publicerad: 1974
SKUTTA skut3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. dial. skutta (Spegel 437 (1712; från Smål.)); möjl. besläktat med SKVÄTTA, v.2 — Jfr SKUTT, sbst.2, 4, SKUTTIG]
1) göra ett l. flera hopp, hoppa; förflytta sig på ett hoppande l. guppande sätt; i sht förr äv.: springa l. löpa (i sht med långa steg l. raskt); äv. med saksubj. (äv. opers.); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. En hare kom skuttande. Ekorren skuttade från gren till gren. (Eng.) Career .. (sv.) fullt språng, skuttande af en häst. Serenius F 1 a (1734). Jag .. blef wid min Löpare-tjenst, så at jag skuttade, som jag war wan, landet igenom, ifrån den ena staden til den andra. Roman Holbg 103 (1746; nylat. orig.: vrbes ac prouincias .. circumuolans). De flesta foglar gå icke, utan skutta. Nordforss (1805). Skutta .. (dvs.) Famil(järt) ord för Springa med långa steg, hoppa under det man springer; springa fort, springa. Weste FörslSAOB (c. 1815). Över det fält de hade framför sig, kom på den sällsynt usla vägen kompaniets skrivbiträde skuttande på en cykel. Hedberg VackrTänd. 293 (1943). En fågel flög upp med starka vingslag och skrämde en hare ur sin lega. Ett ögonblick såg Holme de skuttande bakbenen och så var den borta. Fridegård Offerrök 63 (1949). — jfr AV-, FRAM-SKUTTA. — särsk.
a) i fråga om dans; äv. (vard.) övergående i bet.: dansa. Bellman (BellmS) 1: 52 (c. 1770, 1790). För all del ärindras, at uti Contra-dansar ej otidigt hoppa eller skutta; utan sedigt wärkställa sina Operationer och noga ihogkomma Tourernas ombytning. Walcke MbDansk. 12 (1782). Ack, tänkte jag (då jag såg de dansande), om jag vore stor och kunde skutta efter konstens regler! Aspenström Bäck. 34 (1958).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl. KKD 2: 94 (1717). Han var uppsluppen av sin glädje och han hörde själv hur det skuttade av glädjen i rösten. Lo-Johansson Gen. 513 (1947).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) åka kälkbacke, åka kälke. År 1888 började med kyla, sedan kom snö i mängd ... I villans backar samlades pojkar och flickor för att ”skutta”. Henning HbgMinn. 1: 117 (1950).
3) (numera bl. i Finl., föga br.) göra en kort resa l. korta resor, resa; äv.: göra ett kort besök (särsk. i uttr. skutta inom ngnstädes, göra ett kort besök l. titta in ngnstädes). Sedan helgen war förbi, skuttade jag till S:t Andreae, för at fullfölja mitt frieri. JStråhlmann (1798) i FinKyrkohSÅ 1958—61, s. 354. Jag lära dig (dvs. en yngling) skall .. / .. att ej dig förbryta mot egna föräldrar, ej heller begå något annat, / Som är blygsel värdt .. / Eller skutta inom i en danserskas hus. Thomander 3: 296 (1826; gr. orig.: μηδ' εἰς ὀρχηστρίδος εἰσᾴττειν). AFSoldan (1852) hos Brofeldt Soldan 247. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ande, konkretare, om kort (tidsperiod varunder ngn gör ett) besök. Tante var uppe (i sjukrummet på övervåningen) ett skuttande och bad Melida för all del stadna hos mig. Knorring Illus. 258 (1836).
Särsk. förb.: SKUTTA AV10 4. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) bege sig av l. i väg. (Sv.) Skutta af .. (Fr.) Échapper bien vîte. Nordforss (1805). Nordlund Bit. 45 (1894; i bild). jfr avskutta. —
SKUTTA BORT10 4. till 1.
1) skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) bege sig bort. (Sv.) Skutta bort .. (Fr.) Échapper bien vîte. Nordforss (1805). Östergren (1940).
SKUTTA FRAM10 4. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig fram l. framåt. Serenius Aa 1 b (1734). (Sv.) Skutta fram, (fr.) s'élancer, accourir. Weste (1807). LoF 1873, s. 41. jfr framskutta. —
SKUTTA FÖRBI10 04. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig förbi (ngn l. ngt); äv. dels (motsv. skutta, v.2 1 a) i fråga om dans, dels (motsv. skutta, v.2 1 b) oeg. (Sv.) Skutta förbi. (Fr.) Passer d'un saut. Äfw. Passer bien vîte. Nordforss (1805). Hvisselpipan skriker, lokomotivet stönar ... Banvaktarestugorna skutta förbi som små hönsburar. SD 1858, nr 192, s. 2. (De som dansa i skilda rum med en öppen dörr mellan) kunna .. kasta ett ömt öga på hvarandra, när de i valsens hvirflar skutta förbi dörröppningen. Wallengren LyckLex. 18 (1896). —
SKUTTA IGENOM10 040 l. 032. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig igenom (ngt). (Sv.) Skutta igenom. (Fr.) Traverser d'un saut. Faire un saut à travers de. Nordforss (1805); möjl. icke särsk. förb. (Sv.) Skutta igenom, (fr.) s'élancer .. à travers, traverser en courant. Weste (1807). Dalin (1854). —
SKUTTA IN10 4.
1) till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) bege sig in; i sht förr äv. allmännare: (raskt) bege sig in. Nordforss (1805). Weste (1807; med hänv. till springa in). Strindberg SvÖ 1: 282 (1882; allmännare).
2) (numera bl. i Finl., föga br.) till 3: resa in (till en plats o. d.) l. bege sig in (ngnstädes l. till en plats o. d.) på ett kort besök, titta in. I nästa vecka helt säkert kommer Gustaf Vasa att uppföras, .. Tänk om du då hade tillfälle att skutta in på ett par dar. Kellgren (SVS) 6: 146 (1786). Stenroth skuttade in hit (dvs. till mig) som alldra hastigast. Topelius Dagb. 1: 66 (1833). —
SKUTTA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig ned l. nedåt; hoppa ned (från l. av ngt). (Sv.) Skutta ned. (Fr.) Descendre bien vîte. Sauter en bas. Nordforss (1805). Skutta ned af hästen. Dens.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: åka kälke ned l. nedåt. Björnståhl Resa 2: 17 (1773). —
SKUTTA OM10 4. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) passera (ngn). (Sv.) Skutta .. om, (fr.) passer rapidement, en galopant. Weste (1807). Skutta om ngn. Meurman (1847). —
SKUTTA OMKRING10 04. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig omkring; förr möjl. äv. allmännare: flacka omkring (jfr skutta, v.2 3). (Sv.) Skutta omkring. .. (Fr.) Courir le pays. Nordforss (1805). (Sv.) Han skuttar omkring dag och natt. (Fr.) II galope jour et nuit. Dens. Hedberg Prins 43 (1936). särsk. (motsv. skutta, v.2 1 a) i fråga om dans. Petri Ouchterlony 13 (1924). Överallt dansade man, dansade med fröjd och omättlighet. Nu skuttade vi också omkring i vår stora sal. Kræmer Brantings 306 (1939). —
SKUTTA PÅ10 4. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig vidare. (Sv.) Skutta på! (Fr.) Trémoussez-vous un peu! Nordforss (1805). —
SKUTTA TILL10 4. till 1: ta ett skutt. LFRääf (1812) hos Ahnfelt Rääf 384 (i bild). Lundegård DrMarg. 2: 135 (1906). —
SKUTTA UNDAN10 32, äv. 40. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig undan; förr äv. refl., i uttr. skutta sig undan, springande fly undan. Ingen må troo sigh vara så lätvijgh å Foten, / At han kan medh löpande flychten skutta sigh undan. JWollimhaus Vitt. 6 (1666). (Sv.) Skutta undan. .. (Fr.) Échapper bien vite. Nordforss (1805). Dalin (1854). —
SKUTTA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: skuttande förflytta sig upp l. uppåt; hoppa upp (på l. i ngt). Nordforss (1805). Förbundet 1914, nr 3, s. 5. —
SKUTTA UT10 4.
1) till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig ut l. utåt. (Sv.) Skutta .. ut .. (fr.) décamper. Weste (1807). Fröding Guit. 126 (1891).
2) (†) till 3: resa ut på kort besök (på landet). Min hustru är redan på landet och ämnar försöka tillbringa vintern där; jag skuttar ut så ofta jag kan. NNordenskiöld (1838) hos Berzelius Brev 11: 201. —
SKUTTA ÅSTAD10 04. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) bege sig åstad. (Sv.) Han skuttade åstad, (t.) er lieff hin. Lind (1749). —
SKUTTA ÖVER10 40. till 1: skuttande (i sht förr äv.: raskt springande) förflytta sig över; hoppa över (ngt); äv. (motsv. skutta, v.2 1 b) oeg. l. mer l. mindre bildl. (Sv.) Skutta öfwer muren. (Fr.) Sauter la muraille. Nordforss (1805); möjl. icke särsk. förb. När man så der skuttar öfver sju år i sender, utan att om dem säga ett ord, så är det ingen konst att skrifva romaner! Snellman Gift. 1: 185 (1842). (Sv.) Skutta öfver till ngn, (fr.) aller à deux pas chez qn. Berndtson (1880).
Ssgr: A: (1) SKUTT-NOS. (†) ss. benämning på livlig flicka (som skuttar omkring), yrhätta l. dyl. Bremer Brev 1: 423 (1836). —
B (föga br.): (1) SKUTTE-HEJA ~häj2a, f.; best. -an; pl. -or. [förleden sannol. eg. med tanke på klumpiga rörelser erinrande om t. ex. en kos skuttande; senare ssgsleden sannol. samhörig med heja, v.1; jfr sv. dial. (Jämtl.) skuttahejta, klumpig kvinna, där senare leden sannol. är samhörig med nor. dial. heita på, driva på, skynda på, o. den ss. påskyndande tillrop använda interjektionen heit (av ljudhärmande urspr.)] ss. benämning på grov, åbäkig o. löjlig kvinna. Högberg Vred. 1: 93 (1906); jfr Därs. 378.
Avledn.: SKUTTARE, om person m.||ig., om djur m. l. r.
1) till 1: person l. djur som skuttar; stundom äv. (motsv. skutta, v.2 1 a) om person som dansar; förr äv. om person som springer omkring för att uträtta ärenden. (Sv.) Skuttare. .. (Fr.) Sauteur. Äfw. Galopin. Äfw. Voltigeur. Nordforss (1805). (Sv.) Skuttare .. (lat.) saltator; ludio; petaurista. Lindfors (1824). Ekholm SvL 46 (1926; om hare).
2) [eg. bildl. anv. av 1; jfr skutt, sbst.2] (vard.) om självständig företagare med liten rörelse. Martinson VägKlockrike 18 (1948; om förh. 1898).
Spoiler title
Spoiler content