SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHARLAKAN ʃarla4kan l. ʃar3la2kan, äv. ʃa3rla2kan l. ʃa3rlakan2 l. ʃar3lakan2 l. ʃarla3kan2, stundom ʃar4lakan l. ʃa4rlakan (scha`rlakan Weste), äv. (numera knappast br.) SKARLAKAN ʃarla4kan osv. (schàrlakann Dalin), n. (2Mos. 39: 1 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. l. m. Visb. 1: 429 (c. 1621), Lindfors (1824)); best. -et; pl. (numera bl. tillf.) =; förr äv. SCHARLAK l. SKARLAK l. SKARLAT (i vers — ∪ Spegel GW 199 (1685)) l. SKADEL, sbst., l. SKADELEN, m.
Ordformer
(karlakan (car-, -ann) 16421743. scarlat 16851757. scharlachan- i ssg 1569 (: scharlachans färge). scharlachen 1773. scharlack 1894. scharlackan- i ssg 1711 (: scharlackans böxor, pl.). scharlacken- i ssg 1711 (: scharlackens råckar, pl.). scharlagenn- i ssg 1573 (: Scharlagennsluffuor, pl.). scharlak- (skjar-) i ssgr 1576 (: Scharlakz luffuor, pl.)1749 (: skjarlakskorn). scharlakan (char-, skjar-, -can) 1541 osv. scharlaken (schiar-) 16451710 (: scharlakens råck). skadel c. 1600. skadelen c. 1600. skalakan c. 1621. skallagen- i ssg 1708 (: skallagenss byxsor, pl.). skarlach 15571573. skarlack 1638 (: Skarlackbär)1894. skarlackan- i ssg c. 1620 (: skarlackan skin). skarlag i ssgr 1557 (: heel Skarlag)1666 (: skarlagssråckar). skarlagen (-la(k)ghen) 15291548 (: Halffskarlagens Luff(ue)r, pl.). skarlak- (-ac-) i ssgr 1548 (: Halffskarlac Quinde Luff(ue)r, pl.)1854 (: skarlaks-tjällets, gen. sg. best.). skarlaka 1589 (möjl. tryckfel för skarlakan). skarlakan (scar-, -laak-, -laqu-, -ann) 15261959. skarlaken (-laak-, -enn) 1573 (: hel skarlakens qvinne lufver, pl.), 15781755 (: skarlakens färg). skarlan c. 1620 (i vers). skarlett- i ssg 1671 (: skarlett fru drägt))
Etymologi
[fsv. skarlakan; jfr fd. scarlaken, skarlagen, d. skarlagen, fvn. skarlak(an); av mlt. scharlaken; jfr mnl. o. holl. scharlaken, mht. scharlach(en), t. scharlach; ombildning, med anslutning till LAKAN (mlt. o. mnl. laken, mht. lachen), av ffr. escarlate (fr. écarlate), it. scarlatto, mlat. scarlatum, scarlata, scarletum; sannol. av arab. siqillāṭ, siqlātūn, 'iškirlāt, kostbart (mönstrat) tyg, brokad (varav pers. saqirlāt, ffr. siglaton, ciclaton, (klädesplagg av) kostbart (siden)tyg, mht. ziklāt, siglāt, brokad, fvn. siklát(un), brokad), möjl. (gm förmedling av gr.) av substantiverat m. l. n. sg. av lat. sigillatus, prydd med bilder, i senlat. äv. om tyg: mönstrad, till sigillum, liten bild (se SIGILL); med avs. på formen skarlat jfr fsv. skarlet, fvn. skarlat, ä. holl. schaerlaet, mht. scharlāt, eng. scarlet, av ffr. escarlate, mlat. scarlatum, scarletum (se ovan)]
1) kostbart (ylle)tyg, särsk. av lysande röd färg; stundom äv. om stycke av sådant tyg; numera nästan bl. i skildring av ä. förh. Upp. 18: 12 (NT 1526). En Wllenskiortta aff röth Skarlakan. HH 1: 21 (1543). Suarth skarlakann 3 al(na)r. KlädkamRSthm 1567 69 E, s. 2 b. Soffor öf:rdragne med rödt skarlaken. KKD 5: 165 (1710). Amalia blef röd som ett skarlakan. Zeipel Set. 1: 219 (1847). Den gamle bar .. en grön kappa af scharlakan. Lönnberg Sigtr. 28 (1892). Kjellberg Ull 40 (1943; om medeltida förh.). — särsk. i vissa oeg. l. utvidgade anv.
a) (†) om klädesplagg av scharlakan. Mit påå garden th(e)r axlar han / skarlach och skin. Visb. 1: 60 (1573). Och det war håbort konung son / han Axla skadel och skin. Därs. 2: 246 (c. 1600). Lärde Män i Lag och Medicin, / Som i skarlakan gå. Dalin Arg. 1: 196 (1754; om franska förh.).
b) (†) om tråd l. garn av scharlakansröd färg; jfr SCHARLAKANS-TRÅD. Kiortelen med gulde, golt silke, och skarlakan stickadan. Syr. 45: 10 (öv. 1536). 2Mos. 39: 24 (Bib. 1541).
c) (tillf.) större rött tygstycke, rött skynke l. ”schabrak”. Utanför fönstren vajade hakkorsflaggan, väldiga scharlakan och flaggor i julgransformat. Claesson MakedonFl. 7 (1935).
d) (tillf.) om person med anspelning på hans röda ansikte. Hwad säger du, mitt skarlakan, min John? Hagberg Shaksp. 11: 168 (1851; eng. orig.: Scarlet and John; eg. namn på två av Robin Hoods följeslagare).
2) (numera mindre br.) färgämne som ger scharlakansröd färg, urspr. berett av koschenill l. kermes, scharlakansrött (se d. o. 1). Mynian (är) Liwszrödh: Skarlakanet Purpurrödt. Schroderus Comenius 337 (1639; t. texten: die Scharlachs Körner). Färgerijerne på Skarlakan, och allahanda Färgor. Risingh KiöpH 91 (1669). En scharlakansröd färg ger Biebrichs scharlakan, som hör till diazofärgerna. 2NF 9: 272 (1908). 2SvUppslB (1953).
3) lysande röd färgnyans liknande karmosin men med en dragning åt gult. (Vissa insekters) couleur i Tingtur är ganska wacker och ömnig, men stöter på Carmosin. Jag wet eij, om iag igenom ännu bättre preparerande af dem kan bringa färgen till Scarlat. EBrander (1757) hos Linné Bref I. 3: 309; jfr 2. Skarlakan är en högröd färg, sammansatt af rödt och gult. ConvLex. 3: 713 (1825). Vinterfärger, såsom: skarlakan, castanje och mörkt violett. MagKonst 1832, s. 16. Kochenilj ger på ylle två praktfulla färger, karmosin och skarlakan. UB 5: 513 (1874). Då vi lemnade katedralen (i Rio de Janeiro), fingo vi se en likvagn stå och vänta der utanför, målad i skarlakan. SD 1898, nr 75, s. 3. Scharlakan verkar som en trumpetstöt. Björck K12Stövl. 200 (1954).
Ssgr: A (†): SCHARLAK-BÄR, -EK, -SÄNG, se C.
B (†): SCHARLAKAN-BÄR, -FÄRG, -FÄRGA, -FÄRGAD, -FÄRGARE, -KLÄDNAD, -LIK, se C.
(1) -LO. ludd erhållet vid överskärning av scharlakan; jfr lo, sbst.2 1. SjötågR 1546.
-MÖSSA, -PELARGONIA, -RÖD, -SKINN, -ULLENSKJORTA, se C.
C (i allm. till 1; i ssgr som ansluta sig till 1 numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): SCHARLAKANS-BINDA, r. l. f. binda av scharlakan. BoupptSthm 1684, s. 533 a (efter fältskär).
(3) -BIÄTARE~0200. [jfr t. scharlachspint] zool. (den i östra Afrika levande) fågeln Merops nubicus Gmel., vars fjäderdräkt är scharlakansröd. 1Brehm 2: 219 (1875).
(3) -BLOMMA, r. l. f. (†) växten Anagallis arvensis Lin., vars blommor äro röda, rödarv. AJRetzius i PhysSH 1: 189 (1781).
-BONAD. särsk. (†): huvudbonad av scharlakan; jfr bonad c. Ling As. 239 (1833).
-BYXOR, pl. BoupptSthm 23/7 1659.
(2) -BÄR. (-lak- 16381659. -lakan- 16991795. -lakans- 1749 osv. -laks- 1745, 1755) [jfr t. scharlachbeere]
1) (numera bl. tillf.) kermesbär (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om kermesek. Franckenius Spec. F 2 a (1638; om kermesek). SAOB K 906 (1935).
2) (†) i uttr. oäkta scharlakansbär, om växten Scleranthus perennis Lin., på vars rötter den polska koschenillsköldlusen förekommer, vitknavel. Franckenius Spec. E 2 a (1659: Oächtad Skarlackbär).
3) bot. (bär av) växten Phytolacca decandra Lin., kermesbär (se d. o. 2); äv. om släktet. PrisförtAlnarpTrädg. 1893, s. 68 (om släktet). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 374 (1947).
-DIVAN. divan klädd med scharlakan. Wetterstedt Mut. 82 (1832).
-DRÄKT. jfr -kläder. Atterbom 2: 441 (1827).
-EK. (-lak- 16591874. -lakans- 1807 osv.)
1) [jfr t. scharlacheiche] (numera bl. tillf.) till 2: (det bl. a. i Sydeuropa inhemska) trädet Quercus coccifera Lin., på vilken kermessköldlusen lever, kermesek. Franckenius Spec. E 2 a (1659). 2NF 9: 272 (1908).
2) [jfr eng. scarlet oak] bot. till 3: (det i Nordamerika inhemska) trädet Quercus coccinea Münchh., med på hösten scharlakansröda blad. Thelaus Skog. 9 (1865).
(3) -EPIDEMI. [jfr t. scharlachepidemie] scharlakansfeberepidemi. Florman BrRetzius 43 (1833).
(3) -FEBER. [jfr t. scharlachfieber, eng. scarlet fever]
1) smittosam barnsjukdom kännetecknad av svalginflammation, röda hudutslag o. fjällning. Alm- (Sthm) 1755, s. 37.
2) (†) om kreaturssjukdom med röda utslag l. svulster o. d.; särsk. om rödsjuka (se d. o. 3). SFS 1863, nr 32, s. 20. Lundberg HusdjSj. 103 (1868; om rödsjuka).
Ssgr (till -feber 1): scharlakansfeber-epidemi. epidemi av scharlakansfeber. Ilmoni Sjukd. 2: 257 (1849).
-fall. fall av scharlakansfeber. Hygiea 1886, s. 662.
-linje. [jfr t. scharlachlinie] med. tvärgående linje l. fåra nära nagelroten (i sht på tummen) efter scharlakansfeber. Wernstedt (1935).
-patient. patient som har scharlakansfeber. SundhetscollBer. 1852, s. 27.
-reumatism. med. reumatism uppträdande i samband med scharlakansfeber. Petrén EpidSj. 54 (1926).
-serum. serum mot scharlakansfeber. FörhLäkS 1927, s. 89.
-smitta, r. l. f. smitta av scharlakansfeber. Hygiea 1886, s. 658.
(3) -FRISEL. [jfr t. scharlachfriesel] (†) utslag med små upphöjningar l. blåsor vid scharlakansfeber. Collin Ordl. (1847). LfF 1865, s. 249.
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. (-lakan- 15781729. -lakans- 1649 osv. -laks- 16521669. -lat- 1757) [jfr t. scharlachfarbe]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 2: färgämne som ger scharlakansröd färg; jfr -rött 1 o. scharlakan 2. Wollimhaus Syll. E 6 b (1649). (Scharlakansfärg) göres antingen af kermeskorn, såsom venetianska och franska scharlakansfärjen; eller af cochenille med skedvatten och tran, såsom den holländska. Synnerberg (1815).
2) till 1, 3: scharlakansröd färgnyans. (Klädet) war icke skarlaken vth(e)n hade skarlaken färge. 2SthmTb. 5: 361 (1578).
(1, 3) -FÄRGA, adj. oböjl. (-lakan- 1569. -lakans- 15691599. -laks- 1700) [jfr t. scharlachfarben; med avs. på senare leden se liv-färga, adj.] (†) scharlakansfärgad. KlädkamRSthm 1567—69 G, s. 6 a (1569: scharlachans färge). Hamb. 2: 200 (1700).
(1, 3) -FÄRGAD, p. adj. (-lakan- 1614. -lakans- 1640 osv. -laks- 1640) som har scharlakansröd färg. KlädkamRSthm 1614 A, s. 13 a.
(13) -FÄRGARE, m. (-lakan- 1814. -lakans- 1749 osv.) [jfr t. scharlachfärber] (förr) person som yrkesmässigt sysslade med scharlakansfärgning. Lind (1749; under roth-färber).
(2) -FÄRG-KORN. (†) = -korn. Lind (1749; under grän).
(13) -FÄRGNING. (numera bl. mera tillf.) färgning (särsk. av tyg) i scharlakansröd färg. Weste (1807).
-HIMMEL. (-laks- 1824) sänghimmel av scharlakan. Atterbom 1: 292 (1824).
-HJÄRTA. [fsv. skarlakans hiärta] bildl., om gott l. ädelt hjärta; i nedan anförda ordspr. Ofta sitter skarlakans hjerta under vadmals kappa. SvFolks. 102 (1844). Skarlakanshjerta finnes ofta under wallmarströja. Wensell Ordspr. 67 (1863).
(3) -IBIS. [jfr t. scharlachibis, eng. scarlet ibis] (numera föga br.) zool. (den i Central- o. Sydamerika levande) fågeln Eudocimus ruber Lin., röd ibis. 1Brehm 2: 455 (1875). NF 14: 1232 (1890).
-KAPPA. HH 2: 32 (1553).
-KARPUS. jfr karpus 2. BoupptSthm 1672, s. 8 a (1670).
-KASACK. jfr kasack 1. BoupptSthm 1672, s. 8 b (1670).
-KJOL l. -KJORTEL. (-lakans- 1670 osv. -laks- 1635) jfr kjol 2, 5. Schroderus Os. 1: 278 (1635). Erixon Södermanl. 50 (1924; om ä. förh.).
-KLÄDD, p. adj. (-lakans- c. 1755 osv. -lake- 16491700) klädd i scharlakanskläder. Wollimhaus Syll. (1649; under coccinatus).
-KLÄDE. jfr kläde I 1, II 1. 4Mos. 4: 13 (Bib. 1541). Synnerberg (1815).
-KLÄDER, pl. (-lakans- 1541 osv. -laks- 1737) Dom. 8: 26 (Bib. 1541).
-KLÄDNAD. (-lakan- 1640. -lakans- 1749 osv.) jfr klädnad 3. Linc. (1640; under coccinum).
-KLÄDNING. (†) dräkt av scharlakan. LWivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 52. Heinrich 1078 (1828).
(2) -KORN. (-lakans- 17451845. -laks- 1749) [jfr t. scharlachkorn] (†) kermeskorn. Möller 1: 537 (1745). Almström Handelsv. 346 (1845).
-KVINNFOLKSLUVA~1020. TullbSthm 18/9 1578.
-LAKAN. (†) (kläde av) scharlakan. TullbSthm 28/8 1584.
-LIK, adj. (-lakan- 1858) (numera bl. tillf.)
1) till 1, 3: som liknar scharlakan.
2) till 3: som liknar scharlakansfeber(ns). SundhetscollBer. 1858, s. 28 (om avfjällning).
(1, 3) -LIKNANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) särsk. till 3, = -lik 2. FörhLäkS 1882, s. 278 (om rodnad).
(3) -LILJA. [jfr eng. scarlet lily] bot. (den i södra Europa inhemska) växten Lilium pomponicum Lin., vars blommor äro scharlakansröda. HbTrädg. 6: 141 (1876).
-LIVSTYCKE~020. jfr liv-stycke 1. BoupptRasbo 1744.
(2) -LUS. [jfr t. scharlachlaus] (†) koschenillsköldlus (se d. o. a); i pl. förr äv. om familjen Coccidæ, sköldlöss. Dahlbom Insekt. 146 (1837). Rebau NatH 1: 670 (1879; i pl., om familjen).
-LUVA, r. l. f. (-lakans- 1535 osv. -laks- 1576) jfr -mössa. TullbSthm 1535, s. 26 b.
-MANTEL. (-lakans- 1824 osv. -laks- 1824) [fsv. skarlakans mantol] jfr mantel 1; äv. bildl. Atterbom 1: 195 (1824; bildl.). Heidenstam Folkung. 2: 142 (1907).
-MANTLAD, p. adj. [jfr -mantel] (tillf.) som bär scharlakansmantel; äv. oeg.: täckt av scharlakan (jfr -mantlad 2, sp. M 276). Ling As. 137 (1833; oeg., om bål för likbränning).
-MÖSSA. (-lakan- 1744. -lakans- 1585 osv.) mössa av scharlakan. KlädkamRSthm 1585 C, s. 15 b.
(3) -PARMÄN. [jfr t. scharlachparmäne, eng. scarlet pearmain] pomol. parmän med scharlakansröd färg; i sht förr äv. om Ölands kungsäpple. Eneroth Pom. 2: 116 (1866; om Ölands kungsäpple). Sonesson HbTrädg. 426 (1926).
(3) -PATIENT. scharlakansfeberpatient. Martinson Nässl. 301 (1935).
(3) -PELARGON l. -PELARGONIA. (-lakan- 1883. -lakans- 18921955) [jfr t. scharlachpelargonie, eng. scarlet pelargonium] (numera mindre br.) (kruk- l. trädgårds)växten Pelargonium hortorum L. H. Bail. (av hybridogent urspr.), som har scharlakansröda blommor, vanlig pelargon. HbTrädg. 7: 267 (1883). Ekbrant VVRumsväxt. 263 (1955).
-PRYDD, p. adj. jfr -klädd. Dalin Arg. 1: nr 30, s. 7 (1733).
-PULL. (†) på huvudbonad: kulle av scharlakan. En rese mösza med röd Scharlakans Pull. ÅgerupArk. Bouppt. 1757.
(3) -RATIN. (förr) scharlakansrött ratin. KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 209.
(3) -REUMATISM. [jfr t. scharlachrheumatismus] med. scharlakansfeberreumatism. SundhetscollBer. 1856, s. 25.
-ROCK. (-lakans- 1710 osv. -laks- 1666) jfr rock, sbst.2 1. HT 1899, s. 326 (1666).
(3) -RODNAD. scharlakansröd rodnad (se d. o. 2 a), särsk. vid scharlakansfeber. TLäk. 1835, s. 18.
(13) -RÖD. (-lakan- 15881872. -lakans- 1651 osv.) [jfr t. scharlachrot] röd ss. scharlakan. Lælius Bünting Res. 1: 184 (1588). Skarlakansröda Vaxskiflingen. Fries Svamp. 45 (1866; om svampen Hygrophorus puniceus Fr.). Den skarlakansröda biätaren. Stuxberg (o. Floderus) 2: 403 (1902; om scharlakansbiätare).
(13) -RÖTT, n. [jfr t. scharlachrot]
1) (i sht i fackspr.) om färgämne som användes för att ge ngt scharlakansröd färg; särsk. dels om färg framställd av koschenill, dels om färgämne tillhörande azofärgämnena (använt bl. a. till färgning av histologiska preparat o. i salvor för befordran av läkning av huden), dels om akvarellfärg bestående av kvicksilverjodid. AHB 8: 16 (1862). 2SvUppslB (1952).
2) om scharlakansröd färgnyans. Karlin Konstsl. 26 (1886).
(3) -SAMMET. (mera tillf.) scharlakansröd sammet. Strindberg SvÖ 3: 180 (1890).
-SKINN. (-lakan- c. 1620c. 1657. -lakans- 18821885) [fsv. skarlakans skin] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (kappa av) scharlakan med foder av skinn. Visb. 1: 219 (c. 1620). Melin Prins. 10 (1885).
(3) -SLÖJA, r. l. f. (tillf.) scharlakansröd slöja. PoetK 1812, 1: 31 (i bild).
(3) -SMITTA, r. l. f. scharlakansfebersmitta. UNT 1938, nr 113, s. 5.
(3) -SMULTRON. [jfr eng. scarlet strawberry] (numera bl. tillf.) bot. (bär av) den (urspr.) nordamerikanska växten Fragaria virginiana Duch., som har scharlakansröda bär. Eneroth Pom. 2: 375 (1866).
(3) -SMULTRON-ÖRT. (numera bl. tillf.) jfr -smultron. Lilja SkånFl. 355 (1870).
-STRUMPA. i sht i pl. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 41.
-SÄNG. (-lak- 1688) säng klädd med scharlakan. Warnmark Epigr. B 2 b (1688).
(jfr 1 b) -TRÅD. (†) scharlakansröd tråd. Bælter JesuH 6: 571 (1760).
(3) -TUNGA. [jfr t. scharlachzunge] med. om den högröda tunga som scharlakansfeberpatient brukar ha. Hylin Munn. 2: 40 (1933).
(1, 3) -TÅG, n. (†) scharlakansrött (grövre) snöre. Est. 1: 6 (Bib. 1541).
-TÄCKE. täcke av scharlakan. KKD 5: 43 (1709).
(3) -TÖRNSKATA~020. [jfr t. scharlachwürger] zool. (den i Afrika levande) fågeln Laniarius barbarus erythrogaster Cretzschm., som har scharlakansrött bröst. 1Brehm 2: 71 (1875).
-ULLENSKJORTA. (-lakan- 1553. -lakans- 1553) (†) ylleskjorta av scharlakan. HH 2: 34, 40 (1553).
-UNDERKJOL~102, äv. ~200, l. -UNDERKJORTEL~1020. BoupptSthm 1672, s. 365 b.
-UNDERKLÄNNING. (†) dräkt av scharlakan, avsedd att bäras under andra plagg. 1 Rödh g(ammal) Skarlakans Vnderklädning Jacka och Byxor med Lambskin Vnderfodrat. BoupptSthm 1676, s. 55 a (1675).
-UNDERTRÖJA ~1020. BoupptSthm 1679, s. 878 b.
(3) -UTSLAG~02, äv. ~20. [jfr t. scharlachausschlag] med. utslag vid scharlakansfeber; förr äv. = -feber 2. Alm(Ld) 1757, s. 34. SFS 1863, nr 32, s. 7 (hos husdjur).
-YLLETRÖJA. (-yllens-) (†) = -tröja. BoupptSthm 1670, s. 1267.
-ÖVERKJORTEL. (†) långt överplagg av scharlakan; jfr kjol 2. HH 20: 393 (c. 1640).
D (†): SCHARLAKE-KLÄDD, se C.
E (†): SCHARLAKS-BÄR, -FÄRG, -FÄRGA, -FÄRGAD, -HIMMEL, -KJOL, -KLÄDER, -KORN, -LUVA, -MANTEL, -ROCK, se C.
(1) -TJÄLL. tält av scharlakan. Atterbom 2: 13 (1827).
F (†): (1) SKARLAT-FRUDRÄKT. dräkt av scharlakan, avsedd för adlig fru. VgFmT II. 1: 77 (1671: skarlett fru drägt).
-FÄRG, se C.
Spoiler title
Spoiler content