SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKADESLÖS ska3des~lø2s, äv. (numera föga br.) SKADELÖS ska3de~lø2s, förr äv. SKADLÖS l. SKADALÖS l. SKADENSLÖS, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(schade- 1570 (: schadelosz breffuet, sg. best.). skad- 17231847. skada- 1554c. 1730. skade- 15261939. skadens- 16601719. skades- 1641 osv. — Se för övr. LÖS)
Etymologi
[fsv. skaþalös; jfr fd. skathaløs (d. skadesløs), fvn. skaðalauss (nor. dial. skadelaus), mlt. schadelōs, mnl. o. holl. schadeloos, mht. schadelōs (t. schadlos); ssg av SKADA, sbst., o. LÖS; med avs. på formen skadenslös jfr orkenslös (se ORKESLÖS)]
1) som icke lider l. lidit skada (se SKADA, sbst. 1), som är utan l. fri från skada; äv. ss. adv.: utan (att ta l. lida) skada (stundom svårt att skilja från 2).
a) (†) motsv. SKADA, sbst. 1 b, i fråga om person (jfr c) l. djur: oskadad, helskinnad, kroppsligen skyddad; äv. i uttr. komma skadeslös ifrån ngt (jfr c β), komma oskadad ifrån ngt; äv. ss. adv.: utan att ta (kroppslig) skada; jfr b slutet. LPetri 1Post. H 1 a (1555; i bild). När .. (prästens) vnderlige tanckar grijpa honom, löper han allom owettandes bort i skogh och marck .., at man måste .. rächna för en synnerlig lycka at man finner honom skadalösan igen. VDAkt. 1667, nr 358. Han kastades i en siudande Olliokiättel, men medelst Guds försyn kom han der ifrån skadelös. Dryselius Monarchsp. 170 (1691). (Stallet för dragare som användes vid kolning bygges på sådant sätt) at dragaren någorlunda må stå skadelös. Broman Glys. 3: 83 (c. 1730). (Ryttaren) tumlade från den gallopperande kampen ner i gatan, lika skadeslöst som (sina kamrater). Gosselman SNAmer. 1: 60 (1833). — särsk. övergående i c, med tanke på frihet såväl från kroppslig skada som skada av ekonomisk l. social art o. d.; särsk. i uttr. hålla ngn skadeslös (jfr c α, 3), ge ngn skydd, hålla ngn skadeslös för ngn, skydda ngn för l. mot ngn. Lijka som en Landzherre sina vndersåter .. haller skadhalösa, på farligha Landzwäghar för röffuare .. Altså gör ock Gudh (osv.). PErici Musæus 3: 150 a (1582). Wåra Fäder woro ett Heligt Folck som ingen giorde orätt, utan der någon till dem flydde, han höls frij och skadelös. Rudbeck Atl. 3: 414 (1698). MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 4: 289 (ss. adv.).
b) i fråga om sak (jfr c): oskadad, hel, felfri, som är utan defekt (äv. mer l. mindre bildl., i fråga om ngt abstrakt); äv. ss. adv.: utan att ta skada; numera bl. i det under slutet nämnda ordspr. Frucktan och Troo .. (skola) wthi itt vngtt hierta bådhen tillika planterat wardha, Tÿ intet thera kan skadalösth wara tÿ andhra foruthan. LPetri Œc. 53 (1559). (Klockaren bör) utsåå och leggia Prestens sädh i ladan, så at then blifuer skadelöst och wel förwarat. KOF II. 1: 361 (1659). Anno 1723. then 14. Maji .. slog Åskan på en gång vti 5. Kyrckior, in och vtan Stockholms Stad ..; Then första, nemligen St. Claræ blef skadelös. Rüdling Suppl. 510 (1740). Jag har ock sedt .. (snödroppens) blommor skadeslösa oacktad flere nätters stark frost. Bergman Jordkl. 2: 528 (1774). — särsk. [jfr språkpr. fr. c. 1715 under LÅN 1 a; möjl. eg. om lånat djur (jfr a)] i ordspr. lån skall gå skadeslöst hem. Landgren Ordspr. (1889). SvHandordb. (1966).
c) i fråga om person (jfr a) l. kollektiv av personer l. ngns hjärta o. d.: som icke lider l. lidit skada av ekonomisk l. social art l. minskning i trevnad o. d., som är utan l. fri från förlust l. förfång; äv.: som får l. fått skadeersättning l. kompensation l. (i sht ekonomisk) gottgörelse, gottgjord; äv. ss. adv.: utan (att lida) skada l. förlust l. förfång o. d.; numera nästan bl. i α o. β samt i avledn. SKADESLÖSHET. (Vissa kyrkliga ceremonier o. stadgar) äro .. icke .. så stoort aff nödenne, at man icke skulle kunna wara them skadalöst föruthan. LPetri Kyrkiost. 13 b (1566). Hädanefter (bör) intet utbyte af sådane hemman, som indelte äro, bewiljas, med mindre Cronan därwid erhåller 50 procento förhögning, på det man så mycket säkrare wara må, at Cronan wid slike byten blif- (ve)r aldeles skadeslös. 2BorgP 3: 396 (1727). Patronen har (i Sv.) förlag och skadelös arbetar / Fast watten, malm och skog, ei undan grannen rifs. Hiärne Endr. C 2 b (1740). Komme jag ock till åtnjutande af alla lifvets behag .. vore jag väl .. skadeslös och ersatt för alla de dyra stunder, jag förlorat? Wallin 1Pred. 2: 142 (c. 1830). — särsk.
α) i uttr. hålla, äv. göra, förr äv. stå l. ställa ngn l. ngt skadeslös resp. skadeslöst (jfr a slutet, 3), ge l. skaffa ngn l. ngt skadeersättning l. kompensation l. (i sht ekonomisk) gottgörelse; stundom äv. utan obj. Till att sollera (dvs. besolda) folkit må i finna råd till peninga huru i best kunne, wij wele wäll holla eder skadelöse i then motte. G1R 9: 157 (1534). HH XIII. 1: 15 (1562: stå them skadelööse). Schroderus Os. 1: 630 (1635: ställa Kyrkione skadelöös). Det goda, som du upptäcker bland många inskränkningar, skall, för ditt vällvilliga .. hjerta, blifva en skatt, som håller det skadeslöst för många saknader .. på vandringsbanan. Wallin 1Pred. 2: 374 (c. 1830). Enligt Hr. Kgl. Bibliotekariens löfte, hoppas vi på Dess föredrag ”om språklagarne”, hvilket skall hålla skadeslös för tomheten i Sekreterarens. Beskow (1868) i 3SAH LXVI. 3: 133. Kanske / ni söker någon älskare i Rom, / som gör er skadelös för äktenskapet? VLitt. 3: 562 (1902). Konungen dömde .. Sten Sture att .. hålla Svante Nilsson skadeslös för dennes utlägg såsom hans hövitsman under kriget mot Ryssland. KyrkohÅ 1938, s. 18. särsk. i uttr. hållas, äv. göras, förr äv. ställas skadeslös, ges l. få skadeersättning l. kompensation l. (i sht ekonomisk) gottgörelse, hålla, äv. göra sig skadeslös, skaffa sig skadeersättning osv., ta skadan (se SKADA, sbst. 1 d) igen. Fynne wij wel raadt att holle oss scadelöss .. wtaff the gode mendtz gotz. G1R 3: 65 (1526). Schroderus Os. III. 2: 31 (1635: ställas). Dalin Hist. 2: 456 (1750: giöra sig). Spanien sträfvar att genom eröfringar på Medelhafvets sydkust hålla sig skadelöst för förlusten af sitt stora rike i Amerika. Svensén Jord. 449 (1887). Gingo böcker förlorade under transport, hölls man (i början på 1800-talet) icke skadeslös genom något slags försäkring. 3Saml. 5: 6 (1924).
β) i uttr. komma l. slippa, förr äv. träda skadeslös från ngt (jfr a), komma l. slippa från ngt utan skada l. förlust; ngn gg äv. i uttr. slippa skadeslös, icke lida skada, klara sig utan att lida skada. Parterne förehölls om intet de uti detta mål ville förlikas, hvarpå hustru Anna Knutsdotter svarade sig väl därtill vara benägen om hon någorledes skadelös kunde därifrån komma. NoraskogArk. 4: 185 (i handl. fr. 1709). Skråordn. 1720, s. D 1 a (: träder). Hwalström SpecPaid. 2 (1773: sluppit). Kunde jag få någon behållning .. (av boken Om Noraskog) vore visserligen bra, men jag är fullkomligt belåten om jag kommer skadelös derifrån. Johansson Dagb. 1: 112 (1875). Östergren (1939).
2) (†) som icke vållar l. medför skada, oskadlig, ofarlig; äv. ss. adv.: utan (att vålla) skada (jfr 1, 4). Kyrckebruk .. äre icke ense hos allom ..: Men denna olijkheten är skadelös. Schroderus Comenius 636 (1639; t. texten: vnschädlich). (Jag) har trotsat döden / I stridens larm .. / Och hvarje fara skadlös blef. Thomander 3: 84 (1826). Lansen med handen .. grep strålögda gudinnan Athene, / stötte från vagnen den bort, att skadeslöst han förbifor. Johansson HomIl. 5: 854 (1846). — särsk. i förb. med bestämning som anger den l. det som icke vållas skada l. för vilken resp. vilket ngt icke medför skada; äv. ss. adv., i uttr. skadeslöst för ngt l. ngt skadeslöst, utan att skada ngt. Jag viill holle E. N. Kong:e Ma:tt .. så monge hester och rystninger, som Eder N. .. kunna haffve fyllest och mijg fattige tienare kan vare skadalöst. ANilsson i G1R 24: 555 (1554). (Murmästaren) försekrade migh, sigh willia taga hohl till Sacerstijge döran, kyrkiones mur skadesslöst. VDAkt. 1692, nr 344. Lyckligtvis voro hans värden så många, att några skadeslöst för hans ära kunna uteblifva ur framställningen. CFWingård (1837) i 2SAH 19: 82.
3) (†) fri från rättsligt ansvar l. straffansvar (i form av skadestånd); äv. i uttr. hålla ngn skadeslös (jfr 1 a slutet, c α), frita ngn från rättsligt ansvar; äv. ss. adv.: utan rättslig påföljd (i form av skadestånd), ostraffat, opåtalt; jfr 4. Schroderus Os. 2: 390 (1635). (Några män föreslå domkapitlet, att en kvinna skall få ingå nytt äktenskap, fastän hennes till Polen avreste förre man icke säkert avlidit) Och der oförmodeligen så henda kunne .. at hennes förre man med lifvet komme igen, skole wij .. utstå huadh plicht, för andelige och werldslige dommara der på fölia welle: Och den Prästman desse Copulerer (dvs. sammanviger) aldeles hålla skadens lööss i detta fall i alla måtto. VDAkt. 1660, nr 35. Utfärdade förordningar löpa största fara at ej bli efterlefvade, om .. skadelige exempel gofves at skadeslöst få bryta emot dem. 2RARP 20: 124 (1760). Ekblad 285 (1764).
4) [jfr 2, 3] (föga br.) ss. adv., med förbleknad bet.: utan betänkligheter, utan vidare, saklöst (se SAKLÖS 2 f). Du kan skadeslöst ta 20 kronor paret. Östergren (1939; angivet ss. ngt vard.).
Ssgr: (3) SKADESLÖS-BREV. (schadelosz-) [jfr mlt. schadelōsbrēf, mht. schadelōsbrief] (†) om brev (se d. o. 2) vari ngn tillförsäkras frihet från ansvar (i form av skadestånd). 2SthmTb. 4: 79 (1570).
-HÅLLANDE, n. (numera bl. tillf.) till 1 c α, om förhållandet att ngn hålles skadeslös (förr möjl. äv. till 3, om förhållandet att ngn fritas från rättsligt ansvar). HH XXI. 1: 54 (1710). (Eng.) Indemnity .. (sv.) skadelös-hållande. Serenius Ee 3 b (1734).
(1 c α) -HÅLLNING. [jfr t. schadloshaltung] (†) = -hållande. Schultze Ordb. 1774 (c. 1755). Dalin FrSvLex. 1: 501 (1842).
Avledn.: SKADESLÖSHET, r. l. f. [jfr mlt. schadelōsheit, t. schadlosigkeit]
1) (†) till 1 a, om egenskapen l. förhållandet att vara kroppsligt oskadad. Jag (dvs. en präst som varit med i krig) i så många äfwentyr wäl tusende och ändock tusende resor har att anse min skadlöshet och mitt lif såsom ett byte och en förundranswärd skänck af Guds godhet. VDAkt. 1790, nr 435.
2) (†) till 1 b, om egenskapen l. förhållandet att vara oskadad. Många liknelser finnas, at Skogens skadeslöshet kan med Barkning bestå. Zethelius SvarVetA 4 (1767). (Sv.) Skadeslöshet .. (fr.) Etat d'une chose (d'une personne) qui a été sans perte. = qui a été sauvé. Nordforss (1805); jfr 1, 3.
3) (i fackspr.) till 1 c, om egenskapen l. förhållandet att icke lida l. ha lidit skada; särsk. om sådan egenskap osv. ss. resultat av erhållen skadeersättning l. kompensation l. gottgörelse. HH 29: 430 (1641). Minnesskr1734Lag 2: 901 (1934).
Ssg (till skadeslöshet 3): skadeslöshets-rätt. (i fackspr.) rätt (se rätt, sbst.2 4) till skadeslöshet. Förbundet 1914, nr 10, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content