SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIRA ʃi3ra2, v. -ade, äv. (i sht i vissa trakter, numera företrädesvis i p. pf.) skir, -de, -t, -d (pr. ind. sg. akt. skir Hallenberg DisquisNomLuc. 2: 437 (1816), Östergren (1939); -ar LykkoPris E 1 b (1689) osv.; -er Hallenberg DisquisNomLuc. 2: 437 (1816). — pr. ind. sg. pass. -as Rothof 416 (1762) osv.; -es Stiernhielm Herc. 424 (1658, 1668), Östergren (cit. fr. 1921). — ipf. -ade Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.; -de GripshR 1546—47, Östergren (1939). — sup. -at Spegel GW 33 (1685) osv.; -d KryddRSthm 1558 C, s. 3; -t Hallenberg DisquisNomLuc. 2: 438 (1816), Östergren (1939). — p. pf. -ad Linc. (1640: oskijradt), Wollimhaus Ind. (1652) osv.; -d G1R 3: 234 (1526) osv.; -t G1R 23: 432 (1552), GripshR 1585, s. 55). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(schir- 1585. skir- (-ii-, -j-) 1526 osv. skiird- i ssg 1549 (: skiirde possar, pl.). skijr- (-ijh-, -ÿ-) 15461671. skijrd- 1549 (: skijrde possar, pl.)1552 (: skijrdningen, sg. best.). skyr- 15391664. -skyrd- 1543 (: jordeskyrdning))
Etymologi
[fsv. skira, skyra, sv. dial. skira; jfr fvn. skíra (nor. dial. skira), got. gaskeirjan, förklara, utlägga, mlt. schīren (lt. schieren), mnl. schieren, smycka, bestämma, stadga, tillerkänna (holl. schieren, iordningställa, skumma grädde), ffris. skīria, mht. schīren (t. schieren), feng. scīran, förklara, särskilja, döma (meng. schīren, göra glänsande, förklara, yttra); till SKIR, adj.; skrivningen med rd sannol. av hypersvecistisk natur]
1) (numera företrädesvis i a—f) motsv. SKIR, adj. 1, med sakligt (i h äv. personbetecknande) obj.: (i sht gm att avskilja vissa beståndsdelar) göra klar l. ren (se REN, adj. 1, 2, 4), klara, rena; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., övergående i bet.: skir; förr äv. om källa: låta (sitt vatten) glänsa l. genomskimras av ljus. Skijra Olian, (dvs.) taga dräggen ifrån Olian. Linc. (1640; under examurco). Rent skirat hwit kåda. Rosenhane Oec. 113 (1662). (Minerva:) Så är iag kåmmen sist til dänna Källan wår (dvs. Hippokrene), / Hwars Ymnoghet när hon sitt klara Watn skirar, / Strax (osv.). LykkoPris E 1 b (1689). Åljeslagare kasta .. salt i frusen ålja, som deraf upwekes och skiras. Rothof 416 (1762). En tjock sirap (kokas) af något watten samt så mycket socker som bären wäga; under kokningen skummas och skires lagen med ägghwitor. Nordström Matlagn. 187 (1822). (Sv.) skirning .. (fr.) clarification .., dépuration. Hammar (1936). — jfr AV-SKIRA. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. SKIR, adj. 1 a: låta (honung) rinna (genom sil o. d.) för att befrias (från vax l. orenlighet), rena (honung); förr äv. refl.: renas l. bli ren gm att rinna genom sil o. d. VaruhusR 1539, s. 66 a. När .. (bina) swärma moste man .. Hånungen ifrån Waxet skijhra. Risingh LandB 77 (1671). Man .. uttager honungskakorne .., hwilka läggas på et såll at sjelfwe skira sig. Fischerström 1: 736 (1779). Honungens uttömande, som förr skedde genom frivillig afrinning samt skirning, åstadkommes numera genom centrifugalmaskiner. Juhlin-Dannfelt 37 (1886). — jfr O-SKIRAD, REN-SKIRD, SJÄLV-SKIRAD.
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. SKIR, adj. 1 b: rena (vax) gm (upprepad) smältning (i vatten) o. avskiljning av föroreningar (gm silning). KryddRSthm 1558 C, s. 3. Kulturen 1946, s. 46 (om förh. på 1200-talet). — jfr O-SKIRAD.
c) i sht tekn. med avs. på fett l. talg o. d.: rena gm upphettning l. smältning o. avskiljning av föroreningar (gm silning); särsk. i fråga om att gm smältning i vatten avskilja fettämnena i animaliska råprodukter från bindväv o. d.: utsmälta; förr äv. med avs. på tvålmassa: klarkoka; jfr SKIR, adj. 1 c. Ij pundh skiirdh talgh. G1R 3: 234 (1526). Somlige pläga (vid tvåltillverkning) .. sedan Twålen är skirad, viszpa Luten (osv.). Oec. 73 (1730). (Abborr-)Istret skirat, är ogement godt, emot snufwo, sömnlösa och mera sådant. Broman Glys. 3: 579 (c. 1740). Golfvet liknade ett klaver, med kippande tangenter, oberäknadt spillningen efter ljusstöpningar och all annan skirning. CFDahlgren 4: 91 (1830). Talgen förekommer hos de idisslande djuren avlagrat kring de större organen .. och utsmältes ur de sönderskurna och rentvättade fettmassorna, skiras. Gentz Lindgren 285 (1940). — jfr UT-SKIRA, O-SKIRAD.
d) motsv. SKIR, adj. 1 d: rena (smör) gm smältning o. avskiljning av den bottensats som uppstår vid smältningen; ofta i utvidgad anv. (utan tanke på avskiljning av ngt): smälta (smör). När Smör wanckar för godt köp, kan man köpa theraff inn, vthi godh myckenheet, smälta och skijra thet, och förwarat så til thes man hafwer thet af nöden. Salé 93 (1664). (Sv.) Skira smör, (lat.) butyrum deliquare. Ihre (1769). Det skirda smöret hälles (i smeten). Nordström Matlagn. 133 (1822). (Puddingen) Serveras med skirat smör. Holm JordGer 18 (1916). SvHandordb. (1966).
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (gm l. under smältning) rena (ädel metall l. glas o. d. från främmande l. skadliga inblandningar); jfr SKIR, adj. 1 e. Guld effter skijrdningen (utgjorde) ett lodt, hvilckett Påvell Guldskeijder ifrå sigh leffrerett hade. G1R 23: 373 (1552). Magnesia .. har .. wid Glasbruken blifwit nyttjad till Glasets klarning eller skirande ifrån grönaktig färg. Rinman JärnH 575 (1782).
f) (numera i sht i vissa trakter) hålla (ägg) mot solen l. annan ljuskälla för att undersöka om det är genomskinligt (o. därigm avgöra om det är befruktat l. icke l. om det är friskt l. icke); äv. med bestämning inledd av prep. emot l. mot, betecknande ljuskälla; jfr KLARA, v. I 2 b. När .. (gässen) legat i 14 dagar (på ägg), skal man skira äggen emot solen, hållandes ett i sender med storändan på handlogan, och läggandes fingrarna öfwer thes spits, at the göra lika som en skugga. Tå ser man hwilka ägg som äro runna och liusa. Broocman Hush. 3: 55 (1736). (Sv.) Skira ägg .. (eng.) test eggs. Harlock (1944).
g) (†) i utvidgad anv.: skilja vitan från gulan i (ägg); äv. abs. Nu skiras 8 st. ägg, gulorna läggas i en kastrull. Nordström Matlagn. 152 (1822). Fruntimmerna .. knacka och skira allt hvad de hinna. Sturzen-Becker 2: 72 (1842, 1861). Äggen skiras, d. v. s. gulan afskiljes från hvitan, hvilken slås i en porslins- eller stenskål och sönderröres. Leufvenmark Vin. 1: 6 (1869). Cavallin (1876).
h) (numera föga br.) oeg. l. mer l. mindre bildl (jfr 2); äv. refl.; särsk. dels i fråga om att göra ren (se REN, adj. 3) gm tvagning (o. därigm äv. ren i rituell l. symbolisk mening), dels i fråga om att göra ren (se REN, adj. 16) gm rituell handling (särsk. offer), rena (se RENA, v.1 I 9), dels i fråga om att göra ren (se REN, adj. 18) gm att avlägsna allt som uppfattas ss. orent i sedligt l. religiöst avseende, rena (se RENA, v.1 I 10). Skira mich medh jsop at iach må reen warda. OPetri 2: 422 (1531). Hon (dvs. själen) waskas, hon skijres och krattsas, / Glättas, och igrafz allrahand prydlige form' och figurer (gm uppfostran). Stiernhielm Herc. 424 (1658, 1668). Then gamla, tre Hedniska gudarnas, af Konung Inge, genom eld skirade Salen. Peringskiöld MonUpl. 160 (1710). (Epimenides) tillägges .. den äran, at han först begynt med offer och andra widskiepelser at skira eller hälga hus och åkrar, samt inwiga tempel. Lagerbring HistLit. 222 (1748). Jag som i stridene gått, med blod över allo besölad, / Törs ej röra härvid (dvs. vid gudabilderna), för'n jag mig i Flodene skirat. Nicander VirgÆn. 73 (1751). Då Kyrka eller Kyrkogård blefvo ohelgade genom .. blods utgjutelse, skulle de skiras genom vigvatten. Botin Utk. 301 (1761). Det är Jordan, som hitåt brusar, / Från löftets land med jubelskall. / Han vill dig tvaga, vill dig skira / I dopet af föryngrad tro. Atterbom SDikt. 1: 78 (1837). — jfr O-SKIRA. — särsk. (†)
α) [jfr motsv. anv. i fvn.] döpa l. kristna (ngn). Schück (1854; betecknat ss. gammalt).
β) i pass. med intr. bet.: få en förklarad glans, framträda i ett förklarat skimmer. Himlen strålade ut en aldrig tillförne skådad glans; jorden och dess gestalter skirades; der gick en underbar prakt och klang genom alla naturens riken (då kärleken vaknade hos A. Törneros). Atterbom Minnest. 2: 268 (1842).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: renande (se RENA, v.1 I 10), som ger renhet (se d. o. 11). Den helleniska mythologien .. framstår (hos Sofokles) i en viss skär och skirande förklaringsglans. Atterbom PoesH 2: 211 (1848).
2) [eg. bildl. anv. av 1; med avs. på bet. jfr fsv. skära, utreda] (†) företa utredning i fråga om skattläggning av jord. G1R 15: 65 (1543: Skyrning). (Om någon vid jordrannsakning blivit för högt skattlagd) Dhå kunne wij wäll lijde, att the 24 ther till, j hwar Sockn, besworne medt Lagmannen j landett her vm än nu ransake och skyre måge, så att hwar och en må wederfares thet rätt och skäll är. Därs. jfr Därs. (: jordeskyrdning).
Särsk. förb.: SKIRA AV. (†) till 1, = avskira 1, 2. SAOB A 500 (1898).
SKIRA IFRÅN. (†)
1) till 1: sila ifrån (ngt). Brödsoppa. Vanligt groft rågbröd kokas i vatten .. tills man kan skira ifrån en simmig välling (osv.). Idun 1890, s. 52.
2) till 1 d: vid skirning av smör avskilja (salt). Smält Smör i en Kiettel, skijra Saltet ifrån. Kockeb. D 4 b (1650).
SKIRA UT10 4. i sht tekn. till 1 c: gm skirning skilja ut (talg). Bolin VFöda 46 (1933). jfr utskira.
Ssgr: A: SKIR-KÄLLA. (†)
1) till 1 h, om en intill hednisk kultplats belägen källa (vari man antog att liken av dem som dödats vid blot tvåtts), blotkälla, hednisk offerkälla; jfr -vatten 1. Sjöborg Nomenkl. 20 (1815). En .. källa nära invid en domarering .. har jag hört gamla personer gifva det betecknande namnet ”skärkällan” (skirkällan). Hofberg NerGMinn. 36 (1868).
2) till 1 h α: dopkälla; jfr -vatten 2. 2VittAH 14: 126 (1828, 1838). Hedningens blotkällor blefvo .. ”kristnade” genom dopets i desamma förrättade heliga handling, blefvo ”skirarbrunar”, skirkällor, dopkällor. VgFmT I. 6—7: 2 (1893). Anm. Det i ovan anförda språkprov fr. 1893 ingående ordet skirarbrunar är sannol. en ombildning av pl.-formen av fvn. skírnarbrunnr, dopfunt [av g. sg. av skírn, dop, till skíra, döpa (se skira, v.), o. brunnr, källa (se brunn)].
(1) -PÅSE. (skire- 1549) (numera bl. i vissa trakter bygdemålsfärgat, om ä. förh.) silpåse. GripshR 1549.
(1 d) -SMÖR. i sht kok. skirat smör. Collinder Kalev. 162 (1948).
-VATTEN. (†)
1) till 1 h, om en intill ättestupa belägen vattensamling (vari man antog att liken av dem som dödats tvåtts); jfr -källa 1. Sjöborg Nomenkl. 12 (1815).
2) till 1 h α, om (källa använd ss.) dopvatten; jfr -källa 2. 2VittAH 14: 125 (1828, 1838).
B (†): SKIRE-PÅSE, se A.
Spoiler title
Spoiler content