SKALPERA skalpe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (skallpèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. skalpieren, fr. scalper; av eng. scalp, v., till scalp (se SKALP). — Jfr SKALPÖR]
(i sht i skildring av ä. förh. bland Nordamerikas indianer) motsv. SKALP 1: medelst kniv l. annat vasst föremål skära en skåra runt skalpen på (ngn) o. gm att fatta i håret (l. skalplocken) slita loss den; äv. abs. Deleen (1807; under scalp). En flock krigare af Sioux-stammen .. (har) öfverrumplat en Chippewas-by medan männerna voro på jagt, och dödat och skalperat sexton personer mest qvinnor och barn. Bremer NVerld. 2: 327 (1853). Indianernas skalpering måste väl ursprungligen ha varit ett försök att tillägna sig den slagnes själskraft. IllRelH 20 (1924). särsk.
a) allmännare: slita loss l. dra av (del av) huvudsvålen på (ngn l. ngt); äv. med avs. på skinn: slita loss, dra av; ofta med sakligt subj. Kugghjulen (på tröskverket) hade i det närmaste skalperat patienten, i det de afslitit hufvudsvålen .. på en utsträckning af ett ordinärt tefats storlek. Hygiea 1887, 1: 759. Aj, ropade konsuln, satans kvinna, tänker du skalpera skinnet av mina händer. Essén Misst. 78 (1911). I pannan hade .. (jägaren) fåror efter björnens klor, hans bakhuvud var skalperat, och (osv.). Bergman ÖarFjärrÖst. 119 (1931).
b) mer l. mindre bildl. Öfver oss reste sig hissnande högt Pentelikons kala, af vinterfrosten skalperade hufvudskål. Heidenstam Vallf. 165 (1888). Stora hyreshus i Stockholm blevo bokstavligt talat skalperade (vid en stark storm) varvid stor materiell förödelse åstadkoms. Även på andra platser ha tak blåst av. SvD(B) 1943, nr 50, s. 3.
Ssgr: A (i sht i skildring av ä. förh. bland Nordamerikas indianer): SKALPER-KNIV, sbst.1 skalpkniv. Ekbohrn Bade Skalpjäg. 108 (1859). —
-LOCK. [jfr t. skalpierlocke] (föga br.) skalplock. Klint (1906). Auerbach (1913).
Avledn.: SKALPERARE, m.||ig. [jfr t. skalpierer, eng. scalper] (mera tillf.) person som utför skalpering. WoL (1889; under scalper).
