SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄMMENÄR, m.
Ordformer
(skiämmener)
Etymologi
[ombildning av kämnär med anslutning till SKÄMMA, v., o. SKÄMMARE]
(†) i uttr. stadsens skämmenär, ss. nedsättande benämning på kämnär i en stad (med syftning på att denne på något sätt drar skam över sin stad); jfr SKÄMMA, v. 1, SKÄMMARE 1. Håken Båskierer (dvs. bardskärare) haf(ue)r öfuerfallet .. (kämnären i Växjö Håkan Jönsson) medh hårdhe ordh och kallat honom stadzens skiämmener och snuggefisk. VRP 1633, s. 489.
Spoiler title
Spoiler content