SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKALA ska3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Möller (1790) osv.) ((†) -ar l. -er, se nedan); förr äv. SKAL, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (möjl. att hänföra till sg. skala, Rålamb 4: 80 (1690)) l. -er (äv. att hänföra till sg. skala, BoupptSthm 22/9 1658, Bergklint MSam. 2: 441 (1792), Weste (1807)). Anm. I ä. tid användes stundom i objektsställning l. efter prep. den lat. ack.-formen scalam. Schück VittA 2: 10 (i handl. fr. 1667).
Ordformer
(scalar, pl. 1690. scaler, pl. 16581792. skal (sc-) 16711792. skala (sc-, sch-) 1636 osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. skala, eng. scale; av it. scala, stege, trappa, skala, av lat. scala, stege, trappa, till scandere, stiga (se SKANDERA). — Jfr ECHELONG, SCHALAD, SKALAR, adj., SKALÄR, adj.]
1) (för mätning l. inställning av ngt o. d. uppgjord) med (ofta sifferbetecknade) streck l. punkter markerad indelning av en (i allm. rät l. bågformig l. cirkulär) linje i ett antal (vanl. lika stora) delar (grader, skaldelar), gradindelning, gradering, måttskala; äv. konkret(are), om linje med sådan indelning l. föremål (t. ex. plåtstycke) l. instrumentdel (förr äv. självständigt instrument, särsk. längdmått) med sådan linje. Celsius' termometer har en hundragradig skala. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). Tre Linialer korta med Scaler på. BoupptSthm 22/9 1658. (Beställ åt mig) en Thermometer med alla 4 skalorne Celcii Reaum. Farenh. och de Lile. CAEhrensvärd Brev 2: 24 (1795). Den praktiska uppmätningen af längder sker .. förmedelst mätstänger, tumstockar eller skalor. Fock 1Fys. 8 (1853). En i cylinderns öfre del (på en sänkvåg) insatt skala anger direkte specifika vigten af den vätska, som undersökes. UB 2: 88 (1873). För endast 2—3 år sedan borde radioapparaten helst se .. invecklad och konstig ut .., ju flera rattar, knappar, skalor och vred .., desto bättre. Radiolyssn. 1927, nr 18, s. 16. — jfr AREOMETER-, CENTIMETER-, DECIMAL-, GRAD-, INSTÄLLNINGS-, MANOMETER-, MILLIMETER-, MÅTT-, MÄT-, PYROMETER-, RIKT-, RÄKNE-, STATIONS-, TERMOMETER-, TIM-, TUM-, VIKT-SKALA m. fl.
2) (grafiskt l. med ett jämförelsetal betecknad) storleksrelation mellan en i bild l. teckning l. på karta o. d. gjord återgivning av ett visst föremål o. föremålet; äv. konkret(are), om den grafiska beteckningen, särsk. en i grader l. skaldelar (var o. en representerande en viss längd av föremålet) delad linje. Avbilda ngt i stor, förstorad, liten, förminskad skala. Karta i l. efter skalan 1:200000. En byggnadsritning i skala(n) 1:100, med detaljritningar i större skala. CivInstr. 259 (1636). Bör til en Stads grundritnings aftagande brukas en stor Scala för större tydlighet. LandtmFörordn. 66 (1725). (Väsentlig för en karta är) Afståndens absoluta rigtighet, eller tillförlitligheten öfverallt af den för Chartan angifna scalan. VetAH 1817, s. 162. Zackeus .. är — i helt liten skala — afritad uppe i ett i bildens midt stående träd. AntT XIV. 1: 52 (1899). Arbetet (dvs. Carta Marina) illustreras av bl. a. ett andrahandsklichétryck i halv skala av Venedigeditionen. Ymer 1950, s. 69. — jfr KOMMISSIONS-, LANTMÄTERI-, METER-, MIL-, MÄT-, REPRODUKTIONS-, RITNINGS-, SKOGS-, TOMT-, ÅKER-SKALA m. fl.
3) serie av element (mer l. mindre klart tänkta ss. grader l. skaldelar av en skala, i bet. 1) som representera olika (särsk. kvantitativa) enheter l. intensitetsgrader l. stadier l. dyl. o. som tillsammans bilda en (av variationer utmärkt) helhet av företeelser av visst slag; äv. dels mera abstr., med tanke företrädesvis på det schema som en sådan serie bildar, dels konkret(are), om grafisk figur l. tabell som återger ett sådant schema; äv. bildl. (jfr 4 slutet, 5, 6). Fallande l. sjunkande (äv. nedstigande) skala, med en serie som går från högre till lägre element; motsatt stigande skala. Genomlöpa hela skalan av mänsklig utveckling. AJourn. 1815, nr 144, s. 2. Den skala, som här i allmänhet användes (vid väderleksuppgifter), går från 0 till 10, .. hvarvid 0 betecknar klar himmel, 5 halfklart, 10 fullkomligt mulet, o. s. v. Hildebrandsson Buchan 130 (1874). (Jämtlands natur-)skönhet genomgår hela skalan från det mest väldigt storartade till det mest tjusande, veka och idylliska. Höjer Sv. 3: 189 (1882). Se vi på hela skalan av grundämnen sådana de nu är numrerade och hittills kända från nummer 1 väte till nummer 102 nobelium, blir resultatet, att (osv.). Dædalus 1960, s. 50. — jfr BESKATTNINGS-, BETYGS-, DRÄKTIGHETS-, HÅRDHETS-, KÄNSLO-, LÖNE-, POÄNG-, PRIS-, RÄKNE-, RÖST-, RÖSTRÄTTS-, SIKT-, SKATTE-, STORLEKS-, TULL-, VÄRDE-SKALA m. fl. — särsk.
a) om serie av färger l. färgtoner, färgskala. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 72. En delikat, entonig skala av grått och mögelgrönt i olika variationer. Lindblom Rokokon 119 (1929). GrafUppslB (1951). — jfr FÄRG-, SCHATTERINGS-SKALA.
b) i fråga om system för gradering av medborgare l. grupper inom ett samhälle med hänsyn till samhällsställning, socialt anseende o. inflytande o. d.; särsk. i uttr. den sociala skalan. Samtiden 1871, s. 282. Längs hela skalan af kyrkans dignitärer (i Vatikanen) hade man att fullfölja utomordentligt världsliga marschrutor. Söderhjelm ItRenäss. 234 (1907). Vi ha .. anledning tro, att (dekanen) Everardus och (kaniken) Mattias tillhört familjer, som stått relativt högt på den sociala skalan i Enköping. Ljung EnköpH 1: 24 (1963). — jfr GRAD-, RANG-, SAMHÄLLS-SKALA.
c) polit. i uttr. (den) fyrtiogradiga skalan, om den (1909 införda, 1918 avskaffade) för kommunal rösträtt gällande, i fyrtio grader indelade röstskalan (se RÖST-SKALA 2). Aldén Medb. 2: 13 (1909). Nilsson TreTerm. 392 (1943).
4) mus. stegvis ordnad serie av toner utgörande tonförrådet i ett tonsystem l. i ett som tonart karakteriserat urval därav, i allm. belägna inom en oktav o. räknade nedifrån o. uppåt; äv. abstraktare, om det schema som representerar indelningen av ett tonfält i en sådan serie. Kromatisk, diatonisk skala. Spela, sjunga skalor, ss. övning spela resp. sjunga tonerna i en viss skala l. vissa skalor i den följd vari de förekomma i skalan osv. Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668). C dur har i sin Scala c, d, e, f, g, a, h. Londée Kellner 45 (1739). Hon spelade skalor, som hon dock snart tröttnade på. Johnson Kommentar 89 (1929). — jfr DUR-, MOLL-, MUSIK-, TON-SKALA m. fl. — särsk. i mer l. mindre tydligt utförd bild. Atterbom SDikt. 2: 44 (1811, 1838). Rec(ensenten) har börjat med denna Scen, för att kunna i ordning genomgå Skalan af de särskilta toner, som Öfwersättaren här med så öfwerlägsen konst förmår gifwa åt wårt Språk. AJourn. 1815, nr 236, s. 1. Hon hade just skrattat en klingande skala. Öberg Makt. 1: 41 (1906).
5) (numera föga br.) bildl.: måttstock (se d. o. 3), norm, mätare o. d. MinnSvNH Bih. 2: 109 (1809). Ingen talang i verlden förstår att beskrifva en sak, för hvilken läsaren ej har någon skala. Wetterbergh Sign. 324 (1843). (Den fornnorska grammatikens) fullständighet gör det möjligt, att vi på ett visst sätt kunna begagna henne såsom den scala, det mått, till hvilket den mindre väl behandlade och i afseende på literära qvarlefvor af ödet mindre gynnade Forn-Svenskan kan hänföras. Munch FsvFnoSpr. XLIII (1849).
6) bildl. (särsk. med anslutning till 2): storleksgrad, (grad av) omfång l. utsträckning, omfattning, format o. d.; särsk. i uttr. i (förr äv. ) stor (förr äv. hög) l. liten skala, i stor resp. liten omfattning, i hög resp. ringa grad; i sht förr äv. övergående i bet.: på ett storslaget resp. småaktigt l. småskuret sätt, i stort resp. smått; i sht förr äv. i uttr. i avtagande l. stegrad skala, i gradvis avtagande resp. ökad omfattning. Han började odla trädgårdsprodukter i stor skala. Han drev sin rörelse i en mycket blygsam skala. Läkemedel framställas numera ofta i industriell skala. Som allt det goda hos .. (G. IV A.) var på liten skala, så kan anmärkas, att han till och med lät halfsåla sina stöflor. Adlerbeth Ant. 2: 394 (c. 1815). Koketteriet, i sin högre skala, är ovedersägligen ett bedrägeri. Kullberg Mem. 1: 145 (1835). ”Jag känner på mig, att jag blir målare!” (sade ynglingen). Gubben, så välmenande han än var, tänkte dock icke i så stor skala. Almqvist Mål. 89 (1840). Trankokerierna skulle uppbyggas i stor skala. Carlén Skuggsp. 1: 191 (1861, 1865). Hvad som är lagen för den store är i aftagande skala också lagen för de smärre. Weibull LundLundag. 201 (1880). (Efter den teoretiska undervisningen) skola de inledande och grundläggande samt de rent formela öfningarna i småningom stegrad skala följa. KrigVAH 1883, s. 83. Beskow var mecenat i stor skala. Wirsén i 3SAH 12: 423 (1897). (Ciceros svärson) Den lille lockige och välfödde Dolabella var en Catilina i förminskad skala. Grimberg VärldH 4: 215 (1930). Spekulationerna skedde först i blygsam skala. Siwertz Tråd. 38 (1957). — jfr JÄTTE-, LABORATORIE-SKALA m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: SKAL-AREOMETER. [jfr t. skalenaräometer] fys. areometer försedd med en skala på vilken vid areometerns nedsänkande i vätska antingen vätskans densitet (täthet) direkt kan avläsas (i detta fall äv. benämnd densimeter) l. den undanträngda vätskevolymen kan avläsas (i detta fall äv. benämnd volymeter). Fock 1Fys. 193 (1853).
(2) -BETECKNING. beteckning angivande viss skala. SvGeogrÅb. 1937, s. 219.
(2) -BRÅK. bråktal (t. ex. 1: 1000) angivande viss skala. Norström Topogr. 42 (1880).
-DEL, sbst.2 (sbst.1 se skal, sbst.1 ssgr).
1) om var o. en av de (vanl. lika stora) delar (grader) vari en skala är indelad. Fock 1Fys. 226 (1859).
2) om den del av ett instrument o. d., som är försedd med skala. KatalRGrave Term. 17 (c. 1938).
-DIAGRAM. (i fackspr.) Globen 1943, s. 12. Skaldiagram, diagram bestående av linjer försedda med skalor för olika variabler, vilkas samband avläses direkt såsom vid dubbelskala .. eller med hjälp av rörliga linjaler e. d. TT 1946, s. 731.
(4) -EGEN. [jfr t. leitereigen] mus. om ton l. tonart o. d.: som hör till en viss, vid tillfället använd skala; om ackord: som enbart består av toner som höra till den vid tillfället använda skalan; motsatt: skalfrämmande. Bauck 1Musikl. 1: 98 (1864). Skalegna toner. NF 3: 1153 (1880).
-ENHET~02 l. ~20. jfr -del 1. SvTandläkT 1950, s. 534.
(2) -ENLIG. (i fackspr.) om modell o. d.: framställd på ett sådant sätt att samtliga dimensioner äro i enlighet med en viss skala. Form 1953, s. 226. En skalenlig modell. SvD(A) 1961, nr 59, s. 22.
(4) -ETYD. mus. jfr -övning. Bauck 1Musikl. 2: 123 (1871).
-FAKTOR. (i fackspr.)
1) till 2; om det inversa värdet av (ritnings)skala, t. ex. talet 10 i fråga om en ritning utförd i skala 1: 10.
2) [jfr eng. scaling factor, fr. facteur d'échelle] till 2, 3. Skalfaktor .. faktor vars värde är lika med det antal ingångspulser som behövs för att en räknekrets skall avge en utgångspuls. TNCPubl. 36: 69 (1962).
(2) -FEL. på karta l. ritning förekommande fel bestående däri att avbildningen (i någon detalj) icke stämmer med l. icke har rätt mått i enlighet med den fastställda l. angivna skalan. Globen 1935, s. 16.
(4) -FIGUR. mus. om en mindre, avgränsbar tongrupp som utgör en (del av en) skala. (Jeanson o.) Rabe 1: 230 (1927).
(2) -FLYGNING. (skala- 1966 osv.) (i fackspr.) flygning l. flygtävling med skalmodeller av flygplan. ÖgCorr. 1966, nr 272, s. 15.
(4) -FRÄMMANDE. [jfr t. leiterfremd] mus. icke skalegen. Bauck 1Musikl. 1: 162 (1864).
-FÖNSTER. fönsterliknande öppning över en skala. FörslInstrMätInf. 1916, s. 27. —
(4) -GÅNG. [jfr t. skalegang] (numera bl. tillf.) mus. om serie av toner som komma i den ordning de ha i en skala. Ödman UngdM 1: 179 (1877, 1881). Wulff Koralb. 12 (1912). Östergren (1939).
-INDELNING~020. indelning av en skala i enheter (skaldelar, grader). Ahlberg FarmT 123 (1899).
-INSTÄLLNING~020. NordBoktrK 1912, s. 109.
(1, 2, 3, 4) -INTERVALL. intervall mellan två skalstreck l. mellan gränserna för de olika element l. enheter som tillsammans bilda en skala l. ett register o. d. 2NF 29: 611 (1919).
-LAMPA. för belysning av skala, t. ex. stationsskalan på en radioapparat. Radiolex. (1952).
(1, 2) -LINJAL. (i fackspr.) linjal med gradering i viss skala; linjal för avstickning av skalor vid kartritning. SvTeknUppslB 1: M99 (1937). BonnierLex. (1966).
-LINJE. särsk. till 2: i grader indelad linje betecknande den skala i vilken en karta är uppgjord. Globen 1931, s. 36.
(4) -LÖPNING. (numera bl. tillf.) mus. jfr -övning. Sundblad LandStrand 31 (1891).
(2) -MODELL, sbst.2 (sbst.1 se skal, sbst.1 ssgr). (skal- 1932 osv. skala- 1953 osv.) (i fackspr.) i viss förminskad skala, i tre dimensioner utförd, skalriktig modell av ngt. Ett 30-tal skalmodeller av flygplan. Dædalus 1932, s. 38.
-MÅTT.
1) till 1: mått försett med skala. Dædalus 1932, s. 26.
2) till 2: mått i enlighet med viss skala; skala. SFS 1864, nr 66, s. 31.
(3) -MÄTNING. (skal- 1920 osv. skala- 1926 osv.) (i fackspr.) mätning av props med ledning av viss skala l. tabell (”propsskala”); motsatt: stapelmätning. TrävInd. 1920, nr 11, s. 4.
(3) -MÄTT, p. adj. (i fackspr.) jfr -mätning. Skalmätt props. TrävInd. 1920, nr 11, s. 4.
(4) -PASSAGE. mus. jfr passage 6 o. -övning. NF 12: 844 (1888).
-PUNKT. punkt på skala utmärkande gränsen mellan två skaldelar l. grader; jfr -streck. Carell o. Edelstam 11 (1916).
(4) -RENHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) mus. om det förhållandet att man vid notskrivning betecknar enharmoniska toner (gemensamma för olika skalor) med de beteckningar som höra till den för ifrågavarande musikstycke angivna skalan. Norlind MusLex. 1: 235 (1912).
(2) -RIKTIG. (i fackspr.) om karta l. modell o. d.: på vilken samtliga detaljer ha de rätta måtten i enlighet med den fastställda l. angivna skalan. SvGeogrÅb. 1938, s. 47.
-RING. skjutk. till riktinstrument l. sikte på skjutvapen hörande ring, försedd med skala, mot vilken en visare l. ett index inställes vid vapnets riktning. Billman o. Landström (1945).
-RÖR. rör försett med skala. TMatFysKemi 1918—19, s. 178.
-STRECK. streck på skala utmärkande gränsen mellan två skaldelar l. grader; äv. oeg., om skaldel l. grad på skala; jfr -punkt. Rubenson Meteor. 18 (1880). Variera mottagarens frekvensratt (fininställning) några skalstreck. SignTrpInstr. 1945, 1: 103.
(1, 2, 3, 4) -SYSTEM. system som innebär användande av viss skala l. visst slag av skala; system som bildas av enheterna i en viss skala. 2NF 13: 1161 (1910). Peterson-Berger Musik 2: 20 (1942).
-VÅG. (i fackspr.) våg med skala för avläsning av vikten. KatalRGrave 512 (c. 1938).
(3) -VÄRDE. (i siffror angivet) värde i viss (värde)skala. PedT 1962, s. 58.
(4) -ÖVNING. [jfr t. skalaübung] mus. övning som består i att sjunga l. spela skalor; i noter nedtecknat övningsstycke för övning av detta slag; äv. bildl., i fråga om serie av ljud frambragta av ett djur, liknande en sådan övning. Piano-skola innehållande .. etyder, skal-öfningar. Beyer (1879; i boktitel). (Han) låg och lyssnade, äcklad och vredgad, till en hyenas skalövningar. Rösiö Benadirkust. 106 (1937).
B: SKALA-FLYGNING, -MODELL, -MÄTNING, se A.
Avledn.: SKALNING, sbst.1, r. l. f. [jfr eng. scaling] (i fackspr.) till 2, 3: räkning med användande av skalfaktor (se d. o. 2) l. omvandling av tal i enlighet med viss skala. TT 1955, nr 14, s. II. Dopping KortBrADB 19 (1968).
Spoiler title
Spoiler content