SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1970  
SKANDIER, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[till SKANDIEN l. SKANDIA (se SKANDISK) efter mönster av sådana ord som ARABIER, PERSIER (se PERSER)]
(†) manlig skandinav (se d. o. 1); i pl. äv. utan hänsyn till kön; jfr SKANDIAN, SKONDIOT. Lagerbring 1Hist. 1: 48 (1769; i pl.). Lyst af sin älskarinnas blick / På banan, der han fordom gick, / Går Skandiern än att lansar bryta. Stagnelius (SVS) 2: 12 (1818).
Spoiler title
Spoiler content