SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRULTA, skrul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skrulta, gå illa, driva omkring, bo ensligt i skogarna, skrulta kring, föra ett kringirrande liv; jfr nor. dial. skrulta, gå kutryggig; samhörigt med SKRULT]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fara l. flacka; särsk. i den särsk. förb. skrulta omkring10 04, flacka omkring, föra ett kringirrande liv. Arvidi 78 (1651; i rimlista). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 110 (1863: omkring).
Spoiler title
Spoiler content