SIVRA, v. -ade. vbalsbst. -ING (PH 5: 3510(1753)).
Ordformer
(sifr-)
Etymologi
[möjl. av (en lt. motsvarighet till) t. dial. siferen, göra ren, sidoform till (lt. süvern resp.) t. dial. süferen, motsv. t. säubern (se SOVRA)]
(†) vid silkesberedning: (i samband med spolning) befria silkestrådar från föroreningar o. d.; i p. pf. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om siden o. d.: vävd av silke som befriats från föroreningar o. d. Blifwer Silket ej (av spolerskan) behörigen plysat, rensat, sifrat, eller det fina skilt ifrån det gröfre, så at Spritsträngarne äro ojämne och klunsige, böte då (osv.). PH 5: 3507(1753). Föres illa sifrat gods (dvs. siden) på Hallen, bötes derföre 8 öre S:mt, och förbättras, innan det stämplas må. Därs. 3521.
SAOB
