SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIFTE ʃif3te2, n. (G1R 3: 94 (1526) osv.) ((†) m.? l. f.? Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1554)); best. -et; pl. -en (G1R 18: 115 (1546) osv.) ((†) = Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1554), Gustaf II Adolf 73 (c. 1620); -er G1R 10: 199 (1535), LandtmFörordn. 38 (1765)). Anm. Beträffande sg. best. -et (o. en tänkbar form -en) o. pl. -er se SKIFT, sbst.1 anm.
Ordformer
(skefte (-ff-) 15541726. skiefte 1712. skifte (sch-, -ff-) 1526 osv. skiiffte (-ij-) 15461675. skiipte (-ij-) 15261544. skipte (sch-) 15351765)
Etymologi
[fsv. skipte; jfr fd. skiftæ (d. skifte), fvn. skipti, nor. skifte, mlt. schicht(e); samhörigt med SKIFT, sbst.1, o. SKIFTA, v.1; åtminstone i bet. 19 avledn. av SKIFTA, v.1; i flertalet övriga anv. är ordet till bet. nära anslutet till SKIFT, sbst.1, o. möjl. i vissa fall att uppfatta ss. en sidobildning till d. o.]
A. i anv. som (till bet.) motsv. ett vbalsbst. av SKIFTA, v.1, samt i närstående anv.
1) (utom i a o. b numera bl. ngt ålderdomligt) motsv. SKIFTA, v.1 4: skiftande, fördelning; äv. i sådana uttr. som ngt går i l. till skifte (i sht förr äv. till skiftes), förr äv. ngt kommer (ngra) till skiftes l. ngn skjuter ngt till skiftes till ngra, ngt (skall) fördelas (mellan ngra) resp. ngn överlämnar ngt till fördelning bland ngra; äv. bildl. Förrätta skifte. Hvar for seg (böra G. I:s söner) sin tilbörlig arf och egendom .. beskedet och afdelt hafva, och effther .. (rådsherrarna icke) vette, när h(ans) N(åde) sådane skiffte och uthdelung belegligest våre; dherföre (osv.). RA I. 1: 479 (1546); jfr b. Arfvegodzen, som .. borde tillfalle (våra eventuella kvinnliga efterkommande), skole (vid deras giftermål) komme våre käre bröder eller theres effterkommende mänserfvinger effter rätte linien till skifftes. Hertig Johan (1557) i RA I. 1: 761; jfr b. BtHforsH 1: 28 (1584). Alla böter j tässe Stadgar och Artickler förmälte gånge till skiptes åth Mållssägandhen, barnhuset och the Huuss Arma (dvs. de som leva ss. fattighjon l. tiggare). HSH 31: 85 (1661). En Skipare (skall) sitt Skipsfolcks Lön och Hyra, effter afftaal erläggia och betala, wijdh Boot Femton Daler Skipsfolcket til Skiptes. Siöl. 1667, Skipm. 24. Rofwets skifte. Sahlstedt (1773). I hopp om att få deltaga i det blifvande skiftet (av grytans innehåll) smögo sig hundarna af och an omkring eldstaden. Castrén Res. 2: 316 (1847). Det är egentligen skiftet af materialet mellan syntax och ordlära, som erbjuder någon svårighet och är af större intresse. PedT 1897, s. 142. — jfr JORD-, ROTE-, UT-SKIFTE. — särsk.
a) (fullt br.) motsv. SKIFTA, v.1 4 b. Stiernhielm WgL 108 (1663). Enär en eller flere i By åstunda storskifte, bör thet icke wägras, utan har Landshöfdingen i orten, uppå .. ansökning, at befalla Landtmätaren, eller then Byemännen hafwa förtroende til och utnämna, samma skifte at förrätta. LandtmFörordn. 190 (1762). Skall fiske eller annan lägenhet, som gemensam är, i skifte gå, då gälle om delningsgrund hwad i 69 och 72 § § (av skiftesstadgan) sagdt är. SFS 1866, nr 76, s. 28. Med skogens tilltagande värde begäres (på Gotl.) allt oftare under 1700-talet skifte av .. i gemensam ägo befintliga skogsstycken. Ymer 1939, s. 301. Sedan Linnés tid har skiftena genomdrivits, det gamla bysamhället upplösts och bebyggelsen spritts ut över landskapet. Selander LevLandsk. 9 (1955). — jfr EN-, HAMMAR-, MÅNG-, NY-, ODAL-, RAD-, SOL-, STOR-, TEG-SKIFTE m. fl. — särsk.
α) i uttr. laga skifte, skifte företaget enl. gällande lag; numera i sht om skifte företaget enl. skiftesstadgan av den 4 maj 1827 l. senare lagar som modifierat denna. LMil. 1: 109 (1681). Wil jordägare i by intaga något thet oskift är; säge tå alla byamän til. Wilja the ej stänga och häfda med honom; söke tå Rätten om laga skifte, och niute hwar sin del i alt, som skiftas kan. BB 10: 4 (Lag 1734). Med Laga Skifte förstås: förut oskiftade, eller ock redan skiftade men sammanblandade ägors utbrytning i så stort sammanhang, belägenheten .. må medgifwa; och ty kommer den förre benämningen af Storskifte och Enskifte att härigenom upphöra. SFS 1827, s. 1018. Laga skifte hade inte skett, ingen i byn ägde annat än småbitar. Aspenström Bäck. 11 (1958).
β) (†) i uttr. vilja till skiftes, begära skifte, vilja ha skifte. (Om av skogsägarna i en by) den ena will till skifftes, den andre intet, då gifz den wissord som till skifftes will. RARP 4: 108 (1647). LandtmFörordn. 137 (1734).
γ) (ålderdomligt) närmande sig c o. 15 a, i sådana uttr. som ligga i skifte, om jorden i en by l. om hemman o. d. (före storskiftet): vara fördelad (mellan byamännen) i många tegar som ligga om varandra, ligga i tegskifte; lägga (jord) i skifte, skifta (jord), nyttja (jord, skogsmark) i skifte, bruka (jord, skogsmark) i skiftat skick. (Vid lantmäteriförrättning) böra alla Hemmans ägor aftagas, som uti ett Byelag ligga i skifte med hwarandra. LandtmFörordn. 21 (1725). PH 6: 4602 (1757: nyttjad). Deras åkrar ligga i skifte. Weste (1807). Ahlman (1872: lägga); jfr 6 g.
b) (fullt br.) motsv. SKIFTA, v.1 4 c. Nogra löszöre .. som än effter Her Sten stwre och Fru Ingeborghe icke kompne äre til skifftis. G1R 7: 21 (1530). Huad dell, som .. Bengt m(edh) sine sam arffuer bör ärfue ij th(et) them tillbake dömptt är, .. th(et) skiuther hann till skiffthes, till the Andre m(edh) arfuingerne. UpplDomb. 2: 65 (1579). Emedan intet skijffte effter min Sal(ig) moder höltss, wthan alt Wårt möderne hooss Sal(ig) fadren innestodh. VDAkt. 1675, nr 167. Skifte efter den aflidne .. (skall) arfwingarne emellan werkställas. SPF 1843, s. 317. Tvist mellan sterbhusdelegare, huruvida egendom skall gå i skifte eller såsom fideikommiss från skiftet undantagas. Kallenberg CivPr. 1: 373 (1918). SFS 1951, s. 644 (om fördelning av upplöst förenings tillgångar mellan dess medlemmar). — jfr ARV-, BO-, BOLAGS-, BRÖDRA-, SYSKON-SKIFTE.
c) konkret(are), om andel l. lott som tillfaller l. tillfallit ngn vid fördelning l. skiftning av ngt; särsk. i uttr. ha rätt till skifte, äga rätt att (vid skiftning) utfå andel (i ngt); jfr 16. Samma (mig fråndömda) godz (voro) inkomne til .. (J. III:s) arff och egit, och sedan falne på .. hertigh Carls Lot och skifther. MOlsson (1594) hos Rääf Ydre 3: 403. Köpmanne Gildet, de der vpköpa .. (diverse kram- o. specerivaror), och thett åter utmångla och sällia; Hwilke Vthi Grufuan inthet Skiffte hafue måge, så lenge de detta krämerij drijfue. Lyberg GPprFalunDal. 1: 111 (i handl. fr. 1624); jfr 16. Et Hemmans .. skifte i Åker och Äng. PH 7: 5387 (1762). Utom byn ligga först inägorna: åkrarna .. och lövängarna. .. Sedan kommer utmarken, där (enl. västgötalagen) alla ha rätt till skifte, som äga tomt i by, ett öres åker och sex lass äng. TurÅ 1942, s. 84.
2) (numera bl. tillf.) motsv. SKIFTA, v.1 5, om handlingen att dela med sig l. förhållandet att ngn l. ngra jämte annan l. andra har (ha) l. får (få) del i ngt o. d. Då du inte delar med dig, / vägrar att bevilja skifte, / ta vi hand om hela Sampo. Collinder Kalev. 313 (1948). — särsk. (†) i uttr. till skiftes, betecknande att ngra gemensamt äga del i ngt; äv. oeg., betecknande att ngra göra ngt gemensamt l. att företeelser uppträda tillsammans. SkrVSocLd 22: 129 (i handl. fr. c. 1685: gråta till skifftes). Krafter och snillen gå til skiftes uti den människelige sammanlefnaden. .. De kunna icke vara hvarandre förutan. Laurel ÅmVetA 1747, s. 4. Preussen är ett Östersjöland, det tager sin del i detta haf till skiftes med den skandinaviska norden och med Ryssland. Svedelius Statsk. 3: 1 (1869).
3) i sht jur. motsv. SKIFTA, v.1 7: byte (se d. o. 3). Vi .. befinne, huru cronon och menige rigit til thenne tidh genom köp, skiffter och forpantninger .. merkeligen forsvagat blifver. RA I. 1: 271 (1540). Handel (har) i början icke varit drifven med reda penningar, utan med skipte: då et land, för sit öfverflödiga tilbytte sig det nödvändiga, som fants hos Grannen. Berch PVetA 1753, s. 2. Skifte af fast egendom förekommer, då jord utbytes mot jord. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 169 (1898). För .. skifte (byte), köp och gåfva .. gälla olika regler, allt efter som fråga är om lösören eller fastigheter. Björling CivR 55 (1906). Gåva .. medför (i Sv. under medeltiden) ingen hemulsskyldighet; däremot behandlas skifte på likartat sätt som köp. Flodström SvFolk 459 (1918). — jfr FÅNGE-, GÅRDS-, HUSE-, HÄVDA-, JORD-, MAGE-SKIFTE. — särsk. (†) i uttr. komma till skiftes, komma för att utväxla ngt mot ngt. G1R 4: 429 (1527; i fråga om utväxling av reversalbrev).
4) motsv. SKIFTA, v.1 8.
a) motsv. SKIFTA, v.1 8 a: ordbyte, ordväxling, meningsutbyte o. d.; numera bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådana. Högberg Vred. 1: 370 (1906). Han teg så länge, att skogstjuven kunde glädja sig med, att det sista ordet i detta skifte blivit hans. Moberg Rid 150 (1941). jfr MENINGS-, ORD-, REPLIK-SKIFTE.
b) motsv. SKIFTA, v.1 8 b: strid o. d.; numera bl. ss. senare led i ssgn VAPEN-SKIFTE l. elliptiskt för denna ssg. LPetri Kr. 36 (1559). Nu, när skild från strid och skiften / Sitt qvarter han fått soldaten, / Framsteg korpral Buss på griften / Och höll tal om stridskamraten. Runeberg 5: 63 (1857); jfr 8 a.
5) motsv. SKIFTA, v.1 9: byte (se d. o. 6), ombyte, växling; särsk. i fråga om ombyte av innehavare av viss tjänst l. avlösning i fråga om utförandet av viss tjänst l. arbetsuppgift (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 6). LPetri KO 73 b (1561, 1571; om ombyte av präst i pastorat). Om .. Guds-frucktan Ehr winn-läggie, / Så skall fast Jag (dvs. K. XI) sin koos / Bort går, Ehr Gud igen blij Eder Kung och Fader: / Hoo är, som då ey blijr i sådant Skiffte glader! Dahlstierna (SVS) 77 (1698). Hilderids söner togo emot (ländermans-)syslan i Hålågaland (efter Torolf, men) .. månge, som voro Torolfs fränder och vänner, voro högligen missnöjde med slikt skifte. Bååth EgilS 29 (1883). Efter en veckas färd ägde skifte rum i bevakningen i det att de fyra männen från Schigatse vände om och överläto ansvaret åt fyra andra. Hedin ScoutL 158 (1913). När skifte (av likbärare) skulle ske, fick likfärden aldrig stanna framför någons hem, ty då väntade man på dennes död. Hagberg DödGäst. 349 (1937). Var det .. (Chauvelins) ministerpost det kunde bli skifte på (i Paris 1736)? Stenelid KlarStjärn. 42 (1949). — jfr FOGDE-, LEDAR-, MINISTER-, OM-, ORDFÖRANDE-, PERSON-, PLATS-, PRESIDENT-, REGENT-, REGIM-, REKTORS-SKIFTE m. fl. — särsk. (om ä. förh.) konkret: plats för ombyte; särsk.: plats (skjutshåll) för ombyte av vagn o. häst(ar); jfr OMBYTE 1 a β β'. Dee första 2ne Grufdrengierna taga Mallmbåren .. och bära henne till det första Skiffte, der settia dee Mallmbåhren needer. Fleming RelStKopparbg 5 (c. 1650); jfr Lindroth Gruvbrytn. 1: 270 (1955) o. SKIFT, sbst.1 9 b. Ombyte kallas hwarest Hästarne omwäxlas; Skifte hwar både Hästar och Wagnar ombytas. Stiernman Com. 6: 463 (1718). Man tror att Hertigen och Kungen torde dröja / Vid skiftet, som jag redan sagt. Leopold 1: 496 (1793, 1814).
6) motsv. SKIFTA, v.1 10 c: växling, alternerande; (växelvis l. i tur o. ordning skeende) avlösning l. övergång; särsk. dels om det förhållandet att framgång o. motgång växla, dels om övergång av ett år l. skede till ett annat; jfr 5. Gudz straff och Gudz förbarman hafwa för wåra synder skull hafft sina skiffte så öfwer oss som öfwer alla andra nationer och folck i werlden. Gustaf II Adolf 73 (c. 1620). Med det aldra renaste hierta tillönskas wid detta åhrets skifte Hr Secreteren all möglig sällhet. Linné Bref I. 2: 312 (1769). (Hon) hade i hög grad pröfvat lyckans skiften. Carlén Klein 10 (1838). Vid skiftet mellan 16:e och 17:e seklen. Wieselgren GDag. 42 (1900). Sitt maximum nådde .. (svenska handelsflottan) 1931 med 1799000 bruttoton, men krisen som varade över skiftet till innevarande decennium, åstadkom en tillbakagång. SvFl. 1939, s. 88. — jfr BEN-, FLOD-, FOT-, KVARTALS-, LJUD-, MÅNADS-, OM-, RELIGIONS-, SEKEL-, VECKO-, ÅRS-SKIFTE m. fl. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som ngn l. ngt gör ngt i skifte av l. med ngt, ngn l. ngt gör ngt omväxlande med ngt; ngn l. ngt gör det och det till l. å skiftes l. i skiften, ngn l. ngt gör omväxlande l. växelvis det o. det. Solen bärgas, och hwar Dag wanskar Han Liuset i mörker; / Men kommer vpp, och mörnar igen, hwar Morgon, å skiftes. Stiernhielm Herc. 83 (1648, 1668). Agenor, Konung i Phoenicien, residerade tilskiftes i Tyrus ok Sidon. Columbus Ordesk. 46 (1678; uppl. 1963). En Landtsång, och ett Pastoral / .. Du tålkar frid och menlöshet / Du sjunger blott en söt förtret / I skifte utaf Guda nöjen. Thorild (SVS) 1: 16 (1777). Buken (på den sjuka hästen) i skiften / Häfves och sammandrages af kramp. Adlerbeth Buc. 105 (1807). Stylen emellan skämt och allvar hållen i vexling / Måste bevisa Talarens konst i skifte med Skaldens. Dens. HorSat. 38 (1814).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. ngra göra ngt i skifte, i sht förr äv. till skiftes, ngra göra ngt i tur o. ordning l. alternerande l. växel- l. skiftesvis (särsk. i uttr. ngra sjunga till skiftes, i fråga om växelsång); äv. i uttr. ngn gör ngt till skiftes med, förr äv. av ngn, ngn gör ngt omväxlande l. alternerande med ngn. The Sångare skola alle .. siunga til skifftes, såsom j en Dantz. Psalt. 87: 7 (Bib. 1541). I fall (Kirurgiska) Societeten skulle finna den öfning nyttig, att här i Stockholm en eller 2:ne gånger i weckan hålla någon art af disputation .., så wore jag willig att deröfwer antingen allena eller tillskiftes af andre Societetens Herrar ledamöter hafwa inseende. RMartin (1761) hos Hjelt Medicinalv. 1: 321. Wid .. (en räck-)Härd arbeta gemenligen fem Personer till skiftes. Rinman JärnH 397 (1782). Efter alla svårigheter och förluster på hafvet .. samlas .. (båtkarlarna) med sina hustrur under julen medan ölet räcker för att i skifte hos hvarandra .. hålla gilde. Säve HafvSag. 78 (1880). (J. Hallman) skulle predika till skiftes med Daniel. Hagström Herdam. 4: 473 (1901; om förh. på 1600-talet). I byn Brånalt .. gick (under vissa tider på året den gemensamma skvalt-)kvarnen dygnet om och den som sist malt, skulle genast lämna kvarnnyckeln till den som var i tur. Det kallades att mala i skifte. Kulturen 1938, s. 224.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. gå i skifte, om roll, syssla o. d.: växelvis innehas av olika personer. Rollen af hufvudperson går (i berättelserna i en bok) i skifte. GHT 1898, nr 295 B, s. 1.
d) (†) i uttr. efter ålder och skifte, i fråga om befordran till viss tjänst: efter ålder o. den turordning som gäller för befordran, då tjänsten skall byta innehavare. De åren, som borde afbidas at vinna befordran, på vanliga sättet, efter ålder och skifte, (hade) blifvit honom nog trötsame. 1VittAH 3: 272 (1780).
e) (†) i uttr. sitta till skiftes, om blad på stam hos växt: sitta spiralställda l. strödda; jfr SKIFTESVIS I 1 b. Fischerström 4: 411 (c. 1795).
f) (†) i uttr. till skiftes — till skiftes, än — än; jfr 19. Anatomien har haft samma öde, som de flästa andra vetenskaper, at hon til skiftes med all möjelig ifver blifvit idkad, til skiftes åter aldeles kommit i förakt eller förgätenhet. Murray PVetA 1794, s. 2.
g) i fråga om förhållandet att åkerjord brukas i växelbruk l. att olika växter olika år omväxla i en växtföljd o. d.; äv. i uttr. lägga l. bruka (jord, åker) i skifte, förr äv. bruka (åker) till skiftes, bruka (jord l. åker) i växelbruk. (Sv.) Lägga i skifte, (fr.) assoler. Weste (1807). Dens. (: Bruka i skifte). Bruka åkern till skiftes. Dens. FörslSAOB (c. 1815). Bruka jord med 5 års skifte. Östergren (1939). Till .. (två- o. treskiftet) anknötos .. (på 1700-talet) olika slags flerskiften, vanligen med fyra till åtta skiften. Heckscher SvEkonH 2: 214 (1949); jfr 15 a α. — jfr FYR-, TRE-, TVÅ-SKIFTE.
h) om månskifte; företrädesvis i uttr. månens skiften o. i ssgr. 2RARP 20: Bil. 156 (1761). Sambandet mellan månens skiften och jordens väderleksförhållanden. Björling Sol. 101 (1869). — jfr MÅN-, MÅNADS-, OM-SKIFTE.
i) (†) om omväxling (se d. o. 10) som bryter enformighet l. motverkar tråkighet o. dyl. l. (konkretare) ngt som ger sådan omväxling. Bland nöjsama skiften hafva några dagar flygtat sedan jag sist skref. Linnerhielm 1Br. 1 (1787, 1797). O Salmacis tag ett kastspjut, tag dig ett koger, / Gå, att med härdande jagt ett skifte söka i hvilan! Adlerbeth Ov. 92 (1818).
j) (†) konkretare, om följd av olika företeelser l. dyl. som (om)växla med varandra. Resan skedde om morgonen från Fjälbacka up til Rabbalshe, då jag hela vägen hade et skifte af ängar, små åkrar, steniga backar och berg. Kalm VgBah. 169 (1746).
7) motsv. SKIFTA, v.1 11 c: förändring; omvälvning; övergång; omslag (t. ex. i väderlek); äv. konkretare, om kort period då en förändring äger rum, vändpunkt. HH 20: 129 (c. 1565; om övergång från ett röstläge till ett annat). Skifte af klart til mulet och regnaktigt väder. Fischerström Mäl. 315 (1785). Allt sig förvandlar — blott min smärta / Ej skiften underkastad är. Stagnelius (SVS) 1: 27 (1815). Vetterns hastiga skifte från lugn till storm. Wieselgren SvSkL 2: 105 (1834). Icke litet fägnade det fru Helena att se det hastiga skifte, som timat i riddar Erlands sinnelag mot Sorgbarn. Rydberg Sing. 90 (1876; uppl. 1865: förändring). Det första skiftet av den bysantinska litteraturens historia brukar sättas vid midten av 600-talet. Därefter följde liksom i västern en period av yttre och inre oroligheter. Sylwan (o. Bing) 1: 17 (1910). Böök i 3SAH LVIII. 1: 18 (1947). — jfr DAG-, MÅN-, SKEPNADS-, TID-SKIFTE.
8) motsv. SKIFTA, v.1 10 c o. 12 b, i pl., i vissa konkretare anv.
a) om skiftande l. växlande förhållanden l. öden l. händelser l. perioder l. skeden l. tider l. dyl.; särsk. i sådana uttr. som i l. under alla (livets) skiften, närmande sig bet.: under alla förhållanden, i alla situationer, ”i alla väder”; stundom svårt att skilja från 18. TrenchierB 62 (1696). En sådan wänskaps knut, / Som håller tid och alla skiften ut. Nordenflycht (SVS) 2: 120 (1748). Uti mit wanskeliga tilstånd, under skiften af hälsa och sjukdom. VDAkt. 1793, nr 74. Jesus .. förkunnade, att en Fader i himmelen styrer de dödligas skiften. Wallin 1Pred. 3: 155 (c. 1830). Högt i skogen låg det ringa torpet, / Djupt i ödemarken, långt från vägen, / Der se'n hösten krigets skiften rådde. Runeberg 2: 15 (1835). Om .. du väljer kämpens stig, / genom oro, qval och hårda skiften, / genom tviflets töcken för han dig. Rydberg Dikt. 1: 66 (1876, 1882). En enkel kroppsarbetare är en tusenkonstnär, som kan reda sig själv i alla skiften. Carlsson 4711 122 (1921). Lagergren Minn. 5: 276 (1926: under alla skiften). Thorén Herre 28 (1942: i alla livets skiften). — jfr DAG-, LEVNADS-, TID-SKIFTE. — särsk. (numera föga br.) i uttr. skiften av det och (av) det, det o. det omväxlande med vartannat, än det o. än det. Skiften af olycksfall och af faror. Adlerbeth Æn. 8 (1804). Drag mig (o, Gud) från verlden så att jag blir din / Bland skiften af glädje och smärta. Nyberg Småstyck. 9 (1869).
b) (numera föga br.) betecknande de växlande l. skiftande former vari ngt uppträder. Gustaf Adolphs namn, som ibland alla folk, i alla länder, i alla tider, under alla skiften af tänkesätt, skall bibehålla sitt eget och sitt lands odödliga beröm. Rosenstein i 1SAH 1: 234 (1786, 1801). Så beror den naturliga menniskan af händelsernas och de yttre tingens skiften. Wallin Rel. 1: 21 (1810, 1825). (H. G. Porthans) själfulla ansigte hade två skiften, det ena af en sträng allvarsamhet, .. det andra af en fryntlig vänlighet. Franzén Minnest. 3: 419 (1839).
9) (numera föga br.) motsv. SKIFTA, v.1 13 c: växlande l. skiftande av färg; företrädesvis konkretare: färgskiftning, färgnyans o. d.; särsk. dels i uttr. tömma tusen skiften, skifta i tusen färger, dels i uttr. strimma i tusen skiften, fördela sig i tusen färgskiftande strimmor, förr äv. i uttr. ta skifte, om färg: förändras l. skifta. Des (dvs. den himmelska stadens) Gata är heelt fijner / Af Gull, hwars höga Färg ey nånsin skiffte taar. Dahlstierna (SVS) 79 (1698). På hennes (dvs. Camillas) hvita kind man hastigt skiften finner; / Nu dödlig blekhet syns, nu åter rodnan brinner. Creutz Vitt. 5 (1761). I luftens vida fält sågs Nordens flammor (dvs. norrsken) simma, / Och med ett sagta sus i tusen skiften strimma. Därs. 38. En bladrik Ranoncul, som tusen skiften tömmer, / Aurikelns mångfärghet, som sig i låghet gömmer. JGOxenstierna 2: 121 (1796, 1806). Träd, i grönskans alla skiften klädda. Dens. 4: 120 (1815).
B. i vissa konkretare, mera fristående anv.
10) (utom ss. förled i ssgr numera bl. mera tillf.) = SKIFT, sbst.1 1. (De kristna fångarnas förstfödda söner) brukas til Keysarens particular Hofftienst, så at 100 i sänder med Wed och Wattns bärande vthi Seraglien sina skipten vpwachta. Rålamb Resa 73 (1658, 1679); jfr 19. Bergv. 1: 447 (1692; i fråga om arbete vid smältugn). Lägger Masmästare eller Hyttedräng eller Upsättare sig, under deras Wackt, eller påstående Skifte, at sofwa, eller blifwer öfwer en fjerdedels tima borta ifrån Ugnen, erlägge til Ämbets-Lådan En Daler. PH 8: 7153 (1766). Arbetarna på nybygget invid ha växlat skifte. Mörne Katz VitMän 280 (1928). Hagberg DödGäst. 244 (1937). — jfr DAG-, GRUV-, NATT-, ROTE-SKIFTE.
11) (numera knappast br.) = SKIFT, sbst.1 2; äv. i utvidgad anv., i fråga om djur. Weste (1807). Hundarna (hos de norska fjällapparna) äro indelade i tvenne skiften: under det att den ena hälften vaktar hjordarna, sofver den andra i kåtan. Palmblad Norige 49 (1846). TySvOrdb. (1932; under schicht). — jfr DAGS-, GRUV-, NATT-, ROTE-SKIFTE.
12) (†; se dock slutet) skikt, lager; jfr SKIFT, sbst.1 5. Alla slags jordmåner .. fördehlar och ändra sig i wissa skiften. König Mec. 101 (1752). Förmodligen har man (i en viss typ av fältbakugnar) uraktlåtit at dana et godt Ugns-golf (äril), utan .. blott lagt et flackt skifte med öppna fogor på en lös och fugtig jord. KrigVAH 1823, s. 149. Ankarsrumsprojektilerna, skjutna mot 3:e taflan(,) inträngde den första till 20 cm:s djup, fastnade och fick ett bakre skifte afslaget ..; den andra (osv.). Därs. 1888, s. 119. — särsk. (numera bl. mera tillf.) byggn. = SKIFT, sbst.1 5 a. Wijnblad Tegelbr. 55 (1761). Ingångar (till Skänninge kyrka) finnas på tre sidor; deras yttre omfattningar bestå af välformad tegelsten, af hvilken hvartannat skifte är svartglaceradt. CEichhorn hos Sydow Lübke 651 (1871). jfr KOPP-, MUNK-, RULL-, TEGEL-SKIFTE.
13) (†) kluven stock l. dyl.; jfr SKIFT, sbst.1 6; jfr äv. 14. En ståck som klofdes til skiften. VDAkt. 1686, nr 103. En .. gärdes-gård (av enris) är ungeferl. en aln tjock, och 2 d:o hög; han bindes tillsammans med Ekestörar el. skiften, som i par, med 2 a 3 alnars distance, spännas öfver honom med allenast en hånk öfverst ofvanpå. Barchæus LandthHall. 68 (1773; möjl. ssg med Eke). Ladugård med körhus (dvs. hus för hästvandring) af dels stolpar och skiften, dels stolpar och bräder under tak af halm. PT 1895, nr 144, s. 1.
14) (i sht förr) = SKIFT, sbst.1 7; jfr 13. VDAkt. 1726, Syneprot. F III 7. Fårhuset som med skifte är afdelat i tvenne rum. Därs. 1752, Syneprot. F III 7. Den i ett enda skifte utförda stuguväggen medelst kluvna, utvändigt prismatiskt bilade stockar. Werner Korsvirk. 9 (1924). — jfr GRAN-SKIFTE. — särsk. allmännare, om mellanvägg mellan rum; i ssgn MELLAN-SKIFTE.
15) (utom i a o. b numera bl. tillf.) = SKIFT, sbst.1 9. It skifte betyder och intervallum tam temporis, qvam loci. Spegel (1712); jfr 18. De (dvs. tunga moln) med en ojämn fart för Vädrens ilar flyta; / Strax svafvellågors sken de mörkblå skiften bryta. VitterhNöj. 2: 49 (1770). En Skärm med 8 Skiften (finnes till salu) för 20 Rdr Banko i Klädståndet i Bergstrahlska Huset. DA 1825, nr 76, s. 4. Hela södra fjerdingen af .. (Albo) härad och stora skiften af fjerdingen norr om Blädinge-bäck ha .. i forntiden bildat nära nog blott ett enda stort, sammanhängande löfhult. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 4 (1863). — särsk.
a) (fullt br.) om (vanl. jämförelsevis stort) fält l. stycke av åkerjord l. skogsmark o. d. som bildar en sammanhängande enhet o. som gm indelning skilts l. gm sin avgränsning l. användning är skild från den övriga åker- l. skogsarealen; äv. om sådant fält osv. tillhörande en ägare l. brukare; jfr SKIFT, sbst.1 9 a. Sår någor å annars åkerskifte; tage han grödan, som skiftet äger. BB 8: 2 (Lag 1734). Åker och Äng skola (vid storskiftesförrättningen) läggas i så många stora skiften, som (osv.). PH 7: 5382 (1762). All den odlingsbara marken (vid Ängeltofta säteri i Skåne) .. indeltes uti särskildte skiften (vart o. ett avsett för en brukare) .., de störste af 150 geometriske tunnlands vidd, .. (o. inget) mindre än 50 tunnland. EconA 1807, dec. s. 30. En skog eller ett skogsblock indelas i flera eller färre skiften, hvilkas hufvudsakliga ändamål är att bereda större ordning, lättnad och kontroll vid skogens skötsel och skogsprodukternas tillgodogörande. Cnattingius (1877, 1894). Egendomen .. har sina ägor i fyra skiften, nämligen Hemegoskiftet, Hemskogsskiftet, Flugboskiftet och ett skifte vid Bergbo. PT 1916, nr 261 A, s. 4. Skiftena böra (vid skiftesläggning) göras formliga samt i övrigt bekväma att bruka och hägna. SFS 1926, s. 593. DN(A) 1964, nr 344, s. 36 (i fråga om jaktmark tillhörig viss person). — jfr AVVERKNINGS-, BY-, GÅRDS-, HEM-, KÖR-, SKOGS-, UT-, ÅKER-SKIFTE m. fl. — särsk.
α) om var o. en av de delar vari jordområde vid växelbruk l. viss växtföljd indelas; jfr 6 g. Weste (1807). Der ständigt öppen åker nyttjas, fördelas den allmännast .. uti tre eller fyra skiften, hvaraf et trädes, det andra .. besås med råg, korn eller strid blandsäd, samt det tredje och .. det fjerde med svagare blandsäd eller (osv.). Järta Kopparb. 20 (1823). Vanligen är jorden liggande i 6, 7 à 8 skiften, med öfvervägande sädesproduktion och med blott en- eller tvåårig vall. Nathorst LandtbrSk. 14 (1896). jfr BETES-SKIFTE.
β) (numera bl. tillf.) övergående till att beteckna den gröda som växer på ett åkerskifte. (De tama älgarna, som utfodrades inomhus) åto opp stora skiften af färsk klöfver och vicker och deras .. vårdare hann ej ensam berga och hemföra allt hvad som åtgick. VetAH 1819, s. 232. (De) mejade ned flera skiften havre och vete som vitnade utan att ha blommat. Salminen Katr. 254 (1936).
b) (fullt br.) del l. stycke l. sträcka av väg l. farled l. farvatten o. d. som ngn (l. ngra) har (ha) till uppgift att i något avseende sköta; jfr SKIFT, sbst.1 9 b. Alle, som å landet hemman äga eller bruka, skola wägar rödja, och broar bygga; .. Hwar skal sitt skifte få, efter then del han i by äger. BB 25: 8 (Lag 1734). Så snart farwattnet om wåren blifwit fullkomligen isfritt, skall hwarje lots inom det honom för året tillhörande skifte ombesörja remmares och prickars behöriga utsättande. SPF 1857, s. 402. Ett ploglag, som hade till uppgift att hålla sitt skifte av landsvägen farbart. TurÅ 1939, s. 165. Sträckan (för flottning) är uppdelad i två förmansskiften. Till och med år 1915 arbetade jag å det övre av dessa skiften. SkogsarbMinn. 204 (1949).
c) bildl.; särsk. motsv. dels a, dels b. Det öfvermod som så ofta förleder äfven bättre snillen att stanna på första skiftet af den långa väg som för till fullkomlighet. Nordin i 2SAH 4: 129 (1806, 1809). Herren i himmelen anwänder sina tjenare på jorden (dvs. prästerna) till att hwar i sitt skifte förwalta en del af hans hulda beskermande embete. Thomander Pred. 1: 467 (1849). Redan har Belgien, under de första tjugu åren efter dess befrielse, afgifvit ett bevis, huru i ett konstens gamla stamland, på ett skifte af det ödsligaste träde, kan följa en hastig och rik växtlighet. Estlander KonstH 3 (1867); jfr 18.
d) (†) allmännare, i uttr. till skiftes, delvis; jfr SKIFTESVIS II 5. (Sv.) Til skiftes, .. (t.) theilweise, in Theilen. Möller (1790). SvTyHlex. (1872).
16) (†) om (an)del av gruva l. del av gruvbolag, som utgör en från övriga (an)delar skild (bruknings)enhet; äv. abstrakt(are), i uttr. vara uti rätt skifte, betecknande att delägarna i en gruva på rätt sätt ha fördelat gruvan på (an)delar av detta slag; jfr 1 c, SKIFT, sbst.1 10. Alle the szom Bergzbruckningh (vid Salberget) haffua wele, skole wara vdj rätt Skipte anten hele eller halffua Skipter. G1R 10: 200 (1535). Alla Skipther skole driffua gott Sölff. Därs. 201. Wdj ierngruffuonn på Lindesberg är 8 skiffte, i huar skiffte är 24 delar. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1554).
17) [jfr motsv. anv. av t. schicht] (†) om var o. en av ett antal avdelningar l. grupper l. klasser l. rotar o. d. vari ett visst kollektiv av personer l. stammar l. av ett folk är indelat; särsk. om häravdelning l. om avdelning av präster i det forntida Israel; jfr SKIFT, sbst.1 11. Så begaff thet sigh then tijdh Zacharias j sitt skiffte skulle holla sitt presta ämbete för gudhi, .. ath (osv.). Luk. 1: 8 (NT 1526; öv. 1891: i sitt skiftes ordning; Bib. 1917: när ordningen kom till hans avdelning). Hoffmestaren toogh Presten Seraia aff första skifftet, och Presten Zephania aff thet andra skifftet .. (o. många andra) och förde them (osv.). 2Kon. 25: 18 (Bib. 1541). Förstanar för skifften, som på Konungen wachtadhe. 1Krön. 28: 1 (Därs.; Melin HelSkr. 1862: förstarne för de skiften, som tjente konungen; Bib. 1917: häravdelningarnas hövitsmän, dem som voro i konungens tjänst). Att thu .. lather the (förutnämnda) Håper till redhe göres, .. så att then ene motte blifwe så stor, att ther kunde ryme sig vpå tw full skiftenn med tuå och trettije karler vthi huart skifthe. G1R 18: 115 (1546). Then öffrige Menigheten (dvs. alla utom riddarståndet) bleff vthi Sex Classer eller Skifften fördehlt (i det antika Rom). Brask Pufendorf Hist. 20 (1680). Italienska folket: En slägt, men föränderlige inom sig: Söder om Appeninerne är et annat skifte af samma folk; Söder om denna bergsträckan som slutar sig vid Terracina, återigen et annat skifte. CAEhrensvärd (SVS) 1: 110 (1782, 1786). För hvarje år valdes (till ledamöter i folkdomstolarna i Aten) genom lott 6000 medborgare ..; desse fördelades i flera skiften, hvilka alla kunde samtidigt sitta på samma gång å olika ställen. Palmblad Fornk. 2: 469 (1845). jfr: (Sv.) skifte .. (bibliskt) (t.) Stamm. Klint (1906; angivet ss. föråldrat).
18) om tidsavsnitt (jfr 10); oftast (i sht i vitter stil) liktydigt med: period, skede o. d. (stundom svårt att skilja från 8 a); stundom äv. dels (med särskild tanke på de karakteristiska drag som utmärka ett visst tidsavsnitt) övergående i bet.: fas (se FAS, sbst.3 2), stadium, dels allmännare, om en viss tidrymd: tid, ”tag” o. d. (särsk. i sådana uttr. som ett l. något skifte, ett gott skifte). (Pilatus o. Barnabas) segladhe .. til Antiochiam, .. och bliffuo .. ther medh läriungana it gott skiffte. Apg. 14: 28 (NT 1526; Bib. 1917: en ganska lång tid). Ath icke nw saadane waror (dvs. viktualier) saa mykit hit wp j landit föres som the ith skiipthe för noghen forlidhen år sidhan fordhe bliffue. G1R 3: 94 (1526). Lejonet fordrade skatt af diuren, och förtrodde Wargen och Räfwen upbörden. Efter något skifte märkte man, hur deras förmåga .. tilwäxte, ja så, at, i det stället de förr bebodt håll och trånga kulor, de nu låto upbygga sig präktige boningar. Frese Sedel. 58 (1726). Under det första skiftet af min lefnad eller till och med mitt 26:te år. Hwasser VSkr. 1: 77 (1852). Med ledning af en .. regelmeszig gång och utweckling af en sjukdom, har man delat förloppet i wisza skiften (stadier). Lundberg HusdjSj. 6 (1868). (Henri Beyle) trädde blott i vänskapsförhållande till en af tidens stora författare, Prosper Mérimée. Det var också onekligen af hela skiftets vittra släkt den man, med hvilken han hade mest lynneslikhet. Levertin 11: 82 (1902). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. förekommande i vitter stil). — jfr ANFALLS-, HAVS-, KULTUR-, MOGNADS-, MÅN-, REGENT-, TID-SKIFTE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. ett skifte och annat l. till skiftes, periodvis, tidvis, då o. då. (Benedictus IX) beklädde Påfwestolen itt Skiffte och annat, vthi tije Åhr, fyra Månader och nije Daghar. Schroderus Os. 2: 577 (1635; lat. orig.: Per interualla). Hwad någor som til skifftes är afwita eller hufwud-swag, bryter då han eller hon är wid sitt förstånd, den fälles der före til ordinarie-straff. Arnell Stadsl. 774 (1730).
b) (†) i uttr. i skifte, förr, förr i tiden, fordom, fordomdags, i äldre tid(er) l. dyl. (Sv.) I skiffte. (t.) Vor zeiten. (lat.) Olim. Schroderus Dict. 298 (c. 1635). Bårdskäraren kullar i bårdskärarwärckstadhen .. håret aff, (i skiffte nappade the thet bort). Dens. Comenius 584 (1639; lat. orig.: olim; t. texten: vorzeiten).
c) (†) om årstid; särsk. i uttr. årets skiften, årstiderna; äv. bildl. Under tiden (märkes) sent inpå höstens skifte åskans .. rörelse. VetAH 1801, s. 253. Wikner Lifsfr. 2: 58 (1873; bildl.). Cavallin (1876: årets skiften).
19) (†) gång (se d. o. II 1); omgång (se d. o. II 10); särsk. i uttr. annat skifte(t) — annat (skiftet), ena gången — andra gången, än — än; jfr 6 f. Nils .. slogh sin granne .. på sin egen åker tegh oc fliide wndan honom i 3 skiifftter oc thett med haffuer han bruttit 3 gonge 6 {marker}. BtFinlH 2: 51 (1546). The (som voro på ett skepp i en storm) foro annat skiffte vp j himmelen, annat nedher j affgrunden. LPetri Psalt. 107: 26 (1560). Annat skifftet tilpyntar .. (krukmakaren) leeret medh handenne, och åter annat skifftet trampar och tempererar han thet medh fötterna. Dens. Sir. 38: 30 (1561). När man .. ymsom bränt och malit .. (bladblyerts) tre til fyra skiften, plägar gemenligen Molybdenjorden vara til största delen befriad ifrån Svafvel och Vitriolsyra. VetAH 1788, s. 291. — särsk. i uttr. till skiftes.
a) i fråga om personer: i omgångar. Nattvarden var till ända, den sista duken gått, / Och herden, som till skiftes sin hjord bespisa fått, / I tack och lof sin rörda stämma höjde. CVAStrandberg 1: 265 (c. 1870).
b) i uttr. utpusta fröstoft till skiftes, sända ut sporer i då o. då l. stötvis kommande puffar l. dyl. Det hos .. (vissa svampar) vanliga phænomenet .., neml(igen) fröstoftets till skiftes spänstiga utpustande från peltans substans. VetAH 1812, s. 6.
20) (†) i uttr. skaft och skifte, sammanfattande, om skaftkäppar, solv, lattor o. övriga lösa delar på en vävstol, varmed skäl åstadkommes; jfr SKIFTA, v.1 11 a β. Een wäfstohl, uthan Skafft och skiffte. BoupptSthm 1686, s. 75 b (1685).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan under A, B o. D anförda ssgr kunna äv. hänföras till skift, sbst.1, o. skifta, v.1): A (numera bl. tillf.): SKIFT-RIK, -RIKEDOM, se C.
-VIS, se skiftesvis.
B (numera bl. tillf.): (1 b) SKIFTE-BOK. (†) bok med protokoll över arvskiften. LReg. 274 (1676).
-BREV, -BRUK, -DEL, -GODS, -GÅNG, se C.
(14?) -LADA. (†) i skiftesverk uppförd lada? Spegel 419 (1712; utan angiven bet.).
-PLATS, -RIK, -RÄTT, se C.
(15 a) -SKILLNAD. (†) i fråga om tegläggning vid plöjning, om den fåra som vid plöjning av jämnlöpande, intill varandra liggande tegar uppstår mellan dem. LBÄ 44—50: 259 (1801).
(1 b) -SKRIVARE. (†) skrivare med uppgift att föra protokoll o. d. vid arvskiften. LMil. 1: 49 (1680).
-STOCK, se C.
(6) -SÅNG. (†) växelsång. Lind 1: 1784 (1749).
-TALS. (†)
1) till 6: skiftesvis (se d. o. II 1), omväxlande, alternerande, i tur o. ordning. 2RARP 21: Bil. 14 (1761).
2) till 12: i skikt, skiktvis, varvtals. Tiselius Vätter 1: 23 (1723).
3) till 18: periodvis, tidvis. VDAkt. 1700, nr 366.
4) till 19: i omgångar. 2VittAH 8: 237 (1794, 1808).
-VIS, se skiftesvis.
(5) -ÄMBETE. (†) ämbete som omväxlande innehas av två l. flera personer. Lind (1749; under wechsel-amt).
C (i allm. till 1 a): (10) SKIFTES-ARBETARE~0200. skiftarbetare. LD 1910, nr 292, s. 2.
-ARBETE~020.
1) (numera bl. tillf.) till 1 a: arbete med skiftesförrättning. SamlBrStorskift. 99 (1860).
2) till 10: skiftarbete. Form 1938, s. 100.
(1 a, b) -ARVODE~020. arvode utgående till person behjälplig vid skifte. ArvskifteVäxjö 1834 (i fråga om arvskifte). FFS 1922, s. 725 (i fråga om skifte av jord).
(3) -AVHANDLING~020. (numera föga br.) byteshandling. Calonius 5: 238 (1799). SFS 1924, s. 655.
(3) -AVTAL~02 l. ~20. jur. avtal om byte. 1NJA 1874, s. 125.
-BEREDNING. (numera föga br.) förberedande av skifte. SamlBrStorskift. 191 (1861). Cannelin (1939).
(1, 3) -BREV. (skifte- 15261897. skiftes- 1552 osv.) [fsv. skiptis bref] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skriftlig handling innehållande redogörelse för (fördelning av ägodelar vid) skifte; särsk. dels till 1 b, i fråga om arvskifte, dels till 3, om bytesbrev. G1R 3: 123 (1526; om bytesbrev). BoupptVäxjö 1798 (i fråga om arvskifte). Dalin (1854).
(2, 6) -BRODER. [fsv. skiptis brodhir] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som tillsammans med flera andra har del i ngt (som i tur o. ordning nyttjas), särsk. mark. G1R 7: 114 (1530). Rig 1952, s. 9 (om medeltida förh.).
-BRUK. (skifte- 1889. skiftes- 1807 osv.)
1) till 6 g: jordbruk (se d. o. 2) kännetecknat av växelbruk l. viss växtföljd. Weste (1807). Wägner Lagerlöf 2: 14 (1943; i bild).
2) (i skildring av ä. förh.) till 10: skiftesbrytning. 2VittAH 24: 279 (1860, 1864; i skildring av förh. under medeltiden).
(10) -BRYTNING. (i skildring av ä. förh.) gruvbrytning varvid var o. en av bergsmännen l. vart o. ett av ett antal parlag (se d. o. 2) i tur o. ordning bearbetade varje gruvrum. Lindroth Gruvbrytn. 1: 33 (1955; i skildring av förh. c. 1350).
-DEL. (skifte- 1692. skiftes- 1894 osv.) [jfr fsv. skipta del]
1) till 1: andel som tillfaller ngn vid skifte. FörarbSvLag 1: 406 (1692).
2) till 15 a: del av jordareal utgörande ett skifte. PT 1899, nr 221 A, s. 4.
-DELNING. delning gm skifte. SPF 1828, s. 278.
(1 b) -DELTAGARE~0200. (tillf.) person som (ss. arvsberättigad) deltar i arvskifte. 2NF 1: 1420 (1904).
(1 a, 2) -DELÄGARE~0200. delägare i skifteslag; jfr -lagare, -tagare. SPF 1828, s. 278.
(6, 7, 8 a) -DIGER. (i vitter stil) = -rik 1 a. Enberg i 2SAH 19: 286 (1838; i pl., om tider).
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande skifte. TLandtmät. 1851, s. 25.
(1) -FÅR. (†) ss. arrende från bytesgods (se d. o. 1) levererat får? Teitt Klag. 12 (1556).
-FÖRFARANDE. förfarande vid skifte. SvLantmät. 2: 541 (1928).
-FÖRFATTNING. jfr författning 6 samt -lag, sbst.1, o. -stadga. StadgAfwittr. 10/2 1824, § 12.
(1 a, 6) -FÖRORDNING. jfr förordning 3; särsk. till 6, om förordning med bestämmelser om innehav av ämbete växelvis av person ur en kategori o. ur en annan. Lagerbring 1Hist. 2: 317 (1773).
(1) -FÖRRÄTTARE. (i sht i fackspr.) person som förrättar skifte; särsk. (o. numera nästan bl.) till 1 a, b; äv. bildl. Palmblad Norige 246 (1846; i fråga om arvskifte). Thyrén 1AkadT 106 (1916; bildl.). Minnesskr1734Lag 1: 283 (1934; i fråga om skifte av jord).
(1) -FÖRRÄTTNING. jfr förrättning 1 b α; särsk. (o. numera nästan bl.) till 1 a, b. SFS 1832, s. 200 (i fråga om skifte av jord). Björling CivR 314 (1910; i fråga om arvskifte).
(1 b) -FÖRVALTARE. (†) förrättare av arvskifte. ÅgerupArk. Brev 18/5 1758. ArvskifteVäxjö 1828.
(3) -GILL. (†) som med laglig verkan kan göra byte av egendom. Abrahamsson 379 (1726). Nehrman InlJurCiv. 265 (1729).
(1) -GODEMAN~102, äv. ~200. (i fackspr.) god (se god 2 c α) man vid skiftesförrättningar i fråga om jord. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 24, s. 4.
Ssg: skiftesgodemanna-, äv. skiftesgodemans-ed. (i fackspr.) jfr ed, sbst.1 1. Upsala(A) 1932, nr 22, s. 4.
(1) -GODS. (skifte- 1645. skiftes- 1544) (†) = bytes-gods 1. Almquist CivLokalförv. 3: 176 (i handl. fr. 1544). HSH 30: 119 (1645).
(15 a) -GRÄNS. gräns mellan skiften (särsk. mellan avverkningsskiften i skog); jfr -linje 2. Ström Skogsh. 117 (1830). Sonesson BöndB 222 (1955; mellan åkerskiften).
(12 slutet) -GÅNG. (skifte- 18361896) (numera bl. tillf.) skiftgång (se d. o. 2). Brunius Metr. 48 (1836; konkret). Dens. GotlK 1: 294 (1864).
(1 a, c) -HAGE. (†) hägnad l. stängsel mellan skiften (jfr hage 1); möjl. äv. om (inhägnad) hage (se d. o. 2) som utgör skifteslott. ÅngermDomb. 1647, s. 66. FörarbSvLag 1: 445 (1693; möjl. utgörande skifteslott).
(1) -HANDLING. skriftlig handling rörande skiftesförrättning; företrädesvis till 1 a, b. SFS 1827, s. 1050 (i fråga om laga skifte). 1NJA 1948, s. 298 (i fråga om boskifte).
(1) -HAVRE. (†) ss. arrende från bytesgods (se d. o. 1) levererad havre? Almquist CivLokalförv. 3: 177 (i handl. fr. 1544).
-INDELNING~020.
1) till 1 a, c, 15 a: indelning i ägolotter l. skiften. 1NJA 1874, s. 363.
2) till 10: skiftindelning. SvD(A) 1919, nr 125 A, s. 11.
(1, 3) -INSTRUMENT. jur. jfr instrument 4; vanl. till 1 b, om arvskiftesinstrument. Calonius 3: 112 (1804).
-JÄMKNING. (i sht i fackspr.) jämkning (se jämka 5) av (tidigare utfört) skifte. SPF 1848, s. 193.
-KARTA. (i sht i fackspr.) karta utvisande de vid skifte fastställda ägogränserna. StadgAfwittr. 10/2 1824, § 20.
(1) -KOSTNAD. kostnad för skiftesförrättning; särsk. till 1 a. BtRStP 1828—30, IV. 1: 612.
-LAG, sbst.1 jfr lag, sbst.1 1, o. -stadga. Lindblad SkifteJord 21 (1838).
(1 a, 2) -LAG, sbst.2 [fsv. skiptis lagh, lag av deltagare i skifte o. d.] samfällighet som utgör en sammanfattning av de fastigheter som gemensamt äga visst jordområde l. (rätt till fiske i) visst fiskevatten; äv. (i sht i fackspr.) om ett på annat sätt avgränsat område (bestående av flera fastigheter l. ägolotter l. en by l. socken o. d.) som utgör en enhet vid skifte; ofta om sammanfattningen av ägarna till sådant område. Hela socknen är storskiftad uti 11 skifteslag. SockenbeskrHäls. 76 (1791). Pluraliteten inom skifteslaget borde få antaga landtmätaren. Tiden 1848, nr 208, s. 3. Skifteslaget utgöres av en eller flera byar eller flera hemman eller endast en del av nu angivna områden. Globen 1926, s. 20. Gammal sjöbotten, som nu ger rikliga grässkördar åt skifteslagets åbor. TurÅ 1937, s. 253. Ett mycket stort antal fisken i vårt land äro inte uppdelade på de särskilda fastigheterna utan äro gemensam egendom för hela skifteslaget, dvs. i regel de mantalssatta fastigheterna inom byn. SvFiskelex. 417 (1955).
(1 a, 2) -LAGARE. (†) = -delägare. SPF 1848, s. 163.
(1 a, 15 a) -LAGD, p. adj. (i sht i fackspr.) särsk. till 15 a (α), om åkerjord l. äng o. d.: utlagd i för brukning lämpliga skiften. 52 tld prima åker och äng, skifteslagd. UNT 1918, nr 2924, s. 7.
(1, 2) -LAGE. [fsv. skiptis laghi] (†) om person samman med vilken ngn l. ngra delar (dela) l. delat l. äger (äga) ngt; särsk. till 1 a, 2: skiftesdelägare. BtFinlH 3: 89 (1538). 3SthmTb. 2: 135 (1597). Insulander JordebKunsk Anmäl. 2 (1816; om skiftesdelägare).
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning rörande skifte. BtRiksdP 1896, I. 2: nr 37, s. 55.
-LIKVID. (i sht i fackspr.) (utredning o. fastställande av) fördelning av skifteskostnaden mellan skiftesdelägare l. av de belopp som skiftesdelägare ha att erlägga i mellanskillnad för att utjämna olikhet mellan av- o. tillträdda ägor; äv. om betalningen för skifteskostnad resp. av sådan mellanskillnad; jfr likvid, sbst. 2, 3. BtRiksdP 1888, 10: nr 41, s. 4. DN(A) 1965, nr 29, s. 20.
-LINJE. (i fackspr.)
1) till 1 a: linje utgörande l. betecknande gräns mellan ägolotter o. uppdragen efter förrättat skifte, skillnadslinje, skiljelinje. SPF 1828, s. 283.
2) till 15 a: linje utgörande l. betecknande skiftesgräns. Rehnberg SmålBystämma 77 (i handl. fr. 1816).
(15 a) -LITTERA. (i fackspr.) bokstav betecknande skifte l. ägolott på ägo- l. skifteskarta l. dyl.; äv. ss. beteckning för skiftet l. ägolotten. PT 1892, nr 106 A, s. 4 (om skiftet). SFS 1917, s. 615.
(1) -LOTT. [fsv. skiptis luter] lott l. andel som tillfaller l. tillfallit ngn gm skifte (särsk. vid skifte av jord); äv. allmännare: stycke jord, skifte (se d. o. 15 a). Abrahamsson 296 (1726; i fråga om arvskifte; fsv. orig.: skiptæ lotin). Jordegendomen består af 2:ne skifteslotter. LdVBl. 1832, nr 7, s. 3. SvLantmät. 2: 43 (1928; i fråga om laga skifte).
-LÅN. (förr) av staten lämnat lån för bestridande av skifteskostnad. SFS 1845, nr 36, s. 29.
-LÄGGA. [jfr -läggning 1] (i fackspr.) vid skifte av jord bestämma läge o. gränser för (de uppkommande ägolotterna). Östergren (1939).
-LÄGGNING. (i fackspr.)
1) till 1 a, om handlingen att bestämma läge o. gränser för de vid skifte av jord uppkommande ägolotterna, skifte; äv. konkret, om på sådant sätt uppkommande ägolott. SamlBrStorskift. 118 (1804). Utskogsmarken vid Flodasjön, norra skiftesläggningen. PT 1905, nr 142 A, s. 1.
2) (mera tillf.) till 1 b: fördelning gm arvskifte. Björling CivR 312 (1910).
3) (mera tillf.) till 12 slutet: sätt att vid murning placera murstenar o. d. i lager l. skikt; jfr skift-gång 2. UpplFmT 23—25: 221 (1908).
4) till 15 a, om handlingen att bestämma läge o. gränser för skogsskiften inom en skog; äv. övergående till att beteckna skogsskiftena inom ett visst område. Skiftesläggningen kommer .. att gå vinkelrätt mot .. (basvägarna), sålunda mera parallellt med hufvudbasvägen. Haller o. Julius 228 (1908). LAHT 1910, s. 290.
(1, 3) -LÄNGD. längd utvisande resultatet av skifte l. byte; särsk. till 1 a, i fråga om skifte av jord. Där Skiftes- eller Byteslängder finnas, är Eed icke nödig. Drysell 272 (1728). Schröder Timmermärk. 88 (1893; i fråga om skifte av jord).
-LÄRA. lantmät. lära om fastigheternas uppkomst o. utveckling (gm skifte). BtRiksdP 1933, 6: nr 8, s. 56.
-MAN. (skiftes- 1731 osv. skifto- 1723) [fsv. skiptis man (i bet. 1)]
1) (i sht i fackspr.) till 1: person som förrättar skifte; särsk. (o. numera nästan bl.) till 1 a, b; jfr -förrättare. Stiernman Riksd. 2486 (1723; i fråga om arvskifte). Scotus .. (tog) de twå stora fiskarna på sin egen talrick, och gaf den lilla åt sina bägge Medbröder ... Konungen (som bett honom rättvist fördela maten) .. sade til Scotus: Ni är sannerligen ingen owäldig skiftesman. GT 1787, nr 51, s. 3. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 43, s. 4 (vid skifte av jord enl. skiftesstadga). S. förordnas att förrätta uppteckning av makarnas gemensamma bo samt att vid bodelning dem emellan vara skiftesman. 1NJA 1948, s. 266 (1946).
2) (tillf.) till 3, om opartisk person med uppgift att vid byte biträda med värdering o. d. Rosman BjärkSäb. 1: 186 (1923; vid byte av jord).
-METOD. vid skifte använd metod. Lindblad SkifteJord 15 (1838).
-MÅL.
1) (i fackspr.) till 1 a: mål (se mål, sbst.2 1) rörande skifte o. liknande lantmäteriförrättningar. SFS 1827, s. 1057 (i fråga om skifte av jord). 1NJA 1944, s. 676 (i fråga om skifte av vattenområde).
2) (†) till 3: byte (se d. o. 3); jfr mål, sbst.2 2, o. -mål (sp. M 1795). PH 1: 216 (1720).
(5) -MÄRKE. (tillf.) märke utmärkande plats där ombyte sker. Hagberg DödGäst. 356 (1937; i fråga om att bära lik lång väg).
-OMRÅDE~020. (i fackspr.)
1) till 1 a: (jord)område ss. objekt för skifte, skifteslag (se -lag, sbst.2). SFS 1921, s. 801.
2) till 14: område där skiftesverk förekommer. Rig 1949, s. 154.
-PLACERING. (numera föga br.) skiftesläggning (se d. o. 1), skifte, skiftesförrättning. Ahlman Suppl. (1883). Cannelin (1939).
-PLAN. (i fackspr.) jfr plan, sbst.1 II (1 o.) 2. SamlBrStorskift. 19 (1820).
-PLATS. (skifte- 17711828)
1) (†) till 1, 3, 5: plats där delning l. byte l. växling äger rum. Möller (1790). Heinrich (1828).
2) (numera bl. om ä. förh.) till 5 slutet: skjutshåll för ombyte av vagn o. häst(ar). Wallenberg (SVS) 1: 250 (1771).
(1) -PROTOKOLL. vid skiftesförrättning fört protokoll; särsk. till 1 a. TLandtmät. 1851, s. 19 (1850).
-REFORM. reform som skifte innebär. Sommarin EkonL 1: 37 (1915).
-REGLERING. (i sht i fackspr.) gm skifte åstadkommen reglering av ägogränser, fastighetsreglering. SPF 1848, s. 191.
-RIK. (skift- 18101939. skifte- 18371872. skiftes- 1837 osv.)
1) till 6, 7, 8 a.
a) (i sht i vitter stil) om persons levnad l. levnadsbana l. öde l. om tidsskede o. d.: rik på förändringar l. växlingar, skiftande (se skifta, v.1 12 b slutet), mångskiftande, växlingsrik, (om)växlande, händelserik. Ett kall, som .. skall på min skifterika vädjoban utgöra det af Gud förelagda sista .. profvet. Wallin Rel. 4: 194 (1837). Fosterlandets öden under en skiftesrik period av dess historia. Lewenhaupt MinnV 197 (1936). (Sven Lidmans) skiftesrika levnad. SvLittTidskr. 1960, s. 74.
b) (numera föga br.) allmännare: omväxlande, varierande, skiftande. Anakreons skiftesrika Joniker. SvLittFT 1837, sp. 404. Alla själslifvets skiftesrika former. Wikner Lifsfr. 1: 263 (1868). Skönhetsläran .. (har) genomgått en stor och märklig utveckling, vittnande om en mångfaldig, skiftrik uppfattning af det sköna. Nyblom i 3SAH 8: 233 (1893). Skenäs med sina yppiga eklundar och Kolsnarens skiftrika stränder. SörmlB 291 (1918).
2) (numera föga br.) till 9: rik på färgskiftningar, skiftande l. skimrande i många färger, mångskiftande; äv. mer l. mindre bildl. En Fågel sänks, hvars granna fjädrar delar / En skiftrik färg. Phosph. 1810, s. 80. Ref(erenten) påminner sig knappt hos någon virtuos hafva funnit en yppigare fantasi, eldigare känsla och öfverallt ett mera praktfullt och skifterikt färgspel (än hos violoncellisten Kellermann). AB 1845, nr 90, s. 2. Saxén PoetSynd. 11 (1894).
(6, 7, 8 a) -RIKEDOM~102, äv. ~200. (skift- 1939. skiftes- 1929 osv.) [avledn. av -rik 1 a] (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara skiftes- l. växlingsrik. MinnGPrästh. 5: 143 (1929).
-ROTEL. kansl. rotel i Nedre justitierevisionen med uppgift att (bl. a.) handlägga skiftesmål (se d. o. 1). SFS 1901, nr 103, s. 2.
(16) -RUM. (†) = gruvskifts-rum. G1R 14: 379 (1542).
-RÅ. (i fackspr.) råmärke l. rågång mellan ägolotter vilkas gränser fastställts vid skifte. SPF 1848, s. 170.
(1) -RÅG. (†) ss. arrende från bytesgods (se d. o. 1) levererad råg? Almquist CivLokalförv. 3: 177 (i handl. fr. 1544).
-RÄTT. (skifte- 17901828. skiftes- 1904 osv.)
1) (i fackspr.) till 1 a, om gällande rätt (se rätt, sbst.2 2) rörande skifte. Minnesskr1734Lag 1: 283 (1934).
2) till 1 b.
a) (†) domstol med uppgift att handlägga mål rörande arvskiften. Möller (1790). Heinrich (1828).
b) (mera tillf.) rätt att förrätta arvskiften. 2NF 1: 1421 (1904).
(2) -SKOG. (†) skog vari både kronan, frälset o. skattebönder ägde del. Brummer UtdrFörordn. 15 (1638).
(1) -SMÖR. (†) ss. arrende från bytesgods (se d. o. 1) levererat smör? Almquist CivLokalförv. 3: 177 (i handl. fr. 1544).
-STADGA. stadga (lag) om skifte; särsk. (i sht i sg. best.) sammanfattande, om (de vid olika tidpunkter fastställda) lagbestämmelserna rörande laga skifte. SFS 1827, s. 1064. 3 § sista momentet i Skiftesstadgan. 1NJA 1874, s. 111. 1827 års .. skiftesstadga. SvLantmät. 1: 34 (1928).
(14) -STOCK. (skifte- 1773) (i sht förr) = skift-stock. Ambrosiani DokumPprsbr. 96 (i handl. fr. 1773).
(14) -STOLPE. (i sht förr) stolpe utgörande fäste för skifte. Fatab. 1913, s. 88.
-SÖKANDE, sbst. person som ansöker l. ansökt om skifte. SFS 1827, s. 1019. 1NJA 1903, s. 321.
(1 a, 2) -TAGARE. (numera föga br.) skiftesdelägare; markägare vilkens jord är föremål för skifte. Calonius 4: 195 (1797). StatistT 2: 63 (1863). Fennia XII. 9: 2 (1896).
-TEKNIK.
1) till 1 a: teknik vid genomförande av skifte(n). LAHT 1922, s. 622.
2) (i sht förr) till 14: skiftesverksteknik. Rig 1936, s. 245.
(10) -TILLÄGG~02 l. ~20. skifttillägg. DN(A) 1964, nr 95, s. 6.
(1) -ULL. (†) ss. arrende från bytesgods (se d. o. 1) levererad ull? Almquist CivLokalförv. 3: 177 (i handl. fr. 1544).
-UTLÄGGNING. (i Finl., numera bl. tillf.) abstr.: skiftesläggning (se d. o. 1). SPF 1848, s. 165.
-VERK.
1) (i fackspr.) till 1 a, i sg. (ngn gg pl.) best., sammanfattande, om den verksamhet som syftar till att genomföra skiftet av jord (i Sv.) l. varigm detta skifte genomföres l. ss. en sammanfattande beteckning för storskifte, enskifte o. laga skifte. Stadga om Skifteswerket i Riket. SFS 1827, s. 1017. Den långt drifna ägostyckningen .. har i vårt land småningom undanröjts genom skiftesverken: storskiftet, inrättadt år 1762, enskiftet år 1803 och laga skiftet 1823. 2UB 4: 18 (1899). Det avgjort största antalet (laga) skiften (inom Dalboslätten) förrättades under 1830- och 1840-talen, och under det följande årtiondet blev skiftesverket i huvudsak slutfört. SvGeogrÅb. 1955, s. 160.
2) (tillf.) till 1 b, om arvskifte utgörande en serie av uppgörelser om fördelning av arv. Rosman BjärkSäb. 1: 308 (1923).
3) (i sht förr) till 14: byggnadskonstruktion av trä kännetecknad av att (liggande) virke (plank l. stockar, i sht kluvna stockar) infälles i ett ramverk med vertikala stolpar; äv. konkret, om (väggdel av) på sådant sätt hopfogat virke, skifte. KultHM 1: 9 (1894). Sedan byggnadens stomme .. fullbordats .., inläggas fyllningar eller skiftesverk; till dessa skiften användes vanligen klufna, stundom dock hela stockar 1, 1,5 à 2 m. långa. Fatab. 1906, s. 40. Närmast korsvirket kan man påträffa gårdar, där alla byggnader äro byggda i skiftesverk, längre norrut gäller det endast uthus, framförallt logar, och uppe i södra Svealand är skiftesverket en undantagsföreteelse. Ymer 1922, s. 267. Sjöbodarna (på Tjärö) .. var .. en fröjd att se med det vackra skiftesverket av rödstrukna, mörknade ekplankor och svarta stolpar. TurÅ 1942, s. 333.
Ssgr (till -verk 3, i sht förr): skiftesverks-byggnad. StMontelius 167 (1903).
-hus. StMontelius 168 (1903).
-konstruktion. KultHM 1: 9 (1894).
-vägg. Ymer 1923, s. 355.
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. verksamhet att förrätta skiften, skifte; i sht i sg. best. Globen 1926, s. 20.
(14) -VIRKE. (i sht förr) skiftvirke. PT 1902, nr 193 A, s. 4.
Ssg: skiftesvirkes-hus. (i sht förr) skiftesverkshus. Juhlin-Dannfelt 390 (1886).
-VIS, se d. o.
(1) -VITSORD~02 l. ~20. (i fackspr.) rättighet l. behörighet att söka o. erhålla skifte; företrädesvis till 1 a. Liljenstrand SkifteJord 52 (1857; i fråga om skifte av jord enl. landslagen). 1NJA 1876, s. 585 (i fråga om laga skifte). Hernberg Rättsh. 57 (1922; i fråga om arvskifte).
(15 a) -VÄG. (i fackspr.) väg till skifte l. mellan skiften. 1NJA 1904, s. 517.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattande, om skiftande av jord o. allt som har samband därmed; i sht i sg. best. Liljenstrand SkifteJord 28 (1857).
-ÄRENDE. ärende l. fråga l. angelägenhet rörande skifte. SFS 1827, s. 1017.
D [jfr delo-man] (†): SKIFTO-MAN, se C.
Spoiler title
Spoiler content