SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SJÖ ʃø4, r. l. m. (f. Weste (1807; jämte m.), Dens. FörslSAOB (c. 1815; jämte m.)); gen. sjös ʃø4s, i bet. 3 b δ, c δ o. k äv. ʃös4 (sjöss Dalin (i bet. 3 b δ)), äv. sjöss ʃös4, förr äv. sjöes (se anm. nedan); best. sjön ʃön4, äv. ʃø4n (sjönn Weste; rimmande med bön Tegnér (WB) 5: 125 (1820), med ön Jönsson Flaskp. 57 (1920); på uttal med långt n tyder sannol. den äldre skrivningen siönn, t. ex. SthmSlH 1: 98 (i handl. fr. 1563), 3SthmTb. 2: 283 (1599)), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -en (Svart G1 54 (1561), (Elgström o.) Ingelgren 279 (c. 1810: insjöens; i vers)); pl. -ar (Psalt. 114: 8 (öv. 1536: watusiögar), Brahe Kr. 3 (c. 1585) osv.) ((†) -er G1R 13: 313 (1541: jnsöijer), Landsm. XVII. 1: 15 (1671); -or AktsamlKungsådreinst. 78 (1610: Siögor); -r BtFinlH 3: 455 (1559: insiör), Bondepract. C 7 a (1662)). Anm. Gen.-formen sjöss har anträffats (vid sidan av sjös) i bet. 3 b δ, c δ, j o. k; i bet. 3 b δ, c δ o. k har formen sjöss numera nästan helt undanträngt formen sjös. I ä. tid användes ss. gen. sg. i bet. 3 b δ, c δ o. j o. ss. ssgsförled äv. formen sjöes. SthmSkotteb. 3: 189 (1521: til siös; i bet. 3 b δ). G1R 26: 389 (1556: till siöss; i bet. 3 c δ). Teitt Klag. 154 (1556: 12 wike sjöss). Svart G1 5 (1561: een halff wicke siös). Därs. 54 (: till siöes; i bet. 3 c δ). AOxenstierna 2: 81 (1612: 2 veeke siöes). VRP 1647, s. 203 (: Siöesnödh). TurHb. 1: 41 (1894: Midtsjös). Grimberg VärldH 5: 274 (1931: till lands och sjös; i bet. 3 d δ). Östergren 4: 578 (1932: mittsjöss). Ahlin Markn. 63 (1957: till sjöss; i bet. 3 c δ α').
Ordformer
(siuger, pl. c. 1600. siödar, pl. 1680. siöde- i ssg c. 1657 (: till den siöde Strande). siödz- i ssg 1630 (: siödznöd). siöge- i ssgr 1556 (: siögeenderne, pl. best.)1605 (: siögestrandh). siögen, sg. best. 1680. siöger, pl. 15551671. siöger- i ssg c. 1600 (: Siögerstrand). siögha- i ssg 1614 (: siögha strandh). siögor, pl. 1610. siöjar (-öij-), pl. 15881690. sjö (siiö, sijö, siö(ö), siööh, skiö(ö), syö(ö)) 1521 (: til siös), 1522 osv. sjögar (siög(h)ar, siöögar), pl. 1536 (: watusiögar)1705, 1850 (i folkligt talesätt). -söijer, pl. 1541 (: jnsöijer). söös, gen. sg. c. 1585 ( i bet. 3 j))
Etymologi
[fsv. sior, siö, ss. ssgsförled i ortnamn äv. sö-; jfr fd. sio, siø, sø (d. ), fvn. sjór, sjár, sǽr (nor. sjø, ä. nor. äv. ), got. saiws, fsax. sēo (mlt. ), mnl. see (holl. zee), fht. sēo (t. see), feng. (eng. sea) o. det från germ. spr. sannol. lånade lap. saiva, sjö utan (större) tillflöde, vatten i sjö l. flod; av omtvistat urspr.; för pl. siödar o. ssgsförlederna siöde- o. siödz- jfr blåd (se BLÅ); för pl. sjögar o. dyl. o. ssgsförleden siögha- o. d. jfr BOGEN, p. adj.1, o. snöga vid sidan av SNÖA; sg. best. siögen har sannol. utlösts ur de nyss nämnda formerna (jfr sv. dial. sjög). — Jfr SEVE-, SJÅA, SJÖFLÖJT, SJÖMANA]
1) om insjö; äv. om avgränsad del av större insjö; stundom äv. koll., om insjöar; jfr 35, 7. Sjön Siljan. Gennesarets sjö. Läth oss fara vthöffuer till then andra stranden aff syöön (dvs. Gennesaret). Luk. 8: 22 (NT 1526). Om Winteren äre .. (i Sv.) alle siögar, Ia och sielffue Haffuet ett ganska långt stycke frå Landet, medh tiock ijs betäckt. Tempeus Messenius 30 (1612). O land, du tusen sjöars land, / Der sång och trohet byggt! Runeberg 2: 5 (1846). Vänern bildar .. (vid Upperud) en rätt invecklad skärgård med vikar, som kallas än sjöar, såsom Östebosjön, än fjordar, såsom Svansfjorden. TurÅ 1906, s. 156. Sverige, Norge, Finland och Kanada .. äro världens sjörikaste länder, och 1/12 av Sveriges yta upptas av sjö. SvD(A) 1937, nr 65, s. 3. — jfr ALP-, AND-, BERG-, BORAX-, BRUKS-, CENTRAL-, DAMM-, DELTA-, DISLOKATIONS-, FISKE-, FJORD-, FJÄLL-, FORN-, FRISK-, FÅGEL-, FÄRSK-, GRAVSÄNK-, GRUND-, GRÄS-, GÖS-, IN-, INLANDS-, IS-, KAR-, KARP-, KLIPPBÄCKEN-, KOLK-, KONST-, KORROSIONS-, KORV-, KRATER-, KÄLL-, LAGUN-, LAND-, MEANDER-, MORÄN-, MOSS-, MUDDER-, MYNNINGS-, MYR-, NATRON-, NUNATAK-, PASS-, PLATÅ-, RAND-, REGLERINGS-, RELIKT-, REST-, RIK-, RÖDING-, SALT-, SEL-, SIDO-, SKOGS-, SLÄTT-, SÖT-, UT-, VATTU-SJÖ m. fl. o. ANCYLUS-SJÖN m. fl.
2) om hav (se d. o. 1); i sht i sg. best.; jfr 35, 7. (Den förföljde biskop Arvid) achtade .. giffua sigh (från Finl.) öffuer siöen ååt Swerige. Svart G1 54 (1561). Vid Junii månads slut äro (ejder-)ungarna kläckta. .. Resan sker då till hafvet. .. När Foglarna således flytta till Sjön; då lämna de sina sköna bon till människjors tjänst. Barchæus LandthHall. 56 (1773). Jag är nu på westra kusten af England, där jag ej en gång mötes af en sjö, som sköljer Svensk strand. Geijer Brev 79 (1810). Du ska inte säga havet. Ombord i en skuta säger vi bara sjön. Holmström Benj. 116 (1932). — jfr DJUP-, GRÄS-, HAVS-, HÖG-, SALT-, SARGASSO-, UT-SJÖ m. fl. — särsk.
a) i benämningar på vissa avgränsade delar av världshavet; förr särsk. i uttr. Västra sjö(n), om Atlanten l. Nordsjön, Atlantiska sjön, Atlanten, Medelländska sjön, se MEDEL-LÄNDSK; jfr b. Irländska sjön. (Lat.) Oceanus .. (sv.) westra siöö. VarRerV 40 (1538). (Fetaliebröderna) skinnade Bergen i Norighe och wordo så openbara siöröffuare i Westra siöön. OPetri Kr. 154 (c. 1540). I Atlantiske Siön liggia nije Öar, som kallas Asores. RelCur. 292 (1682). Flicka från Backafall, briggen Tre Bröder / kryssar i kväll i Karibiska sjön. Jönsson Flaskp. 57 (1920). Azovska sjön .. (dvs.) n(orra) delen av Svarta havet. 2SvUppslB 2: 1010 (1947).
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stora sjön, dels om den närmast en viss ort belägna delen av ett hav (jfr a), dels övergående i 3: öppna sjön. När the komo i store siön vthan för Calmarne, hafve the (osv.). BtÅboH I. 4: 25 (1627). (Den 7 april) kommo wij till .. (Dalarö) och d. 12 dito lade wij uth der ifrån på store siön. ESmepust (c. 1710) i KKD 3: 119. D(en) 13 [Maji] hade .. Jacob .. bref från Sekter Lund, från Borgå, deri det heter, att de hört en stark Canonad ifrån sjön, och att stora sjön då när brefvet skrefs höll på att gå opp. UrFinlH 80 (1808).
3) [jfr 1, 2] i sg., om insjöar o. hav ss. motsats till land (se d. o. 6) l. om större vatten utan särskild tanke på om detta utgöres av insjö l. hav; äv. om öppen (o. för fartygs manövrerande tillräcklig) vattenyta på insjö l. hav (jfr 5), särsk. ss. motsats till skärgård o. d. (äv. i uttr. öppen l. rum, ngn gg äv. [jfr t. hohe see, eng. high sea] hög sjö); ofta ss. förled i ssgr som beteckna ngn l. ngt som förekommer (l. har samband med verksamhet l. förhållanden) såväl på l. vid l. i insjöar som på l. vid l. i hav; äv. (i sht ss. förled i ssgr) i utvidgad anv., med inbegrepp äv. av vattendrag o. d.; jfr 2 b, 7. Rum sjö, se äv. RUM, adj. 2. Hafwet färgas i blod; med dödas rottnade Kroppar / Spijses Fiskarn' i Siön; och gödas Diuren å Landet (vid krig). Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). Wij ha intet siö Nog i Natt. SkepCommSkepzb. 1689. Wälsigna åhrets gröda, / Och watna tu wårt land: / Gif osz nödtorftig föda; / Wälsigna siö och strand. Ps. 1695, 317: 6; jfr Ps. 1937, 474: 6. Siö tages hos osz för alt Watn både i Åar, Strömmar, Siöar och Haf. Ty när gemene man tala att gå till en Åå att bykia eller effter Kokewatn, säja de sig gå till Siön att hämta watn. Rudbeck Atl. 3: 545 (1698). (De) lyftade .. ankar och uppnådde snart hög sjö. Sjömanshist. 10: 10 (1855). Sjö färglägges (vid avteckning av terräng) med blått, och stranden utmärkes med en ljus fulldragen linie. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 137 (1880). Det var de .. längre ut liggande pansarfartygens uppgift att genskjuta ”Skagul” och hindra denna kanonbåt att hinna öppen sjö. IllMilRevy 1898, s. 101. Sjön kräver liv. Östergren (1938); jfr l. jfr (†, i pl., om öppna vattenytor på hav): Emellan Landzort och här (dvs. Sthm) äre eij så store och farlige siögar. RARP 10: 211 (1668). — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. (Det) ähr skäligt .. att then lille tullen någott excoleras (dvs. ökas). Ty then som årkar öffver sjön, han årkar och fuller öffver bäcken. RP 7: 168 (1638). I en bäck (i trakten av Arboga) har samlats så mycket fisk, att den kunnat tagas med händerna. Der war således talesättet: ”ta i sjön så får du fisk,” för tillfället tillämpligt. NVexjöBl. 1851, nr 17, s. 2. ”Sjön suger!” — sa' bagarn, gick öfver slussen. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865). ”Stopp, kapten, sjön är slut” — sa' styrman, satte skutan på land. Holmström Sa' han 70 (1876).
b) i vissa prep.-uttr. som beteckna befintlighet (ute) på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (o. i anv. som ansluta sig härtill).
α) (ute) i (förr äv. uti) sjön (jfr γ, c α, γ, 4 a, b); numera i sht i α' o. β'. G1R 1: 223 (1524). Tyckis oss rådeligit wara, atj (dvs. att ni) .. lathe .. forhörat hoss her Henrich Roszenkrantz, om the Lubske äre i siön, eller hurv starka the ther äre. Därs. 9: 140 (1534). Honn (kunde) för Konungen i Danmarkz fiändtlighe förehaffvandhe i siöenn och i skärigårdherne icke forttkomma, uthan måste begiffve sigh tilbaker (till Viborg) ighenn. OxBr. 5: 31 (1613). Om något aff wåre Skepp Dagh eller Natt vthi Siön eller någon Hambn .. på Grund eller Klippa råkade, då skal (osv.). Siöart. 1685, art. 123. Dageliga Tjensten i Sjön. TjReglFl. 1790, s. 91 (rubrik); jfr språkprov fr. 1796 under δ γ'. Än ligger Norby stark i sjön och stänger köpenskapen. Karlfeldt FridPoesi 230 (1902). — särsk.
α') i uttr. ha (fartyg l. båt o. d.) i sjön l. liggande i sjön, övergående i 4 a: ha (fartyg osv.) sjösatt o. (ute till sjöss) redo för användning l. aktion o. d.; om redare o. d. äv. övergående i bet.: äga l. disponera (fartyg). G1R 1: 194 (1524). Söffuerin norby haffuer all redho sin skiip och iagter j siön. Därs. 3: 117 (1526). (Nils Grabbe som kämpade på G. I:s sida mot Kristian II i Finl.) Hade .. sijna skäribåtar liggiandes i siöen, och när han förnam the satte flux effter honom .., stack han sigh öffuer till Räffle. Svart G1 48 (1561). Ha många skepp i sjön .. (dvs.) vara stor skeppsredare. Sundén (1888).
β') i sådana uttr. som så l. så många mil o. d. ute i sjön, på så l. så många mils osv. avstånd från land. Långt ute i sjön. Två mil ute i sjön. Weste FörslSAOB (c. 1815).
β) (ute) på sjön (jfr γ, c β); äv. i uttr. på land och sjö, till lands och sjöss (se δ, δ γ'); förr äv. i uttr. på sjö och snö o. d., se SNÖ. Norske sälia inthet gärna fisken på siön. Bureus Suml. 28 (c. 1600). (Prästen frågade:) Hvar har ni far? kära barn — ... (Svar:) ”Far är på sjön.” Almqvist Kap. 12 (1838). Konungen befallte (enligt landskapslagarna) öfver rikets krigsmakt på land och sjö. Nordström Samh. 1: 49 (1839). Långt ute på sjön. WoH (1904). jfr (i rimmat ordspr.): Then eij nånsin war på Siöö, / Weet eij rätt aff någon nö. Celsius Ordspr. 12: 109 (1714).
γ) (ute) i (förr äv. uti) öppen l. rum sjö l. öppna l. rumma sjön l. (ute) på öppen sjö l. öppna sjön, ngn gg äv. i hög sjö, förr äv. på rum(ma) sjö(n) (jfr c γ), på öppet vatten; se äv. RUM, adj. 2. Wdhi rumme siönn. G1R 2: 264 (1527). Om öfwersegling eller den skada, som Skepp tilfoga hwarandra i Hamn eller öpen Siö. PH 5: 2977 (1750; rubrik). När jag kom till universitetet, gick liberalismen i hög sjö, det var långt till land, och himlen var klar. Ahrenberg Stockj. 54 (1892). Hägg PraktNav. 97 (1900: i öppna sjön). Ute på öppna sjön. Östergren (1938).
δ) till sjöss (jfr c δ), betecknande befintlighet (ute) på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (äv. i uttr. ute till sjöss); äv.: på l. under l. i samband med sjöfärd(en) l. sjöfärder- (na) o. d.; i förb. med ord l. uttr. som beteckna farande l. resande o. dyl. äv.: sjöledes l. sjövägen (jfr c ε, e, i); särsk. i uttr. till lands och sjöss o. d. H(er) Jens (gav) Hans sk(re)d(er)e til folket han hade til siös m(edh) sigh til Öregrund, IX m(a)rc. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). The som medh skep på haffuet fara, och driffua sin handel til siöös. Psalt. 107: 23 (Bib. 1541). (En präst får icke vara länge borta från sin församling, om icke) något oundwijkeligit hinder förefaller, såsom ther en blefwe uppehollen til siöös af motwäder. KOF II. 1: 321 (1659). Emellan Stockholm och Westerås kan man resa både till sjös och lands. Weste FörslSAOB (c. 1815). Kanonbåten ”Svensksund” .. återkom i går efter att ha gjort en första titt, dels inomskärs och dels till sjös nordvart till Strömstad och åter. GHT 1897, nr 268, s. 3. (Sv.) ute till sjöss (eng.) in the open sea. Harlock (1944). Mellan Syrien och nedre Egypten har kontakten alltid varit livlig; såväl till lands som till sjöss är det lätt att komma fram. Kulturen 1953, s. 26. — särsk.
α') i ordspr. Han duger intet til Siöös, som rädz för hwar wäderijling. Grubb 290 (1665). Det är ingen herre till siös. Celsius Ordspr. 2: 332 (1709).
β') (numera bl. tillf.) övergående i bet.: från sjösidan. (Trupperna i ärkestiftet Bremen) ähre .. noghsampt vuxne at ränssa the orter, som ther ähre ännu af fienden besatte, hälst så frampt I så kundhe laga, at Stade till siöes motte blifva stängd. AOxenstierna 7: 124 (1632).
γ') i attributiv anv.: som har avseende på l. förekommer vid l. innebär sjöförhållanden l. sjöfärd(er) l. sjökrig o. d., sjö-; äv. i uttr. till lands och sjöss o. d. (Lat.) Copiæ nauales, (sv.) Häär til siös. VarRerV 33 a (1579). Instructioner för KrigsCollegium, Fältmarskalkar, Generaler och Ammiraler, samt för alla öfrige officerare och betiente till lands och siös. CivInstr. 393 (1720). Dageliga Tjensten til Sjöss. ReglTjArméenFl. 1796, s. 52 (rubrik); jfr språkprov fr. 1790 under α. Man enades (vid Washingtonkonferensen 1921—22) om en afsevärd begränsning af rustningarna till sjöss. 2NF 37: 791 (1925). Olyckor till sjöss. Hammar (1936).
δ') i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngn är sjöman (till yrket); förr äv. i uttr. förstå sig till sjöss, vara kunnig i sjömansyrket, vara sjövan. (För att få manskap till flottan bör man) låtha uppsökia dee båtzmän, som Borgerschapet i dee förre åhr uthleegt hafwa .., men nu med någre utharmade Borgere, som sig och till siöss förståå, haffwe låtet sig af andre uthschrefne uthleija under knechteregementer. RA II. 2: 180 (1617). (Sv.) Hennes man far til sjös, (eng.) Her husband follows the sea. Widegren (1788). En ej obetydlig del af .. (Hawaiiöarnas) ungdom ligger till sjöss på hvalfartyg. Skogman Eug. 1: 202 (1854). (Sv.) han har varit länge till sjöss (fr.) il a navigué longtemps, c'est un vieux loup de mer. Hammar (1936).
c) i vissa prep.-uttr. som beteckna riktning ut mot l. ut på l. till l. från (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (o. i anv. som ansluta sig härtill).
α) (numera bl. tillf.) ut i sjön (jfr γ), ut till sjöss (se δ); förr äv. i uttr. l. hålla l. giva sig i sjön (jfr 4 b, 4 b slutet), gå till sjöss, komma (ut)i sjön, komma ut på öppet vatten, skicka ngn l. ngt i sjön, skicka ngn l. ngt ut till sjöss. G1R 1: 57 (1523: holla .. i Siön). (När Sthm givit sig) Acthe wj .. skikke wor skip oc folk j siön ther the kwnno priis oc fordeel förwerffua. Därs. 80. Naagre køpmen .. (i Kolberg som) wille løpa til gotland m(edh) .. (ett av dem befraktat) skip (vars besättning förbundit sig att icke anlöpa Gotl.) .. begynte .. lønliga fforstærkia sich at the wille haffwa offu(er)handena m(edh) the and(ra) nær the skwlle ko(m)ma j siøøn. OPetri Tb. 3 (1524). Otthe gardhiin haffuer tagit tiil sig en skalkahoop och giffuith sigh szedhan j siön paa antasterij (dvs. sjöröveri). G1R 3: 218 (1526). Brahe Kr. 7 (c. 1585: kom wdj siönn). Wi ginge .. med twå wälbewäpnade Galerer i siön. Humbla Landcr. 251 (1740; t. orig.: in die See). Sticka ut i sjön. Jungberg (1873).
β) (ut) på sjön (jfr γ, b β, γ), (ut) till sjöss (se δ). Hålla ut på sjön. Nordforss 1: 1060 (1805). — särsk. (vard.) i utvidgad anv., i uttr. l. ge sig av på sjön, gå till sjöss (se δ α'), bli sjöman. (Pojkens) föräldrar har berättat att .. (han) ville gå på sjön. Se 1959, nr 19, s. 41. Pojken .. som var far till barnet hade smitit, .. gett sig av på sjön. Salje DessDBröd. 39 (1964).
γ) (ut) i (förr äv. uti) öppen l. rum sjö l. öppna l. rumma sjön l. (ut) på öppen sjö l. öppna sjön (jfr b γ), (ut) på öppet vatten. Girs E14 80 (c. 1630: vthi rumma Siön). (Sv.) Begifwa sig ut i öppna sjön. (Fr.) Mettre au large. Nordforss (1805). Eugenie kom slutligen ut i rum sjö. Hägg TretungFl. 321 (1941).
δ) (ut) till sjöss (jfr b δ), betecknande riktning ut mot l. ut på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (särsk. i sådana uttr. som l. ge sig l. sticka till sjöss, i fråga om att lämna hamn l. skärgård o. d., förr äv. i fråga om att lämna ankarplats för förflyttning in mot land); äv. i sådana uttr. som speja ut(åt) till sjöss, speja ut(åt) mot (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet; i uttr. till sjöss förr äv. dels i uttr. som beteckna transport av ngt fram till en insjö l. ett hav, dels i uttr. som ange att område o. d. sträcker sig fram till en insjö l. ett hav. När the (som hade ankrat utanför en strand) hadhe vptaghit ankaren, gåffuo the sigh till syöös och vplöste rodher bånden, och hadhe vp seghlet till wädhers och läto gå åt stråndenne. Apg. 27: 40 (NT 1526). (Allmogen i Börstil) moste .. stongejern och kålestubbe uttföra ifrån brucket och till siöes, dijtt som thet blifwer uttskeppet. RA II. 2: 324 (1617). Ei måge de, som bo närmast wid Siön, där Härads- eller Sockne-Allmänningar komma til Siösz, stängia de öfriga ifrån Fisket. PH 1: 375 (1723). (Vid Kap Branco) lämnade .. (Cadamosto o. A. da Noli) kustfarvattnet och seglade längre ut till sjös. Nordenskiöld Periplus 120 (1897). Eskadern .. är ständigt rustad .. samt klar att gå till sjös. IllMilRevy 1898, s. 36. Fadern stod med en kikare och spejade oaflåtligen utåt till sjös i en viss riktning. Strindberg Fagerv. 38 (1902). Vi .. stack till sjöss i en kraftig dyning. VFl. 1933, s. 137. — särsk. i utvidgad anv.
α') i uttr. som beteckna att ngn blir sjöman o. i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i uttr. l. ge sig till sjöss. Hans fattigdom tvingar honom at gifva sig til sjös. Widegren (1788). Föräldrarne skickade honom till sjös. Nordstjernan 1846, s. 122. Då .. (vallpojken) blef äldre gick han till sjös, och på många år hörde man ej af honom. Wigström Folkd. 2: 308 (1881). Blåsten går hård över alla tak (nere vid hamnen), den muntra, äventyrliga västanvinden, som lockat så många pojkar till sjöss. Holmström LändStränd. 1: 15 (1913).
β') (†) i uttr. utrusta sig till sjöss, utrusta sig för sjöfärd l. sjökrig, utrusta ngt till sjöss, utrusta ngt för användning vid sjöfärd l. i sjökrig. (G. I) vthröstade .. månge Skipzflotha til Siös. Svart Ähr. 64 (1560). Konung Olaf .. (gjorde) uppenbart, för allom i gemen, at han om sommaren wille utrusta sig til siös, och segla från landet. Peringskiöld Hkr. 1: 323 (1697; fvn. orig.: at han mundi leyþangur hafa uti um sumarit).
ε) från (förr äv. utav l. utur) sjön, betecknande riktning från (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet; äv. i fråga om inhämtande av nyheter gm förmedling av fartyg: sjöledes, sjövägen. Från öppna (förr äv. utur rumma) sjön. G1R 1: 220 (1524: wtaff siøøn). The som uthur hafwet och rumma siön till hampner lända wele. Gustaf II Adolf 161 (1617). Jag .. hemställer Bror, som hvar dagh uthur siööhn kan haffva aviser, .. att (osv.). LKagg (1645) i OxBr. 9: 644.
d) i vissa prep.-uttr. som beteckna belägenhet vid insjös strand l. havs kust, särsk. (nere) vid sjön, äv. nedvid, förr äv. nedi sjön; förr äv. i uttr. ligga hit (in)vid sjön, ligga vid den kust som vetter hitåt. Huset ligger (nere) vid sjön. Herman sprick .. vplætt .. And(er)s simo(n)s(on) jtt stenhus .., Huilkit hus han hono(m) lagliga såldt hade for tusende {marker} stocholmske, m(edh) hus och alla træbod(er)ne ned(er) j siøøn. OPetri Tb. 100 (1526). Till befructandis är .. att han (dvs. hundturken) hele Tyskland intagandis varder och besynnerligen hvad hit vid siön ligger. RA I. 1: 445 (1545); jfr G1R 17: 638 (1545: hijt in wedh Siön). SthmSlH 1: 98 (i handl. fr. 1563: nedher widh Siönn). En stad belägen vid sjön. Widegren (1788).
e) i vissa prep.-uttr. som beteckna samfärdsel sjöledes (jfr b δ, c ε, f, i), särsk. över sjön, i sht förr äv. över sjö, sjöledes, sjövägen; förr äv. i uttr. handla över sjö, driva med sjöfart förbunden handel. Förbindelserna över sjön voro goda. (K. X G. har på hösten 1657) för sine affairer .. commodast befunnit at begifwa sigh på någon tijdh till Wissmar, .. att hålla correspondencen öfwer siö emillan Swerige och Tysklandh gåendes. RARP 7: 122 (1660). Rosenfeldt Vitt. 187 (1686: handla öfver siöö).
f) i uttr. sjö och sand, se SAND 1 d ζ.
g) i uttr. hålla (öppna) sjön, se HÅLLA, v.1 19 a α.
h) (†) i uttr. segla en sjö med ngn, segla över insjö l. hav (i tävlan) med ngn. Visb. 1: 453 (c. 1621).
i) i sg. best., i adverbiell anv.: sjövägen, (på isen) över sjön; jfr b δ, c ε, e. ”Det går till en tid” — sa' bonden körde sjön på midsommarsdagen. Holmström Sa' han 16 (1876).
j) i grundform l. gen. sg. i förb. med måttsordet vecka, se VECKA, sbst.
k) i gen. sg. i adverbiell anv., ss. senare led i ssgn MITT-SJÖSS.
l) i sg. best., övergående till en beteckning för livet under sjöfärder l. ss. sjöman l. för sjömannens yrke; förr äv. ss. beteckning för ett lands krigsflotta. (Av ett förslag angående hur mycket krigsfolk som skall brukas framgår bl. a.) om skepzflotan, huruledes siöen tillkommende sommar försörries skall. OxBr. 1: 377 (1628). En matros som icke ännu är wan wid sjön. Nordforss (1805); jfr 5. (Den skeppsbrutnes) forna lefnadsyrke, sjön, (hade) bort verka hos honom ett helt annat sätt att tänka, vara och känna än det, han .. visar (i G. H. Mellins berättelse Öjungfrun). Runeberg ESkr. 1: 311 (1833). Han har lagt av sjön och jobbar på Elektrolux. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 91 (1965).
4) [jfr 13] i sg., om vattnet i insjö l. hav o. d., dels med tanke på lukt l. vattenmängd l. vattenstånd o. d., dels med tanke på att ngn l. ngt befinner sig l. befunnit sig l. hamnar l. hamnat i vattnet (äv. i sådana uttr. som stå som uppdragen ur sjön, vara förbryllad, stå som fallen från skyarna); jfr 5, 7. Iagh sorgher for min brodh(e)r / han ligger ij saltan siöö. Visb. 1: 65 (1573); jfr a. Hastigt stannade hon, slog mig på armen, och sade med en glad nick: ”Natthugg, herr Fabian, sof godt!” .. Jag stod som uppdragen ur sjön. Almqvist AMay 26 (1838). Kinesiska hafvet är mycket grundt, .. och först mellan Borneo och Celebes finnes djupare sjö. Svensén Jord. 242 (1885). (Drakskeppet) låg .. med sidorna målade fagert ofvan sjö. Bååth NordmMyst. 41 (1898). Odengatans fönster glittrade. Man vattnade gatan och en frisk vattenlukt, lukt av sjö, stannade i luften någon minut. Johnson Kommentar 6 (1929). — särsk. i uttr. i (förr äv. uti) sjön (jfr 3 b α, γ, c α, γ).
a) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. har befunnit sig i vattnet i insjö l. hav; jfr 3 b α α'. Hwar och en Gesäll (bör vid kattunstryckning) noga efterse desz täcken, at de ej få ligga för länge i Sjön, så at de taga skada. PH 5: 3539 (1753). ”Jag skulle vara med jag också” — sa' hon, som låg i sjön, när folket for till kyrkan. Holmström Sa' han 50 (1876). Så blöt, som om han legat i sjön. Östergren (1938). särsk. i nekande l. villkorligt jämförande sats, i uttr. sitta i sjön, övergående till en beteckning för att ha det svårt l. illa ställt o. d. (Sågverksägaren) gormade och lefde hvar dag inne på kontoret för sitt eviga timmer som om han setat i sjön. Hülphers Timmer 53 (1906). Du sitter väl inte i sjön heller och de ä väl ingen människa som gör dej nåt ont? Nordström Amer. 46 (1923). Inte sitter jag i sjön inte! Widegren FrkSolst. 21 (1936).
b) i uttr. som beteckna att ngn går l. hoppar l. faller l. kastas l. knuffas o. dyl. l. att ngt faller l. kastas l. knuffas o. d. ned i vattnet i insjö l. hav l. att fartyg o. d. sjösättes; äv. i uttr. giva sig i sjön (jfr 3 c α). Kasta ngt i sjön (äv. bildl., se KASTA, v. I 2 a β). Hon sloo ene qui(n)ne wpa brone och skøt he(n)ne j siøøn at hon dru(n)knade. OPetri Tb. 81 (1525). När Simon Petrus (som var i en båt) hörde ath thet war herren (som uppenbarade sig på stranden), bandt han om sigh kiortelen (ty han war nakot) och gaff sigh j siön. Joh. 21: 7 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). ”Här finns rum för flere” — sa' bonden trillade i sjön. Holmström Sa' han 37 (1876). Trehundra och fyrtio telådor vräktes .. i sjön. Lagergren Minn. 8: 26 (1929). Sätta en båt i sjön. Östergren (1938). Jag hoppar i sjön, skrek hon, om jag inte får behålla pojken. Wassing Slott. 145 (1960). särsk. i uttr. gå i sjön (jfr 3 c α), se VIII 1 b.
5) [jfr 14] i sg., om ytan av vattnet i insjö l. (vanl.) hav, i sht med tanke på dess egenskap att vara stilla l. röra sig; äv. om vågrörelser på denna yta l. om strömning i vattnet i insjö l. (vanl.) hav, särsk.: sjögång, sjöhävning; jfr 7. Hög, kort, krabb, lång, smul, svår sjö (sjöt.). Grov, förr äv. stor sjö (sjöt.). Hål sjö, se HÅL, adj.1 1 b. Sida sjö, se SIDA, sbst. 23 g β α'. G1R 2: 264 (1527). (Vi) kunne .. inthet förlathe oss opå att löpe udi năgen stoor sijö medt våre gamble galeijdher, medt mijndre att man lather them få annett och bätre schick än the nu haffve. Därs. 23: 79 (1552). När siön häfwer sig eller går håll, antingen med eller mot Skeppet. Hauswolff Nav. 146 (1756). Siljans strander (ha) wid en stilla sjö nog behaglighet, af des sandbotn och klara watn. Hülphers Dal. 191 (1762). In i viken låg sjön som en krusad voffla. CFDahlgren 4: 123 (1831). På denna ofantliga öppna fjärd (dvs. Ladoga) går ofta en fruktanswärd sjö. Topelius Lb. 2: 68 (1875). Den frestning på ankare, kätting och skrof, hvartill ett fartygs stampningar mot en mer eller mindre upprörd sjö gifva anledning. Hägg PraktNav. 90 (1900). Vid gång med svår sjö tvärs kan man .. kryssa med sjön tidvis på bogen, tidvis på låringen. UFlottUnderbef. 1940, s. 136. — jfr BROTT-, DÖD-, HAJ-, HAVS-, HÅL-, KABBEL-, KORS-, KORT-, KRABB-, KRYSS-, LÅRINGS-, MED-, MOT-, NED-, NÄS-, ORKAN-, PÅLANDS-, RULL-, SID-, SVALL-, UPP-, UT-SJÖ m. fl. — särsk.
a) i uttr. (kunna) tåla sjön l. vilken sjö som helst o. d., dels om person: (kunna) färdas till sjöss utan att besväras av sjögången, icke bli sjösjuk, dels om fartyg: vara sjösäker. Twenne af de blesserade blefwo döde, och de andre så friska, at de kunde tåla siön. Säfström Banquer. Oo 4 a (1754). Sjösjukan uttog sin rätt allmänneligen, äfven jag som temligen tål sjön, var .. rätt illa ansatt. JONauckhoff (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 44. (Sv.) ett fartyg som tål hvilken sjö som helst, (eng.) a vessel that will live in any sea. Björkman (1889). IllSvOrdb. (1955).
b) (†) i uttr. segla sådan l. sådan sjö, segla i sådan l. sådan sjögång; särsk. i uttr. segla hög sjö, segla i svår sjögång (äv. bildl.: vara med om svårigheter l. skaffa sig erfarenhet o. d.). Icke är här segladt den sjö i dag, / Att Törkel torde blekna om kind. SvFolkv. 1: 201; jfr (i variant av samma visa): Haffwer du aldrigh före, / seglath så höga(n) siöö. Visb. 1: 453 (c. 1621). H:r Jöran haffuer ingen högre Siö seglat än Jag, uthan kommet så wäl han, som hanss bröd(er), till skiöna beneficia, och god roligheet (ss. unga o. oerfarna). VDAkt. 1661, nr 342. Jagh är kommen af så god Adel som han, och seglat så högh siö som han. Därs. 1690, nr 96.
6) (stor) våg (i sht sådan som slår in på fartyg o. d.), störtsjö; jfr 7. Lind (1749). Öfver styrbord gick / nu en sjö med fart, / i ett ögonblick / spolas däcket klart. Tegnér (WB) 5: 73 (1825). Vinden friskar i. Sjöarne bli längre. Blanche Portr. 122 (1889). Efter tre svåra sjöar följer vanligen en serie af något smärre. Wrangel SvFlBok 395 (1898). Sjöarna rullade in från vänster. De kom sopande som breda handflator vilka skakade skrovet från för till akter. Kjellgren Smar. 23 (1939). — jfr BAK-, BOG-, BROTT-, DÖD-, GRUND-, HAVS-, KORS-, KRABB-, LÅRINGS-, MOJ-, SVALL-SJÖ m. fl.
7) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 16 (jfr 3, 3 b δ δ', c β slutet, δ α', β', 4 b, 5 b); särsk. dels om samling av vatten l. annan vätska som bildats tillfälligt (t. ex. av regnvatten l. gm att ngt spillts ut), dels om rinnande l. strömmande l. svallande (myckenhet av) vatten l. annan vätska, dels ss. beteckning för en myckenhet av ngt. (Vilddjuret o. den falske profeten) wordo leffuande kastadhe vthi en brennande syöö som brann medh swaffuel. Upp. 19: 20 (NT 1526; Bib. 1917: i eldsjön, som brann med svavel). Eric .. (Drar värjan.) Blif diamant! min arm, lät blod i sjöar strömma. Lidner (SVS) 1: 294 (1781). Ni ser (genom den öppna krogdörren) .. några haltande bord, öfver hvilkas skifvor stora sjöar af svagdricka och bränvin utgrena sig i fantastiska figurer. Sturzen-Becker 2: 102 (1844, 1861). Derpå (dvs. efter Den fredlöseo. Hermione) följde en sjö af tidningsuppsatser. Strindberg Brev 2: 165 (1880). Regnandet (har) bildat hela små sjöar i asfaltens gropar. Sjögren TaStjärn. 103 (1957). — jfr ASFALT-, ELD-, ETER-, LAVA-, SVETT-SJÖ m. fl. — särsk.
a) i uttr. (ha o. d.) en sjö l. sjöar att ta l. ösa (pengar) ur, (ha osv.) omätliga tillgångar. Sven. .. (Jag) ville .. gerna ha et par Riksdaler. .. Mor Greta. .. Jo pytt! — par R:daler? liksom jag hade en sjö at ta ur? Stridsberg Friman 52 (1798). Hon kunde inte hushålla och ta vara på något. .. Hon hade behövt en sjö att ösa ur, och det hade nog inte räckt ändå. Moberg Rask. 167 (1927). Han gör av med väldigt mycket pengar. Han tror visst att de har sjöar att ösa ur. Fogelström Vakna 76 (1949). Tror du vi har en sjö att ösa pengar ur? IllSvOrdb. (1955).
b) i uttr. segla sin egen sjö o. d., se EGEN 1 j δ, SEGLA 1 h β.
Ssgr (i allm. till 3): A: (2) SJÖ-ABBORRE. (†)
1) [jfr t. seebarsch] havsabborre. Möller 2: 889 (1785). SvTyHlex. (1872).
2) (den i hav levande, abborrliknande) fisken Labrus berggylta Lin., berggylta. Nilsson Fauna 4: 262 (1852). Auerbach (1913).
-AKTION. (numera föga br.) (mindre) drabbning l. träffning till sjöss; förr äv.: krigsföretag till sjöss. Ändoch fuller hösten ähr infallen och den bästa och bequämligeste tijdhen till Siö actionerne nu mehra kan wara förluppen Lijkwähl (osv.). HSH 5: 172 (1657). Den inom Ledsund .. (i Ålands skärgård) den 27 Juli åhr 1720 emot de der då varande Ryske Galleijerne förefalne siöaction. 2RARP 5: 119 (1727). AGSilverstolpe i 1SAH 5: 331 (1795, 1813).
-ALMANACKA~0020. (numera bl. tillf.) kalender (se kalender, sbst.2 1 a) som innehåller för navigering erforderliga astronomiska uppgifter o. d., nautikalalmanacka; jfr -kalender. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 28.
(1) -ALMYCKE~020. (-almick 1799. -almycke 1883) [med avs. på formen -almick jfr sv. dial. almick, mjölke] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i l. vid insjöar (o. andra vattensamlingar) förekommande växt av släktet Lysimachia Lin.; särsk. om L. thyrsiflora Lin., topplösa. NorrlS 1—6: 106 (1799; från Hällesjö). BotN 1883, s. 216 (om topplösa; från Åsele).
-AMIRAL. (†) = -hertig. Rudbeck Atl. 3: 678 (1698; om Minerva).
(2) -AND. (†) and som lever ute till havs l. vid hav; särsk. om anden Anas acuta Lin., stjärtand. Sparrman MusCarlson. 3: 60 (1788). Almqvist Luna 83 (1835).
(2) -ANEMON. [jfr t. seeanemone, eng. sea anemone; djuren leva i hav] zool. koralldjur av underklassen Actiniaria (stundom äv. av underklasserna Ceriantharia o. Zoantharia); i pl. äv. om (släkte av) underklassen Actiniaria l. om de tre nämnda underklasserna; jfr -ros 2. Thorell Zool. 2: 461 (1865; i pl., om släktet Actinia Lin.). Den lilla sjöanemonen, Sagartia viduata. FoFl. 1929, s. 168. 2SvUppslB 12: 1229 (1949; i pl., om Ceriantharia, Zoantharia o. Actiniaria). DjurVärld 1: 299 (1960; i pl., om Actiniaria).
-ANKARE. [jfr t. seeanker, eng. sea-anchor] (numera bl. tillf.)
1) ankare som är placerat vid fartygs sjösida (motsatt: landankare). Röding 1: 89 (1794).
2) drivankare. TT 1900, Allm. s. 57.
(2) -APA. [jfr t. seeaffe] (†) = -troll 2 b. 2GbgVSH 4: 1 (1821).
-ARBETSTID~002, äv. ~200. arbetstid för anställda på fartyg. NautT 1937, s. 175.
-ARBETSTIDS-LAG. lag som reglerar arbetstiden för anställda på fartyg. SFS 1926, s. 811.
(1) -AREAL. (i fackspr.) areal som utgöres av insjö(ar). GeolFF 1896, s. 502.
-ARM.
1) till 1, om längre o. smalare del l. vik l. förträngning av insjö. Dahlbäck Åb. 181 (1914).
2) (numera bl. tillf.) till 2: havsarm. Humbla Landcr. 416 (1740).
3) fisk. till 3, om den del av not vars utläggning påbörjas då man befinner sig längst ut från land på insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) på ett vattendrag. FrÅdalsb. 1929, s. 46 (vid dragning av laxnot i Ångermanälven).
-ARMADA. (†) = armada 2 b. NAv. 25/9 1656, s. 1 (om turkiska förh.).
-ARMATUR. (†) konkret, om utrustning för sjökrig; möjl. äv. abstrakt: sjörustning (se d. o. 1). Vthur Holland hafwer man förnummit, at Herrar Staterne om then nya Siöö Armaturen hade ännu fattadt ingen wisz resolution. NAv. 23/4 1657, nr 1, s. 2. Isogæus Segersk. 385 (c. 1700; konkret).
-ARMÉ. (numera bl. tillf.) krigsmakt l. krigsstyrka till sjöss; äv. bildl. Lagerbring 1Hist. 1: 139 (1769). Bergman Jordkl. 2: 467 (1774; bildl., om stort sillstim).
-ARSENAL. [jfr t. seearsenal] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) marinarsenal l. marinbas; äv. i uttr. militär sjöarsenal. Röding 1: 152 (1794). Till följe af Swartahafwets .. neutralisation .. är widmakthållandet eller inrättandet af militära sjöarsenaler på desz kuster hwarken behöfligt eller ändamålsenligt. SPF 1856, s. 119. VFl. 1921, s. 85.
(1) -ARTAD, p. adj. som erinrar om en insjö. Högbom Norrl. 163 (1906).
-ARTIKEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadgande avseende upprätthållande av ordning, tukt o. subordination på örlogsfartyg (stundom äv. tillämpat på handelsfartyg); nästan bl. i pl., om stadga bestående av sådana stadganden; jfr skepps-artikel. RP 6: 161 (1636). Hammar FartygOstIndComp. 67 (i handl. fr. 1766; på handelsfartyg).
-ARTILLERI. mil.
1) artilleri (se d. o. 1) avsett att användas på fartyg, fartygsartilleri; i fråga om ä. förh. äv. med inbegrepp av artilleri avsett för kustbefästnings försvar mot sjösidan (numera kallat: sjöfrontsartilleri). KBrevAmirKoll. 18/4 1691. (Till) Artilleri-Vapnet .. (hör bl. a.) Sjö-Artilleri, som begagnas på Flottor och på Kustbatterier, och består hufvudsakligen af mycket grofva Kanoner. Hazelius Artill. 4 (1833).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om den för handhavande av sjöartilleri (i bet. 1) erforderliga personalen (o. de för denna personals utbildning erforderliga anstalterna); äv. med inbegrepp av bet. 1, om såväl sjöartilleri (i bet. 1) som den för handhavande därav erforderliga personalen osv.; i fråga om ä. förh. äv. om förband bestående av sådan personal l. om all sådan personal betraktad ss. ett vapenslag; jfr artilleri 2. Handtwärkare wid Siö-Artilleriet. PH 2: 956 (1732). Chefen wid Sweaborgs Sjö-Artillerie. GT 1788, nr 103, s. 3. Sjö-artilleri och landttrupp begagnas icke allenast vid kanoner och muskötteri, vid äntringar, landstigningar, m. m. utan ock vid manövrer, samt alla inom skeppet förefallande göromål, utom arbeten i vädret. ReglFl. 1834, 1: 106. Inspektören för sjöartilleriet. SFS 1942, s. 2122.
3) läran l. vetenskapen om sjöartilleri (i bet. 1); jfr artilleri 3. 2RARP 21: 201 (1761).
Ssgr (till -artilleri 2; om ä. förh.): sjöartilleri-examen. = -artilleri-officers-examen. Gynther Förf. 3: 172 (i handl. fr. 1841).
-kår. 1824—1832 organiserad kår med uppgift att utbilda sjöartillerister o. att i fredstid bestrida garnisonstjänst vid flottans stationer; i sht i sg. best.; jfr -artilleri-regemente. KBrev 2/11 1824.
-officer. ReglFl. 1834, 1: 104.
-officers-examen. examen vars avläggande krävdes för antagande ss. sjöartilleriofficer. Gynther Förf. 3: 174 (i handl. fr. 1841).
-regemente. regemente tillhörande (l. utgörande) sjöartilleriet; särsk. om sådant regemente som 1832 ersatte sjöartillerikåren o. 1845 ombildades till marinregementet (i sht i sg. best.). Armeens Flottas Sjö-Artillerie Regemente. KBrev 19/3 1782. Kongl. Örlogs-Flottans första Sjö-Artillerie-Regemente. Hofcal. 1819, s. 116. ReglStyrFl. 1836, s. 9 (i sg. best.).
-ARTILLERI-KONTOR(ET). (förr) benämning på ett under amiralitetskollegium sorterande kontor (se d. o. 7) med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöartilleri (se d. o. 1); jfr amiralitets-artillerikontor, artilleri-kontor(et). InstrBokhAmirArtCont. 1695, § 18. —
-ARTILLERIST. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) artillerist med uppgift att handha sjöartilleri (se d. o. 1) l. tillhörande sjöartilleri (se d. o. 2); jfr -bösse-skytt. AmirKollBrev 11/5 1780.
-ASSEKURANS. sjöförsäkring; anträffat bl. ss. förled i ssgr.
Ssgr (†): sjöassekurans-kompani. sjöförsäkringsbolag. SthmHCal. 1761, s. 77. Flintberg Lagf. 4: 420 (1801).
-kontor. sjöförsäkringsanstalt; jfr sjöassurans-kontor. SthmHCal. 1762, s. 95. (Agardh o.) Ljungberg 4: 302 (1863).
-sällskap. sjöförsäkringssällskap. SvNorStatscal. 1820, s. 253. SFS 1826, SärskBl. s. 129.
-överrätt. i sg. best., om sjöförsäkringsöverrätten. SthmStCal. 1774, s. 90. Därs. 1784, s. 91.
-ASSURADÖR. sjöförsäkrare. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 207.
-ASSURANS. (numera i sht i skildring av ä. förh.) sjöförsäkring. TSjöv. 1837, s. 37.
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): sjöassurans-förening. sjöförsäkringsförening. AdrKalSthm 1857, 2: 80.
-kompani. sjöförsäkringsbolag. Djurberg GeogrSmndr. 2: 270 (1778; om danska förh.). SthmStCal. 1785, s. 99.
-kontor. sjöförsäkringsanstalt(s kontor). SthmStCal. 1806, s. 139.
-sällskap. sjöförsäkringssällskap. DA 1824, nr 134, s. 7.
-överrätt. i sg. best., om sjöförsäkringsöverrätten. SthmStCal. 1785, s. 99.
-ASTRONOMI. (i fackspr.) astronomi ss. hjälpmedel för navigering vid sjöfärder. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 26.
-ATLAS. av sjökartor bestående atlas. Rudbeck Atl. 2: 92 (1689).
(1) -AVLAGRING~020. geol. konkret: i sjö uppkommen avlagring; jfr -bildning 2. NF 16: 933 (1892).
(1) -AVLOPP~02 l. ~20. (i fackspr.) ställe där l. vattendrag varigenom vatten avrinner från insjö; jfr -mun 2, -utlopp. Högbom Norrl. 216 (1906).
-AVLÖNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. l. konkret: avlöning under sjökommendering; särsk. konkret, om sådan avlöning till personal vid flottan i form av tillägg till den eljest utgående lönen, sjötillägg. KBrev 17/4 1809. Manskapets sjöaflöning tager sin början med dagen näst efter den, då aflöning i land .. upphör. SFS 1854, nr 40, s. 3. Därs. 1871, nr 28, s. 1 (om ersättning utöver avlöning på stat).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): sjöavlönings-reglemente. KBrev 16/2 1820.
-traktamente. traktamente utgörande sjöavlöning. KBrev 23/5 1805.
(1) -AVTAPPNING~020. (i fackspr.) = -tappning. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 198 (1854).
(13) -BACKE. (numera knappast br.) brant stupande strand vid insjö l. hav. Möller (1790). Ahlman (1872).
(13) -BAD. [jfr t. seebad]
1) bad (se d. o. 1 a α, β) i insjö l. hav. (Engelske kungen) skall nyttja sjöbaden i Weymouth. PT 1791, nr 73, s. 2; jfr 2. VetHLäk. III. 1: 39 (1795).
2) om ställe (stundom äv. badort l. badanstalt) där man badar sjöbad (i bet. 1); jfr bad 2 (b, c). Alla Tysklands sjöbad ligga vid Östersjön och Nordsjön. ConvLex. 7: 1290 (1837).
-BANA.
1) (tillf.) till 1, i pl., om järnvägar mellan insjöar som tillsammans med järnvägarna bilda en sammanhängande transportled. TurÅ 1948, s. 164.
2) till 13, bana för skridskoåkning o. d. på insjös l. havs l. (i utvidgad anv.) vattendrags is; motsatt: landbana. Palm Konståkn. 14 (1919).
(13) -BANK. [jfr eng. sea-bank]
1) bank (se bank, sbst.1 I 1) i insjö l. hav. Serenius EngÅkerm. 41 (1727).
2) bank (se bank, sbst.1 I 2) invid insjö l. hav. SC 1: 214 (1820).
-BAROMETER. barometer som är särskilt konstruerad för användning till sjöss, skeppsbarometer. SFS 1841, nr 14, s. 26.
-BASERAD, p. adj. (om ä. förh. inom flygvapnet) om (förband av) flygplan: som hade sin bas vid sjöflygplats. VFl. 1938, s. 1.
-BASPLUTON. (om ä. förh. inom flygvapnet) pluton med uppgift att ombesörja stationstjänst, trafikledning o. signaltjänst m. m. vid sjöbaserat förbands bas. SoldUndFlygv. 1944, s. 31.
(1) -BASSÄNG. geogr. o. geol. = -bäcken. Svea 1824, s. 87.
-BATALJ. jfr -strid. HSH 39: 369 (1658).
-BATTERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) batteri (se d. o. 1) anlagt för att skjuta mot mål på insjö l. hav. Nordberg C12 2: 520 (1740).
(1) -BEBYGGELSE. i sht geogr. abstr. l. konkret, om bebyggelse vid insjö(ar); ngn gg äv. om bebyggelse (på pålar) i insjö(ar). Hellström NorrlJordbr. 63 (1917). De norditalienska terramarerna, vilka skola utgöra en övergångsform mellan sjöbebyggelse och landbebyggelse på pålar. Fatab. 1927, s. 133.
-BEFAREN, p. adj. (ålderdomligt) som farit längre tid till sjöss o. förvärvat erfarenhet av sjömansyrket, sjökunnig; jfr -faren o. befaren 2 a. 2RARP 13: 434 (1743).
-BEFARENHET~0102 l. ~0200. jfr -befaren. KrigVAH 1846, s. 73.
-BEFORDRAN. befordran (se d. o. 1) till sjöss. SFS 1881, nr 37, s. 3.
-BEFORDRING. = -befordran. SFS 1881, nr 37, s. 3.
Ssg: sjöbefordrings-avgift. post. avgift som postförvaltning i ett land erlägger till postförvaltning i annat land för sjötransitbefordran av postpaket; jfr sjö-porto, sjötransit-avgift. AvtalPostutväxl. 1934, s. 5.
-BEFÄL.
1) (tillf.) befäl (se d. o. 3 b) inom flotta l. på fartyg. SDS 1967, nr 223, s. 4.
2) koll., om befäl (se d. o. 4 a) inom flotta l. på fartyg; i fråga om nutida förh. företrädesvis i fråga om handelsflottan. CAEhrensvärd (1788) hos Warburg Ehrensvärd 192 (om militärt befäl). DN(A) 1964, nr 291, s. 8.
Ssg: sjöbefäls-skola. till -befäl 2: skola för utbildning av sjöbefäl för handelsflottan; jfr sjöfarts-läroverk, navigations-skola. SFS 1950, s. 1169.
-BEFÄLHAVARE~00200. befälhavare över sjöstridskrafter. Emanuelsson Plut. 4: 12 (1845).
-BEFÄSTNING. befästning (se d. o. 3 b) avsedd till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; i sht i pl.; jfr -fästning, -kastell, -skans. AB 1865, nr 258, s. 3.
-BEN.
1) (mera tillf.) till 3, om vardera av ett par till flygplan hörande flottörer avsedda att vid landning på vatten skjutas ned i vattnet så att flygplanet hålles i balans, stödflottör. TT 1966, s. 392.
2) [jfr t. seebeine, pl., eng. sea legs, pl.] (ngt vard.) till 3, 5, i pl., i uttr. som beteckna att ngn är (l. blir) sjövan o. har (resp. får) förmåga att röra sig på ett fartyg under sjögång. Wrangel SvFlBok 25 (1897). Jag hoppas ni har sjöben. Cavallin Stevenson o. Osbourne 65 (1898). Eleverna fick sjöben. DN(A) 1963, nr 253, s. 17.
Avledn.: sjöbent, p. adj. (ngt vard.) till -ben 2: som har sjöben, sjövan. SvD(A) 1951, nr 185, s. 6.
-BESKRIVNING. (numera bl. tillf.) beskrivning av (förhållanden som röra) insjö(ar) l. hav (förr äv., i utvidgad anv., vattendrag); särsk. om beskrivning av segelleder o. d., seglingsbeskrivning, seglingsanvisning. BoupptSthm 1676, s. 32 a (1674). Sjöbeskrifning .. (dvs.) Beskrifning öfver sjöar, vattudrag och segelleder. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-BESLAGSBAND~002 l. ~020. (förr) på örlogsfartyg: lång lina avsedd att sjöbeslå segel med. Frick o. Trolle 35 (1872).
-BESLÅ. (förr) på örlogsfartyg: vid storm beslå (segel) med sjöbeslagsband (utöver de vanliga beslagsbanden). NF 2: 392 (1877).
(13) -BEST. särsk. [efter nylat. bestiæ marinæ, pl.] (†) i pl., om en grupp (i sht stora) djur (däggdjur, krokodiler, sköldpaddor) som leva i insjöar l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag; jfr best 1 c. Forsius Phys. 151, 155 (1611).
-BESTÄLLNING. (†) tjänst vid flottan; jfr beställning 1 a β. Nordencrantz Arc. 21 (1730; om spanska förh.).
-BESVÄR. (numera bl. tillf.) besvär (se d. o. II 2) under sjöfärd. SColumbus Vitt. 115 (c. 1670).
(13) -BETE. bete (se bete, sbst.1 13) invid insjö l. hav; särsk. motsv. bete, sbst.1 2. PT 1892, nr 230, s. 1.
-BETÄCKNING. (†) konkret, om sjöstridskrafter (med uppgift att skydda kust o. d.); jfr betäckning 5 b β α'. 2RA 3: 636 (1734).
-BEVAKNING. bevakning (se d. o. 1 a α, 2 a) till sjöss; särsk. dels om tullbevakning, dels om militär bevakning. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 26, s. 21 (om tullbevakning). Därs. 1904, 5Hufvudtit. s. 11 (om militär bevakning).
-BEVÄRING. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) koll., om värnpliktiga uttagna till tjänst vid flottan; jfr beväring 3 b. KrigVAH 1833, s. 42.
2) = -bevärings-man; jfr beväring 4. SD 1892, nr 264, s. 5.
Ssgr (till -beväring 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): sjöbevärings-karl. = -bevärings-man. Gynther Förf. 1: 172 (i handl. fr. 1825).
-man. värnpliktig uttagen till tjänst vid flottan; jfr sjö-beväring 2. RiksdRevStatsv. 1897, s. 121.
-manskap. = sjö-beväring 1. KBrev 20/9 1814.
(1) -BIFURKATION. geogr. om förhållandet att en insjö (l. myr) har avlopp till två skilda flodsystem. 2NF 3: 340 (1904).
(1) -BILDANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) som bildar en insjö l. insjöar. De Geer SvNatRiked. 1: 179 (1946; om inlandsisens verkan).
(1) -BILDNING.
1) (i sht i fackspr.) om förhållandet att en insjö l. insjöar bildas; äv. konkret, om resultatet. Svedelius Statsk. 2: 47 (1868; konkret). TurÅ 1964, s. 311.
2) (†) konkret, om sjöavlagring. Svea 1824, s. 87. JernkA 1832, Bih. s. 231.
(2) -BINDA. (†) (den bl. a. i Danmark, Tyskl. o. Engl. vid havsstränder förekommande) slingerväxten Calystegia soldanella (Lin.) R. Br. (förr hänförd till släktet Convolvulus Lin.), strandvinda; äv. om drog bestående av den torkade ovanjordiska delen av denna växt; jfr -bindegräs, -kål 1 o. binda, sbst. 4 a. Franckenius Spec. B 1 a (1659). ApotT 1698, s. 42 (om drog). Deleen 2: 175 (1807).
(2) -BINDEGRÄS. (†) = -binda; jfr binde-gräs a. Franckenius Spec. B 1 a (1638).
-BITEN, p. adj. (ngt vard.) om person: starkt intresserad av liv l. färder till sjöss. Grenander Segl. 37 (1926).
-BJÖRN. [jfr t. seebär (i bet. 2 o. 3), eng. sea-bear (i bet. 1 o. 2)]
1) [djuret lever vid havskuster o. på öar i hav] (†) till 2: isbjörn; äv. i uttr. vit sjöbjörn. Orrelius Djurkänn. 245 (1776: Den hwite Sjö-björnen). Weste FörslSAOB (c. 1815). Staden (dvs. S:t Louis) såg ut att vara blockerad .. af en mängd ofantliga Missisippi-djur, liknande en slags kolossala hvita sjö-björnar. De voro ock sådana. De voro hvitmålade, stora tredäckade ångfartyg. Bremer NVerld. 2: 383 (1853); jfr 4.
2) zool. till 2: individ l. art av det i Stilla havet o. södra Atlanten levande, till öronsälarna hörande släktet Arctocephalus F. Cuv., pälssäl; äv. om den (förr till släktet Arctocephalus hänförda) i norra delen av Stilla havet levande öronsälen Callorhinus ursinus Lin., nordlig pälssäl; i pl. äv. om släktet Arctocephalus F. Cuv. (förr äv. om familjen Otariidæ, öronsälar); jfr -häst 3 b, -katt 1 a, -säl 2. Sydafrikanska sjöbjörnen, Arctocephalus pusillus Schreb. Siöbiörnar och andra hafzwildiur. Rudbeck Atl. 1: 817 (1679). 1Brehm 1: 576 (1874; i pl., om familjen). 2NF 28: 84 (1918; om nordlig pälssäl). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet).
3) till 3: (butter o. ohyfsad, gammal o.) erfaren sjöman; jfr -räv 2, -varg 2 o. björn 2 a β. Carlén Rosen 400 (1842).
4) (tillf.) till 3, oeg., om fartyg. Han pekade på ett fartyg .. — kan ni gissa, hvad detta är för en sjöbjörn? Rydberg Frib. 271 (1857).
5) (†) till 3, om (björnskinns)päls använd vid sjöfärder. Langa ned min sjöbjörn och två buteljer Xeresvin, i fall vi få ta koj i båten eller i en bergklyfta i natt. Carlén Rosen 392 (1842).
Ssgr: sjöbjörns-fasoner, pl. (i sht vard.) till -björn 3; jfr fason 6. Östergren (1938).
-hona. (-björn- 1881. -björns- 1913 osv.) zool. till -björn 2. Nordenskiöld Vega 2: 271 (1881).
-steg. till -björn 3: sjömanssteg (se d. o. 1). Tiselius Larsson LivNödtorft 203 (1934).
(2) -BJÖRNINNA. (†) sjöbjörnshona. Cook 2Resa 340 (1783).
(1) -BLAD. [fsv. siobladh (i bet. 1 o. 3); jfr mlt. sēblat (i bet. 1 o. 3)]
1) (numera bl. i vissa trakter) blad av näckros; äv. om hela växten; jfr 3 o. -blomma. VarRerV 58 (1538). Een knecht hade lagt siööbladh på hennes såår. 3SthmTb. 2: 119 (1597). Liljeblad Fl. 216 (1798; om vit näckros). Pontén Fl. 56 (1847; om gul näckros).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den bl. a. i insjöar förekommande örten Potamogeton natans Lin., gäddnate; förr möjl. äv. om den på fuktig mark gärna växande örten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv. (T.) Mos-Kraut .. (sv.) sjö-blad, svinnate. Lind 1: 1159 (1738, 1749). ArkBot. X. 7: 9 (1911; från Medelpad).
3) [eg. specialanv. av 1] herald. o. konsthist. om stiliserad bild av näckrosblad, bestående av en hjärtformig figur (vanl. med en i hjärtats övre del djupt nedgående inskärning). (Sten Sture d. ä.) förde try siöbladh som en erligh riddare. OPetri Kr. 283 (c. 1540). jfr (†, sannol. med tanke på långa o. smala i vatten flytande blad, t. ex. av bandtång): (Stralsunds) vapen, trenne strålar eller sjöblad under en krona. Stråle MariebgH 72 (1880).
Ssgr: sjöblads-blomster. [fsv. sioblads blomster] (†) till -blad 1: blomma av näckros (ss. drog); jfr sjöblomme-blomster. BOlavi 13 a (1578).
-kapitäl. konsthist. till -blad 3: kapitäl prytt med sjöblad. Fornv. 1934, s. 131.
-olja. (†) till -blad 1: olja beredd av vit näckros; jfr sjöblomme-olja, sjöblomster-olja, sjölilje-olja o. näckblads-olja. BOlavi 13 b (1578).
-vatten. (†) till -blad 1: destillat av blommorna av vit näckros med vatten; jfr sjöblomme-vatten, sjöblomster-vatten o. näckblomsters-vatten. BOlavi 28 a (1578).
-BLEKT, p. adj. blekt av sol o. vind till sjöss; äv. i utvidgad anv., om öga. Sparre Storskog 46 (1915; i pl., om ögon).
(2) -BLICK, m. l. r. (VetAH 1790, s. 36, Hahnsson) l. n. (Weste (1807), Meurman (1847)). [senare ssgsleden är blick, sbst.1] (†) om gisseldjur av släktet Noctiluca Lam., vars arter alstra mareld; äv. i utvidgad anv., om (individ l. art av) det i hav levande borstmasksläktet Nereis (Cuv.) Gr. Retzius Djurr. 104 (1772; om släktet Nereis). (I anordningen av sina simskivor ha kammaneterna) mycken likhet med vissa Sjöblickar (Nereis). VetAH 1790, s. 36. Hahnsson (1899).
-BLOCKAD. hindrande av samfärdsel sjöledes gm avspärrning (medelst krigsfartyg o. d.) av (fientlig) hamn l. kust. Kleen NeutrLag. 1: 651 (1889).
(1) -BLOM. (†) om drog av näckros; jfr -blomma. Palmchron SundhSp. 324 (1642).
(1) -BLOMMA. [jfr mlt. sēblōme; näckrosen växer bl. a. i insjöar] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (blomma l. drog av) näckros; jfr -blad 1, -blom, -blomster 2, -lilja 1, -ollon 1, -ros 1. Syrop aff Endiuie, .. Violer, Roser, Siöblomer. BOlavi 98 a (1578). Väring Vint. 110 (1927).
Ssgr: sjöblomme-, äv. sjöbloms- l. sjöblom-blad. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) näckrosblad. Månsson Åderlåt. 108 (1642).
-blomster. (-blomme-) (†) = sjöblads-blomster. BOlavi 114 a (1578).
-olja. (-blom- 1739. -blomme- 1578) (†) = sjöblads-olja; äv. i uttr. vit sjöblomme-olja. BOlavi 89 b (1578). Kokad Hwit Siöblom-Olja. ApotT 1739, s. 51.
-sirap. (-blomme-) (†) sirap beredd av blommorna av vit näckros; jfr sjöblomster-sirap o. näckblommor-sirap. BOlavi 26 a (1578: Siöblomme Syrop). Lindh Huuszapot. 71 (1675: Siöblomme-syrup).
-socker. (-blomme-) (†) = sjö-blomsters-konserv. BOlavi 8 b (1578: Siöblomezucker).
-vatten. (-blomme-) (†) = sjöblads-vatten. BOlavi 9 a (1578). Lindh Huuszapot. 51 (1675).
-BLOMSTER. (†)
1) till 1: blombärande växt som växer i insjöar; jfr 2. Säf, fräken, hwasz, rör och flera siöblomster, som årl(igen) upskäres til mång lasz (i en viss sjö). Broman Glys. 1: 148 (c. 1730). Därs. 3: 586 (c. 1740).
2) [delvis specialanv. av 1] till 1, = -blomma. BOlavi 174 b (1578). Bruno Gumm. 108 (1762).
3) till 2, om den i sht på havsstränder växande örten Armeria maritima (Mill.) Willd., strandtrift; jfr -nejlikegräs o. sjömans-gosse 2. Kalm VgBah. 89 (1746; från Bohusl.).
4) [efter nylat. maris flos] till 2, = salt-blomma 2. Forsius Min. 15 (c. 1613).
Ssgr (till -blomster 2; †): sjöblomster-olja. = sjöblads-olja. ApotT 1739, s. G 8 b.
-sirap. = sjöblomme-sirap. ApotT 1739, s. 81 (: Siöblomster-Syrop). Bröms Gubb. 90 (1755: Sjöblomster-Sirup).
-vatten. (-blomster- 1739. -blomsters- 1578) = sjöblads-vatten; äv. i uttr. vita sjöblomster-vatten. BOlavi 25 b (1578). Hwita Siöblomster-watn. ApotT 1739, s. 6.
(1) -BLOMSTERS-KONSERV. (†) konserv (se d. o. 1) beredd av den vita näckrosens blommor som stötts till mos o. blandats med socker; jfr -blomme-socker, -blomsters-socker o. näckblads-konserva. Bruno Gumm. 108 (1762).
(1) -BLOMSTERS-SOCKER. (†) = -blomsters-konserv. Bruno Gumm. 108 (1762).
-BLÅ. blå som insjöar o. hav; om landskap (se d. o. 5) o. d. äv.: blå av en insjö l. insjöar l. hav. VarRerV 20 (1538). Böök 1Ess. 206 (1913; om landskap). särsk. om öga; äv. i utvidgad anv., om blick o. d.: som kommer från öga som är blått som insjöar o. hav. Hedborn 1: 178 (1842). Österling MinnV 100 (1967; i utvidgad anv.).
(2) -BLÅSA. (†)
1) = -gurka. ÖoL (1852).
2) [jfr t. seeblase] = segel-blåsa; jfr havs-blåsa. NF 14: 274 (1890). VetAÅb. 1909, s. 229.
(13) -BLÅST. (numera bl. tillf.) jfr -bris. Ekeberg Res. 116 (1773).
(4) -BLÖT3~2, äv., vid emfatisk betoning, 4 4. (stundom skrivet ss. två ord) blöt av att ha (l. som ngt som) legat i vatten i insjö l. hav, genomvåt, dyblöt. Sparre Björkhag. 125 (1914).
(13) -BOD, äv. (numera bl. i Finl., vard.) -BODA. [fsv. siobodh] bod (se bod, sbst.1 1, 2) som ligger vid insjö l. hav o. är avsedd till övernattningsplats vid fiskefärder o. dyl. l. till förvaringsplats för redskap o. tillbehör för fiske l. sjöfärder o. dyl. l. till upplagsplats för varor som transporterats l. skola transporteras till sjöss; stundom äv. i utvidgad anv., om liknande (till förvaringsplats l. upplagsplats avsedd) bod vid vattendrag; jfr -stuga 1, -vist 2, -viste o. boda 1, 2. G1R 11: 127 (1536). Wij hafwe en hop maltt liggiendes vti wåre Siöboder wed Suderkiöping. Därs. 14: 325 (1542). Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. vid flod). FinEtnogrAtl. 16 (1905: Sjöboda). Sandström NatArb. 1: 233 (1908; för förvaring av fiskeredskap m. m.). Ekman NorrlJakt 341 (1910; för övernattning).
Ssgr: sjöbods-, äv. sjöbod-länga. jfr länga, sbst. 1 a. Hallner Kvällsus 24 (1922).
-plats. (-bod- 16681864. -bode- 1670. -bods- 1908 osv.) = -bods-tomt. BoupptSthm 1668, s. 36.
-rum. (-bod- 1634. -bode- 15731648) (†) = -bods-tomt. GävleTb. 2 (1573). ÅngermDomb. 1648, s. 96.
-ställe. (numera bl. tillf.) = -bods-tomt. ÅngermDomb. 8/11 1630, fol. 34.
-tak. Barthel Ramsöpojk. 19 (1928).
-tomt. (-bod- 15971942. -bode- 1615. -bods- 1617 osv.) tomt avsedd för l. bebyggd med sjöbod. 3SthmTb. 2: 154 (1597: siööbotåmpt).
-vägg. Barthel Ramsöpojk. 19 (1928).
-BODD, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fiskenät o. d.: försedd med telnar; jfr bo, v.2 1 b. BoupptToftnäs 1768.
-BOK. bok som behandlar förhållanden till sjöss; särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om seglingsbeskrivning; jfr -märkes-bok, -spegel 2. Een Siö-Book, Som innehåller Om Siöfarten i Öster-Siön. Månsson (1644; boktitel).
b) (†) skeppsdagbok. Jungberg (1873).
-BOLL.
1) [sjöborren liknar en boll] (†) till 2: sjöborre. Rothof 443 (1762). Björkman (1889).
2) (mera tillf.) till 3: i insjö l. hav kringflytande (l. på land uppkastad) bolliknande bildning av vegetabiliskt material (barr, mossa, alger o. d.) som bakats samman av vågsvallet l. uppkommit gm allsidig tillväxt. 2NF 21: 870 (1914).
(13) -BOM. (förr) bom (se bom, sbst.1 2 a δ) vid vilken sjötull upptogs; jfr -tulls-bom. InförseljournLillTullEnköp. 1659.
-BONDE.
1) bonde som livnär sig såväl av jordbruk som av fiske (o. sjöfart). AB(B) 1899, nr 253, s. 7.
2) (†) ohyfsad o. obildad sjöman; jfr bonde 1 g. Wallenberg (SVS) 1: 303, 305 (1771).
-BORG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kätting l. tåg tjänande att skydda l. förstärka l. hålla fast ngt under färd till sjöss, extra surrning o. d.; särsk. dels om kätting l. tåg för fasthållande av underrå på större fartyg, dels om kätting l. tåg för upphängning av livbåt. TSjöv. 1839, s. 189 (till livbåt). UFlott. 2: 75 (1904; till underrå).
(2) -BORRE, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -BORR. (-borr 18991921. -borre 1772 osv.) [djuren leva i hav] individ l. art l. släkte av klassen Echinoidea bland tagghudingarna (särsk. om släktet Echinus Rond.); i pl. äv. om klassen Echinoidea l. om släkte (särsk. släktet Echinus Rond.) inom denna klass; jfr -boll 1, -igel, -igelkott, -äpple 1 o. borre, sbst.2 5. Retzius Djurr. 106 (1772; om släktet Echinus). Sjöborrar. (Echinodea). Scheutz NatH 221 (1843). Dalin (1854; i pl., särsk. om släktet Echinus). (Stuxberg o.) Floderus 3: 400 (1904).
Ssgr: sjöborrs- l. sjöborre- l. sjöborr-art. 4Brehm 15: 572 (1931).
-kaktus. [växterna likna sjöborrar] bot. benämning på (i Sv. ss. rumsväxter odlade arter l. hybrider av) det sydamerikanska kaktussläktet Echinopsis Zucc. Svensson Kulturv. 276 (1893).
-larv, m. l. r. UNT 1932, nr 11091, s. 1.
-skal. skal på l. från sjöborre; äv. om fossil; jfr sjö-äppel-skal o. ekinit. 2GbgVSH 5: 21 (1822).
-tagg. tagg på l. från sjöborre; äv. om fossil; jfr sjöäpple-pigg, sjöäpple-tagg. Kruhs Jordkl. 1: 356 (1881).
-ägg. Lidforss SocJourn. 19 (1907).
(13) -BOSKAP~02 l. ~20. (i vissa trakter) boskap som enligt folktron lever på insjös l. havs botten (men stundom kommer upp på land); jfr -djur, -får, -fänad, -häst 2, -kalv, sbst.1 1, -ko 1, -nöt, sbst.2, -oxe 1, -tjur 1. Kalm VgBah. 217 (1746; från Bohusl.).
(13) -BOTTEN. [fsv. siobutn] jfr botten I 3. G1R 7: 220 (1530). särsk. i vissa uttr.
a) (numera bl. mera tillf.) sänka sig ned l. begiva sig till (förr äv. i) sjöbottnen. Thet .. (är) icke alldeles omögheligit att kunna hålla Andedrägten, såsom när man medh wilia säncker sigh nedh i Siöbotnen. Forsius Phys. 353 (1611). Swalorna flyga bort emot hösten och begifwa sig i sjöbotten. Swedberg SabbRo 1293 (1691, 1712).
b) ligga l. vara på (förr äv. i) sjöbottnen; särsk. om person: ha drunknat. Snäcker Siöspinlar och andra Matkar som liggia på Siöbotn. RelCur. 356 (1682). Nu kommer han, Gustaf Hellmer, som de sade vara i sjöbotten för ett år sedan, hem. Wetterbergh Penning. 247 (1847). Lindgren Mio 136 (1954).
c) finna ngt på (förr äv. uppfinna ngt i) sjöbottnen. Wahror opfundna i Siöbottn. Verelius 41 (1681).
Ssgr: sjöbottens-, äv. sjöbotten-jord. jord på (gammal) sjöbotten. VetAH 1769, s. 191.
-sand. Wahlenberg Guldhön. 80 (1912).
-äng. äng som utgöres av gammal sjöbotten. Hellström NorrlJordbr. 509 (1917).
-BREV. [fsv. siobref; jfr mlt. sēbrēf] (numera bl. i skildring av ä. förh.) fullmakt för befälhavare på örlogsfartyg l. över örlogsflotta vid krigståg; äv. om legitimationshandling för befälhavare på handelsfartyg (särsk. om sådan handling angivande fartygs hemort o. destination samt innehållande uppgift om redare o. specifikation av last o. d.); jfr -pass 3. G1R 1: 218 (1524; för överbefälhavaren över en utsänd flotta). Därs. 11: 69 (1536; för befälhavare på örlogsfartyg). Stiernman Com. 6: 197 (1715; om legitimationshandling angivande hemort o. destination m. m.).
(13) -BRIS. [jfr eng. sea-breeze] i sht meteor. o. sjöt. bris som blåser i riktning från insjö l. hav (in mot land); särsk. om sådan i vissa kusttrakter (vid vissa tider på dygnet, vanl. under dagen) periodiskt återkommande bris; motsatt: landbris; jfr -blåst, -vind 2, -väder 1. Gosselman SNAmer. 1: 87 (1833). Ekelöf Ordl. (1898).
(13) -BRO.
1) bro (se d. o. 3) invid insjö l. hav l. över insjö l. vik o. d. PT 1901, nr 215 A, s. 2.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -brygga; jfr bro 4. VadstÄTb. 4 (1577: siööbroger, pl.).
(2) -BROMS. [jfr t. seebremse] (†) om ett på havsfiskar parasitiskt levande kräftdjur av familjen Cymothoidæ (möjl. tillhörande släktet Æga Leach). Sjöbromsen är nästan tumslång, eljest lik gråsuggan, men med längre ben; håller sig på hafsfisk som den mycket besvärar. Hartman Naturk. 262 (1836). Hahnsson 834 (1899).
-BROTT.
1) (numera bl. tillf.) till 13, i strandvall o. d.: brott (se d. o. I 2) uppkommet gm inverkan av insjö l. hav. Serenius (1734; under goose).
2) sjöt. till 5, = -brytning. Säve HafvSag. 41 (1880).
-BRUK.
1) bruk (se d. o. 1) till sjöss. KrigVAH 1888, s. 226.
2) bruk (se d. o. 6) till sjöss. Nordforss (1805).
3) (i fackspr.) om handlingen att göra insjö l. hav till föremål för ekonomiskt utnyttjande (gm fiske o. d.); jfr bruk 7. Cederström Atl. 5 (1861).
-BRUKARE. (i fackspr.) person som yrkesmässigt utnyttjar insjö l. hav (för fiske o. d.); jfr -bruk 3 o. bruka 10. Hasslöf SvVästkustf. 21 (1949).
-BRUTEN, p. adj. (†) skeppsbruten. AdP 1789, s. 533.
-BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 1) vid insjö l. hav. DA 1771, nr 129, s. 3.
(13) -BRYN. (numera mindre br.) om (området närmast) gränslinjen mellan (vattnet i) insjö l. hav o. land, sjökant (se d. o. 1); jfr bryn 2, havs-bryn 1. Schück VittA 2: 389 (i handl. fr. 1673: siöbrynnen, sg. best.). Fogelqvist SöderkRom 256 (1924).
(1) -BRYNING. (†) om insjös yta. Linné Dal. 392 (1734).
(5) -BRYTNING. sjöt. om förhållandet att sjön bryter (se bryta 19 a); jfr -brott 2. VetAH 1768, s. 228.
(2) -BRÅNG, n. [senare ssgsleden till brånga; jfr sv. dial. brång, bullersamt besvär] (†) = -språng. Broman Glys. 1: 362 (1715).
(13) -BRÄDD.
1) (†) om havs kust l. insjös strand tänkt ss. en linje invid vilken läget av större landområde kan anges; jfr -kant 3. En part .. (av Finl.) är och widh Siöbrädden liggiande, hwilken vthi Fijskerii öffuerflödhar. Tempeus Messenius 6 (1612). Petreius Beskr. 1: 50 (1614; vid insjö).
2) (numera mindre br.) sjökant (se d. o. 1) l. strand. Han sågh twå båtar stondandes j syööbredden. Luk. 5: 2 (NT 1526; Bib. 1917: ligga vid sjöstranden). Drömmar förutan kropp .. / .. ligga (där sömnens gud har sitt läger) så tätt som en åker / Hvimlar af ax, en skog af löf, sjöbrädden af sandkorn. Adlerbeth Ov. 295 (1818; lat. orig.: littus). Östergren (1938).
-BUREN, p. adj. om person: som färdas l. transporteras till sjöss; om vara o. d.: som transporteras till sjöss; äv. om handel l. trafik o. d.: som försiggår till sjöss. Bratt KanskeKr. 85 (1937; om handel). Sedan någon tid har kustbevakningen lokalt kompletterats med sjöburen polis. SvD(A) 1965, nr 325, s. 4.
-BUSE. (vard.) nedsättande benämning på (ohyfsad o. obildad) sjöman. Engström Glasög. 48 (1911).
-BUSS, sbst.1, äv. (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) -BUSSE, m. om (manhaftig o. robust) sjöman. Cooper RödFrib. 3: 170 (1831). En högvuxen man (sprang) upp i land. .. Det var en sjöbusse af äkta slag. Almqvist Kap. 65 (1838). TurÅ 1951, s. 165.
-BUSS, sbst.2, r. l. m. (snabbgående) motorbåt som användes för regelbunden trafik på korta sträckor (företrädesvis för personbefordran). UNT 1937, nr 158, s. 3.
-BUSSE, se -buss, sbst.1
(13) -BY.
1) (om utländska förh.) etnogr. by byggd på pålar i insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag. LfF 1883, s. 16.
2) by som ligger vid insjö l. hav. RP 4: 265 (1634).
-BYTE. byte (bestående av fartyg med last o. d.) som tagits till sjöss (under krig o. d.), pris; jfr -erövring. Jungberg (1873).
Ssg: sjöbytes-rätt. jur. prisrätt (se d. o. 1). SvUppslB 14: 1135 (1933).
-BÅT.
1) till 1: båt avsedd för färd på insjö(ar). Fatab. 1932, s. 149.
2) till 2: båt avsedd för färd på hav; särsk. om ett slags i Bohusl. förr vid storsjöfiske använd tvåmastad (stundom tremastad), på klink l. kravell byggd båt med starkt fallande förstäv o. fylliga bogar; jfr -skepp 1. Holmberg Bohusl. 2: 94 (1843). Ekström AfhFiska 94 (1845; tremastad). Hellström Storm 87 (1935; använd i Östersjön).
3) till 3, 5, om båt med tanke på dess egenskaper vid färd till sjöss (särsk. dess snabbhet o. förmåga att tåla sjögång); i sht i sådana uttr. som god sjöbåt; jfr -fartyg 2, -gångare, -skepp 2, -skuta. Kommendörkapt. 49 (1830: god sjöbåt). Allt mera lärde jag känna skonertens förträffliga egenskaper som seglare och sjöbåt. Trolle Sjöoff. 2: 17 (1870).
(1) -BÄCKEN. geogr. o. geol. bäcken (se d. o. 4) som inrymmer en insjö; jfr -bassäng. NF 2: 1436 (1878).
-BÄDD.
1) (mera tillf.) till 1, om fördjupning som inrymmer l. inrymt en insjö; jfr -bäcken, -håla o. bädd 4. Ymer 1931, s. 150.
2) skeppsb. till 4, om den del av en stapelbädd som befinner sig under vatten. SvMerc. IV. 2: 252 (1758).
(2) -BÄVER. [jfr t. seebiber] (numera föga br.) om (det vid Stilla havets nordliga kuster förekommande) pälsdjuret Enhydra lutris Lin., havsutter; förr äv. om (den i ä. systematik ss. en varietet av havsuttern uppfattade) uttern Pteronura brasiliensis Blumenb., jätteutter. Wikforss 2: 580 (1804; om jätteutter). Furuhjelm Männ. 135 (1932).
(2) -BÄVNING. [jfr t. seebeben] (i sht i fackspr.) havsbävning; jfr -skalv. Kruhs Jordkl. 1: 605 (1881).
Ssg: sjöbävnings-våg. (i sht i fackspr.) våg alstrad av sjöbävning, tsunami. Kruhs Jordkl. 1: 418 (1881).
(2) -BÖNA. (†)
1) [jfr t. meerbohne, eng. sea-bean, fr. fève marine, alla med bet.: lock som täckt skalets öppning hos snäcka, frö av Entada scandens Benth., i eng. äv.: kiselsten] om (förstenat) bönliknande lock som täckt skalets öppning hos vissa arter av snäckor o. som anträffas i hav l. på havsstrand; möjl. äv. om kiselsten som slipats rund av havsvatten l. om (till Europas kuster av havsströmmarna fört) frö av den bl. a. i de tropiska delarna av Amerika växande lianen Entada scandens Benth. Holmberg 2: 395 (1795). (Sv.) Sjöböna .. (Fr.) Fève marine, pierre de S:te Marguerite. Weste (1807). Sjöböna .. (Dvs.) Ett slags stenart. Dalin (1854).
2) [anledningen till benämningen är sannol. att växten blivit bekant ss. odlad på de ostindiska o. polynesiska öarna] (den i de tropiska delarna av Asien inhemska, flerstädes för sina ätliga underjordiska stamknölars skull odlade) växten Colocasia antiquorum Schott, taro. Nordforss (1805). Dalin (1854).
-BÖSSA. (†)
1) skeppskanon; anträffat bl. ss. förled i ssgn sjöbösse-skytt.
2) = -fågels-bössa. Källström Jagt 97 (1850). Dalin (1854).
Ssg: sjöbösse-skytt. (†) till -bössa 1: person som har till uppgift att betjäna fartygs kanoner; jfr sjö-artillerist. ArkliR 1567, avd. 25 (1568).
-CEREMONIELL l. -CEREMONIEL. sjöt. ceremoniell som följes vid heders- l. vördnadsbetygelser till sjöss (t. ex. då fartyg mötas); förr äv. i uttr. avlägga sjöceremoniell, fullgöra heders- l. vördnadsbetygelser enligt sådant ceremoniell. Efter aflagd Siö-ceremoniel (vid mötet med holländska krigsfartyg, som gått ut för att möta en återvändande holländsk ostindiefarare), finge wi allahanda förfriskning. Humbla Landcr. 500 (1740; t. orig.: See-Ceremoniel). SohlmanSjölex. (1955).
-CHARMÖR. [med avs. på senare ssgsleden jfr platt-charmör] (ung) sjöman med behagligt o. attraktivt utseende o. sätt; äv. om sångare l. aktör som framträder ss. sådan sjöman. Hammenhög PoB 198 (1931). Sjöcharmörer .. och andra skapare av en förljugen sjömansromantik borde ha nytta av att läsa ”När mistralen blåser”. SvD(A) 1933, nr 314, s. 13.
(1) -DAL. dal som inrymmer en insjö. Hisinger Ant. 1: 8 (1819).
(1) -DAMM. [fsv. siodamber, vattendamm]
1) damm (se damm, sbst.1 I 1) vid sjö. Johansson Noraskog 3: 52 (i handl. fr. 1650).
2) (tillf.) i botanisk trädgård: (med konst anlagd) damm (se damm, sbst.1 II) som innehåller sjöväxter. FoFl. 1920, s. 245.
(1) -DEL. del av insjö. Ymer 1901, s. 403.
-DEPARTEMENT.
1) departement (se d. o. 1 a) för sjöärenden; dels om utländska förh., dels (förr) om förvaltningen av sjöärendena (se -ärende 2). PT 1758, nr 93, s. 3 (om franska förh.). Liljecrona RiksdKul. 224 (1840).
2) [efter span. departamento marítimo] (†) om var o. en av huvudorterna i de tre delar i vilka Spaniens kuster förr indelades i fråga om sjöförsvar. GT 1788, nr 36, s. 2.
(13) -DIMMA. dimma som uppkommer över insjö l. hav, tjocka; jfr -mist, -mörker, -rök 1, -tjocka, -töcken o. havs-dimma. SvMerc. 1763, s. 709 (1761; över hav). Dahlbäck Åb. 160 (1914; över insjö).
-DISTRIKT.
1) till 1: område omkring l. invid insjö l. insjöar; jfr distrikt 3. Ymer 1908, s. 200.
2) till 13: sjöområde (se d. o. 2); äv. (om ä. utländska förh.): distrikt (se d. o. 1) som utgör en enhet inom ett lands sjöförsvar. Väderleksutsikter för sjödistrikt sändas dagligen i radio på bestämda tider. TSjöv. 1837, s. 171 (i fråga om franska militära förh.).
3) till 2: distrikt (se d. o. 1) l. område invid hav. PH 5: 3013 (1750).
(13) -DJUP. djup (se djup, sbst. 1) i insjö l. hav. Tiselius Vätter 1: 59 (1723).
(13) -DJUR. i insjö(ar) l. hav levande djur (i sht om annat sådant djur än fisk); äv. (numera bl. i folkligt spr. l. etnogr.) om mytiskt djur som enligt folktron lever i insjö l. hav; jfr -boskap, -kreatur o. havs-djur. Forsius Phys. 151, 153 (1611). Af fisk och siöö diur är .. (i Kalmarsund) een stoor ömnighet. Bolinus Dagb. 66 (1679). Kreaturen i Europa delas i Land- och Sjödjur. Der finnas ock några, som kunna lefwa både på landet och i watnet, som Klåszor, Marswin och Holländare. Roman Holbg 244 (1746); jfr a. Man måste lägga en lie i höet julnatten, ty då var sjöjungfrun uppe med alla sina sjödjur på höskullen, och underlät man att göra detta, blev höet flytt. FolkEtnSt. 3: 54 (1922). särsk. mer l. mindre bildl.
a) (skämts.) om sjöman l. sjöfarare o. d. CAEhrensvärd Brev 1: 133 (1788). Forsell Sällsk. 97 (i handl. fr. 1845).
b) (numera bl. tillf.) om fartyg. Gumælius Bonde 201 (1828).
(2) -DJÄVUL. [jfr holl. zeeduivel, t. seeteufel, eng. sea-devil] benämning på olika havsfiskar som (gm farlighet l. fulhet o. d.) erinra om de föreställningar man gjort sig om djävulen; numera bl. ngn gg om den i de tropiska delarna av Atlanten o. östra Stilla havet förekommande (med två hornliknande fenor på huvudet försedda) rockan Manta birostris Walb., jättemanta, djävulsrocka. Den 1 September fångades (i Atlanten i närheten av ekvatorn) en Fisk, som Holländare kalla Sjödjefwul. Cook 2Resa 15 (1783; sannol. om Manta birostris). Oldendorp 1: 96 (1786; t. orig.: Seeteufel; om västindisk fisk av det till piggsvinsfiskarna hörande släktet Diodon Lin.). Wacklin Minn. 3: 48 (1845; om marulk). VFl. 1915, s. 87 (om Manta birostris).
-DOKUMENT. dokument som rör (förhållanden på) ett fartyg, skeppshandling. KBrev 14/8 1821.
(2) -DOP. (numera föga br.) linjedop. Cook 2Resa 15 (1783).
-DRABBNING. jfr -strid. Schroderus Os. III. 2: 151 (1635).
-DRAKE.
1) [jfr t. seedrache, meerdrache, eng. seadragon, nylat. draco marinus] (numera bl. tillf.) till 13: i insjö l. hav o. d. levande drake (se drake, sbst.1 1) l. djur som i ett l. annat avseende överensstämmer med de föreställningar man gjort sig om drakar (jfr drake, sbst.1 3); förr äv. bildl., om djävulen. Dieffuulen then gruffuelige Crocodilen, Siödraken eller Leuiathan (som Hiob .. honom kallar). PErici Musæus 3: 8 a (1582; t. orig.: Meerdrach). Forsius Phys. 155 (1611; om ett icke närmare känt däggdjur). Rydberg Faust 266 (1878).
2) (numera föga br.) till 3, om forntida nordiskt långskepp, drake (se drake, sbst.1 6); äv. i utvidgad anv., om annat forntida krigsfartyg. Ling As. 63 (1833). Palmblad Aisch. 378 (1845; i utvidgad anv.).
(3, 5) -DREV. (†) om vind l. ström l. sjögång som driver (se driva, v.2 14) fartyg (ur dess kurs o. d.). G1R 1: 85 (c. 1580).
(3, 5) -DRIFT. [jfr mlt. sēdrift] (†) om ngt (vrakgods o. d.) som drives omkring på insjö l. hav av vind l. ström l. sjögång. Tegel G1 1: 74 (1622); jfr Celsius G1 1: 179 (1746).
(3, 5) -DRIVEN, p. adj. (†) om person: som under sjöfärd förts ur sin rätta kurs av vind l. ström l. sjögång. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 117. Bäckström Folkb. 1: 223 (1845).
(4) -DRUCKEN, p. adj. (i fackspr.) som legat i (i sht salt) sjövatten o. blivit indränkt l. mättad l. impregnerad därav; särsk. dels om vara o. d. som vid sjötransport l. haveri utsatts för vatten, dels om träfartyg(s skrov); jfr -dränkt, -skadad. 2:ne länstohlar klädde med siödrucket ryssläder. ÅgerupArk. Bouppt. 1754. Skrofvet (som tillhör en gammal korvett) har blifvit ”sjödrucket” och tungt. GHT 1896, nr 234, s. 2.
(2) -DRUVA. [jfr t. seetraube (i bet. 1 o. 2), meertraube (i bet. 2), eng. sea-grape] (†)
1) (det vid havsstränder i de tropiska delarna av Amerika växande) trädet Coccolobis uvifera (Lin.) Jacq., som har druvliknande frukter. Deleen 2: 7 (1807). Ymer 1882, s. 125.
2) [äggen läggas i vindruvsklaseliknande klungor] ägg av vissa arter av bläckfisk. Wikforss 2: 586 (1804). Björkman (1889).
(4) -DRÄNKT, p. adj. (i fackspr.) som legat i (i sht salt) sjövatten o. blivit indränkt l. impregnerad därav; företrädesvis om trävirke; jfr -drucken. En matsalsmöbel i genomsvart sjödränkt ek. PT 1913, nr 49 A, s. 3. —
-DUGLIG.
1) om person l. kollektiv av personer: skicklig l. lämplig l. användbar i sjömansyrket. UB 7: 581 (1875).
2) (tillf.) om träd: vars virke är användbart till fartyg. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 41 (1901).
3) om (beskaffenhet hos l. del av) fartyg l. farkost o. d.: sjövärdig. Jungberg (1873).
-DUGLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -duglig] egenskapen att vara sjöduglig.
1) motsv. -duglig 1. UB 7: 568 (1875).
2) motsv. -duglig 3. Jungberg (1873).
-DUN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll. l. ss. ämnesnamn, om vippor av vass (använda till stoppning av madrasser o. d.). BoupptVäxjö 1799.
(1) -DY. jfr dy, sbst. 1; särsk. geol. om dy (se dy, sbst. 1 a) bestående av kolloida humusämnen som från omgivningen transporterats ut i sjö (l. annan mindre vattensamling). Post KoprJordb. 22 (1862). Martinson Utsikt 83 (1963).
-DYGN.
1) sjöt. dygn som enligt bruket till sjöss räknas från middag till middag. Bille Nav. 81 (1840).
2) dygn av en sjöresa, dygn till sjöss. När vi lämnade Dakar hade vi tolv sjödygn framför oss. ÖgCorr. 1965, nr 301, s. 11.
-DYKARE.
1) (numera bl. tillf.) till 4, = dykare 5. Levertin Riv. 151 (1883).
2) (numera föga br.) till 6: fartyg som under segling ofta skär under vågorna; äv. bildl. Tholander Ordl. (1872). GHT 1912, nr 252, s. 8. Sparre Storskog 63 (1915; bildl., om flyende hare).
(1) -EFFIG. (†) = -märke, sbst.2 a. Franckenius Spec. A 3 b (1638). Serenius Kkkk 3 a (1757).
-EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap hos fartyg vid färd till sjöss; i sht i pl. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. nr 4 a, s. 35. —
-EK.
1) [jfr t. see-eiche, meereiche, eng. sea-oak; efter nylat. quercus marina; flikarna av algens bål likna ekblad] (†) till 2: havsalgen Fucus vesiculosus Lin., blåstång. Franckenius Spec. E 3 a (1659).
2) (i fackspr.) till 4: sjödränkt ek(virke). HantvB I. 1: 350 (1934).
-EKIPAGE.
1) (†) konkret, om örlogsflottas utrustning; jfr ekipage 1 b. OSPT 1687, nr 14, s. 7 (om holländska förh.).
2) (om förh. i Finl. 1830—1863) av värvat manskap bestående kår inom sjöförsvaret. Första, andra finska sjöekipaget, om 1830 resp. 1853 uppsatt kår. SPF 1830, s. 102.
-ELD. (†)
1) till 3: (på masttoppar o. d.) till sjöss uppträdande sanktelmseld. Forsius Phys. 117 (1611).
2) till 3, 4: grekisk eld (se eld 1 f). KrigVAH 1849, s. 46.
(2) -ELEFANT. [jfr t. seelefant (i bet. a), eng. sea-elephant (i bet. a o. b), mlat. elephas marinus (i bet. b)] benämning på olika havsdjur som i ett l. annat avseende erinra om en elefant.
a) [hanarnas förlängda nos erinrar om elefantens snabel] zool. individ l. art av (det dels i haven omkring Antarktis, dels utanför Kaliforniens kust förekommande) säldjurssläktet Mirounga Gray; i pl. äv. om släktet; jfr -lejon 1 o. snabel-säl. Sydliga, nordliga sjöelefanten, M. leonina Lin. resp. M. angustirostris Gill. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 32. 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet).
b) (†) valross; jfr -häst 3 a. ”Sjöelephanten, Elephas marinus,” såsom han af medeltidens lärde kallades, blef ämne för de mest äfventyrliga afbildningar och beskrifningar. Chydenius ExpSpetsb. 180 (1865). jfr: Detta fyrfota djur (dvs. valrossen) .. kunde med skäl heta Sjö-Elefant, emedan det til hufwud och tänder mycket liknar detta landt-djur. Orrelius Djurkänn. 94 (1776).
c) [de hithörande fiskarna ha ett med nerver rikligt försett bihang som hänger ned framför nosen likt en elefants snabel] (†) fisk av det på södra halvklotet förekommande, till familjen Chimæridæ (havsmusfiskar) hörande släktet Callorhynchus Gron.; jfr -tupp a. Nordforss (1805).
(2) -ENHÖRNING. [jfr t. see-einhorn] (†) narval; jfr enhörning 3 b, havs-enhörning. Brander NatH 23 (1785). ÖoL (1852).
(2) -EREMIT. [djuret lever i hav] (†) eremitkräfta. Spegel GW 197 (1685: Siö Hermiten, sg. best.).
-ERFAREN~020, p. adj. erfaren i sjömansyrket l. sjöväsendet. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 311. —
-ERFARENHET~0102 l. ~0200. jfr -erfaren. KrigVAH 1827, Tal s. 5 (1826).
-ERÖVRING~020. (numera bl. tillf.) konkret, = -byte. HSH 36: 187 (1579).
-ESKADER. (†) om ett lands sjöstridskrafter. 2RARP 19: Bil. 44 (1755).
-ETABLISSEMANG. (†) militär anläggning avsedd för sjöstridskrafter; jfr etablissemang 1 d. Lefrén Förel. 3: 198 (1817). Ymer 1881, s. 84.
-EVOLUTION. (numera bl. i skildring av ä. förh.) evolution (se d. o. 1 b); äv. (i sg. l. pl.) om undervisningsämne omfattande läran om evolutioner. InstrStyrmLotsdir. 14/8 1732. Informator för .. (kadetterna) uti Navigationen och Siö Evolutionerne. KBrevAmirKoll. 5/11 1756. KrigVAH 1841, s. 2 (i sg., om undervisningsämne c. 1775).
-EXERCIS. övning i tjänsten på örlogsfartyg; numera bl. (i skildring av ä. förh.) i sg.; jfr -exercitie. Djurberg GeogrSmndr. 2: 337 (1778; i pl.).
-EXERCITIE. (†) = -exercis; jfr exercitium 2. KBrevAmirKoll. 18/8 1761 (: Siö-Exercitien, sg. best.). SvFatburen 4: 10 (1768: Sjö-Exercitier, pl.).
-EXERCITIE-REGLEMENTE. (†) reglemente för sjöexercis. SjöreglÖrlFl. 1785, § 120. —
-EXPEDITION. expedition (se d. o. 5) till sjöss; särsk. (sjömil.) om sådan expedition företagen av örlogsfartyg l. (avdelning av) örlogsflotta (för övnings skull l. under krig); jfr -tåg. 2RARP 7: 476 (1734; i fråga om örlogsflotta). SFS 1867, nr 38, s. 15 (i fråga om kadettfartyg). Med tanke på nordvästpassagen .. startar .. John Ross år 1818 en sjöexpedition för att vinna säkrare kännedom om Baffin Bay. AElvin (1934) hos Wulff GrönlDagb. 34.
(2) -FALK. (†)
1) om ett slags i sydvästra delen av Stilla havet levande falkliknande fågel. Cook 2Resa 315 (1783).
2) om ett slags icke närmare känt i havet levande däggdjur. Till thetta slaghet, som sin affödho efter thet gemena alle diurs sätte födha, höra och Siödraken, Siöfalken, Siöharan, och flere sådanne, them man icke i synnerhet weet beskrifua. Forsius Phys. 155 (1611).
-FALL.
1) geogr. till 1: vattenfall genom vilket vattnet i en insjö faller ut i en annan; särsk. i sg. best., i uttr. Stora sjöfallet, ss. namn på vattenfall mellan sjöarna Kårtjejaure o. Langas i Luleälvs älvdal. Stora sjöfallet. Engström ResNorrl. 2: 101 (1834). Globen 1924, s. 59.
2) till 1, om sjösänkning; anträffat bl. ss. ssgsförled.
3) [efter fvn. sjóvarfall] (†) till 2, 4, om (förhållandet att havsvatten periodiskt stiger o. faller vid) flod o. ebb, tidvatten. Verelius 221 (1681). SAD 1: 193 (1787; anfört ss. gammalt ord förtjänt att åter upptagas).
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5, om sjögång (med tanke på vågornas fall). SD 1896, nr 29, s. 7.
Ssgr: sjöfalls-jord. (föga br.) till -fall 2: sjösänkningsjord. PT 1902, nr 133 A, s. 1.
-sandsten. geol. till -fall 1: sandsten av ett slag som anträffas vid Stora sjöfallet. GeolFF 1900, s. 281. Fennia 36: 23 (1915).
-skatt. (†) till -fall 2: i skattetal satt sjösänkningsjord. PT 1903, nr 8 B, s. 1. —
-FARA. fara som hotar l. hotat till sjöss; äv.: sjönöd; jfr -risk, -våda. RARP 3: 17 (1638). (Professor Bureus är) aff then stora siöfara han var uti .. svagh til sitt bröst och mål att vidare Academie läsningar utstå. Rudbeck Bref 38 (1664).
-FARANDE, sbst.1, n. (numera bl. tillf.) handlingen att färdas till sjöss, sjöfärd. Schultze Ordb. 1040 (c. 1755).
-FARANDE, p. adj. o. sbst.2; ss. sbst. m.||ig., best. -n, pl. = (VFl. 1920, s. 11, osv.) ((†) -er HC11H, CAEhrensvärd Brev 1: 228 (1793))
I. p. adj.: som färdas till sjöss l. idkar sjöfart (i sht förr särsk. i sådana uttr. som sjöfarande man, sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d.); ofta i substantivisk anv. (övergående i II), om person som färdas till sjöss: sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d. Then menige siöfarandis köpman. G1R 4: 46 (1527). Detta är allom siöfarandom bekandt. Rudbeck Atl. 1: 374 (1679). Nils Hoffman .. blef Siöfarande Man. Broman Glys. 2: 309 (c. 1730). Underrättelser för sjöfarande. (1859; titel på tidskrift).
II. sbst.: sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d.; stundom ss. yrkesbeteckning l. titel, om person som yrkesmässigt färdas till sjöss; jfr I. (Kartor ha blivit utgivna) samtel(iga) sjöfaranderne til nytta. HC11H 11: 151 (1697). Jemlikt Sotholms Häradsrätts beslut denna dag kallas Sjöfaranden Knut Fredrik Hagberg att gifva sig an hos Rätten. PT 1899, nr 303 B, s. 1. —
-FARARE. [jfr mlt. sēvarer, t. seefahrer, eng. seafarer] person som färdas till sjöss; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. yrkesbeteckning l. titel. Sindbad Sjöfararen är en av sagofigurerna i Tusen och en natt”. L. Paulinus Gothus Com. 26 (1613). Pastor Westander från Wästerås, och Sjöfararen Fr. W. Hjelt från Marstrand, bo på Källaren Freden. DA 1808, nr 6, s. 1.
Ssgr: sjöfarar-, äv. sjöfarare-folk. folk som ägnar sig åt sjöfart. Almquist VärldH II. 1: 41 (1931).
-sägen. sägen som berättas av l. handlar om sjöfarare. Jönsson MSkepp 5 (1936).
-FAREN, p. adj. [fsv. siofarin] (ålderdomligt) sjöfarande; äv. (o. numera företrädesvis): som farit längre tid till sjöss o. förvärvat erfarenhet av sjömansyrket, sjökunnig; äv. dels övergående i substantivisk anv., om person som yrkesmässigt färdas till sjöss: sjöman o. d., dels i utvidgad anv., om egenskap: som kännetecknar en sjökunnig person; jfr -befaren. G1R 1: 272 (1524). På thet alle Swenska Siöfahrne i gemeen, så mycket meer vthi sin Seglatz måghe blifwa vpliuste, .. Hafwer iagh (osv.). Månsson Siöb. A 3 a (1644). Fächtningen (till sjöss) består af tappert Modh och Siöfahren Försichtigheet. Rålamb 10: Föret. 1 (1691). (Efter alldeles lugnt väder) Plää Ijlingar och Storm taa Krafft och Nödfull Mognad; / Som een siö-farin Mann Döds-fahror offta bäär. Dahlstierna (SVS) 118 (1698). Form 1959, s. 401.
-FARENHET. [jfr -faren] (†) sjömanskonst. Berch PVetA 1766, s. 34.
-FART. [jfr mlt. sēvart (i bet. 2), t. seefahrt (i bet. 1 o. 2)]
1) (†) sjöfärd, sjöresa; jfr fart 1. Widekindi KrijgH 2Dedik. 1 a (1671). Sundén (1888).
2) samfärdsel l. trafik med fartyg l. farkoster på insjö(ar) l. hav l. (i utvidgad anv.) på vattendrag l. kanal(er); äv. om handlingen l. förhållandet att färdas till sjöss (i sht ss. sjöman); äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för personer o. företag som idka samfärdsel l. trafik (inom visst område); jfr fart 2. Linc. (1640; under navigatio). Förra än siöfarten stannar i dänne hööst. VDAkt. 1661, nr 322. En Yngling, som gjordt en eller annan resa til Sjös, men genom ytterligare Sjöfart ägnar sig uti Sjö Wetenskapen förkofra. FSjöbohm BVägen 3 (1793). Den skönas ledsagare hade sökt sin hytt, men hon, som syntes van vid sjöfart och sjögång, satt ännu qvar på däcket. Snellman Gift. 2—3: 20 (1842). Sjöfarten på Elbe. 2UB 9: 369 (1905). Meddelande .. till sjöfarten om felaktigheter hos eller förändringar av fyrar. SohlmanSjölex. 706 (1955). jfr handels-, kofferdi-, kust-, linje-, ocean-, segel-, vinter-, världs-sjöfart m. fl. särsk. (†) i uttr. bruka sjöfarten, utnyttja transportmedel till sjöss, färdas till sjöss. Schück VittA 1: 161 (i handl. fr. 1634).
3) (†) farled till sjöss, sjöväg; anträffat bl. i uttr. i Uppsala sjöfart, vid farleden till Uppsala; jfr fart 4. Nockeby, allom bekant Hamn, en Mijl från Stockholm i Vpsala Siöfart. Rudbeck Atl. 3: 301 (1698).
4) (†) fartyg l. farkost; jfr fart 5. Trettijo Galleyer och .. någhre andre smerre Siöfahrter. Schroderus Liv. 493 (1626). L. Paulinus Gothus MonTurb. 331 (1629).
Ssgr (till -fart 2): sjöfarts-affär. jfr affär 1, 4; i sht i pl. Smith (1917).
-angelägenhet. i sht i pl. Traung NautFGbg 38 (i handl. fr. 1870).
-avdelning.
1) avdelning (se d. o. 3 a, b) ägnad åt sjöfart. SydsvD 1870, nr 202, s. 1 (i tidning). SvStatskal. 1936, s. 804 (inom museum).
2) (i Finl.) inom sjöfartsstyrelsen: avdelning (se d. o. 3 d) med uppgift att handlägga ärenden rörande fartygs sjövärdighet o. sjöfartssäkerhet m. m. FFS 1917, nr 112, s. 2.
-avgift. avgift (t. ex. fyr- och båkavgift, lotsavgift, bogseringsavgift, karantänsavgift) förknippad med sjöfart; jfr -farts-umgäld. SPF 1859, s. 307 (om avgift utgående med 3 % av tidigare fastställd tullavgift). SvAffärslex. (1948).
-avtal. jfr -farts-fördrag. SvD(A) 1923, nr 33, s. 12.
-bevillning. (i Finl., om ä. förh.) = sjömans-bevillning. SvFinLagt. 12 (1883).
-bok. legitimationshandling för sjöman i form av bok som bl. a. innehåller uppgifter om den tjänstgöring innehavaren fullgjort till sjöss. SFS 1870, nr 16, s. 11.
-bry. (numera bl. tillf.) besvär till sjöss. Runius (SVS) 1: 320 (1713).
-byrå.
1) (†) = -farts-kontor. Jungberg (1873).
2) byrå med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfart; särsk. om sådan byrå inom kommerskollegium 1919—1955. SvFlagg 1903, nr 9, s. 2 (om föreslagen internationell byrå). SFS 1919, s. 2908 (inom kommerskollegium).
-folk.
1) folk (se d. o. 1) som idkar sjöfart, sjöfolk (se d. o. 1). Schwerin KustfSjödugl. 22 (1900).
2) folk (se d. o. 3 h) som idkar sjöfart (i sht ss. redare o. d.). Rig 1961, s. 138.
-fond. särsk. i uttr. handels- och sjöfartsfonden, se handels-fond.
-förbindelse. jfr förbindelse 1 c. SFS 1871, nr 50, s. 1.
-fördrag. (mellan stater slutet) fördrag angående sjöfart; jfr sjö-reglemente. Åstrand 1: 270 (1855: handels- och sjöfartsfördrag). NF 6: 670 (1882).
-förening. förening som har till ändamål att främja sjöfarten (i ett land l. en stad o. d.). Sveriges allmänna sjöfartsförening, bildad 1902. MalmöSjöfF 10 (cit. fr. 1895).
-förhållande, n. i sht i pl. SFS 1825, s. 97.
-handel. (†) sjöhandel. Schroderus Urs. C 3 b (1626). Snellman o. Osterman (1903).
-historia. om (framställning av l. vetenskapen om) sjöfartens historia (i ett land l. en trakt o. d.). VFl. 1909, s. 135.
-historiker. jfr -farts-historia. VFl. 1924, s. 9.
-historisk. jfr -farts-historia. Hornborg Segelsjöf. 61 (1923).
-hotell. för sjömän avsett hotell (i hamnstad); jfr sjömans-hem, -hotell. SDS 1947, nr 111, s. 5.
-idkande, p. adj. (-fart- 18441869. -farts- 1846 osv.) som idkar sjöfart; äv. substantiverat: sjöfartsidkare. Johansson HomOd. 1: 419 (1844; om stad). Grosshandlare, sjöfartsidkande, minuthandlare och hantverksembeten .. klaga med en mun öfver försämrad ställning. Frey 1846, s. 70.
-idkare. person som yrkesmässigt idkar sjöfart (i sht ss. redare o. d.). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 25, s. 36.
-inspektion. särsk. i sg. best., om avdelning inom sjöfartsstyrelsen med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfartssäkerhet o. d. SFS 1969, s. 693.
-inspektör. (i Finl.) tjänsteman som bl. a. har att övervaka att föreskrifter rörande sjöfartssäkerhet iakttas. FFS 1899, nr 20, s. 1.
-intresse. intresse (se d. o. 3, 4) som gäller sjöfart. TSjöv. 1837, s. 3.
-karta. karta angivande sjöfartsförbindelser. Östergren (cit. fr. 1936).
-kommitté. kommitté med uppdrag att utreda frågor rörande sjöfart. ForhNordSøfMøde 1888, s. 141.
-konferens.
1) (internationell) konferens för behandling av frågor rörande sjöfart; jfr -farts-kongress, -farts-möte. SFS 1894, nr 70, s. 1.
2) sjöt. sammanslutning av rederier som trafikera samma linje, linjekonferens. SvAffärslex. (1948).
-kongress. jfr -farts-konferens 1. UB 7: 550 (1875).
-kontor. kontor tillhörande företag o. d. som sysslar med sjöfart. Jungberg (1873).
-kontroll. kontroll av sjöfarten (inom en stat l. inom visst farvatten o. d.); särsk. om sådan kontroll som avser att skydda en stats territorialvatten för obehörigt intrång. BtRiksdP 1928, 6: nr 10, s. 10. SvFlH 3: 583 (1945).
-krig. om krigsåtgärder som avse att förstöra fientliga handelsfartyg o. avskära fiendens sjöfartsförbindelser. 2SvUppslB 16: 800 (1950).
-lag. lag angående sjöfart, sjölag. Jungberg (1873).
-lagstiftning. jfr -farts-lag. Bergman GotlVisby 4 (1858).
-land. land (se d. o. 3) som idkar sjöfart; jfr sjö-land 4. EkonS 2: 8 (1894).
-linje.
1) pedag. i skola: linje (se d. o. 8) där studierna äro inriktade på utbildning för sjöfart. TSvLärov. 1952, s. 639 (i realskola).
2) linje (se d. o. 9) på vilken sjöfart upprätthålles. SvFlagg 1903, nr 28, s. 12.
-läroverk. (utom i Finl. bl. tillf.) undervisningsanstalt för utbildning i sjökunskap (särsk. för utbildning av befäl på handelsfartyg); jfr sjöbefäls-skola. FFS 1917, nr 112, s. 2.
-man. man som yrkesmässigt ägnar sig åt sjöfart (ss. ledare för l. tjänsteman inom rederi o. d.). NautT 1919, s. 73.
-meddelande. meddelande som rör sjöfarten; i sht om sådant meddelande som rör aktuellt hinder för sjöfart l. felaktigheter hos l. förändringar av säkerhetsanordningar. SvFlagg 1902, nr 1, s. 1. SohlmanSjölex. (1955; i fråga om felaktigheter o. d.).
-minne. jfr minne, sbst.1 4, 10. GHT 1912, nr 280, s. 14.
-museum. museum avsett att belysa sjöfartens utveckling (inom ett land o. d.). GHT 1912, nr 280, s. 14.
-möte. jfr -farts-konferens 1. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 1.
-nation. jfr -farts-folk 1. NautT 1913, s. 291.
-nämnd. nämnd som handlägger ärenden rörande sjöfart; särsk. dels i uttr. handels- och sjöfartsnämnd, se närmare handels-nämnd, dels i uttr. statens sjöfartsnämnd, om en 1939—1940 verksam nämnd med uppgift att medge undantag från 1939 års lag om förbud mot överlåtelse av svenska fartyg till utlandet. SFS 1867, nr 61, s. 1 (: Handels- och Sjöfartsnämnd). Statens sjöfartsnämnd. Därs. 1939, s. 1713.
-näring. om sjöfarten ss. näringsgren; i sht i sg. best. BetKomSjölag. 1878, s. 12.
-organisation. särsk. motsv. organisation 3. SvASjöfartFT 1903, 6: 15.
-pool. pool för samverkan inom sjöfart; särsk. (om förh. 1944—1946) om sådan pool varigm västmakterna o. andra stater (äv. Sv.) samordnade sitt tonnage för användning till krigstransporter o. hjälpsändningar. Den tysk-engelska sjöfartspoolen. NautT 1914, s. 480. Dahlström SjöfFramt. 117 (1917; i pl., om pooler bildade av enskilda företag i syfte att reglera konkurrensen inom sjöfarten). I februari 1946 upplöses den internationella sjöfartspoolen. SDS 1945, nr 245, s. 4.
-premie, äv. -premium. premie (se d. o. 1) avsedd att understödja sjöfarten; jfr seglations-premie. SjöfNärKomBet. 1890, s. 129. Smith (1917: Sjöfartspremium).
-riksdag. benämning på en av sjöfartsorganisation(er) hållen kongress o. d. med deltagare från ett helt land; särsk. om Sveriges allmänna sjöfartsförenings ordinarie årsmöte (o. sammankomster som hållas i anslutning därtill av andra sjöfartsorganisationer). NordFartygsbefKongrFörh. 281 (1913; om tyska förh.). VFl. 1928, s. 111.
-råd.
1) råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfart. SFS 1893, nr 100, s. 21 (om egyptiska förh.). Förenade sjöfartsrådet (inom den internationella sjöfartspoolen). BtRiksdP 1945, V. 1: nr 1.
2) (i Finl.) (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå avdelning inom sjöfartsstyrelsen; äv. ss. honorärtitel för person som gjort sig förtjänt om sjöfartsnäringen. FFS 1917, nr 112, s. 3. Sjöfartsrådet, vem var det? Åjo, de hade hört att Nordkvist av själva statsöverhuvudet fått en sådan titel. Salminen Katr. 340 (1936).
3) (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå byrå inom sjöfartsstyrelsen. SFS 1955, s. 1494.
-rörelse. jfr rörelse 7. SFS 1871, nr 50, s. 6.
-skola.
1) (numera bl. tillf.) skola för utbildning i sjökunskap; jfr -farts-läroverk. Bobrik NautWb. 622 (1850).
2) undervisningsanstalt för utbildning av tjänstemän på sjöfartskontor. Östergren (1939).
-skydd. särsk.: militärt skydd för (ett lands o. d.) sjöfart. SvD(A) 1933, nr 127, s. 9.
-stad. Uppl. 1: 433 (1903).
-statistisk. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 56.
-styrelse. styrelse som handlägger ärenden rörande (ett lands o. d.) sjöfart; särsk. i sg. best., dels ss. benämning på 1917 inrättat centralt ämbetsverk i Finl., dels ss. benämning på 1956 inrättat sådant ämbetsverk i Sv. SFS 1893, nr 100, s. 34 (om egyptiska förh.). FFS 1917, nr 112, s. 1 (i Finl.). SFS 1955, s. 1491 (i Sv.).
-säkerhet. om säkerhet för (personer ombord på) fartyg till sjöss. SjöfSäkKommBet. 2: V (1910).
-säkerhets-konferens. konferens för behandlande av frågor rörande sjöfartssäkerhet. SjöflokT 1914, s. 9.
-säkerhets-lagstiftning. SjöfSäkKommBet. 2: 95 (1910).
-teknisk. HandSjöfKomUtl. 6: 50 (1900).
-tidning. Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning (1832; titel).
-traktat. jfr -farts-fördrag. SFS 1826, s. 817 (: Handels- och Sjöfarts-Tractat).
-tur. Östergren (cit. fr. 1936).
-umgäld. sjöfartsavgift; nästan bl. i pl., om olika slag av sjöfartsavgifter som åvila fartyg; jfr skepps-umgäld. SFS 1860, nr 3, s. 3.
-underrättelse. jfr -farts-meddelande; i sht i pl. SvT 1852, nr 14, s. 3. SohlmanSjölex. (1955; i pl.).
-verk. 1956 för ärenden rörande sjöfart inrättat statligt verk bestående av sjöfartsstyrelsen, lots- och fyrstaten samt statens fartygsinspektion; i sht i sg. best. GHT 1954, nr 192, s. 10 (omnämnt ss. föreslaget).
-FARTYG~02 l. ~20.
1) till 3: fartyg (se d. o. 2); äv. (o. numera bl., mera tillf.): sjögående fartyg (motsatt: flodfartyg). Effter man så wäl kan resa til Siös med fartyg som til landz, så gafz Siöfartygen samma nampn som de tygen bära med hwilka man fortkommer til Landz. Rudbeck Atl. 3: 275 (1698); jfr fartyg 1. Sådana personer, som användas för segling och fiske .. på floderna, .. så långt sjöfartygen kunna gå. KrigVAH 1846, s. 73.
2) till 3, 5, i anv. motsv. -båt 3. Cooper RödFrib. 1: 123 (1830: Ett godt sjöfartyg). NF 7: 1448 (1884).
-FASAN. (†)
1) [jfr t. seefasan, meerfasan, eng. sea-pheasant, fr. faisan d'eau; fisken anses lika välsmakande som fasan] till 2: piggvar l. slätvar. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
2) [jfr eng. sea-pheasant, fr. faisan de mer samt t. fasanente] till 3, ss. benämning på (såväl vid insjöar som hav levande) andfåglar vilkas hannar ha de mittersta stjärtpennorna förlängda; dels om Anas acuta Lin., stjärtand, dels om Clangula hyemalis (Lin.), alfågel. VetAH 1783, s. 314 (: Sjö-phasianer, pl.).
-FAST. [jfr t. seefest]
1) (†) till 3, om föremål ombord på fartyg: fastsurrad (för att stå emot påfrestningar) under färd till sjöss. Serenius Hhhh 4 b (1757).
2) (†) till 3, om fartyg o. d., = -värdig. Röding 2: 548 (1796). Jungberg (1873).
3) (mindre br.) till 3, 5, om person: sjöstark (se d. o. 3). ONordenskjöld i Antarctic 1: 11 (1904). Jägerskiöld Upplevt 400 (1943).
Avledn.: sjöfasthet, r. l. f.
1) (†) till -fast 2: sjövärdighet. Deleen 2: 175 (1807).
2) (mindre br.) till -fast 3: egenskapen att vara sjöstark. Jägerskiöld Upplevt 276 (1943).
(1) -FATTIG. om land l. trakt o. d.: fattig på insjöar. SvRike I. 1: 86 (1899).
(1) -FATTIGDOM ~002, äv. ~200. jfr -fattig. Ymer 1929, s. 290.
-FEBER. (numera bl. mera tillf.) stark lust att gå till sjöss l. stark lust för sjöresor. Törneros Brev 1: 257 (1825).
-FEJD. (numera bl. i vitter stil) jfr -krig. HC11H 10: 129 (1672: siöfeide).
(2) -FINNE. [jfr nor. sjøfinn] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (fiskar)-lapp som lever vid havet, havslapp; jfr -lapp. G1R 22: 331 (1551). NorrbHembSkr. 1: 258 (1928; om förh. 1554—55).
-FISK.
1) till 1: insjöfisk; jfr 3. Schultze Fisk. 25 (1778).
2) (†) till 2: havsfisk; jfr 3. Linc. (1640; under cantharus). Schultze Ordb. 1150 (c. 1755).
3) (†) till 3, ss. sammanfattande benämning på insjöfisk o. havsfisk (motsatt: flodfisk). Sjöberg Singstock 153, 167 (1832).
4) (†) i pl., i utvidgad anv. av 13, om fiskar o. andra (större) djur som leva (l. antagits leva) i vatten, vattendjur. Schroderus Comenius 168 (1639).
-FISKAL.
1) [efter d. søfiskal] (om ä. danska förh.) ämbetsman som under krig utsändes med flottan o. som hade till uppgift att under strid övervaka att officerarna gjorde sin plikt. Gyllengranat SvSjökr. 1: 296 (1840).
2) (titel för) tjänsteman (inom Sthms åklagardistrikt, tidigare i sjöfartsstyrelsen) med uppgift att undersöka o. beivra förseelser mot föreskrifter rörande sjöfartssäkerhet o. d.; företrädesvis i uttr. förste sjöfiskal; jfr -åklagare. SFS 1963, s. 542. BtRiksdP 1969, 1: nr 58, s. 72.
(2) -FJÄDER. [jfr t. seefeder, eng. sea-feather; om anledningen till benämningen jfr -penna]
1) zool. koralldjuret Pennatula phosphorea Lin.; i pl. äv. om släktet Pennatula Lin. l. (allmännare) om ordningen Pennatulacea; jfr -penna 1. Första ordningen: Sjöfjädrar (Pennatulacea). 4Brehm 15: 598 (1931). DjurVärld 1: 314 (1960; om Pennatula phosphorea). BonnierLex. 12: 970 (1966; i pl., om släktet).
2) (föga br.) om fjäderliknande koralldjur av ordningen Gorgonacea (hornkoraller); jfr -penna 2, -ris. Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 44, 45 (1939).
(2) -FLOD. (†) om förhållandet att vattenståndet vid kusten stiger hastigt i samband med storm från havet o. dyl. (så att havsvatten strömmar in i vattendrag o. d.), uppsjö, uppström, stormflod, sjösprång; äv. konkretare, om (vattenmängd som strömmar in vid) enskilt tillfälle då uppsjö förekommer. Kalm VgBah. 74 (1746). På den södra (sidan av Bohusl.) flyter Götha älf, hwilken dels befuktar de på ömse sidor belägne härliga åkrar och ängar, dels gifwer ansenlig ömnoghet af siöfloder. Gadd Landtsk. 1: 172 (1773). VetAH 1803, s. 13.
(1) -FLOTA. [senare ssgsleden bildad till förleden i flota-gräs (se flott, sbst.1 ssgr)] (†) (bl. a. i insjöar förekommande) hybrid av vattenväxterna Sparganium angustifolium Michx (plattbladig igelknopp) o. S. Friesii Beurl. (flotagräs). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 809 (1901).
(1) -FLOTAGRÄS~002, äv. ~200. (numera föga br.) bot. (den i insjöar förekommande) vattenväxten Sparganium Friesii Beurl., flotagräs (äv. i uttr. stort sjöflotagräs); äv. i uttr. litet sjöflotagräs, om den närbesläktade växten Sparganium angustifolium Michx, plattbladig igelknopp. Gosselman BlekFl. 162 (1865). Thedenius FlUplSöderm. 417 (1871: Stort .. Litet).
-FLOTTA. (numera bl. tillf.) = flotta, sbst.1 1. RP 6: 646 (1636).
(1) -FLOTTNING. skogsv. flottning (av timmer) i insjö(ar). TT 1883, s. 140.
-FLYG. flyg (se flyg, sbst.1 1) som utnyttjar sjöflygplan (l. flygplan som starta o. landa på hangarfartyg). SvLäkT 1935, s. 130.
-FLYGPLAN~02 l. ~20. flygplan avsett för start o. landning på vatten (l. is); jfr -plan 3. SvD(A) 1918, nr 325 B, s. 3. —
-FLYG-PLATS. plats där sjöflygplan starta o. landa (o. där hangarer o. verkstäder för underhåll av flygplanen finnas). Östergren (cit. fr. 1925).
-FLYG-STATION. (mindre br.) flygstation för sjöflygplan, sjöflygplats. SvD(A) 1924, nr 262, s. 7. BtRiksdP 1940, 6: nr 39, s. 9. —
-FLYKTIG. (†) om befälhavare på örlogsfartyg: som flytt (l. förhållit sig passiv) i sjöstrid. HH XIII. 1: 152, 170 (1564).
(2) -FLÄDERMUS. [jfr t. seefledermaus] (†) den västindiska fladdermusfisken Ogcocephalus vespertilio Lin., havsfladdermus; jfr enhörnings-djävul. Oldendorp 1: 95 (1786: Sjö-Flädermösen, sg. best.). Iser Funke o. Lippold Fisk. 31 (1811).
(1) -FNAS. (†) koll., om lämningar av sjöväxter (i myr). VetAH 1750, s. 208.
(13) -FODER. (i sht förr) foder (se foder, sbst.1 1) bestående av växter (särsk. vass l. säv l. fräken) som växa i insjöar l. hav l. (i utvidgad anv.) i andra vattensamlingar l. i vattendrag. Rålamb 13: 82 (1690). Siö-foder äta .. (fåren) gierna, hälst ifrån Saltsiön, efter det håller någon sälta. Serenius EngÅkerm. 269 (1727). (Utom hö) erhålles ett rikt, utmed elfwens stränder wäxande, sjöfoder, som här (dvs. i trakten norr om Kungälv) kallas Strippel. Holmberg Bohusl. 3: 382 (1845).
Ssg: sjöfoder-slåtter, äv. (i vissa trakter)
-slått. (i sht förr) = sjö-slåtter. BtRiksdP 1886, I. 1: nr 2, Utlåt-Lapp. s. 10 (1884; konkret). VästerbK 1929, nr 167, s. 1.
-FOLK. [fsv. siofolk (i bet. 2); jfr mlt. sēvolk (i bet. 2)]
1) till 13: folk (se d. o. 1) som bor vid insjö l. hav l. idkar sjöfart. 2VittAH 13: 96 (1821, 1830).
2) till 3: folk (se d. o. 3 h) som ägnar sig åt sjöfart (i sht ss. besättningsmän på fartyg) l. åt sjösport; äv. (motsv. folk 5 c) om besättningen på fartyg l. (motsv. folk 5 d) om krigsfolk som tjänstgör till sjöss. G1R 16: 776 (1544). Ingen Skipare hafwe mackt at wräkia thet Siöfolck som han stadt .. vthan thera samtykio och goda willia. Siöl. 1667, Skipm. 5. När Konung Oloff .. hörde (att en norsk hövding med sina skepp härjade svenska kuster), sänder han vth emoot honom sitt Siöfolck. Sylvius EOlai 77 (1678). Mycket känt sjöfolk hade samlats i Sandhamn. IllSvOrdb. (1955). jfr kofferdi-sjöfolk.
Ssgr (till -folk 2): sjöfolks-förbund. särsk. i sg. best. o. i uttr. Svenska sjöfolksförbundet, om de svenska sjömännens år 1932 (gm sammanslagning av äldre organisationer) bildade fackförbund. UNT 1932, nr 11320, s. 1.
-kompani. (†) kompani bestående av till sjöss tjänstgörande krigsfolk. LReg. 263 (1665).
-ordning. (†) förordning rörande besättningen på örlogsfartyg. RA II. 2: 214 (1617).
-predikant. (†) om prästman tjänstgörande inom örlogsflottan. KyrkohÅ 1918, s. 96 (1644).
-profoss. (†) profoss (se profoss, sbst.2 1 a) tjänstgörande inom örlogsflottan. BtÅboH I. 6: 72 (1633).
-FORA. (†) sjötransport; anträffat bl. i pl.; jfr fora, sbst.1 1. Fischerström Mäl. 442 (1785). Porthan 5: 396 (1797).
-FORDRAN. jur. fordran som uppkommit i samband med sjöfart o. för vilken betalning kan sökas bl. ur sjöförmögenhet; jfr -fordring. BetKomSjölag 1887, Mot. s. 187. —
-FORDRING. jur. = -fordran; nästan bl. i pl. o. i sg. best. BetKomSjölag 1887, Mot. s. 186.
(1) -FORELL. [jfr t. seeforelle] (†) insjööring. Schultze Ordb. 1293 (c. 1755). Fiskaren 1879, s. 14.
-FORMAN~20, äv. ~02. (numera bl. i skildring av ä. finländska förh.) person som utförde sjötransporter; särsk. om person som var skyldig att hjälpa resande vidare med båt; jfr forman 2. BtVLand 2: 48 (1760).
-FORT. [jfr d. søfort, t. seefort] (numera bl. i skildring av ä. förh.) för försvar mot sjöstridskrafter avsedd befästning; i sht om sådan befästning anlagd på sandbank l. skär l. konstgjord holme o. d. Anskaffandet af fästningsartilleri till sjöforterna vid Köpenhamn. SydsvD 1870, nr 1, s. 3.
(2) -FOSTER. (†) = havs-foster. VetAH 1769, s. 189.
(13) -FRADA, r. l. f., l. -FRADE, m.? (-frada c. 16131666. -frade 1666) (†) = -skum 1. Forsius Min. 172 (c. 1613). (Han) hadhe förwijdt Lissbeta at uthi widskepelig mening hadhe kokat rågbrudd med siöfrade. BtFinlH 2: 284 (1666).
(13) -FRADGA. (†) sjöskum (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om manet som erinrar om sådant skum. BtFinlH 2: 271 (1666). Serenius Hhhh 2 b (1757: sjö-fragge; i utvidgad anv.).
-FRAKT. [jfr t. seefracht] (i sht i fackspr.)
1) frakt (se frakt, sbst.1 1) vid transport sjöledes. TT 1896, Byggn. s. 66.
2) frakt (se frakt, sbst.1 2) sjöledes, sjötransport. Bergv. 2: 699 (1756).
-FRED l. (numera bl. i bet. 1 men där alltid) -FRID. (sjö- 1663 osv. sjöa- 1915 (i vers))
1) (i vitter stil) till 1: frid som kännetecknar en insjö (i motsats till en älv o. d.); jfr fred 6 b. Ossiannilsson Hem. 124 (1915).
2) till 3: fred (se d. o. 1) till sjöss. Martinson Kap 61 (1933; om tillstånd då inga tullkrig hämma sjöfarten).
3) till 3: fred (se d. o. 2) till sjöss. MinnSvNH 6: 25 (1810).
4) (numera bl. tillf.) till 3: avtal om sjöfred (i bet. 3); jfr fred 3. HSH 32: 317 (1663).
-FRISK.
1) till 3, om klimat o. d.: frisk (se frisk, adj.2 4) gm närheten till insjö l. hav; äv. i utvidgad anv., om ort l. tidsperiod o. d.: som kännetecknas av sådant klimat. Santesson Nat. 169 (1880; om klimat). Jönsson ÄnSjung. 140 (1935, 1954; om ort). Expressen 1962, nr 112, s. 30 (om semester).
2) (numera bl. tillf.) till 3, 5, om person: frisk (se frisk, adj.2 5) under (sjögång vid) sjöfärd (motsatt: sjösjuk). AFSoldan (1848) hos Brofeldt Soldan 139. —
-FRONT. mil. för tryggande av försvaret mot sjösidan avsedd del av en kustbefästning; äv. allmännare, om sjösidan av ett kustområde o. d. (äv. om ett lands hela kustlinje) sedd ss. föremål för försvar l. angrepp. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 3 a, s. 58 (i fråga om fästning). Vår sjöfront är genom vattenförträngningarna vid Ålands hav och Öresund avdelad i skarpt begränsade operationsområden. VFl. 1919, s. 75. SvFlH 1: 162 (1942; i fråga om stad).
Ssgr (mil.): sjöfronts-, äv. sjöfront-artilleri. artilleri avsett för kustbefästnings l. kustområdes sjöfront. KrigVAT 1920, s. 115.
-batteri. jfr -fronts-artilleri. BtRiksdP 1939, 6: nr 196, s. 13. —
-FRU, förr äv. -FRUGA.
1) (i folkligt spr. o. folklor.) till 13: mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i insjö l. hav o. ofta visar sig i kvinnogestalt (l. ss. mellanting mellan kvinna o. fisk); jfr -jungfru 2, -kvinna 1, -rå o. havs-fru 1. Tiselius Vätter 1: 71 (”101”) (1723).
2) (†) till 2, om sirendjur; jfr -jungfru 3. Forsius Phys. 153 (1611).
3) [sannol. eg. bildl. anv. av 1 med syftning på den tänkta rörelsen hos en simmande sjöjungfru] (†) i sg. best., ss. benämning på viss (gymnastisk) rörelse utförd på häst l. dyl. (Sv.) sjöfrun (vid voltigering), (t.) Wippen. SvTyHlex. (1851, 1872).
(1) -FRÄKEN. bot. (den bl. a. i insjöar förekommande) växten Equisetum fluviatile Lin.; jfr dy-fräken. MosskT 1896, nr 4, s. 24.
-FRÄT. (mindre br.) av insjö l. hav orsakad erosion. DN(A) 1961, nr 274, s. 4.
-FRÖKEN.
1) till 1, om ung kvinna som bor på ö i insjö; nästan bl. [efter eng. the lady of the lake] om huvudpersonen i ett diktverk av Walter Scott (o. bearbetningar av detta); jfr -jungfru 1. Sjöfröken. Arnell Scott (1829; boktitel); jfr: Sjöfröken. Skådespel med sång i fyra akter. Dramatiserad efter Lars Arnells öfversättning af Walter Scotts romantiska skaldestycke. Feilitzen (1896; titel).
2) (numera mindre br.) till 13: sjöjungfru (se d. o. 2), kvinnligt sjörå. Fries Grönl. 4 (1872; i bild). Östergren (1939).
3) till 3, ss. namn på båt. Sjöfröken. Berättelser ur sjö- och skärgårdslifvet. Oxenstierna (1869; boktitel).
(1) -FYLLD, p. adj. om terräng o. d.: fylld av insjöar. Ymer 1901, s. 463.
(13) -FYLLNING. (numera mindre br.) om handlingen att (i samband med byggnadsarbete) lägga fyllning i insjö l. hav; äv. konkret(are). LbFolksk. 171 (1868; konkret, om resultat). De där sjöfyllningarne ä' alltid dyra historier. Törnblom Rall. 39 (1909). Östergren (1939).
-FYND. fynd som göres i l. på l. vid insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.; särsk. (i sht jur.) om sådant fynd i form av (del av l. tillbehör till l. last på) fartyg. NF (1890). Av vårt kannbestånd äro de flesta kannorna jordfynd, några äro sjöfynd. Löfgren TenngjH I. 2: 15 (1933). jfr (†, i inskränktare anv.): Sjöfynd, (dvs.) öfverbord vräkta varor eller skeppstillhörigheter, som vid vräkningen äro medelst tåg fästade vid på vattnet flytande märken, t. ex. en boj, ett tomt vattenfat, en planka o. d., tjenande att utvisa stället der det ligger och kan återfinnas. Åstrand 2: 305 (1855).
(13) -FÅGEL. (sjö- 1577 osv. sjös- 1611 (: Siöössfoglar)) [fsv. siofughl] fågel som företrädesvis lever på l. vid insjöar l. hav (motsatt: landfågel); i sht om jaktbar fågel som under jakttid uppehåller sig på öppna havet l. vid kusterna; ofta koll.; äv. ss. ämnesnamn, om kött l. fjäderpälsverk av sådana fåglar; i ä. systematik äv. (i sg. l. pl.) om grupp av sådana fåglar, omfattande andfåglar, pelikaner, måsfåglar o. gumpfotade fåglar (jfr flyt-, sim-fågel). HovförtärSthm 1577 A, s. 7. Änder, Knipor, Sneppor och annan Siöfogel. Rudbeck Atl. 2: 497 (1689). VetAH 1751, s. 168 (i pl., om grupp av fåglar). Sjöfogel. .. Denna klass är skild ifrån vattenfogel i allmänhet, hvartill också räknas hägrar, beccasin-slägtet m. fl. som vada i vattnet, men icke simma. Svederus Jagt 352 (1831). Nu skulle jag resa till åländska fiskarbefolkningen och leva på strömming, salt sjöfågel och sälspäck. Schulze BöndSvFinl. 257 (1935). Person, tillhörande den bofasta kustbefolkningen, (är befriad från jaktvårdsavgift) vid .. jakt efter säl eller sjöfågel. SFS 1938, s. 536. Jag såg en päls av sjöfågel häromåret. Martinson KärlekKr. 183 (1947). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om sjöman (jfr -hane 4, -orre 4, -örn 2). Almqvist Kap. 35 (1838; om sjöman). Carlén Rosen 446 (1842; om båt).
Ssgr: sjöfågels-, äv. sjöfågel-art. Svederus Jagt 257 (1831).
-bössa. (numera bl. tillf.) för jakt på sjöfåglar avsedd hagelbössa; jfr sjö-bössa 2. Balck Idr. 2: 114 (1887).
-fjäder. särsk. koll. l. ss. ämnesnamn. Strindberg SvÖ 3: 192 (1890).
-flock. Finnilä BortPolcirk. 72 (1917).
-fångst. ÖsterrikOfficerÖd. 5 (1797).
-fänge. (numera bl. arkaiserande) = -fågels-fångst. BtVLand 1: 11 (1757).
-gödsel. (-fågle- 1671) (numera bl. tillf.) (gödsel bestående av) spillning från sjöfåglar; förr äv. i pl. Gåse- Aande(-) och Siöfoglegödzler äro skadelige både för Åker och Ängh. Risingh LandB 20 (1671).
-hund. vid sjöfågelsjakt använd hund. Hahr HbJäg. 66 (1865).
-jakt. jakt på sjöfåglar. Svederus Jagt 242 (1831).
-jägare. BiblJäg. 3: 699 (1896).
-nät. (förr) nät avsett för sjöfågelsfångst. Hahr HbJäg. 209 (1865).
-reservat. reservat (se d. o. 5 b) för sjöfåglar; äv. övergående till en beteckning för de inom ett sådant reservat skyddade sjöfåglarna. Sernander LöfängBjärkSäb. 88 (1925; om fåglar). Dens. SthmNat. 133 (1926).
-skydd. skydd för sjöfåglar (gm fridlysning). SvNat. 1916, s. 124.
-skytte. Källström Jagt 179 (1850).
-skytteri. (-fågel-) (†) = -fågels-skytte. PH 6: 3851 (1755).
-sträck. om förhållandet att l. tid då sjöfåglar sträcka; äv. konkret, om skara av sträckande sjöfåglar. Uppl. 1: 135 (1901). Sandgren Furst. 64 (1962; konkret).
-träck. Reuter 2: 20 (1922).
-unge. HFinlH 3: 246 (1555).
-vette. Lönnrot 2: 803 (1880).
-ägg. PH 7: 5401 (1762).
(13) -FÅR. (i vissa trakter) jfr -boskap. Kalm VgBah. 218 (1746; från Bohusl.).
-FÄKTANDE. (†) sjöstrid. Ekeblad Bref 2: 25 (1657). Brask Pufendorf Hist. 169 (1680).
-FÄKTNING. (numera föga br.) sjöstrid. Schmedeman Just. 935 (1685). Björkman (1889).
(1) -FÄLLNING. (i Finl.) sjösänkning. SPF 1848, s. 229. Smeds Malaxb. 234 (1935).
Ssg (i Finl.): sjöfällnings-företag. sjösänkningsföretag. SPF 1841, s. 314.
(13) -FÄNAD. (numera bl. tillf.) = -boskap. Linné Sk. 79 (1751).
(2) -FÄNKÅL. [jfr t. seefenchel, meerfenchel, eng. sea-fennel, nylat. foeniculum marinum] (†) (den vid västra o. södra Europas kuster växande) örten Crithmum maritimum Lin. Franckenius Spec. C 2 a (1638: Siöö Fennekål). Björkman (1889).
-FÄRD. färd till sjöss. Verelius Gothr. 77 (1664).
-FÄRDIG. särsk. fisk. till 4, om fiskeredskap (särsk. nät): färdig att användas i sjön. Malmbgt 1894, nr 39, s. 4 (om nät).
-FÄRGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har samma färg som insjö l. hav. KlädkamRSthm 1595 A, s. 14 a (om sammet).
-FÄSTE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjöbefästning l. sjöfästning. (Sedan man upptäckt att Kronstadts försvar var illa tillgodosett) har man sörjt för tillräckelig säkerhet .. för rikets (dvs. Rysslands) alla sjöfästen. AnderssonBrevväxl. 1: 292 (1857). Hufvudfästningen (dvs. Sveaborg) låg på Vargö, söder därom låg det starka sjöfästet Gustafssvärd. SvH 8: 282 (1905).
-FÄSTNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på ö(ar) l. vid kust belägen fästning (se d. o. 2 b) avsedd till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; förr äv. om sjöbefästning; i fråga om nutida förh. ofta ersatt av: kustartillerianläggning l. kustartilleribefästning. (Parlamentet i London gav) alle Gouverneurer på Siöfästningarne Befallning, at (osv.). Brask Pufendorf Hist. 162 (1680). För underhållande af förbindelse emellan Karlskrona och dess sjöfästningar har en ångslup blifvit färdigbyggd. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 15. Den stora sjöfästningen på Malta uthärdade (under 2:a världskriget) en treårig fruktansvärd belägring. GHT 1945, nr 217, s. 10.
-FÖRBINDELSE. förbindelse (se d. o. 1 c) till sjöss; äv. konkretare, om kommunikationsled till sjöss. Mankell Krigsm. 1: 484 (1865; konkretare). Svensén Världsv. 52 (1908).
-FÖRBUND.
1) av sjöstater bildat förbund (se d. o. 4 a). NF 8: 269 (1884).
2) (numera bl. tillf.) av sjöfarare bildat förbund (se d. o. 6 b). Sparre Frisegl. 3: 414 (1832).
-FÖRDELNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om Svenska krigsmannasällskapets (sedermera Krigsvetenskapsakademiens) avdelning för sjökrigsvetenskap; i sht i sg. best. KrigsmSH 1804, Stadg. s. 9.
(13) -FÖRE. (släd)före på tillfrusen sjö l. tillfruset hav. VDP 1745, s. 129.
-FÖRFAREN, p. adj. = -erfaren. RP 10: 600 (1644; om amiral).
(1) -FÖRGRENING. konkret, om förgrening av insjö. Hedin Asien 2: 183 (1903).
-FÖRHÅLLANDE. i pl., om förhållanden som råda till sjöss. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 80.
-FÖRHÖR. jur. av offentlig myndighet (särsk. rådhusrätt l. svensk konsul) anordnat förhör för utredande av svårare olycka som drabbat (person l. last ombord på) fartyg. Lang FinlSjör. 1: 289 (1890).
Ssg: sjöförhörs-protokoll. jur. SjöfSäkKommBet. 2: 74 (1910).
-FÖRKLARING. jur. av fartygsbefälhavare inför offentlig myndighet (särsk. rådhusrätt l. svensk konsul) avgiven redogörelse för olycka som drabbat (person l. last ombord på) fartyg; äv. om dokument innehållande sådan redogörelse l. om förrättning varvid sådan redogörelse avgives (o. kompletteras med utsagor av medlemmar av fartygets besättning); jfr -protest. GT 1788, nr 9, s. 4. Sjöförklaring å utrikes ort skall författas på Swenska språket, der så ske kan. SFS 1864, nr 22, s. 14. Sjöman, vilkens närvaro vid sjöförklaring påkallas, (äger) icke påfordra avmönstring, förrän sjöförklaringen avgivits. Därs. 1933, s. 1275. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om erkännande av misslyckande. Finland är för stolt öfver sin bildning för att i en så vigtig del deraf, som den dramatiska konsten ofelbart är, afgifva sin sjöförklaring eller framställa sig såsom insolvent. Cygnæus 6: 44 (1853).
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. [jfr fr. fortune de mer] jur. om sådan förmögenhet (bestående av fartyg o. intäkter av frakt, stundom äv. av det på fartyg lastade godset m. m.) ur vilken fordringsägare har att söka betalning för sjöfordringar. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 68.
-FÖRSVAR. (rikes o. d.) försvar mot anfall till sjöss l. från sjön; äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för den del av ett rikes krigsmakt som är avsedd för sådant försvar, marin (jfr -vapen 2). PH 13: 386 (1786; konkretare). BtRStP 1865—66, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 2.
Ssgr: sjöförsvars-departement. departement (se d. o. 1 a) för handläggande av ärenden rörande sjöförsvar; i sht i sg. best.; dels om sv. förh. 1840—1920, dels om utländska förh. SFS 1840, nr 14, s. 3. Harlock (1944; om engelska förh.).
-minister. om chef för sjöförsvarsdepartementet; jfr sjö-minister. SydsvD 1870, nr 1, s. 3 (om danska förh.). Östergren (1939; om ä. förh.).
-portfölj. (numera bl. tillf.) bildl., om statsrådsämbete l. ministerbefattning som är knuten till sjöförsvarsdepartement; jfr sjöministers-portfölj. Reuterdahl Mem. 329 (1860).
-ärende. BtRStP 1853—54, IV. 1: nr 152, s. 11. —
-FÖRSÄKRA. [jfr -försäkring] försäkra (fartyg l. last o. d.) mot förlust l. skada under (l. i anslutning till) sjötransport; äv. abs.: ta sjöförsäkring(ar). Strindberg RödaR 76 (1879). NF 14: 1178 (1890; abs.).
-FÖRSÄKRARE. [jfr -försäkra] person (l. anstalt) som meddelar sjöförsäkring; jfr -assuradör. EkonS 2: 673 (1902).
-FÖRSÄKRING. [jfr t. seeversicherung] försäkring (av fartyg l. last o. d.) mot förlust l. skada under (l. i anslutning till) sjötransport; jfr -assurans, -transport-försäkring. Flintberg Lagf. 4: 394 (1801). HandInd. 199 (1926).
Ssgr: sjöförsäkrings-aktiebolag. jfr -försäkrings-anstalt. SjöförsäkrABGauthiod 19 (i handl. fr. 1863).
-anstalt. (aktie)bolag l. förening som meddelar sjöförsäkring. SKL (1850).
-bolag. jfr -försäkrings-anstalt, sjöassekurans-kompani o. sjöassurans-kompani. SFS 1826, SärskBl. s. 129.
-förening. jfr -försäkrings-anstalt o. sjöassurans-förening. BetKomSjölag. 1878, s. 111.
-givare. jfr -försäkrings-anstalt. ASvSjöförsäkrPlan Titelbl. (1891).
-man. person som yrkesmässigt sysslar med sjöförsäkring. AB 1911, nr 331, s. 1.
-mål. jur. jfr mål, sbst.2 1. Flintberg Lagf. 3: 219 (1799).
-plan. [jfr nor. sjøforsikringsplan] (av sjöförsäkringsgivare utarbetad) plan angivande de allmänna villkoren för sjöförsäkring. BetKomSjölag 1887, Mot. s. 171.
-rätt. 1) jur. om den gren av rättsordningen o. rättsvetenskapen som rör sjöförsäkring. BetKomSjölag 1887, Mot. s. 171. 2) (förr) om sjöförsäkringsöverrätten. Flintberg Lagf. 4: 351 (1801).
-rörelse. Lang FinlSjör. 2: 143 (1910).
-sällskap. jfr -försäkrings-anstalt, sjöassekurans-sällskap o. sjöassurans-sällskap. AdrKalSthm 1865, Adr. 2: 21.
-verksamhet. NordSjöfMötFörh. 1897, s. 81.
-överrätt. i sg. best., om en 1750—1866 verksam domstol som (ss. sista instans) dömde i sjöförsäkringsmål; jfr -försäkrings-rätt 2, sjöassekurans-överrätt, sjöassurans-överrätt o. försäkrings-rätt 1. Flintberg Lagf. 3: 84 (1799).
-FÖRVALTNING. särsk. (om förh. 1803—1878) i sg. best., om förvaltningen av sjöärendena (se -ärende 2). SC 1: 228 (1820).
-GALANT. (†) sjöman som uppvaktar en kvinna l. kvinnor; jfr galant, sbst. 1. Wallenberg (SVS) 1: 274 (1771).
-GAMMAL. (†) om brännvin: som transporterats till sjöss (o. därav fått bättre kvalitet); jfr -rullad. Tiden 1848, nr 277, s. 4. SvT 1852, nr 14, s. 3.
(13) -GAST, sbst.1 (numera nästan bl. i skildring av ä. föreställningar) illasinnat spöke med hemvist i insjö l. hav (äv. tänkt ss. gengångare av person som drunknat); äv. om ilandflutet lik av drunknad; jfr -vrak 2 o. gast, sbst.1 Sjögastarnes spökerier på det öppna vilda hafvet. Sparre Frisegl. 2: 117 (1832). Hagberg DödGäst. 585 (1937; om gengångare l. ilandflutet lik).
-GAST, sbst.2 (ngt vard.) sjöman, sjöbuss; förr äv.: kapare l. sjörövare; jfr gast, sbst.2 Nordberg C12 2: 633 (1740; om kapare). Utrikes plågades .. (Sv. år 1398) af sjögastar och inrikes af stråtröfware. Lagerbring 1Hist. 3: 743 (1776). (J. L. Runebergs broder) Viktor var en rask och glad äkta sjögast. Runeberg AntRunebg 167 (c. 1878). särsk.
a) [möjl. delvis med anslutning till -gast, sbst.1, o. gasta] nedsättande, om högljudd l. bråkig l. obelevad l. ovårdad sjöman; jfr -gasteri. Wi (män) skulle see ut, som de wärsta siö-gastar (om vi skulle leva utan kvinnligt sällskap). Dalin Arg. 1: 186 (1733, 1754). Sjögast .. säjs skämtvis för Sjöman, och i synnerhet om en som rustar el. är bullersam. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) om förh. 1717—1719) i uttr. Roslags sjögastars regemente, ss. benämning på ett 1717 av fyra halva båtsmanskompanier från Roslagen bildat sjöregemente, Ölands sjögastars regemente, ss. benämning på ett 1717 av Ölands o. Gotlands båtsmanskompanier bildat sjöregemente. KBrev 3/7 1717.
Ssg: sjögaste-regemente. (om förh. 1717—1719) om Roslags sjögastars regemente l. Ölands sjögastars regemente; jfr -gast b. Rhyzelius Ant. 83 (c. 1750). Norra och Södra Roslags sjögaste- samt Ölands sjögasteregemente. SvFlH 2: 90 (1943).
-GASTERI. [till -gast, sbst.2 a] (†) för sjögast kännetecknande obelevat uppträdande (som i sht utmärkes av högljuddhet o. svordomsspäckat tal). Sparrman ÅmVetA 1790, s. 28; jfr BL 4: 216 (1838).
(13) -GATA. [fsv. siogata, gata som löper ned till en strand]
1) gata (se d. o. 2) som löper ned till en strand l. längs med en strand; numera i sht i sg. best., ss. namn på trafikled i stad. HFinSkolvH 1: 350 (c. 1650).
2) (†) = -gatt; anträffat bl. i pl.; jfr gata 3. Röding 2: 549 (1796). ÖoL (1852).
(13) -GATT. (mera tillf.) = gatt 3; jfr -gata 2. Östergren (1939).
-GRUND, sbst.1 r. l. m. (†)
1) till 1, om insjös botten; jfr grund, sbst.1 I 1. Tiselius Vätter 1: 31 (1723).
2) till 2, om ytan av hav med tanke på att ngt höjer sig däröver. Med fredadt majestät från sjögrunden, som skälfver (till följd av storm), / Hans (dvs. Neptunus') hjessa lyfter sig. Wallin (SVS) 1: 471 (1807; lat. orig.: caput extulit unda).
(13) -GRUND, sbst.2, n. ((†) r. l. m. Dähnert (1784), Möller (1807)). (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.3) i insjö l. hav. (Sju gatlopp) ware .. then undergifwen, som .. (för att förorsaka skeppsbrott) bortrifwer och tager the lagde wettar och wisare utaf Siö-Grunden och Stranden. Schmedeman Just. 1490 (1697); jfr SPF 1857, s. 422. Sahlstedt (1773).
(13) -GRUS. grus i (l. vid stranden av) insjö l. hav. TT 1899, Byggn. s. 132.
(13) -GRYNNA. särsk. (†) om jord som varit sjöbotten. Broman Glys. 1: 327 (1707). Siö-grynda, eller then jord, som i forna tjder legat under watn. Därs. 3: 26 (c. 1730).
-GRÅ. jfr -blå. Benedictsson o. Lundegård 275 (1888; om ögon).
-GRÄNS.
1) geogr. till 1, i sg. best., ss. benämning på en (i stort sett parallellt med kusten gående) linje som avgränsar det område inom vilket de norrländska floderna bilda sjöar från det (intill kusten belägna) område inom vilket de icke göra det. Læstadius UppodlLappm. 6 (1824).
2) till 13, om gräns som går genom insjö l. hav (särsk. om den yttre gränsen för en stats yttre territorialvatten, territorialgräns); motsatt: landgräns. RARP 12: 325 (1678). Sveriges sjögräns ligger 4 nautiska mil (7,408 m.) från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär. 2NF 7: 1416 (1907).
(13) -GRÄS. [jfr t. seegras, meergras, eng. sea-grass] benämning på gräs l. mer l. mindre gräsliknande växter som växa vid l. i insjöar l. hav (särsk. dels om växt av släktet Zostera Lin., bandtång, dels om växten Potamogeton crispus Lin., krusnate); ofta koll. l. ss. ämnesnamn (äv. om material bestående av torkade delar av sådana växter, särsk. dels om bl. a. till stoppning av madrasser o. dyl. o. till emballage använd torkad bandtång, dels om ett till flätning av korgmöbler o. d. använt material bestående av tågor av ostasiatiska arter av släktet Cyperus Lin. l. släktet Scirpus Lin.). Sigfridi I 4 a (1619). Franckenius Spec. C 2 b (1638; om den på havsstränder växande örten Armeria maritima (Mill.) Willd., strandtrift, gräsnejlika). Tillandz C 1 b (1683; om krusnate). Siö- och kärrgräs böra ingalunda försummas (ss. kreatursfoder vintertid), nemligen Wasz, Tång, Agh, m. fl. Bergius Underr. 3 (1781). Aspegren BlekFl. 1 (1823; om art av släktet Zostera Lin.). Ekenberg (o. Landin) 76 (1888; använt till stoppning av bolstrar o. d.). Hallfåtölj av sjögräs. SvD(A) 1927, nr 346, s. 7. Enhalider .. (dvs.) en intressant biologisk växtgrupp, omfattande de egentliga s. k. sjögräsen, d. v. s. sådana i havet levande och helt nedsänkta växter, som växa på lera, sand, slam eller annan lös botten. 3NF 6: 868 (1927).
Ssgr: sjögräs-bevuxen, p. adj. bevuxen med sjögräs. Ekelund Dist. 48 (1918).
-fåtölj. Östergren (cit. fr. 1933).
-madrass. GHT 1897, nr 88 B, s. 3.
-sits. stolsits av sjögräs. SvD(A) 1925, nr 37, s. 1.
-soppa. (om utländska förh.) soppa tillredd på sjögräs. Fridner Ensam 40 (1929).
-äng. om sådant område på havsbotten som utmärkes av rik vegetation av sjögräs. Östergren (1939).
-GRÖN.
1) som har den (blå)gröna färg som (under vissa väderleksförhållanden) utmärker insjöar o. hav; i n. sg. obest. äv. substantiverat, ss. benämning dels på ifrågavarande färgnyans, dels på färgämne som har l. ger sådan färg. KlädkamRSthm 1602 E, s. 156 a (om kläde). Måla med sjögrönt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hafvets tunga blå har gått öfver i lättaste sjögrönt. Nyblom Österut 21 (1908). särsk. i anv. motsv. grön, adj. 1 c. Hennes Nåd .. blef nu sjögrön .. af ondska och harm. Knorring Ståndsp. 1: 100 (1838). Han .. såg honom rätt in i ögat med en lång, sjögrön, falsk blick. Strindberg RödaR 23 (1879).
2) (tillf., skämts.) omogen l. outvecklad; jfr grön, adj. 3, 6 a. Hjältinnan i senaste skiljsmässoskvallret exponerar sina långt ifrån sjögröna behag i senaste modeskapelsen. Carlsson HelaSthm 374 (1912).
-GRÖNA. (†) sjögrön färg, sjögrönt; jfr celadon 2. Lind (1738). Möller (1755).
-GUBBE.
1) (mindre br.) till 13, om mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i insjö l. hav o. visar sig i gestalt av en gubbe; jfr -karl 2. Krohn SkandMyt. 46 (1922).
2) (mera tillf.) till 3, om gammal sjöman. Martinson Kap 152 (1933).
(13) -GUD. gud som tänkes bo i (o. härska över) insjö l. hav. Kankel Hemmersam 57 (1674).
(13) -GUDINNA. jfr -gud. Swedenborg RebNat. 1: 27 (1719).
(1) -GULL, äv. (numera föga br.) -GULD. (-guld 1896. -gull 1900 osv.) [växten har guldgula blommor] bot. (den bl. a. i insjöar förekommande, i Sv. dels ss. prydnadsväxt odlade, dels förvildade, näckrosliknande) växten Nymphoides peltata (S. G. Gmel.) O. K.; ngn gg äv. om sjögullssläktet. ELönnberg i SvFiskT 1896, s. 129. 2NF 38: 325 (1926; om släktet).
Ssg: sjögulls-, äv. sjögull-släkte(t). bot. släktet Nymphoides Hill. ArkBot. II. 1: 26 (1904).
(2) -GURKA. [jfr t. seegurke, eng. sea cucumber; djuren leva i hav o. likna gurkor] i sht zool. djur av den till tagghudingarna hörande klassen Holothuroidea (av vars arter några i vissa länder användas till föda); i pl. äv. om denna klass; jfr -blåsa 1, -korv, -pung 1, -spöke 2 slutet, havs-gurka o. trepang. Wahlström Zool. 209 (1868; i pl., om klassen). FoFl. 1937, s. 172.
Ssgr (om utländska förh.): sjögurks-fiskare. Fridner Idriess AustrDjung. 155 (1938).
-fiske. Fridner Idriess AustrDjung. 258 (1938).
(2) -GUST. (†) stark havsvind. Œdman Bahusl. 63 (1746).
(1) -GYTTJA. i sht geol. grönaktig jordart bildad i insjö av bottenfällt plankton o. fina fragment av högre växter, planktongyttja. Rålamb 13: 13 (1690).
-GÅENDE, p. adj. [jfr eng. sea-going] sjöt. o. sjömil.
1) om fartyg l. flotta o. d.: som användes vid l. är lämpad för färd i öppen sjö; äv. i utvidgad anv., särsk. dels om försvar(sgren) o. d.: baserad på fartyg som äro lämpade för färd i öppen sjö, dels om egenskap hos fartyg: som visar sig vid färd i öppen sjö, dels om övning med fartygs besättning: som äger rum i öppen sjö. KBrev 15/5 1849. Under de första årtiondena efter 1814 års fred följde kanske ej någon egentlig lyftning för det sjögående vapnet, men otvifvelaktigt ett nedåtgående af skärgårdsvapnet. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 8. Då vi (enligt ett förslag angående sjöstridskrafterna) .. icke ega något sjögående försvar, så riskerar fienden naturligtvis icke det ringaste af att sprida sig. NDA 1875, nr 269, s. 2. (Pansarkryssaren) Fylgia besitter synnerligen goda sjögående egenskaper. VFl. 1907, s. 160. Sjögående övningar. Försvarsfrågan 238 (1913).
2) om person l. personal: som tjänstgör till sjöss; äv. (i sht sjömil.) i utvidgad anv., dels om tjänst: som fullgöres till sjöss, dels om befäl: som utövas till sjöss. BtRiksdP 1900, 5Hufvudtit. s. 9. Sjögående staber. VFl. 1926, s. 46. Roland Engdahl (stridsutbildade besättningen) under sitt sista sjögående befäl på ”Göta Lejon” 1964. DN 1967, nr 24, s. 11. Trots sina många år bakom chefsskrivborden behåller .. (den förutvarande sjöofficer som blivit tullgränschef) den gamla svaghet för sjögående tjänst, som (osv.). Därs.
-GÅNG. [fsv. sioganger (i bet. 1 o. 3)]
1) (†) till 3, om rätt att förfoga över strand vid insjö l. hav, tillgång till sjö. Hemingh j Säby sampt Wäsby och Råda bönder beklagade sigh, at Wälbyrdigh Truls Palneson til Raffnäs, hafuer nedhriffuit theras Siöboodar och Båth huss wedh Raffnäs landh .. och nu will förhindra och förneka them thär sin Siöögångh. BjörkekDomb. Valborgsmässoting. 1603.
2) (†) till 3, i uttr. öppen sjögång, om förhållandet att (l. period då) insjö l. hav går (se gå I 3 f slutet) öppen (öppet). Han hade icke kunnat fått tilfelle hwarken i wintras, eller wid öpen siögång få .. (paketet) nedersändt. VDAkt. 1783, nr 425.
3) till 5, om förhållandet att det går (större) vågor på insjö l. hav (till följd av vindens inverkan); äv. konkretare, om enskilt fall då sådant förhållande föreligger; äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för själva vågorna; jfr -fall 4, -hävning, -kastning, -sättning, sbst.2 1. G1R 23: 79 (1552). Masterne och tunnorne wore uthi en stoor siögång om hwar annan mängde och wältradhe. KamKollP 2: 45 (1640). Då skönjer han (dvs. en fågel) gossen, bland spillror och vrak / Å lugnande sjögången drifvas. CFDahlgren 1: 192 (1815). Det var klart väder men rätt stark sjögång. Lagergren Minn. 3: 187 (1924).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 3; särsk. dels om förhållandet att ett fordons gång är gungande (äv. i uttr. gå sjögång, om fordon: gå gungande, gunga fram), dels om förhållandet att ngn är berusad o. går ostadigt; jfr -hävning slutet. Dyningarne efter krigets stora sjögång spökade mycket länge. Carlén Skuggsp. 2: 347 (1865). Arbetsförmannen .. kommer stagad och treflig och i börjande sjögång ned till sitt arbetslag i Stadsgården. Strix 1903, nr 20, s. 5. Slädarne gå sjögång öfver sten och stock. Engström Lif 60 (1907). särsk. (i vissa trakter) ss. benämning på en lek varvid de i två lag uppdelade deltagarna mellan sig hålla en filt, på vilken en boll ligger, o. gm att vicka på filten, söka få bollen att rulla så att den träffar ngn. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 100 (1950; från Västmanl.).
(3, 5) -GÅNGARE. (föga br.) sjöbåt (se d. o. 3) l. sjöfartyg (se d. o. 2). Den kinesiska junken . är en dålig sjögångare. 2NF 14: 40 (1910).
(13) -GÅRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (med kaj, sjöbodar o. d. försedd) tomt l. gårdsplan o. d. som gränsar intill insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.; äv. om (en invid en sådan tomt osv. belägen, av pir o. d. skyddad) hamn. 3SthmTb. 2: 143 (1597). Tvenne runda flyglar eller bryggor af huggen sten med balustrader uppå skola utskjuta, som likt tvänne moler formera och innesluta en oval sjögård .. hvari de kungliga fartygen kunde ligga säkra för stormväder och sjösvall. Böttiger Drottnh. 112 (i handl. fr. 1726). På Norremalm .. är et nybygt Stenhus .. samt instängd Sjögård och Lastage-Brygga .. at kjöpa. PT 1758, nr 10, s. 4. Sjögård .. (dvs.) Gård eller tomt som går ned till sjön el. ån hvarvid den ligger. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-GÅS. (†)
1) grågås. Lönnrot 1: 1055 (1874).
2) (den vid insjöar l. hav levande) fågeln Pelecanus onocrotalus Lin., vanlig l. vit pelikan. Forsius Phys. 162 (1611).
3) mås. Serenius (1734; under sea-mew).
(2) -GÄDDA. [jfr t. seehecht, meerhecht]
1) (†) saltsjögädda. (T.) Seehecht .. (sv.) sjö- el. hafsgädda; äfv. ett slags torsk, (lat.) gadus merlucius. Wikforss 2: 581 (1804).
2) (i vissa trakter) havsfisken Merluccius merluccius Lin., kummel. Lilljeborg Fisk. 2: 122 (1886; från Bohusl.).
(13) -GÄRDE. gärde (se d. o. 3) som gränsar intill insjö l. hav. Åhstrand Öl. 89 (1768).
-GÄSTGIVARE ~0200. (förr) person som hade myndigheternas uppdrag att mot betalning tillhandahålla resande husrum, mat o. båtlägenhet. Östergren (cit. fr. 1918).
-GÄSTGIVERI3~0102 l. 10104. (förr) inrättning l. lokal (gård) där mot betalning husrum, mat o. båtlägenhet tillhandahölls åt resande. Sthm 3: 148 (1897).
(13) -HAGE. jfr -gärde. Rääf Ydre 1: 31 (1856).
-HAJ. (vard.) om (erfaren) sjöman. Mellin Nov. 1: 298 (1846, 1865).
(5) -HAJNING. (numera föga br.) sjöt. = hajning, sbst.2 2. Klint KustÖstersjön 36 (1815).
(13) -HAMN. [jfr t. seehafen] (vid insjö l. hav belägen) hamn dit sjögående fartyg kunna gå in. Gustaf II Adolf 312 (1629).
(2) -HAND. [jfr t. seehand; korallkolonien liknar en hand] (†) koloni av (det bl. a. i Skagerack o. Kattegatt förekommande) koralldjuret Alcyonium digitatum Lin., fingerkorall, död mans hand; äv. om det i Medelhavet förekommande koralldjuret A. palmatum Pall.; jfr -träd 1 slutet. Nemnich Naturg. 1: 167 (1793; om A. palmatum). SD 1892, nr 248, s. 3.
-HANDEL. handel som idkas i samband med transport av varor sjöledes. AOxenstierna 4: 566 (1629).
Ssg: sjöhandels-stad. Sundström Hellwald HNord. 365 (1881).
-HANE.
1) [jfr t. seehahn, meerhahn, nylat. gallus marinus samt fr. coq, span. gallo, port. peixe-galo; fiskens främre ryggfena liknar en tuppkam] (numera föga br.) zool. till 2: havsfisken Zeus faber Lin., sanktepersfisk. Linné MusReg. 67 (1754). 2SvUppslB 25: 260 (1953).
2) [jfr nylat. gallus marinus samt port. peixe-galo; fisken erinrar om den under 1 nämnda] (†) till 2, = silver-skrabba. Linné MusReg. 67 (1754).
3) [jfr mlt. sēhane, t. seehahn, eng. sea-cock; om anledningen till benämningen jfr -tupp b] (†) till 2: havsfisken Trigla pini Bl., rödknot; äv. i uttr. röda sjöhanen. Linné SystNat. 53 (1740). Röda sjöhanen. Rebau NatH 1: 551 (1879).
4) [jfr ä. d. søhane, mlt. sēhane; med avs. på senare ssgsleden jfr hane, sbst.1 1 c] (†) till 3: sjörövare, kapare, fribytare; äv.: person med erfarenhet av krigföring till sjöss. Hwar i offwerkome kunde någre rethsinnige och forfarne krigxlewde och besynnerlige the rette sziöhaner Thå lather them eder icke vngå vtan tilseija them en redelig besoldung. G1R 11: 86 (1536). Berch PVetA 1766, s. 13 (om medeltida danska förh.).
-HANTVERK. (†) sjömansyrke. SvMerc. 1763, s. 589 (1761).
(2) -HARE.
1) (†) sälen Erignathus barbatus nauticus Pall. (underart av släktet Erignathus barbatus Erxl., storsäl). Norling Hartwig LifvNord. 1: 112 (1859; t. orig.: Seehase). jfr: Shiälen medh sijne kwthar är allom wäl kunnogh. .. Till thetta slaghet .. höra och Siödraken, Siöfalken, Siöharan, och flere sådanne, them man icke i synnerhet weet beskrifua. Forsius Phys. 155 (1611; bet. oviss).
2) [jfr lat. lepus marinus; snäckan har på huvudet två flikar som likna haröron] zool. snäcka av den i hav levande familjen Aplysiidæ (särsk. om arten Aplysia depilans Lin.); äv. (i sg. l. pl.) om släktet Aplysia Gmel.; i pl. äv. om familjen Aplysiidæ; jfr -kanin. Retzius Djurr. 103 (1772). Rebau NatH 1: 710 (1879; i sg., om släktet). (Stuxberg o.) Floderus 3: 469 (1904; om Aplysia depilans). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet). DjurVärld 4: 390 (1963; i pl., om familjen).
3) [jfr nylat. lepus pelagicus] (†) (den i Sargassohavet levande) snäckan Scyllæa pelagica Lin.; jfr -hare-valp, -valp 1. Osbeck Resa 306 (1752, 1757); jfr VetAH 1803, s. 323. Linné MusReg. 56 (1754).
4) [jfr t. meerhase] (†) havsfisken Cyclopterus lumpus Lin., sjurygg. Wikforss 2: 128 (1804).
Ssg: sjöhare-valp. (†) till -hare 3, = -hare 3. VetAH 1803, s. 323, 325.
-HARPAD, p. adj. (förr) om stenkol l. stenkolsstybb: som transporterats till sjöss o. harpats på redden i samband med omlastning i pråmar l. läktare. TLev. 1899, nr 20, s. 1 (om ångkol). Dagen 1915, nr 347, s. 6 (om stybb).
-HASARD. (†) i uttr. stå sjöhasard, löpa den risk som är förenad med sjötransport. Stiernman Com. 4: 596 (1684).
(1) -HAVRE. (†) (det bl. a. i insjöar i Nordamerika växande) gräset Zizania aquatica Lin. (vars frukter förr insamlades av vissa indianstammar), vattenris. Kalm Resa 3: 500 (1761).
-HERRAVÄLDE~0020. herravälde (se d. o. 1) till sjöss. 2NF 29: 767 (1919).
-HERTIG. (†) befälhavare över en örlogsflotta, ledare av krigsföretag till sjöss; jfr -amiral o. hertig 1. Rudbeck Atl. 3: 686 (1698; i pl., om Näcken o. Minerva).
-HISTORIA.
1) om (den gren av den historiska vetenskapen som behandlar) sjöfartens (o. sjökrigens) historia o. sjöväsendets utveckling (under viss tid l. i visst land l. rörande viss fartygstyp o. d.). Det vakraste tideskifte af vår Svenska Siö-Historia, .. (näml.) Erich XIV:s åtta åriga regerings tid. 1VittAH 4: 133 (1783). Segelfartygens sjöhistoria. SvGeogrÅb. 1948, s. 225. Studier i 1500-talets krigs- och sjöhistoria. HT 1950, s. 190.
2) skriftligt arbete i vilket sjöhistoria (i bet. 1) behandlas. Ehrensvärd PVetA 1766, s. 4.
-HISTORIKER. person som bedriver studier l. forskningar i sjöhistoria (se d. o. 1). NArgus 1928, s. 24.
-HISTORISK. som utgör l. tillhör l. har avseende på l. sysslar med sjöhistoria (se d. o. 1). TSjöv. 1837, s. 65 (1836; om avdelning inom Örlogsmannasällskapet).
-HITT. (†) sjöfynd. HT 1896, s. 75 (c. 1650).
-HJÄLTE.
1) (i sht i högre stil) till 3: hjälte som utmärkt sig i sjöstrider. Schönberg Bref 2: 369 (1778).
2) (skämts., numera bl. tillf.) till 3, 5, om person som tål sjön väl (o. icke blir sjösjuk). Tersmeden Mem. 4: 202 (1764).
-HJÄRTA. (numera bl. tillf.) om sjömans hjärta. Wallenberg (SVS) 1: 277 (1771).
(13) -HOLME. (numera bl. tillf.) holme (se d. o. 2). IErici Colerus 1: 389 (c. 1645). PT 1900, nr 191 A, s. 4.
(2) -HORISONT. [jfr eng. sea-horizon (i bet. 1)]
1) i sht sjöt. havshorisont (se d. o. 1); jfr -kant 2. AOxehufwud hos Harris Brit. 144 (1837).
2) (†) i uttr. artificiell sjöhorisont, artificiell horisont (se d. o. 2 c). KrigVAH 1848, s. 39.
(2) -HORS. [senare ssgsleden syftar på likhet med en bevingad häst] (†) (fisk av) det i Indiska oceanen o. Stilla havet förekommande släktet Pegasus Lin. (pegasfiskar); särsk. om arten Pegasus draco Lin., havsdrake. Retzius Djurr. 69 (1772). Björkman (1889).
(1) -HUMLE. (†) (den bl. a. på insjöars stränder växande) busken Myrica gale Lin., pors; jfr -pors. Lindestolpe FlWiksb. 22 (1716).
-HUND. [jfr mlt. sēhunt (i bet. 1 a), t. seehund (i bet. 1 a, b o. 3), meerhund (i bet. 1 b), eng. sea-dog (i bet. 1 a, b o. 3), sea-hound (i bet. 1 b), lat. canis marinus (i bet. 1 a, i nylat. äv. i bet. 1 b)]
1) till 13, ss. benämning på olika i insjöar l. hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en hund; numera bl. i a o. b. (Bladh o.) Hornstedt 115 (1783; om ett på Java fångat sjödjur av okänd art). särsk.
a) [djurens läte erinrar om en hunds] i sht zool. säl (av familjen Phocidæ inom underordningen Pinnipedia); i pl. äv. om familjen Phocidæ (egentliga sälar) l. underordningen Pinnipedia (säldjur); jfr -kalv, sbst.1 2 a, -ko 2 d, -varg 1 a o. säl-hund. Schroderus Comenius 168 (1639). 2NF 28: 84 (1918; i pl., om underordningen). 2SvUppslB 28: 743 (1954; i pl., om familjen).
b) (numera föga br.) ss. benämning på haj (särsk. om hajen Squalus acanthias Lin., pigghaj); jfr hund-haj. Hildebrand MagNat. 140 (1650). (Lat.) Sqvalus, (sv.) Haj, Wågfisk, Sjöhund, Sågfisk, Brugd. Brander NatH 30 (1785). OMagnus Hist. 4: 164 (1925).
2) (skämts.) till 3: hund som är van att färdas till sjöss. Rydberg Brev 1: 33 (1866).
3) till 3; om (erfaren) sjöman; jfr -kalv, sbst.1 3, -valp 2. Gosselman SNAmer. 2: 15 (1833).
4) till 3, i sg. best., ss. namn på fartyg. ArkliR 1566, avd. 2.
Ssgr (till -hund 1 a): sjöhunds-, äv. sjöhund-bössa. (förr) grovkalibrigt o. tungt gevär avsett för säljakt, sälbössa. Källström Jagt 99 (1850). Dalin (1854).
-skinn. sälskinn. BoupptSthm 1673, s. 1310 a. —
-HUSAR. (förr, skämts.) officer tillhörande skärgårdsartilleriet (med uniform liknande kavalleriets). VFl. 1928, s. 60.
(3, 5) -HUVUD. (†) oeg., ss. beteckning för förmåga att färdas till sjöss, i uttr. försöka sitt sjöhuvud, ge sig ut till sjöss, ha gott sjöhuvud, tåla sjön väl. Om ett par dar ha vi pratiquable seglation; våra köpmän ämna försöka sitt sjöhufvud. Topelius Fält. 4: 153 (1864). Det måtte ha varit något till duskväder (som trollen åstadkommit), när hvalfiskarna, som annars ha godt sjöhufvud, funno för godt att krypa till kojs en half mil ned i hafvet. Dens. Läsn. 7: 110 (1891).
(1) -HÅLA. (mera tillf.) om fördjupning i vilken en (uttorkad l. igenvuxen) sjö funnits; jfr -bädd 1. SvRike I. 2: 56 (1900).
-HÄR. (mera tillf.) om (här ombord på) örlogsflotta. Högberg Storf. 175 (1915; om forntida förh.).
-HÄRNAD. (i vitter stil) krigståg till sjöss, vikingatåg. Björner Kämp. Dedik. 1 (1737).
-HÄST. [jfr t. seepferd (i bet. 1, 3 a o. 6), meerpferd (i bet. 1, 3 a, c o. 4), eng. sea-horse (i bet. 1, 3 a, c o. 4)]
1) [djuret lever i insjöar o. vattendrag] (†) till 1: flodhäst; jfr -ko 2 a o. hav-häst 2. Schroderus Comenius 168 (1639). SvTyHlex. (1872).
2) (i vissa trakter) till 13; jfr -boskap o. hav-häst 1. Landsm. 6: XII (1886; från Närke).
3) till 2, om olika i hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en häst; utom i a o. c numera bl. ngn gg i skildring av ä. föreställningar. Forsius Phys. 154 (1611; om föregivet sjödjur som anges ha framdel som en häst o. bakdel som en fisk); jfr 4. OMagnus Hist. 4: 256 (1925; om föregivet sjödjur som anges ha hästhuvud o. klövar samt tvåkluven stjärt som en fisk); jfr 4. särsk.
a) (numera knappast br.) valross; jfr -elefant b, -ko 2 c. Rudbeck Atl. 3: 547 (1698). Cannelin (1939).
b) (†) om ett sydafrikanskt sjödjur, möjl. Arctocephalus pusillus Schreb., sydafrikansk pälssäl (jfr -björn 2). (I Taffelviken) låto esomofftast sigh see allehanda Siödiur, som Siöhäster, Siökoor, hwilka vthi alt wore som andre Hästar och Koor, vndantagandes att the hade inthet Håår, och theras Fötter som Siäle eller Gåsefötter, men Hästen hade Maan som een annan Häst, men nedan som Fisk. Kiöping Resa 10 (1667).
c) zool. om sådana fiskar tillhörande familjen Syngnathidæ (kantnålsfiskar) vilkas huvud är ställt i vinkel mot bålen o. liknar en hästs huvud; särsk. om fisk av (det i tropiska o. tempererade hav inhemska) släktet Hippocampus Leach (i pl. äv. om släktet Hippocampus l. om detta släkte jämte en grupp närstående släkten); jfr hav-häst 4, häst-fisk. Linc. (1640; under hippocampus). BonnierKL (1927; i pl., om grupp av släkten). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet Hippocampus). En särdeles skyddsformad och skyddsfärgad sjöhäst är den australiska flikfisken (Phyllopteryx eques A. Günther). DjurVärld 6: 343 (1962).
4) till 2, om fabeldjur som enligt de gamla grekernas (o. romarnas) föreställning levde i havet o. var skapat som en kombination av en häst o. en fisk, hippokamp; särsk. om bild l. skulptur o. d. föreställande sådant djur; jfr hav-häst 5. Karlson EBraheHem 227 (i handl. fr. 1668). Poseidon, havets härskare, brukar färdas fram över vågorna i en vagn, förspänd med sjöhästar. Grimberg VärldH 2: 168 (1927).
5) till 3, om en av gummi bestående leksak som liknar en häst o. som kan blåsas upp så att den flyter på vatten. SvD(A) 1924, nr 151, s. 10.
6) (i vitter stil, i sht i skildring av ä. nordiska förh.) till 3: fartyg; jfr beck-häst. Ling Gylfe 235 (1814).
(5) -HÄVNING. sjöt. abstr.: sjögång (se d. o. 3); stundom äv. konkretare, om enskilt fall då sjögång föreligger (äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för vågorna under sjögång l. om enskild sådan våg). VetAH 1799, s. 3. Tvifvelsutan komma vi under resans lopp att upplefva ännu argare sjöhäfningar (än på Nordsjön). Andersson Verldsoms. 1: 11 (1853). Regnbyar, dyning och hög sjö — det var mottagandet .. på Nordsjön. .. Men .. Sjöhäfningen lade sig, himmeln klarnade. Melander Långtur 5 (1896). Vågorna slogo över däcket, då ångaren slingrade i sjön med stark slagsida, och mellan sjöhävningarna kunde man se propellern sticka upp ur vattnet. SvD(A) 1930, nr 317, s. 3. särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -gång 4. De senaste dagarnas starka sjöhävning inom arbetarrörelsen (har) bekräftat tillvaron av även andra blindskär inom socialdemokratien än de bolsjevikiska korallbyggarna. SvD(A) 1931, nr 141, s. 5. Ideologier tagas i östern på ett helt annat allvar än i Västerlandet; de äro ingalunda endast en böljas skum, utan verkligen en våg, en sjöhävning därunder. Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 12 (1959).
(14) -HÖJD. (numera bl. tillf.) om (mer l. mindre) högt vattenstånd i insjö l. hav; jfr höjd 1 b. Gyllenius Diar. 42 (c. 1660).
(1) -HÖJNING. höjning av vattenståndet i en insjö (vid sjöreglering). TurÅ 1951, s. 238.
-HÖK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiskgjuse. VetAH 1801, s. 189.
(1) -HÖNA. [fågeln häckar företrädesvis i dammar o. insjöar] (†) fågeln Podiceps auritus Lin., svarthakedopping. Nemnich Naturg. 1: 1141 (1793). ÖoL (1852).
-HÖVDING. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om ledare av krigiskt företag o. d. till sjöss; särsk. dels om befälhavare över (flotta av) vikingaskepp, dels om ledare för sjörövare l. kapare o. d.; jfr -amiral, -hertig, -konung 2 b. 1VittAH 4: 184 (1783; om förh. under vikingatiden). SvFlH 1: 163 (1942; om Sören Norby).
(2) -IGEL ~i2gel, m. l. r.; best. -n; pl. -glar (Oldendorp, OMagnus). [jfr t. seeigel, meerigel; senare ssgsleden är t. igel (se igelkott)] (numera föga br.) = -igelkott. Oldendorp 1: 130 (1786; t. orig.: Seeigel). OMagnus Hist. 4: 253 (1925).
(2) -IGELKOTT. (†) sjöborre; jfr -igel. Wallerius Min. 382 (1747). Brander NatH 39 (1785).
-INGENJÖR.
1) [jfr span. ingeniero marino] (†) skeppsbyggmästare, skeppsbyggnadsingenjör. KrigVAT 1850, s. 93 (om spanska förh.).
2) (sedan 1950 officiell titel för) person med behörighet att (i befälsställning) handha skötseln av ett större fartygs maskiner (förr kallad: förste maskinist l. övermaskinist o. d.). UNT 1928, nr 10042, s. 4 (ss. föreslagen titel för maskinist av 1:a klass). SFS 1950, s. 1169.
Ssgr (till -ingenjör 2): sjöingenjörs-brev. behörighetsbevis för sjöingenjör. SFS 1950, s. 1169.
-examen. vid sjöbefälsskola: examen för blivande sjöingenjör. SFS 1950, s. 1169.
-klass. vid sjöbefälsskola: klass avsedd för blivande sjöingenjörer. SFS 1950, s. 1169.
-kurs. jfr kurs 7. SFS 1959, s. 1065.
-INGENJÖR-KÅR. (†) om kår med uppgifter motsvarande dem som tillkommo flottans konstruktionskår; anträffat bl. i sg. best.; jfr marin-ingenjör-kåren. KrigVAH 1844, s. 132 (om franska förh.).
(13) -INSEKT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) insekt som lever vid l. i insjöar l. hav; förr äv. allmännare, om kräftdjur med liknande levnadssätt. VetAH 1771, s. 43 (om ett slags i hav levande kräftdjur).
-INSTRUMENT. sjöt. instrument avsett för l. använt vid navigering, nautiskt instrument. BoupptSthm 12/7 1671.
(1) -INVIK. (†) (långsträckt) vik av insjö. Gadd Landtsk. 1: 224 (1773).
(13) -IS. is på insjö l. hav. Tiselius Vätter 2: 52 (1730). SP 1792, nr 134, s. 3 (på Kvarken).
(13) -ISBANA~020. sport. isbana (se d. o. 2) på insjö l. hav. IdrBl. 1935, nr 3, s. 5.
-JAKT. (†) sjöröveri, kaperi. (Sören Norby) brukade .. (under sin tid på Gotl. 1523—24) siöiacht, vptagandes all the köpmannskep han .. kunde öffuerkomme. Svart G1 77 (1561); jfr Tegel G1 1: 84 (1622).
(1) -JORD. lant. (åker)jord som varit insjös botten (men gm torrläggning gjorts tillgänglig för odling). NF 3: 1295 (1880).
-JOURNAL. (numera föga br.) (av befälhavare l. styrman förd) dagbok innehållande uppgifter om fartygs resa, skeppsdagbok, loggbok; jfr journal 1 a γ. Wargentin SvarPVetA 26/10 1768, s. 24. SFS 1867, nr 38, s. 12.
-JUNGFRU. [jfr t. seejungfer (i bet. 2 o. 3), meerjungfrau (i bet. 2), eng. sea-maid, mermaid (i bet. 2 o. 3)]
1) (†) till 1, = -fröken 1. Arnell Scott Sjöfr. 25 (1829).
2) till 13, ss. benämning på olika kvinnliga mytiska väsen som enligt folktron uppehålla sig i insjöar l. hav; särsk. om sådant väsen som tänkes skapat som en kvinna med fiskstjärt (ofta om bild o. d. av sådant väsen); jfr -fru 1, -fröken 2, -kvinna 1, -rå, -tärna, sbst.1 Sundström Huxley 339 (1874). Martinson Kap 82 (1933; om bild). särsk. bildl., om kvinna som i ett l. annat avseende motsvarar föreställningarna om en sjöjungfru. Sjöjungfrurna. Rogberg Boros (1957; boktitel; eng. orig.: The mermaids; om kvinnor som stå utanför vanliga mänskliga relationer).
3) [djuren leva företrädesvis i hav; honornas spenar erinra om kvinnors bröst] (†) till 2: djur av ordningen Sirenia, sirendjur; särsk. om Dugong dugong Erxl., dugong; jfr -fru 2, -ko 2 b, -kvinna 2. Holmgren Däggdj. 408 (1865). 1Brehm 1: 588 (1874; ss. förklaring av eng. seemaid; om dugong).
Ssg: sjöjungfru-släkte. (†) till -jungfru 3, i sg. best., om släktet Dugong Lacép., dugongsläktet. Holmgren Däggdj. 409 (1865).
-JUNGFRULIG~020, ngn gg ~200. [till -jungfru] (mera tillf.) motsv. -jungfru 2: som kännetecknar l. erinrar om en sjöjungfru. BonnierLM 1958, s. 160.
-KABEL. [jfr t. seekabel] (i fackspr.) kabel (se d. o. 2) avsedd att förläggas under vatten, vattenkabel; särsk. = kabel 2 slutet. TT 1897, M. s. 103. SoldISign. 1945, s. 37 (om kabel för trådsignalering).
Ssgr (i fackspr.): sjökabel-förbindelse. 2NF 28: 737 (1918).
-väsen(de). sammanfattande, om allt som har med utläggning o. användande av sjökablar att göra. 2NF 28: 737 (1918).
-KADETT.
1) mil. lärjunge vid undervisningsanstalt (l. på linje o. d.) avsedd att meddela sjömilitär utbildning (för officerstjänst); särsk. dels (om förh. 1756—1792) om lärjunge (på den för blivande sjöofficerare avsedda linjen) vid kadettskolan i Karlskrona, dels (om förh. 1792—1868) om lärjunge tillhörande sjöklass (se d. o. 1, 2) vid krigsakademien (krigsskolan) på Karlberg, dels om lärjunge vid sjökrigsskolan (i fråga om förh. 1867—1879 dock bl. om lärjunge tillhörande övre avdelningen, dvs. de två högsta klasserna, o. i fråga om förh. efter 1902 bl. om lärjunge på sjöofficerslinjen). Roman Holbg 207 (1746). När nu Cadet genomgådt första classen i öfre Scholan, så at dess skickelighet till wettenskaper och böijelse för siöwäsendet någorlunda utrönas kunnat .. så må han til Siö-Cadet hos Presidenten af Directeurerne (för kadettskolan i Karlskrona) föreslås. KBrevAmirKoll. 18/8 1761. Sjö-Cadetterne i Tredje Classen läsa Spheriska Trigonometrien. ReglKrAcad. 1799, s. F 1 b. Sjökrigsskolans lärjungar i öfre afdelningen benämnas Sjökadetter, men i den nedre Elever. SFS 1867, nr 38, s. 2. Extra kadett åtnjuter ombord å öfningsfartyg dietpenningar i likhet med sjökadett. Därs. 1901, nr 7, s. 6. Därs. 1915, s. 931 (på sjöofficerslinjen vid sjökrigsskolan).
2) (om ä. förh.) yngling som tjänstgjorde på handelsfartyg ss. ett led i utbildningen till sjöofficer l. befäl i handelsflottan; jfr kofferdi-kadett. Säfström Banquer. Oo 3 a (1754; på franskt handelsfartyg). 2NF (1916).
Ssgr (till -kadett 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): sjökadett-aspirant, se nedan.
-kår. om den kår som sjökadetterna vid en utbildningsanstalt utgjorde (numera motsvarat av: marinens kadettkår). BondP 7: 799 (1756).
-skola. Djurberg GeogrSmndr. 2: 423 (1778; om kadettskolan i Karlskrona).
-KADETT-ASPIRANT, äv. -KADETTS-ASPIRANT. (-kadett- 1897 osv. -kadetts- 1902) (förr) yngling som undergått inträdesexamen till sjökrigsskolan o. därefter deltog i sjöexpedition för att kvalificera sig för antagande ss. sjökadett. Wrangel SvFlBok 2 (1897).
-KALENDER. (†) = -almanacka. Siö-Calender För Åhr 1743. Celsius (1742; titel). SthmHCal. 1761, s. 2.
(1) -KALK. geol. kalk som avlagrats i insjö. JernkA 1832, Bih. s. 15. —
-KALV, sbst.1
1) (i vissa trakter) till 13; jfr -boskap. Kalm VgBah. 218 (1746; från Bohusl.). Landsm. VIII. 3: 129 (1899; från Skåne).
2) till 13, ss. benämning på olika i insjöar l. hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en kalv.
a) [jfr t. seekalb, meerkalb, eng. sea-calf, lat. vitulus marinus] (numera föga br.) säl; jfr -hund 1 a, -ko 2 d, -ko-kalv 2, -oxe 2 a. VarRerV 55 (1538). König LärdÖfn. 6: 4 (1747; om Pusa hispida Schreb., vikare). Scheutz NatH 55 (1843; om Phoca vitulina Lin., knubbsäl). OMagnus Hist. 4: 171 (1925).
b) (†) = -svin 2. Isogæus Segersk. 1099 (c. 1700).
c) [jfr t. wasserkalb, nylat. vitulus aquaticus] (†) (den i sötvatten levande) masken Gordius aquaticus Lin., tagelmask. Linné MusReg. 92 (1754).
3) (†) till 3, om sjöman; jfr -hund 3. SthmFig. 1845, s. 238.
(2) -KALV, sbst.2 [fsv. siokalver] zool. manet; särsk. (o. numera bl.) om maneten Aurelia aurita Lin., öronmanet. Forsius Phys. 164 (1611). 3NF 13: 773 (1930; om öronmanet). jfr kalott-, klock-, klot-, lys-, manet-sjökalv.
-KAMP. jfr -strid. SvH 8: 240 (1905).
-KAMPANJ. (numera bl. i skildring av ä. förh.) av örlogsfartyg l. (avdelning av) örlogsflotta företagen sjöexpedition. RARP 16: 328 (1697). Till en längre tids sjökampanj voro ledungsskeppen icke tjänliga. SvFlH 1: 24 (1942).
-KANAL. (i fackspr.) kanal (se d. o. 2 b) avsedd för sjögående fartyg. 2UB 9: 432 (1905).
(2) -KANIN. (föga br.) sjöhare (se d. o. 2). Holmsen KanarSolv. 44 (1964).
-KANON. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanon avsedd att användas ombord på fartyg, fartygskanon, skeppskanon; jfr -stycke 2. Möller (1790). KatalFlottUtst. 1897, s. 25 (om kanon konstruerad 1708).
-KANT. (sjö- 1593 osv. sjös- 1713) [jfr mlt. sēkante, sēkant (i bet. 3)]
1) till 13, om strandlinje tänkt ss. gräns mellan (vattnet i) insjö l. hav o. fast land (särsk. i sådana uttr. som ligga (nere) i l. vid sjökanten, om mindre jordområde l. hus o. d.: ligga (nere) vid stranden l. vattnet); ofta med inbegrepp av l. med tanke uteslutande på den remsa av insjö l. hav l. den landremsa som befinner sig allra närmast strandlinjen; strand; strandremsa; jfr 3 o. -bryn, -brädd 2, -lagg, -skval, -skvalp 2, -skål samt kant, sbst. 4 b. Bergv. 1: 197 (1649). Widh Röösteen på Wänstre Landet (av Mälaren) ligger Hunhammar, det gambla folkungarnes Sätherij. .. Nedre i siökanten ligger folkungarnes Borg på Bergz klippa, som än är till att see. Schück VittA 2: 389 (i handl. fr. 1673). Huset ligger just vid sjökanten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Flockar af mennisko-skepnader .. som lutade sig öfver sjökanten och .. sågo .. ned i vattnet. Rääf Ydre 1: 94 (1856). Att inbilla sig, att det finns så mycket som en stenknalle i sjökanten att lägga sig på och andas hafsluft, det förblir en inbillning. Strindberg TrOtr. 2: 119 (1884, 1890). Hon såg på svanen som sam i sjökanten med sina nyss kläckta ungar. Dens. Utop. 5 (1885).
2) (†) till 2, = -horisont 1. Hauswolff Nav. 136 (1756).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 2, om kustlinje tänkt ss. gräns mellan hav o. större landområde (särsk. ett rike) l. ss. en linje invid vilken läget av större område l. ort o. d. kan anges (särsk. i sådana uttr. som ligga vid sjökanten, om större område l. ort o. d.: ligga vid kusten); äv. med inbegrepp av l. med tanke uteslutande på område av hav l. (befolkningen inom) landområde utmed kustlinjen; kust; kusttrakt; jfr 1 o. -brädd 1, -sida 2 samt kant, sbst. 4 b, 11. Wed alle grensser och siökanther .. schall man icke medh någodt krigzfålck, stor eller ringe macht, senda eller bekriege bådhe till land och watenn. SvTr. V. 1: 74 (1593). Ded ähr (i händelse av krig) .. aff nöden, att någre flere galeijer och lådior opslås, därmed man kan bequemligen passere Strömen och siökanten och lända hvar man vill. AOxenstierna 1: 508 (1622). Krigz wässendet j Tyskland war wältradt neder till Pommer- och Mechellburgische Siökanten. RARP 3: 138 (1640). De tvenne gamle Städer: Wä, som ligger upp i landet och Åhus vid sjökanten. CBonde (1658) i HSH 6: 134. Et Örlogs-skepp sätter en hel kust, en hel sjökant i bäfwan .. när det wisar sig på en wisz högd. Dalin Vitt. 6: 453 (c. 1760). Hertig Bernhard av Weimar sträckte (under trettioåriga kriget) sina operationer ända till trakterna av Bodensjön, mer än 800 km. avlägsna från operationsbasen vid ”sjökanten”. Almquist VärldH 5: 105 (1933).
Ssgr (till -kant 3; †): sjökants-fästning. fästning vid kust, kustfästning. AOxenstierna 9: 136 (1633).
-ort. kustort. Nordberg C12 2: 99 (1740).
-KAPARE. (†) kapare (se d. o. 1, 2); jfr -kaprare. Brelin Resa 122 (1758). Vasenius Top. 1: 164 (cit. fr. 1809).
-KAPRARE. (†) = kaprare; jfr -kapare. Bliberg Acerra 486 (1737).
-KAPTEN. befälhavare på (större) handelsfartyg (förr äv. örlogsfartyg); i fråga om nutida svenska förh. bl. om (l. ss. titel för) person med behörighet att vara befälhavare på fartyg i all slags fart; jfr kofferdi-kapten. GuvSkånBrev 20/8 1713, Bil. VDAkt. 1722, nr 229 (på örlogsfartyg). Militaire Embetsmän .. måge hålla Kock; äfwen som Sjö-Capitainer under sina sjöresor, tillåtas, at fritt nyttja en sådan Betjening. PH 14: 386 (1789). SohlmanSjölex. (1955).
Ssgr: sjökaptens-brev. behörighetsbevis för sjökapten. SFS 1912, s. 115.
-examen. vid sjöbefälsskola: examen som i förening med viss praktik medför behörighet ss. sjökapten; i fråga om ä. förh. äv. om motsv. examen vid navigationsskola l. underbefälsskola tillhörande flottan. NavSkolH 92 (i handl. fr. 1840: sjö-capitaines-examen). SFS 1891, nr 59, s. 1 (vid flottans underbefälsskola). Därs. 1953, s. 1124 (vid sjöbefälsskola).
-förening. SkeppSocGefle 12 (i handl. fr. 1877).
-klass. vid sjöbefälsskola l. (om ä. förh.) navigationsskola l. underbefälsskola tillhörande flottan: klass avsedd för blivande sjökaptener. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 139 (1882; vid flottans underbefälsskolor). DN 1894, nr 8870 A, s. 2 (vid navigationsskola). SFS 1953, s. 1087 (vid sjöbefälsskola).
-kurs. jfr kurs 7. TSjöv. 1905, s. 135.
-societet. sedan 1848 använd benämning på en av sjökaptener i Sthm bildad (tidigare under annat namn verksam) sammanslutning med uppgift att bevaka frågor rörande sjöfart o. utdela pensioner m. m.; i sht i sg. best. Björnmarck SjökaptSocSthm 40 (cit. fr. 1848).
-KAPTENSKA. [till -kapten] (numera bl. i Finl.) sjökaptens hustru l. änka. Bladh (o. Hornstedt) 27 (1799). LdVBl. 1839, nr 8, s. 3.
-KARANTÄN. (i fackspr.) karantän för personer l. djur l. fartyg l. varor o. d. som anlända till en ort sjövägen. Lundin o. Strindberg GSthm 185 (1880).
(13) -KARL.
1) man som bor vid insjö l. hav l. som ägnar sig åt sjöfärder l. sysslor till sjöss; sjöman; numera företrädesvis dels med bestämning betecknande ngns egenskaper ss. (god l. dålig) sjöman, dels pregnant, om god sjöman l. om person som har erfarenhet av o. tycker om sjöfärder l. sysslor till sjöss. Som i well wette att then Jacob småleninge ther boor vdi Nyköpungh en god skickeligh siökarll ware skall, .. Therföre är (osv.). G1R 17: 353 (1545). Sedan Magistraten genom föregången efterlysning .. låtit genom trumslag efterslå Sjö karlen Jonas Lustig .., blef (osv.). TörngrenMål. 11 (1801). Rundqvisten är inte någon sjökarl, utan oppe ifrån land ..; och sjökarlar få vi aldrig mer (till gården), för de gå till flottan och tullen och lotsverket, så hit kommer bara landsfolk. Strindberg Hems. 16 (1887). Invånarna i vissa byar vid Orsasjön kallades sjökarlar. Levander DalBondek. 2: 5 (1944).
2) (†) = -gubbe 1. Lindfors (1824). Meurman (1847).
-KARTA. karta över (del av) insjö(ar) l. hav; äv.: sjökort. Cartemakare för Landpasz eller Siö-Carter. Risingh KiöpH 95 (1669). På Siö-Charter upteknar man intet de Orter som uppe på Landet liggia, utan de som kunna anten fortsättia eller förhindra Seglationen. Rålamb 4: 81 (1690). särsk. i oeg. l. utvidgad anv., om förhållanden i (ett lands o. d.) insjöar l. (till ett land o. d. gränsande) hav. Säkerligen kommer det att i framtiden visa sig, att Sverges sjökarta även å många andra punkter undergått liknande förändringar (som strandförskjutningarna inom norra Smålands o. södra Östergötlands sjöar). Flodström Naturförh. 123 (1918).
Ssgr: sjökarte- l. sjökarts-, äv. sjökart-arkiv. (organisation med uppgift att samla o. förvalta) arkiv för sjökort; i sht i sg. best. Kongl. Danska Sjökarts-Archivet. KrigVAH 1827, Tal s. 58. särsk. om 1809 inrättat centralt arkiv för sjökort, organisatoriskt förenat med (sjömätningskåren o.) sjömätningskontoret (o. 1849 ombildat till sjökartekontoret). ISjömätnCorps. 24/2 1809, s. A 1 b.
-avdelning. (i officiellt spr. i formen -karts-) inom den finländska sjöfartsstyrelsen: avdelning med uppgift att utarbeta o. utge sjökort m. m.; i sht i sg. best.; jfr sjö-karte-verk 1 b. FFS 1937, s. 206.
-byrå. byrå med uppgift att utarbeta o. utge sjökort m. m.; särsk. om 1956 inrättad sådan byrå inom sjöfartsstyrelsen (i sht i sg. best.). BetSjöförsvEkonFörvaltn. 1870, s. 156 (om föreslagen byrå). SFS 1955, s. 1499 (inom sjöfartsstyrelsen).
-kontor. i sg. best., om 1849 (gm omorganisation av sjökartearkivet) tillkommen institution för utarbetande o. utgivande av sjökort m. m. (vars uppgifter 1872 övertogos av sjökarteverket). KrigVAT 1849, s. 476.
-verk, se nedan.
-väsen(de). sammanfattande, om allt som har med utarbetande o. utgivande av sjökort att göra. BetSjöförsvEkonFörvaltn. 1870, s. 43 (1868).
-KARTA-VERK, se -karte-verk.
-KARTERING. (i fackspr.) = -kartläggning. KrigsmSH 1803, s. 55 (ss. undervisningsämne för sjökadetter).
-KARTE-VERK l. (i sht i bet. 2) -KART-VERK, äv. (i Finl., i bet. 1 b) -KARTA-VERK. (-kart- 1831 (i bet. 1), 1841 (i bet. 2) osv. -karta- 19191937. -karte- 1788 osv.)
1) (förr) organisation l. ämbetsverk med uppgift att (samla l.) utarbeta (o. utge) sjökort (o. seglingsbeskrivningar o. d. samt att utföra mätningar, kontroller, undersökningar o. d. för sjöfartens behov). Såsom tjenstgörande vid nya Sjö-Carte-Verkets (dvs. sjökortsförbättringens) göromål, har jag .. under 45 månaders vistande på våra Hafs-kuster, träffat åtskilliga (hägringar o. d.). NJWetterling i VetAH 1788, s. 4. särsk.
a) om 1872 (gm omorganisation av sjökartekontoret) tillkommet ämbetsverk (vars uppgifter 1956 övertogos av sjöfartsstyrelsens sjökartebyrå); i sht i sg. best. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 23.
b) om finländskt ämbetsverk (vars uppgifter 1937 övertogos av sjöfartsstyrelsens sjökartsavdelning); i sht i sg. best. FinlStatskal. 1904, s. 475.
2) kartverk (se d. o. 3) bestående av sjökartor. ISjömätnCorps. 24/2 1809, s. A 4 a. —
-KARTLAGD~02 l. ~20. (i fackspr.) om (del av) insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.: som varit föremål för sjökartläggning. Ymer 1882, s. 14.
-KARTLÄGGNING~020. (i fackspr.) utarbetande av en sjökarta l. sjökartor. BetSjöförsvEkonFörvaltn. 1870, s. 41 (1868).
-KARTOGRAF. (i fackspr.) person som utarbetar en sjökarta l. sjökartor. UpplFmT 20—22: 412 (1902).
-KARTOGRAFI. (i fackspr.) vetenskapen om (l. konsten att utarbeta) sjökartor; utarbetande av sjökartor. SvKartläggn. 119 (1922). SFS 1937, s. 1422.
-KARTOGRAFISK. (i fackspr.) adj. till -kartograf o. -kartografi. SvKartläggn. 119 (1922; i pl., om arbeten).
-KART-VERK, se -karte-verk.
-KAST. [jfr mlt. sēworp, t. seewurf] sjöt. handlingen att i nödläge till sjöss kasta (del av) last l. tillbehör överbord för att lätta fartyg; äv. konkret, om det som kasta(t)s. Siöl. 1667, Förs. 7. Nödgas Skeppare til at frälsa Lif, Skepp och gods, uti yttersta siönöd eller annan fara, skrida til siökast, .. bör han (osv.). PH 5: 2989 (1750). Fliesberg HbKöpm. I. 2: 156 (1898; konkret).
-KASTELL. under ä. tid uppfört kastell (se d. o. 1) avsett till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; jfr -befästning. KrigVAH 1841, s. 129 (1695).
(5) -KASTNING. (†) abstr.: sjögång (se d. o. 3). Möller (1790). Heinrich (1828).
(2) -KATT. [jfr t. seekatze (i bet. 1 a, c o. d), eng. sea-cat (i bet. 1 a—d o. 2)]
1) (†) benämning på olika i hav levande djur som i ett l. annat avseende likna en katt. (I Taffelviken) funnos .. Siöhundar, Siökatter, Siörottor, etc. Kiöping Resa 10 (1667; bet. oviss). särsk.
a) [anledningen till benämningen är möjl. att sälen har morrhår liksom en katt] öronsälen Callorhinus ursinus Lin., nordlig pälssäl; jfr -björn 2. Nordenskiöld Vega 2: 258 (1881).
b) [jfr den etymologiska avdelningen under havs-katt 1] fisken Anarrhichas lupus Lin., havskatt; jfr -varg 1 b slutet. Lindfors (1824).
c) den med lång svanslik stjärt försedda broskfisken Chimæra monstrosa Lin., havsmus; jfr havs-katt 3. Holmberg 1: 580 (1795). Dalin (1854; med hänv. till hafskatt).
d) om olika till klassen Cephalopoda (bläckfiskar) bland blötdjuren hörande djur. Een hoop (japaner) hadhe Castanie Nötter, stoora som Hönsägg, medh ett stycke aff een Siökatt, vthi Papper, medh een Guldtrådh ombundit (ss. nyårsgåva). Willman Resa 227 (1667). Osbeck Resa 66 (1751, 1757; om bläckfisk av släktet Loligo Naef, kalmar). ConvLex. 3: 662 (1825; om Sepia officinalis Lin., vanlig bläckfisk).
2) [efter motsv. anv. i eng.] (tillf.) i sg. best., ss. benämning på ett (av marinen) mot flygplan använt robotvapen (officiellt kallat: robot 07). SvD(A) 1961, nr 83, s. 17.
Ssg: sjökatt-skinn. (†) till -katt 1 a: skinn av nordlig pälssäl. SPF 1852, s. 287. Därs. 1859, s. 456.
(2) -KATTFOT. [efter eng. sea-cudweed] (†) (den på havsstränder vid Medelhavet o. i Engl. förekommande) växten Diotis candidissima Desf. Serenius Iiii 3 b (1757).
-KAVALLERI. (†) sammanfattande benämning på kryssare, torpedbåtar o. rekognoseringsfartyg. NF (1890).
(1) -KEDJA. i sht geogr. system av insjöar som äro förbundna med varandra av älvar l. forsar; jfr -räcka. Fries BotUtfl. 3: 156 (1856, 1864).
-KIKARE. (numera bl. tillf.)
1) för bruk till sjöss avsedd kikare; jfr -tub o. marin-kikare. NVexjöBl. 1858, nr 5, s. 4.
2) av en tub med fönsterglas i ena ändan bestående hjälpmedel för att se i vatten, vattenkikare. Engström 12Bok 245 (1919).
-KISTA. (i sht förr) kista avsedd för förvaring av sjömans kläder o. personliga tillhörigheter, sjömanskista; förr äv. om kista avsedd för förvaring av sjukvårdsmateriel o. d. ombord på fartyg. Dee Siöö Kijster, Jnstrumenter och anders slijckt som kan wara brukligt widh barberare Embetet. BoupptSthm 1676, s. 554, Bil. (efter amiralitetskirurg). Martin Elfdahl stod för ut på däcket bredvid sin gröna sjökista. Hornborg MartElfd. 25 (1921).
-KJORTEL. (†) till sjöss använt överplagg; jfr kjol 2. 2SthmTb. 8: 233 (1590). BoupptSthm 1673, s. 683 a (efter skeppare).
-KLAR. [jfr t. seeklar] sjöt. om fartyg l. farkost o. d.: fullt rustad l. klar att gå till sjöss; äv. om person: vars fartyg osv. är fullt rustat att gå till sjöss, som gjort sitt fartyg osv. klart att gå till sjöss; segelfärdig; äv. i uttr. göra sjöklart, om person: göra sitt fartyg osv. klart att gå till sjöss. Trolle Duvall 1: 54 (1875; om fartyg). Antarctic 1: 11 (1904; i pl., om personer). (Jag) släpar .. ned segelsäckarna till båten och gör sjöklart. FDahlberg i TurÅ 1954, s. 243.
-KLASS.
1) i fråga om krigsakademien på Karlberg 1792—1863: var o. en av de (ettåriga) klasser som bestodo av blivande sjöofficerare. DA 1824, nr 90, s. 2.
2) i fråga om krigsskolan på Karlberg 1862—1868: benämning på den av skolans båda avdelningar som bestod av blivande sjöofficerare. SFS 1862, nr 63, s. 3.
3) i fråga om sjökrigsskolan 1867—1914: var o. en av de klasser vari lärjungarna indelades under övningstjänstgöring till sjöss (o. av vilka var o. en motsvarade en sommars sjöexpedition); jfr -kurs. Adlerstam Und. 98 (i handl. fr. 1879).
(2, 3) -KLIMAT. [jfr t. seeklima] klimat som förekommer till sjöss; äv. (o. numera bl., mindre br., meteor.): havsklimat, maritimt klimat. Faxe HushSiös 6 (1782). 2SvUppslB (1953; om maritimt klimat).
-KLÄDD, p. adj. klädd för sjöfärd; jfr -riggad 2. Sparre Pikstav. 85 (1916).
-KLÄDER, pl. kläder använda l. avsedda för användning till sjöss; jfr -rigg. TullbSthm 20/6 1582.
-KLÄDNING. (†) om sjöofficers uniform; jfr klänning 1. Tersmeden Mem. 2: 28 (1734). Därs. 123 (1735).
(1) -KLÖVER. [växten växer bl. a. i o. vid insjöar] (föga br.) koll., om de inom medicinen använda bladen av växten Menyanthes trifoliata Lin. (vattenklöver), vattenklöverblad. Krook Handköpsben. 132 (1951).
-KNEKT. (†) soldat som tjänstgör till sjöss, sjösoldat. Lind (1749; under schiff-soldat).
(13) -KO. [jfr t. seekuh (i bet. 2 a—c), eng. sea-cow (i bet. 2 a—c)]
1) (i vissa trakter) jfr -boskap o. havs-ko 1. Linné Sk. 79 (1751).
2) om djur som (företrädesvis) leva vid l. i insjöar l. hav o. i ett l. annat avseende erinra om en ko; numera nästan bl. i b o. d. OMagnus Hist. 4: 256 (1925; om ett icke identifierbart sjödjur som föder levande ungar). särsk.
a) (†) = -häst 1. Sparrman Resa 1: 693 (1783). Gravander Buffon 2: 219 (1806).
b) zool. djur av ordningen Sirenia, sirendjur; särsk. dels (äv. i uttr. vanlig sjöko) om det företrädesvis i Indiska oceanen levande djuret Dugong dugong Erxl., dugong, dels (i sht i uttr. Stellers sjöko) om det utdöda djuret Hydrodamalis gigas Retz., barkdjur; jfr -jungfru 3, -kvinna 2 o. havs-ko 2. Forsius Phys. 154 (1611). Sjökon som Steller beskrifvit. VetAH 1794, s. 289. Stellers sjöko. 1Brehm 1: 590 (1874). Smalnosiga lamantinen, Manatus australis Tiles., .. äfven kallad sjöko. Rebau NatH 1: 331 (1879). Dugong eller vanlig sjöko. DjurVärld 13: 406 (1963; text till bild). särsk. i pl., om ordningen Sirenia, sirendjur; i sht förr äv. dels om släktet Trichechus Lin., manater, dels om den numera vanl. i familjen Dugongidæ (dugonger) inlemmade familjen Hydrodamalidæ. Thorell Zool. 2: 123 (1861; om släktet Trichechus). Fam. sjökor, Hydrodamalidæ. 2SvUppslB 27: 391 (1953). DjurVärld 13: 399 (1963; om ordningen).
c) (†) valross; jfr -häst 3 a. Nordencrantz Arc. 317 (1730). Meurman (1847).
d) säl; numera bl. i ssgn sjöko-kalv; jfr -hund 1 a, -kalv, sbst.1 2 a. Bergman Jordkl. 1: 67 (1773). WoJ (1891).
Ssgr: sjöko-kalv. 1) (†) till -ko 2 a: flodhästs unge. Sparrman Resa 1: 694 (1783). 2) (föga br.) till -ko 2 d: sälen Pusa hispida Schreb., vikare; jfr sjö-kalv, sbst.1 2 a. Selin GUtskärssläkt. 48 (1937).
-släkte. zool. till -ko 2 b: släkte inom ordningen Sirenia. Holmgren Däggdj. 408 (1865; i sg. best., om släktet Trichechus).
-stek. till -ko 2 b. Ruhe Hurley Vild. 292 (1928).
-tand. särsk. (†) till -ko 2 a: tand av flodhäst. ApotT 1698, s. 21. Sparrman Resa 1: 696 (1783).
-KOCK, sbst.1, m. kock (se kock, sbst.1 1) som tjänstgör till sjöss. Östergren (1939).
Ssg: sjökocks-, äv. sjökock-skola. Östergren (cit. fr. 1920).
(2) -KOCK ~kok2, sbst.2, m. l. r., best. -en; pl. -ar. [fiskarna leva i hav o. utmärkas av bjärta färger (o. ryggfenor) erinrande om en tupps fjädrar; senare ssgsleden är kock, sbst.2]
1) zool. fisk av släktet Callionymus Lin. (särsk. arten C. lyra Lin.); i pl. äv. om detta släkte l. om familjen Callionymidæ; jfr flyg-fisk c. Vanlig(a) l. randig(a) sjökock(en), C. lyra Lin. Fläckig(a) sjökock(en) l. lilla sjökocken, C. maculatus Rafin. VetAH 1837, s. 45 (anfört ss. använt av fiskare i Bohusl.). 1Brehm III. 1: 235 (1876; i pl., om familjen). Stuxberg Fisk. 113 (1894; i pl., om släktet). SvFiskelex. (1955).
2) (†) fisken Sebastes viviparus Kröyer, mindre kungsfisken; jfr berg-abborre, käring 4 b β. SkandFisk. 198 (1846; från Bohusl.). NF 9: 256 (1885; från Bohusl.).
Ssg: sjökocks-, äv. sjökock-släkte. zool. till -kock, sbst.2 1; särsk. i sg. best., om släktet Callionymus Lin. SkandFisk. 94 (1838).
-KOFTA. (†) till sjöss (av sjöman) använd kappa l. dyl.; jfr kofta 1. Siökofftor lyda til båtzmän. Schroderus Comenius 520 (1639). Möller (1755).
(2) -KOKOSNÖT~002, äv. ~200. [jfr t. seekokos, meerkokos, eng. sea coconut, fr. coco de mer; innan Seychellerna voro upptäckta, hade frukterna påträffats flytande i havet] (numera föga br.) bot. om frukten av den på Seychellerna växande palmen Lodoicea callipyge Comm. (seychellpalm), maledivisk nöt, dubbelkokos. Fries VäxtSpridn. 37 (1880).
-KOL. (i fackspr.) träkol som transportera(t)s till sjöss; motsatt: järnvägskol. PT 1907, nr 181 A, s. 3. —
-KOMBATT. (†) sjöstrid, sjödrabbning. RARP 7: 36 (1660). Därs. 16: 321 (1697).
-KOMMANDO.
1) (†) kommando(ord) för uttryckande av befallning till (enskild man l. avdelning i) fartygsbesättning. SkepCommSkepzb. 1689. Sparrman ÅmVetA 1790, s. 29.
2) med hundar, motorcyklar, båtar o. helikoptrar utrustad polisstyrka avsedd att snabbt kunna sättas in i sjötrakter. GHT 1966, nr 168, s. 1.
-KOMMENDERA, -ing. sjömil. kommendera (ngn) att tjänstgöra (på visst fartyg) under sjöexpedition; kommendera (ngn till viss tjänstgöring) för den tid sjöexpedition pågår; företrädesvis i a o. b. År 1757 .. anbefaldes (amiralitetskollegiet) .. att mangrant sjökommendera alla Volontärer. Gyllengranat SvSjökr. 2: 91 (1840). särsk.
a) i pass.; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i substantivisk anv., om person som kommenderats att tjänstgöra under sjöexpedition). Sjövan kallas den, som varit minst 6 månader sjökommenderad. SvFlH 3: 179 (i handl. fr. 1830). Den af manskapet, som sjökommenderas till Underofficerstjenstgöring, är berättigad till (osv.). SFS 1854, nr 40, s. 2. Hemförlofning af till flottan inkallade värnpliktiga .. kommer att äga rum, när så lämpligen kan ske, dels af de i land tjänstgörande, dels af de sjökommenderade, i den mån ersättning för dessa senare kan erhållas. PT 1914, nr 250 A, s. 2. Beställningshavare (inom sjöförsvaret), vilken .. beordras till tjänstgöring .. å annat fartyg än det, varå han är sjökommenderad. SFS 1949, s. 568.
b) ss. vbalsbst. -ing; särsk. konkretare, om tid varunder ngn är kommenderad att tjänstgöra under sjöexpedition l. om tjänstgöring(somgång) som ngn fullgör till sjöss. PH 3: 1890 (1742). Vid sjökommendering ökas lönen (för sjöofficer) med sjötillägg. VFl. 1924, s. 19. Fadern var borta på sina sjökommenderingar långa tider. Krusenstjerna Pahlen 1: 20 (1930).
Ssg: sjökommenderings-rulla. (förr) över flottans officerskår förd rulla innehållande uppgifter om sjökommenderingar (numera motsvarad av: kommenderingsförteckning för officerare, förd av marinens personalavdelning). SFS 1920, s. 154.
-KOMMENDÖR. (†) kommendör (se d. o. 4). VDAkt. 1722, nr 229 (om militär befälsperson som äv. kallas SiöCapitain). Gyllengranat SvSjökr. 2: 106 (1840; om preussiska förh. 1759).
-KOMMUNIKATION. kommunikation (se d. o. 3 b) till sjöss; abstr. o. konkretare. PH 11: 544 (1778; konkretare). SKL 3: 534 (1850; abstr.).
-KOMPANI. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) kompani (se d. o. 4) bestående av sjömän; jfr sjömans-kompani. Til Öfwer Amiralen Grefwe Ehrenswärd ang(åen)de 2ne Sjö Compagniers inrättande på Darss och Zingst i Pommern. KBrev 16/2 1787. Hedin Front. 542 (1915; om tyska förh.).
-KOMPASS. [jfr mlt. sēkompas, t. seekompass] kompass avsedd att användas till sjöss, skeppskompass; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (motsv. kompass 1 b). TullbSthm 30/7 1571. Alla Siöfarande .. Warder thenna så kallade Siö-Compas (dvs. en uppbyggelseskrift) Til tienst Dedicerad. Seelmann Männling AndelCompas A 1 b (1737).
(1) -KOMPLEX. geogr. komplex av insjöar som stå i förbindelse med varandra; jfr -nät 2, -system. SvNat. 1920, s. 68.
-KONSTAPEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) konstapel (se d. o. 2) vid flottan (med uppgift at handha skötseln av kanoner o. ammunition). Grundell AnlArtill. 1: 1 (c. 1695).
-KONSULAT. [jfr t. seekonsulat, fr. consulat de (la) mer, it. consolato del mare, span. consulado del mar]
1) (†) om förh. i Frankrike, Italien o. Spanien: domstol med uppgift att handlägga sjöförsäkringsmål o. d. Röding 2: 566 (1796). Jungberg (1873).
2) i sg. best., ss. benämning på en c. 1370 i Barcelona tillkommen (sedermera till många språk översatt) samling av bruk o. stadgar rörande sjöväsendet. GOHyltén-Cavallius (1845) i FSS I. 3: III. —
-KONUNG l. (i bet. 1 alltid) -KUNG.
1) (numera knappast br.) till 2: havsfågeln Plotus alle Lin., alkekung; jfr konung, sbst.1 I 4 g. Ström SvFogl. 83 (1839). Cannelin (1939).
2) till 3.
a) (i sht i vitter stil) konung som intresserar sig för sjöväsendet l. vunnit segrar till sjöss; jfr b. SvFlH 2: 160 (1943).
b) [efter fvn. sjákonungr, sǽkonungr] (högättad man som är) befälhavare över ett vikingaskepp l. en vikingaflotta, vikingahövding. Verelius Herv. 180 (1672; fvn. orig.: sækongur).
-KORG. (numera bl. tillf.) korg som medföres vid sjöfärd (o. är avsedd att förvara ngt i). VinkällRSthm 1585 (använd för förvaring av redskap).
(2) -KORK. [jfr t. seekork] (numera föga br.) koralldjur av släktet Alcyonium Lin. l. mossdjur av (det i ä. systematik till släktet Alcyonium förda) släktet Alcyonidium Lamour.; jfr -hand, -kork-kräk, -träd 1 o. kork-korall. VetAH 1793, s. 254. Björkman (1889).
Ssg: sjökork-kräk. (†) om mossdjuret Alcyonidium gelatinosum Lin. Modeer PVetA 1788, s. 10.
-KORP. [jfr t. seerabe (i bet. 1 o. 2), eng. sea-raven (i bet. 2), fr. corbeau de mer (i bet. 1 o. 2)] (†)
1) till 2, om ett slags havsfisk (sannol. om den i Medelhavet förekommande Sciæna nigra Bloch, som är mörk till färgen o. frambringar ett kraxande läte). (Fr.) corbeau de mer, (sv.) en sjö-korp, en fisk med hwit buk, rödacktiga sidor, stort hufwud, på ryggen och swantsen mörkblå. Möller 1: 418 (1745, 1755).
2) till 3, om den vid insjöar l. havskuster häckande, i vinterdräkt helsvarta fågeln Phalacrocorax carbo Lin., storskarv; jfr havs-korp. (T.) See-Rabe .. (sv.) sjö-korp. Lind 1: 1410 (1749; bet. oviss). Cook 2Resa 317 (1783). Thomée Lindner o. Lachmann 419 (1850).
-KORPRAL. (förr) korpral vid båtsmanskompani, båtsmanskorpral. KBrev 10/9 1816.
-KORT.
1) till hjälpmedel vid navigering avsedd karta över (del av) insjö(ar) l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.; jfr -karta. TullbSthm 15/7 1578. Sedan Hans Kongl. Maij:tt .. behagat anbefalla Kongl. Collegium at .. draga försorg om Grad Chartors och Siö Kortens förbättring .., så har (osv.). AmirKollBrev 16/3 1757. Sjökort över Stångån med Kinda kanal. ÖgCorr. 1965, nr 84, s. 8. särsk. mer l. mindre bildl. Ett Andeligt Siö-Kort, Och Seglations Konst, Vthi Een Nyåhrs Wijsa. Renner (c. 1690; titel på broschyr). Under damernas armar bröto fuktfläckar fram, bildande sjökort och landkartor. Strindberg Fan. 16 (1907).
2) (†) om samling av bestämmelser rörande sjörätt (se d. o. 1). MAgricola (1549) hos Schlyter WisbyStadslSjör. XCIII (om Visby sjörätt). Bleff afsagtt effter siökortett i dett 14 capit: att Johann Bökmann (som lejt en skuta som skadats) skall stå halfua skadann medh (skutans ägare). 3SthmTb. 5: 27 (1603).
Ssgr (till -kort 1): sjökorts-, äv. sjökort-avdelning. (förr) inom sjökarteverket (se sjö-karte-verk 1 a): avdelning med uppgift att utarbeta o. utge sjökort m. m.; i sht i sg. best. SFS 1937, s. 1419.
-bestick. (numera bl. tillf.) samling av instrument avsedda för att göra mätningar l. markeringar på sjökort. KatalFlottUtst. 1897, s. 44.
-förbättring. särsk. [jfr språkprov från 1757 under sjö-kort 1] i sg. best., ss. benämning på de arbeten för utarbetande o. utgivande av svenska sjökort som pågingo 1757—1791. AmirKollBrev 10/2 1778.
-försäljning. Gynther Förf. 7: 320 (1861).
-plåt. graverplåt använd vid framställning av sjökort. Gynther Förf. 7: 315 (i handl. fr. 1854).
-tavla. (-kort- 1686. -korts- 1659) (†) om sjökort (uppklistrat på underlag). BoupptSthm 5/11 1659. Därs. 3/7 1686.
(2) -KORV. zool. = -gurka. Thorell Zool. 2: 449 (1685; i pl., om klassen Holothuroidea). FoFl. 1930, s. 172.
-KOSEN, se -ros anm.
-KOST. (numera i sht i skildring av ä. förh.) kost som är avsedd för l. förtäres under sjöresa; förr äv. i pl., om sådan kost för olika personer l. resor. GripshR 1607, s. 30 (: Siö, och Reese koster, pl.). SvFlH 2: 455 (1943).
(2) -KRABBA. [jfr t. seekrabbe] (numera knappast br.) i hav levande krabba (särsk. om krabban Carcinus mænas Lin., strandkrabba); jfr havs-krabba. Oldendorp 1: 126 (1786). Scheutz NatH 200 (1843; om strandkrabba). Cannelin (1939).
-KRAFT. (numera bl. tillf.) i pl.: sjöstridskrafter. Brask Pufendorf Hist. 177 (1680; t. orig.: See-Kräffte).
(13) -KREATUR. (†) sjödjur. Nordencrantz Arc. 320 (1730). Nordenskjöld Oneir. 1: 55 (1783).
-KRIG. krig som föres till sjöss l. med hjälp av krigsfartyg; jfr -fejd. RP 11: 122 (1645).
-KRIGARE. person som för krig l. ägnar sig åt (l. utbildas för) krigstjänst till sjöss. KrigVAT 1840, s. 13.
-KRIG-FÖRING, äv. -KRIGS-FÖRING. (-krig- 1883 osv. -krigs- 19021921) krigföring till sjöss. KrigVAH 1883, s. 326.
-KRIGISK. (mera tillf.) som innebär l. tillhör l. härrör från l. gäller l. har avseende på krig l. krigsförhållanden till sjöss; jfr -militär I. SD(L) 1904, nr 256, s. 2.
-KRIGS-FOLK. (sjö- 1847 osv. sjös- c. 1585) (numera bl. tillf.) koll., om krigsfolk till sjöss. HH 20: 171 (c. 1585).
-KRIGS-FÖRING, se -krig-föring.
-KRIGS-HISTORIA. om (den gren av den historiska vetenskapen som behandlar) sjökrigens historia o. sjökrigsväsendets utveckling (inom ett rike o. d.). KrigVAH 1822, s. 72.
-KRIGS-HISTORIKER. jfr -krigs-historia. 2NF 18: 1359 (1913).
-KRIGS-HISTORISK. adj. till -krigs-historia. SFS 1896, nr 32, s. 1.
-KRIGS-HÖGSKOLA~020. högre läroanstalt för sjömilitär utbildning; särsk. om 1898 inrättad sådan läroanstalt i Sthm, som 1961 uppgick i Militärhögskolan (i sht i sg. best.). TSjöv. 1890, s. 259 (i förslag). Sjökrigshögskolan i Stockholm. Tingsten o. Hasselrot 41 (1902).
-KRIGS-KONST. om den gren av krigskonsten som har avseende på sjökrig; äv. ss. benämning på undervisningsämne. EP 1792, nr 45, s. 2. SvStatskal. 1925, s. 319 (ss. undervisningsämne vid krigshögskolan).
-KRIGS-MAKT. krigsmakt avsedd för sjökrig. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 6, s. 12. —
-KRIGS-MATERIEL. krigsmateriel avsedd för l. använd vid sjökrig. KrigVAT 1844, s. 486.
-KRIGS-PROKURÖR. [jfr d. søkrigsprokurør] (†, om utländska förh.) allmän åklagare i sjömilitära mål. SvNorStatscal. 1816, s. 347 (i Norge).
-KRIGS-RÄTT.
1) sammanfattande benämning på de folkrättsliga regler som gälla för sjökrigföring. 2NF 16: 1072 (1912).
2) (om utländska förh.) krigsrätt (se d. o. 4) med uppgift att döma i sjömilitära mål; jfr -rätt 2. Björkman (1889).
-KRIGS-SKOLA. läroanstalt för sjömilitär utbildning; särsk. om 1867 inrättad, till Sthm (sedermera Täby) förlagd sådan läroanstalt (i sht i sg. best.). SFS 1867, nr 38, s. 2.
-KRIGS-SPEL. sjömil. krigsspel (se d. o. 3) avsett att ge övning i sjötaktik l. sjöstrategi. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. nr 4 a, s. 11. —
-KRIGS-STYRKA. jfr -krigs-makt. SAOL (1950).
-KRIGS-VETENSKAP~102, äv. ~200. om (vetenskap tillhörande) den gren av krigsvetenskapen som har avseende på sjökrig; i sht förr äv. ss. benämning på undervisningsämne; jfr -krigs-konst. Rosenhane PVetA 1805, s. 149 (1811). SvStatskal. 1924, s. 319 (om undervisningsämne vid krigshögskolan).
-KRIGS-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som tillhör organisation o. användning av (ett rikes o. d.) sjöstridskrafter. Lefrén Förel. 3: 193 (1817).
(13) -KROK. (†) ställe l. trakt som ligger avsides vid insjö l. hav; jfr krok 10. (Kyrkoherden i Nävelsjö) boor .. uthi en Siökrok der ingen gästning skeer. VDAkt. 1686, nr 168. SDS 1897, nr 198, s. 2 (i handl. fr. 1699; om Trelleborg). VDAkt. 1707, nr 449.
-KRONOMETER. (numera bl. tillf.) till sjöss (för bestämmande av longituden gm astronomiska observationer) använd kronometer, skeppskronometer; jfr -ur. Cronstrand ÅrsbVetA 1822, s. 167.
(2) -KRUT. [jfr t. seekraut] (†) om växt som förekommer i hav; jfr -växt. RelCur. 260 (1682).
-KRÅKA.
1) [doppingar leva företrädesvis i insjöar; lätet liknar en kråkas] (i Finl., bygdemålsfärgat) till 1: dopping (se d. o. 2). BtFinlNF 22: 646 (1873; från Kyrkslätt).
2) [efter eng. sea-crow] (†) till 2: (den i kusttrakter i Amerika levande) fågeln Rhynchops nigra Lin., amerikansk saxnäbb. Scheutz NatH 119 (1843). Björkman (1889).
(2) -KRÅKFOT. (-kråke-) (†) i pl., om den vid havsstränder växande örten Plantago coronopus Lin., strandkämpar; jfr kråk-fot 2 d. Rudbeck HortBot. 34 (1685). Bromelius Chl. 21 (1694).
(2) -KRÄFTA. [jfr t. seekrebs, meerkrebs] i hav levande kräftdjur; särsk. (o. numera bl.) om Nephrops norvegicus Lin., kejsarhummer, havskräfta. Linc. (1640; under astacus). (Fr.) Chévrette, .. (sv.) en liten siö-kräfta, som har framman til liksom et par gete-horn. Möller 1: 302 (1745). 2SvUppslB (1953; med hänv. till kejsarhummer).
(13) -KRÄK. (†) om djur (i sht lägre stående djur, särsk. tagghudingar o. kavitetsdjur) som leva i insjöar l. hav. Hasselquist Resa 572 (1749). (Våra sjöar härbärgera) uti sig .. en myckenhet af kostbara Fisk-slag och andre Sjö-kräk. SvSaml. 3—6: 293 (1766). Manetter, Sjöstjernor m. fl. äro sjökräk. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ahlman (1872).
(2) -KUDDE. [jfr t. seekissen, nylat. pulvinar marinum; äggen äro fyrkantiga o. likna kuddar] (†) rockägg; jfr -mus 3. 2GbgVSH 3: 15 (1819).
-KUNG, se -konung.
-KUNNIG. som besitter sjökunskap. 1VittAH 4: 282 (1783).
Avledn.: sjökunnighet, r. l. f. Östergren (1939).
-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap i sjömansyrket l. rörande sjöförhållanden. Gynther Förf. 3: 401 (i handl. fr. 1821).
-KURS. (förr) sjömilitär lärokurs avsedd att inhämtas under tjänstgöring till sjöss (under sjöexpedition); jfr -klass 3. SFS 1936, s. 529.
(2) -KUST. [jfr t. seeküste, meeresküste, eng. sea-coast] (numera knappast br.) (havs)kust. Rosenfeldt Nav. a 3 a (1693). Cannelin (1939).
-KVINNA.
1) (numera bl. tillf.) till 13, om sjöjungfru (se d. o. 2) o. d. PoetK 1815, 1: 60.
2) (†) till 2: sirendjur (av kvinnligt kön); jfr -jungfru 3, -ko 2 b o. sjöman, sbst.1 1. (En resande) hafwer på Öön Manar, seet 7 Siömän och 9 Siöqwinnor, som man elliest kallar Sirener, hwilka alle i Näät fångne bleffne (möjl. felaktigt för bleffue). RelCur. 77 (1682). Holmgren Däggdj. 408 (1865).
3) (tillf.) till 3: kvinnlig sjöman (se sjöman, sbst.1 2). NautT 1913, s. 372.
-KÅL. [jfr t. seekohl, meerkohl, eng. sea-cole(wort) (alla i bet. 1 o. 2), sea-cabbage (i bet. 2)]
1) (†) till 2, = -binda; jfr havs-kål 3. Franckenius Spec. B 1 a (1638). ApotT 1698, s. 42 (om drog). Serenius Kkkk 3 a (1757).
2) (numera mindre br.) bot. till 2: (den vid havsstränder växande, för sina ätbara skotts o. blads skull stundom odlade) örten Crambe maritima Lin., strandkål. (T.) Seekohl, .. (sv.) sjökål, strandkål. Wikforss 2: 582 (1804); möjl. till 1. HbTrädg. 2: 103 (1872). Simmons Jönsson 131 (1935).
3) (†) till 3, om ett slags ätbar östasiatisk vattenväxt, möjl. om den i l. vid bäckar o. d. (antingen i vattnet l. på fuktig mark) odlade växten Eutrema wasabi Max. Den vigtigaste utförselartikeln (i trakten kring floden Amur) är ”sjökål”, ett slags vattenväxt, som ätes af kineserna. NF 1: 661 (1876).
Ssgr: sjökåls-blad. särsk. (†) till -kål 1: drog bestående av den torkade ovanjordiska delen av Calystegia soldanella (Lin.) R. Br. (strandvinda). Böhme Läk. 80 (1648).
-pulver. (†) till -kål 1, om pulver berett av Calystegia soldanella (Lin.) R. Br. (strandvinda). Böhme Läk. 80 (1648).
-KÅR. (numera bl. tillf.) ss. enhet organiserad grupp inom ett lands sjöförsvar. KrigVAH 1824, s. 55 (i pl., om flottornas generalstab o. sjömätningskåren m. fl. kårer). Schybergson FinlH 2: 414 (1889; i pl., om de finska sjöekipagen).
-KÄMPE. (numera bl. i skildring av ä., i sht fornnordiska, förh.) sjökrigare; särsk. om viking. Rudbeck Atl. 2: 25 (1689). TurÅ 1949, s. 138.
-KÄNNING.
1) (tillf.) till 13, om förhållandet att ha insjö l. hav inom synhåll. TurÅ 1954, s. 150.
2) (†) till 3: kännedom om sådant (sjömärken, vattendjup o. d.) som hjälper en sjöfarande att finna rätt väg till sjöss. Möller (1790). Jungberg (1873).
3) (†) till 3; konkret: känning (se känning, sbst.2 3 slutet), landkänning(smärke). Broman Glys. 1: 245 (c. 1730). SvTyHlex. (1872).
-LAG, sbst.1, r. l. f. l. m. lag angående sådana (privaträttsliga) förhållanden som röra sjöfart. Sweriges Rijkes Siö-Lagh. (1667; boktitel).
-LAG, sbst.2, n. (†) i uttr. hava gott sjölag, om fartyg: ha goda sjöegenskaper. G1R 24: 3, 250 (1553).
(1) -LAGG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om insjös strand; äv. om den del av insjö som befinner sig närmast stranden; jfr -kant 1. En kafflebroo ut med Siölaggen. NVedboDomb. Vårt. 1706. I början af denna vecka sågos några gräsänder simma i vattnet ofvanpå isen i sjölaggen. NorrkpgT 1889, nr 76, s. 2.
-LAGSTIFTNING ~020. jfr -lag, sbst.1 Dalin FrSvLex. 2: 107 (1843).
(2) -LAKE. (föga br.) havsfisken Zoarces viviparus Lin., tånglake. SDS 1919, nr 2, s. 5.
-LAND. (sjö- 1559 osv. sjöa- 16961864) [fsv. sioland (i bet. 3)]
1) till 1: område som kännetecknas av insjöar; jfr -landskap 1, -område 1, -region o. land 1. Düben Lappl. 457 (1873).
2) (numera bl. i vissa trakter) till 13: strand- (område) l. strandremsa l. strandäga utmed insjö l. hav; sjöstrand; jfr land 7. VDAkt. 1696, nr 364. (Jag) skyndade i väg över de daggiga ängarna till Ökna sjöland (vid Kvismaren i Närke), där de halvenkla beckasinernas spel ljöd livligast. Rosenberg OsKvism. 102 (1934).
3) till 2: vid havskust belägen landsdel, kustland; jfr land 2. Somlige säga att (den i Sv. regerande konung) Nordian (sedan han blivit skattskyldig under den ryske konungen) skulle .. ock vordit skildh vidh Rijket, så när som någor små Siöölandh, them han .. niuta och behålla måtte. LPetri Kr. 6 (1559). Roden var det gamla Upplands kustland, sjöland. HT 1949, s. 80.
4) till 2 o. 3: vid hav beläget land (se d. o. 3); särsk. om sådant land som idkar sjöfart, sjöfartsland; jfr -stat 1. Rudbeck Atl. 1: 294 (1679). Franzén Minnest. 2: 378 (1831).
-LANDSKAP~02 l. ~20.
1) till 1: landskap (se d. o. 5) som kännetecknas av insjöar l. är beläget intill en insjö; jfr -land 1. Bildt i 3SAH 16: 313 (1902). Det glada, ljusa sjölandskapet kring (sjön) Drevviken. SvNat. 1929, s. 37.
2) till 1: konstnärlig framställning av ett sjölandskap (i bet. 1); jfr sjöskap o. landskap 6. Kulturen 1954, s. 101.
3) (mindre br.) till 13, = -område 2. Östergren (1939).
(13) -LAPP. (fiskar)-lapp som lever vid insjö l. hav; jfr -finne. HFinLappm. 3: 338 (1576). 2NF 15: 1194 (1911; vid hav). 2SvUppslB 17: 821 (1950; vid insjö).
-LAVETT. (numera föga br.) lavett avsedd för kanon o. d. ombord på fartyg. Hazelius Artill. 56 (1833). SFS 1882, Bih. nr 3, s. 16 (till kulspruta). Holmberg Artill. 3: 310 (1883).
-LED. [fsv. sioledh (i bet. 2)]
1) (†) sjöfärd, sjöresa. VDAkt. 1771, nr 17 (1691). Schultze Ordb. 2713 (c. 1755).
2) farled l. rutt till sjöss, sjöväg. Verelius 304 (1681).
-LEDES, adv. o. adj. [fsv. sioledhis (i bet. I)]
I. adv.; i fråga om trafik l. transport o. d.: över l. på insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) över l. på vattendrag o. d., sjövägen, med fartyg l. farkost(er); jfr -vart, -vis, -väges. G1R 4: 148 (1527). Trupptransporter sjöledes äro af tvenne slag: a) transport öfver hafvet .. och b) transport på invattensfarleder (insjöar, kanaler, segelbara vattendrag, i skärgårdar). Tingsten AnvTakt. 18 (1887).
II. (mindre br.) adj.; om trafik: som går sjöledes (i bet. I), sjöväga. SD(L) 1901, nr 33, s. 4.
Ssg: sjöledes-trafik. (numera mindre br.) till -ledes I, II: trafik sjöledes. SD(L) 1896, nr 534, s. 7.
-LEJON. [jfr t. seelöwe (i bet. 1 o. 4), eng. sea-lion (i bet. 1 o. 3), fr. lion marin (i bet. 1)]
1) i sht zool. till 2, om vissa i Stilla havet o. södra Atlanten levande öronsälar som till färg o. huvudform (o. gm att hanarna ha man) erinra om lejon; i pl. äv. sammanfattande, om den grupp som dessa öronsälar utgöra l. om det till gruppen hörande släktet Eumetopias Gill; förr äv. om det i haven omkring Antarktis levande säldjuret Mirounga leonina Lin., sydlig sjöelefant. Nordliga sjölejonet l. Stellers sjölejon, Eumetopias jubata Schreb. Kaliforniska sjölejonet, Zalophus californianus Lesson. Sydamerikanska l. patagoniska sjölejonet, Otaria byronica Blainv., mansäl. De så kallade Sjölejon fingo wi (söder om Afrika) se et godt stycke ifrån skeppet, men kunde intet skilja om det war fisk eller djur. Efter Ansons ritning lärer det wara en Skjäl. Osbeck Resa 80 (1751, 1757); jfr Anson Resa 144 (1761; om Mirounga leonina). Bergman Jordkl. 1: 67 (1773; om Otaria byronica). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet Eumetopias). BonnierLex. (1966; i pl., om gruppen).
2) (†) till 2: ett slags i Sargassohavet levande fisk (möjl. Antennius histrio Lin., sargassoulk). (Några fiskar upptogos) hvilka .. voro af samma slemaktiga och lösa sammansättning med de så kallade Sjö-hästar, Sjö-lejon och andra dylika, dem man får i Gräs-sjön under Fucus natans (dvs. sargasson). VetAH 1775, s. 172.
3) till 3, om bild föreställande ett fantasidjur med ett lejons överkropp o. fiskstjärt; särsk. herald. om sådan bild på vapensköld. Schlegel o. Klingspor Herald. 59 (1874).
4) till 3, oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngn l. ngt som erinrar om ett lejon o. har med sjö l. sjöfärder att göra; äv. med ordlekande anslutning till 1 (o. lejon 1 a δ). Cooper Sjötroll. 3: 54 (1832; om modig sjöfarare). I dag skola (vi) få bra roligt att språka om alla de där sjölejonen och valrossarne, med hvilka vi i går voro tillsammans (på supé hos en amiral). Forsell Sällsk. 4 (1842). Lindqvist Dagsl. 3: 210 (1904; om krigsfartyg).
Ssgr (till -lejon 1): sjölejon-hud. Skottsberg Båtf. 119 (1909).
-läder. (-lejons- 1902) läder berett av sjölejonhud. Arsenius MannKläd. 341 (1902).
-unge. Bergman ÖarFjärrÖst. 257 (1931).
(2) -LEOPARD. [jfr t. seeleopard, eng. sea-leopard; djurets hud är fläckig som leopardens] zool. (det i haven omkring Antarktis levande) säldjuret Hydrurga leptonyx Blainv. UB 3: 584 (1873).
(13) -LERA, äv. -LER. (numera bl. mera tillf.) lera som avsatts i insjö (sötvattenslera) l. i hav (marin lera); jfr -vesa. Wallerius Min. 17 (1747: Sjöler; om insjölera). LAA 1813, s. 268 (om marin lera). Socker 1950, Handl. s. 60. —
-LEVERNE. (†) = -liv 1. Humbla Landcr. 259 (1740). Nordin i 1SAH 2: 228 (1787, 1802).
-LEVNAD. (†) = -liv 1. 1VittAH 4: 97 (1783). Sjömanshist. 2: 3 (1855).
-LEXIKON. Utkast Til et Sjö-Lexicon, Hwarutinnan De ord som egenteligen brukas wid Ammiralitetet och til Sjösz Korteligen blifwa förklarade. Dalman (1765; boktitel).
-LIDANDE, p. adj. (†) = -nöd-lidande; anträffat bl. i substantivisk anv. Rudbeck Atl. 3: 89 (1698). CAEhrensvärd Brev 2: 258 (1799).
(1) -LIK. som liknar en sjö(s); särsk. om utvidgning av vattendrag l. om vattendrags bredd. En sjölik utvidgning af Fyrisån. Törneros (SVS) 1: 304 (1825). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 49 (1853; om vattendrags bredd).
Avledn.: sjölikhet, r. l. f. Östergren (1939).
(1) -LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Lagerlöf Holg. 2: 132 (1907; om vik av insjö).
-LILJA. [jfr t. seelilie (i bet. 1 o. 2), eng. sealily (i bet. 2)]
1) (numera föga br.) till 1: näckros; jfr -blomma. Franckenius Spec. C 4 a (1659). Ossiannilsson Ork. 72 (1907).
2) [djuren leva i hav o. likna liljor] zool. till 2: tagghuding av klassen Crinoidea (numera företrädesvis om sådan tagghuding som är skaftad); i pl. äv. om denna klass (resp. ss. sammanfattande benämning på skaftade medlemmar av klassen); jfr enkrinit, hår-stjärna 1, lilje-stjärna. Möller 2: 892 (1785). Lindström Masius 3: 172 (1864; i pl., om klassen). DjurVärld 4: 539 (1963; i pl., om skaftade medlemmar av klassen).
Ssg: sjölilje-olja. (†) till -lilja 1, = sjöblads-olja. Berchelt PestOrs. G 5 b (1589).
-LINJE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 13, i fråga om befästning vid insjö l. hav: sammanhörande följd av befästningsverk avsedda att trygga försvaret mot sjösidan; jfr linje 3 b β. BtRiksdP 1892, 4Hufvudtit. s. 52.
2) till 13: linje (se d. o. 9) som går över insjö l. hav; särsk. konkret (motsv. linje 9 slutet), om telefonlinje o. d. BtRiksdP 1892, 6Hufvudtit. s. 60 (om ångbåtslinje mellan Skåne o. Engl.). UnderbefIKustartill. 1945, s. 125 (om telefonlinje).
3) (i skildring av ä. förh.) till 3, vid krigsskola o. d.: linje (se d. o. 8) avsedd för blivande sjöofficerare. Ekstrand Karlbg 23 (1937; vid kadettskolan i Karlskrona 1761). Därs. 70 (vid krigsakademien på Karlberg c. 1800).
(1) -LINS. [jfr t. seelinse, meerlinse] (†) växt av släktet Lemna Lin. (vars arter växa i stillastående vatten o. ha blad o. stam sammansmälta till en linsliknande skiva); anträffat bl. i pl.; jfr -strå, and-mat o. vatten-lins. Forsius Phys. 164 (1611).
(13) -LIST. geol. vid insjö l. hav: avsats (i fast berggrund) på nivå där strandlinje tidigare gått, abrasionsterrass, strandavsats, strandterrass, strandhylla. Fennia XXXIII. 2: 32 (1909, 1913).
(4) -LITEN. (†) i n. sg., i uttr. vara sjölitet, opers.: vara lågt vattenstånd. När thet är myckit Siöölithet, synass ännu Eekeståckerna som haffva stått vnder broon (mellan en ö i Vänern o. en däri utskjutande udde). Gyllenius Diar. 46 (c. 1660).
-LITTERATUR. litteratur som handlar om sjöfart l. sjöliv (se d. o. 1) o. d. Nautisk ordbok ..; En hjelpreda för blifvande sjömän, skeppsredare, och älskare af sjölitteraturen. Ekbohrn NautOrdb. Titelbl. (1840).
-LIV.
1) liv (se d. o. I 3) till sjöss (ss. sjöman l. passagerare på fartyg); jfr -leverne, -levnad. Kommendörkapt. Titelbl. (1830).
2) i hamn o. d.: liv (se d. o. I 8) i samband med sjöfart. Det (var) tomt och ödsligt i den vidsträckta hamnen, der eljest andra tider på året ett lifligt handels- och sjölif erbjuda många vexlande scener. Blanche Tafl. 2: 95 (1845, 1856).
(1) -LODNING. (i fackspr.) lodning för fastställande av djupet i insjö(ar). Globen 1928, s. 53.
-LOPPA. (†) till ordningen Branchiura (karplöss) hörande kräftdjur (möjl. det ss. parasit på laxfiskar levande djuret Argulus coregoni Thorell); jfr lax-loppa. (Eng.) Sug, .. (sv.) sjö-loppa, (lat.) Pulex marinus. Serenius (1734, 1757; under sug).
-LORD. [efter eng. sea lord] om var o. en av vissa sjömilitära ledamöter inom den kommitté som utövar högsta ledningen av den brittiska flottan. Förste, andre, tredje, fjärde sjölord, om chefen för flottans stab resp. flottans personal, flottans förvaltning o. flottans förråd. 2NF 27: 204 (1917).
-LOSSNING. (†) om förhållandet att (l. tiden då) isen om våren bryter upp på sjöar o. hav, islossning. Möller (1790). Heinrich (1828).
(1) -LOTT. om jordlott vid insjö l. strandägares andel i insjö; äv. om jordområde utgörande en lott vid skiftning av sjösänkningsjord. PT 1900, nr 217 A, s. 4 (i fråga om sjösänkningsjord).
(13) -LUFT. luft som befinner sig över l. kommer från insjö l. hav. Schultze Ordb. 2874 (c. 1755).
(14) -LUKT. lukt som kommer från (l. fäst sig i ngt som transporterats på) insjö l. hav. Juslenius 110 (1745).
(2) -LUS. (†) ett slags i hav levande kräftdjur (möjl. av släktet Idothea Fabr.). Tårskens förnämsta föda, sades (i Grönstad i Norge) af åtskilliga wara .. (bl. a.) sjö-lösz, (är en art af oniscus) som skola wara bruna, af en nagels längd, och liten grand smalare, mångfotade; skola finnas i myckenhet på sjöbotten, och jämwäl mångfaldigt i Tårskens mage, då han ränsas. Kalm Resa 1: 94 (1753).
-LUST. lust att gå till sjöss. Wacklin Minn. 3: 83 (1845).
-LUSTAKTION. (†) lustfärd till sjöss. HusgKamRSthm 1724—26, s. 546. Därs. 1760, s. 233.
-LÅN. [jfr senlat. fenus nauticum] (numera bl. i skildring av ä. förh.) lån mot säkerhet i fartyg(slast). Lille Försäkr. 15 (1882).
(5) -LÄ. sjöt. lä (se d. o. I 1) för sjögång. Rydholm (1967).
(13) -LÄGE. läge invid insjö l. hav. Östergren (cit. fr. 1922).
-LÄGENHET~002, äv. ~200. möjlighet att fara l. sända ngt sjöledes; äv. konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: transportmedel varmed man har möjlighet att fara l. sända ngt sjöledes. PT 1758, nr 20, s. 4. Med gods och effekter, tillhöriga passagerare, som med sjölägenhet från utrikes ort ankomma, förhålles så: (osv.). IllSv. 8 (1873). Så beslöt han sig att höra efter första sjölägenhet hem. Duse GrundH 102 (1909). särsk. (†) om möjlighet att ta hyra på fartyg. PH 5: 3011 (1750).
(13) -LÄNNING. (-ländning) (†) vid insjö l. hav utbyggd landningsplats l. hamn l. lastplats. Lind (1749; under anlände).
-LÄRKA. [fågeln ses under flyttningen ute på sjöars is o. längs havsstränder; flykten påminner något om lärkans] (numera föga br.) fågeln Plectrophenax nivalis Lin., snösparv. Linné Fauna nr 194 (1746; från Skåne). Ericson Fågelkås. 1: 92 (1906; från Skåne).
(1) -LÖJA. [jfr t. seelaube] (föga br.) (den bl. a. i insjöar i mellersta o. östra Europa levande) fisken Chalcalburnus chalcoides mento Ag., donaulöja. Rendahl Brehm 19: 324 (1932).
-LÖJTNANT. (†) om löjtnant tillhörande ett lands krigsmakt till sjöss, löjtnant i l. vid flottan; jfr marin-löjtnant. PT 1791, nr 4, s. 2 (om engelska förh.). Rydberg Brev 1: 100 (1867).
(2) -LÖK. [jfr t. meerzwiebel, eng. sea onion] bot. o. farm. om (den inom medicinen o. ss. medel mot råttor använda löken av) den företrädesvis vid Medelhavets kuster förekommande växten Urginea scilla Steinh., havslök; äv. koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om drog bestående av de mellersta fjällen av löken (skurna i strimlor o. torkade). Franckenius Spec. D 3 b (1638). Man tager een Siölöök (m. fl. ingredienser) .., lägg them i Wattn, och giff siuk Boskap dricka i Wåhrtijden. Risingh LandB 71 (1671). Tag Sjölök et skålp.(,) skär håret eller skägget på honom bårt, .. slå däröfwer 2 kannor klar och stark ättika (osv.). Bruno Gumm. 95 (1762). SvFarm. 128 (1946; om de i strimlor skurna mellersta fjällen av löken).
Ssgr (i fackspr.): sjölöks-, äv. sjölök-extrakt. (med sprit berett) extrakt av sjölök. BenämnApoteksv. 31 (1930).
-honung. (i sht förr) av sjölök, ättiksyra, vatten o. renad honung berett preparat (använt bl. a. ss. urindrivande medel o. ss. beståndsdel i bröstmedicin). Bruno Gumm. 119 (1762).
-preparat. SvD(B) 1946, nr 282, s. 12 (använt för utrotning av råttor).
-saft. saft av sjölök; förr äv. i uttr. sur sjölökssaft, sjölökshonung. Suur Siölökz-Safft. ApotT 1698, s. 57. Thon o. Kirsch 80 (1856; använd vid förgyllning av boksnitt).
-sirap. (i sht förr) av ingefära, sjölök, isop, pepparmyntsvatten o. socker berett preparat (använt ss. bröstmedicin). Berlin Farm. 2: 691 (1851: Sjölöksyrup).
-tinktur. (förr) av kanel, sjölök o. sprit berett preparat (använt ss. bröstmedicin). Berlin Farm. 2: 730 (1851).
-vin. (förr) av ingefära, sjölök o. vin berett preparat (använt ss. urindrivande medel o. ss. beståndsdel i bröstmedicin o. kräkmedel). Berlin Farm. 2: 742 (1851).
-ättika. (förr) av sjölök o. ättika berett preparat med medicinsk anv. (i sht ss. beståndsdel i blandningar). Lindestolpe Fross. 27 (1717).
(1) -LÖS. om trakt o. d.: som saknar sjöar. Braun Carol. 95 (1844).
Avledn.: sjölöshet, r. l. f. TurÅ 1936, s. 21.
-MAGASIN.
1) (i fackspr.) till 1, om naturlig l. konstgjord sjö som tjänstgör ss. vattenmagasin. SvVattenkraftFPubl. 13: 11 (1910).
2) [jfr t. seemagazin] (†) till 3: förrådshus för utrustning o. tillbehör till krigsfartyg. Röding 2: 569 (1796). ÖoL (1852).
-MAKT.