publicerad: 1973
SKRYMMA skrym3a2, v.1 -er (Ihre (1769) osv.), skrymde, skrymt ((†) pr. sg. skrymar Broocman Hush. 2: 194 (1736)). vbalsbst. -ANDE, SKRYMNING (numera företrädesvis i ssgn SKRYMNINGS-BERÄKNING).
Ordformer
(skryma 1736 (: skrymar, pr. sg.). skrymma 1769 (: skrymmer, pr. sg.), 1772 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrymma, skrömma; sannol. samhörigt med fvn. Skrýmir, namn på en jätte, o. möjl. etym. identiskt med SKRYMMA, v.2; jfr nor. skrymja, ta upp stor plats, o. SKROM, sbst.1 — Jfr SKRYM, sbst.1 o. adj.1, SKRYMME]
1) om föremål l. vara o. d.: kräva ett (jämförelsevis) stort utrymme, ta stor plats; stundom äv. i uttr. skrymma stort, ta stor plats; ofta med särskild tanke dels på att ett föremål som tar stor plats är svårt att placera l. belamrar ett rum o. d., dels på att orsaken till att föremålet osv. tar stort utrymme är att dess beståndsdelar icke äro tätt sammanhållna l. att dess konsistens är mindre kompakt; stundom: (skenbart) te sig stor l. kraftig o. d.; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Skrymmande gods, varor. Möblerna voro alltför skrymmande för att få plats i den lilla moderna tvårummaren. Orutnad dynga skrymar mycket och giör (dyng-)högen större. Broocman Hush. 2: 194 (1736). Sådana waror som skrymma. PH 13: 317 (1786). Växterna på en icke obördig men vattensjuk äng, hvilka uppsticka talrikt och skrymma för ögat, men äro vattnige, magre .. och föga värde att bergas. CGNordforss i 2SAH 10: 265 (1822). Stora skulpterade skåp .. skrymde i de temligen mörka rummen (i sv. 1600-talspalats). IllSvH 4: 633 (1881). Skrymmande paket. Döss o. Lannge (1908). Träkol är .. skrymmande och dyrt i transport. Bolin OrgKem. 54 (1925). Lundkvist Vindingev. 197 (1956). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; stundom övergående i bet.: vara dominerande (o. därigenom vålla obehag l. besvär o. d.); i p. pr. äv. övergående i bet.: omfattande, vidlyftig. Ej allt, som skrymmer stort, är magt, / ej allt är svagt, hvad litet är. Sturzen-Becker 6: 236 (1868). Sjelfva snillet behöfver nästan se sig om efter en ursäkt för det, att det ovilkorligen skrymmer litet för mycket i det vanliga lifvets förhållanden. Feilitzen Mariakult 262 (1874). Laurin Våld 351 (1910; i p. pr., om politiker). (Snoilskys) göromål .. (ss. diplomat i Paris) blevo oftast föga skrymmande. Hallström i 3SAH 42: 245 (1931). En kraftig, undersätsig kropp .. utan skrymmande själsliv. Ahlberg o. Lundquister Fåg. 172 (1936). Bergman i 3SAH LXI. 2: 231 (1950; i p. pr., om litterärt bagage). (Figuren) Björn Ceder skrymmer .. på tok för mycket i (romanen) Bära mistel. SvLittTidskr. 1961, s. 19.
2) (numera bl. i Finl.) tr.: (upp)ta l. kräva stort utrymme i l. på (ngt), belamra (ngt). Lastrummen äro rymliga och skrymmas icke af rumsbalkar. TT 1898, Allm., s. 184. FinT 1923, 2: 349.
Ssgr (till 1): A: SKRYM-DENSITET. [jfr eng. bulk density] tekn. densitet bestämd ss. kvoten av vikt (massa) o. skrymvolym. TNCPubl. 30: 21 (1958). —
B: SKRYMNINGS-BERÄKNING. (i fackspr.) i fråga om järnvägstransport: beräkning av frakt för skrymmande gods. SJFörf. Särtr. 87 a, s. 5 (1930).
Avledn.: SKRYMLIG, adj. (†) till 1: skrymmande. Arcader .. som .. hafva allenast det felet, at de äro .. nog skrymlige. SvMerc. 1764, s. 770.
Spoiler title
Spoiler content