SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANDIUM skan4dium; best. -diet l. -diumet, i best. anv. ofta utan slutart.
Ordformer
(förr äv. sc-)
Etymologi
[bildat till SKANDINAVIEN medelst samma ändelse som föreligger i KALCIUM, KALIUM, NATRIUM m. fl.; grundämnet upptäcktes i skandinaviska mineral]
(i fackspr., i sht kem.) sällsynt jordartsmetall (grundämne) med den kemiska beteckningen Sc o. nummer 21 i det periodiska systemet. För det nya grundämne, som .. (ovan) blifvit karakteriseradt, föreslår jag benämningen Scandium. LFNilson i ÖfversVetAFörh. 1879, nr 3, s. 49. Den ytterst sällsynta .. metallen skandium undersökte .. (Cleve) 1880 och påvisade dess identitet med det av Mendelejev förutsagda elementet ekabor. 3NF 4: 1166 (1925).
Ssgr (i fackspr., i sht kem.): SKANDIUM-LINJE. spektrallinje härrörande från förekomst av skandium. KemT 1908, s. 170.
-OXID. oxid av skandium (Sc2O3). ÖfversVetAFörh. 1880, nr 6, s. 15.
-SILIKAT. silikat innehållande skandium. 2NF 38: 840 (1926).
Spoiler title
Spoiler content