SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOJA skoj3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE, -ERSKA, se SKOJARE (avledn.); jfr SKOJ.
Ordformer
(förr äv. skoij-)
Etymologi
[sv. dial. skåja, sköje (Ihre DialLex. (1766)); liksom d. skøje (i bet. 1), nor. skøie (i bet. 4) av mnl. schooyen l. holl. schooien l. ostfris. schōjen; i avljudsförh. till sv. dial. skäva (sig), skynda sig (o. -skäva i NATT-SKÄVA), d. dial. skjæve, ströva omkring, fvn. skǽva, skrida l. glida raskt fram (nor. dial. skjæva, gå raskt l. med stora steg), got. skēwjan, vandra. — Jfr SKIVA, sbst.1, SKOJTA]
1) flacka l. fara hit o. dit (utan bestämt mål l. utan (hedervärt) ärende), särsk. i uttr. skoja kring landet o. d., flacka omkring i landet osv.; numera nästan bl. (föga br.) närmande sig 3, med tanke på ohederligt levnadssätt; äv. bildl.; förr äv. i uttr. skoja ute, vara ute o. flacka omkring. Vi klaga öfver utflyttningar ..; men ännu hafva vi icke .. (sökt råda bot på de förhållanden som orsaka dem). Hvad under, att ett årligt skojande och jagande efter arbetshjon i långliga tider utblottat oss på folk. Chydenius 358 (1778). Som en galning jemt han skojar, / Hela dygnet hit och dit. Envallsson Bajocco 10 (1784). Olsson Herdam. 2: 116 (i handl. fr. 1786: ute). Den skojande frihet som bor, eller borde bo, i hållstugorna. Tegnér (WB) 7: 183 (1835). Ziguenarfolket .. skoja kring landet mer såsom en landsplåga med tjufnad och bedrägerier än till gagn för ett wäl ordnadt samhälle. Afzelius Sag. X. 1: 19 (1864). Cannelin (1921).
2) om person l. djur: i mer l. mindre upphetsat tillstånd (under oväsen) rusa l. fara (omkring) på ett lekfullt l. planlöst sätt; (under kringrusande) skrika l. skräna l. föra oväsen; äv. med (refl.) obj. o. objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; äv. bildl.; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. (ngt vard.) med anslutning till 4; förr äv. i uttr. i skojande fläng, i flygande fläng. Ändtligen spratt jag på morgonstunden opp .. vid ett förfärligt skojande, skrikande och skrattande. Atterbom Minn. 38 (i senare bearbetat brev fr. 1817). CGvBrinkman (1831) i JärtaBrefv. 1: 67 (bildl., om ton i skrift). Straxt på maten rida vi i skojande fläng till Bonarps hed, der (osv.). Edholm C15T 30 (1860). (Det berättas) huru .. (K. XII) den ena dagen ridit på en vild hjort och den andra på en och samma häst med hertigen af Holstein, hvilken dertillmed var oklädd, i hvilket skick den eljest blygsamme konungen och hans svåger skulle skojat genom hufvudstadens gator midt på ljusa dagen. Beskow i 2SAH 40: 363 (1865). Först snodde .. (den tama ekorren) omkring och skojade sig trött, och så låg han och sof. Beskow Greta 88 (1901); jfr 4. Engström Kryss 192 (1912; om hund). Hammar (1936). — särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. skoja mot ngn, (högljutt l. skränande) fara ut i otidigheter l. skymfliga tillmälen mot ngn. Ajax. Jag bad den otäcka ugglan (dvs. Thersites) säga mig proklamationens innehåll, och då skojar han mot mig. Hagberg Shaksp. 8: 149 (1849; eng. orig.: and he rails upon me).
3) (ngt vard.) förfara ohederligt l. bedrägligt l. skrupelfritt (med ngt); äv. tr.: förfara ohederligt l. bedrägligt l. skrupelfritt mot (ngn), bedraga l. lura l. svindla (ngn); i sht i fråga om ekonomiska mellanhavanden, särsk. (i sht förr) i fråga om hästhandel; äv. med refl. obj. o. bestämning (objektiv predikatsfyllnad l. prep.-adverbial) betecknande resultatet av l. målet för en strävan o. d.; jfr 1. Skoja ngn på ngt, bedraga ngn med avseende på ngt. Nordforss (1805). Att vara verldsmenniska denna tid, då alla sökte skoja sig så godt de kunde mot himlen, var .. något mindre bra. Strindberg TjqvS 1: 198 (1886). Han (skulle) samla guld, mycket guld, minst tre gånger så mycket som Kalle Johnsson ”skojat sig till”. Hedenstierna FruW 70 (1890); möjl. särsk. förb. Från byarna rundt omkring kommo bönderna körande för att handla på marknaden .., idka byteshandel, skoja med hästar. Roos Helgsm. 1: 269 (1896). Tror du ja ä ohederli också? Supet har ja gjort å slagets, men skojat nån har ja aldri gjort. Engström Glasög. 95 (1911). Jag går till sjöss, det ska fan bli längre i den här stan, där man bara blir skojad. Nordström Landsortsb. 349 (1911). Man blir .. (efter att ha avgivit en oriktig självdeklaration) skäligen misstänkt för att ha sökt skoja stat och kommun på skatt. SvD(A) 1930, nr 41, s. 8. En slaktare och hudflängare som åkt omkring och skojat i tiotals år innan han slutligen kom opp sej och kunde köpa gård. Sandgren Förklar. 5 (1960). — jfr TILL-SKOJA, UPP-SKOJAD. — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. skoja om ngt, schackra om ngt. Om qvarliggande exemplar af äldre upplagor der sådant ej i kontrakt är bestämdt, få herrar förläggare skoja bäst de gitta enligt gällande lag. Strindberg Brev 6: 185 (1887).
4) (ngt vard.) roa sig (på ett lössläppt l. ”vilt” sätt), ”slå runt”; numera nästan bl.: (i avsikt att roa sig själv l. andra l. att driva med ngn l. ngt) skämta l. gyckla; ofta med bibegrepp av stoj l. lekfullhet (jfr 2); oftast i uttr. skoja med ngn l. ngt, skämta l. gyckla l. driva med ngn l. ngt, skoja om ngt, skämta om ngt. Ingen hederlig arbetare går ut och skojar på måndagsqvällen eller tar frimåndag. Wetterbergh GNord 33 (1862). Nej, jag tror ni skojar med mig ...! Strindberg Hems. 155 (1887). Engström 2Bok 8 (1909: om). Han tog .. (fölungen) i huvudet, skakade och skojade ett tag med den. Sjödin StHjärt. 59 (1911). Att allmänheten på 400-talet tolererade drift med Asklepioskulten framgår därav att Aristophanes i en av sina komedier skojar friskt med dess utövning. Fåhræus LäkH 1: 116 (1944). Antingen du bara skojar eller menar allvar, så (osv.). Gustaf-Janson KungVank. 158 (1963). — jfr UPP-SKOJAD. — särsk. [delvis utgående från 2] i fråga om skolelevs uppförande under lektion: (i avsikt att roa sig själv l. sina kamrater) hitta på ”hyss” l. ”rackartyg” (för en lärare) l. gyckla l. driva (med en lärare). Ödman UngdM 1: 38 (1881). Vi höllo af våra lärare och hade särskildt en varm känsla för den hederlige, i det praktiska lifvet så otymplige Forssén, ehuru vi ”skojade” — dock icke med, utan för honom. Nyblom Minn. 1: 123 (1904). Magister Eurenius var en ärans man, en fin och litterärt bildad lärare ... Men den lille mannen förmådde ej uppehålla minsta tillstymmelse till disciplin, och det skojades ohöljt under hans lektioner. ÅbSvUndH LIX. 1: 93 (1940).
Särsk. förb. (ngt vard.): SKOJA AV10 4. till 3: frånlura (ngn ngt). Björkman (1889).
SKOJA BORT10 4.
1) till 3: på bedrägligt l. skrupelfritt sätt schackra bort l. göra sig av med (ngt). Strindberg Brev 9: 325 (1893). Tur för .. (hästen) att det stod i kontraktet, att han inte fick säljas. .. Annars ville väl gubben skoja bort honom också. Sjödin StHjärt. 268 (1911). Hammar (1936).
2) till 4: med skämt slå bort l. avvisa (ngt); äv. (gm skämt o. d.) tanklöst sätta (ngt) på spel l. låta (ngt) gå ifrån sig. Johnson Nu 175 (1934). (Filmtiteln) måste verka lockande på en bred publik. Detta faktum kan inte ens kåsörernas samlade tropp skoja bort. SvD(B) 1944, nr 54, s. 12.
SKOJA FRAM10 4. till 3: gm skojeri få fram (ngt) l. ge (ngt) framgång; ofta refl., i uttr. skoja sig fram, gm skojeri skaffa sig uppehälle l. framgång. UrKorrCronholm 202 (1852; refl.). Strindberg Brev 4: 10 (1884).
SKOJA OM10 4. till 2: lekfullt rusa omkring. (För katternas skull) kunde .. (den lilla tama ekorrungen) inte få skoja om på gräsmattorna och i de lummiga träden. Beskow Greta 90 (1901).
SKOJA OMKRING10 04. (numera föga br.) till 1: flacka l. stryka omkring; jfr skojta omkring. Fyra på landet uptagne små barn, hvars föräldrar skoijat omkring och sedan rymt från barnen. HH XXXII. 2: 265 (1784). WoH (1904).
SKOJA OPP, se skoja upp.
SKOJA PÅ10 4. till 3, i uttr. skoja på ngn ngt, (gm skojeri) lura på ngn ngt. Björkman (1889).
SKOJA SIG TILL, se skoja till sig.
SKOJA STA, se skoja åstad.
SKOJA TILL SIG10 4 0, äv. SIG TILL0 4. till 3: (gm skojeri) lura åt sig (ngt); jfr skoja åt sig. (Handlanden) Abrahamsson hade skojat till sig några sjalätter billigt af gårdfarihandlaren. Nycander UngfGaml. 15 (1900). Före domens avkunnande drog åklagaren fram ytterligare en del fall, då .. (den åtalade) tidigare skojat sig till stora summor. NDA(A) 1934, nr 84, s. 1; möjl. icke särsk. förb. jfr tillskoja.
SKOJA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 3.
a) gm skojeri göra slut på (ngt); stundom: förskingra (ngt). Du (dvs. korpralen) har skojat upp halftroppens kassa ... våga dig inte neka för det, förbannade tjufnalle. Lundquist Zola Grus 212 (1892).
b) gm skojeri låna upp l. tillskansa sig (ngt). Han (hade) skojat upp så många kontanter han förmått och rymt utrikes. Högberg Frib. 424 (1910).
c) bedraga l. lura (ngn, t.ex. gm att ta oskäligt betalt). Överallt .. på kanalerna kila polisens små snabba motorbåtar och ve den .. gondoljär som .. försöker skoja upp en turist på taxan. SvD 16/8 1931, Söndagsbil. s. 7.
d) (föga br.) refl., i uttr. skoja upp sig, gm skojande göra sig förmögen. Högberg Utböl. 2: 17 (1912).
2) till 4: gm skojande muntra upp (ngn) l. göra (ngn) lekfullt uppspelt l. dyl. (särsk. refl., i uttr. skoja upp sig); äv. med sakl. subj.: liva upp l. pigga upp (ngn). Hultin VSkr. 56 (1865; refl.). Badet tycktes .. ha skojat upp honom (dvs. hästen som fallit i en flod). Hedin Transhim. 3: 351 (1912). Varför sa ni så? viskade hon. — För att skoja upp er lite. Ni ser ut att behöva det. Gustaf-Janson ÖvOnd. 16 (1957).
SKOJA ÅSTAD10 04 l. STA4. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: fara iväg (med ngn i dans o. d.). Wieselgren ÖBord 140 (1882).
SKOJA ÅT SIG10 4 0. till 3: skoja till sig (ngt). Berndtson (1880).
Ssgr, se skoj ssgr.
Avledn.: SKOJARE, se d. o.
SKOJERI104, n. [jfr skojare]
1) till 1: kringflackande; numera nästan bl. (föga br.) närmande sig 2, med tanke på ohederligt levnadssätt. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
2) (ngt vard.) till 3: (verksamhet kännetecknad av) bedrägligt l. skrupelfritt förfarande (i sht i ekonomiska mellanhavanden); bedrägeri (se d. o. 1, 2). Hwarthän skulle det wäl bära, om wi började kappspringa i nedsättning af priserne, som äro nog låga förut. Jag fruktar, att följderna af dessa skojerier snart nog blifwa synliga. JFLjunglöf (1843) hos Nordström SthmFirmH 288. Skojerit och hästhandeln har (i Nordmarks härad numera) aftagit betydligt. Borgström ResVerml. 43 (1845). (Kälkborgarna) trifvas så väl i sitt flanerie, att de anse hvarje idé, som går utom den vanliga sferen, för ett skojeri. Bergman VSmSkr. 172 (1845). Det var nittonhundrasjutton, och skojeriet i Stockholm med kläder och mat stod i sitt högflor. Martinson BakSvenskv. 59 (1944).
3) (numera bl. tillf.) till 4: skämt(ande) l. drift. När förslaget sade: ”Den första kammaren består af så och så många ledamöter” — sade .. (J. H. Thomander): ”kammaren består af väggar, golf, tak m. m.” Dylikt skojeri kallar Aft(on)Bl(adet) qvickt och ironiskt. Stenhammar Riksd. 3: 121 (1845). Reuterdahl Mem. 102 (1858).
SKOJIG, se d. o.
SKOJSAM, adj. (ngt vard.) till 4, om person: skojfrisk; äv. med sakligt huvudord: skojig, rolig. Åh, så skojsamt det var! Agrell Landsb. 23 (1887). Småningom fick flickan honom skojsam och nästan yster. Törnqvist Stjärnlj. 53 (1915).
Avledn.: skojsamhet, r. l. f. (ngt vard.) Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content