande fruar och fröknar började småfnittra i vrårna. Benedictsson Peng. 160 (1885); jfr v. Svenson Sinnessj. 143 (1907). — jfr BREDVID-, FALL-, FAMN-, GREN-, HUK-, HÄV-, HÖFT-FÄST-, I-, KRING-, KROK-, MELLAN-, MOT-, NIG-, NÄR-, RÄCK-, SID-SITTANDE m. fl. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., med sakbetecknande huvudord.
α) om kroppsställning l. rörelse: som intas resp. utföres av person som sitter (äv. i substantivisk anv., om sådan kroppsställning); äv. om levnadssätt: som kännetecknas av (regelbundet l. långvarigt) sittande; jfr ä α α'. JournLTh. 1812, nr 274, s. 2 (om levnadssätt). Öfverst ses .. (på en viss altartavla) Gud Fader och framför honom Sonen, båda i sittande ställning. Snellman Tyskl. 187 (1842). En sittande bugning. Widegren ABChokl. 50 (1937). (Flickan som ligger på rygg) kastar upp sej till sittande. Sjögren TaStjärn. 35 (1957).
β) [jfr b] i uttr. sittande bord, äv. middag o. d., i fråga om (fest- l. högtids)måltid varvid deltagarna sitta (på bestämda platser) vid själva det bord på vilket maten serveras; motsatt: gående (se I 2 n). Med soupern skulle man göra helt lätt. Intet stort, tungt, sittande bord. .. man skulle gå omkring, och herrarne skulle servera damerna. Bremer Nina 608 (1835). Adelsköld Dagsv. 1: 262 (1899: sittande middag). Duka sittande bord. Östergren 6: 104 (1938).
γ) [jfr e] (†) om (del av) teatersalong o. d.: som har sittplatser; särsk. i uttr. sittande parterr, se PARTERR 2 a. Anstalter till den stående parterrens förvandling till sittande amfitheater voro .. vidtagne (på Kungl. teatern 1831); men .. denna fråga (har) tills vidare blifvit hvilande. Beskow Theat. 1832, s. 2.
δ) (numera föga br.) i uttr. sittande lugn l. ro, lugn l. ro som tillåter ngn att sitta. Clara fick allt mer befattning med vind, kök, och källare, och stördes jemt i sitt sittande lugn. Bremer Nina 101 (1835). Högberg Vred. 2: 74 (1906: sittande ro).
ε) [jfr b] (†) om skämt: som förekommer då man sitter (till bords). 2Saml. 35: 222 (i handl. fr. 1662).
å) ss. vbalsbst. -ning, förr äv. (i α o. β) -ande, övergående i konkretare anv.; särsk. om enskild tidrymd l. (om)gång då ngn sitter; numera i sht i γ, δ o. ζ. Jag förebrår mig att min tid väsendtligen upptogs af 2ne slags sittningar, neml. bord-sittning och Comité-sittning. Tegnér Brev 4: 134 (1826); jfr γ o. 6 m δ α'. SDS 1908, nr 106, s. 2 (i pl., om omgångar varunder ngn sitter för att undergå röntgenbehandling). — särsk.
α) (†) i uttr. sitta ett sittande, sitta en stund; anträffat bl. i anv. motsv. b (jfr γ). Sedan stodo the vp och blifuo wänner. Såtho så ett sittiande, och Måns gick hem. GullbgDomb. 26/6 1616. När han hade sittitt itt sittiande, gick han effter som Naturen kunne krefia wth på gården. VRP 1625, s. 137.
β) (†) i uttr. (göra ngt o. d.) i ett sittande l. en sittning, (göra ngt osv.) utan att stiga upp från sin sittplats. Studera några timar i et sittjande. Lind 2: 748 (1749). Jag slutade arbetet i en sittning. Meurman 2: 288 (1847). SvTyHlex. (1851, 1872). Dalin (1854).
γ) motsv. b, om tidrymd l. (om)gång då man sitter för att äta l. dricka l. ägna sig åt sällskaplig samvaro; äv. övergående i bet.: måltid l. dryckeslag l. nachspil; jfr α o. SITS, sbst.1 1 a. Lindfors (1824). Man indelade .. (de engelska juristerna) i ”fyra, fem”, ja, till och med ”sex buteljsmän”, allt efter det antal portvinsbuteljer de kunde konsumera under en enda sittning. Vallentin London 401 (1912). I all stillhet ordnades (efter supén) .. en fridsam sittning .. med blott få närvarande. LundagKron. 3: 223 (1955).
δ) motsv. h, om (om)gång då ngn sitter för att avbildas av målare l. fotograf o. d.; jfr SEANS 1. Serenius Eee 2 a (1734). Fars .. (porträtt blev) mindre lyckat, beroende på för litet antal sittningar. Henning HbgMinn. 1: 203 (1950). Hedberg Blomb. 282 (1953; hos fotograf).
ε) (numera bl. tillf.) motsv. i, om (om)gång då ngn sitter för att uträtta naturbehov. Der kärl- eller tunnsystemet är infördt (på avträden), behöfver man blott anbringa en behållare med torfmull, hvarur efter hvarje sittning en liten skofvel mull kastas i tunnan. Olbers Fleischer 60 (1891).
ζ) odont. om (om)gång då ngn behandlas av tandläkare; jfr SEANS 2. Welin Hvad nytt 1: 40 (1894). Sedan pyoktaninet avlägsnats, vidtager i nästa sittning en noggrann tandstensskrapning. SvTandläkT 1932, s. 344.
ä) i utvidgad anv. (jfr d β, o slutet, u γ, ζ α', β', z αε, 5).
α) i fråga om att en persons kropp befinner sig i en ställning som erinrar om den som en sittande befinner sig i. α') i fråga om ställning under löpning l. hopp l. konståkning på skridskor o. d.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om stil l. piruett o. d.: som kännetecknas av att kroppen befinner sig i en ställning som erinrar om den som en sittande befinner sig i (jfr z α); jfr SITTA ÖVER 6. Sedan .. en vals på en fot utförts (av en tävlande i konståkning) kom .. en sittande piruett. NordIdrL 1901, s. 54. Paddock, det mekaniska fenomenet, som (under 100-metersloppet) syntes sitta i luften med långa benet flera meter framför sig. IdrBl. 1924, nr 83, s. 4. Därs. nr 138, s. 5 (i p. pr., om löpares stil). β') i fråga om att hålla sig uppe gm att stödja ryggen mot ngt o. fötterna mot ngt annat; särsk. (i vissa trakter) i uttr. sitta i en dörr, ss. benämning på lek. Sitta i en dörr. Man väljer en lagom bred dörr, sätter ryggen mot ena dörrposten och fötterna mot den andra. Man skall nu kunna sitta en stund utan att stödja sig mot tröskeln. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 115 (1949; från Hall.).
β) (numera föga br.) i fråga om att en person hänger på ett kors med händer o. fötter fästa vid detta; äv. motsv. r α, i uttr. sitta upphängd på korset, hänga på korset, sitta fastnaglad vid korset, hänga fastnaglad vid korset; jfr 8, 13 b. Swedberg SabbRo 420 (1688, 1710: vphengd på korszet). Det rum (i Heliga gravens kyrka), där Jesus har suttit fastnaglad vid korset. Eneman Resa 2: 156 (1712). Vid Jesu sida sutto i dödens stund de tvenne röfvare på korsen. Rundgren PredAnnandJul 1865, s. 14.
γ) om fyrfota däggdjur: befinna sig i en ställning som erinrar om den som en sittande person befinner sig i; äv. (motsv. x) övergående i bet.: sätta sig; äv. allmännare (närmande sig 2), övergående i bet.: uppehålla sig (ngnstädes). Itt vngt leyon thet j kulone sitter. Psalt. 17: 12 (öv. 1536; Luther: sitzt; Bib. 1917: ligger i försåt). ”Nu sitta vi alla bra” — sa' katten, satt på fläsket. Holmström Sa' han 62 (1876). Om man betraktar råttor och en del andra gnagare, när de sitta på bakbenen t. ex. för att äta, kan man finna, att .. de därvid ha nytta af svansen som stöd. FoFl. 1910, s. 58. DjurVärld 11: 560 (1960; om apor). — särsk.
α') om hare; särsk. (i sht jäg.) allmännare: hålla sig (tätt tryckt intill marken o.) stilla l. ha sin lega (ngnstädes), trycka (äv. i uttr. sitta stilla; jfr δ γ', u ζ, 13 k); äv. i uttr. sitta hårt, förr äv. fast (jfr u ε, 3 j, 8 a, 13 m β, δ, ε δ'), ogärna lämna sin lega (jfr HÅRD 9 a α β'), sitta löst (jfr ö δ, 13 m η), se LÖS 19 b γ; jfr δ γ', δ' o. SITTA ÖVER 1 b. Brummer 64 (1789). Höst och winter sitter haren hårt. Greiff Jagt 69 (1828). Snigel, som kryper .. hinner längre än hare, som sitter stilla. LbFolksk. 6 (1890). Hemberg JagtbDäggdj. 292 (1897: sitta fast). IllSvOrdb. (1955).
β') om hund; ofta i uttr. som ange att hund läres l. (belönas för att den) lärt sig att sitta (med frambenen lyfta); förr äv. allmännare, om fågelhund: stå (för fågel). Hunden .. / .. fick sittia wedh Herrens Disk, / Och åth med honom bådh Kött och Fisk. Forsius Fosz 438 (1621); jfr b. (Eng.) To point (as a Spaniel does) (sv.) sitta såsom en fogel-hund. Serenius Tt 1 a (1734). Thet är swårt at lära en gammal hund sittja. Lind 2: 356 (1749). Han är nog mycket klok som alla pudlar. Han sitter för socker. Forssman Skolfl. 53 (1918). Sitt vackert! Östergren (1938).
γ') i uttr. sitta uppe, äv. oppe (jfr u ϑ, 5 a, 13 m ι, κ), om säl: befinna sig på land l. isflak o. d. Den 27 februari 1885 anträdde vi fyra man högt vår färd ut till hafs för att se, om säl satt uppe. LfF 1898, s. 53. Fatab. 1929, s. 145.
δ) om fågel.
α') befinna sig i en vilande ställning som kännetecknas av att fötterna ha stöd (ngnstädes); dels i fråga om sådan ställning där fötterna stödja på (o. med klorna gripa tag i) föremål (särsk. gren o. d.) l. person l. djur, dels i fråga om sådan ställning där fötterna stödja på marken (i sistnämnda anv. bl. om fåglar med jämförelsevis korta ben o. övergående i bet.: stå); äv. motsv. z, i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Sparvarna sitta på marken. Hes. 32: 4 (Bib. 1541). Iagh är alth som en lithen fughel, / som seter på lelie quisthe. Visb. 1: 114 (c. 1620). Flygande kråka fåår något, men sittiande intet. Törning 87 (1677). (Ute på en vik) simmar en doppinghona, och på hennes rygg sitta två små ungar. Rosenius Naturst. 21 (1897). Inte sällan ser man en grissla sitta uppe på (klipp-)hyllan. DjurVärld 9: 560 (1961). särsk. (†) refl. Then fughel, / som haf(uer) sin macka mist, / han flÿgher vthi lunden, / han sitter sig på quist, / han sorgher sig sielf til döda. Visb. 1: 165 (c. 1620); jfr anm. 3:o sp. 2714.
β') [jfr t. sitzen, ruva l. ligga (på ägg), eier besitzen, ligga på ägg] (†) i fråga om att kläcka ut ägg l. skydda l. värma ungar: ligga (på ägg l. ungar); äv. med obj. betecknande ägg: ligga på l. ruva. Om tu råkar på wäghen itt foghla boo .. och modhren sitter på vnganar eller på äggen, så skalt tu icke tagha modhren medh vnganar. 5Mos. 22: 6 (Bib. 1541). En Gåås sitter sina Egg uthi 29 Dagar. IErici Colerus 2: 167 (c. 1645). Björkman (1889).
γ') i uttr. sitta stilla (jfr γ α', u ζ, 13 k), hålla sig stilla (i träd l. på marken o. d.); jfr δ'. Ericson Fågelkås. 1: 43 (1906).
δ') pregnant, = γ'; förr särsk.: hålla sig intill marken, trycka (jfr γ α'). Greiff Jagt 77 (1828). För fogelhund som skäller sitta .. (rapphönor) icke. Berlin Lsb. 91 (1852).
ε) om annat djur än däggdjur l. fågel (särsk. insekt): uppehålla sig (ngnstädes) med stöd för benen. Een siuk kan intet een gång tåla, att een fluga sitter på väggen. Celsius Ordspr. 2: 462 (1709). Flugan sitter i taket. IllSvOrdb. (1955).
ö) mer l. mindre bildl. (jfr c β, d α slutet, e, f, h slutet, j (slutet), m slutet, n α, β, r β β' slutet, u, z αε, 13 k, r); särsk. med saksubj. Lät halffören stå up och lät fÿrken sitta. Celsius Ordspr. 11: 91 (c. 1710) [jfr d. stat op skilling, lad gylden sidde]; jfr c. (H. J. Wrede) lärde .. bittida, at vara nögd med sin lott, och ej afundas på dem, hvilka suto lyckan i skötet. Kryger ÅmVetA 1759, s. 10. Med rosiga hatten / På lockar af guld, / Satt midsommarsnatten / I skogen, så huld. Stagnelius (SVS) 2: 436 (1821). (W. Hogarths konst) är en porträttering i stort, der tiden sjelf sutit som original. Estlander KonstH 17 (1867); jfr r β (β'). — särsk.
α) motsv. p. Regeringen i rijket, som sitter och drager den lasten, att ryggen bögter vidh. RP 6: 422 (1636). Politiken den sitter och gnager friheten och äran ända in på benen. Nordstjernan 1847, s. 130.
β) (numera bl. vard.) i uttr. sitta på (förr äv. ovanpå) ngn (jfr u η), göra sig gällande på bekostnad av ngn l. uppträda ss. en översittare gentemot ngn; stundom äv. med saksubj.; jfr OVAN-PÅ I 1 c. Han war .. en sådan karll, som gierne wille sittia offuen på andra, och hölth nestan ingen för sin like. HammarkDomb. 27/7 1597. En stol kan genom sin impressiva och pretentiösa form ”sitta” på människan, som sitter på stolen. Form 1938, Omsl. s. 14.
γ) i uttr. sitta på ngt (jfr c β, d α slutet, f α, j, m slutet).
α') (numera föga br.) hålla på ngt, vara sparsam med ngt; äv. i uttr. (icke o. d.) sitta på orden, (icke osv.) skräda orden. (En präst i Vadsbro) hafwer warit .. en besutten man; men ifren för gudstjänsten gjorde, at han intet satt på sitt; utan hade det ospart til befrämjande af relligionen och menniskors siälarykt. Hallman Blacksta 77 (1748). Man talade vidt och bredt om den skedda stölden och satt ej på orden i fråga om den misstänkte tjufven. Sundblad GBruk 153 (1881).
β') (vard.) ha lagt beslag på ngt för egen räkning (o. undanhålla andra det). Vår (opera-)sångare ”satt” .. på rolerna och tillät aldrig någon att få dem. Strindberg NRik. 33 (1882).
γ') (föga br.) med saksubj., betecknande stat: vara i besittning av ngt; jfr 2 n, 3 e, 12 b. Schweiz sitter på den tyska flodens (dvs. Rhens) källor liksom Nederland på dess mynning. Kjellén Stormakt. 1: 198 (1905). Därs. 199.
δ) i uttr. sitta löst (jfr ä γ α', 13 m η), se LÖS 19 b β.
ε) om organ hos växt.
α') [efter motsv. anv. av nylat. sessilis] (†) motsv. z, i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: omedelbart fastvuxen vid stjälk l. stam, oskaftad. Möller PrincBot. 39 (1755; om blad). Forssell InlBot. 154 (1888; om blad).
β') i avledn. SITTAKTIG.
ζ) om växt; i avledn. SITTARE.
2) uppehålla sig l. vistas l. bo (ngnstädes); utom i a—d, h, n o. o numera företrädesvis dels arkaiserande, dels med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 l. 3; jfr 1 b, u ζ α', y, ä γ, 3 k, 6 l, 7, 8, 9 a, 11, 14. J samma hus (dvs. ett hus som överlåtits) haffde fordom setet philipp(us) stenhugge(re). OPetri Tb. 42 (1524). Monga sittia på Landet, som sigh medh Kiöpenskap nähre. Stiernman Com. 1: 701 (1617). Hwad de Slaver anlangar .. så finner man dem i älsta tijder intet suttit i Europa. Rudbeck Atl. 1: 58 (1679). De, som ingenting ägde, sutto hos de rikare och voro nöjda. Heidenstam Folkung. 1: 27 (1905). Hvarför sitter du i stan, när du kan få vara på landet? Strindberg Kamm. 1: 10 (1907). Så ensamma, som .. (gummorna) sutto i sina stugor, var det nästan nödvändigt för dem att råkas någon gång vid ett par koppar kaffe. Lagerlöf Troll 2: 76 (1921). — jfr AV-, BE-, FULL-, IN-, UT-SITTA, ARV-, BO-SITTANDE o. BACKSTUGU-SITTANDE. — särsk.
a) i fråga om att bo på hemman l. gård (se GÅRD, sbst.1 6 b) l. torp o. d.; ofta (äv. övergående i n) med bibegrepp av brukande l. innehav l. ägande av hemman osv.; jfr h δ, 6 d δ α', 10. G1R 1: 7 (1521). Jöns i öruijck (tilldömdes) at beholla dhet heman i tilkommende årr, som han nw sijter på. UpplDomb. 5: 43 (1570). (J. Holmstenssons) ättlingar af ätten Rosenstråle hafva .. suttit på gården (Sonstorp i Östergötl.) i 300 år. Höjer Sv. 2: 78 (1876). Schulthess (1885: på ett torp). Erik Pettersson .. ägde .. hälften av fädernegården. Hans äldre syster och .. svåger satt där sen många år. Hedberg VKind 6 (1954).
b) i fråga om anstalt för mentalt sjuka o. d.: vara (intagen) l. vårdas (ngnstädes). Modée Dår. 10 (1741). Det är tydeligen bevisadt att hälften af de olycklige som sitta på dårhusen måste tillskrifva sitt tillstånd .. starka dryckers förtärande. KyrkohÅ 1925, s. 215 (1832). Han har förföljelsemani, gubbkraken, och satt på Sollenboda ett halvår. Gustaf-Janson ÖvOnd. 50 (1957).
c) i fråga om bostadsrum; särsk.: uppehålla sig (på sitt rum o. dyl.) o. icke gå ut. (Sv.) Sitta på kammaren. (Fr.) Garder la chambre. Nordforss (1805). Jag (dvs. en naturfilosof) begagnar mig icke af deras ledning, som sitta på sin kammare och konstruera fram verlden ur sitt eget s. k. medvetande. Wikner Lifsfr. 1: 99 (1866). — särsk. i uttr. sitta på rum, se RUM, sbst.3 9 c slutet.
d) om nomad: ha sin boplats l. sin lägerplats (ngnstädes). Hwarje Lapp, som ryys i norske (dvs. nordliga) kalle Tiäll, / De smälte Snön med Grååt på Bärgen där de sute (vid budskapet om K. XI:s död). Dahlstierna (SVS) 55 (1698); jfr 1. Eneman Resa 2: 75 (1712). På högsommaren sitta flera lappfamiljer vid bäcken från (sjön) Sippmikken. TurÅ 1911, s. 245. IllSvOrdb. (1955).
e) (†) med bestämning inledd av prep. vid l. (ut)i l. utmed, betecknande väg: bo (vid l. utmed väg); särsk. med tanke på skjutsningsskyldighet l. gästning. (En gärd skall upptagas) saa ath twnghen (vid en förestående resa genom Södermanl., Närke o. Uppl.) icke all anhenger the godemen som wiidt woor (dvs. konungens) wæg sitthie. G1R 2: 53 (1525). RA I. 3: 110 (1593: uti). Dee som sittja i allmene vägen skjutza, men andre, som ligga på sidan, skjutza lijtet eller intet. RP 6: 655 (1636). Iag (dvs. en kyrkoherde) sitter här vth med een allmenn faahrvägh. VDAkt. 1679, nr 224.
f) gm konj. och samordnat med ett följande verb för att beteckna att ngn uppehåller sig l. vistas l. bor ngnstädes o. där utför den handling som uttryckes gm det följande verbet; äv. med förbleknad innebörd, övergående till en beteckning för att ngn är sysselsatt med l. ägnar sig åt l. håller på med l. brukar utföra den handling som uttryckes gm det följande verbet (i satser utan rumsadverbial svårt att skilja från 1 p); jfr 13 n. UpplDomb. 5: 137 (1586). (Ståthållaren skall) köhre alle dem, som i landed sittie och kööpslaga, in i städerne. AOxenstierna 2: 161 (1614). Angående dem af Krigsfolket, som äga eller förskaffa sig någon Stufwu, Gård eller fast ägendom i Staden; Så finner Kongl. Maj:t .. at detta allena icke kan göra dem berättigade, at sittja och drifwa Handwärk. PH 6: 4555 (1757). Hvarje hushåll sitter nu och håller sitt eget kök. Almqvist Törnr. 3: 158 (1850). — särsk. (†) i det tautologiska uttr. sitta och bo, bo. 2SthmTb. 8: 131 (1590). Uthi Transsylvania et Valachia .. hafwa och Gothi länge sutit och bodt. Schück VittA 2: 438 (i handl. fr. 1687).
g) övergående i bet.: residera (på ett slott l. i en stad o. d.); i sht förr äv. övergående i bet.: regera (ngnstädes). Alla Sihons the Amoreers Konungs städher som satt j Hesbon. Jos. 13: 10 (Bib. 1541; Luther: sas). Then fordom på Stockholms Slott sitjande Höfwidsman eller Ståthållare. Peringskiöld MonUpl. 61 (1710).
h) i förb. med vissa adv.
α) i uttr. sitta hemma, uppehålla sig l. vara l. stanna hemma; särsk. i fråga om underlåtenhet att inställa sig för att fullgöra skyldighet o. d.; jfr γ, δ slutet. Joh. 11: 20 (NT 1526). Tesse effter:ne dömdes sak .. för thet the haffua sittidth hemma medtt treesko når the äro laglige nempde ij förslo (dvs. ålagda att utföra transporter för kronans räkning). BtFinlH 2: 99 (1551). Ondt sittia hemma och giöra kiöpet .. (dvs.) Dhet är owist frånwarandes at weeta marckgången i Kiöpstaden. Grubb 639 (1665). (Elfstrand o.) Gabrielson 89 (1945). jfr HEMMA-SITTANDE.
β) i uttr. sitta inhyses, se INHYSES I 1 a, 2.
γ) i uttr. sitta inne (jfr 9 b, 12, 13 m ε), uppehålla sig l. vara l. stanna inomhus l. hemma; jfr α o. INNE 1 a α. Sahlstedt (1773). Du sitter för mycket inne, mit barn; du går aldrig til dina vänner. Björn FörfFl. 26 (1791). Sitter ni inne, fast de ä så vackert väder? Östergren (1938). jfr INNE-SITTA.
δ) i uttr. sitta kvar (jfr n α, 1, 5 b α, c α, 6 m β, 7 a, 13 m ζ), förbli l. stanna (kvar) l. vara kvar (ngnstädes); särsk. motsv. a: (ss. brukare l. ägare) stanna kvar (på hemman o. d.); jfr k o. SITTA TILLBAKA 2. (Om) mannen bortdrifwer hustrun, och sitter sielf qwar på gård eller hemman, .. (honom) skal predikoämbetet .. döma under Bann. KOF II. 2: 154 (c. 1655). (Föräldrarna hade) öfverenskommit (med sonen), att de tillsvidare skulle få sitta qvar på (soldat-)torpet, så länge han förblef ogift. Quennerstedt IndSold. 63 (1887). Nils Posse med sin besättning satt kvar i (staden) Bauske. KKD 10: XXI (1914). jfr KVAR-SITTA. särsk. (†) om person som blivit stämd inför rätta: underlåta att inställa sig. Bleff Oluff Britt 4. resor stämpder til rådstuffuo, oc sitit quar i treschhet (dvs. tredska). VRP 1605, s. 111.
i) i vissa numera obrukliga (äv. bildl.) uttr. Jacob bencts(on) aff Sud(er)cøping skal haffua sin husaløøn (dvs. hushyra) aff hust(rv)ner som th(e)r jnne sitit haffua. OPetri Tb. 238 (1528). Orsaken .. (till att den av korsriddare innehavda staden Akka 1291 intogs av den egyptiske sultanen) var mycket af de många (till 19 eller 20 högstrådande) hufvuder, som där inne sutto och hvar för sig hade sin lagsago. Eneman Resa 2: 278 (1712). — särsk.
α) sitta på gatan, bildl.: vara utan bostad. OxBr. 12: 360 (1613).
β) sitta på sin egen hand l. (i sats med subj. i 3 pers. pl.) på deras eget, vara utan laga försvar (se d. o. 3 b); jfr EGEN 1 j γ α'. H:r Commissarierne (skola) gifwa gran acht uppå .. om någre lättingar antingen i Städerne eller å Landet lijdes som sittia på theres egit och icke vthi tienandhe sigh inlåta. Wägner SkånKommiss. Bil. 30 (i handl. fr. 1669). LReg. 285 (1676).
j) övergående i 3, i uttr. sitta för sig själv (jfr 1), vara ensam l. utan sällskap; jfr FÖR, prep. I 34. Som jag är van att hafva roligt och vara bland folk, vill jag icke sitta för mig sjelf jemt (när mamma är död), utan jag ämnar öppna bod. Almqvist Går an 52 (1839).
k) (†) pregnant: stanna kvar hemma (o. underlåta att inställa sig för att fullgöra skyldighet o. d.); jfr h α, δ (slutet) o. SITTA TILLBAKA 2. Bleff Simonn juthe tenne resson benådher ath giöra 2 famna stengårdh på kiörkie gårdhenn nu jnnan lögirdagien, för trelskietth han giordhe (dvs. för att han tredskades) emoth stadzsenns tienare, och huadh hann offthare sithir medh trelskie, skall då bötha effttir lagen. TbLödöse 385 (1596).
l) (†) refl.
α) uppehålla sig (ngnstädes). Här (i Leipzig) äro 3 collegia, men dyrt är här att sitta sigh, therföre the som här studera the måste haffwa starcka midel. Bolinus Dagb. 19 (1667); jfr anm. 3:o sp. 2714.
β) i uttr. sitta sig till ngt (jfr 1 s), förvärva l. spara ihop ngt gm att bo (så l. så). (dvs. gm att icke elda ordentligt o. gm att icke reparera) satt han (dvs. en snål präst) sig till 50,000 Rdrs förmögenhet. Geijer Brev 219 (1827).
m) (†) i p. pf. (jfr n ε): bosatt l. boende (ngnstädes); äv. med bestämning inledd av prep. under, betecknande överhet varunder ngn lyder l. lytt; jfr BESUTTEN 2, 3 a α. Widekindi G2A 219 (i handl. fr. 1614). Dän Öfuerheet, där vnder han tilförende hafuer suten waret. KalmPriv. 1620, s. 46. Huru .. fördragen och pacterne (mellan Danmark o. Sv.) .. äre observerade wordne, .. thet är .. heela then nährmeste sittne Ehrbahre Werlden wäl kunnigt. Lagerfelt Manifest O 4 a (1644). — jfr BO-, UNDER-SITTEN o. NÄST-SUTTEN.
n) i sht jur. i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngn innehar l. besitter viss egendom; i fråga om fast egendom o. i sådana uttr. som sitta i hemmet, äv. med kvardröjande eg. bet., med inbegrepp av att den som innehar fast egendom bebor den resp. att den som innehar hem o. d. bor i det (jfr a); jfr 1 ö γ γ', 3 e, 6 c αγ, d α, δ α', 11, 12 b. Sitta i orubbat bo, se BO, sbst.1 5 f. 2SthmTb. 4: 612 (1575). Det någor sitter uppå annans tillåtelse uti desz ägendom, och den samma nyttiar, gier ingen ägande-rätt. Abrahamsson 206 (1726). Ej må then, som å skattskyldig jord sitter, genom kiöp, skifte, eller å annat sätt, något söndra och minska af thet, som thertil med rätta hörer. JB 4: 9 (Lag 1734). Skyldighet att avgiva deklaration (för innehav av kaffe) .. åligger .., för oskiftat stärbhus, den som sitter i boet. SFS 1932, s. 29. (Häradsrätten har) förordnat om sammanlevnadens hävande .., rätt för Inga att sitta i hemmet och hava vårdnaden om makarnas dotter (m. m.). 1NJA 1943, Utsl. s. 49; jfr α. — särsk.
α) motsv. h δ, i uttr. sitta kvar i hemmet l. boet o. d., om make ss. part vid hemskillnad: (bo kvar i o.) inneha (det tidigare gemensamma) hemmet (till dess skifte sker). Vid förordnande om sammanlevnadens hävande äge rätten bestämma, vilken av makarna må sitta kvar i hemmet. SFS 1920, s. 988. 1NJA 1940, Utsl. s. 56.
β) (†) i uttr. sitta i ansenlig egendom l. stora ägodelar, vara rik. VRP 1706, s. 60 (: i anseenligh ägendomb). Jag har redan öfwerlefwat några .. (personer), som hafwa sutit i stora egodelar, och dock på en kort tid blifwit i grund förderfwade. Borg Luther 2: 223 (1753; t. orig.: jnn grossen güter gesessen sind).
γ) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som besitter fast egendom, besutten. Tesligest skattes årliga aff hwar bonde som sittiandes är, then sielff haller Dwk och Disk arbetis peningar enn ortigh. NorrlS 1—6: 184 (i handl. fr. 1550).
δ) i fråga om att ngn får fortfara att inneha visst hemman o. d.; i ssgn UT-SITTA o. de särsk. förb. SITTA FRAM, UT.
ε) i p. pf. (jfr m), ss. senare led i ssgrna HALV-, HEL-SITTEN o. BE-, FULL-SUTTEN.
o) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr i, 13 r); äv. med saksubj. Under det glädjen strålade på mängdens anleten, satt bekymret i konungaborgen (efter statskuppen 1809). BvBeskow Lefn. 92 (1857). — särsk. övergående i 3, i vissa uttr. som beteckna att ngn har det bra l. att ngn befinner sig i en svår belägenhet (jfr 3 j, 8 a β, b, d).
α) (numera bl. ngn gg arkaiserande) sitta (som l. såsom) i Guds l. vår Herres (sköna) kålgård, ha överflöd på allting, må gott, ha det bra på alla sätt; jfr GUD II 3 b slutet. RARP 4: 429 (1650: i Gudz kåhlgårdh). Rudbeckius Luther Cat. 78 (1667: såsom i Gudz Kåålgårdh). Inte är det alla som få sitta i vår Herres kålgård alltid. Oterdahl RödH 104 (1907). Här satt man då riktigt som i Guds sköna kålgård (tänkte en person som fått fördelaktiga affärsanbud). Högberg Frib. 235 (1910).
β) sitta i sjön, se SJÖ, sbst.
γ) sitta i skeppet, se SKEPP.
δ) sitta i smöret, se SMÖR.
3) i fråga om att ngn lever l. befinner sig i ett tillstånd l. en belägenhet l. en sinnesstämning o. d.; dels med bestämning bestående av ett prep.-uttr. l. ett adv.: leva l. befinna sig (i ett tillstånd osv. l. så l. så), ha det (så l. så) ställt, dels med predikativt attribut: leva l. vara (sådan l. sådan); äv. övergående i 8, i uttr. sitta djupt i (förr äv. in med) ngt (jfr 1 l), vara allvarligt engagerad i ngt, vara fången l. snärjd i ngt (jfr DJUPT 4 a); äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); jfr 1 c ε, f, j, r, u ζ β', ϑ γ', 2 (j, o αδ), 9 c, 11. Sitta i goda omständigheter, i överflöd. Folkit som satt j mörkret och dödzens skugga haffuer seet itt stoort liws. Mat. 4: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Vij sittja så djupt i kriget, att vij intet kunne komma der uth. RP 6: 722 (1636). Uttslå vij alliancen (med Frankrike), och Frantzosen gjör fridh (med Sveriges fiender), läre vij då sittja myckit illa. Därs. 741. Giffva vij nu occasion .. (till tvist med danskarna), veet jag inthet, om vij gööra väl uti denne tijden, när vij sittia så diupt in med det Tyske väsendet (dvs. kriget). Därs. 8: 135 (1640). Desza stackars flickorna få sitta ogifta. Nordforss (1805). I sjelfva verket satt ägande-rätten .. otrygg nog (vid tiden för G. III:s statsvälvning). Malmström Hist. 6: 340 (1877). Det förefaller mig .. som om Gud Fader själv skulle sitta tämligen tjyvtjockt just nu. Engström Hemsp. 27 (1921). — jfr UT-SITTA. — särsk.
a) (ålderdomligt) i fråga om ära o. d., förr äv. i fråga om visst stånd o. d.; jfr 1 c. Her är alltijd sorg, fructan .. och på sijdstonne dödhen, så wel när then som j stora äro sitter som när then ringesta på iordenne. Syr. 40: 3 (öv. 1536; Luther: jnn hohen ehren sitzt). Ähra dhen ähra bör .. (dvs.) Dhen i Ähreståndet sitter, honom bör och sin tilbörliga heeder. Grubb 903 (1665). Ens air och åthäfwor (böra) altid wara inrättade efter den Caracteren och distinctionen, hwari man sitter. Modée FruR 70 (1738); jfr KARAKTÄR 7 slutet. Lönnberg FnordSag. 1: 106 (1870).
b) (†) i fråga om utgifter l. omkostnader o. d., i sådana uttr. som sitta uti penningspilling och krigsomkost, ha stora utgifter o. krigsomkostnader, sitta i l. vid utgift(er), ha utgifter. Wij sittie nu vdj en sådane swår och dråpelig penningz spilding och krigz vmkost, atuj aldrig hade maken. G1R 15: 425 (1543). Sahlstedt (1773: i stor utgift). Möller (1790, 1807: vid stora utgifter). Dalin (1854: i stora utgifter).
c) i fråga om skuld, i sådana uttr. som sitta i skuld, vara skuldsatt, sitta i (så l. så) stor skuld, ha (så l. så) stor skuld; äv. i sådana uttr. som sitta djupt i skuld l. (med anslutning till 8) sitta (förr äv. sitta fördjupad) i skuld (upp) över öronen, vara svårt skuldsatt (jfr DJUPT 4 a). (Det är svårt) så snart att betala, efter jagh i någre tusend dalers gäldh sitter. LKagg (1642) i OxBr. 9: 610. Hans efterlemnadhe .. sittia .. uthi stoor skuldh. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 25 (1661). Jag vet icke hur min Mor kan vara så förblindad utaf denne sprättande uslingen, som jag är viss på, sitter fördjupad i skuld öfver öronen. Envallsson Procent. 100 (1786). Sitta i skuld upp över öronen. Auerbach (1913).
d) i fråga om skyldighet att betala skatt l. fullgöra naturaprestationer o. d.; särsk. i sådana uttr. som sitta för skatt (och skuld) l. utlagorna, vara skyldig att betala skatt (o. utskylder) resp. utgöra utlagorna; numera bl. (om ä. förh.) i uttr. sitta för häst och gäst l. för gäst och gångande o. d., se närmare GÄST, sbst.1 3 a. G1R 3: 201 (1526). Effther bewijssligitt war, att han (dvs. en man som anklagats för att icke ha fullgjort rusttjänst) intidh godz ägher, vthenn sitter för skatt, ty wardt han och .. frij sagdh. HH XIII. 1: 181 (1565). Stiernman Com. 1: 253 (1576: för vthlagorne). Een Capellan som hvarcken sitter för skatt och skuld, häst eller gäst .. må kunna sig rijkel(ige)n och väl försöria. VDAkt. 1688, nr 91. — särsk. i uttr. sitta för gästning, vara skyldig l. tvungen att lämna husrum o. förtäring åt resande o. d.; äv. med saksubj. betecknande gård; jfr GÄSTNING 1 a. OPetri Tb. 166 (1527). Prestegården .. sitter för stor Gestningh. HFinLappm. 2: 408 (1674).
e) (numera mindre br.) i uttr. sitta i (okvald) besittning (förr äv. possession) av ngt, vara i (okvald) besittning av ngt, ha ngt i (okvald) besittning (i uttr. sitta i besittning av ngt förr äv. i fråga om ngt abstrakt: ha ngt); stundom äv. i uttr. sitta i (full) besittning (förr äv. possession), betecknande att ngn (till fullo) innehar l. besitter ngt; se äv. POSSESSION 1 a; jfr 1 ö γ γ', 2 n, 12 b. Om the (dvs. Polen o. Danmark) såte i full possession, så sittie vij (dvs. svenskarna) ähndå fastare (i Pommern). RP 7: 218 (1638); jfr 1 u ε. Säg mig, om någon annan Nation har på så kort tid giort något dylikt (dvs. trots fattigdom avbetalat dryga skulder), hälst då de fläste öfrige Nationer sutto i besittning af starkaste hushållning. Oelreich 414 (1755). De som suto i besittning, voro genom sitt utan någons klagan gjorde bemägtigande så vida berättigade, att de kunde tvinga andra, som på tingen, dem de redan tagit i besittning, kunde göra anspråk, att med sig ingå i vissa Lagar. Boëthius Naturr. 54 (1799). Grefvinnan Juliana satt ingalunda i okvald besittning af .. sin hopsmälta egendom. Tegnér SvBild. 281 (1896).
f) (ålderdomligt) i uttr. sitta i fred, förr äv. med frid l. i (godan) frid l. uti rolighet o. d. (jfr g, l ε, 1 u ζ β' slutet), leva i fred (se d. o. 2); förr äv. i uttr. sitta med fred och nåder, leva i fred o. lugn (jfr NÅD, sbst.2 1). G1R 1: 32 (1521). Man legger jw fögho äro .. in ther med, at man .. skinnar och brenner, dräper och förheriar, them som gerna wille sittia med fridh. OPetri Kr. 11 (c. 1540). (Bönderna) hade hafft god fred och såttho wthj rolighett, så att the hade förgätted och glömpt bort all then fara, omack och oroo, som krig och örlig hade med sig. Brahe Kr. 44 (c. 1585). RP 8: 324 (1640: i frid). Isogæus Segersk. 502 (c. 1700: i godan frijd). (Intet) Samhälle .. kan göra sig räkning på at få längre sitta i fred än grannen vill. Calonius 3: 4 (1798).
g) i uttr. sitta i (äv. uti) fred l. (fred och) ro, i sht förr äv. i frid (jfr f, l ε, 1 u ζ β' slutet), leva i fred (se d. o. 5) l. i lugn o. ro. Alt sådant (som en flyttning från Växjö till Åbo medfört) är enom fattigh ringa Person, som heller hade sitit vthi roo, odrägeligit att vthståå. MWexionius (1641) i BraheBrevväxl. II. 1: 21. Thet syns wäl godt i frid få sittja, / Och werldsens förmåns dammar wittja / Wid stranden ther werldzlustar bo. Lybecker 78 (c. 1715). Lindfors (1824: i fred). Dalin (1854: i fred och ro).
h) (numera bl. tillf.) i uttr. sitta skattefri, vara befriad från skatt, sitta fri för (skatt l. pålaga o. d.), vara befriad från (skatt osv.); förr äv. i uttr. sitta fri l. utan tunga, vara fri från l. undgå pålagor o. d. Wår nådigiste herre giorde menige mann till godhe, att the måtthe sittie wthann tunge. G1R 1: 125 (1523). (Eftersom vissa pastorat i Åbo stift äro regala) ære the oss pligtughe epther gamble sidwennien aarlighe pensiones en doch the nw en tiidh longh haffue sittiidt frij. Därs. 3: 295 (1526). Till Peder Gunnerssonn, att han ransaker, um någre sittie frije för then försle, som andre pläge göre öffver Ålandz haff. Därs. 28: 123 (1558). Sedan min swermoder hade sutit .. skattefrij .. uthi 6 åhrs tijdh, så giordes Accord oss emillan, att (osv.). Bolinus Dagb. 86 (1687).
i) (†) i uttr. sitta i förskott, i fråga om att ha förskotterat l. lånat ut ngt; särsk. med bestämning inledd av prep. av l. för, betecknande dels penningbelopp o. d., dels (i utvidgad anv.) borgen (i uttr. sitta i förskott av sin paroll, stå i borgen); jfr FÖRSKOTT, sbst.1 1 a α. Såsom Öfver-Intendenten Tessin nu uti några år bortåt har suttit i förskott för ansenliga postpenningar ..; alltså (osv.). Crusenstolpe Tess. 3: 300 (i handl. fr. 1698). Hwad Saltet, Tunnorne, Drickat och Victualierne angår, sitter .. (redaren av fiskefartyget) allenast i förskått, och tager för det samma sin betalning igen. JAlströmer (1723) hos Nordencrantz Arc. 304. Det är oförskämt att .. han så länge låtit mig sittia i förskott först af min parol och sedan af mina peningar. ALewenhaupt i ÅgerupArk. Brev 1752.
j) i uttr. sitta trångt, äv. hårt l. smått och trångt, förr äv. knappt (jfr 1, 1 ä γ α', 13 m δ, ε δ'), leva i inskränkta förhållanden l. vara i trångmål (i sht av ekonomisk art) l. ha det illa ställt l. ha det svårt; jfr HÅRD 9 b slutet. Gud veet iag (dvs. en kyrkoherde) sitter trångdt nogh, skatterna haff(ve)r iag öff(ve)r mina kraffter, missväxten ganska stoor, ödemåhlen många, kornet skal iag köpa. VDAkt. 1678, nr 342. Cavallin Herdam. 4: 95 (i handl. fr. 1718: knapt). Att den som själf sitter smått och trångt icke kan undgå att också tränga andra, det är enkel logik. Tenow Solidar 3: 236 (1907). Vid Narva undfick jag (dvs. en karolin) röda dopet. / — Den dagen satt moskoviten hårt. Petre Fling. 95 (1915). Lo-Johansson Stat. 2: 75 (1937).
k) i uttr. sitta med l. på undantag, äv. födoråd, om förutvarande ägare av hemman: åtnjuta (ett vid försäljning av hemmanet överenskommet) livstidsunderhåll (i form av bostad o. vissa naturaförmåner m. m.); äv. med anslutning till 2 (med tanke på bostaden); äv. (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) bildl., i uttr. sitta på undantag, leva på mera anspråkslöst l. mindre verksamt sätt än tidigare l. spela en blygsam roll. Hon residerade i gamla gården, där hon satt med ”undantag”. Öman Ungd. 153 (1889). Högberg Frib. 27 (1910: på födoråd). (Släkterna på de värmländska herrgårdarna) hade (c. 1880) länge setat på undantag och tappat pionjärtidens anda. Olsson Fröding 29 (1950).
l) i en mängd numera obrukliga l. bl. ngn gg (med ålderdomlig prägel) brukade (äv. bildl.) uttr. The gode men (som ännu leva i det av konung Kristian tyranniserade Norge) .. sitiæ pa theris liiffs fare. G1R 1: 51 (1523). I lijka måtto (dvs. liksom då det gäller kejsaren) sitter H:s Kongl. Maij:tt i gått förtroende medh Frankerijke och Spanien. RARP V. 1: 284 (1654). Denna Lundberg skall sitja uti det stånd at han sielf kan betala sin skuld. VRP 24/4 1738. (Ägarna till vissa hemman) sutto i en mycket ansenlig winst. Botin Hem. 2: 183 (1756). — särsk.
α) sitta uti ansvar, stå i ansvar (se ANSVAR I 3 slutet). HdlCollMed. 1/7 1743.
β) sitta i bann, vara lyst i kyrkans bann. LPetri KO 34 a (1571). Kyrkol. 10: 4 (1686).
γ) sitta i goda dagar, ha det bra. Grubb 875 (1665).
δ) sitta enslig, leva ogift, sitta faderlös, vara faderlös. (Prästerskapet begär) At prestaenkior, emädan the enslige sittia och sig erligen stella, .. kunne någon hielp bekomma. RA I. 3: 111 (1593). RP 6: 414 (1636: sitter faderlöös).
ε) sitta i frid (jfr f, g), leva i fred (se d. o. 6); anträffat bl. i imper., ss. hälsningsformel (jfr FRED 6 b ζ α'). Gevaliensis Jos. 13 (1601). DrSimon 1 (1627).
ζ) sitta i fördelar, åtnjuta fördelar, sitta i sina fördelar, befinna sig i ett fördelaktigt läge; äv. (övergående i 6 c γ) sitta vid fördelar, åtnjuta (löne)förmåner. Månge yngre (prästmän äro) vid större fördehlar sittjande änn han. VDAkt. 1725, nr 71. Celsius G1 2: 116 (1753: i sina fördelar). (Böter stadgas vid vägran att delta i kostnaderna för storskifte, så att) then, som .. til äfwentyrs sitter i någre sådane fördelar, som honom allena Lagligen ej tilkomma, måtte kunna bringas .. til skäl och billighet. LandtmFörordn. 183 (1757).
η) sitta (ut)i (stor o. d.) förmögenhet, ha (stor osv.) förmögenhet. Bælter JesuH 6: 639 (1760). ÅgerupArk. Brev 24/8 1763. jfr: Så länge .. (A. Lindeberg) ännu satt i en liten, genom flit och enskild sparsamhet förvärfvad ”aisance”, .. förde han ett gästfritt hus. Sturzen-Becker 1: 168 (1861).
ϑ) sitta för ngns hand, vara utsatt för ngn, sitta emellan händerna på ngn, vara ett offer för ngn l. vara i ngns våld (jfr 8 c). Prijse Göthars mandom hoo ther wil, the som såte för theras hand prijsade them intit. OPetri Kr. 11 (c. 1540). Hwad tycke wi osz se för en mine på .. (Jesus), när Han som et menlöst lamb satt imellan händerna på desze blodtörstige ulfwar (dvs. männen som misshandlade honom)? Nohrborg 82 (c. 1765).
ι) sitta i krig, vara i krig. RARP 6: 60 (1657). Därs. 9: 215 (1664).
κ) sitta uti lyckan, leva i lyckliga omständigheter, ha lyckan med sig. KKD 5: 122 (1710).
λ) sitta i njutning av ngt, åtnjuta ngt. Franzén Pred. 3: 245 (1843).
μ) sitta ngn ohörig, vara ohörsam mot ngn. G1R 2: 88 (1525). Därs. 6: 228 (1529).
ν) sitta uti olägenhet, ha det svårt l. besvärligt. HSH 31: 400 (1675).
ξ) sitta uti en god posityr, ha en god (militär) ställning; jfr POSITYR 2. RARP 4: 5 (1645).
ο) sitta väl (jfr 1 f β, 13 m ϑ), ha det bra ställt. VDAkt. 1661, nr 341.
m) med predikativt attribut bestående av (l. vars huvudord är) ett sbst. betecknande person (särsk. person av visst civilstånd): leva ss. l. vara; numera företrädesvis (ålderdomligt) i uttr. sitta änka; jfr 1 r β, 6 i, 9 c γ. HH XIII. 1: 26 (1562). (Ortens båda präster) måste, lijka som fräta hvar annan, och sittia tiggiare all sin tijdh. VDAkt. 1689, nr 1385. Han sitter barnlööss mann. Därs. 1692, nr 414. När jag satt borgfru här (på Sthms slott), åt min ädle make, salig herr Svante Sture, då var det annat, och jag var annat än enka — och styfmor. Strindberg SRidd. 51 (1908). Så länge hon sitter änka. Östergren (1938).
n) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. ngns sittande sorg, sorg som ngn lever i l. upplever. Gallius KGyllenstierna B 1 a (1645).
4) i fråga om att utebli från ngt l. försumma l. försitta l. åsidosätta ngt.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) (gm att stanna kvar hemma) åsidosätta l. försumma (ngt). (En person bötade) för han satt K. M:ts bod när knektarne drogo till Stockholm. Johansson Noraskog 2: 318 (i handl. fr. 1557).
b) i ssgrna AV-, FÖR-, FÖRE- o. TILLBAKA-SITTA.
c) i den särsk. förb. SITTA BORT.
5) i utvidgad anv. av 1, i fråga om skolgång (jfr 1 c γ, δ, r β α').
a) gå (i den l. den klassen o. d.); äv. i uttr. sitta i l. på gymnasiet l. gymnasium (förr äv. gymnasio), förr äv. sitta uppe (jfr 1 u ϑ, ä γ γ', 13 m ι, κ), gå i gymnasiet, vara gymnasist. Frågades hwem som slogz i måndagzmorgon? Swarades: det war en hoop af dhem som suttet uppe i 3 åhr begynte träta sins emillan. VDP 1691, s. 992. VDAkt. 1696, nr 238 (: i Gymnasio). Medan jag satt i fjärde klassen, var min bänk .. söndrad i två partier. De Geer Minn. 1: 20 (1892). Enligt svenskt språkbruk gick man (på 1800-talet) i skolan, satt på gymnasium och låg vid akademien, expressivt för den avtagande arbetsfarten, mente de belackare. Verd. 1916, s. 176; jfr 1. Hammar (1936).
b) i fråga om bestraffning bestående i att en försumlig lärjunge får stanna kvar (o. läsa sina läxor o. d.) efter lektionstidens slut.
α) i uttr. sitta kvar (jfr c α, 1, 2 h δ, n α, 6 m β, 7 a, 13 m ζ). Arcadius Folksk. 140 (1903). Harlock (1944).
β) i ssgrna EFTER- o. KVAR-SITTA samt i de särsk. förb. SITTA EFTER o. ÖVER.
c) i fråga om att gå i en klass ett andra år.
α) i uttr. sitta kvar (jfr b α, 1, 2 h δ, n α, 6 m β, 7 a, 13 m ζ), gå om; äv. i sådana uttr. som sitta kvar (i) en klass, gå om (i) en klass. Berndtson (1880). Låt Guds sanningsande hålla examen med dig och se efter, hvad det är, du verkligen eger af sanningens kunskap! Kanske .. måste du sitta kvar en klass, ja, gå om flera. Beskow Pred. 509 (1901). (Om den sjuke pojken måste tas in på vanföreanstalt en tid) blir han förstås efter sina kamrater. .. Och då kanske han får sitta kvar! Swensson Willén 226 (1937).
β) i ssgn KVAR-SITTA o. i den särsk. förb. SITTA ÖVER.
6) [väsentligen utgående från 1] i fråga om att ha säte (o. stämma) i en beslutande l. rådplägande församling l. delta i (l. hålla) sammanträde l. tjänstgöra i l. inneha en befattning l. (ss. befattningshavare) syssla med uppgift l. arbete o. dyl. o. i anv. som ansluta sig härtill; jfr 1 c β, δ. — jfr BI-, KVAR-, UT-, VID-SITTA, DOM-SITTANDE, p. adj., DOM-, FULL-SUTTEN, DOM-SITTANDE, sbst., o. BI-SITTNING.
a) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar beslutande l. rådplägande församling l. styrelse l. utskott l. kommitté o. dyl. l. (urspr.) en lokal där en sådan församling osv. sammanträder (se α, β); äv. i förb. med adv. som motsvarar sådant prep.-uttr.; i sht i uttr. sitta i ngt, ha säte (o. stämma) i ngt l. vara ledamot av ngt l. tillhöra ngt, äv. med kvardröjande eg. bet. (jfr 1): delta i (l. hålla) sammanträde i ngt (jfr b); jfr d β, h. Sitta i riksdagen, i stadsfullmäktige. De godhe herrar, som i regeringen sittia. OxBr. 5: 517 (1633). Jag har arbetat på min skrift till kl: 10 på f.m., sutit i det tråkiga utskottet till kl: 3 e.m. Geijer Brev 397 (1841). Jag fick lemna styrelsen (i en förening), der jag setat i 3 år. Johansson Dagb. 2: 223 (1887). Siwertz Tråd. 15 (1957). — särsk.
α) i uttr. sitta på riddarhuset, ha säte o. stämma på riddarhuset l. bland ridderskapet o. adeln, äv. med kvardröjande eg. bet. (jfr 1): delta i (med pluralt l. kollektivt huvudord äv.: hålla) sammanträde på riddarhuset l. med ridderskapet o. adeln; företrädesvis om förh. vid riksdagar före representationsreformen 1866; jfr e, m γ α'. Wij ha sitte heela dagen i dag på ridderhuszet (under riksdagen i Uppsala). Ekeblad Bref 1: 343 (1654; rättat efter hskr.). Hr Landtm(arskalken) lät Riddarehusfiscalen berätta, at denne Hofjunkare (som begärt att få ett memorial uppläst) hvarken som caput eller fullmägtig sutte på Riddarehuset. .. Hr Landtm(arskalken sade): Som han ej sitter på Riddarehuset, så behagade han genast taga afträde. 2RARP 20: 60 (1760).
β) (†) i uttr. sitta i rådstugan, tillhöra stadens råd. (Sthms borgare) waa(re) ey til fredz m(edh) th(e)m tha j raadzstugune saate. OPetri Tb. 4 (1524). 3SthmTb. 5: 151 (1603).
b) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar sammanträde l. sammankomst l. rådslag o. d.; särsk. i uttr. sitta i ngt, dels: delta i ngt (äv.: äga rätt att delta i ngt), dels (med pluralt l. kollektivt huvudord): hålla ngt; jfr h (δ). Sitta i konferens. Ingen sittie eller tale i Samqwembdet (dvs. vid adelns sammankomst) vthan den som åå dedh sinne (dvs. vid detta tillfälle) till familie hufwudh förordnat warder. RARP 1: 5 (1626). Hovrättsrådet sitter i plenum. SoS 1907, s. 182. Kommittén satt dag och natt i sammanträde. Olzon Nevinson Vittne 116 (1936). jfr (†): Alle the på rådhet såto såågho på honom, och sågho hans ansykte likerwijs som en ängils ansichte. Apg. 6: 15 (NT 1526; Bib. 1917: sutto i Rådet); jfr a o. RÅD, sbst.3 24, 25 slutet. — särsk. (†) i uttr. sitta i råd hos Gud, vara delaktig i l. få kännedom om Guds rådslag; jfr RÅD, sbst.3 18 c. Rudbeckius Starcke B 8 b (1624).
c) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar befattning l. ämbete o. dyl. l. de med befattning osv. förbundna inkomsterna l. det område inom vilket ämbete utövas.
α) i uttr. sitta i (äv. uti) ngt, inneha ngt; jfr β, γ, d α, δ α', 2 n, 11, 12 b. BraheBrevväxl. II. 1: 40 (1647). Mechmet Pascha, då han .. blef afsatt från sin Stor-Vizirs beställning, den han första gånget satt uti, så kom han (osv.). Eneman Resa 1: 112 (1712). (Hattarna) sutto i rikets högsta ämbeten. Malmström Hist. 4: 428 (1874). särsk. i vissa uttr.
α') sitta i en post o. d., se POST, sbst.2 5 a; jfr γ γ'.
β') (†) sitta i (halva) uppbörden, åtnjuta (halva) den inkomst som är förbunden med ett ämbete för vilket lön utgår gm uppbörd bland dem som äro skyldiga att bestrida kostnaderna för ämbetet. Nu sitter Moder (dvs. den föregående prästens änka) i halfwa upbÿrden, med en ensam kropp, uthan någon aff sina att försörja. VDAkt. 1658, nr 94. Därs. 1680, nr 270.
γ') (†) sitta i nådåret, åtnjuta under nådår (se d. o. 2) utgående förmåner. VDAkt. 1712, nr 252.
β) i uttr. sitta på (äv. uppå) ngt, inneha ngt; jfr α, γ, d α, δ α', 2 n, 11, 12 b. Thett prestgeld hann nu på sitter och een long tijdh .. vpå sittidh haffwer. BtFinlH 4: 381 (1569). En skrivare, kamrerare eller ståthållare i Stockholm, Gävle eller Västerås kunde (under 1500-talet) mycket väl sitta på en smörränta från Småland eller en spannmålsränta från Västergötland. Heckscher SvEkonH 1: 75 (1935).
γ) i uttr. sitta vid ngt, inneha ngt (jfr α, β, d α, δ α', 2 n, 11, 12 b); numera bl. (föga br.) dels i fråga om befattning l. ämbete o. d., dels (i α' o. β') i fråga om område inom vilket ämbete utövas, dels i utvidgad anv. (se δ'); förr äv. dels i fråga om inkomst av ämbete: åtnjuta l. ha ngt, dels i fråga om lönestat: åtnjuta lön enligt ngt; jfr d δ, 3 l ζ. (Sergius IV) satt widh Påfwedömet vthi itt Åhr och sex Månader. Schroderus Os. 2: 567 (1635). Wij (professorer) måtte då wara alt för ynkelige, om .. icke wij skulle kunna få något annat, uthan sittia wid den staten (dvs. den gamla staten), som tijderne nu ähro. Annerstedt UUH Bih. 2: 141 (i handl. fr. 1670). PH 5: 3250 (1752: wid ringa inkomst). Du säger att han (dvs. en junker) inte är någonting, att han inte sitter vid någon syssla och inga pengar har. Strindberg SvÖ 1: 39 (1882). Cannelin (1939). särsk.
α') i uttr. sitta vid land och rike, om konung: inneha land o. rike, regera. Schück VittA 1: 260 (i handl. fr. 1666).
β') i uttr. sitta vid ett pastorat, inneha ett pastorat, vara kyrkoherde i ett pastorat; förr äv. i uttr. sitta vid gäll(et) o. d., inneha gäll(et), vara kyrkoherde. G1R 2: 87 (1525: wiidt gellith). OxBr. 12: 14 (1614: vidh gäld). (En professor som beskyllts för svartkonst) förer .. Academien wthi ondt namn. Synes medh mindre förargelse kunna sittia widh itt förnämligit pastorat wthi landet. BraheBrevväxl. II. 1: 121 (1658). Celsius G1 2: 174 (1753).
γ') (†) i uttr. sitta vid en post o. d., bekläda en post; jfr α α'. Peringskiöld MonUpl. 70 (1710).
δ') i utvidgad anv., i fråga om institution o. d.: tjänstgöra l. inneha tjänst vid ngt; förr äv. i uttr. sitta vid justitien, tjänstgöra inom rättsväsendet. Thesse effterscreffne siw personer åt minsto behöffuas til at sittia widh Domkyrkiorna, Biscopen, Biscopens Offitial eller Prowest (osv.). LPetri KO 48 b (1571). RARP 8: 74 (1660: widh justitien). Dijkman AntEccl. 250 (1678, 1703). Samuelsson HALärovUpps. 126 (i handl. fr. 1688: vid skolorna).
d) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar den uppgift l. det arbete som en befattningshavare sysslar med; äv. allmännare, i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar ngt (särsk. uppgift l. arbete) som ngn sysslar med l. sköter; äv. i förb. med adv. som motsvarar sådant prep.-uttr.; jfr g, h, 1 l—o.
α) (†) i uttr. sitta för ngt (jfr g), förestå l. handha l. syssla med l. sköta ngt (jfr β, δ, ε); dels i fråga om uppgift l. arbete, dels i fråga om hemman o. d.; i sistnämnda anv. äv. övergående i bet.: inneha (o. utgöra skatt för) ngt (jfr δ α', c αγ, 2 a, n, 11, 12 b). Samma meningh (dvs. att ändamålet med hushållningär att vinna rikedom) är en nu idagh hoos störste parten aff them, som sittia for boo och bÿggenskap i werdenne. LPetri Œc. 19 (1559); jfr BO, sbst.1 5 b. (Torparna) äro bättre behåldne the, än somblige som sitia för heele eller halfwe gårdarna. VDAkt. 1676, nr 278. Drängen sitter för gårdzbruk, och måste nödwändigt förskaffa sig hustru. Därs. 1715, nr 6.
β) [jfr 1 l] i uttr. sitta i ngt, vara sysselsatt med l. engagerad i ngt l. handha l. syssla med l. sköta ngt (jfr α, δ, ε); numera bl. med anslutning till a, i sådana uttr. som sitta i förvaltningen av ngt, handha förvaltningen av ngt; förr äv. i sådana uttr. som sitta i regementet l. styret, regera l. styra (jfr δ), sitta i uppbörd, handha uppbörd; jfr h δ. The äldste såto j Regementet. 1Mack. 14: 9 (Bib. 1541). (Tullinspektor G.) sitter i upbörd för General TullArrende Societeten. VRP 21/8 1731. Borgares Enkor, som sitta i handel och rörelse anses (i fråga om bevillning) lika med deras wederlikar ibland de handlande. PH 5: 3484 (1752). Posten 1769, s. 673 (: i styret). Sitta i förvaltningen av ett hemman. Cannelin (1921).
γ) i uttr. sitta till råds, se RÅD, sbst.3 18 b β.
δ) [jfr c γ o. 1 n] i uttr. sitta vid ngt, handha l. syssla med l. sköta ngt (jfr α, β, ε); särsk. dels i uttr. sitta vid regeringen o. d., regera l. styra riket (jfr β), dels i uttr. sitta vid regementet, sitta vid makten (se β') l. regera, dels i uttr. sitta vid ngts regemente, regera l. härska över ngt (jfr REGEMENTE 1 b α); utom i arkaiserande spr. numera nästan bl. i utvidgad anv. (se α' o. β'). Een konung som wid ett fremmande konungarijkes regemente satt. Gustaf II Adolf 83 (c. 1620). Een högh Öfwerheet, som wedh Regementet sitter. RARP 4: 505 (1650). Andre som sittia wid fast trägnare och tyngre arbete j cronans tienst (än professorer) moste wid denne swåra tiden gifwa sigh till frids, ehuruwel dhe et widt mindre niuta. Annerstedt UUH Bih. 2: 173 (i handl. fr. 1675). Schulthess (1885: vid regeringen). Moberg Rid 293 (1941: vid regementet). särsk. i utvidgad anv.
α') (med ålderdomlig prägel) i fråga om hemman l. egendom o. d.: inneha ngt (jfr α, c αγ, 2 a, n, 11, 12 b). RP 6: 640 (1636). Efter Lagens grundregel, skulle innehafvaren sitta vid sin egendom, til des en annan hade bevisat sig ega bättre rätt. Schönberg Bref 3: 228 (1778). År och dag förgår, innan vi åter sitter vid hemmanet. Moberg Rid 300 (1941).
β') i uttr. sitta vid makten, inneha makten. De som sitta vid makten (i Frankrike) måste göra allt hvad de kunna för att hindra sådana öfvertygelser från att uppstå, hvilka kunna blifva missgynnande för deras egen maktställning. Samtiden 1873, s. 613. IllSvOrdb. (1955).
ε) [jfr 1 o] (numera föga br.) i uttr. sitta över (förr äv. utöver) ngt, handha l. handlägga l. syssla med ngt (jfr α, β, δ); jfr h δ. Dhe .. som hafva sutitt vthöfwer taxeringen. BtÅboH I. 2: 35 (1624). Psalmboken blef .. öfwersedd af dem, som .. förut setat öfwer Bibelwärket. Bælter Cerem. 378 (1760). Schulthess (1885).
e) [jfr a α] i fråga om att representera en ätts huvudman l. en ätt vid adelsmöte (företrädesvis om förh. vid riksdagar före representationsreformen 1866), i uttr. sitta för ngn l. ngt, representera ngn l. ngt (ätt l. riddarhusnummer); förr äv. i uttr. sitta för fullmakt, representera ätt (vid adelsmöte) med stöd av fullmakt; jfr m γ α'. De, som sittia för Riksens Råd, de sittia intet här (dvs. på riddarhuset) som Rådens Fulmäcktige, utan för familien. 2RARP I. 2: 23 (1720); jfr a. AdP 1800, s. 131 (: för Fullmagt). Vår riksdagshistoria omtalar, hvilka representanter sutto för n:ren De Geer, Adelsvärd .. m. fl. Leijonhufvud Minnesant. 248 (1840). Lewenhaupt MinnV 106 (1936).
f) [jfr c] (i sht i fackspr.) i uttr. sitta med l. på (kunglig) fullmakt, inneha sin tjänst med stöd av (kunglig) fullmakt, sitta på förordnande, inneha sin tjänst med stöd av (för viss tid giltigt) förordnande; förr äv. i uttr. sitta på en dyr ed och sitt samvete, betecknande att ngn innehar sin tjänst med det ansvar som avlagd högtidlig ed o. samvetets bud ålägga. Hwar och en af CammarRättens Ledamöter sittia på en dyr ed och sitt Samwete. CivInstr. 180 (1692). SvD(A) 1931, nr 307, s. 5 (: med kunglig fullmakt). Rektor sitter på förordnande och lärarna på fullmakt. GHT 1943, nr 76, s. 3.
g) [jfr motsv. anv. i fsv. samt d o. 1 k] (†) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar en pålaga som åvilar medborgarna i en stad, i uttr. sitta för(e) l. efter ngt (jfr d α), fungera ss. uppbördsman för ngt, uppbära ngt; jfr j α. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Förskutt är thet som the köpte sigh öll och maat före, och huadh them behoff giordes så lenge the såto före skottet (dvs. ett slags kommunal förmögenhetsskatt). OPetri 4: 320 (c. 1540). SthmSkotteb. 1541, s. 155 (: for). Nokion tidh sedann förlidenn, jagh satt effther skathenn .., tå kom Oloff Larssonn (osv.). TbLödöse 172 (1590).
h) [jfr motsv. anv. i fsv.; väsentligen specialanv. av a, b o. d] jur. i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar (del av) domstol l. annan dömande myndighet l. (ngt som har samband med) den verksamhet som utövas vid domstol osv. l. ngn som står inför rätta; äv. i förb. med adv. som motsvarar sådant prep.-uttr.; särsk. i sådana uttr. som sitta i nämnden (i sht förr äv. nämnd), tillhöra nämnden, vara nämndeman (jfr j β). ArbogaTb. 3: 334 (1522). Thesse .. tolff sååtte i nemdh(e)n. UpplDomb. 7: 3 (1545). Rääf Ydre 1: 314 (i handl. fr. 1558: i nemdh). Eedz Formularet för dem, som sittia i Hof-Rätten, är nu annorlunda inrättat (än i landslagens konungabalk). Abrahamsson 243 (1726). Sitta i en domstol. Lindfors (1824). — särsk.
α) i uttr. sitta till doms (över ngn l. ngt), fungera ss. domare l. ledamot av domstol (i mål rörande ngn l. ngt), döma (ngn l. i ngt); numera oftast bildl.; jfr βε, i β α', j βη o. DOM, sbst.1 4 a. SvTyHlex. (1851, 1872). Såvida aldrig en högre smakens areopag sutit till doms öfver konstnärens verk, än den som lyssnade till Demosthenes' ord, så (osv.). Forssell Stud. 1: 23 (1866, 1875). Östergren (1938).
β) i uttr. sitta i rätten (äv. i en rätt o. d.), förr äv. i rätten och i domen l. för rätt(en) l. för lag och rätt l. vid rätten, fungera ss. domare l. ledamot av domstol (se närmare RÄTT, sbst.2 3 d); jfr α, γ, δ α', i β α', j βη. G1R 6: 170 (1529: i Rettenn och i Domenn). Rääf Ydre 1: 298 (i handl. fr. c. 1552: ffor lagh ok reth). Peringskiöld Hkr. 1: 521 (1697: wid rätten).
γ) [jfr b] (numera föga br.) i uttr. sitta i ting l. till tings, fungera ss. domare l. ledamot av domstol; äv. bildl.; jfr α, β, δ α', i β α', j βη. Rättvisan, den himmelens dotter, .. sitter till tings och skipar lag och rätt ibland folket. Tegnér (WB) 6: 96 (1827). En man, som varit två gånger dömd för fylleri, borde icke få sitta i ting. Agardh BlSkr. 2: 158 (1854).
δ) [jfr d β, ε, 1 l, o] (numera föga br.) i fråga om domstolsärende o. d., i uttr. sitta i l. över (förr äv. utöver) ngt, dels om person: delta i handläggningen av ngt ss. domare l. ledamot av domstol o. d., fungera ss. domare i ngt, döma i ngt, dels om domstol: handlägga l. behandla ngt; jfr α. 27 Sept. war iagh bidhin sittia och satt i Capitelet öfver Biörlundij sak. JTBureus (1628) i 2Saml. 4: 113; jfr m. Af Hans Kongl. Maj:t .. (är) förordnadt, at (bergs-)Collegii Secreterare och Cammererare, sedan de aflagt den wanliga Domare-Eden skola sitta i Rättegångssaker. HC11H 13: 124 (1697). Adlerbeth Ant. 2: 7 (c. 1815; om domstol). Cannelin (1939). särsk.
α') (†) i uttr. sitta i dom och rannsakning l. sitta över domen l. rätten, fungera ss. domare l. ledamot av domstol (jfr αγ, i β α', j βη), sitta över landsrätten, fungera ss. domare i l. ledamot av landsrätten (se LANDS-RÄTT 2 slutet), sitta (ut)över l. i den l. den domen o. d., fungera ss. domare l. ledamot av domstol i det l. det fallet. Vijdere giffve I och tilkenne um then doom, som vij skulle haffve sijttidtt utöffver .. emellem eders salige moder fru Anna och hustru Döredij. Så skole vij icke tro, att vij haffve sijttidtt i then dom. G1R 27: 170 (1557). BraheBrevväxl. II. 1: 52 (1649: öfwer doomen). M. Thuronius begärte få absentera sigh (från konsistoriets sammanträde), effter han inthet medh godt samweet kan sittia öfwer den domen (dvs. en dödsdom mot en av hans elever som anklagats för svartkonst). ConsAcAboP 2: 334 (1661). Spegel Pass. 286 (c. 1680: i dom och ransakning). Peringskiöld Hkr. 1: 519 (1697: öfwer rätten). Konungen .. wisar misznöje .. uti sit bref (år 1414) til de Herrar och Män, som borde sitta öfwer Landsrätten i Österlanden (dvs. Finl.). Lagerbring 1Hist. 4: 51 (1783) [efter fsv.: sitia offuer landzrættin].
β') (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. sitta i ngns dom, fungera ss. domare i mål mot ngn, döma ngn (jfr α, ε); anträffat bl. bildl. Ty jag i sanning vet, at Gud ei fierran är, / Men sitter i vår dom, och hörer hvad man här / Båd' täncker, talar, giör. ORudbeck d. y. Vitt. 34 (1694); jfr Ps. 1937, 493: 4.
ε) (†) i uttr. sitta över ngn (jfr 1 c δ), fungera ss. domare i mål rörande ngn; jfr α, δ β', j δ slutet. Widegren (1788).
i) [jfr motsv. anv. i fsv. samt 1 r β o. 3 m] med predikativt attribut bestående av (l. vars huvudord är) ett sbst. (l. substantiviskt ord) betecknande person som innehar viss befattning l. anställning l. gör tjänst ss. ngt l. har viss rang o. d.
α) i uttr. sitta som l. såsom (förr äv. för) följt av predikativt attribut: tjänstgöra ss. l. ha anställning l. rang ss. l. vara; förr äv. med indirekt obj. betecknande det för vilket ngn tjänstgör ss. l. är ngt. Tha vare tesse godemen til sskykkadha ath ssitia ffør bormestare och radmen. ArbogaTb. 3: 329 (1521). (En fransman får vara språkmästare vid akademien i Åbo under förutsättning) att han intet ondt moth Academien stemplar eller sitter staden som een wärdh, hwilket lijtet för Academierne wore repeterligit. ConsAcAboP 3: 457 (1670). KyrkohÅ 1941, s. 81 (: såsom ärkedjäkne). Här har man gått och glatt sig åt att du snart skulle sitta som bärgad lärarinna. Edqvist Musik 292 (1946).
β) med predikativt attribut utan inledande konj. l. prep.: tjänstgöra ss. l. vara; numera företrädesvis i α' o. β'; jfr 1 r β δ'. Den broder som till ålderman nemdher warder, och sägär ter neij emot bötthe till helle embetet en tunna öll, och sittie ähndoch lichuäll ålderman. Skråordn. 263 (1589). Vid boupteckningen (efter en kaplan) syntes / Silfver och koppar mer än man funnit hos flera som sutit / Kyrkoherdar i tjugutals år. Runeberg (SVS) 3: 29 (1827). Strömmer satt hallå (dvs. tjänstgjorde ss. hallåman) i .. (en av radions kanaler) den historiska morgonen (då hallåmännen i de båda övriga kanalerna icke kunde tjänstgöra). RöstRadioTV 1967, nr 37, s. 54; jfr de under j nämnda uttr. särsk.
α') i uttr. sitta domare, förr äv. en domare, fungera ss. l. vara domare (äv. bildl.), sitta nämndeman, fungera ss. l. vara nämndeman; jfr h (αγ), δ α', j βη. Eij må någor Domare sittia i sin egen saak. KOF II. 2: 267 (c. 1655). Han såg likasom in i mitt bröst, och satt en domare bland mina tanckar. Mörk Ad. 1: 375 (1743). Mången bonde har suttit nämdeman eller sprungit kronorättare. Landsm. XI. 9: 9 (1896). UNT 1933, nr 234, s. 4.
β') i uttr. sitta ordförande l. sekreterare, fungera ss. ordförande resp. sekreterare (vid sammanträde o. d.). Protonotarien satt ordförande, och tre kanslister skötte protokollet. Strindberg RödaR 14 (1879). VästerbK 1927, nr 147, s. 4 (: suttit sekreterare).
j) [jfr 1 t] med bestämning bestående av (l. vars huvudord utgöres av) ett icke personbetecknande sbst. i obestämd (förr äv. bestämd) form utan föregående prep. i vissa uttr.
α) (†) sitta skott, fungera ss. uppbördsman för ett slags kommunal förmögenhetsskatt; jfr g. Bleff .. beuilliatt, att heele rådett och borgmesterne skulle sittia schått. VadstÄTb. 128 (1587).
β) [jfr motsv. anv. i fsv.] sitta nämnd, se NÄMND 2 a β.
γ) sitta rättegång (över ngn l. ngt), sitta en rättegång mellan ngra, se RÄTTEGÅNG 1 d.
δ) [jfr motsv. anv. i fsv.] sitta dom (förr äv. domen), fungera ss. domare l. ledamot av domstol (resp. domstolen); numera nästan bl. (med ålderdomlig prägel) bildl.; förr äv. sitta ngns dom, döma å ngns vägnar, sitta häradsdom o. d., fungera ss. domare vid häradsrätt osv., sitta den l. den domen, fungera ss. domare l. ledamot av domstol i det l. det fallet; jfr β, γ, εη, h αε, i β α' o. DOM, sbst.1 4 a. JönkTb. 130 (1535). Dom bock opå Åsundaherret der .. Hans mecks .. Haffuer Herretz höffdinga Ränttan, Och för hannom hafuer Sittit herretzdom Johan ottesen. UpplDomb. 5: 202 (1599). Bediandes Gudh then rättwijsaste Domaren, han wille både Hans Mayst. som them som desz Dom sittia skola, medh Wijsdoms- Förståndz- och Rättrådigheetz Anda vplysa. Widekindi G2A 212 (i handl. fr. 1614). Månge dommar finnes affsagde, öffver hvilke intet haffva varit flere än 3 personer aff inferioribus judicibus .. och .. någrom perdonerat liffvet (dvs. några ha benådats till livet) aff 3 Capiteiner, som domben sittit haffva. RP 6: 160 (1636). Domare sittia .. (i Amerika) dom för ingen annan orsak, än til at församla guld, silfwer, och ädla stenar. Isogæus Segersk. 251 (c. 1700). särsk. i uttr. sitta dom över (förr äv. emot) ngn l. över l. i ngt, fungera ss. domare l. ledamot av domstol i mål rörande ngn l. ngt; numera nästan bl. (med ålderdomlig prägel) bildl.: sitta till doms (se h α) l. döma över ngn l. i ngt. (Herren) wil doom sitia emoot alla, och straffa (de ogudaktiga). Judas 15 (NT 1526; Bib. 1917: hålla dom över alla). Eenn deel (av målet) ähr våår egin saak, öffver hvilken vij ingen doom kunne sittia. OxBr. 12: 336 (1618). Den Christeliga Kyrkan .. hafwer stadgat, det Prester ock måge sittja i werldsliga saker Dom. HC11H 8: 128 (1681). Nu sitta nornorna dom öfver dig och mig. Strindberg NSvÖ 1: 52 (1906).
ε) [jfr motsv. anv. i fsv.] sitta rätt(en), sitta rätt över ngn l. om ngt, se RÄTT, sbst.2 3 d.
ζ) sitta ting, tjänstgöra ss. (tillförordnad) domare vid ting (äv.: fullgöra tjänstgöring ss. tingsnotarie, vara tingsnotarie); förr äv. i uttr. sitta lag och ting för ngn, tjänstgöra ss. domare vid ting i stället för ngn; jfr γε, η, h αγ, δ α', i β α'. UpplDomb. 7: 17 (1547). Måns Larssons breff som sitter lagh och thingh för Jacob Bagge i Nörre Roon. UppsDP 22/3 1596. (M. W. Huss) blef .. först auskultant och notarie i Svea Hofrätt samt erhöll efter att ha ”suttit ting” uppe i Norrland vice häradshöfdings titel 1872. VL 1908, nr 42, s. 4. Den av mina läsare, som suttit ting, erinrar sig säkerligen det remarkabla tillfälle, då han för första gången i sitt liv måste ålägga ett vittne edgång. SvJuristT 1937, s. 240. jfr: När morgonen (den 24 november 1914) randades, skulle det med spänning motsedda Luumäkitinget vidtaga, detta ting, som häradshövdingen i Lappvesi domsaga, alla ryska avskedspass till trots, själv ämnade sitta. Östenson Räikkönen Svinhufv. 17 (1929).
η) (†) sitta rätt lag, i laglig ordning fungera ss. domare. UpplDomb. 7: 168 (1570).
k) i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar arbetsplats där den arbetande normalt sitter (i bet. 1): tjänstgöra l. ha anställning l. arbeta (på bank l. på kontor o. d.). Strindberg RödaR 227 (1879). Den äldsta flickan sitter i posten i Stockholm, eller kanske det var telegrafen. Hedberg Räkn. 173 (1932). Hon satt på vår (dvs. bolagets) kupongavdelning. Siwertz Tråd. 94 (1957).
l) (numera föga br.) med anslutning till 2, i förb. med adverbial betecknande ort o. d. där ngn bor l. vistas under tjänsteutövning: (bo o.) inneha tjänst (ngnstädes); särsk. om prästman: (bo o.) inneha l. uppehålla prästtjänst (ngnstädes), särsk.: vara kyrkoherde (ngnstädes); jfr m γ β'. Till her Benchtt, som tilförende satt udi Gränna, att han obehindrett lather her Larss besittie samme Grenne prestegäll. G1R 28: 209 (1558). Höjer Sv. 1: 458 (1875). — särsk. i uttr. sitta vid hovet l. ngns hov, om sändebud: (vistas o.) vara ackrediterad vid hovet resp. ngns hov. (Borgerskapets riksdagsmän) hafve förnummit, at vidh hennes (dvs. drottning Kristinas) hoff een (svensk) Resident skulle blifva sittiandes (under hennes tilltänkta besök i Sv.). RARP 9: 174 (1664). Eneman Resa 1: 90 (1712: vid håfvet).
m) [jfr motsv. anv. i fsv.] mer l. mindre pregnant: tjänstgöra (särsk.: tjänstgöra ss. domare) l. inneha tjänst l. sammanträda o. d.; särsk. dels i sådana uttr. som sitta i ngns ställe l. i stället för ngn, förr äv. i ngns stad, tjänstgöra i ngns ställe l. ersätta ngn (särsk. ss. domare), dels i p. pr. i uttr. nu sittande, nu tjänstgörande l. fungerande, äv. övergående i bet.: nuvarande (jfr γ). Den nu sittande regeringen. Bekenis jak jon jäske sytiande i häriszhöfdinga stad (osv.). Rääf Ydre 1: 297 (i handl. fr. 1550). Desza Directeurer (för arméns pensionskassa) sitta från Riksdag til Riksdag och det wäxelwis, så, at enär den ena hälften sutit i twänne år, tilträdes Directionen af den andra hälften af Directeurerne. PH 10: 212 (1773). Broomé CivPr. 30 (1882: i hans ställe). Ulner .. satt i stället för Evelius (i ett mål i högsta domstolen). Wedberg 1HD 49 (1922). — särsk.
α) om beslutande l. rådplägande församling l. domstol l. kommission l. kommitté o. d.: vara i funktion l. sammanträda l. ha session; jfr γ (γ'), δ α'. Nempnden som satth påå samme dagh. UpplDomb. 7: 75 (1554). Jagh förnimmer .., att Commission (dvs. den för undersökning av Uppsala universitets ekonomiska ställning tillsatta kommissionen) intet kan mista (dvs. avvara) någon book af (konsistorie-)protocollen mädan de sittia. Rudbeck Bref 234 (1685). (För att revidera katekesen ha) sedan 1850-talet intill 1877 icke mindre än två eller tre kommitteer måst sitta. KyrkohÅ 1926, s. 72.
β) om ämbetsman l. regering o. d.: fortfara att inneha sitt ämbete resp. att regera osv.; äv. i uttr. sitta kvar (jfr 1, 2 h δ, n α, 5 b α, c α, 7 a, 13 m ζ). Resten af konseljen kommer att sitta qvar, till dess frågan om ministerstyrelse är afgjord. Liljecrona RiksdKul. 51 (1840). Regeringen sitter, så långt man kan döma av debatten om Jordbrukarbanksaffären på lördagen. Någon kabinettsfråga hördes aldrig av. DN 1929, nr 147, s. 1. Ministern sitter än. IllSvOrdb. (1955).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tjänstgörande, som är i tjänst, fungerande; om beslutande l. rådplägande församling l. domstol o. dyl. äv. (motsv. α): sammanträdande, vars session pågår; äv. övergående i bet.: nuvarande. OPetri Tb. 1 (1524; om borgmästare). Tetta är Grytegiutare. Och Kannagiutare Skråå, .. Huilken .. gillatt och stadfest bleff på Stoch(o)lms rådstuffuu, aff fogtanom Och hele sittiand(es) rådeth. Skråordn. 229 (1545). (Föredragshållaren) försvarade .. den sittande regeringen. VL 1908, nr 225, s. 3. — särsk.
α') (numera bl. tillf. i skildring av ä. förh.) motsv. a α, e, om adelsman: som deltager i riksdag. Af 235 sittande Adelsmän skref ingen (vid en omröstning under 1713—14 års riksdag, då de röstande skulle skriva i endera av två kolumner) i den sednare columnen, men 137 i den första. HSH 7: 223 (c. 1800).
β') (numera föga br.) motsv. l, om prästman, övergående i bet.: på tjänstgöringsorten boende. Inom några år .. (efter det att fyndigheterna i Nasafjäll upptäckts var) landet i 2:ne Lappförsamlingar indelt med 4 sittande präster. EconA 1807, juli s. 14.
γ') om beslutande l. rådplägande församling l. domstol o. d., i uttr. som inledas av prep. i l. inför (äv. uti, förr äv. för l. å) o. som beteckna att sammanträde pågår; särsk. i uttr. i (äv. uti, förr äv. för l. å) sittande råd, i l. inför (förr äv. för) sittande rätt (förr äv. rätten). OPetri Tb. 3 (1524: ffor sitiend(es) rættin). TbLödöse 49 (1587: för sittiande rådhe). Stadz Skriffuaren .. kärdhe till Rådhman Madz Andersson I dätt adt han sadhe till honom å sittiande Rådhe adt han haffuer Skriffuidt orätt Vthj en dom. EkenäsDomb. 1: 45 (1639). 2RARP 14: 279 (1743: uti sittiande råd). Concepterna till alla förklaringar, berättelser och bref, som äro af någon wikt, böra .. i sittjande Consistorio justeras. Hof Självbiogr. 119 (1769). Den salige Mannen i fråga (dvs. en rådman) / Teg altid i sittande Rätt. Lenngren (SVS) 2: 327 (1798). Förargelseväckande uppträde inför sittande Rätt. 1NJA 1874, Utsl. s. XIX. Kanske skulle någon rent av yrka på att få höra .. (en viss elev) inför sittande kollegium. Swensson Willén 93 (1937).
δ') i utvidgad anv.: pågående; dels om riksdag o. d., dels (i fackspr.) i uttr. sittande börs, ss. beteckning för de regelbundet återkommande börsuppropen, dels (numera bl. tillf.) allmännare, om sammanträde. Därefter gick jag, allt under sittande session (vid kyrkomötet), till Beckman. VRydberg (1868) hos Warburg Rydbg 2: 72. Ärendenas behandling vid sittande riksdag. Svedelius Repr. 438 (1889). På sittande börs betalades .. 137 kr. (för en viss aktie). Efteråt repade sig papperet något. DN(B) 1934, nr 26, s. 11.
δ) ss. vbalsbst. -ning, i sht förr äv. -ande, övergående i konkretare anv.
α') [jfr motsv. anv. av fsv. sitiande] motsv. α: sammanträde l. session (i rådplägande församling l. domstol l. kommitté o. d.); jfr SITS, sbst.1 2. Tå man (på kyrkomötet i Chalkedon) trädde til sielfwa Handelen, begärade vthi förste Sittiandet then Romerske Biskopens Leonis Fullmyndige .. at (osv.). Schroderus Os. 1: 766 (1635; lat. orig.: in primo Consessu). Det utskott, som hvarje riksdag ånyo bestämmer .. den allmänna bevillningen, har sina sittningar i sekreta utskottets rum. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 249 (1853). DN(A) 1965, nr 349, s. 16. jfr PARLAMENTS-, RÅDS-SITTNING.
β') (föga br.) om sammankomst varvid en underordnad håller föredragning inför en överordnad. (Ombudsrådet C. Feif måste) kl. 3 på morgonen .. vara hos konungen (dvs. K. XII) med sina papper och föredragningar; den sittningen kunde räcka till klockan 7. AQuennerstedt i KFÅb. 1912, s. 193.
n) i utvidgad anv. (jfr c γ δ', d δ α', β', m γ δ'), i fråga om att uteslutas ur l. upphöra att tillhöra viss korporation; i den särsk. förb. SITTA AV.
7) [jfr 1, 2] (utom i b o. c α numera föga br.) i fråga om att ngn är l. blir övergiven l. överbliven l. i avsaknad av ngn l. ngt o. d.; jfr 1 v.
a) i uttr. låta ngn sitta (kvar l. där) l. låta ngn bliva sittande, överge ngn (i sht maka l. älskarinna) l. lämna ngn i sticket o. d.; jfr SITTA EFTER 2. (Lennart vallmästarehar varit i Uppsala) och föryttred all thänn deel, hann här åtte och latijd här sitije sijnn hustru qvar, som hann tilförende haffde. G1R 28: 479 (1558). Emedan jag (dvs. en kvinna) erfarit, at han (dvs. en föregiven barnafader) har welat osz båda (dvs. mig o. barnet) sittia låta, har jag hans intention förekommit. Humbla Landcr. 65 (1740; t. orig.: hat sitzen lassen wollen). Hennes älskare lät henne sitta der. Nordforss (1805). Låta en blifwa sittande .. (dvs.) gå ifrån någon, lemna honom i sticket. ÖoL (1852). WoH (1904).
b) (fullt br., ngt vard.) i uttr. ngn får sitta där l. får sitta där han sitter, ngn blir övergiven l. lämnad i sticket; om kvinna äv.: ngn nödgas förbli ogift l. blir utan friare (jfr c). Sedan hon gifvit åtskilliga friare korgen, får hon nu sitta där. Weste FörslSAOB (c. 1815). WoH (1904).
c) i vissa uttr. som beteckna att en kvinna förblir ogift l. utan friare (jfr b).
α) (fullt br.) sitta på glasberget, se GLAS-BERG.
β) [jfr t. sitzen bleiben] bli sittande (jfr a, d, 8, 13 p, r δ), förbli ogift. Klint (1906).
d) i uttr. bliva sittande(s) utan ngn l. ngt, bli utan ngn l. ngt. Mongha kÿrkior, Socknar (sannol. felaktigt för kÿrkio-Socknar l. dyl.) skola bliffua sittiandes wthan presth, predikan och Sacrament. LPetri Œc. 46 (1559).
e) i de särsk. förb. SITTA EFTER, IGEN.
f) i ssgn SITTE-ÅR.
8) [jfr 1, 2] i fråga om att befinna sig ngnstädes utan att kunna förflytta sig l. kunna göra sig lös l. i fråga om att vara nedsjunken l. inklämd ngnstädes o. i anv. som ansluta sig härtill; dels om person, dels om djur; äv. bildl.; särsk. i p. pr. i uttr. bli(va) sittande (jfr 7 a, c β, d, 13 p, r δ), fastna l. komma att stanna (ngnstädes); jfr 1 ä β, 3 (c). Fisken satt på kroken. Sitta i kläm, se KLÄM, sbst.1 1 b. (T.) Hier steck ich nun .. (sv.) här sitter eller står jag nu. Lind 1: 1466 (1749). Vi fastnade (under landsvägsresan) i ett hål .., der vi sutto i två timmar utan att komma ur fläcken. Tegnér Armfelt 1: 107 (1883). Jag hade på måfå gjort halt i en liten kuststad söder om Neapel och blivit sittande ett par veckor i ett fjärdeklassens hotell, några dikter pockade på att bli färdigställda. Aspenström Bäck. 109 (1958). — särsk. i vissa uttr.
a) sitta fast (jfr 1 u ε, ä γ α', 13 m β); jfr FAST-SITTA. Cellarius 85 (1699).
α) med adverbial betecknande plats l. hinder o. d.: uppehålla sig l. befinna sig (ngnstädes) utan att kunna förflytta sig l. göra sig lös; äv.: uppehålla sig l. befinna sig (ngnstädes) utan att kunna resa därifrån l. utan att kunna företa sig något; äv. bildl., särsk.: vara insnärjd l. fastlåst (i tankegång l. föreställning o. d.). Musen satt fast i fällan. Serenius Ggg 2 a (1734). Det stockar sig, när man vill ha fram minnen. .. Man sitter fast i en enda föreställning. Larsson Hemmab. 17 (1916). Ett 90-tal svenskar sitter fast i Funchal på Madeira sedan en stark blåst hindrat överfarten till flygplatsen på ön Porto Santo. DN(A) 1964, nr 5, s. 1.
β) i annan anv.: icke kunna förflytta sig l. göra sig lös; icke kunna resa l. kunna företa sig något; äv. bildl., särsk.: vara i en svår belägenhet, vara illa däran (jfr 2 o β, γ). Porthan BrCalonius 300 (1796). Katten .. skrek som han setat fast. Cederborgh OT 4: 60 (1818). (Jag blev förälskad) och med varje dag satt jag allt värre fast. Lindqvist Herr. 281 (1917).
b) sitta i klistret, se KLISTER, sbst.1 b β.
c) sitta i ngns klor, särsk. bildl.: vara i ngns våld, vara beroende av ngn; jfr 3 l ϑ. ”Patronen är ute i dåligt väder i dag,” sade jag med en släng af skadeglädje, ty jag satt ju själf i blodsugarens klor. Hemberg ObanStig. 92 (1896).
d) (vard.) sitta där l. bli sittande där (jfr 1 v, 7 a, b, 13 o), icke (kunna) komma från platsen l. därifrån, icke (kunna) komma längre (äv. bildl.: befinna sig i en obehaglig situation, ha råkat illa ut), ngn sitter där han sitter, ngn är tvungen att stanna där han är, ngn kan icke komma längre (äv. bildl.: ngn befinner sig i en obehaglig situation l. har råkat illa ut); jfr 2 o β, γ. (Sv.) Där blir han sittande, (lat.) Hic hæret, ut mus in pice. Schultze Ordb. 4125 (c. 1755). Vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen. Lagerlöf Saga 111 (1908). (Sv.) Nu sitta vi vackert där (t.) nun sitzen wir schön in der Patsche, Tinte, Klemme. Auerbach (1913). Antingen .. (villaägarna) trivdes eller inte i Kroken, så satt de där de satt. Gustaf-Janson GodVänn. 12 (1955); jfr 2. — särsk. bildl., med anslutning till 11, i uttr. sitta där med ngt l. ngn (på halsen o. d.), befinna sig i en obehaglig situation gm att ha ngt l. ngn (på halsen osv.), till sin olycka ha ngt l. ngn (på halsen osv.). Auerbach (1913). Hon (kunde) inte bli gift. Hon satt där med ett barn, hon var utskämd. Moberg DinStund 233 (1963).
e) sitta (ända) till buken (förr äv. under buken) i ngt, om djur: befinna sig ända till buken i ngt utan att kunna göra sig lös l. vara nedsjunken ända till buken i ngt. (Härkuller) red in på sena qwällen .. bland wärsta hängfly och bottenlös gyttja, så at Grollen satt ofta i moraset under buken. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Sitta (ända) till buken i gyttjan. Östergren (1938).
9) i fråga om fångenskap l. fängelsestraff o. d. — jfr AV-, KVAR-SITTA.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.; specialanv. av 2] i förb. med bestämning betecknande lokal l. anstalt där ngn hålles ss. fånge o. d.: hållas (inspärrad) l. vara (intagen) l. förvaras (i fängelse l. häkte l. arrest l. på fästning o. d.); äv. i uttr. sitta inom l. bakom lås och bom, se BOM, sbst.1 2 a β slutet, sitta hos polisen, befinna sig i polishäkte; ngn gg äv. med bestämning betecknande trakt o. d. där ngn hålles i fångenskap: vistas ss. fånge l. vara fånge (ngnstädes); äv. bildl. (Kristus) gick .. hädhan, och predicadhe för andanar som såto j fengilse. 1Petr. 3: 19 (NT 1526); jfr FÄNGELSE 4 slutet. Sittia 8 dagar i fengsle weed watn och brödh. Schück Wivallius 1: 238 (i handl. fr. 1652); jfr d β. Gyllenpamp har frågat effter en Lejonsteen, som sitter i Siberien. KKD 6: 230 (1713). En ung Polack, hvars bror .. för deltagande i Polska revolutionen satt på fästningen i Stettin. Hygiea 1839, s. 261. Han sitter hos polisen nu. Siwertz Tråd. 12 (1957).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. vard.) i uttr. sitta inne (jfr 2 h γ, 12, 13 m ε), hållas (inspärrad) l. vara (intagen) l. förvaras i fängelse l. häkte l. arrest o. d.; jfr INNE 1 a δ. 2SthmTb. 5: 143 (1576). Resolverades .. i anseende att han hafver setat en tidh inne, att han skall slippa fengzlet medh caution och borgen. RP 9: 469 (1642). Johnson Här 70 (1935). — jfr INNE-SITTA.
c) [specialanv. av 3] i förb. med prep.-uttr. vars huvudord betecknar fångenskap: hållas l. vara (i fångenskap o. d.); äv. med predikativt attribut betecknande att ngn är fånge l. inspärrad l. anhållen o. d., särsk. i sådana uttr. som sitta inspärrad, vara l. hållas inspärrad, sitta anhållen, vara anhållen (förr äv.: vara kvarhållen), sitta fängslad, se FÄNGSLA, v. 1. The Danske Comissarierne .. betygade, at theras Konung war benägen til Fredh och ther til med, at han wille ifrån alla Orter låta komma til Knärydh the Swenske, som i Dannemarck anhåldne såthe. Widekindi G2A 111 (c. 1676). CPiper (1711) i HH XXI. 1: 92 (: i fångenskap). Sitta inspärrad. Auerbach (1913). jfr (†): Dhen persohn, som honom .. angripit, sitter i wachtmestare cammaren fengzliger insatter. 3Saml. 7: 36 (1669); jfr β o. a. — särsk.
α) (ngt ålderdomligt) i uttr. sitta fången, vara fånge, vara i fängsligt förvar; jfr FÅNGEN 2. Om midnatz tijdh slogh Herren alt thet förstfödt war j Egyptj lande, jfrå Pharaos förstfödda son .. alt in til thens förstfödda son som fången satt j fengelset. 2Mos. 12: 29 (Bib. 1541); jfr a. RA I. 1: 516 (1547). SvHandordb. 213 (1966).
β) i uttr. sitta fängslig o. d., se FÄNGSLIG 1 a o. anm. sp. F 2119.
γ) [jfr 3 m] (numera bl. tillf.) med predikativt attribut bestående av ett sbst. betecknande fånge; förr särsk. i uttr. sitta arrestant, vara (krigs)fånge. Hennes Man sitter arrestant i Mousko. VDAkt. 1719, nr 151.
d) [jfr motsv. anv. i t.] mer l. mindre pregnant: hållas (inspärrad) l. vara (intagen) l. förvaras i fängelse l. häkte l. arrest o. d.; utom i β numera bl. (i sht vard.) med bestämning betecknande anledningen till l. tiden för förvaring i fängelse o. d.; förr äv.: hållas i fångenskap. Han sitter på livstid. G1R 18: 557 (1547). Fiendhen får altidh mer fångar af oss än vij .. och, där de sittia något och intitt strax blifva rantioneradhe (dvs. friköpta), måste de tagha thienst. LTorstenson (1643) i OxBr. 8: 417. Hadorf är frikiänd, ock likwäl måste ännu sittia. Hermelin BrBarck 55 (1703). (I österländsk litteratur) omtalas fångar, såsom föremål af medlidande, helst månge suto endast för skuld. Ödmann StrFörs. 1: 168 (1799). ”De fleste fångarne”, yttrar predikanten vid kronohäktet i Norrtelje, ”hafva varit yngre personer. Af de i kyrkoboken under året inskrifne, som .. suttit 8 dagar eller derutöfver, hafva 8 varit 20 år eller derunder”. BtSvStat. G 1893, s. XVIII. — särsk.
α) (†) i uttr. sitta på livet, hållas i fängelse i livssak l. (om redan livdömd) i väntan på avrättning (jfr LIV I 1 d); äv. i uttr. sitta på sin hals o. d., se HALS 2 a. Schmedeman Just. 238 (1641). (Åbo akademis privilegier) förmähla att een som sitter på lifwet sedan först skall konungens befallningszman antwardess, som han effter konungens förklaringh blifwer dömbdh ifrå lifwet. BraheBrevväxl. II. 1: 203 (1662). Heinrich 757 (1828). jfr: (Vi) Begere .. att E. H(erredö)me wille förhielppa oss suar, Opå dee grofua saaker som sittie på liffuett, Szå att der medh icke motte fördröges medh deeres straff. HFinLappm. 3: 375 (1617).
β) (om ä. förh.) i uttr. sitta på (förr äv. vid) vatten och bröd, hållas i fängelse l. arrest o. därvid förplägas endast med vatten o. bröd; jfr BRÖD 1 b. För böthet satt han i Jönkiöpingh på watn och bröd 14 dagars tijd. VDAkt. 1694, nr 669; jfr a. PH 1: 333 (1722). Handelsmannen Wittfoth håller på att sitta vid vatten och bröd. MoB 3: 47 (1766). Auerbach (1913).
e) i de särsk. förb. SITTA AV, UT.
f) i avledn. SITTARE.
10) [jfr 2 a] (†) bo på (hemman). Hafuer per i Nygård m(ed) sine förrige föräldrar sittit hemmanedtt och Jnnehafftt wdi 50 åhr. HellestadDomb. 25/8 1604.
11) [sannol. väsentligen utgående från 3; delvis dock äv. utgående från 1, 2 l. 6 c] i uttr. sitta med ngt (jfr 1 f (δ), m, u α, 3 f, k, 6 f, 8 d slutet), (inne)ha ngt (jfr 2 n, 6 c αγ, d α, δ α', 12 b); äv. i uttr. sitta med ngn, ha ngn (ss. medlem av sin familj o. d.) l. ha ngn att försörja, sitta med ngt l. ngn på halsen, ha ngt l. ngn att dras med. Konungen i Frankerijke sitter medh ett svårt krigh på halssen. RP 6: 506 (1636). Frih. Coijett .. (undrade) hvad billighet deruti är, at en .. meriterad man, som redan 1708 hade General-Maiors lön, nu skall sittja med Öfverste lön. 2RARP 8: 163 (1734). Han sitter med hustru och barn. Sahlstedt (1773). Karantänmästarn .. hade tidigt lärt sig .. att det icke hjälpte bara sitta med sina rättigheter, utan att man äfven måste försvara dem. Strindberg Fagerv. 124 (1902). Efter bara några månader satt .. (börsspekulanten) med en vinst på över trettiotusen kronor. Siwertz Tråd. 39 (1957).
12) [jfr 11 o. dan. sidde inde med noget] i uttr. sitta inne med ngt.
a) (numera föga br.) i fråga om medel o. d. som bort redovisas l. levereras: hålla ngt inne. (Universitetets fogdar på 1670-talet) redovisade aldrig i tid, utan suto inne med medlen. Annerstedt Rudbeck Bref CXI (1899). Dens. UUH II. 2: 389 (1909).
b) vara i besittning av ngt, (inne)ha ngt, förfoga över ngt; äv.: känna till ngt; jfr 1 ö γ γ', 2 n, 3 e, 6 c αγ, d α, δ α', 11. Geijerstam Stridsfr. 107 (1888). Alfred Nobels slägtingar, hvilka .. sitta inne med millionförmögenheter. SDS 1897, nr 30, s. 2. Oftast fans .. inom hvarje socken åtminstone en bondkvinna, som satt inne med konsten att, som det hette, krusa lin. MeddNordM 1901, s. 245. Hon sitter inne med kunskaper som jag själv saknar. Sjögren TaStjärn. 9 (1957).
13) om sak (jfr 1 f α, z αε, ä α α', ö, 2 o, 3, 14): vara anbringad l. fäst l. instucken l. ha sin plats l. befinna sig (ngnstädes l. så l. så) o. d.; om knut o. d. äv.: vara (så l. så) åtdragen. Nyckeln sitter i låset, i dörren. Knuten sitter dåligt. JönkTb. 111 (1525). Låset som sitter på Trägårds porten. HovförtärSthm 1725, s. 880. Ringens gyllne smycke kring armen satt. Tegnér (WB) 5: 122 (1820). (Stenhuset hade) en fasad af 13 glest sittande fönster. De Geer Minn. 1: 12 (1892). Där sutto luckor för alla fönster, och alla portar voro stängda (i en stad under siestan). Hallström LevDikt 46 (1914). — jfr BE-, PÅ-, SAMMAN-, UNDER-, VID-, ÅT-, ÖVER-SITTA o. BAKÅT-, BREDVID-, I-, JÄMN-, KRANS-, KRING-, LÖS-, MELLAN-, MOT-, NÄR-, RÄTT-, SAM-, SID-, TÄTT-, UT-SITTANDE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen. SvOrds. A 2 b (1604). Ingen sticker så annars Barn i barmen, at icke footen sitter vthe .. (dvs.) Ingen wårdar så wäl ens annars, som sitt egit. Grubb 388 (1665). Så här har det suttit, sa' pigan, passa' ihop bitarna se'n hon hade slagit sönder porslinet. SvOrdspråksb. 85 (1865).
b) hänga (på vägg l. spik l. i rum o. d.); särsk. om tavla o. d.; jfr c. Sitte alle thesse tafflor (dvs. ett porträtt av kejsar Karl V m. fl.) wdi frugstuffuan. GripshInvent. 26/5 1547. (Prästkappan) satt på en spik i sakristian för söndagens bruk. Almqvist Kap. 21 (1838). Östergren (1938).
c) om vapen, särsk. värja l. kniv o. d. (jfr d, m δ α', η β' slutet): finnas på sin plats l. vara instucken (i slida l. balja l. bälte o. d.); äv. motsv. b: hänga (på vägg o. d.). En gruflig pamp then mången sedt / Nedsabla hela flocken, / Satt dragen til en tredje dehl / I thetta (dvs. K. XII:s) gula bälte. Odel Sincl. 333 (1739; Hörnstr. uppl.). Värjan satt i baljan. Weste FörslSAOB (c. 1815). Din fars dolk sitter på väggen. Hallström Than. 61 (1900).
d) om huggvapen l. stickvapen (jfr c) l. pil l. kula l. skott o. d.: ha trängt in o. fastnat (ngnstädes); om pil l. kula l. skott o. d. äv. övergående i bet.: träffa (ngnstädes); i sht förr äv. med indirekt obj. betecknande person som träffats av huggvapen osv. (i viss kroppsdel o. d.); jfr m γ, ε (β'). Then szom szadana rycthe (dvs. om svenska anslag mot Danmark) före, Såge gerne att yxen szåthe j hufuudhet, Endog the icke gerna wille holla sziälffue j skapthet. G1R 8: 272 (1533). Tå itt ord kommer til en dåra, så är thet lijka som en pijll såte honom j lårena. Syr. 19: 12 (öv. 1536). Mina skott satt där de skulle. Wahlöö Uppdr. 200 (1963). — särsk. (vard.) i utvidgad anv., om fotboll o. d., i uttr. som beteckna att en boll osv. hamnar i mål; jfr m β β'. Till slut kom Gotte Johansson med en grann centring, som Murren Granholm fick huvudet på, och så satt kulan där. IdrBl. 1924, nr 77, s. 11.
e) spelt. om kort i kortspel (jfr m ε α', η β'): finnas (hos en spelare l. på en hand o. d.); med subj. i pl. l. med subj. betecknande viss färg (äv. trumf) l. opers. äv.: vara (så l. så) fördelad; jfr SITS, sbst.1 3 a. Spadern, trumfen sitter jämnt. (Man) bör .. spela en liten Trumf, för at dermed locka ut Motparternas förnämsta Trumfer, och för at se, huru det sitter på alla händer. UnderrBostSp. 8 (1803). Blanda icke .. så, / At du skall spadillen (dvs. spaderesset) få, / Eller vet, hos hvem den sitter. ReglKortsp. 1: 20 (1809). (Den bildade herrn berättar) hvad man åt på första supéen och huru korten sutto i viran. Bergman VSmSkr. 309 (1857). Av de fem kort .. som inte sitta på utspelshanden, finnas de fyra hos träkarlen och dig själv. Lundgren Koppel AuktBr. 74 (1923).
f) om ämne l. mineral o. d. i naturen: finnas l. förekomma; numera bl. i fråga om att finnas fastsittande på yta l. i spricka o. d., förr äv. i fråga om att finnas i viss bergart l. jordart o. d.; om kemiskt ämne förr äv.: vara bunden (se BINDA, v. 19 g α). Ther (dvs. i paradiset) haar vhr hälleberg then söta honung flutit, / Och vthi skräfworna Demant och Jaspis sutit. Spegel ÖPar. 15 (1705). (Ett visst slag av koppar) sitter i chiffer, fås i Tyskland. Linné Stenr. 68 (c. 1747). Af nyare Mineraloger upräknas (ss. exempel på blå färg av järn bl. a.) blå Järnockra, såsom naturlig Berlinerblå, gemenligen sittande uti Leror, ifrån Finland, Skåne och Upland. Rinman JärnH 709 (1782). Jag skal ej absolut afgöra at det (dvs. det okända ämnet i ett mineralprov) icke kunnat vara arsenik, men den sitter der då så alfvarsamt, at den icke luktar vid påblåsning i borax. Berzelius Brev 8: 55 (1818).
g) om klädesplagg l. huvudbonad l. skodon som ngn har på sig l. om ngns hår l. hårklädsel: vara anbringad l. befinna sig (på ngn l. på viss kroppsdel l. på visst sätt l. i visst läge l. skick o. d.); äv. i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att klädesplagg osv. passar väl l. illa o. d. (förr äv. med indirekt obj. betecknande person som klädesplagg osv. passar väl osv.); jfr m κ. Hatten satt på sned på huvudet. Rocken satt i veck. Kostymen sitter som (om den vore) gjuten. Böxor som ey sittia effter Modet. Hoorn Jordg. 1: Fört. 4 (1697). Mademoiselle Brunetta .. feck en Coifure, som satt henne så öfwermåtton wäl, at (osv.). Kling Spect. Aa 1 a (1735; eng. orig.: became her). Ibland så steg han (dvs. K. XII) up och gick / Med sina stöflar stora, / Som suto uti Krigsmans skick, / Men föga blancka woro. Odel Sincl. 333 (1739; Hörnstr. uppl.). Ma Chere! Hvad tycker hon om min klädning? Sitter icke den charmant? Envallsson Kopparsl. 42 (1781). Stiernstedt Bank. 160 (1947). — jfr ILLA-, TILL-, VÄL-SITTANDE o. VÄL-SITTNING. — särsk.
α) i sådana uttr. som sitta skrynkligt, (i påsatt skick) bilda veck l. vara skrynklig, sitta tätt åt kroppen, följa kroppen väl; äv. i uttr. sitta hårt, se m δ, sitta löst, se m η α'. En rock som sitter tätt åt kroppen. Widegren (1788). Halsduken sitter skrynkligt, påsigt. Dalin (1854).
β) ss. vbalsbst. -ning, närmande sig bet.: passform; jfr SITS, sbst.1 3 b. DamBok 230 (1879). Perfekt sittning och utsökt elegans är kännetecknet för Pälsar från Hedstrands Pälsaffär. GHT 1944, nr 229, s. 10.
h) (numera föga br.) om stat: ligga l. vara belägen (ngnstädes). I hjärtat af Europa sitter det Tyska riket. Forssell Stud. 2: 434 (1888).
i) kem. om atom l. atomgrupp: finnas l. ingå (i kemisk förening); särsk. i p. pr., övergående i adjektivisk anv.: befintlig. I bensolkärnan sittande substituent (eller substituenter) dirigerar nytillträdande substituent på visst sätt, oberoende av den senares kemiska karaktär. Smith OrgKemi 199 (1938).
j) om eld: ha fattat fäste (i ngt); särsk. i uttr. elden sitter i knutarna (förr äv. alla knutarna), elden är lös. Gud gifue elden såtte i gården. Murenius AV 109 (c. 1644). Lindahl Tanckef. 5 (1740: i alla knutarna). Ingen människa har tid att ta ur .. (dörrnycklarna), när elden sitter i knutarna. Strindberg Kamm. 2: 8 (1907).
k) (numera i sht i vitter stil) om himlakropp (i sht solen): befinna sig (ngnstädes); äv. med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 ö, särsk. i sådana uttr. som sitta på trädtopparna, synas vila på trädtopparna; förr äv. dels: stå (i väster l. högt o. d.), dels i uttr. sitta stilla (jfr 1 u ζ, ä γ α', δ γ'), synas befinna sig i stillhet. (Invånarna i vissa samhällen draga not) om söndagar .. strax solen sitter i wester. Murenius AV 55 (1640). Det öpna och gräsligen wida rum .. där de himmelske Kropparne i ofanteliga afstånd ifrån hwarandra dels sitta stilla och dels röra sig i stora Elipser. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 61 (1775). Solen satt på eftermiddagshimmelen midt emellan högt och lågt. Almqvist AmH 1: 10 (1840). Den sol, som bland gyllene skyarna satt, / Mig tyckes ett likljus, som flämtar så matt! Jolin UHansDr 94 (1860). Jag såg att du .. kom hem, då solen satt på björktopparne. Numers Dram. 2: 9 (1893).
l) sjöt. med adverbial betecknande grund o. d., om fartyg l. farkost, = m β α'; särsk. i uttr. sitta på grund (ngn gg äv. bildl., om tanke l. tunga o. d.: icke kunna röra sig); jfr p α. KKD 4: 43 (1710). Länge nog sutto mina tankar och min tunga på grund. Törneros (SVS) 1: 175 (1824). Där satt båten ohjälpligt på grund. Östergren (1938).
m) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α) sitta djupt (och fast) l. djupt rotad (jfr ε γ', 1 l, 3, 3 c), särsk. bildl., om egenskap l. känsla l. åsikt l. insikt o. d.: vara djupt (o. fast) rotad (i ngt l. hos ngn o. d.), gå l. ha trängt på djupet; jfr ε γ', q β, r α β'. Högfärden sitter .. så diupt och fast uti wår natur, som hon i sig sielf är en stor synd. Lagerström Bunyan 3: 165 (1744). Hos den nutida kälkborgaren sitter egendomsbegreppet mycket djupt rotat. Lidforss Dagsb. 17 (1905). Misstron mot grannen i öster satt .. (trots fredstillståndet efter 1617) rätt djupt hos de svenska statsmännen. Ahnlund GA 269 (1932).
β) sitta fast (jfr α, 1 u ε, ä γ α', 8 a), vara l. förbli fastgjord l. fasthängande l. ha fastnat l. icke (l. endast med svårighet) låta sig rubbas från sin plats (vid l. i l. på ngt); äv.: icke lossna; äv. övergående i bet.: klibba (vid ngt); med subj. i pl. förr äv. med pl.-böjning av ordet fast; jfr δ, o, FAST, adj.1 7 a, o. SITTA AN 2, SITTA VID 2. Spiken satt fast (i väggen). Sminck sitter intet länge fast. Grubb 825 (1665). Jag var så våt att kläderna sutto fast vid kroppen. Weste FörslSAOB (c. 1815). De lösskuro en torfrimsa, så att ändarna sutto fasta i jorden. Fryxell Ber. 1: 17 (1823). ”Var god!” bad Hertha ”och låt upp dörren för mig”. ”Rätt gerna!” svarade dörrvaktaren vänligt, ”bara det lät sig göra, men den sitter så hårdt fast”. Bremer Hertha 95 (1856). Hammar (1936). — jfr FAST-SITTA. — särsk.
α') sjöt. om fartyg l. farkost: ha fastnat (i l. på ngt) o. icke kunna förflytta sig; jfr l o. SITTA PÅ 3 slutet. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Fartygen sutto fast i hvarandra. Björkman (1889). Fartyget sitter fast på grundet. Auerbach (1913).
β') (vard.) i utvidgad anv., om fotboll o. d., = d slutet. Svensson slog till med all kraft och bollen satt säkert fast i nättaket. SvD 1924, nr 175, s. 11.
γ') mer l. mindre bildl.; särsk.: stanna l. dröja l. finnas kvar o. d.; äv. dels om kapital: icke kunna frigöras, dels om ngt inlärt: fastna l. bevaras i minnet, icke glömmas (äv. i uttr. sitta fast i minnet); förr äv. med indirekt obj., i uttr. tänderna sitta ngn fast, för att beteckna att ngn är säker l. viljefast l. dyl. (jfr FAST, adj.1 7 e); jfr ζ (slutet), ϑ, o β α', p β. Jagh veet, dedh dhen migh succederer (dvs. blir min efterträdare ss. guvernör i Preussen) skall fuller blijffva tenterat och kennes till omm tenderne sittia honom fast. AOxenstierna 6: 254 (1631). Stoor ord sittia intet i Halsen fast .. (dvs.) Alla ord låta säya sigh. Grubb 762 (1665). Sitta fast i minnet. Weste (1807). Besökande med vidlyftigare bokrekvisitioner sågos (under den kalla vintern 1871) med oblida ögon af .. (de bibliotekstjänstemän), som skulle begifva sig ut i de iskalla magasinen och hämta in böckerna, i hvilka kylan satt fast. ECTegnér (c. 1898) i LVetA IV. 5: 22. Så snart han ögnat igenom i hast / en sida, satt den genast fast. Andersson Amér 39 (1918). Det finns personer med både tre och fyra osålda hus — intecknade så högt det låter sig göra —, vilkas pengar .. absolut sitta fast. SvD(A) 1930, nr 278, s. 7.
γ) sitta genom ngt, vara instucken (o. fastgjord) i ngt; äv. motsv. d, i uttr. sitta genom ngn l. ngt, om stickvapen l. pil o. d.: ha trängt in i l. genomborrat (o. fastnat i) ngn l. ngt. Ther kunde wäl hittas ibland .. (riksråden) några, som hade warit tillfredz, att konungen (dvs. J. III) hade warit ett spjut och suttit genom hertigen, så hade dhe warit dem qwitte både. Gustaf II Adolf 78 (c. 1620). Yttersta kammen el. slåen (på en räfsa) var dubbel och stark genom h(vil)ken såtto 8 träpinnar. Barchæus LandthHall. 20 (1773).
δ) sitta hårt (jfr ε δ', 1 ä γ α', 3 j), endast med svårighet låta sig rubbas från sin plats (i l. på l. om ngt); äv. om knut l. (motsv. g α) om halsduk o. d.: vara hårt åtdragen; äv. mer l. mindre bildl.; jfr β, ϑ, q β o. SITTA ÅT 2 a. (Vid slaganfall) bör .. (läkaren) se om halsduken sitter för hårdt. PH 6: 4428 (1756). Det gäller att bryta loss flickan (dvs. en skulpterad kvinnofigur på en gravvård) ur stenen ... hon sitter oerhört hårt. Sjögren TaStjärn. 84 (1957). — särsk.
α') motsv. c, i uttr. sitta hårt i bältet o. d., om kniv o. d., bildl., för att beteckna att ngn drar sig för att ta till kniv osv.; nästan bl. i nekande l. därmed jämförlig sats. Hos sådana (dvs. grekiska sjömän) brukar då inte kniven sitta hårt i bältet. Sparre KaptKrus. 173 (1923).
β') (numera i sht vard.) bildl.: stöta på svårigheter, vara svår, sitta hårt åt (se SITTA ÅT 2 c); äv. opers.; jfr SITTA I 2 b, SITTA TILL 3 c. Topelius Fält. 4: 33 (1864). Det satt hårdt nog att vid fyra och tjugu års ålder gripa i latinska grammatikan. Dens. Vint. II. 2: 55 (1882). Dens. Planet. 2: 180 (1889).
ε) sitta inne (jfr 2 h γ, 9 b, 12), finnas l. vara inne (i ngt); utom i α'—δ' numera vanl. med bestämning angivande det i vars inre ngt finnes (stundom äv. utan sådan bestämning, särsk. motsv. d, om kula: finnas inne i kroppen). (Fältskären) måste .. utskrufwa en kula, som satt inne platt emot lårbenet. Roland Minn. 68 (c. 1748). Malmen sitter inne i berget. Weste FörslSAOB (c. 1815). — jfr INNE-SITTA. — särsk.
α') motsv. e, om kort i kortspel, se INNE 1 j α.
β') i uttr. sitta långt inne, finnas l. vara långt inne; äv.: gå l. ha trängt långt in (särsk. motsv. d, om pil l. kula o. d.); äv. (ngt vard.) bildl.: icke vara lätt att komma åt, vara svår att uppnå l. att locka l. tvinga fram, dröja länge; se äv. INNE 6 b slutet; jfr γ', δ'. Weste (1807). Ändtligen fick jag ett rent svar, fast det satt långt inne. Blanche Våln. 53 (1847). Pilen satt långt inne. Schulthess (1885). Gustaf-Janson ÖvOnd. 87 (1957).
γ') i uttr. sitta djupt inne, finnas l. vara djupt inne; äv.: gå l. ha trängt djupt in; särsk. bildl., dels: vara djupt l. fast rotad, dels: icke vara lätt att komma åt; jfr β', α. Forssell Stud. 1: 46 (1871, 1875). I umgängesformerna, plägsederna, skämtet till och med vid samqväm och gästabud yppar sig för den öfvade blicken mångt och mycket, som eljest sitter djupt nog inne. 1MinnNordM XII. 3: 3 (1885). Synden yttrar sig i enskilda tankar, ord och gärningar av olika slag, men synden själv sitter djupare inne. Aulén AllmTron 222 (1923).
δ') (numera i sht vard.) sitta hårt inne, bildl.: vara svår att locka l. tvinga fram, sitta hårt åt; äv. opers.; jfr β', δ β'. Geijer Brev 344 (1840).
ζ) sitta kvar (jfr 1, 2 h δ, n α, 5 b α, c α, 6 m β, 7 a), finnas l. vara l. bli kvar (ngnstädes); jfr β γ', o, p o. SITTA IGEN 2 b. Asteropherus 39 (1609). Han läser op porten, låter nyckeln sitta qvar, och går in. Altén Fästm. 29 (1796). (Flaggan) smällde för frisk vind, men .. satt kvar på .. stången. Hallström Händ. 159 (1927). — jfr KVAR-SITTA. — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.: stanna l. dröja kvar, bevaras; jfr β γ', q β. Almqvist GrSpr. 158 (1837). Märkligt var att se, huru ynglingens vetgirighet och arbetskraft ännu satt kvar i åttioåringen (Benjamin Franklin). LfF 1910, s. 146. särsk. om ngt inlärt: fastna l. bevaras i minnet, icke glömmas; äv. i uttr. sitta kvar i minnet; jfr β γ', ϑ, o β α', p β. Det sitter qvar i minnet. SvTyHlex. (1851). ”Smådrag” (angående historiska personer o. händelser), lyckligt valda, verka .. uppfriskande på .. barnasinnet och sitta ofta kvar, långt efter det .. (abstrakta talesätt) upplöst sig i glömskans dimmor. PedT 1899, s. 6.
η) sitta lös l. löst (jfr 1 ä γ α', ö δ), vara lätt att rubba från sin plats (i l. på ngt); äv.: icke vara fäst l. hårt åtdragen; äv.: lossna lätt l. (om knut o. d.) ha benägenhet att lossna l. gå upp. Spiken sitter lös(t). En löst sittande knut. Kip-skodd .. (dvs.) när skorna äro icke igenbundne eller spände, utan sittia lösa på foten. Spegel 424 (1712). Benen omkring .. (ormarnas) mun sitta så löst, att gapet kan tänjas ut betydligt. Berlin Lrb. 39 (1852). Sjögren TaStjärn. 85 (1957). — särsk.
α') motsv. g α, i uttr. sitta löst, om klädesplagg o. d.: icke vara åtsittande; jfr LÖS 20 d. WoH (1904).
β') mer l. mindre bildl.; särsk. dels om idrottsrekord o. d.: lätt kunna slås, dels (motsv. e) om kort i kortspel: icke vara väl garderad, lätt kunna stickas över. Hagberg Shaksp. 10: 353 (1850). Spader dam satt temligen lös. Björkman (1889). Rekordet (i släggkastning) sitter mycket löst nästa gång. IdrBl. 1924, nr 76, s. 6. Siwertz Tråd. 53 (1957). särsk. motsv. c, om vapen (särsk. kniv o. d.), för att beteckna att ngn lätt tar till vapen; äv. i sådana uttr. som sitta lös(t) i bältet l. slidan. (Lazzaronen är) lidelsefullt uppbrusande, och knifven sitter mycket löst i hans bälte. LfF 1907, s. 170. Attentatorn Ratjitj .. är en komitadjinatur (dvs. en natur med drag kännetecknande för medlemmar av vissa revolutionära organisationer i Jugoslavien), hos vilken revolvern och dolken sitta löst. SvD(A) 1928, nr 167, s. 3.
ϑ) sitta stadigt, äv. väl (jfr 1 f β, u ε, 3 l o), endast med svårighet låta sig rubbas från sin plats (i l. på ngt); äv.: vara hårt åtdragen l. icke lossna l. icke gå upp; äv. bildl., om ngt inlärt: fastna l. bevaras i minnet, icke glömmas; jfr β (γ'), δ, ζ slutet, o (β α'), p β o. SITTA ÅT 2 b. Spiken, knuten satt stadigt. Serenius (1741: wäl). Hammar (1936).
ι) (vard.) sitta ngn (ända) upp (äv. uppe) i halsen, om mat o. d. (jfr r α), hyperboliskt, för att beteckna att ngn förplägat sig synnerligen l. alltför rikligt; äv. bildl., särsk. för att beteckna att ngn är utled på ngt; se äv. HALS 3 b. Stagnell BSjelfklok 34 (1753). Det sitter mig upp i halsen (dvs.) jag är utled på det. IllSvOrdb. (1955).
κ) sitta uppe, äv. oppe (jfr ι, 1 u ϑ, ä γ γ', 5 a), befinna sig på en upphöjd plats l. i ett högt läge, icke glida ned; särsk. motsv. g, om klädesplagg o. d. Flaggan sitter uppe, i toppen på flaggstången. Weste (1807; om strumpor). IllSvOrdb. (1955).
λ) sitta utanpå, särsk. bildl., om egenskap l. känsla l. åsikt l. insikt o. d.: icke gå l. ha trängt på djupet, vara något utvärtes. Benedictsson Ber. 239 (1888). Katekesen det är en sak för sig, den sitter utanpå. Men folkets inre värd den är befolkad med tomtar ock rån. Landsm. 6: CXCIV (1888).
n) gm konj. och samordnat med ett (l. flera) följande verb, för att beteckna att ngt befinner sig ngnstädes under det att det skeende som uttryckes gm det följande verbet pågår (resp. de skeenden som uttryckas gm de följande verben pågå); äv. med förbleknad innebörd, övergående till en beteckning för att det som uttryckes gm det följande verbet (resp. de följande verben) håller på att ske (äv. mer l. mindre pleonastiskt); jfr 1 p, 2 f. Mina .. brocherade nätteldukar som nyss var tvättade och satt och torka i ladan. Schröderheim Opt. 57 (1802); jfr b. (Flickans) ansigte .. satt och hängde så stelt nedanför hårfästet. Almqvist AMay 73 (1838). Knapparna sitter å slänger i ytterrocken. Östergren (1938).
o) mer l. mindre pregnant: sitta fast (se m β) l. sitta kvar (se m ζ) l. sitta stadigt (se m ϑ); äv. i uttr. sitta där (jfr 1 v, 7 a, b, 8 d o. DÄR I 2 f). Slå i spiken så den sitter (där)! Thorild (SVS) 1: 106 (1784). Will du bli frisk, skär bort det döda kött, / Om det får sitta blir alltsamman dödt. Hagberg Shaksp. 3: 105 (1848). Jag kan inte få knuten att sitta. Björkman (1889). Han tog spjärn och drog, men lådan satt där. Johnson Se 19 (1936). — särsk.
α) i uttr. låta ngt (få) sitta, låta ngt vara l. bli kvar, icke ta l. flytta ngt från dess plats. Then omogne (frukten) må han lathe sitie, till tesz hoon bliffver fulmogen. G1R 26: 535 (1556). Är ögat utslagit? — Åh inte? / Lät plåstret få sitta, din hund. Bellman (BellmS) 1: 85 (c. 1771, 1790). Låta hatten sitta. Nordforss (1805).
β) mer l. mindre bildl.
α') om ngt inlärt: fastna l. bevaras i minnet, icke glömmas (äv. i uttr. sitta i minnet); jfr m β γ', ζ slutet, ϑ, p β. Sahlstedt (1773: i minnet). Rumskamraten .. (läser) in .. (läxan) på bandinspelare, medan (den blinde) Rolf lyssnar. Sen kan han spela upp den tills den sitter. KvällsP 1959, nr 118, s. 13.
β') (föga br.) i uttr. slå så det sitter, slå så att det tar, slå ordentligt. Man behöfver icke själf vara till fem sjättedelar död, innan man får försvara sig (mot brottslingar) och slå så det sitter. Grebst Året 53 (1913).
p) i p. pr. (jfr i) i uttr. bli(va) sittande, i sht förr äv. sittandes (jfr r δ, 7 a, c β, d, 8), sitta kvar (se m ζ) l. bli kvar l. fastna l. fästa sig (ngnstädes); förr äv. i uttr. bli sittande ibland, om råjärn: (vid färskning) bli kvar inblandat i den förädlade produkten (jfr IBLAND, adv. 1 a). Them (dvs. apostlarna) syntes sönderspletradhe tungor såsom the hadhe warit aff eldh, och bleeff sitiandes på hwan och en vthaff them. Apg. 2: 3 (NT 1526; Bib. 1917: satte sig). En liten trå hugges (vid provning av järn) med en liten handhammar utur alla 4 kanter wid bägge ändar på järnstången, där det rå järnet blir mäst sittjande ibland. Polhem Test. 45 (c. 1745). Kulan blef sittande i sidan på honom. ÖoL (1852). — särsk.
α) sjöt. motsv. l, om fartyg l. farkost: fastna l. gå på grund (ngnstädes) o. icke kunna förflytta sig; äv. i uttr. bli(va) sittande på grund. Ett (av fartygen) blef sittjande på kusten wid Libau. Nordberg C12 1: 429 (1740). Skeppet blev sittande på grund. Cannelin (1921).
β) mer l. mindre bildl.; särsk.: fastna l. bevaras i minnet, icke glömmas (jfr m β γ', ζ slutet, ϑ, o β α'). Om genom första invigslen .. (av heliga platser o. byggnader) någon helighet blefve inguten uti stenen .. då måtte samma helighet alltid blifva sittande, så länge en bit vore qvar af honom. Eneman Resa 2: 199 (1712). Så går det med et sjukt hufwud; hwad en gång kommit derin, blir länge sittande. Tessin Bref 1: 6 (1751). Hallström K11 24 (1918).
q) i utvidgad anv. (jfr d slutet, g, m β β').
α) med subj. betecknande avbildad person (med tanke på avbildningen). Hon vill bli ett helgon, och ritas af och sitta i glas och ram i boklådorna. Jolin Barnhusb. 7 (1849).
β) med subj. betecknande person av viss typ l. nationalitet, i uttr. som ange att de för denna typ osv. kännetecknande egenskaperna (l. känslan av att tillhöra denna typ osv.) finnas (finnes) hos ngn; äv. dels motsv. m α, i uttr. sitta djupt, betecknande att ifrågavarande egenskaper (resp. känsla) äro (är) djupt rotade (rotad), dels (numera bl. mera tillf.) motsv. m δ, i uttr. sitta hårt, betecknande att ifrågavarande egenskaper (resp. känsla) äro svåra (är svår) att avlägsna, dels motsv. m ζ slutet, i uttr. sitta kvar, betecknande att ifrågavarande egenskaper (resp. känsla) finnas (finnes) kvar; jfr SITTA I 2 a slutet. Dragonen satt hårdt i gubben. Topelius Vint. I. 2: 141 (1867, 1880). Innerst hos berserken (dvs. den norske författaren Björnstierne Björnson) sitter altjämt ett godt barn. NordT 1885, s. 79. Den gamle Adam satt qvar lite här och der hos den gudsmannen (dvs. en komminister, som haft en stormig studenttid). Hedenstierna FruW 31 (1890). Den religiöst anlagda fantasimänniskan satt för djupt i .. (J. Swedbergs) väsen för att han skulle blifva fullkomligt omvänd (av de impulser, han mottog vid de lärda högskolorna). Schück (o. Warburg) LittH 1: 420 (1896).
γ) (numera bl. tillf.) om orm: ligga l. hänga (om ngt). Mannen .. (sade till hustrun:) förbannat vari tu och tin kädh strax han thetta sagt hadhe vart kädhet en orm sittiandes om halsen. Bureus Suml. 70 (c. 1600).
r) [delvis möjl. att fatta ss. bildl. anv. av 1 o. 2] mer l. mindre bildl. (jfr l, m α, β γ', δ, ε β'—δ', ζ slutet, η β', ι, λ, o β, p β); särsk.: finnas l. ha sin boning l. sitt säte (ngnstädes), stundom övergående i bet.: bestå (i ngt). Dedt största capitalet satt uthi dee skepp, som bleffve borta i Spagnien. RP 6: 350 (1636). Högt moodh sitter så snart vnder Walmars tröyan, som Sammetz kiortillen. Grubb 368 (1665); jfr α. Lagen sitter stundom i spiwtändan. Dens. 444. X. Jag vill inte. Y. Vet du, hvar din vilja sitter — Jo, i björkriset. Landsm. V. 5: 280 (1886; från Södermanl.). Den unge mannens liv föreföll mig .. hämmat av någon underlig föreställning om, att det är i buttert översitteri som karlaktigheten sitter. Wallqvist Doktorn 155 (1935). — särsk.
α) i uttr. som ange att ngt mer l. mindre abstrakt lokaliseras till (en del av l. beståndsdel i) människas kropp; äv. om mat l. dryck (jfr m ι): göra sina verkningar förnimbara l. inverka (i en del av människas kropp). (Drinkare) tyckia sig wara rijke medan Ölet sitter i Skallen. Fernander Theatr. 281 (1695). (Vi kunna) prisa Guds godhet, fastän sorgen sitter i hjertat. Rundgren Minn. 1: 102 (1853, 1870). Hans styrka sitter i käften. IllSvOrdb. (1955). — särsk.
α') om (ngt som föranleder) sjukdom l. värk l. trötthet o. d.: göra sig märkbar l. kännas (ngnstädes); äv. opers. Gikten sitter i lederna. Weste FörslSAOB (c. 1815). Är du sjuk? Var har du ont, Jenny? Säg, sitter det i magen? Sjödin StHjärt. 219 (1911).
β') (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. sitta (förr äv., motsv. m α, sitta djupt) på ngns panna o. d., om egenskap l. tankar o. d., för att beteckna att egenskapen osv. framträder l. avspeglar sig (på ett oförtydbart sätt) på ngns panna (l. i ngns ansikte); jfr PANNA, sbst.2 c β. (Belsebub) syntes, då han uppstod, / En rikets pelare. Djupt på hans panna / Satt öfverläggningen och Staters omsorg. JGOxenstierna 4: 51 (1815; eng. orig.: on his front engraven / Deliberation sat). Allvar satt på tjugeårig panna / Så lugnt, som solsken på en liljesäng. Böttiger 1: 200 (1834, 1856).
γ') med indirekt obj., betecknande person hos vilken ngt lokaliseras till del av l. beståndsdel i kroppen; numera företrädesvis i uttr. sitta ngn i halsen, se HALS 3 c, äv. sitta ngn i huvudet o. d., finnas l. kännas i ngns huvud (förr äv.: finnas i ngns tankevärld l. vara en inrotad föreställning hos ngn); i sht förr äv. i uttr. sitta ngn i blodet, se BLOD 9 c. Dårskap sitter piltenom j hiertana. SalOrdspr. 22: 15 (öv. 1536). Emädan påsten går rättnu .. (från Helsingör) åt swerige, wille Farkiär Jnte förtänka meig att iag skriffuer något hastigt, därtill mäd är susandet aff siöen som sitter meig i huffudet orsak att dätt går wärre än iag gärna wille. Ekeblad Bref 1: 408 (1655; rättat efter hskr.). Thet gamble Krijgzmaneret .. satt them (dvs. holländarna) vthi Hufwudet, ther man medh en Stadz intagande en heel Sommar tilbrachte. Brask Pufendorf Hist. 287 (1680; t. orig.: im Kopffe stack). Dät sitter hånom griller i huvudet. Schultze Ordb. 4123 (c. 1755). Fredin Dan. 11 (1888).
β) (numera föga br.) om svårighet: ligga (i ngt); äv. i uttr. däri sitter knuten, däri ligger knuten (se KNUT, sbst.1 1 b δ). Se deri sitter knuten. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
γ) (†) i uttr. sitta utom all fråga att (osv.), stå l. vara utom all fråga (se FRÅGA, sbst. 7 d α) att (osv.). Att herr de Montmorency skall återvända till Paris, sitter sannerligen utom all fråga. Almqvist GMim. 1: 229 (1841).
δ) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. låta ngt sitta l. (motsv. p) bliva sittande på (äv. uppå, förr äv. vid) sig o. d., i fråga om skymf l. skam l. beskyllning o. d.: lämna ngt opåtalt l. tåla ngt. K. M:t kan fuller inthet låta sådant (dvs. ett övergrepp mot en svensk medborgare) sittia vijdh sigh. RP 15: 18 (1651). Därs. 16: 218 (1655: uppå oss). Låta någon beskylning blifwa sittiande på sig. Lind (1738; under ersitzen). Ej vill du väl låta den skammen sitta på dig, att du vägrat oss den hjälp, du lofvat. Bååth Gudrun 95 (1900).
ε) (numera knappast br.) i uttr. huvudet sitter så l. så på ngn, ngn är vid så l. så beskaffat lynne; i uttr. huvudet sitter rätt på ngn äv.: ngn har ett gott förstånd (se närmare RÄTT, adv. 2 b slutet). Hufvudet sitter ej rätt på honom, säjs famil. för Han är vid elakt lynne. Weste FörslSAOB (c. 1815). Cannelin (1939).
14) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t.; med konstruktionsväxling, utgående från 2 o. 13] (numera föga br.) i uttr. sitta full med l. av ngra l. ngt, om ngt sakligt: vara full med l. av ngra l. ngt. Här (dvs. i London) sittia husen fulla med fångar aff de wtaf adel som ha warit på kongens sida (mot Cromwell). Ekeblad Bref 1: 412 (1665; rättat efter hskr.). En .. matsal .. hvars väggar sutto fulla af blasonnerade vapensköldar. Almqvist GMim. 3: 81 (1842). GbgP 1949, nr 178, s. 8.
Särsk. förb.: SITTA AN. [jfr t. ansitzen (i bet. 2)] (†)
1) till 3, i uttr. sitta an med ngn, ansättas l. vara ansatt av ngn. RP 8: 103 (1640).
2) till 13, = sitta vid 2. Ekblad 156 (1764).
SITTA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avsitta.
1) till 1: sitta på (ngt) så att det går av; stundom äv. i sådana uttr. som sitta låret av ngn, sitta på ngns lår så att det går av. Weste (1807). Man bör sitta sin vän nära, men ej sitta låret af honom. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) [fsv. sitia af sinom häste] till 1 d β: stiga ned från riddjur l. (i utvidgad anv.) häst (se d. o. 3 b α) l. cykel o. d.; äv. med obj. betecknande riddjur osv. Forsius Fosz 435 (1621). Balck Idr. 3: 202 (1888; vid gymnastik med häst ss. redskap). Mannen på hästen satt utaf. Berg Krig. 24 (1915). Han red in i Brändebols by och satt av sin häst utanför åldermans gård. Moberg Rid 17 (1941). Lundkvist Vindingev. 97 (1956; i fråga om cykel). jfr (i substantiverad imper. sg.): Gör nu ett vackert sitt af. Blanche Tafl. 438 (1845). särsk. i utvidgad anv.
a) om kavalleriförband: upphöra att tjänstgöra till häst, övergå l. förändras till infanteri. Weste FörslSAOB (c. 1815). I pleno på Riddarhuset .. fick Hartmansdorff nej till ett förslag att låta Smålands Husarer sitta af. Liljecrona RiksdKul. 255 (1840).
b) om ryttare l. kavallerist: upphöra att tjänstgöra till häst, ta avsked; ngn gg äv. bildl.: dö. Valerius 2: 276 (1841). Lindqvist Dagsl. 2: 55 (1900).
3) (†) till 6 n: uteslutas ur l. upphöra att tillhöra (viss korporation). Hwilken Broder någors amia (dvs. älskarinna) tager sigh till laghgifta hustru, tå sittie både hon och han wtaf Embettet. Skråordn. 265 (1589).
4) till 9 e.
a) med obj. betecknande skuld, i fråga om att sitta i bysättningshäkte till dess att skulden reglerats (gm betalning l. avskrivning l. ställande av borgen l. pant); utom i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se slutet) numera bl. om ä. förh. Lind (1749; under versitzen). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. med anslutning till sitta, v. 1 o. 6 k: gm tjänstgöring arbeta av (uppburen lön o. d.). Strindberg Påsk 41 (1901). Jag (dvs. en kontorist) kan ju sitta af pengarna på eftermiddagarna (om jag får förskott på lönen). Wägner Norrt. 81 (1908).
b) med obj. betecknande böter: undergå förvandlingsstraff bestående i att sitta i fängelse i stället för att erlägga (böter). Sittes plikten utaf; så vinner Klagaren intet. Nicander GSann. 120 (1767). SDS 1927, nr 31, s. 4.
c) med obj. betecknande (fängelse)straff l. strafftid: avtjäna; jfr sitta ut 6. Sitta av ett års fängelse, ådömt fängelsestraff. Östergren 1: 203 (1915).
d) (vard.) med obj. betecknande brott: sona gm att sitta i fängelse; äv. i sådana uttr. som sitta av ngt på fängelset. Tjufskytt får man vara, kronoskog får man hugga och sitta af det också på fängelset, om det kniper, utan att man blir sämre karl för det. Hülphers Ångermanl. 203 (1900).
e) (vard., mera tillf.) abs.: sitta i fängelse, avtjäna fängelsestraff. Östergren 1: 203 (1915).
SITTA BORT10 4.
1) till 1: ödsla bort l. förnöta (tid o. d.) gm att sitta (på kafé l. vid spelbord o. d.), sitta o. ödsla bort l. förnöta (tid o. d.); stundom äv. allmännare (äv. med anslutning till sitta, v. 6, om kommitté o. d.). The monga stunder en spelare .. hafwer suttit bortt med sitt kort- och terningaspel. Swedberg Cat. 790 (1709); jfr sitta, v. 1 f. Under det lärda män (i en kommitté) sutto bort ängsliga månader med .. (obetydliga) rättelser (av ord i psalmer), sjöng församlingen gladligen den gamla Trons jubelsång. Wieselgren SvSkL 1: 369 (1833); jfr sitta, v. 6 m. Ramsay Barnaår 6: 276 (1905).
2) (numera bl. tillf.) till 4 c, i uttr. sitta bort sin framtid på ngt, försitta sina möjligheter för framtiden gm att (på ett onödigt sätt) syssla med ngt. Strindberg Hafsb. 54 (1890).
SITTA EFTER10 32, äv. 40. [fsv. sitia äptir, bli kvar, stanna efter] jfr eftersitta.
1) till 5 b β: sitta kvar (se sitta, v. 5 b α). Schulthess (1885). Moberg DinStund 82 (1963).
2) (†) till 7 e, i uttr. låta ngn sitta efter (sig), överge ngn (i sht maka l. älskarinna) l. lämna ngn i sticket; jfr sitta, v. 7 a. (Konung Hugo) rymde vthur Stadhen, och lät sittia (sin hustru) Marosiam effter sigh. Schroderus Os. 2: 535 (1635; lat. orig.: relicta ibi Marozia). Meurman (1847).
SITTA EMELLAN10 032.
1) till 1, 13: ha sin plats emellan. Auerbach (1913). särsk. (†) till 1 f: sitta på mellanhand; jfr sitta, v. 1 f α. ReglKortsp. 1: 19 (1809).
2) bildl.
a) vara medlare mellan (ngra) l. (abs.) medla; numera bl. med anslutning till b, i abs. anv., med tanke på svår l. obehaglig uppgift ss. medlare. Jag .. har en riktig fruktan för att i någon tvist komma in som freds-mäklare, eller med andra ord att sitta emellan. Bremer Grann. 1: 239 (1837). Därs. 242.
b) befinna sig i en svår l. obehaglig situation (särsk. till följd av mellanställning mellan två parter som befinna sig i tvist o. d.), bli lidande, lida skada; vara föremål för angrepp l. skämt o. d.; äv. med saksubj. BtÅboH I. 10: 37 (1601). Begynna .. (holländarna o. danskarna) krig, så läre vij sittia emellan och hoss ingenthera delen vänskap behålla. RP 8: 340 (1640). Geijer Brev 146 (1812; med saksubj.). Vardagslivet var fastlagsspelets område, och de, som oftast fingo sitta emellan, voro bönderna. Sylwan (o. Bing) 1: 148 (1910). jfr (med ordlekande anslutning till 1): ”Dygden får alltid sitta emellan” — sa' fan, satt emellan två prester. Holmström Sa' han 27 (1876).
SITTA FRAM10 4.
1) till 1 x (α): stiga längre fram (från dörren i ett rum o. d.) o. sätta sig; flytta från en mindre hedersam plats till en mera hedersam; äv. i uttr. sitta fram bättre; jfr sitta upp 5. Linné Diet. 1: 138 (c. 1750). Östergren (1938: bättre). En kopp kaffe kan jag väl få bjuda på. .. Sitt fram så länge! Wassing Dödgr. 428 (1958).
2) (†) till 2 n δ, = sitta ut 2; jfr fram 4 b. Förschrifftt till Arffvedt Nilssonn för två bönder .., att han lather them sittie sin stedie fram. G1R 24: 515 (1553).
SITTA FÖR10 4. till 13: ha sin plats l. vara på plats framför (ngt); äv. abs. Nordforss (1805). Fönsterluckorna sitter för. IllSvOrdb. (1955). jfr (†): Jag (dvs. en rik mans son) gjorde hwad jag wille: ingen grannes Barn war säkert för mig, ty jag slog det på halsen; Informatorerne såtto för mig såsom halmhattar (dvs. skyddade mig). Weise 1: 53 (1769; t. orig.: sassen wie Schaubhütgen vor mir).
SITTA I10 4, äv. UTI04.
1) till 1, i fråga om att befinna sig sittande i ngt. Stormasten och dess rundhult .. kunna beqvämt stufvas ned under däck (i en kanot), medan kanotisten sitter i. TIdr. 1882, s. 27. Östergren (1938).
2) till 13: vara anbringad l. fäst l. instucken l. inhuggen l. finnas på sin plats l. sitta fast (se sitta, v. 13 m β) l. kvar (se sitta, v. 13 m ζ) i (ngt) o. d.; ofta abs., särsk. om nyckel: finnas instucken i nyckelhål. Man såge gerna yxan såto vthi, ändoch han wil inthet hålla j skafftet. SvOrds. B 6 a (1604). Midt framför dem voro tvenne .. dörrar. Der suto nycklarne lyckligen i. Almqvist TreFr. 1: 153 (1842). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) finnas kvar hos l. icke gå ur (ngt l. ngn); ofta abs.: finnas kvar l. vara varaktig o. d. (särsk. om färg: vara hållbar l. icke blekna). Den färgen sitter länge uti. Sahlstedt (1773). Är det inte lustigt, hvad vanan sitter i en? Hallström VenezKom. 82 (1901). Han tordes ej dricka (öl), var rädd att lukten skulle sitta i, när han kom hem. Sjödin StHjärt. 37 (1911). Vad man lär i barndomen, det sitter vanligen i livet igenom. Förberg SäljFilm 62 (1946). särsk. (motsv. sitta, v. 13 q β) med subj. betecknande person av viss typ l. nationalitet för att ange att de för denna typ osv. kännetecknande egenskaperna (l. känslan av att tillhöra denna typ osv.) finnas (finnes) kvar hos ngn. Än sitter i oss den gamle studenten, gladare nästan än fordom han var. Wennerberg 2: 3 (1848, 1882). Tysken sitter .. i med märklig seghet. Sonen af das grosse Vaterland rotar sig (ss. immigrant i Amerika) samman med sina landsmän. Beckman Amer. 1: 108 (1883).
b) (i Finl.) i uttr. sitta hårt i, stöta på svårigheter, vara svår; jfr sitta, v. 13 m δ β', sitta till 3 c, sitta åt 2 c. Det satt .. hårdt i för .. (F. Cygnæus) att bli färdig (med sin examen) på ett sätt, som fullt kunde tillfredsställa hans stora fordringar på sig sjelf. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 94. —
SITTA IGEN10 04.
1) (†) till 7 e: bli kvar (efter att ha övergivits av ngn); jfr igen II 6 a. Widh sin bort flyckt (har mannen) taget alla sin hustros kläder medh sigh, att hon satt igen lycka (dvs. lika) som nackot. VDAkt. 1681, nr 159.
2) till 13.
a) vara stängd l. tillsluten l. tilltäppt; äv. (motsv. igen II 1 b) om klädesplagg o. d.: vara hopknäppt l. hophäktad o. d. Fönstret, rocken sitter inte igen. WoH (1904).
b) (†) sitta kvar (se sitta, v. 13 m ζ). (Barberaren) drog först wt en god (tand) och sedan satt dän onda igän. Ekeblad Bref 2: 359 (1663; rättat efter hskr.).
SITTA IHOP10 04, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032.
1) till 1: sitta i sällskap (med ngn); med pluralt huvudord äv.: sitta intill varandra. Bureus Suml. 37 (c. 1600). Skola och Nobiles .. in examine sittia tilhopa medh the andra (studenterna). Thyselius HdlLärov. 2: 49 (1637). (Sv.) Sitt bättre ihop, (eng.) Sit closer together. Widegren (1788). särsk. till 1 f, om kortspelare: (i överensstämmelse med placeringen vid spelbordet) spela ihop (med ngn) l. bilda ett lag. HbiblSällsk. 1: 72 (1838).
2) till 13: vara hopklibbad l. förenad l. hänga ihop (med ngt); äv. opers. Rålamb 14: 145 (1690). Sitter slaggbuten ihop och ej will krasa sönder för spettet, då gifwes starkare bläster. Rosborg StångjSmid. 18 (1809). Jag limmar och limmar, men det vill inte sitta ihop. Östergren (1938).
SITTA IN10 4.
1) till 1 x: stiga in (ngnstädes) o. sätta sig. Sitt in, sade Tom och höll upp bildörren. Edqvist Eldfl. 268 (1964).
2) (†) i utvidgad anv.: ta in (ngnstädes); jfr sitta, v. 2. (Officern som fått i uppdrag att inspektera fästningar) ville .. för en vecka eller par sitta in på Korsholm. Topelius Fält. 4: 149 (1864).
SITTA MED10 4.
1) till 1, i fråga om att sittande delta i ngt l. vara tillsammans med ngra; särsk. till 1 b: sittande (till bords l. vid bordet o. d.) delta i måltid l. drickande l. sällskaplig samvaro. Det hade .. utgjort ett litet stridsäple makarne emellan, om deras tvååriga dotter skulle få sitta med till bords. Snellman Gift. 45 (1842).
2) till 6; särsk. till 6 a, b, h: ha säte o. stämma l. delta i sammanträde (i beslutande l. rådplägande församling l. domstol o. d.), delta (i sammanträde l. rådslag l. dom o. d.). När någre saker från Kongl. Maj:ts Lif-Guardie til häst eller fot förefalla, då will Kongl. Maj:t at de derunder bestälde Präster skola sitta med i Consistorio deröfwer. Wallquist EcclSaml. 1—4: 319 (1681). Lät osz göra / Een Menniskia, så haar Gud Herren sielfwer slutit, / Och Moses, (fast han ej har med j Rådet suttit,) / Haar ljkwäl wist hwad han sanfärdelig berätter. Spegel GW 27 (1685). särsk. (†) i uttr. sitta med i dom o. d., ss. domare l. ledamot av domstol (jämte annan l. andra) delta i rättegång l. fällande av dom osv.; jfr sitta, v. 6 h δ α'. Skulle Landzhöfdingen .. wilja uppå Rådstugun i en eller annan Stad uti länet, sittia med i någon Domb, och såsom Domhafwande thersammastädes säja sin mening, så (osv.). Schmedeman Just. 1100 (1687). ConsAcAboP 6: 171 (1687: i domen).
3) till 13, i fråga om att en sak finnes l. är fäst ngnstädes tillsammans med en l. flera andra saker. Hennes framlidne manz signet satt icke m(ed) för breffuet. 2SthmTb. 4: 515 (1574).
SITTA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. [fsv. sitia nidh (i bet. 5)] jfr nedsitta.
1) till 1: sitta på o. därigm pressa ned (ngt); särsk. med avs. på stoppad l. med fjädrar försedd stol l. soffa o. d.: sitta på o. åstadkomma att stoppningen l. fjädrarna sjunker (sjunka) ned o. ger (ge) med sig. Holmberg 1: 898 (1795). (Husmodern) hade ingen smak för att låta pigorna sitta ner salongsmöblerna (o. höll därför husandakt i matrummet). Benedictsson Eftersk. 65 (c. 1885). Harlock (1944; med avs. på gräs).
2) till 1: sitta l. förbli sittande (på en därför avsedd sittplats) i stället för att stå upp o. d.; jfr 3, 4 o. sitta, v. 1 u δ. Han, som åkte, satt ej ned, utan stod lutad framöfver hästen. Lagerlöf Jerus. 2: 257 (1902).
3) (numera knappast br.) till 1 c, x α, i uttr. sitta bättre ned l. sitta ned bättre, sitta på l. flytta till en mindre hedersam plats (förr äv. bildl., i fråga om att åtnjuta mindre heder än ngn); jfr 2, 5 o. sitta tillbaka 1. (Om värden säger till dig, som satt dig på en framskjuten plats, att en annan skall sitta där) thå motte tw medh blygd begynna sitia nedher bäter. Luk. 14: 9 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865). Jag har varit lärare, då .. (livmedikus Dalberg) ännu var lärling, men sedan vi begge tjent, har jag icke vist mot honom något högmod, utan har alltid varit nögd att sittja bättre ned. DvSchulzenheim (1774) hos Hjelt Medicinalv. 2: 515. Sundén (1888).
4) hippol. till 1 d, x β β': sitta med sätet utan spänning o. med hela sin bredd vilande (i sadeln) mitt över hästens medellinje (i sht i uttr. sitta väl ned); äv.: vid ridning i trav sjunka ned i sadeln för varje steg (motsatt: rida lätt); jfr 2. Sitta väl ned i sadeln. Björkman (1889). Lättridning verkställes på kommandoordet Rid lätt! och upphör på kommandoordet Sitt ned! RidI 1914, s. 72.
5) till 1 x: sätta sig ned, ta plats; förr äv. i uttr. sitta neder emellan två stolar, bildl.: sätta sig mellan två stolar; jfr 3. HSH 7: 124 (1637: sittiandes .. emellan twå stolar neder). Olsson Mittåt 227 (1963).
6) (†) i utvidgad anv. av 5: bosätta sig l. slå sig ned (ngnstädes); jfr sitta, v. 2. Magistraten (i Varberg) uppmuntrar genom allehanda friheter, fiskare att sitta neder .. på stranderna och öfva sitt fiske. Barchæus LandthHall. 50 (1773).
SITTA OM10 4.
1) till 1: sitta ånyo; särsk. till 1 h. Östergren (1938).
2) till 13: vara anbringad l. fäst omkring (ngt); äv. abs. Ett rött band satt om (paketet).
SITTA OPP, se sitta upp.
SITTA PÅ10 4, äv. UPPÅ04. jfr påsitta.
1) till 1, i uttr. sitta på varandra o. d., se sitta, v. 1 u η.
2) till 1, 1 d, 1 x, i fråga om att sitta l. sätta sig på fordon l. riddjur för att färdas därmed. Gosselman Col. 1: 78 (1830; i fråga om hästar). Sundén (1888; i fråga om åkdon).
3) till 13: vara anbringad l. fäst l. kvar på (ngn l. ngt); äv. abs., särsk. om klädesplagg l. huvudbonad l. sko o. d.: vara påtagen l. påsatt, bäras (utan att tas av). Wid Sanckhickan wäxer Winter Eek, som löfwet sitter på öfwer Winteren. Holm NSv. 43 (1702); möjl. icke särsk. förb. Man kan låta hatten sitta på. Nordforss (1805). särsk. (numera föga br.) sjöt. om (del av) fartyg l. farkost: sitta fast (se sitta, v. 13 m β α'), stå på. Topelius Fält. 1: 5 (1853). Janne svor och stakade för att få båten flott, men den satt stadigt på. Rönnberg Brovakt. 148 (1904).
SITTA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. [fsv. sitia tilsaman (i bet. 2)] jfr sammansitta.
1) till 1, = sitta ihop 1. Linc. S 1 a (1640). Det var en gång några döda, de satt samman någonstans i mörkret. Lagerkvist EvigLeend. 5 (1920).
2) till 13: vara förenad l. hänga ihop. CJLAlmqvist i Skandia 7: 63 (1819, 1836).
SITTA SÖNDER10 40. till 1: sitta på (ngt) så att det går sönder. HovförtärSthm 1697 A, s. 2277 b. ”Slutad bal!” — sa' Fristedt, .. satt sönder basfiolen. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865).
SITTA TILL10 4.
1) till 1: sitta placerad (så l. så). Holmberg 2: 59 (1795). ”Sitter adjunkten bra till (för att se att göra ett porträtt)”, frågade hushållerskan. Hallström Brilj. 125 (1896).
2) i bildl. anv. av 1 (med anslutning till sitta, v. 3): ha det (så l. så) ställt o. d.; särsk. i uttr. sitta illa, stundom äv. hårt till, ha det illa ställt, vara i knipa. En (dvs. man) vet nog huru man sitter till. Högberg Frib. 252 (1910; yttrat av person med stora skulder). Dens. Utböl. 1: 113 (1912: hårt). SvD(B) 1947, nr 332, s. 14 (: illa).
3) till 13.
a) vara placerad (så l. så). Ögonen (hos piggvaren) sitta så till, att fisken med det öfre ser uppåt sin rygg och med det nedre åt buken eller nedåt. VetAH 1806, s. 204.
b) vara (tätt) tillsluten, sluta till; förr äv. i uttr. sitta till livet, om klädesplagg: sitta åt (se sitta åt 2 a slutet) om livet. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 13 (1753: sittia til lifwet). Om fönstren inte sitta (väl, tätt) till. Östergren (1938).
c) (numera mindre br.) bildl., = sitta åt 2 c; äv. opers. Sundén (1888). Det ska sitta till om han medger det. IllSvOrdb. (1955).
SITTA TILLBAKA. (†)
1) till 1 c, 1 x α: sitta på l. flytta till en mindre hedersam plats; anträffat bl. i bild; jfr sitta ned 3. LPetri 2Post. 260 b (1555).
2) till 2: stanna kvar hemma (o. underlåta att inställa sig för att fullgöra skyldighet o. d.); jfr sitta, v. 2 h α, δ (slutet), k. Huilckenn tär icke vtgör sitt dax(wer)ke i rettan tid .. böthe 1 m(ark). Menn sittir hann tilbake m(e)dh tresko, böthe 3 m(ark). VadstÄTb. 12 (1578).
SITTA TILLHOPA, se sitta ihop.
SITTA TILLSAMMAN(S), se sitta samman.
SITTA UNDER, se sitta, v. 1 c δ. —
SITTA UPP 10 4, äv. OPP4. [fsv. sitia up (i bet. 2)] jfr uppsitta.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 1 x, i uttr. sitta upp med fötterna, sitta l. sätta sig med fötterna uppe (på möbel o. d.). Aldrig (fingo barnen i hemmet) sitta upp med fötterna eller väga på stolen. De Geer Minn. 1: 9 (1892).
2) till 1, 1 x: sitta l. förbli sittande med överkroppen mer l. mindre upprätt l. sätta sig upp (från liggande ställning) så att överkroppen blir mer l. mindre upprätt. (Sv.) Sitta up i sängen, (lat.) in lectum se collocare. Schultze Ordb. 4129 (c. 1755); jfr 3. Vid skenets fläckt som lampan sprider, / Hon sitter opp, och ser förskräckt, / En blek gestalt, i nattlig drägt. Leopold 2: 317 (1793, 1815). Carlsson ÄlvTimm. 121 (1949).
3) till 1 x: stiga l. hoppa upp o. sätta sig l. sätta sig upp (på l. i ngt l. hos ngn). Sitta opp på en .. wagn. Lindfors (1824). Kom(mando)ord .. (vid uppsittning på bom) Sitt opp — ett-två! Balck Idr. 3: 201 (1888). WoH (1904). särsk.
a) till 1 x β β': sätta sig (på häst o. d.) för att rida, stiga till häst (äv. i uttr. sitta upp till häst). Sitter vp på hestanar, ruller åstadh medh wagnanar. Jer. 46: 9 (Bib. 1541). BeskrExCav. 1695, s. 1 (: sittia up til Häst). Då det gäller kapplöpningsridning, sitter ryttaren alltid upp utan tillhjälp af stigbygeln. Hamilton Ridn. 31 (1923). särsk. i utvidgad anv.
α) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (göra sig beredd att l. inställa sig för att) göra krigstjänst till häst l. göra rusttjänst (förr äv. i sats med subj. i 3 pers. pl. i uttr. sitta upp på deras hästar); förr äv. i uttr. sitta upp till häst, göra rusttjänst, sitta upp på ngns rustning, göra rusttjänst för ngn (jfr rustning, sbst.2 4 c). Her Gust. Baner påminte, att man skulle giöra ett aftaal medh adelen, att i fall der komme något oppå, att dhe då måtte veta, hvart dhe skole gåå, och sittia upp på dheras hestar. RP 17: 147 (1657). Carl Jonson hafwer låtet leija sig af een gammul Rusthållare .. att sitta upp på des Rustningh. VDAkt. 1678, nr 436. Han .. haar låtet leija sig att sittia up till häst. Därs. 1679, nr 126. I sednare tider har Adelsfanan ej suttit opp. Rabenius Kam. § 286 (1825). SvD(A) 1915, nr 289 B, s. 1.
β) om infanteriförband: börja tjänstgöra till häst, förändras till kavalleri. Hembygden(Hfors) 1914, s. 98.
b) sätta sig (på cykel) för att cykla, stiga på sin cykel. Östberg Vel. 20 (1894). Karlzén BlåNov. 34 (1951).
4) till 1 x (β β'), i uttr. sitta upp bättre (jfr 5), sätta sig högre upp l. stadigare (på ngt). Sitt upp bättre (på stolen, hästen)! Östergren (1938).
5) (numera knappast br.) till 1 x α: flytta från en mindre hedersam plats till en mera hedersam; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. sitta upp bättre (jfr 4); jfr sitta fram 1. Thå han kommer som tigh budhit haffuer måå han säya till tigh, Min ven syt vpp bäther, och thå skeer tigh hedher. Luk. 14: 10 (NT 1526). (Så länge en flicka är ung, gör det henne icke så mycket) Att ej få sitta opp som Fru, / Kanske åt en tyran. Franzén Skald. 1: 173 (1794, 1824). Sundén (1888).
SITTA UPPÅ, se sitta på.
SITTA UT10 4. jfr utsitta.
1) till 1 e: sitta o. åse l. åhöra (ngt) till slut. Sitta konserten ut. Harlock (1944).
2) (†) till 2 n δ: ss. landbo inneha hemman o. d. (viss tid) till slut; jfr sitta fram 2. Förschrifftt för en bonde .. till Göstaff Bergh, att han lather honom sittie sin stedzle uth. G1R 24: 534 (1554). ConsAcAboP 7: 238 (1692).
3) till 3, om änkling l. änka: leva l. tillbringa (sorgetid o. d.) till slut utan att ingå nytt äktenskap; ngn gg äv. motsv. sitta, v. 3 m, med predikativt attribut betecknande änkling l. änka. Skola dhe (som blivit ensamma i ett hushåll gm pesten) sittia uth Enklingar och Enkior sin sörie tijdh är arbetet (på gård o. d.) förlorat (därför att de icke kunna sköta det utan att ingå nytt äktenskap). VDAkt. 1712, nr 44. Lysningen (är) å predikstohlen stadnat, medhelst dätt att min kieresta intet suttit uth sitt Enckie åhr. Därs. nr 82.
4) till 5 a: fullgöra skolgång (viss tid) till slut. (Han) satt .. sin tid ut på gymnasium. Almqvist TreFr. 1: 20 (1842).
5) till 6 m: tjänstgöra l. stå kvar i tjänst l. uppbära de med viss tjänst förenade löneförmånerna (viss tid) till slut. RARP V. 2: 156 (1655).
6) till 9 e, = sitta av 4 c; äv. mer l. mindre bildl. Nordström Samh. 2: 475 (1840). Jag är icke förtjust i nationen, men sitter ut mitt års straffarbete här (dvs. bor o. arbetar i Frankrike) med det oundvikligas resignation. Strindberg Brev 3: 325 (1883). När Kouno suttit ut sin fängelsetid, vill han hämnas. CDafWirsén i PT 1908, nr 73 A, s. 3.
7) (numera bl. tillf.) till 13: vara utskjutande l. utstående l. sticka ut. (En häst bör ha) stora .. ögon, som sittia wäl vt, och icke äro insunkna. Broocman Hush. 3: 22 (1736). Han gick med .. en liten nätt silfverspatsersvärja, som satt ut genom råckrynkan. CIHallman 83 (1777).
SITTA UTAV, se sitta av.
SITTA UTI, se sitta i.
SITTA VID10 4.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, i fråga om att i sittande ställning arbeta vid redskap o. dyl. l. hålla på med arbete (utan att bli avbruten); jfr sitta, v. 1 n. Att väva hade varit hennes käraste göra .. och det var som att vända åter till de tiderna, när hon en stund fick sitta vid och låta skyttel och trampor gå. Wägner ÅsaH 183 (1918).
2) till 13: sitta fast (se sitta, v. 13 m β), häfta vid, låda vid; jfr sitta an 2. Ekblad 156 (1764). Dalin (1854).
SITTA ÅT10 4. jfr åtsitta.
1) (†) till 1, refl., i uttr. sitta åt sig, maka åt sig så att det blir plats l. rum också för andra att sitta; äv. i utvidgad anv., i fråga om bosättning (jfr sitta, v. 2). Titt (dvs. Sions) .. land, skal .. warda tigh alt förtrångt til at boo vthi .., Så at tines ofruchtsamheetz barn skola .. säya för tijn öron, Rumet är migh förtrångt, sitt ått tigh, at iagh må boo när tigh. Jes. 49: 20 (Bib. 1541). Widegren (1788).
2) till 13.
a) i fråga om att sitta omkring ngt o. nära följa (o. trycka mot) dettas konturer: vara åtdragen l. åtsmitande l. tätt tillslutande l. åtsittande, sitta hårt (se sitta, v. 13 m δ); äv. i uttr. sitta tätt l. hårt åt. Bandet .. sitter för hårdt åt. Sahlstedt (1773). särsk. till 13 g, om klädesplagg l. huvudbonad l. skodon: sluta tätt intill kroppen resp. huvudet l. foten; äv. i uttr. sitta åt kroppen, om klädesplagg: smita åt kroppen, följa kroppen väl (jfr sitta, v. 13 g α). Han wille skiära up sine stöflor, som suto så hårt åt at de klämde honom. VRP 9/12 1736. Sitta åt kroppen. Weste (1807). Sjödin StHjärt. 304 (1911).
b) om knut: sitta stadigt (se sitta, v. 13 m ϑ), icke gå upp. Öhrvall Knut. 43 (1908).
c) bildl.: vara svår (att locka l. tvinga fram) l. stöta på svårigheter l. vilja till; ofta i uttr. sitta hårt åt; äv. opers.; jfr sitta, v. 13 m δ β', ε β', δ', sitta i 2 b, sitta till 3 c. Nordforss (1805). Har en förlorat allt det lilla en har, så sitter det åt, innan en kommer på grön qvist igen. Carlén Rosen 265 (1842). VL 1897, nr 139, s. 2 (: hårdt).
SITTA ÖVER10 40. jfr översitta.
1) till 1, i fråga om att förbli sittande utan att (för tillfället) delta i l. ägna sig åt viss verksamhet; ofta i allmännare anv.: förbli overksam, vänta, avstå, icke delta, bli utan; särsk. motsv. sitta, v. 1 f: (sitta vid spelbord men) icke delta (under viss del av spelparti), vara träkarl o. d. Lindskog Spelb. 35 (1847; i kortspel). Han .. förklarade sig uttråkad af .. operor och konserter. ”Det blir för mycket för mig!” sade han. ”Jag tror, jag sitter öfver!” Lundegård Tit. 373 (1892). (Sv.) Han får sitta över den här gången .. (t.) er kriegt diesmal nichts. Auerbach (1913). Sitta över till nästa tåg. Östergren (1938). särsk.
a) med obj.: (förbli sittande o.) icke delta i (ngt), hoppa över l. försumma (ngt). ”Hennes Nåd” sitter öfver angläsen. Sturzen-Becker 3: 49 (1861). Giacomo smakade (på det som serverats) och grinade. Han tänkte: den här rätten sitter jag öfver! Strindberg SvÖ 2: 40 (1883).
b) (numera föga br.) jäg. i utvidgad anv. (motsv. sitta, v. 1 ä γ α'), om hare: förbli i sin lega (natten efter större snöfall). Hemberg JagtbDäggdj. 292 (1897).
2) till 1: förbli sittande (o. fortfara att ägna sig åt den verksamhet för vars skull man sitter) längre än vanligt l. efter det att andra rest sig (o. upphört med verksamheten); sitta kvar (så l. så länge); äv. i uttr. sitta över tiden (jfr sitta, v. 1); jfr 7 a. Sitta öfver .. tiden. Klint (1906). Tord rådde .. (den gamla barnjungfrun) på, så han fick sitta över med soppan (som han tyckte illa om). Siwertz Sel. 1: 36 (1920). Han lät oss sitta över en hel kvart oaktat våra hostningar och ostentativa tittar på klockan. Östergren (1938).
3) (numera föga br.) till 1: sitta uppe (se sitta, v. 1 u ϑ γ'). (Flickan) såg .. så blek och rödögd ut, som om hon suttit öfver i tio nätter. Benedictsson Peng. 64 (1885).
4) till 1 c, i uttr. sitta över ngn (jfr 5), se sitta, v. 1 c δ.
5) (†) till 1 c δ, 1 o slutet, i uttr. sitta över ngn (jfr 4), uppträda ss. översittare mot ngn l. ligga över ngn (se ligga över 5). (Den lågättade mannens) egna barn sitta öfwer honom i .. (den högättade hustruns) närwaro och upfylla hans öron med sagor om deras möderne. Dalin Arg. 2: 334 (1734, 1754). Nyström (1794).
6) (†) till 1 ä α α': hoppa över bom l. häst o. d. medelst sidhopp så att ryggsidan vändes mot redskapet; anträffat bl. i substantiverad imper. sg., ss. beteckning för sådant hopp. Balck Idr. 3: 204 (1888). Törngren LbGymn. 257 (1905).
7) till 5.
a) till 5 b β: sitta kvar (se sitta, v. 5 b α); jfr 2. Schulthess (1885). Harlock (1944).
b) (numera mindre br.) till 5 c β: sitta kvar (se sitta, v. 5 c α). Schulthess (1885). Sitta över (i en klass, ett år). Östergren (1938).
8) till 13, i fråga om att ngt har sin plats över ngt annat. Björkman (1889).
Ssgr (i allm. till 1): A: SITT-ARBETE~020. arbete som utföres i sittande ställning; jfr -gärning, -göra, -göromål, -syssla. Möller 2: 925 (1785).
-BAD. [jfr t. sitzbad] bad (se d. o. 1 a α) varvid man sitter i badkar o. d.; särsk. (i sht förr) om medicinskt bad (i balja l. länstolsliknande badkar) vid vilket endast nedre delen av bålen o. övre delen av låren äro nedsänkta i vatten (jfr sätes-bad). Patienten (som gm operation fått en artificiell stolgång) får repeterade sittbad. Hygiea 1840, s. 366. Badkar för sittbad. Form 1934, s. 115. —
-BAD-BALJA, äv. -BADS-BALJA. (-bad- 1897 osv. -bads- 1848) (i sht förr) balja avsedd för (medicinskt) sittbad; jfr -balja. NVexjöBl. 1848, nr 33, s. 4. —
-BAD-KAR. badkar avsett för sittbad. Schulthess (1885).
-BALJA. (i sht förr) sittbadbalja. UpsP 1860, nr 73, s. 4. —
-BEKVÄM. bekväm att sitta i l. på. DN(A) 1958, nr 269, s. 3 (om soffa).
-BEN. [jfr t. sitzbein; människans kropp vilar vid sittande på sittbensknölarna] anat. om den bakre, nedre delen av vartdera höftbenet hos människan (vilken del hos unga individer utgör ett särskilt ben); äv. om motsvarande ben hos djur vilkas skelettbyggnad erinrar om människans. Hoorn Siphra 79 (1715). Nilsson Fauna 1: 541 (1847; hos uroxe). Ssgr (anat.): sittbens-gren. [jfr t. sitzbeinast] om vardera av de två grenar (den ena nedåtriktad, den andra framåtriktad) varav vartdera sittbenet består. Müller LbAnat. 44 (1905). -knöl. [jfr t. sitzbeinhöcker, sitzbeinknorren] på vartdera sittbenet: ansvällning på den punkt där de båda sittbensgrenarna mötas, sittknöl. Sundström Huxley 404 (1874). -tagg. [jfr t. sitzbeindorn, sitzbeinstachel] taggformigt utskott på vartdera sittbenet. Cederschiöld HbBarnm. 15 (1843).
-BLINDBOCK~02 l. ~20. blindbockslek vid vilken blindbocken (i olika varianter av leken på olika sätt) utväljer en av de i en krets sittande deltagarna o. söker utröna vem denne är; särsk. om sittande blindbock (se d. o. 1). SvLek. 1: 73 (1883).
-BREDD. i fråga om sittmöbel: bredd som kan utnyttjas för sittande. Form 1953, Omsl. s. 37. —
-BRUNN.
1) sjöt. i fråga om däckad segelbåt l. motorbåt l. kanot: nedsänkt utrymme med en l. flera sittplatser; jfr -hål 2, -låda 1, -rum 2 a o. brunn 4 c. Ahlman HändSpel. 23 (1917).
2) sittrum (se d. o. 2 b) i mindre (i sht öppet) flygplan (utan tak o. rutor på sidorna). STSD 1937, nr 192, s. 18. —
-BRÄDE l. -BRÄDA. (sitt- 1715 osv. sitte- 16421736) bräde använt l. avsett att sitta på; stundom äv. med inbegrepp av underlag varpå sådant bräde vilar. Murenius AV 95 (1642; i kyrkbänk). Öfver .. (Motalaström) har man .. (i Norrköping) utsträkt sköna Bryggor, försedde med sittbräden, hvarest tilbjudes vandraren en vederqveckande afton efter en het dag. Sundelius NorrköpMinne 15 (1798).
-BÅR. bår för transport av sjuk l. sårad i sittande ställning. Hygiea 1866, s. 492.
(1 i) -BÄCKEN. Strindberg SvÖ 1: 267 (1882).
-BÄNK. (sitt- 1756 osv. sitte- 16551749) bänk (se d. o. II) avsedd att sitta på. BoupptSthm 3/8 1655.
-DATT. variant av leken datt (se datt, sbst.1), varvid deltagare som sitter är skyddad från att få datten; i sht i sg. best. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 188 (1949).
-DEMONSTRATION. demonstration (se d. o. 4 c β) varvid demonstranterna dra uppmärksamhet till sin mening gm att sitta mer l. mindre länge på offentlig plats o. d.; jfr -strejk. SvD(A) 1962, nr 142, s. 3. —
-DEMONSTRERA. jfr -demonstration. SvD(A) 1962, nr 142, s. 3. —
-DJUP, n. jfr -bredd. Östergren (1938).
-DYNA. dyna (se dyna, sbst.1 1) avsedd att sitta på; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. BoupptVäxjö 1812. Bröstkorgen var högvälvd .. och baken var inte uteslutande en sittdyna. Johnson GrKrilon 13 (1941).
-FALLSKÄRM ~02 l. ~20. flygv. fallskärm som i hopvikt skick är så placerad på den som skall hoppa att han sitter på den (i flygplanet). RekrytundFlygv. 1933, s. 86. —
-FLÄSK. [jfr t. sitzfleisch (i bet. 2)] (vard.)
1) fetma som ngn förvärvat gm att sitta mycket. Den, som går naken till badet, skall inte ha sittfläsk. Ström SvenskOrdspr. 339 (1926).
2) bildl., i uttr. som beteckna god l. dålig förmåga att sitta (äv. med anslutning till sitta, v. 6); särsk. i uttr. ha gott sittfläsk, ha förmåga att sitta länge l. tålmodigt vid sitt arbete (resp. tjänstgöra länge l. tålmodigt l. envist l. enträget i sin befattning o. d.); jfr -gump. Den socialdemokratiska regeringen har gott sittfläsk. NDA 1934, nr 79, s. 4. En dum karl med gott ”sittfläsk” kan mycket väl bli doktor, men en god popularisator blir han aldrig. UNT 1941, nr 279, s. 5.
(1 ä δ α') -FOT. [jfr t. sitzfuss] zool. hos fågel: för sittande i träd o. d. lämpad fot med tre framtår o. en baktå vilka alla sitta i samma plan (o. ha svaga, obetydligt krökta klor); förr särsk. i inskränktare anv., om sådan fot med kort tåhud mellan de tre framtårna. Marklin Illiger 214 (1818; i inskränktare anv.). Thorell Zool. 2: 157 (1861).
(1 ä δ α') -FÅGEL. [jfr t. sitzvogel; hithörande fåglar sitta ofta i träd o. d.] fågel tillhörande en i äldre systematik uppställd grupp omfattande alla fåglar vilkas tår sitta i samma plan o. icke äro förenade med simhud; särsk. i pl., om denna grupp. Sittfoglarnes underklass innefattar de typiska och högst utvecklade bland foglarne. Thorell Zool. 2: 184 (1861). Gellerstedt Hult 149 (1906).
-GRUPP. grupp av sittmöbler. Form 1939, s. 111. —
-GUMP. (†) = -fläsk 2. Lind (1749; under sitz-arsch).
-GÄRNING. (sitt- 1903 osv. sitte- 1843) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -arbete. Knorring Torp. 2: 213 (1843).
-GÖK, sbst.1 [sv. slang sittgök (Langenfelt OffJarg. 269 (1947)); senare ssgsleden till sv. dial. göka, begå äktenskapsbrott, idka samlag, till gök, sbst.1] (vard.) samlag i sittande ställning. SDS 1967, nr 275, s. 8. —
-GÖK, sbst.2 [sannol. ombildning under anslutning till -gök, sbst.1, av ett icke anträffat sitt-juck, där senare leden är juck] (vard.) förr brukligt simhopp från svikt varvid man efter att ha gungat på svikten satte sig hastigt ned före hoppet; jfr jucka, v. 1. TIdr. 1896, s. 392. —
-GÖRA. = -arbete. Nordforss (1805).
-GÖROMÅL~002, äv. ~200. jfr -arbete. Arnell Lösdr. 12 (1825).
-HOPP. sport. simhopp från sittande ställning. TIdr. 1896, s. 391. —
-HÅL.
1) (tillf.) om hål l. fördjupning som uppkommer (uppkommit) på underlag där ngn sitter (suttit). Strindberg Fan. 22 (1907).
2) sjöt. sittbrunn (se d. o. 1); i sht i kanot. Engström Lif 140 (1907).
-HÖJD.
1) antropol. persons höjd i sittande ställning, mätt mellan hjässan o. sittytan. Fennia XXXIII. 5: 9 (1913).
2) i fråga om utrymme (i rum o. d.): höjd som är tillräcklig för person i sittande ställning. SvKryssKlÅ 1935, s. 112.
3) höjd (över marken l. över golv o. d.) på vilken en person sitter (i l. på sittmöbel o. d.) l. på vilken det är lämpligt att sitta. En låg bassäng med bred bröstning i sitthöjd. Östergren (cit. fr. 1921). En trädgårdsmöbel .. (bör ha) bekväm sitthöjd på soffa och stolar. AllmSvTrädgT 1931, s. 443. —
-KLAFF. jfr klaff, sbst.1 4 c. UFlott. 3: 38 (1882).
-KNÖL.
1) [jfr t. sitzhöcker] anat. till 1: sittbensknöl. Schützercrantz 2Förlossn. 5 (1786).
2) (mera tillf.) till 1: förhårdnad i sätet hos människa som sitter mycket. Asplund Hud. 69 (1924).
3) (numera mindre br.) zool. till 1 ä γ, = -valk 1. Hartman Naturk. 162 (1836). Östergren (1938).
-KRANS. ringformig sittdyna. Tholander Ordl. (1872).
-KUBB, äv. -KUBBE. jfr -bräde. GHT 1896, nr 141 B, s. 1. —
-KUDDE. jfr -dyna. Höijer Thukyd. 1: 291 (1831).
-KUPÉ. tågkupé (ngn gg äv. om avdelning på flygplan) avsedd för resande som färdas sittande. Norling Mänskl. 104 (1930). TT 1940, Skeppsb. s. 45 (i fråga om flygplan).
-KÄPP.
1) till 1: promenadkäpp vars handtag kan fällas ut o. tjäna till att sitta på. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 164.
2) till 1 ä δ α': sittpinne. Langlet Husm. 807 (1884).
-LAPP. (sitt- 1905 osv. sitte- 1943)
1) tyglapp avsedd att sitta på; särsk. om sådan lapp ss. förstärkning på byxor. Bergman OllaPodr. 135 (1905; på byxor). Siwertz Tråd. 22 (1957; på kontorsstol).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) roddtoft; jfr lapp, sbst.3 2 b. Fatab. 1943, s. 133 (från Östergötl.).
-LEK. sällskapslek varvid (flertalet av) deltagarna sitta. Serenius Xx 4 a (1734).
-LIGGANDE, p. adj. (†) om utgångsställning inom sjukgymnastiken: som kännetecknas av att patienten intar liggande ställning på ett redskap (i sht plint) under det att underbenen hänga fritt ned vid redskapets kant. Hartelius Sjukgymn. 39 (1870). Kleen MassSjukg. 176 (1906).
-LÅDA.
1) (i Finl.) sittbrunn (se d. o. 1); i sht i fråga om segelbåt l. kanot. Helsingius Ungd. 105 (1917).
2) (mera tillf.) låda använd l. avsedd att sitta på. En liten släde som han bundit en sittlåda på. Wassing Dödgr. 48 (1958).
-LÄGE. sittande läge (se d. o. 1). UpsLäkF 1868—69, s. 33. —
-MÖBEL. möbel avsedd l. använd att sitta på. SvT 1852, nr 16, s. 3. —
-ORT. [jfr t. sitzort] (förr) ort (se ort, sbst.1 I 5) som var så låg att man endast kunde arbeta sittande i den. Leijell PVetA 1751, s. 15.
(1 ä δ α') -PINNE. pinne avsedd till sittplats för (l. använd ss. sittplats av) fågel. Skogvakt. 1892, s. 78 (i fågelholk).
(1 ä α α') -PIRUETT. sport. vid konståkning på skridskor: piruett varvid den åkande sjunker ned i djup knäböjning o. håller det ena benet lyft över isen (med händerna fattande om vristen). Salchow Konståkn. 40 (1906).
-PLAN. (numera föga br.) plant underlag avsett att sitta på; jfr plan, sbst.1 I 4. TIdr. 1887, s. 141 (i kanot). Öman Ungd. 226 (1889; på skolbänk).
-PLANKA. jfr -bräde. Larsson Hem 15 (1899).
-PLATS.
1) till 1: plats (se plats, sbst.1 4 a) avsedd l. använd att sitta på; särsk. om iordningställd (ofta numrerad) plats för åskådare l. åhörare (på teater o. d.) l. för resande (på tåg o. d.). Ödman UngdM 1: 40 (1862, 1881). 2NF 28: 595 (1918; på teater). Stiernstedt Attentat 10 (1942; på tåg).
2) (numera föga br.) till 2 d, om nomads boplats l. lägerplats; jfr plats, sbst.1 2. BtRiksdP 1882, I. 1: nr 18, Bil. s. 133 (1879). Ssgr (till -plats 1): sittplats-avgift. avgift för utnyttjande av sittplats (särsk. på tåg). SvD(B) 1948, nr 195, s. 7. -biljett. biljett berättigande till sittplats (särsk. på tåg). SvKomm. 1933, nr 5, s. 165. -läktare. på idrottsplats: läktare med sittplatser. IdrBl. 1935, nr 32, s. 12. —
-RAD. [jfr t. sitzreihe] (numera bl. mera tillf.) rad av sittplatser. Upmark Lübke 199 (1871).
-RESANDE. järnv. resande som färdas sittande (i sittvagn). SvKomm. 1912, nr 17, s. 12. —
-RIKTIG. om sittmöbel: utformad så att man kan sitta i l. på den på ett (fysiologiskt) riktigt sätt; stundom äv. i utvidgad anv., särsk. om lokal l. fordon o. d.: försedd med sittplatser som äro utformade på detta sätt. Form 1949, Omsl. s. 86 (om stol). ST(A) 1959, nr 219, s. 9 (om bil). SvD(A) 1960, nr 88, s. 4 (om kyrka).
-RUM. [jfr t. sitzraum (i bet. 2 a, b)]
1) utrymme l. plats att sitta på; äv. i utvidgad anv., om utrymme l. plats för skulptur föreställande person o. d.; jfr rum, sbst.3 1. Rydberg Brev 2: 101 (1874; i utvidgad anv.). (I släden) fanns godt sittrum i halmen. Heidenstam Folkung. 2: 4 (1907).
2) om utrymme med sittplats(er) i farkost l. flygmaskin l. fordon o. d.; jfr rum, sbst.3 9 (e); särsk.
a) sjöt. sittbrunn (se d. o. 1); i sht i större segelbåt. TIdr. 1882, s. 58 (i segelbåt). TurÅ 1938, s. 322 (i kanot).
b) flygv. i flygplan; jfr -brunn 2. Knöppel Barb. 149 (1916).
c) sport. på isjakt (se d. o. 2). 2NF 12: 1008 (1909).
d) (i fackspr.) om utrymme avsett för passagerare i taxibil. SFS 1952, s. 21. Ssgr: sittrums-kapell. sjöt. till -rum 2 a: kapell (se kapell, sbst.2 2) avsett till skydd för sittrum. TurÅ 1900, s. 195. -sarg. 1) sjöt. till -rum 2 a. SvKryssKlÅ 1935, s. 277. 2) flygv. till -rum 2 b. SvD(A) 1931, nr 26, s. 3. —
-RYCK. sport. tvåarmsryck varvid tyngdlyftaren, sedan skivstången dragits upp till minst brösthöjd, går ned i nigsittande ställning, under det att han sträcker armarna över huvudet. NFSportlex. 6: 1067 (1946).
(2 n) -RÄTT. (†) om avgift erlagd av brukare av besittningsrättshemman till innehavaren av besittningsrätten. Hallman Blacksta 115 (1759).
-SJUK. (ngt vard.)
1) som (på grund av trötthet l. lättja o. d.) gärna vill sitta. Lind (1749).
2) (tillf.) sjuk l. plågad av att sitta. ST(A) 1962, nr 139, s. 20. —
-SOFFA. soffa avsedd att sitta i. BoupptVäxjö 1804.
-STEG.
1) dans. i halling: nedhukning till sittande ställning omväxlande på högra o. vänstra hälen varvid andra benet föres ut åt sidan. 2NF 10: 1133 (1909).
2) (numera bl. tillf.) sittplats som erinrar om ett trappsteg. NordT 1878, s. 251. —
-STEN. jfr -bräde. 2VittAH 14: 10 (1828, 1838).
(1 ä α α') -STIL. sport. sittande stil. IdrBl. 1935, nr 101, s. 5 (i höjdhopp).
-STOL. jfr -bänk. TullbSthm 19/6 1548.
-STREJK. [jfr t. sitzstreik, eng. sit-down (strike)] strejk varvid arbetarna stanna kvar på arbetsplatsen utan att arbeta; stundom äv. om sittdemonstration. UNT 1937, nr 53, s. 1 (om sittdemonstration i Amerika). SvD(B) 1946, nr 128, s. 14. —
-STREJKA, -are. jfr -strejk. UNT 1937, nr 53, s. 1 (vid sittdemonstration i Amerika). GHT 1947, nr 91, s. 20. särsk. bildl.: underlåta att ta initiativ l. att göra vad som väntas. Kihlberg DN 1: 224 (1960).
-STUGA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) i allmogehus: rum där husets folk i vardagslag uppehöll sig. Axelson Verml. 50 (1852).
-STÅNG. (sitt- 1886 osv. sitte- 1736)
1) (tillf.) till 1, om det (stundom ss. sittplats för en passagerare använda) horisontala röret mellan sadeln o. styranordningen på en herrcykel, cykelstång, ram (se ram, sbst.1 3 d). TurÅ 1912, s. 150.
2) till 1 i: stång avsedd att sitta på vid uträttande av naturbehov; jfr -träd. 2NF 17: 176 (1912).
3) till 1 ä δ α': stång avsedd till sittplats för fågel (särsk. i hönshus). Broocman Hush. 3: 52 (1736).
(1 ä δ α') -STÄLL. (i fackspr.) = -ställning 2. Sonesson BöndB 790 (1955).
-STÄLLE.
1) till 1: ställe avsett l. använt att sitta på; i sht förr särsk. om en i förväg iordningställd sittplats för en person; förr äv. i uttr. taga sig l. taga in ett sittställe, sätta sig, ta plats (för att sitta), taga sittstället ngnstädes, sätta sig ngnstädes. (K. XII) begaf sig til tältet (där ett sammanträffande skulle äga rum) .. ock sätt sig på soffan öfwerst, hwaruppå viziren inkom som tog sittstället uppå bemälte soffa längre neder. KKD 4: 79 (1711). Taga in et sitt-ställe. Lind (1738; under sitz). Taga sig et sitt-ställe. Dens. (1749; under sitz). Ett (för fångar avsett) rum .. endast försedt med en hängmatta och ett sittställe. LinkBl. 1846, nr 47, s. 1. Klungan drog i väg honom till ett bra sittställe under kasernalmarna. Martinson VägUt 381 (1936).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 ä γε, om ställe där djur sitter. Brummer 65 (1789; om hares lega). Holm Biodl. 168 (1916; i fråga om bisvärm).
-STÄLLNING.
1) till 1.
a) abstr.: ställning som sittande intar. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 84.
b) konkret: ställning avsedd att sitta i l. på. Erixon Möbl. 2: XXIII (1926; för små barn).
2) (i fackspr.) till 1 ä δ α', konkret: ställning med sittpinnar för fåglar; jfr -ställ. Sonesson BöndB 790 (1955; för kycklingar).
-SYSSLA. (syssla som medför) sittarbete. Lindestolpe Fross. 15 (1717).
-SÄKER.
1) om (klädesplagg av) tyg: som icke far illa av att person som är klädd i det sitter. DN(A) 1959, nr 317, s. 4 (om sammet).
2) (tillf.) om publik: som sitter kvar (under ett långvarigt evenemang). SvD(A) 1961, nr 63, s. 7 (vid långvarig utdelning av diplom).
-SÄTE. (numera föga br.) säte använt l. avsett att sitta på; äv. om sits i stol o. d. Rothof 644 (1762; i stol). Dalin (1854; i vagn o. d.).
(1 i) -TRÄD. (†) = -stång 2. Stål Byggn. 2: 41 (1834).
-TÄLT. tält med sitthöjd (se d. o. 2). TurTidn. 1934, s. 136. —
-UTRYMME~020. utrymme att sitta på. SvD(A) 1926, nr 117, s. 13 (på tåg).
-VAGN. vagn avsedd att sitta i; särsk. dels om barnvagn (äv. i uttr. sitt- och liggvagn, om vagn som kan ändras så att den passar både att sitta o. ligga i), dels (järnv.) om vagn i tåg (motsatt: sovvagn). SvKomm. 1910, nr 44, s. 12 (i tåg). Barnvagnar. Sitt- och liggvagn med suflett. SvD 1911, nr 80, s. 3 (i annons). Ssgr: sittvagns-resa. tågresa i sittvagn. Lo-Johansson VagFrankr. 101 (1927). -resande. järnv. sittresande. SvKomm. 1938, nr 12, s. 193. -sträcka. järnv. sträcka där resande färdas i sittvagn. SvD(A) 1920, nr 283, s. 4.
(1 ä γ) -VALK.
1) zool. hos vissa apor: naken, förhornad förtjockning av huden över det utskott som finnes på vartdera sittbenet; jfr -knöl 3. 1Brehm 1: 10 (1874).
2) (tillf., skämts.) i utvidgad anv., i pl., om människas säte. SvD 1903, julnr s. 20. —
-VANA. (ngt vard.) vana att sitta l. att föra ett stillasittande levnadssätt. Nordforss (1805).
-VARM. om sittplats: tillräckligt varm att sitta på; äv. om lokal o. d.: tillräckligt varm att sitta stilla i. TurÅ 1942, s. 341 (om stenhäll). Klockan nio .. sattes en brasa in i salen, men det hann inte bli ”sittvarmt” därinne. Spong Kråkn. 224 (1963).
-VINKEL. (i fackspr.) vinkel som bildas av sittmöbels sits o. rygg. Form 1943, s. 104. —
-VOLT. i sht förr brukligt simhopp bestående i volt framåt från sittande ställning. TIdr. 1896, s. 444. —
-VÄNLIG. om möbel l. fordon: som lämpar sig väl att sitta i l. på. Form 1959, s. 125 (om möbel).
-YTA.
1) (numera bl. tillf.) om kroppsyta som vilar mot underlaget då man sitter. Hallin Hels. 1: 231 (1885).
2) yta använd l. avsedd till underlag att sitta på; särsk. på sadel l. möbel o. d. Wrangel HbHästv. 336 (1885; på sadel).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SITTE-BRÄDE, -BÄNK, -GÄRNING, -LAPP, -STÅNG, se A.
-SÄNG. (†) säng avsedd (till sittplats) för vakande. Lind (1749; under sitz-bett).
(7 f) -ÅR. (†) om vart o. ett av de (vanl. sju) år under vilka en gift person enligt 1686 års kyrkolag förgäves skulle avvakta underrättelser om sin från hemmet (på grund av krig l. köpenskap o. d.) frånvarande make (resp. maka) före ingående av nytt äktenskap. VDAkt. 1710, nr 100.
C (numera bl. tillf.): (6 m α, δ α') SITTNINGS-DAG. sammanträdesdag. Fryxell Ber. 13: 106 (1846).
-FEL. fel i sättet att sitta. IdrBl. 1935, nr 141, s. 11 (i fråga om cyklists sätt att sitta på cykeln).
(6 m α, δ α') -RUM. sammanträdesrum. GT 1788, nr 20, s. 4.
Avledn.: SITTA, r. l. f. (i skildring av ä. förh.) till 1: rastställe i gruva (vanl. bestående av en brädkoja uppbyggd i en liten ort). AJThorslund (c. 1926) i NotisArbKultS 3: 6 (om förh. c. 1875). Holmkvist BergslGruvspr. (cit. fr. 1927; om förh. c. 1885).
SITTAKTIG, adj. (†) till 1 ö ε β', om organ hos växt: nästan oskaftad. Dahlman Humleg. 105 (1748; i pl., om blommor).
SITTARE, om person m.||ig., om växt r. l. m. [fsv. -sitiare (i samsitiare, bordskamrat, undirsitiare, undersåte, underlydande); jfr d. -sidder (i hjemmesidder, hemmasittare, m. fl.), nor. -sitter (i hjemmesitter, hemmasittare, m. fl.), mlt. sitter, t. sitzer, eng. sitter]
1) till 1: person som sitter; i sht ss. senare led i ssgr. Linc. (1640; under sessor). Turkarne äro starka sittare, de älska icke att spatsera som vi. JJBjörnståhl (1778) i 3SAH LVII. 2: 139. T. h. släpas ”sittstrejkare” bort från ingången till studion, men det kom nya sittare i stället. DN(B) 1946, nr 281, s. 3 (under bild). jfr: Mastsittare i VM-tävlan .. maratonsittaren Dixie Blandy, som i 102 dagar suttit hopkrupen på en mast .. har fått en utmanare till VM-titeln i längdsittning. SDS 1965, nr 207, s. 10. särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) passagerare i roddbåt (motsatt: roddare). Rålamb 10: 12 (1691).
b) [jfr motsv. anv. i eng.] (numera föga br.) till 1 h, om person som sitter för att avbildas, modell. Steffen ModEngl. 347 (1893). Dens. EnglVärldsm. 267 (1898).
c) ss. senare led i ssgrna under-, över-sittare; jfr sitta, v. 1 c δ.
2) (†) till 1 ö ζ: (växt av) släktet Sedum Lin. Fries BotUtfl. 1: 135 (1843).
3) till 2, ss. senare led i ssgr betecknande person som uppehåller sig l. vistas l. bor ngnstädes l. på visst sätt; jfr back-, backstugu-, en-, hemma-, inne-, kammar-, strand-, stug-sittare m. fl.
4) till 6 m, ss. senare led i ssg betecknande person som är medlem av kollegium o. d.; jfr med-sittare.
5) till 9 f, ss. senare led i ssg betecknande person som sitter i fängelse; jfr bötes-sittare.
6) till 13, ss. senare led i ssg betecknande växt med blommor sittande på visst sätt; jfr ring-sittare.
SITTBAR, adj. till 1, om möbel: som är lämplig att sitta i l. på; utom i avledn. sittbarhet bl. tillf. Avledn.: sittbarhet, r. l. f. om möbels egenskap att vara lämplig att sitta i l. på. (Sängen) är relativt hög men har .. god sittbarhet. SvHem 1951, s. 193. SvD(A) 1959, nr 263, s. 16. —
SITTSAM, adj. [jfr t. sitzsam, som gärna sitter] (†) till 1 d.
1) om hästs rörelse l. gångart: som möjliggör för ryttaren att sitta bekvämt. Ehrengranat HästRör. 73 (1818; om hästs språng). KrigVAT 1856, s. 308 (om galopp).
2) om person: som är i stånd att sitta till häst. Almqvist Ekols. 2: 323 (1847). Avledn.: sittsamhet, r. l. f. [jfr t. sitzsamkeit, egenskapen att gärna sitta] (†) till sittsam 1, om egenskapen hos en hästs rörelse l. gångart att möjliggöra för ryttaren att sitta bekvämt. Ehrengranat HästRör. 83 (1818). Dens. Ridsk. I. 1: 66 (1836).
Spoiler title